61998J0172

Gemenskapsrätt - Principer - Likabehandling - Diskriminering på grund av nationalitet - Bestämmelser enligt vilka det krävs att ett villkor avseende nationalitet är uppfyllt för att en sammanslutning skall tillerkännas rättskapacitet - Otillåtlighet - Fördragsbrott

(EG-fördraget, artikel 6 (nu artikel 12 EG i ändrad lydelse))

En medlemsstat som kräver att det skall ingå en medlem av belgisk nationalitet i styrelsen för en sammanslutning eller att ett minsta antal medlemmar skall vara av belgisk nationalitet, vilka dessutom skall utgöra en majoritet, för att en sammanslutning skall tillerkännas rättskapacitet, uppfyller inte sina skyldigheter enligt artikel 6 i EG-fördraget (nu artikel 12 EG i ändrad lydelse).

Sådana bestämmelser vilka reglerar rätten att bilda en sammanslutning och vilka är tillämpliga på medborgare från andra medlemsstater omfattas av fördraget, såvitt de påverkar en av de grundläggande friheterna som garanteras genom fördraget, och strider mot artikel 6 i fördraget genom att de ställer upp ett diskriminerande villkor grundat på nationalitet.

I mål C-172/98,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Maria Patakia, rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress: Carlos Gómez de la Cruz, rättstjänsten, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg

sökande,

mot

Konungariket Belgien, företrätt av förste rådgivaren Jan Devadder, utrikes-, utrikeshandels- och utvecklingsbiståndsministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud, delgivningsadress: Belgiens ambassad, 4, rue des Girondins, Luxemburg,

svarande,

angående en talan om fastställelse av att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6 i EG-fördraget (nu artikel 12 EG i ändrad lydelse) genom att i förekommande fall kräva att det skall ingå en medlem av belgisk nationalitet i styrelsen för en sammanslutning eller att ett minsta antal medlemmar skall vara av belgisk nationalitet, vilka dessutom skall utgöra en majoritet, för att en sammanslutning skall tillerkännas rättskapacitet,

meddelar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden P.J.G. Kapteyn samt domarna J.L. Murray och H. Ragnemalm (referent),

generaladvokat: G. Cosmas,

justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 28 januari 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska gemenskapernas kommission har genom ansökan, som inkom till domstolens kansli den 8 maj 1998, med stöd av artikel 226 EG (f.d. artikel 169) väckt talan om fastställelse av att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6 i EG-fördraget (nu artikel 12 EG i ändrad lydelse) genom att i förekommande fall kräva att det skall ingå en medlem av belgisk nationalitet i styrelsen för en sammanslutning eller att ett minsta antal medlemmar skall vara av belgisk nationalitet, vilka dessutom skall utgöra en majoritet, för att en sammanslutning skall tillerkännas rättskapacitet.

2 I artikel 1 i den belgiska lagen av den 25 oktober 1919 om tillerkännande av rättskapacitet för internationella sammanslutningar med filantropiskt, religiöst, vetenskapligt, konstnärligt eller pedagogiskt syfte (nedan kallad 1919 års lag) föreskrivs att "sammanslutningar som står öppna för belgare och utlänningar och som har en institution eller kommitté som verkställande organ i vars styrelse det ingår åtminstone en belgisk medlem och vars ändamål inte är ekonomisk vinning utan filantropiskt, religiöst, vetenskapligt, konstnärligt eller pedagogiskt kan tillerkännas rättskapacitet genom kunglig kungörelse".

3 I artikel 26 i lagen av den 27 juni 1921 om tillerkännande av rättskapacitet för sammanslutningar utan vinstsyfte och för allmännyttiga inrättningar (nedan kallad 1921 års lag) föreskrivs att "... sammanslutningen kan inte göra gällande sin rättskapacitet gentemot tredje man ... om inte tre femtedelar av medlemmarna är av belgisk nationalitet".

4 I skrivelse av den 25 mars 1996 underrättade kommissionen Konungariket Belgien om att de båda ovannämnda lagarna enligt kommissionens uppfattning strider mot artikel 6 i fördraget och uppmanade Belgien att inkomma med ett yttrande inom två månader.

5 Den 9 augusti 1996 underrättade den belgiska regeringen kommissionen om att den hade för avsikt att ändra de påtalade lagarna för att rätta sig efter de anmärkningar som kommissionen hade framfört i sin skrivelse av den 25 mars 1996. Den 26 februari 1997 skickade regeringen två utkast till lagförslag om ändring av de ifrågavarande lagarna till kommissionen.

6 Kommissionen konstaterade att de påtalade föreskrifterna fortfarande var i kraft och riktade därför ett motiverat yttrande till Konungariket Belgien den 19 juni 1997 och uppmanade denna stat att inom två månader från delgivningen av det motiverade yttrandet vidta de nödvändiga åtgärderna för att följa artikel 6 i fördraget.

7 Den belgiska regeringen översände därefter, i skrivelse av den 11 augusti 1997, ett lagförslag om ändring av 1921 års lag och, i skrivelse av den 27 februari 1998, ett utkast till lagförslag avseende 1919 års lag till kommissionen.

8 Eftersom kommissionen inte erhöll några uppgifter som visade att några åtgärder verkligen hade vidtagits för att ändra de påtalade föreskrifterna, har den väckt förevarande talan.

9 I sin ansökan har kommissionen anfört att 1919 års lag och 1921 års lag innehåller föreskrifter som är diskriminerande på grund av nationalitet och som omfattas av tillämpningsområdet för EG-fördraget därför att de inverkar på etableringsfriheten och således strider mot artikel 6 i fördraget.

10 Den belgiska regeringen har i sitt svaromål anfört att ett utkast till lagförslag har utarbetats som måste överlämnas till Conseil d'État för yttrande innan det kan föreläggas parlamentet för godkännande.

11 Inledningsvis erinrar domstolen om att artikel 6 första stycket i fördraget förbjuder all diskriminering på grund av nationalitet inom fördragets tillämpningsområde.

12 Det skall noteras att de ifrågavarande belgiska lagarna reglerar rätten att i Belgien bilda en sammanslutning med rättskapacitet och att de bland annat är tillämpliga på medborgare från andra medlemsstater. Lagarna påverkar således en av de grundläggande friheterna som garanteras genom fördraget och faller således inom fördragets tillämpningsområde.

13 Det kan vidare konstateras att för bildandet av dessa sammanslutningar krävs, enligt artikel 1 i 1919 års lag och artikel 26 i 1921 års lag, ett visst minsta antal medlemmar av belgisk nationalitet och att lagrummen därigenom, i strid med artikel 6 i fördraget, ställer upp ett diskriminerande villkor grundat på nationalitet.

14 Det finns således anledning fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6 i fördraget genom att i förekommande fall kräva att det skall ingå en medlem av belgisk nationalitet i styrelsen för en sammanslutning eller att ett minsta antal medlemmar skall vara av belgisk nationalitet, vilka dessutom skall utgöra en majoritet, för att en sammanslutning skall tillerkännas rättskapacitet.

Rättegångskostnader

15 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom kommissionen har yrkat att svaranden skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna och Konungariket Belgien har tappat målet, skall denna stat ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

följande dom:

1) Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6 i EG-fördraget (nu artikel 12 EG i ändrad lydelse) genom att i förekommande fall kräva att det skall ingå en medlem av belgisk nationalitet i styrelsen för en sammanslutning eller att ett minsta antal medlemmar skall vara av belgisk nationalitet, vilka dessutom skall utgöra en majoritet, för att en sammanslutning skall tillerkännas rättskapacitet.

2) Konungariket Belgien skall ersätta rättegångskostnaderna.