61998J0065

I mål C-65/98,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG), från Verwaltungsgerichtshof (Österrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Safet Eyüp

och

Landesgeschäftsstelle des Arbeitsmarktservice Vorarlberg,

angående tolkningen av artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om associeringens utveckling, som fattats av associeringsrådet, instiftat genom associeringsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet,

meddelar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

sammansatt av ordföranden på andra avdelningen R. Schintgen (referent), tillförordnad ordförande på sjätte avdelningen, samt domarna P.J.G. Kapteyn, G. Hirsch, H. Ragnemalm och V. Skouris,

generaladvokat: A. La Pergola,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühl,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Safet Eyüp, genom advokaten W.L. Weh, Bregenz,

- Österrikes regering, genom W. Okresek, Sektionschef, Bundeskanzleramt, i egenskap av ombud,

- Tysklands regering, genom E. Röder, Ministerialrat, förbundsekonomiministeriet, och C.-D. Quassowski, Regierungsdirektor, samma ministerium, båda i egenskap av ombud,

- Förenade kungarikets regering, genom S. Ridley, Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, biträdd av D. Anderson, barrister,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren P.J. Kuijper och B. Brandtner, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 9 september 1999 av: Safet Eyüp, företrädd av W.L. Weh, Österrikes regering, företrädd av G. Hesse, Bundeskanzleramt, och I. Nowotny, Ministerialrätin, Bundeskanzleramt, båda i egenskap av ombud, Förenade kungarikets regering, företrädd av R.V. Magrill, Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, och D. Anderson, och kommissionen, företrädd av P.J. Kuijper och B. Brandtner,

och efter att den 18 november 1999 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Verwaltungsgerichtshof har genom beslut av den 18 december 1997, som inkom till domstolen den 5 mars 1998, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) ställt fem frågor om tolkningen av artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 som fattats av associeringsrådet den 19 september 1980 om associeringens utveckling (nedan kallat beslut nr 1/80). Associeringsrådet instiftades genom avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, undertecknat i Ankara den 12 september 1963 av Republiken Turkiet å ena sidan samt av EEG:s medlemsstater och av gemenskapen å andra sidan, vilket ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT 217, 1964, s. 3685).

2 Dessa frågor har uppkommit i en tvist mellan Safet Eyüp, turkisk medborgare, och Landesgeschäftsstelle des Arbeitsmarktservice Vorarlberg med anledning av ett beslut att avslå hennes ansökan om fastställelse av att hon uppfyllde villkoren i artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 för att ta anställning i Österrike.

Beslut nr 1/80

3 Artiklarna 6 och 7 i beslut nr 1/80 återfinns i beslutets kapitel II, med rubriken "Sociala bestämmelser", avsnitt 1, angående "Frågor om anställning och fri rörlighet för arbetstagare".

4 Artikel 6.1 har följande lydelse:

"Med undantag för bestämmelserna i artikel 7 om familjemedlemmars rätt till anställning har en turkisk arbetstagare som tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat

- rätt att efter ett års reguljär anställning i denna medlemsstat få sitt arbetstillstånd förnyat hos samma arbetsgivare om han har anställning,

- rätt att efter tre års reguljär anställning, med undantag för det företräde som skall ges arbetstagare från gemenskapens medlemsstater, i denna medlemsstat inom samma yrke anta ett erbjudande om anställning från valfri arbetsgivare som görs under normala förhållanden och som registrerats hos arbetsförmedlingen i denna medlemsstat,

- fritt tillträde till valfri avlönad verksamhet efter fyra års reguljär anställning i denna medlemsstat."

5 I artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 föreskrivs följande:

"När en turkisk arbetstagare tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat har dennes familjemedlemmar, under förutsättning att de har fått tillstånd att förena sig med honom,

- rätt att efter minst tre års laglig bosättning i den medlemsstaten, och med förbehåll för den företrädesrätt som tillkommer arbetstagare från gemenskapens medlemsstater, anta erbjudanden om anställning,

- fritt tillträde till avlönad verksamhet, efter minst fem års laglig bosättning i den medlemsstaten."

Målet vid den nationella domstolen

6 Det framgår av akten i målet vid den nationella domstolen att Safet Eyüp, född år 1963, den 23 september 1983 i Lauterach (Österrike) gifte sig med en turkisk arbetstagare tillhörande den reguljära arbetsmarknaden i den medlemsstaten sedan år 1975.

7 Till följd av detta äktenskap beviljade de österrikiska myndigheterna sökanden i målet vid den nationella domstolen uppehållstillstånd av familjeåterföreningsskäl.

8 Den 13 november 1985 meddelade domstolen i Trabzon (Turkiet) dom om äktenskapsskillnad mellan makarna.

9 Makarna Eyüp fortsatte emellertid att leva tillsammans som sambor, vilket innebär att deras samlevnad i Österrike fortgått sedan dagen då de gifte sig. Fyra av parets sju barn föddes under den period då de bodde tillsammans utan att vara gifta.

10 Den 7 maj 1993 gifte sig Safet Eyüp för andra gången med sin före detta make i Egg (Österrike). Cefat Eyüp bekräftade då faderskapet till parets fyra barn som fötts utanför äktenskapet.

11 Cefat Eyüp innehar i Österrike ett "Befreiungsschein", vilket är ett av myndigheterna utfärdat dokument som ger honom tillstånd att, utan att han innehar något arbetstillstånd, ta anställning i hela den medlemsstaten enligt samma regler som gäller för medlemsstatens medborgare.

12 Safet Eyüp, som huvudsakligen ägnat sig åt sysslor i hemmet, har i värdmedlemsstaten endast innehaft några korta anställningar under totalt 877 dagar, och uppfyller inte villkoren för reguljär anställning i artikel 6.1 i beslut nr 1/80.

13 Sökanden vid den nationella domstolen ingav den 23 april 1997 en ansökan till Arbeitsmarktservice Bregenz (Österrike) om fastställelse av att hon uppfyllde villkoren i artikel 7 första stycket andra strecksatsen i beslut nr 1/80. Anledningen var att en arbetsgivare, hos vilken Safet Eyüp redan arbetat och som erbjöd henne ny anställning, krävde att hon skulle visa upp ett arbetstillstånd, vilket var nödvändigt för att arbetsgivaren inte skulle kunna åtalas för illegal anställning av en utländsk medborgare.

14 Denna ansökan avslogs den 7 juli samma år och Safet Eyüp överklagade detta beslut till Landesgeschäftsstelle des Arbeitsmarktservice Vorarlberg.

15 Denna myndighet fastställde emellertid den 24 september 1997 det omtvistade beslutet.

16 De österrikiska myndigheterna ansåg å ena sidan att endast makan - och inte sambon - till en turkisk arbetstagare skulle anses som dennes familjemedlem i enlighet med artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 och att samboförhållandet mellan makarna Eyüp inneburit att Safet Eyüp inte kunde tillgodoräkna sig äktenskapsperioden mellan den 23 september 1983 och den 13 november 1985. För det fall dagen för hennes andra äktenskap skulle vara utgångspunkten skulle sökanden vid den nationella domstolen å andra sidan inte uppfylla tidsvillkoret i andra strecksatsen i nämnda bestämmelse, eftersom hon inte bott i Österrike i åtminstone fem år i egenskap av familjemedlem till en turkisk arbetstagare.

17 Safet Eyüp överklagade till Verwaltungsgerichtshof och anförde bland annat att de behöriga myndigheterna inte beaktat att hon i vart fall uppfyllde villkoren i artikel 7 första stycket första strecksatsen i beslut nr 1/80.

18 Parallellt med detta överklagande ingav Safet Eyüp en ansökan om interimistiska åtgärder för att Verwaltungsgerichtshof skulle förordna om att hon har rätt att utöva avlönad verksamhet fram till dess att Verwaltungsgerichtshof slutligen prövat hennes rätt till tillträde till den österrikiska arbetsmarknaden. I detta avseende har Safet Eyüp hävdat att det skulle äventyra inte bara hennes utan hela familjens tillvaro samt tillfoga henne irreparabel skada om hon hindrades från att utöva en avlönad verksamhet. Arbetsgivaren riskerar nämligen att åtalas om tillstånd saknas, vilket innebär att hon inte har någon utsikt att bli anställd.

19 Den nationella domstolen har noterat att EG-domstolen i sin rättspraxis ännu inte lagt fast vilken personkrets som skall anses som familjemedlemmar till en turkisk arbetstagare. För det fall en sambo inte anses vara en familjemedlem enligt artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80, uppkommer även frågan om äktenskapsperioder som avbrutits av en samboperiod kan läggas samman, eller om den tid i egenskap av familjemedlem som fullgjorts före det andra äktenskapet går förlorad.

20 Vidare uppkommer genom Safet Eyüps talan problem beträffande ansökan om interimistiska åtgärder, som endast kan grundas på gemenskapsrätten. Enligt nationell rätt skall nämligen denna begäran inte bifallas eftersom Verwaltungsgerichtshof, i dess egenskap av kassationsdomstol, inte är behörig att bevilja enskilda interimistiskt rättsskydd för deras rättigheter gentemot myndigheters rättsakter.

Tolkningsfrågorna

21 Med beaktande av att en tolkning av gemenskapsrätten under dessa omständigheter är nödvändig för att slita tvisten, har Verwaltungsgerichtshof vilandeförklarat målet och hänskjutit följande tolkningsfrågor till domstolen:

"1 Skall begreppet familjemedlem i artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80, fattat av associeringsrådet EEG-Turkiet den 19 september 1980 om associeringens utveckling mellan den Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, tolkas så, att en sambo (som lever i ett äktenskapsliknande förhållande utan att vara gift) till en turkisk arbetstagare uppfyller de faktiska förutsättningarna?

2 Om en sambo inte anses vara en familjemedlem:

Skall artikel 7 första stycket andra strecksatsen i beslut nr 1/80 tolkas så, att det förutsätts ett oavbrutet formellt ingånget äktenskap under fem år för att det faktiska villkoret avseende kravet på ett förhållande mellan den turkiska arbetstagaren och familjemedlemmen skall vara uppfyllt, eller är det även tillåtet att den tid som det formella äktenskapet pågått avbrutits av ett långvarigt samboförhållande?

3 Skall artikel 7 första stycket andra strecksatsen i beslut nr 1/80 tolkas så, att den formella upplösningen av äktenskapet (till exempel genom äktenskapsskillnad) med den turkiska arbetstagaren innebär att de dittills föreliggande tidsmässiga förutsättningarna avseende egenskapen som familjemedlem bortfaller?

4 Strider det mot gemenskapsrätten att säkerställa de rättigheter (med direkt effekt) som följer av artiklarna 6 och 7 i beslut nr 1/80 beträffande den personkrets som avses i bestämmelserna genom att meddela tillfälligt rättsskydd genom interimistiska bekräftande åtgärder?

5 Om fråga 4 besvaras jakande:

Är det nödvändigt att genom ett på gemenskapsrätten grundat beslut om interimistiska bekräftande åtgärder, före det slutliga avgörandet, fastställa att det i ett enskilt fall (för den part som är sökande och som åberopar rättigheter enligt artiklarna 6 och 7 i beslut nr 1/80) föreligger en på associeringsavtalet grundad rätt till fri rörlighet under den tid som förlöper då ett förfarande handläggs vid den berörda förvaltningsmyndigheten, vid den domstol som har att kontrollera denna myndighets beslut eller vid Europeiska gemenskapernas domstol som skall meddela ett förhandsavgörande, för att avvärja en allvarlig skada som inte kan gottgöras? Uppkommer en sådan skada när bindande fastställelse av om de faktiska förutsättningarna för fri rörlighet enligt associeringsavtalet föreligger i det enstaka fallet inte görs omedelbart utan vid en senare tidpunkt?"

Den första, den andra och den tredje frågan

22 Av begäran om förhandsavgörande framgår det att Safet Eyüp den 13 november 1985, dagen då äktenskapsskillnad meddelades mellan makarna Eyüp, ännu inte uppfyllde villkoret om minst tre års laglig bosättning i värdmedlemsstaten enligt artikel 7 första stycket första strecksatsen i beslut nr 1/80. Hon beviljades inresa till Österrike av familjeåterföreningsskäl först efter sitt giftermål med Cefat Eyüp, som ägde rum den 23 september 1983.

23 Följaktligen kan Safet Eyüp endast åberopa rättigheterna enligt artikel 7 första stycket första eller andra strecksatsen i beslut nr 1/80 såvitt bosättningsperioderna i Österrike efter den 13 november 1985 kan anses vara lagliga i enlighet med denna bestämmelse.

24 Under dessa förutsättningar skall de tre första frågorna förstås som att de avser huruvida artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 skall tolkas på så sätt att denna bestämmelse gäller en turkisk medborgare, såsom sökanden i målet vid den nationella domstolen, som i egenskap av maka till en turkisk arbetstagare tillhörande den reguljära arbetsmarknaden i värdmedlemsstaten har fått tillstånd att där förena sig med denne arbetstagare, då makan, efter att ha skilt sig före utgången av den i första strecksatsen i nämnda bestämmelse föreskrivna bosättningstiden om tre år, faktiskt fortsatt att oavbrutet leva med sin före detta make fram till dagen då de två före detta makarna åter igen gifter sig. För det fall denna tolkning inte är möjlig, skall det fastställas huruvida äktenskapsperioderna före och efter samboförhållandet kan sammanläggas vid beräkningen av perioderna om laglig bosättning i enlighet med artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80, med bortseende från perioden då vederbörande varit sambor.

25 Av domstolens rättspraxis framgår att artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 har direkt effekt i medlemsstaterna, vilket innebär att de turkiska medborgare som uppfyller villkoren i bestämmelsen direkt kan åberopa de rättigheter som tillerkänns dem genom denna bestämmelse. Särskilt har de med stöd av första strecksatsen i nämnda bestämmelse, med förbehåll för den företrädesrätt som skall ges medlemsstaternas arbetstagare, rätt att anta erbjudanden om anställning efter minst tre års laglig bosättning i värdmedlemsstaten, och de har enligt andra strecksatsen rätt att utöva valfri avlönad verksamhet efter minst fem års laglig bosättning i den medlemsstaten (dom av den 17 april 1997 i mål C-351/95, Kadiman, REG 1997, s. I-2133, punkterna 27 och 28 samt av den 16 mars 2000 i mål C-329/97, Ergat, REG 2000, s. I-0000, punkt 34).

26 Domstolen har även slagit fast att syftet med nämnda artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 är att skapa gynnsamma förutsättningar för familjeåterförening i värdmedlemsstaten för att underlätta anställning och vistelse för en turkisk arbetstagare, som tillhör en medlemsstats lagliga arbetsmarknad, genom att först tillåta de familjemedlemmar som fått tillstånd att förena sig med den migrerande arbetstagaren att uppehålla sig tillsammans med denne och sedan genom att förstärka deras ställning genom att tillerkänna dem rätten att tillträda en anställning i den medlemsstaten (domen i det ovannämnda målet Kadiman, punkterna 34, 35 och 36).

27 Även om det i denna bestämmelse föreskrivs en rätt för familjemedlemmarna till en turkisk arbetstagare tillhörande den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat att utöva verksamhet i den staten efter att ha varit lagligen bosatta där under en viss tid, påverkar den inte den berörda medlemsstatens rätt att tillåta de berörda att återförenas med den turkiske arbetstagare som är reguljärt anställd i staten och reglera deras vistelse fram till den tidpunkt då de har rätt att anta erbjudanden om anställning (domen i det ovannämnda målet Kadiman, punkterna 32 och 51, och domen i det ovannämnda målet Ergat, punkt 35).

28 Domstolen har av detta dragit slutsatsen att artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 förutsätter att den familjeåterförening som har legat till grund för familjemedlemmens inresa i värdmedlemsstaten under en viss tid tar sig uttryck i faktisk samlevnad i hushållsgemenskap med arbetstagaren och att så skall vara fallet så länge den berörda inte själv uppfyller villkoren för att få tillträde till arbetsmarknaden i denna stat (domen i det ovannämnda målet Kadiman, punkterna 33, 37 och 40, och domen i det ovannämnda målet Ergat, punkt 36).

29 Domstolen har följaktligen tolkat beslut nr 1/80 så, att beslutet i princip inte hindrar myndigheterna i en medlemsstat från att kräva att en familjemedlem till en turkisk arbetstagare faktiskt skall leva tillsammans med denne arbetstagare under den treårsperiod som avses i artikel 7 första stycket första strecksatsen, för att familjemedlemmen skall få rätt till tillträde till avlönad verksamhet och till uppehåll (domen i det ovannämnda målet Kadiman, punkterna 41 och 44, och domen i det ovannämnda målet Ergat, punkt 37).

30 I punkterna 47-50 och 54 i domen i det ovannämnda målet Kadiman har domstolen även slagit fast att andan i och syftet med artikel 7 första stycket första strecksatsen i beslut nr 1/80 visserligen förutsätter att familjemedlemmen i princip skall vara bosatt hos den migrerande turkiska arbetstagaren under en oavbruten inledande treårsperiod, men med avseende på beräkningen av den period på tre års laglig bosättning som avses i bestämmelsen skall kortvariga avbrott av den gemensamma samlevnaden beaktas utan avsikt att ifrågasätta den gemensamma bosättningen i värdmedlemsstaten, till exempel om någon avlägsnar sig från den gemensamma bostaden under en rimlig period och av godtagbara skäl eller om någon ofrivilligt vistas i sitt ursprungsland under mindre än sex månader.

31 Det framgår emellertid av akten i målet vid den nationella domstolen att Safet Eyüp av familjeåterföreningsskäl fick tillstånd att förena sig med Cefat Eyüp i Österrike, där den senare var reguljärt anställd.

32 Oaktat äktenskapsskillnaden mellan makarna Eyüp avbröt de inte vid något tillfälle sin samlevnad, eftersom de aldrig upphörde att bo tillsammans under samma tak. Fyra barn föddes under deras samlevnad utanför äktenskapet. Cefat Eyüp försörjde hela tiden familjen, medan Safet Eyüp huvudsakligen ägnade sig åt sysslor i hemmet och endast tillfälligt och under kortare perioder utövade avlönad verksamhet.

33 Därefter ingick makarna Eyüp nytt äktenskap med varandra, de fortsatte att bo tillsammans och Cefat Eyüp bekräftade faderskapet till parets barn som fötts utanför äktenskapet.

34 Av ovanstående följer att makarna Eyüp inte vid något tillfälle bodde på var sitt håll eller att deras samlevnad i Österrike upphörde, vilket innebär att de hela tiden upprätthöll gemensam och laglig bosättning i enlighet med artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80. Makarnas beteende har således hela tiden varit i överensstämmelse med det grundläggande syftet med denna bestämmelse, det vill säga den faktiska familjeåterföreningen i värdmedlemsstaten.

35 För övrigt ifrågasatte inte de behöriga nationella myndigheterna under den period som de före detta makarna bodde tillsammans Safet Eyüps rätt att uppehålla sig i värdmedlemsstaten.

36 Med beaktande av de särskilda sakomständigheterna i målet vid den nationella domstolen, särskilt att makarna Eyüp var sambor mellan deras två äktenskap, kan detta samboförhållande inte anses avbryta deras gemensamma familjeliv i Österrike, vilket innebär att även denna samboperiod i sin helhet skall beaktas vid beräkningen av perioder av laglig bosättning enligt artikel 7 första stycket i beslut 1/80.

37 Såsom erinrats om i punkt 30 i denna dom, fastslog domstolen i punkterna 48-50 och 54 i domen i det ovannämnda målet Kadiman att de behöriga nationella myndigheterna skall beakta vissa avbrott i samlevnaden vid beräkningen av perioder av laglig bosättning enligt artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80, och den tolkning av denna bestämmelse som angivits i föregående punkt gör sig därför än mer gällande i ett mål som det vid den nationella domstolen, där den migrerande turkiske arbetstagarens samlevnad med någon som åtnjuter rättigheter enligt nämnda bestämmelse inte avbrutits över huvud taget.

38 Det framgår emellertid av uppgifterna från den nationella domstolen att i april 1997 då Safet Eyüp gav in en ansökan om fastställelse av att hon i enlighet med artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 hade rätt att ta anställning i Österrike, hade hon aldrig under mer än tretton år upphört att bo tillsammans med Cefat Eyüp i värdmedlemsstaten, vare sig som gift eller som sambo. Sålunda hade hon vid tidpunkten för den ovannämnda ansökan rätt att fritt tillträda valfri avlönad verksamhet enligt den andra strecksatsen i ovannämnda bestämmelse.

39 Mot bakgrund av den föregående tolkningen saknas det anledning att pröva andrahandsfrågan angående huruvida det är möjligt att lägga samman äktenskapsperioderna då dessa avbryts av en samboperiod på flera år.

40 Med beaktande av de argument som åberopats av parterna i målet vid den nationella domstolen skall det tilläggas att den direkta effekten av artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 innebär att en turkisk medborgare som, i likhet med sökanden vid den nationella domstolen, uppfyller villkoren i denna bestämmelse direkt kan åberopa de individuella rättigheter som denne tillerkänts beträffande anställning och vistelse genom denna bestämmelse.

41 Enligt fast rättspraxis kan en medlemsstat inte ensidigt ändra räckvidden av systemet för gradvis integrering av turkiska medborgare på arbetsmarknaden i värdmedlemsstaten, vilket innebär att denna stat inte längre har möjlighet att vidta åtgärder som kan hindra utövandet av de rättigheter som uttryckligen följer av beslut nr 1/80 (se i senare rättspraxis dom av den 10 februari 2000 i mål C-340/97, Nazli, REG 2000, s. I-0000, punkt 30).

42 Av rättspraxis framgår det dessutom att varje domstol i en medlemsstat är skyldig att tillämpa gemenskapsrätten i dess helhet och skydda de rättigheter som enskilda erhållit genom denna rätt genom att underlåta att tillämpa varje bestämmelse i den nationella lagstiftningen som kan strida mot gemenskapsrätten (se analogt dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Simmenthal, REG 1978, s. 629, punkt 21; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75).

43 Den österrikiska regeringen preciserade i detta sammanhang vid förhandlingen att de behöriga nationella myndigheterna beviljade Safet Eyüp arbetstillstånd den 5 november 1998. Grunden för detta var att hon med utgångspunkt i dagen för sitt andra äktenskap med Cefat Eyüp uppfyllde villkoren i artikel 7 första stycket andra strecksatsen i beslut nr 1/80 den dag då hon beviljades nämnda tillstånd. Från den dagen hade hon således tillträde till varje avlönad verksamhet i värdmedlemsstaten.

44 Det framgår av punkterna 36-38 i denna dom att de oavbrutna perioder som turkiska medborgare, såsom makarna Eyüp, bott tillsammans i sin helhet skall beaktas vid fastställandet av perioden av laglig bosättning enligt artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80. Detta innebär att sökanden i målet vid den nationella domstolen redan tre år efter sin ankomst till Österrike hade den rätt som framgår av nämnda artikel 7 första stycket första strecksatsen, samt två år senare den rätt som framgår av andra strecksatsen i nämnda bestämmelse.

45 Vidare är det fast rättspraxis att beviljandet av ett arbets- eller uppehållstillstånd inte under några omständigheter utgör grunden för den turkiske medborgarens rätt att arbeta eller att uppehålla sig. Denna rätt följer direkt av beslut nr 1/80, oberoende av om myndigheterna i värdmedlemsstaten utfärdar dessa särskilda handlingar, som endast utgör bevis på att en sådan rätt föreligger (se i senare rättspraxis domen i det ovannämnda målet Ergat, punkterna 61 och 62).

46 Safet Eyüp har gjort gällande att hon inte har några utsikter att bli anställd, eftersom en möjlig arbetsgivare riskerar åtal enligt tillämplig nationell lagstiftning för anställning av utländsk medborgare som inte innehar erforderliga tillstånd. Hon har därför hävdat att interimistiska åtgärder är nödvändiga för att säkerställa hennes rätt att få tillträde till avlönad verksamhet fram till dess tvisten slutligen prövats. Av vad som anförts ovan följer att dessa argument inte är relevanta.

47 Från den tidpunkt då Safet Eyüp uppfyller villkoren för att direkt kunna göra gällande de rättigheter som hon tillerkänts enligt artikel 7 första stycket första eller andra strecksatsen i beslut 1/80, är nämligen dessa rättigheter inte beroende av att hon innehar något slag av tillstånd och alla nationella myndigheter är vidare skyldiga att erkänna och tillämpa nämnda rättigheter som direkt följer av gemenskapslagstiftningen.

48 Mot bakgrund av ovanstående skall domstolen svara på de tre första frågorna på så sätt att artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 skall tolkas så att den reglerar situationen för en turkisk medborgare, såsom sökanden vid den nationella domstolen, som i egenskap av maka till en turkisk arbetstagare tillhörande den reguljära arbetsmarknaden i värdmedlemsstaten har fått tillstånd att där förena sig med denne arbetstagare, då makan efter äktenskapsskillnad, som meddelats före utgången av den bosättningstid om tre år som föreskrivs i första strecksatsen i nämnda bestämmelse, ändå fortsatt att oavbrutet leva med sin före detta make fram till den dagen då de båda före detta makarna på nytt gifter sig med varandra. En sådan turkisk medborgare skall följaktligen anses bo lagligt i den nämnda medlemsstaten i enlighet med nämnda bestämmelse, vilket innebär att hon efter tre år direkt kan göra gällande sin rätt att anta erbjudanden om anställning och efter fem år sin rätt till fritt tillträde till valfri avlönad verksamhet.

Den fjärde och den femte frågan

49 Med beaktande av svaret på de tre första frågorna saknas det anledning att besvara de andra frågorna. Dessa frågor avser huruvida domstolarna i en medlemsstat, för det fall det enligt nationell rätt inte är möjligt att bevilja interimistiskt skydd, är skyldiga att enligt gemenskapsrätten förordna om interimistiska åtgärder för att säkerställa turkiska medborgares rätt till anställning i värdmedlemsstaten så länge de behöriga nationella myndigheternas beslut att inte bevilja denna rätt inte slutligen prövats.

Rättegångskostnader

50 De kostnader som har förorsakats den österrikiska och den tyska regeringen och Förenade kungarikets regering samt kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

- angående de frågor som genom beslut av den 18 december 1997 har ställts av Verwaltungsgerichtshof - följande dom:

Artikel 7 första stycket i beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om associeringens utveckling, som fattats av associeringsrådet, instiftat genom associeringsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, skall tolkas så att den reglerar situationen för en turkisk medborgare, såsom sökanden i målet vid den nationella domstolen, som i egenskap av maka till en turkisk arbetstagare tillhörande den reguljära arbetsmarknaden i värdmedlemsstaten har fått tillstånd att där förena sig med denne arbetstagare, då makan efter äktenskapsskillnad, som meddelats före utgången av den bosättningstid om tre år som föreskrivs i första strecksatsen i nämnda bestämmelse, ändå fortsatt att oavbrutet leva med sin före detta make fram till den dagen då de båda före detta makarna på nytt gifter sig med varandra. En sådan turkisk medborgare skall följaktligen anses bo lagligt i den nämnda medlemsstaten i enlighet med nämnda bestämmelse, vilket innebär att hon efter tre år direkt kan göra gällande sin rätt att anta erbjudanden om anställning och efter fem år sin rätt till fritt tillträde till valfri avlönad verksamhet.