61997J0215

Fri rörlighet för personer - Etableringsfrihet - Oberoende handelsagenter - Direktiv 86/653 - Nationella bestämmelser enligt vilka giltigheten av ett agenturavtal är beroende av om handelsagenten är inskriven i ett för detta ändamål föreskrivet register - Otillåtet

(Rådets direktiv 86/653, artiklarna 1.2 och 13.2)

Rådets direktiv 86/653/EEG om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter utgör hinder för nationella bestämmelser vilka gör ett agenturavtals giltighet beroende av att handelsagenten är inskriven i ett för detta ändamål föreskrivet register.

Inskrivning i ett register förekommer nämligen inte som något villkor för att komma i åtnjutande av direktivets skydd. Av detta följer att skyddet enligt direktivet inte är beroende av att inskrivning har skett i ett register. När det sedan gäller formen för agenturavtalet stadgas det i artikel 13.2 i direktivet att medlemsstaterna får "föreskriva att ett agenturavtal är giltigt endast om det upprättats i skriftlig form". Av detta följer dels att direktivet utgår från principen att avtalet inte är underkastat något formkrav samtidigt som det ger medlemsstaterna rätt att uppställa krav på skriftlighet. Dels har gemenskapslagstiftaren genom att i sin uppräkning endast ange kravet på skriftlighet för giltigheten av ett avtal, uttömmande reglerat ämnet genom denna bestämmelse. Vid sidan av den skriftliga formen har medlemsstaterna således ingen möjlighet att kräva något som helst ytterligare villkor.

I mål C-215/97,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Tribunale di Bologna (Italien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Barbara Bellone

och

Yokohama SpA,

">angående tolkningen av rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (EGT L 382, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150),

meddelar

DOMSTOLEN

(första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden M. Wathelet samt domarna P. Jann (referent) och L. Sevón,

generaladvokat: G. Cosmas,

justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske chefsrådgivaren Antonio Caeiro och Laura Pignataro, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 29 januari 1998 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Tribunale di Bologna har genom beslut av den 16 april 1997, som inkom till domstolen den 9 juni 1997, enligt artikel 177 i EG-fördraget ställt en fråga angående tolkningen av rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (EGT L 382, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150, nedan kallat direktivet).

2 Frågan har uppkommit i en tvist mellan Barbara Bellone och Yokohama SpA (nedan kallat Yokohama).

3 Av handlingarna i målet vid den nationella domstolen framgår att Barbara Bellone var verksam som handelsagent för Yokohama i enlighet med ett mellan parterna slutet agenturavtal. Efter det att Yokohama hade hävt avtalet begärde Barbara Bellone att detta bolag skulle utge viss gottgörelse till henne.

4 Pretore di Bologna ogillade i första instans Barbara Bellones yrkanden med motiveringen att agenturavtalet var ogiltigt på grund av att Barbara Bellone inte var inskriven i registret över handelsagenter och handelsrepresentanter när avtalet slöts, vilket är obligatoriskt enligt artikel 2 i den italienska lagen nr 204 av den 3 maj 1985 (GURI nr 119 av den 22 maj 1985, s. 3623).

5 Enligt denna bestämmelse skall ett register över handelsagenter och handelsrepresentanter inrättas vid varje handelskammare, i vilket "var och en som utövar eller ämnar utöva verksamhet som handelsagent eller handelsrepresentant skall vara inskriven". Enligt artikel 9 i lag nr 204 är det "förbjudet för varje person som inte är inskriven i det register som avses i förevarande lag att utöva verksamhet som handelsagent eller handelsrepresentant".

6 Enligt den hänskjutande domstolen är den uppfattning som intas i italiensk rättspraxis att ett agenturavtal som har slutits med en person som inte är inskriven i ifrågavarande register är ogiltigt, på den grunden att den tvingande regeln i artikel 9 i lag nr 204 har åsidosatts, och att en sådan person inte domstolsvägen kan utkräva någon provision eller gottgörelse för den verksamhet som han har utövat.

7 Tribunale di Bologna, till vilken Barbara Bellone har överklagat underinstansens avgörande, anser att ett gemenskapsrättsligt problem föreligger med hänsyn till att de ifrågavarande nationella reglerna, som gör handelsagenternas rättigheter beroende av skyldigheten att vara inskriven i det för detta ändamål föreskrivna registret, kan vara oförenliga med direktivet, som inte föreskriver att ett sådant register skall inrättas. Den nationella domstolen har särskilt påpekat att en "handelsagent" i artikel 1 i direktivet bestäms med hänsyn till den verksamhet som han utövar, utan att några krav ställs på särskilda administrativa tillämpningsåtgärder.

8 Mot denna bakgrund har den nationella domstolen beslutat att förklara målet vilande och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

"Är artiklarna 2 och 9 i den italienska lagen nr 204 av den 3 maj 1985, enligt vilka agenturavtals giltighet är beroende av att handelsagenterna är inskrivna i ett för detta ändamål föreskrivet register, förenliga med direktiv 86/653/EEG?"

9 Med denna fråga vill den nationella domstolen i huvudsak få klarhet i om direktivet utgör hinder för nationella bestämmelser vilka gör giltigheten av ett agenturavtal beroende av om handelsagenten är inskriven i ett för detta ändamål föreskrivet register.

10 Det kan inledningsvis noteras att direktivet syftar till att harmonisera medlemsstaternas rättsregler vad gäller rättsförhållandet mellan parterna i handelsagenturavtal. Enligt artikel 22 i direktivet skulle medlemsstaterna ha rättat sig efter detsamma före den 1 januari 1990. Beträffande de skyldigheter som följer av artikel 17 i direktivet skulle Republiken Italien vidta åtgärder för att införliva direktivet senast den 1 januari 1993.

11 Det är ostridigt att direktivet inte behandlar frågan om en handelsagent skall vara inskriven i ett register. Även om ekonomiska och sociala kommittén, enligt kommissionens uppgifter, under förarbetena till direktivet föreslog att ett register över handelsagenter skulle inrättas av rättssäkerhetsskäl, bibehölls detta förslag inte i den slutliga utformningen av direktivet. Det överläts således på medlemsstaterna att, om de fann det lämpligt, föreskriva att inskrivning skulle ske i ett för detta ändamål föreskrivet register för att svara mot vissa administrativa behov. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 32 i sitt förslag till avgörande föreskrivs också i ett visst antal av medlemsstaternas rättsordningar att inskrivning av handelsagenter skall ske i ett register.

12 I den nationella rätten som är aktuell i målet föreskrivs emellertid inte endast att varje handelsagent måste vara inskriven i nämnda register, utan görs även agenturavtalets giltighet beroende av om inskrivning har skett, vilket får till följd att en handelsagent som inte är inskriven inte har ett kontraktuellt rättsskydd, särskilt inte efter det att förhållandet mellan parterna har upphört. Det är följaktligen nödvändigt att undersöka om kravet på inskrivning som villkor för giltigheten av avtalet är förenligt med direktivet.

13 Det finns på denna punkt först och främst anledning att erinra om att direktivets syfte är att skydda personer som är att anse som handelsagenter, såsom detta förstås i direktivet. Enligt artikel 1.2 i direktivet avses med handelsagent "en självständig agent med varaktig behörighet att förhandla om försäljning eller köp av varor för en annan persons räkning ... eller att förhandla om och slutföra sådana affärsuppgörelser i huvudmannens namn och för dennes räkning". Inskrivning i ett register förekommer inte som något villkor för att komma i åtnjutande av direktivets skydd. Av detta följer att skyddet enligt direktivet inte är beroende av att inskrivning har skett i ett register.

14 När det sedan gäller formen för agenturavtalet stadgas det i artikel 13.2 i direktivet, som återfinns i kapitel IV, vilket har rubriken "Ingående och uppsägning av agenturavtal", att medlemsstaterna får "föreskriva att ett agenturavtal är giltigt endast om det upprättats i skriftlig form". Av detta följer dels att direktivet utgår från principen att avtalet inte är underkastat något formkrav samtidigt som det ger medlemsstaterna rätt att uppställa krav på skriftlighet. Dels har gemenskapslagstiftaren, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 37 i sitt förslag till avgörande, genom att i sin uppräkning endast ange kravet på skriftlighet för giltigheten av ett avtal, uttömmande reglerat ämnet genom denna bestämmelse. Vid sidan av den skriftliga formen har medlemsstaterna således ingen möjlighet att kräva något som helst ytterligare villkor.

15 Denna slutsats stöds av den omständigheten att det uttryckligen framgår av direktivet när medlemsstaterna får göra undantag från dess föreskrifter (se bland annat artiklarna 2.2, 7.2 andra stycket, 12.4, 15.3, 16, 20.4 och 21). Då artikel 13.2 i direktivet endast ger medlemsstaterna möjlighet att föreskriva skriftlig form följer att andra undantag från principen om formfrihet strider mot direktivet. Inskrivning av handelsagenten i ett register får således inte förekomma som ett villkor för avtalets giltighet.

16 Denna tolkning av direktivet bekräftas även av den tidigare nämnda omständigheten att frågan om inskrivning av handelsagenter i ett register redan berördes under förarbetena, dock utan att det gav något resultat, eftersom inskrivning inte ansågs vara nödvändigt för att handelsagenten skall kunna komma i åtnjutande av de rättigheter som följer av direktivet.

17 Av första och andra övervägandena i ingressen till direktivet framgår vidare att direktivet bland annat syftar till att upphäva hindren för etableringsfriheten. Trots att man i italiensk praxis inte synes tillämpa kravet på inskrivning i ett register av utländska handelsagenter, kvarstår inte desto mindre att de ifrågavarande nationella bestämmelserna, som är allmänt formulerade, även omfattar agenturförhållanden mellan parter som är etablerade i olika medlemsstater. De är emellertid av sådant slag att de i hög grad försvårar möjligheterna att ingå och genomföra agenturavtal mellan parter i olika medlemsstater, och de strider följaktligen även från denna utgångspunkt mot direktivets syfte.

18 Av det som har anförts följer att det svar som skall ges är att direktivet utgör hinder för nationella bestämmelser vilka gör ett agenturavtals giltighet beroende av att handelsagenten är inskriven i ett för detta ändamål föreskrivet register.

Rättegångskostnader

19 De kostnader som har förorsakats kommissionen, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(första avdelningen)

- angående den fråga som genom beslut av den 16 april 1997 har ställts av Tribunale di Bologna - följande dom:

Rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter utgör hinder för nationella bestämmelser vilka gör ett agenturavtals giltighet beroende av att handelsagenten är inskriven i ett för detta ändamål föreskrivet register.