61996A0109

Tjänstemän - Anställningsvillkoren för övriga anställda - Extraanställda - Extraanställda tolkar vid Europaparlamentets sessioner - Skyldighet att betala gemenskapsskatt - Lagenlighet

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 52 b och 78; förordning nr 260/68, artikel 2)

Artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda ger parlamentet möjlighet att, såsom ett undantag från bestämmelserna i avdelning III i dessa anställningsvillkor, begränsa anställningstiden för den extra personal som behövs under sessionerna till den tid som sessionerna varar. Syftet med denna bestämmelse är således att ge den berörda institutionen möjlighet att tillgodose de tillfälliga och stora behov av extra arbetskraft som krävs för att sessionerna i dess olika beslutande organ skall förlöpa tillfredsställande.

Härav följer att den ettåriga tidsgränsen för rekrytering av extraanställda i artikel 52 b i anställningsvillkoren för övriga anställda per definition inte är relevant för denna extra personal, eftersom den upprepade karaktären och den begränsade varaktigheten av deras successiva avtal ingår i begreppet anställning, i den mening som detta har enligt artikel 78 i nämnda anställningsvillkor.

Följaktligen överskrider inte parlamentet gränserna för undantaget i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda när det, med stöd av denna bestämmelse, fastställer interna föreskrifter som är tillämpliga på sessionstolkar, eftersom dessa föreskrifter endast omfattar oberoende tolkar som har anställts på deltid för att tillhandahålla tjänster åt parlamentet vid dettas plenarsammanträden eller vid sammanträden i utskotten eller i andra av parlamentets organ.

Under dessa omständigheter medför med nödvändighet anställningen av en tolk i den mening som avses i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda att denne får ställning av extraanställd i den mening som avses i avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda. Eftersom extraanställda enligt artikel 2 i förordning nr 260/68 är skyldiga att betala gemenskapsskatt, överträder inte parlamentet denna bestämmelse när det, med tillämpning av sina interna föreskrifter, tar ut gemenskapsskatt på en sådan anställds lön.

I mål T-109/96,

Gilberte Gebhard, konferenstolk, Heidelberg (Tyskland), företrädd av advokaterna Thierry Schmitt och Pierre Soler-Couteaux, Strasbourg,

sökande,

mot

Europaparlamentet, företrätt av avdelningschefen Manfred Peter, och Didier Petersheim och João Sant'Anna, båda vid rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress: Europaparlamentets generalsekretariat, Kirchberg,

svarande,

angående en talan om återbetalning av gemenskapsskatt som uttagits på två löneutbetalningar till sökanden,

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(tredje avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av avdelningsordföranden V. Tiili samt domarna C.P. Briët, K. Lenaerts, A. Potocki, J.D. Cooke,

justitiesekreterare: byrådirektören A. Mair,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den 5 maj 1998,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser i tvisten

1 Enligt artikel 24.1 andra stycket i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna av den 8 april 1965 (nedan kallat fusionsfördraget), skall rådet på förslag från kommissionen och efter att ha hört övriga berörda institutioner med kvalificerad majoritet fastställa tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och anställningsvillkor för övriga anställda i gemenskaperna (nedan kallade anställningsvillkoren för övriga anställda).

2 Artikel 13 i Protokoll om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 (nedan kallat protokollet) har följande lydelse:

"Gemenskapens tjänstemän och övriga anställda skall vara skyldiga att betala skatt till gemenskaperna på de löner och arvoden de får av gemenskaperna enligt de villkor och det förfarande som rådet på förslag från kommissionen har fastställt.

De skall vara befriade från nationella skatter på de löner och arvoden de får av gemenskaperna."

3 Enligt artikel 1 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda, som trädde i kraft den 5 mars 1968, såsom de har definierats i artikel 3 i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 (EGT L 56, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 39), skall anställningsvillkoren tillämpas på alla som genom avtal är anställda vid gemenskaperna. Enligt artikel 3 i anställningsvillkoren för övriga anställda skall som extraanställd anses den som inom de begränsningar som föreskrivs i artikel 52 är anställd att tjänstgöra på hel- eller deltid vid en institution.

4 I artikel 52 b i avdelning III, avseende extraanställda, i anställningsvillkoren för övriga anställda begränsas den faktiska anställningstiden för extraanställda, inklusive eventuella perioder av förnyad anställning, till ett år.

5 Slutligen föreskrivs följande i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda:

"Trots bestämmelserna i denna avdelning skall extraanställda som tillfälligt anställs av Europaparlamentet under en sammanträdesperiod omfattas av de rekryterings- och lönevillkor som ingår i överenskommelsen mellan Europaparlamentet, Europarådet och Västeuropeiska unionens församling i fråga om sådan anställning.

Bestämmelserna i denna överenskommelse och eventuella ändringar av denna skall anmälas till den budgetansvariga myndigheten en månad innan de träder i kraft."

6 Extraanställda är skyldiga att betala gemenskapsskatt enligt artikel 2 första strecksatsen i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 260/68 av den 29 februari 1968 om villkoren för och förfarandet vid skatt till Europeiska gemenskaperna (EGT L 56, s. 8; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 45), i dess senaste lydelse (nedan kallad förordning nr 260/68).

7 Genom beslut av den 16 februari 1983 antog parlamentet, med stöd av artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda, interna föreskrifter "om oberoende konferenstolkar" (nedan kallade de interna föreskrifterna), vilka trädde i kraft den 1 mars 1983.

8 År 1984 tillträdde parlamentet de femåriga ramavtal som sedan år 1970 har slutits mellan kommissionen och Association internationale des interprètes de conférence (internationell sammanslutning för konferenstolkar, nedan kallad AIIC) och som syftar till att reglera arbetsvillkoren och den ekonomiska ersättningen för frilansande konferenstolkar som har anställts av kommissionen för gemenskapsinstitutionernas räkning.

9 Enligt artikel 1 första stycket i ramavtalen skall dessa tillämpas på frilansande konferenstolkar som har anställts av kommissionen i enlighet med villkoren som anges i de föreskrifter om konferenstolkar som gäller vid den institution vid vilken de utför sina tjänster. I praktiken anställs dessa tolkar med kort varsel, per telefon eller telefax, för en tid som vanligtvis är begränsad till några dagar. Avtalet formaliseras sedan genom en skriftlig bekräftelse.

10 I denna bekräftelse erinras om att anställningen regleras i gällande föreskrifter vid den institution vid vilken tolken utför sina tjänster och att de tolkar som har anställts för att tillgodose parlamentets behov har tillgång till de medel för överklaganden som föreskrivs i avdelning VII i tjänsteföreskrifterna vid tvister som rör deras anställning.

11 I artikel 33 anges att varje institution skall anpassa sina föreskrifter om frilansande konferenstolkar så att de överensstämmer med gällande ramavtal.

12 Parlamentets interna föreskrifter ändrades i anledning av det femåriga ramavtal som slöts den 15 september 1994, för perioden mellan den 1 januari 1994 och den 31 december 1998. Genom skrivelser av den 31 mars 1995 översände parlamentets generalsekreterare, i syfte att uppnå den enighet som erfordras enligt artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda, ett förslag till interna föreskrifter till Europarådet och Västeuropeiska unionens församling och angav att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft den 17 april 1995, såvida de två mottagarna inte invände mot dem. De nya interna föreskrifterna, med rubriken "Föreskrifter som skall tillämpas på extraanställda sessionstolkar", undertecknades av parlamentets generalsekreterare den 17 april 1995.

13 Enligt artikel 1 i dessa föreskrifter skall de, "[som har antagits] med stöd av artikel 78 i [anställningsvillkoren för övriga anställda], ... under hela anställningstiden omfatta alla tolkar som har anställts på deltid för att utföra tjänster åt Europaparlamentet vid dettas plenarsammanträden eller vid utskottens eller andra av parlamentets organs sammanträden".

14 I artikel 2 anges att dessa extraanställda sessionstolkar är anställda av Europaparlamentet, i enlighet med artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda, och av kommissionen, som handlar för Europeiska gemenskapernas räkning, enligt lydelsen av artikel 1 i det gällande ramavtalet.

15 I artikel 3 föreskrivs bland annat att om något annat inte anges i de följande artiklarna, skall de extraanställda sessionstolkarna klassificeras och erhålla lön, reseersättning samt indexregleringar i enlighet med vad som anges i ramavtalet.

16 I artikel 4.1 anges att, "med stöd av artikel 78 i [anställningsvillkoren för övriga anställda], skall den lön och reseersättning som föreskrivs i artiklarna 5 och 7 i [ramavtalet], vad beträffar de anställda som omfattas av dessa [interna föreskrifter], omfattas av den gemenskapsskatt som har införts genom rådets förordning nr 260/68 ... , i enlighet med artikel 13 i [protokollet]".

17 Slutligen hänvisas det i artikel 8, vad beträffar frågor som inte regleras i de interna föreskrifterna eller i ramavtalet, till anställningsvillkoren för övriga anställda och andra bestämmelser som gäller för all personal.

Faktiska omständigheter i målet

18 Gilberte Gebhard har sedan år 1976 varit anställd av parlamentet som konferenstolk på grundval av en rad kortvariga avtal.

19 Två av hennes anställningar, mellan den 6 och den 9 november 1995 respektive mellan den 11 och den 14 december 1995, bekräftades i skrivelser från parlamentet av den 10 november 1995 respektive av den 8 december 1995.

20 I skrivelse av den 29 februari 1996 till parlamentet bestred Gilberte Gebhard avdraget för gemenskapsskatt från dessa två löneutbetalningar, till ett belopp på 477,61 ecu, på den grunden att frilanstolkar enligt artikel 2 i förordning nr 260/68 inte är skyldiga att betala denna skatt.

21 I skrivelse av den 10 juni 1996 svarade parlamentet Gilberte Gebhard att det enligt artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda kan rekrytera personal för kortvariga anställningar för att tillgodose tillfälliga behov av ytterligare personal till följd av parlamentsarbetet. Eftersom artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda förekommer i avdelning III, avseende extraanställda, omfattas den personal som har rekryterats på grundval av denna bestämmelse, i likhet med övriga extraanställda, av skyldigheten att betala gemenskapsskatt, i enlighet med artikel 2 i förordning nr 260/68.

Förfarande

22 Genom ansökan som ingavs den 17 juli 1996 väckte Gilberte Gebhard denna talan mot beslutet att inte återbetala gemenskapsskatten.

23 Målet, som inledningsvis tilldelades den tredje avdelningen, hänsköts till den tredje avdelningen i utökad sammansättning genom beslut av förstainstansrätten av den 4 februari 1998, fattat med stöd av bestämmelserna i artiklarna 14 och 51 i rättegångsreglerna.

24 På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning) att inleda det muntliga förfarandet. Som en processledande åtgärd anmodades parlamentet att lämna vissa uppgifter till förstainstansrätten.

25 Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens muntliga frågor vid förhandlingen den 5 maj 1998.

Parternas yrkanden

26 Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall

- fastställa att talan kan upptas till sakprövning,

- ogiltigförklara beslutet att avslå klagomålet,

- förordna att gemenskapsskatten inte skall påföras utan skall återbetalas till sökanden jämte lagstadgad ränta, samt

- förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

27 Parlamentet har yrkat att förstainstansrätten skall

- fastställa att talan inte kan upptas till sakprövning,

- fastställa att det var rätt att ta ut gemenskapsskatt på sökandens lön, samt

- besluta om rättegångskostnaderna i enlighet med rättegångsreglerna.

Upptagande till sakprövning

28 Parlamentet har för det första ifrågasatt att Gilberte Gebhard skulle ha något berättigat intresse av att föra talan, eftersom hon endast har gjort gällande en fiskal kompetenskonflikt mellan den tyska förvaltningen och parlamentet, utan att därvid visa att nationell skatt också har uttagits på denna lön.

29 Sökanden har invänt att hennes talan är befogad på grund av hennes ovissa fiskala ställning, till följd av att myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland, där hon är bosatt, sedan lång tid tillbaka anser att tolkar som är anställda av parlamentet inte är skyldiga att betala gemenskapsskatt.

30 För förstainstansrätten är det tillräckligt att konstatera att föremålet för talan är återbetalning av uttagen gemenskapsskatt och att sökanden därför har ett klart intresse av att föra sådan talan.

31 Parlamentet har för det andra gjort gällande att talan har väckts för sent, eftersom sökanden inte bestred de första skatteuttag som gjordes i anledning av hennes tidigare anställningar, och har för det tredje uppgivit att sökanden knappast kan bestrida att hon är extraanställd samtidigt som hon utnyttjar de rättsmedel som anges i avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda.

32 Talan skall prövas i sak innan dessa två invändningar om rättegångshinder bedöms, eftersom bedömningen av om de är välgrundade är beroende av svaret på den föregående sakfrågan huruvida Gilberte Gebhard lagligen var anställd som extraanställd i den mening som avses i avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Prövning i sak

33 Gilberte Gebhard har anfört tre grunder för ogiltigförklaring vilka rör lagenligheten av parlamentets interna föreskrifter, på grundval av vilka parlamentet har uttagit den omtvistade gemenskapsskatten.

Den första grunden: Överträdelse av artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda och av artikel 2 i förordning nr 260/68

Parternas argumentation

34 Gilberte Gebhard har gjort gällande att hon inte lagligen kan vara skyldig att betala gemenskapsskatt, eftersom hon varken omfattas av anställningsvillkoren för övriga anställda eller, på grund av sina speciella anställningsvillkor, av de särskilda bestämmelser som har utfärdats med stöd av artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

35 Även om varje anställning har varit kortvarig, har de förekommit vid upprepade tillfällen under varje år sedan år 1976. Den faktiska anställningstiden för extraanställda får dock i alla händelser inte överskrida ett år.

36 De allmänna bestämmelserna i artikel 1-7 i anställningsvillkoren för övriga anställda, som syftar till att bestämma den personkrets som omfattas av anställningsvillkoren, innehåller inte, vad beträffar definitionen av extraanställda, något undantag som särskilt skulle gälla för artikel 78 och som skulle innebära en avvikelse från artikel 52. Eftersom artikel 78 endast medger undantag från bestämmelserna i avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda för de rekryterings- och lönevillkor som ingår i den angivna överenskommelsen och som gäller för extraanställda som anställs av parlamentet under en session, medger den endast undantag från kapitel 3, "Anställningsvillkor", och kapitel 5, "Löner och ersättning för utlägg", i avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda.

37 Parlamentet har invänt att på grund av det föreskrivna undantaget i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda, är inte heller artikel 52 i anställningsvillkoren för övriga anställda tillämplig på extraanställda vid sessioner. Tidsbegränsningen i den artikeln är inte relevant, eftersom tillämpningen av den på extraanställda vid sessioner skulle upphäva den särskilda ordning som anges i artikel 78, vilken just ger parlamentet möjlighet att med lagliga och praktiska medel organisera den extra personal som behövs för parlamentsarbetet.

Förstainstansrättens bedömning

38 Det framgår av omständigheterna i målet att Gilberte Gebhard har anställts som konferenstolk under en följd av anställningsperioder, där varje period har varit begränsad till några dagar, och att anställningen skedde genom informella kontakter och senare reglerades i bekräftelser på anställningen.

39 Även om domstolen har ansett att extraanställda tolkar som är anställda av kommissionen på grundval av kortvariga avtal som vid upprepade tillfällen förnyas från år till år, liksom i sökandens fall, inte kan göra anspråk på att vara gemenskapsrättsligt anställda i den mening som avses i anställningsvillkoren för övriga anställda, har den ändå uttryckligen gjort förbehåll för frågan om tillämpningen av de interna föreskrifter som parlamentet har beslutat med stöd av artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda (dom av den 11 juli 1985 i mål 43/84, Maag mot kommissionen, REG 1985, s. 2581, punkterna 22 och 23).

40 Denna artikel ger i själva verket parlamentet möjlighet att, såsom ett undantag från bestämmelserna i avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda, begränsa anställningstiden för den extra personal som behövs under sessionerna till den tid som sessionerna varar. I detta avseende hänvisas det i bestämmelsen i fråga till de rekryteringsvillkor för den extra personal som behövs för parlamentsarbetet som tidigare har överenskommits mellan de tre europeiska institutionerna eller organisationerna som har ett särskilt intresse av detta.

41 Syftet med artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda är således att ge Europeiska gemenskapernas parlamentariska institution möjlighet att tillgodose de tillfälliga och stora behov av extra arbetskraft som krävs för att dess olika beslutande organs sessioner skall förlöpa tillfredsställande.

42 Härav följer att tidsbegränsningen för rekrytering av extraanställda i artikel 52 b i anställningsvillkoren för övriga anställda per definition inte är relevant för denna extra personal, eftersom den upprepade karaktären och den begränsade varaktigheten av deras successiva avtal tvärtom ingår i begreppet anställning, i den mening som detta har i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

43 Det förefaller således inte som om parlamentet har överskridit gränserna för det undantag som rådet har beviljat det i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda när det, med stöd av denna bestämmelse, fastställde de interna föreskrifter som är tillämpliga på sessionstolkar, eftersom dessa föreskrifter enligt artikel 1 i föreskrifterna endast omfattar oberoende tolkar som har anställts på deltid för att tillhandahålla tjänster åt parlamentet vid dettas plenarsammanträden eller vid utskottens eller andra av parlamentets organs sammanträden.

44 Under dessa omständigheter har anställningen av sökanden i den mening som avses i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda med nödvändighet medfört att hon har fått ställning av extraanställd i den mening som avses i avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda.

45 Eftersom extraanställda enligt artikel 2 i förordning nr 260/68 är skyldiga att betala gemenskapsskatt, har parlamentet följaktligen inte överträtt denna bestämmelse när det, med tillämpning av sina interna föreskrifter, gjorde de omtvistade avdragen för gemenskapsskatt.

46 Sökandens talan kan således inte bifallas på den första grunden.

Den andra grunden: Överträdelse av artikel 24.1 andra stycket i fusionsfördraget

Parternas argumentation

47 Sökanden menar att på grund av hänvisningen i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda till den överenskommelse som före offentliggörandet av anställningsvillkoren för övriga anställda hade träffats mellan parlamentet, Europarådet och Västeuropeiska unionens församling, innefattar avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda de särskilda rekryterings- och lönevillkor för extraanställda vid sessioner som har fastställts i denna överenskommelse, vilket utesluter att andra villkor är tillämpliga.

48 Varje ändring av de särskilda villkoren skulle således enligt sökanden rättsenligt medföra en ändring i avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda. Genom att på grundval av artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda utarbeta fristående interna föreskrifter om extraanställda sessionstolkar, har parlamentet med nödvändighet gjort intrång i den exklusiva behörighet som rådet enligt artikel 24.1 andra stycket i fusionsfördraget har för att fastställa anställningsvillkor för övriga anställda.

49 Dessutom har parlamentet enligt sökanden inte visat att de interna föreskrifterna underställdes de två andra parterna för godkännande innan de trädde i kraft.

50 I alla händelser kan de interna föreskrifterna enligt sökanden inte betraktas som den överenskommelse som avses i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda, eftersom det i artikel 3.1 i föreskrifterna, om ersättning till extraanställda sessionstolkar, hänvisas till ett ramavtal som inte är tillämpligt på Europarådet och Västeuropeiska unionens församling.

51 Eftersom ingen av dessa två parter i överenskommelsen som avses i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda har låtit sina tolkar omfattas av en källskatt på inkomst, omfattas inte den skyldighet att betala gemenskapsskatt som anges i de interna föreskrifterna av denna överenskommelse.

52 Parlamentet har invänt att det har inskränkt sig till att, med beaktande av villkoren i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda, anta interna föreskrifter om extraanställda sessionstolkar, vilka före ikraftträdandet underställdes de två andra parterna för godkännande.

Förstainstansrättens bedömning

53 I enlighet med vad som följer av prövningen av den första grunden, har sökanden inte fog för att hävda att varje ändring av de särskilda villkoren för extraanställda vid sessioner rättsenligt skulle medföra en ändring i avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda. Förstainstansrätten konstaterar i detta avseende att artikel 78 andra stycket tvärtom uttryckligen ger parterna i överenskommelsen möjlighet att ändra bestämmelserna i denna.

54 Vad beträffar villkoren för att anta gällande interna föreskrifter, konstaterar förstainstansrätten att det inte framgår av handlingarna i målet att Europarådet eller Västeuropeiska unionens församling skulle ha framfört invändningar mot det förslag till interna föreskrifter som parlamentets generalsekreterare översände till dem i skrivelser av den 31 mars 1995, i syfte att erhålla deras godkännande med stöd av artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

55 Vad gäller de materiella bestämmelserna i de interna föreskrifter som således har trätt i kraft, konstaterar förstainstansrätten att det inte har visats att de överskrider gränserna för de rekryterings- och lönevillkor som anges i den överenskommelse som avses i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

56 I synnerhet såsom syftet med denna överenskommelse, i enlighet med vad parlamentet har gjort gällande, i stället för att åstadkomma att de tre parterna i överenskommelsen betalade exakt lika höga löner, kunde vara att helt enkelt komma överens om löneskalor utifrån vars och ens förutsättningar.

57 Genom att det i artikel 4.1 i de interna föreskrifterna anges att gemenskapsskatt skall tas ut på extraanställda sessionstolkarnas löner, med stöd av artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda, är slutligen denna artikel begränsad till att, med avseende på de berörda, genomföra artikel 2 första strecksatsen i förordning nr 260/68.

58 Under dessa omständigheter är sökandens argument, att den skyldighet att betala gemenskapsskatt som anges i de interna föreskrifterna inte skulle omfattas av den överenskommelse som avses i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda, inte relevant.

59 Av detta följer att talan inte kan bifallas på den andra grunden.

verträdelse av artikel 13 i protokollet

60 Sökanden har gjort gällande att, eftersom oberoende konferenstolkar inte omfattas av anställningsvillkoren för övriga anställda, kan parlamentet inte låta dem omfattas av en skyldighet att betala gemenskapsskatt utan att göra intrång i den behörighet som rådet har enligt artikel 13 i protokollet.

61 Förstainstansrätten anser att, eftersom de konferenstolkar som rekryteras av parlamentet som extraanställda sessionstolkar är att anse som extraanställda i den mening som avses i avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda, måste grunden förkastas såsom baserad på en oriktig förutsättning.

62 Av vad som har anförts ovan följer att talan skall ogillas och att det därför inte finns anledning att pröva den andra och den tredje invändning om rättegångshinder som parlamentet har framfört.

Rättegångskostnader

63 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. I artikel 88 i rättegångsreglerna föreskrivs dock att institutionerna skall bära sina kostnader i tvister mellan gemenskaperna och deras anställda.

64 Med hänsyn till de komplicerade rättsliga förhållandena i denna tvist, finns det anledning att ogilla parlamentets yrkande att sökanden, med stöd av artikel 87.3 andra stycket i rättegångsreglerna, skall förpliktas att ersätta parlamentet för de onödiga kostnader som den har vållat detta. Följaktligen skall det med stöd av artikel 88 i rättegångsreglerna beslutas att vardera parten skall bära sin kostnad.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(tredje avdelningen i utökad sammansättning)

följande dom:

65 Talan ogillas.

66 Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.