61996O0409

Talan om ogiltigförklaring - Fysiska eller juridiska personer - Rättsakter som berör dem direkt eller personligen - Förordning i vilken det fastställs en särskild jordbruksomräkningskurs för sockersektorn - Ingen kurs fastställd för de nya medlemsstaterna - Talan väckt av en svensk producent och en svensk producentförening - Avvisning

(EG-fördraget, artikel 173 fjärde stycket; kommissionens förordning nr 1734/95)

En talan som har väckts av en betodlare om ogiltigförklaring av förordning nr 1734/95 om fastställande av en särskild jordbruksomräkningskurs för minimipriser på sockerbetor samt för produktionsavgifter och tilläggsavgifter inom sockersektorn för regleringsåret 1994/1995 skall avvisas, eftersom denna förordning inte fastställer en kurs som är tillämplig vad avser Sverige, den medlemsstat som den ifrågavarande producenten är etablerad i.

Förordningen hade en allmän giltighet och den omständigheten att det inte fastställdes någon särskild jordbruksomräkningskurs för betor som under den ifrågavarande perioden har sålts av producenter i Österrike, Finland och Sverige motiverades i förordningen på ett objektivt och enhetligt sätt avseende de tre länderna, utan att den särskilda situation beaktades som vissa producenter i dessa länder befinner sig i. En rättsakt förlorar inte sin karaktär av förordning vare sig på grund av att det är möjligt att mer eller mindre exakt fastställa antalet rättssubjekt som berörs av rättsakten eller deras identitet eller på grund av den omständigheten att rättsakten kan ha olika faktiska verkningar för olika rättssubjekt, när den tillämpas på en objektivt bestämd situation.

De villkor som gör det möjligt att anse klaganden som personligen berörd av denna förordning är för övrigt inte uppfyllda, då sökandens rättsliga ställning inte har kränkts med anledning av en faktisk situation som särskiljer honom i förhållande till alla andra personer och därigenom försätter honom i en ställning som motsvarar den som gäller för en person till vilken en rättsakt är riktad, då denne endast är berörd av den omtvistade förordningen i egenskap av producent inom sockersektorn - vilket är möjligt att fastställa på ett objektivt sätt - på samma sätt som samtliga övriga producenter.

Inte heller en talan om ogiltigförklaring av samma förordning som har väckts av en förening för betodlare kan tas upp till sakprövning då, förutom då det föreligger särskilda omständigheter såsom den roll föreningen spelat inom ramen för ett förfarande som lett till antagandet av ifrågavarande rättsakt, en förening inte kan väcka talan, då föreningens medlemmar inte kan göra detta var för sig. Den omständigheten att en grupp rättssubjekts allmänna och kollektiva intressen tillvaratas är inte tillräckligt i detta avseende.

Slutligen framgår det inte att avvisningen av deras talan om ogiltigförklaring fråntar klagandena all rätt att väcka talan ifråga om de eventuella konsekvenserna av en rättsakt såsom den omtvistade förordningen, då det är inte fastställt att en sådan rättsakts giltighet inte kan angripas inom ramen för en nationell tvist som kan bli föremål för en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i fördraget eller att de berörda i förekommande fall även kan angripa den, i den mån de anser sig ha orsakats skada till direkt följd av denna rättsakt, inom ramen för ett förfarande avseende utomobligatoriskt skadeståndsansvar enligt artiklarna 178 och 215.