61996J0319

1 Bestämmelser om skatter och avgifter - Harmonisering av lagstiftning - Andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror - Direktiv 79/32 - Cigaretter - Begrepp - Röktobak - Begrepp

(Rådets direktiv 79/32, artiklarna 3.1 och 4.1)

2 Gemenskapsrätt - En medlemsstats överträdelse - Genomförande av ett direktiv - Skyldighet att ersätta skada som orsakats enskilda - Villkor

3 Bestämmelser om skatter och avgifter - Harmonisering av lagstiftning - Andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror - Direktiv 79/32 - Tobaksrullar inrullade i porös cellulosa som klassificerats som cigaretter - Klassificering till följd av en felaktig tolkning av direktivet - Skyldighet att ersätta skada som orsakats enskilda - Tillräckligt klar överträdelse - Föreligger inte

(Rådets direktiv 79/32, artiklarna 3.1 och 4.1)

1 Artiklarna 3.1 och 4.1 i rådets andra direktiv 79/32 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror, i dess lydelse i maj 1990, skall tolkas på så sätt att tobaksrullar inrullade i porös cellulosa som måste föras in i ett cigarettpappersrör för att kunna rökas skall anses utgöra röktobak i den mening som avses i artikel 4.1 i nämnda direktiv. Sådana tobaksrullar kan inte rökas som de är och motsvarar därför inte definitionen på cigarett i nämnda direktiv.

2 Rätt till skadestånd för enskilda som lidit skada genom sådana överträdelser av gemenskapsrätten som kan tillskrivas en medlemsstat föreligger enligt gemenskapsrätten då tre förutsättningar är uppfyllda, nämligen att den rättsregel som har överträtts har till syfte att ge enskilda rättigheter, att överträdelsen är tillräckligt klar och, slutligen, att det finns ett direkt orsakssamband mellan åsidosättandet av medlemsstatens skyldighet och den skada som de drabbade personerna har lidit. Att inte vidta någon som helst åtgärd för att införliva ett direktiv och uppnå det resultat som föreskrivs i direktivet inom den fastställda tidsfristen utgör visserligen i sig en klar överträdelse av gemenskapsrätten. När de nationella myndigheterna direkt har tillämpat de relevanta bestämmelserna i direktivet, skall det även undersökas huruvida det är uppenbart att dessa myndigheter, med hänsyn till hur klara och precisa de relevanta bestämmelserna är, har gjort sig skyldiga till en klar överträdelse av dessa bestämmelser.

3 En medlemsstat vars myndigheter, till följd av en felaktig tolkning av artiklarna 3.1 och 4.1 i rådets andra direktiv 79/32 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror, har klassificerat en produkt som tobaksrullar inrullade i porös cellulosa som cigarett och som inte har förordnat om uppskov med verkställigheten av det beslut som fattats, är enligt gemenskapsrätten inte skyldig att ersätta den skada som orsakats producenten på grund av detta felaktiga beslut.

De relevanta bestämmelserna i direktivet kan på goda grunder tolkas på olika sätt och de nationella myndigheterna har därför inte gjort sig skyldiga till en klar överträdelse av dessa bestämmelser. De nationella myndigheternas tolkning av dessa bestämmelser strider inte på ett uppenbart sätt mot ordalydelsen av nämnda direktiv och i synnerhet inte mot syftet med nämnda direktiv.

I mål C-319/96,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Østre Landsret (Danmark), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Brinkmann Tabakfabriken GmbH

och

Skatteministeriet,

angående tolkningen av artiklarna 3.1 och 4.1 i rådets andra direktiv 79/32/EEG av den 18 december 1978 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror (EGT L 10, 1979, s. 8; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 80) och av principen om statens skadeståndsansvar för skador som enskilda orsakats genom överträdelser av gemenskapsrätten,

meddelar

DOMSTOLEN

(andra avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden R. Schintgen samt domarna G.F. Mancini och G. Hirsch (referent),

generaladvokat: F.G. Jacobs,

justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Brinkmann Tabakfabriken GmbH, genom advokaten Jeppe Skadhauge, Köpenhamn, och advokaten Alexander Böhlke, Bryssel,

- Skatteministeriet, genom advokaten Karsten Hagel-Sørensen, Köpenhamn,

- Finlands regering, genom statsombudet Holger Rotkirch, chef vid utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren Hans Peter Hartvig och Enrico Traversa, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 13 november 1997 av: Brinkmann Tabakfabriken GmbH, Skatteministeriet och kommissionen,

och efter att den 22 januari 1998 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Østre Landsret har genom beslut av den 4 september 1996, som inkom till domstolen den 1 oktober samma år, i enlighet med artikel 177 i EG-fördraget ställt flera frågor till domstolen om tolkningen av artiklarna 3.1 och 4.1 i rådets andra direktiv 79/32/EEG av den 18 december 1978 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror (EGT L 10, 1979, s. 8; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 80, nedan kallat andra direktivet) och av principen om statens skadeståndsansvar för skador som enskilda orsakats genom överträdelser av gemenskapsrätten.

2 Dessa frågor har uppkommit i en tvist mellan tobaksproducenten Brinkmann Tabakfabriken GmbH (nedan kallad Brinkmann), Bremen (Tyskland), och det danska Skatteministeriet angående uttag av tobaksskatt på en tobaksprodukt som Brinkmann tillverkar och säljer under beteckningen "Westpoint". Tvisten gäller frågan huruvida Westpoint skall beskattas som cigaretter eller som röktobak, vilken omfattas av en lägre skattesats.

De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

3 I rådets direktiv 72/464/EEG av den 19 december 1972 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror (EGT L 303, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 22) uttalades de allmänna strukturella principer som var nödvändiga för att harmonisera tobaksskatterna. De olika tobaksprodukterna definierades inte förrän i andra direktivet. Artikel 3.1 i sistnämnda direktiv hade följande lydelse när omständigheterna i målet vid den nationella domstolen inträffade:

"1. Tobakssträngar[*] som går att röka som de är och som inte är cigarrer eller cigariller enligt definitionen i artikel 2 skall anses vara cigaretter". [* I enlighet med terminologin i direktiv 92/78 används nedan begreppet "tobaksrullar"].

I artikel 4.1 i andra direktivet föreskrevs följande:

"Följande skall anses vara röktobak:

1. Tobak som skurits eller på annat sätt strimlats, tvinnats eller pressats till kakor som går att röka utan ytterligare industriell beredning."

4 Enligt artikel 9.1 i andra direktivet skulle medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som var nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1980.

5 I artikel 2.3 i rådets direktiv 92/78/EEG av den 19 oktober 1992 om ändring av direktiv 72/464 och 79/32 (EGT L 316, s. 5; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 84), som ersätter artikel 3.1 i andra direktivet, föreskrivs uttryckligen att även tobaksrullar som medelst enkel, icke-industriell hantering kan införas i cigarettpappersrör eller rullas in i cigarrettpapper skall anses som cigaretter.

De danska bestämmelserna

6 Den gällande danska lagstiftningen när omständigheterna i målet vid den nationella domstolen inträffade var Lov om tobaksafgifter (lag om tobaksskatt), lovbekendtgørelse nr 614 1988, senast ändrad genom lag nr 825 av den 19 december 1989 (Lovtiderne 1989, s. 3184). I § 1 i lagen angavs bland annat skattesatserna på cigaretter och röktobak; skatten på röktobak var mycket lägre än skatten på cigaretter. Det cigarrettpapper som cigaretten skall rullas in i påfördes en särskild punktskatt.

7 Lov om tobaksafgifter innehöll ingen definition av de olika tobaksprodukterna men i § 33 bemyndigades skatteministern att fastställa de regler som var nödvändiga för att genomföra lagen, bland annat bestämmelser om definitioner av tobaksvaror i överensstämmelse med gemenskapsrätten. När omständigheterna i målet vid den nationella domstolen inträffade hade skatteministern ännu inte fastställt regler med stöd av detta bemyndigande.

Bakgrund till tvisten

8 År 1988 förvärvade Brinkmann en exklusiv licensrätt att tillverka och sälja en tobaksprodukt med beteckningen "Westpoint", vilken omfattas av ett europeiskt patent.

9 Produkten Westpoint ser ut som ett vanligt paket cigaretter och innehåller 25 g finhackad röktobak uppdelat i 30 industriellt framställda tobaksrullar med omslag av porös cellulosa. Varje tobaksrulle är 68,6 mm lång och består av cirka 833 mg tobak.

10 Tobaksrullarna måste först lindas in i cigarrettpapper innan de kan rökas. Brinkmann säljer därför separat cigarettpappersrör i vilka tobaksrullar kan föras in. Tobaksrullarna kan även rullas in i vanligt cigarrettpapper.

11 I den danska patentbeskrivningen beskrivs fördelarna med Westpoint sammanfattningsvis enligt följande:

"- Exakt tobaksdosering på förhand genom industriell framställning.

- Alltid samma smak.

- Alltid samma rökningsförhållanden (röktid, drag).

- Samma förutbestämda innehåll av skadliga ämnen i förhållande till ett bestämt cigarettpappersrör.

- Extremt enkel framställning av en cigarett, som direkt kan jämföras med en industriellt framställd cigarett.

- Ingen tobakscylinderssvepning som måste kastas bort.

- Lägre beskattning än för industriellt framställda cigaretter."

12 Brinkmann har sedan april 1989 sålt Westpoint i Tyskland, där denna produkt beskattas om röktobak.

13 Brinkmann lanserade Westpoint på den danska marknaden i april 1990, sedan en regional tullkammare informerat Brinkmann om att Westpoint skulle beskattas som finhackad röktobak. På begäran av en konkurrent till Brinkmann fastställde emellertid Momsnævnet, som är Danmarks högsta administrativa beskattningsmyndighet, genom beslut av den 14 maj 1990, vilket bekräftades genom beslut av den 23 oktober 1990, att Westpoints tobaksrullar skulle beskattas enligt samma skattesats som cigaretter. I detta sammanhang avslogs även Brinkmanns begäran om uppskov med verkställigheten av det fattade beslutet.

Tolkningsfrågorna

14 Brinkmann väckte då talan vid Østre Landsret och begärde att Skatteministeriet skulle förpliktas att beskatta Westpoint som röktobak samt att ersätta den skada som Brinkmann åsamkats till följd av Momsnævnets beslut, vilka medförde att Westpoint blev utkonkurrerad från den danska marknaden.

15 Det är mot bakgrund av dessa omständigheter som Østre Landsret har beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

"1) Skall definitionerna i rådets andra direktiv av den 18 december 1978 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror (79/32/EEG), i dess lydelse av den 14 maj 1990, tolkas så, att produkter som uppvisar följande kännetecken skall klassificeras som cigaretter eller som röktobak:

- det rör sig om ett paket innehållande 25 gram 'finskuren' röktobak uppdelad i 30 tobaksrullar som är industriellt framställda och där alla rullar är likadana och av samma storlek och fasthet,

- där tobaksrullarna är 68,6 mm långa och består av cirka 833 mg 'finskuren' röktobak, omgärdad av ett omslag av cellulosa som har pressats till tunna kakor,

- där omslaget är så poröst att tobaksrullen inte kan rökas som den är utan först måste placeras i ett cigarettpappersrör eller rullas in i ett vanligt cigarrettpapper, vilket i båda fallen kan göras utan redskap?

Om svaret på den första frågan är röktobak, anmodas domstolen att svara på följande frågor:

2) Har ett företag enligt gemenskapsrätten rätt till ersättning för varje förlust som företaget drabbas av till följd av en medlemsstats överträdelse av gemenskapsrätten, som består i att en myndighet, vilken har att fatta det slutgiltiga administrativa beslutet om vilken skatteklass en tobaksprodukt skall hänföras till, har fattat ett beslut som strider mot artikel 3.1 i direktiv 79/32/EEG, och under vilka förutsättningar inträder ansvar?

3 a) Har definitionerna av tobaksvaror i direktiv 79/32/EEG genomförts på ett riktigt sätt i en medlemsstat om skatteministern enligt lag har bemyndigats att fastställa bestämmelser om definitioner av tobaksvaror i överensstämmelse med de bestämmelser som fastställs av Europeiska gemenskaperna, men när inga rättsregler har utfärdats med stöd av denna lag?

För det fall fråga 3 a besvaras nekande anmodas domstolen att besvara följande fråga:

3 b) Har det för svaret på fråga 2 någon betydelse att definitionerna i tobaksdirektivet inte var genomförda i medlemsstaten, då den administrativa nationella myndigheten i sitt beslut har hänvisat till definitionerna och att parterna i målet vid den nationella domstolen är ense om att definitionerna i direktivet är omedelbart tillämpliga?

4) Har det för svaret på fråga 2 någon betydelse att myndigheterna har vägrat förordna om uppskov med verkställigheten av den behöriga myndighetens beslut, vilket har begärts av sökanden i syfte att begränsa sökandens förluster?"

Den första frågan

16 Det skall inledningsvis påpekas att andra direktivet, i dess lydelse vid den tidpunkt då omständigheterna i det aktuella målet inträffade, redan innehöll en exakt definition av cigaretter som kan delas in i tre led: a) tobaksrullar som b) går att röka som de är och c) som inte är cigarrer eller cigariller.

17 Det är tydligt att en produkt som Westpoint uppfyller det första och det tredje villkoret. Den uppfyller emellertid inte det andra villkoret, eftersom den aktuella tobaksrullen inte går att röka som den är utan måste föras in i ett cigarettpappersrör eller rullas in i vanligt cigarrettpapper.

18 En produkt som Westpoint omfattas därför av tillämpningsområdet för artikel 4.1 i andra direktivet, i vilken röktobak definieras. De aktuella tobaksrullarna är nämligen skuren tobak som går att röka utan ytterligare industriell beredning.

19 Skatteministeriet och den finska regeringen har emellertid bestritt att Westpoint kan anses utgöra röktobak. De har i detta hänseende hänvisat till definitionen av cigarr i artikel 2 i andra direktivet och påtalat att det även enligt denna definition föreskrivs att tobaksrullen måste gå att röka som den är. Konsumenten måste emellertid klippa vissa cigarrer innan de går att röka. Det är emellertid trots detta odiskutabelt att dessa cigarrer fortfarande utgör cigarrer i den mening som avses i artikel 2 i andra direktivet. Härav följer att uttrycket "som de är" i andra direktivet inte skall tolkas bokstavligt.

20 Denna argumentation kan inte godtas. Begreppet tobaksrullar som går att röka som de är avser nämligen en slutprodukt. En cigarr är en slutprodukt även om den måste klippas innan den kan rökas. Så är däremot inte fallet i fråga om en sådan tobaksrulle som Westpoint som måste sättas ihop med en annan produkt, det vill säga ett cigarettpappersrör som säljs separat, för att erhålla en produkt som kan rökas som den är.

21 I likhet med vad finska regeringen och kommissionen har betonat framgår det visserligen av den patentbeskrivning som återges i punkt 11 i denna dom att avsikten med den i målet aktuella produkten är att förena den förmånliga beskattningen av röktobak med de fördelar som cigaretter har för konsumenterna. Denna omständighet kan emellertid inte utgöra skäl för att utvidga räckvidden av artikel 3.1 i andra direktivet utöver sin lydelse, det vill säga till att även omfatta tobaksrullar som inte utgör slutprodukter.

22 Den första frågan skall således besvaras på så sätt att artiklarna 3.1 och 4.1 i andra direktivet, i dess lydelse i maj 1990, skall tolkas på så sätt att tobaksrullar inrullade i porös cellulosa som måste föras in i ett cigarettpappersrör för att kunna rökas skall anses utgöra röktobak i den mening som avses i artikel 4.1 i nämnda direktiv.

Den andra, den tredje och den fjärde frågan

23 Genom den andra, den tredje och den fjärde frågan, vilka skall behandlas i ett sammanhang, vill Østre Landsret i huvudsak veta om en medlemsstat vars myndigheter, till följd av en felaktig tolkning av artiklarna 3.1 och 4.1 i andra direktivet, har klassificerat en produkt som Westpoint som cigarett och som inte har förordnat om uppskov med verkställigheten av det beslut som fattats, är skyldig enligt gemenskapsrätten att ersätta den skada som orsakats producenten på grund av detta felaktiga beslut.

24 Det skall inledningsvis påpekas att enligt fast rättspraxis utgör principen om statens ansvar för skada som har vållats enskilda genom sådana överträdelser av gemenskapsrätten som kan tillskrivas medlemsstaterna en väsentlig del av fördragets system (se särskilt dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-4/93, Brasserie du pêcheur och Factortame, REG 1996, s. I-1029, punkt 31, av den 8 oktober 1996 i de förenade målen C-178/94, C-179/94, C-188/94, C-189/94 och C-190/94, Dillenkofer m.fl., REG 1996, s. I-4845, punkt 20, och av den 17 oktober 1996 i de förenade målen C-283/94, C-291/94 och C-292/92, Denkavit m.fl., REG 1996, s. I-5063, punkt 47).

25 I dessa domar har domstolen med beaktande av omständigheterna i fallet fastslagit att det enligt gemenskapsrätten föreligger en rätt till skadestånd då tre förutsättningar är uppfyllda, nämligen att den rättsregel som har överträtts har till syfte att ge enskilda rättigheter, att överträdelsen är tillräckligt klar och, slutligen, att det finns ett direkt orsakssamband mellan åsidosättandet av medlemsstatens skyldighet och den skada som de drabbade personerna har lidit (domarna i de ovannämnda målen Brasserie du pêcheur och Factortame, punkt 51, Dillenkofer m.fl., punkterna 21 och 23 och Denkavit m.fl., punkt 48).

26 Även om det i princip ankommer på de nationella domstolarna att kontrollera om förutsättningarna för statens ansvar på grund av överträdelsen av gemenskapsrätten är uppfyllda, kan det konstateras att domstolen i förevarande mål har tillgång till samtliga de uppgifter som är nödvändiga för att bedöma om de faktiska omständigheterna i målet måste anses som en tillräckligt klar överträdelse av gemenskapsrätten och om det i förekommande fall föreligger ett orsakssamband mellan åsidosättandet av medlemsstatens skyldighet och den uppkomna skadan.

27 I förevarande fall är det odiskutabelt att artiklarna 3.1 och 4.1 i andra direktivet, i vilka cigaretter och röktobak definieras, inte hade införlivats på ett korrekt sätt med den nationella rättsordningen, eftersom den behöriga minister som i lag bemyndigats att införa dessa bestämmelser inte fastställt någon rättsregel med tillämpning av nämnda lag.

28 Att inte vidta någon som helst åtgärd för att införliva ett direktiv och uppnå det resultat som föreskrivs i direktivet inom den fastställda tidsfristen utgör i sig en klar överträdelse av gemenskapsrätten (se domen i ovannämnda målet Dillenkofer m.fl., punkt 29).

29 Det skall emellertid påpekas att det i förevarande fall saknas ett direkt orsakssamband mellan överträdelsen av gemenskapsrätten och den skada som Brinkmann påstår sig ha lidit. De danska myndigheterna har nämligen direkt tillämpat de relevanta bestämmelserna i andra direktivet i vilka tobaksprodukterna noga definieras. Följaktligen innebär inte den behöriga ministerns underlåtenhet att i förordning fastställa definitionerna i andra direktivet i sig att förutsättningarna för statens ansvar är uppfyllda.

30 Det skall även undersökas huruvida de danska myndigheterna, med hänsyn till hur klara och precisa de relevanta bestämmelserna i andra direktivet är, har gjort sig skyldig till en tillräckligt klar överträdelse av dessa bestämmelser.

31 Så är inte fallet i målet vid den nationella domstolen. I likhet med vad generaladvokaten påpekar i punkt 31 i sitt förslag till avgörande, motsvarar Westpoint inte exakt någon av definitionerna i direktivet. Det är snarare fråga om en produkt som inte existerade när det andra direktivet antogs och som syftade till att ge konsumenterna fördelarna med en cigarett och samtidigt dra nytta av den förmånliga beskattningen av röktobak. Under dessa omständigheter är det inte uppenbart att de danska myndigheternas tolkning av de relevanta bestämmelserna stred mot andra direktivets lydelse, och i synnerhet inte mot direktivets syfte, särskilt med tanke på att den finska regeringen och kommissionen har tolkat bestämmelserna på samma sätt.

32 Det saknar i detta sammanhang betydelse att myndigheterna vägrade förordna om uppskov med verkställigheten av det beslut som fattats, eftersom gemenskapsrätten inte kräver, i ett sådant fall som det vid den nationella domstolen, att de nationella myndigheterna förordnar om uppskov med verkställigheten av ett beslut som fattats med stöd av en bestämmelse som på skäliga grunder kan tolkas på olika sätt.

33 Den andra, den tredje och den fjärde frågan skall följaktligen besvaras på så sätt att en medlemsstat vars myndigheter, till följd av en felaktig tolkning av artiklarna 3.1 och 4.1 i andra direktivet, har klassificerat en produkt som Westpoint som cigarett och som inte har förordnat om uppskov med verkställigheten av det beslut som fattats, är enligt gemenskapsrätten inte skyldig att ersätta den skada som orsakats producenten på grund av detta felaktiga beslut.

Rättegångskostnader

34 De kostnader som har förorsakats den finska regeringen och kommissionen, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(andra avdelningen)

- angående de frågor som genom beslut av den 4 september 1996 ställts av Østre Landsret - följande dom:

35 Artiklarna 3.1 och 4.1 i rådets andra direktiv 79/32/EEG av den 18 december 1978 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror, i dess lydelse i maj 1990, skall tolkas på så sätt att tobaksrullar inrullade i porös cellulosa som måste föras in i ett cigarettpappersrör för att kunna rökas skall anses utgöra röktobak i den mening som avses i artikel 4.1 i nämnda direktiv.

36 En medlemsstat vars myndigheter, till följd av en felaktig tolkning av artiklarna 3.1 och 4.1 i andra direktivet 79/32, har klassificerat en produkt som Westpoint som cigarett och som inte har förordnat om uppskov med verkställigheten av det beslut som fattats, är enligt gemenskapsrätten inte skyldig att ersätta den skada som orsakats producenten på grund av detta felaktiga beslut.