61996C0346

1 Syftet med denna tolkningsfråga är att fastställa den exakta omfattningen av de ekonomiska konsekvenser som följer av att en anbudsgivare som skall leverera skummjölkspulver som livsmedelsbistånd inte uppfyller sina skyldigheter.

I - De relevanta gemenskapsbestämmelserna

2 I kommissionens förordning (EEG) nr 1354/83 av den 17 maj 1983(1) (nedan kallad förordningen) fastställs de allmänna villkoren för framskaffande och leverans av skummjölkspulver som livsmedelsbistånd.

3 Enligt artikel 9.1 i förordningen skall ett anbudsförfarande inledas för att fastställa kostnaderna för leverans av skummjölkspulver, i förekommande fall inbegripet priset avseende inköp eller tillverkning och förpackning av skummjölkspulvret.

4 Enligt artikel 11.6 b är anbudsgivarens anbud endast giltigt då det åtföljs av ett intyg på att den säkerhet avseende tilldelningen som föreskrivs i artikel 12 har ställts innan den tidsfrist som har fastställts för ingivande av anbud har löpt ut.

5 Enligt artikel 12.1 andra strecksatsen uppgår säkerheten avseende tilldelningen till tre procent av det interventionspris på skummjölkspulver som är tillämpligt på den mängd som anbudet avser, när det är fråga om produkter som inköps på gemenskapsmarknaden.

6 Enligt artikel 11.7 kan ett anbud inte dras tillbaka.

7 Enligt artikel 14.1 tilldelas kontraktet den anbudsgivare som inger det lägsta anbudet.

8 Enligt artikel 16.2 kan anbudsgivaren inte ensidigt avstå ifrån att fullfölja en transaktion för vilken denne har tilldelats ett kontrakt. I artikel 16.4 föreskrivs att anbudsgivaren så snart som möjligt skall förse de berörda behöriga organen med samtliga nödvändiga uppgifter, vilka omedelbart vidarebefordrar dem till kommissionen.

9 Artikel 25 i förordningen har följande lydelse:

"1. Anbudsgivaren skall bära ansvaret för samtliga de ekonomiska konsekvenser som följer av att en leverans, i sin helhet eller till viss del, av varorna inte har skett enligt de villkor som har fastställts, om mottagaren har möjliggjort en leverans enligt dessa villkor.

Om lastningen på grund av skäl som är att hänföra till anbudsgivaren inte har genomförts inom tre månader efter det att lastningsfristen, såsom den har fastställts i meddelandet om anbudsförfarandet ... har löpt ut, skall det organ som ansvarar för betalningen lösa anbudsgivaren från sina skyldigheter. Kommissionen skall i ett sådant fall vidta lämpliga åtgärder.

2. De kostnader som har uppkommit till följd av att varorna inte har levererats till följd av force majeure skall bäras av det organ som ansvarar för betalningen."(2)

10 I artikel 26.5 och 26.6 i förordningen föreskrivs följande:

"5. Om, på grund av skäl som är hänförliga till anbudsgivaren, lastningsfristen, såsom den har fastställts i meddelandet om anbudsförfarandet ... inte iakttas skall det berörda interventionsorganet, för varje dags försening i förhållande till den mängd som inte har skeppats, innehålla:

- en procent av det belopp som säkerheten uppgår till, när det gäller varor som har inköpts på gemenskapsmarknaden eller som har tillverkats av sådana produkter,

...

6. All säkerhet skall förverkas då anbudsgivaren i enlighet med artikel 25.1 andra stycket har lösts från sina skyldigheter."(3)

11 Genom beslut 87/203/EEG av den 10 mars 1987 fastställde kommissionen att den mängd skummjölkspulver som skulle levereras som livsmedelsbistånd år 1987 skulle uppgå till maximalt 94 100 ton.(4)

II - Bakgrunden och det nationella förfarandet

12 I två av kommissionens förordningar föreskrevs att interventionsorganen (i Belgiens fall Belgisch Interventie- en Restitutiebureau, nedan kallad myndigheten) skulle leverera olika partier skummjölkspulver som livsmedelsbistånd.(5)

Det första anbudsförfarandet

13 Prolacto NV, som är ett bolag bildat enligt belgisk rätt (nedan kallat Prolacto eller företaget som har tilldelats kontraktet), ingav anbud den 23 februari 1987, som var den sista dagen för anbud, i enlighet med förordning nr 345/87 avseende två partier. Ifrågavarande skummjölkspulver skulle inköpas av Prolacto på gemenskapsmarknaden.

14 Myndigheten meddelade Prolacto den 5 mars 1987 att dess anbud hade antagits, med erinran om att leveransen av mjölken skulle ske i enlighet med bestämmelserna i förordningen. Den ifrågavarande mjölken skulle senast den 30 april 1987 lastas på fartyg som mottagaren av livsmedelsbiståndet skulle ställa till Prolactos förfogande.

15 Prolacto underrättade myndigheten den 7 augusti 1987 om att det inte var i stånd att utföra leveranserna.

16 Myndigheten underrättade Prolacto genom rekommenderad skrivelse av den 20 augusti 1987 om att på grund av att någon leverans inte hade skett skulle den säkerhet som hade ställts avseende tilldelningen, om 573 330 BFR respektive 667 238 BFR, komma att förverkas om inte Prolacto betalade motsvarande belopp, vilket Prolacto gjorde.

Det andra anbudsförfarandet

17 Prolacto ingav den 20 maj 1987, som var den sista dagen för anbud, anbud avseende fyra partier, i enlighet med förordning nr 1358/87. Ifrågavarande skummjölkspulver skulle inköpas av Prolacto på gemenskapsmarknaden.

18 Myndigheten meddelade Prolacto den 22 maj 1987 att dess anbud hade antagits, med erinran om att leveransen skulle ske i enlighet med bestämmelserna i förordningen. Den ifrågavarande mjölken skulle senast den 30 juni 1987 lastas på fartyg som mottagaren av livsmedelsbiståndet skulle ställa till Prolactos förfogande.

19 Prolacto genomförde inte den leverans som det hade åtagit sig att genomföra. Den 13 oktober 1987 underrättade Prolacto myndigheten om att det inte var i stånd att genomföra leveransen.

20 Genom skrivelse av den 16 oktober 1987 underrättade myndigheten Prolacto om att den såg sig tvungen att förklara den säkerhet som hade ställts för de fyra ifrågavarande partierna förverkad.

21 I enlighet med artikel 25.1 andra stycket sista meningen i förordningen inledde kommissionen ett nytt anbudsförfarande för de partier som Prolacto inte hade levererat.

22 Trots att partierna tilldelades den anbudsgivare som hade ingivit det lägsta anbudet, uppgick merkostnaden till totalt 50 781 099 BFR, vilket motsvarade skillnaden mellan den totala kostnaden för det nya anbudsförfarandet avseende de sex partier som inte hade levererats av Prolacto och det pris som Prolacto ursprungligen hade erbjudit för dessa partier.

23 Enligt en skrivelse från kommissionen av den 17 juli 1991 ålåg det den belgiska staten att betala detta belopp, och den uppmanades att kräva återbetalning av beloppet av Prolacto.

24 Myndigheten anmodade Prolacto genom rekommenderad skrivelse av den 3 oktober 1991 att betala myndigheten beloppet om 50 781 099 BFR, i enlighet med artikel 25 i förordningen, jämte dröjsmålsränta från och med den 1 november 1991, innan myndigheten ansökte om stämning av företaget vid Rechtbank van eerste aanleg te Brussel den 15 april 1992 för att erhålla betalning av fordran.

III - Tolkningsfrågan

25 Då den nationella domstolen var osäker på omfattningen av de skyldigheter som enligt förordningen åligger ett företag som har tilldelats kontrakt vid utebliven leverans, beslutade den att vilandeförklara målet för att ställa domstolen följande fråga:

"Kan en juridisk person, inom ramen för ett anbud avseende leverans av skummjölkspulver som livsmedelsbistånd i enlighet med kommissionens förordningar (EEG) nr 345/87 och 1358/87 av den 3 februari 1987 respektive den 15 maj 1987 och den därtill knutna säkerheten avseende tilldelningen som har ställts i enlighet med artikel 12 i kommissionens förordning (EEG) nr 1354/83 av den 17 maj 1983, som sedan inte har uppfyllt sina skyldigheter och som inte genomförde leveransen, även vara ersättningsskyldig gentemot Belgisch Interventie- en Restitutiebureau med stöd av artikel 25.1 i ovannämnda förordning (EEG) nr 1354/83 efter det att all säkerhet har förklarats förverkad till förmån för denna myndighet?"

26 Den nationella domstolen vill i huvudsak veta om förordningen skall tolkas på så sätt att en anbudsgivare som inte uppfyller skyldigheten att leverera de varor som han har åtagit sig att leverera som livsmedelsbistånd skall ersätta de menliga konsekvenserna av detta i enlighet med artikel 25.1 första stycket i förordningen, när säkerheten har förklarats förverkad i enlighet med artikel 26.6 i förordningen.

27 Jag anser att två punkter måste särskiljas i svaret på den ställda frågan.

28 För det första måste man fråga sig huruvida betalningen av säkerheten utesluter att anbudsgivaren blir ansvarig för samtliga "ekonomiska konsekvenser" vid utebliven varuleverans. För det andra måste man, för det fall anbudsgivaren är bunden av båda skyldigheterna, pröva om deras belopp kan läggas samman eller om säkerheten skall minskas med de "ekonomiska konsekvenser" som anbudsgivaren får bära.

Två samtidiga skyldigheter

29 Rätten att, utöver de säkerheter som har förklarats förverkade, erhålla ersättning av en anbudsgivare som inte har levererat för de "ekonomiska konsekvenser" som avses i artikel 25.1 i förordningen följer av själva lydelsen av artikeln.

30 Genom att föreskriva att "[a]nbudsgivaren skall bära ansvaret för samtliga de ekonomiska konsekvenser som följer av att en leverans ... av varorna inte har skett enligt de villkor som har fastställts" har gemenskapslagstiftaren klart fastslagit principen om att anbudsgivaren är ansvarig för de merkostnader som uppkommer till följd av att transaktionen inte genomförs.

31 Ett undantag från denna princip är att organet som ansvarar för betalningen(6) skall bära kostnaderna för det fall att transaktionen inte har kunnat genomföras på grund av force majeure.(7)

32 I detta fall har emellertid en sådan möjlighet uttryckligen förkastats av den nationella domstolen, som har fastslagit att "svaranden inte har ställts inför ett fall av force majeure".(8)

33 Enligt Prolacto följer det av artikel 25 i förordningen, jämförd med artikel 26.6, att påföljden för att anbudsgivaren inte har iakttagit sina skyldigheter är begränsad till betalning av säkerheten då anbudsgivaren har lösts från sina skyldigheter. Säkerheten skall ersätta merkostnaderna enligt artikel 25.1. Den fyller på sätt och vis samma funktion som en straffbestämmelse, eftersom syftet med utbytet är att skydda interventionsorganen, vilka åtnjuter ersättning utan att de behöver styrka omfattningen av den skada som de har åsamkats.(9)

34 Inte ens om artiklarna läses tillsammans medger de en sådan tolkning.

35 I artikel 26.6 i förordningen föreskrivs att säkerheten går förlorad när anbudsgivaren "i enlighet med artikel 25.1 andra stycket har lösts från sina skyldigheter". Anbudsgivarens främsta skyldighet är att leverera varorna till mottagaren, vilket betyder att den skyldighet som anbudsgivaren har lösts ifrån, och som är avgörande för vad som skall hända med säkerheten, inte såsom Prolacto har låtit förstå är skyldigheten att bära de "ekonomiska konsekvenser" av en utebliven leverans som avses i artikel 25.1. Då organet som ansvarar för betalningen konstaterar att anbudsgivarens försening överskrider en rimlig tidsperiod, som i detta fall hade fastställts till tre månader, avsäger det sig att fullfölja den planerade transaktionen med anbudsgivaren. Nya anbudsförfaranden kan således inledas i syfte att kompensera för anbudsgivarens tillkortakommande. Eftersom bägge skyldigheterna på samma sätt är förenade med villkor om att transaktionen inte kommer att genomföras, förverkas säkerheten utan att anbudsgivaren undslipper att betala merkostnaderna enligt artikel 25.1.

36 Som kommissionen har uppgivit(10) innebär förordningen att ett anbud inte kan dras tillbaka(11) och att anbudsgivaren inte ensidigt kan avstå ifrån genomförandet av den transaktion för vilken han har tilldelats ett kontrakt.(12) Mot denna bakgrund är det inte konstigt att han inte kan befrias från att fullgöra sina skyldigheter förrän efter ett formellt beslut av organet som ansvarar för betalningen, av det slag som anges i artikel 25.1 andra stycket. Det vore dock obegripligt om samma beslut också befriade honom från skyldigheten att ersätta följderna av hans tillkortakommande.

37 För övrigt skall det framhållas att förfarandet i artikel 25.1 andra stycket inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning åt organet som ansvarar för betalningen, vilket skall lösa anbudsgivaren från hans skyldigheter efter en period om tre månader, vilket innebär att säkerheten går förlorad varje gång som förseningen uppnår denna omfattning. Om det var så att förlusten av säkerheten uteslöt ersättningen för "ekonomiska konsekvenser" av att anbudet inte genomförs, kan jag inte se vad som skulle motivera artikel 25.1 första stycket, vars tillämpningsområde skulle begränsas till ersättning för "ekonomiska konsekvenser" av förseningar om mindre än tre månader.

38 Jag konstaterar även att den ersättning som föreskrivs i den ovannämnda artikeln är förenad med ett villkor om att en varuleverans inte har skett enligt de villkor som har fastställts, vilket snarare avser sådana slutgiltiga underlåtenheter att verkställa som Prolacto har gjort sig skyldig till än kortvariga förseningar.

39 För övrigt är det svårt att acceptera att ett interventionsorgan, i syfte att undvika långa eller komplicerade bedömningar, skulle avstå ifrån ersättning för samtliga merkostnader som det har ådragit sig för att i stället utnyttja en säkerhet, trots att beloppen inte har något gemensamt.

40 Kostnaderna i fråga kan nämligen vara betydande, som i detta fall där kursskillnaderna och det nya anbudsförfarandet har orsakat en merkostnad om 50 781 099 BFR, medan säkerheten avseende tilldelningen är fastställd till tre procent av det interventionspris på skummjölkspulver som är tillämpligt på den mängd som anbudet avser, det vill säga 5 400 000 BFR.

41 De två artiklarna utesluter således inte varandras tillämpning och enligt min mening kan förverkandet av säkerheten förenas med ansvaret för de merkostnader som följer av att anbudet inte har genomförts.

Sammanläggning av beloppen

42 Antingen är sammanläggningen fullständig, varvid en anbudsgivare som inte har levererat ansvarar för både säkerheten och "ekonomiska konsekvenser" till följd av att varorna inte har levererats, eller är sammanläggningen begränsad till beloppet för den åsamkade skadan, vilket skulle medföra att man från skadans belopp skulle göra avdrag för den förverkade säkerheten.

43 Graden av sammanläggning beror enligt min mening på det mål som eftersträvas med var och en av de båda artiklarna. Såsom kommissionen med rätta har konstaterat är dessa mål olika.(13)

44 I artikel 25.1 första stycket i förordningen inrättas ett ansvar för en anbudsgivare när denne inte genomför varuleveransen. Som domstolen har konstaterat är det vad beträffar livsmedelsbistånd fråga om ett avtalsmässigt ansvar.(14)

45 Anbudsgivaren blir ansvarig för de merkostnader som har uppkommit på grund av hans tillkortakommande när han inte har uppfyllt sin skyldighet att leverera varorna enligt de villkor som ursprungligen fastställdes.

46 De säkerheter som myndigheten har förklarat vara förverkade skulle endast kunna dras av från det anspråk som myndigheten har framställt med stöd av artikel 25.1 i förordningen om de också avsåg gottgörelse. I detta fall skulle säkerhetens funktion att ersätta skada göra det berättigat att i motsvarande utsträckning minska den begärda ersättningen, eftersom myndigheten till viss del skulle ha erhållit sitt skadestånd i form av de förverkade säkerheterna.

47 Detta är dock inte säkerhetens funktion.

48 Denna är i första hand en garanti.(15) I ett jämförbart fall har domstolen fastslagit att säkerheten "inte har något annat syfte än att garantera att den mottagande aktören fullgör sina åtaganden".(16) Den gör det för det första möjligt att förvissa sig om att det anbud om leverans som en anbudsgivare inger är allvarligt menat, genom att anbudets giltighet är beroende av att det visas att säkerheten "har ställts före det att den tidsfrist som har fastställts för ingivande av anbud har löpt ut"(17). För det andra är säkerheten en garanti för att det företag som har tilldelats kontraktet följer villkoren för det antagna anbudet.

49 Framför allt blir säkerheten en påföljd när den skyldighet som den är garanti för inte har iakttagits.(18) I flera jordbruksförordningar, bland annat de som avser livsmedelsbistånd från gemenskapen till tredje länder, används en ordning med ställande av säkerhet.(19) Domstolen blir således regelbundet ombedd att avgöra om förlusten av en säkerhet till följd av att skyldigheter som anges i förordningarna i fråga har åsidosatts är förenlig med proportionalitetsprincipen. I detta avseende har domstolen alltid ansett, åtminstone implicit, att förlusten av säkerheten är en påföljd av att dessa skyldigheter inte har iakttagits.(20)

50 Denna bedömning framgår ännu klarare av domen i det ovannämnda målet Maizena. Domstolen skulle i det fallet bedöma giltigheten av gemenskapsbestämmelser som innebar att innehavaren av en exportlicens skulle återställa en säkerhet som ställts för att garantera att denne exporterade under licensens giltighetstid. Enligt den tillämpliga ordningen skulle "säkerheten återlämnas, på den berördes begäran, trots att exportskyldigheten ännu inte har fullgjorts och alltjämt består, [och] ... den återlämnade säkerheten skall återställas och förbli förverkad om det senare visar sig att exportskyldigheten inte har iakttagits under exportlicensens giltighetstid".(21)

51 Domstolen fastslog att "återställandet av en återlämnad säkerhet, som var avsedd att garantera ett visst åtagande, upphör att vara en garanti och blir i stället en påföljd när åtagandet i fråga inte har iakttagits och inte längre kan iakttas".(22) Detta resonemang kan enligt min mening helt och hållet överföras till detta fall, eftersom förlusten av säkerheten i förevarande fall är beroende av att anbudsgivaren först, och slutgiltigt, har lösts från sina skyldigheter till följd av att lastningen har försenats på grund av skäl som är hänförliga till honom.(23)

52 Vidare kan Prolactos kvalificering av säkerheten som en straffbestämmelse, på grund av att det skulle vara fråga om en bestämd summa som avser gottgörelse, inte godtas. Det förhållandet att säkerheten eventuellt, i likhet med en straffbestämmelse, fastställs schablonartat(24) är i första hand ett uttryck för dess karaktär av påföljd, som kännetecknas av ett belopp som inte har något samband med skadans omfattning.

53 Artikel 25.1 första stycket i förordningen ger tvärtom uttryck för gemenskapslagstiftarens önskan att säkerställa ersättning för all skada som uppkommer till följd av att livsmedelsbiståndet inte levereras.

54 Det skall tilläggas att säkerhetens avskräckande funktion skulle försvagas om betalningen av den var beroende av att skada förelåg. Dessutom skulle en sådan bedömning föranleda interventionsorganet att helt enkelt återbetala säkerheten till anbudsgivaren, trots att transaktionen inte hade genomförts, om ett nytt anbudsförfarande gav upphov till prisvillkor som kompenserade den merkostnad som uppkommit till följd av den förste anbudsgivarens tillkortakommande. I sådana fall skulle det nämligen inte kunna uppstå någon skada. Enligt artikel 26.6 i förordningen är det emellertid tillräckligt för att säkerheten skall förbli förverkad att en anbudsgivare, som inte har levererat varan inom en frist av tre månader, blir löst från sina skyldigheter och att transaktionen därför inte äger rum.

55 Skillnaden i beskaffenhet och funktion mellan säkerheten respektive ersättningen för "ekonomiska konsekvenser" till följd av utebliven leverans hindrar följaktligen att säkerheten beaktas vid beräkningen att det ytterligare belopp som Prolacto skall ersätta myndigheten med. Jag anser att säkerheten tvärtom skall läggas till det skadeståndsbelopp som skall utges till följd av att anbudsgivaren inte har iakttagit sitt åtagande.

Förslag till avgörande

56 Mot bakgrund av vad som har anförts ovan föreslår jag att domstolen besvarar den fråga som Rechtbank van eerste aanleg te Brussel har ställt på följande sätt:

Kommissionens förordning (EEG) nr 1354/83 av den 17 maj 1983 om allmänna villkor för framskaffande och leverans av skummjölkspulver, smör och "butter oil" som livsmedelsbistånd, skall tolkas på så sätt att ett företag som genom anbudsförfarande har utsetts att genomföra en varuleverans och som inte uppfyller sina skyldigheter skall bära ansvaret för samtliga ekonomiska konsekvenser som följer av denna uteblivna leverans, i enlighet med artikel 25.1 första stycket i förordningen, även då säkerheten avseende tilldelningen har förklarats förverkad i enlighet med artikel 26.6 i förordningen och utan att denna kan dras av från de belopp som skall erläggas med anledning av de ekonomiska konsekvenser som avses i de ovannämnda bestämmelserna i artikel 25.

(1) - Förordning om allmänna villkor för framskaffande och leverans av skummjölkspulver, smör och "butter oil" som livsmedelsbistånd (EGT L 142, s. 1).

(2) - Min kursivering.

(3) - Ibidem.

(4) - Beslut om fastställande av de totala mängderna livsmedelsbistånd och upprättande av en förteckning över de produkter som skall levereras som bistånd år 1987 (EGT L 80, s. 32).

(5) - Kommissionens förordningar (EEG) nr 345/87, av den 3 februari 1987, och (EEG) nr 1358/87, av den 15 maj 1987, om leverans av olika partier skummjölkspulver som livsmedelsbistånd (EGT L 34, s. 8, respektive L 131, s. 1).

(6) - Organet som ansvarar för betalningen är enligt artikel 23 i förordningen det interventionsorgan till vilket anbudet ingivits.

(7) - Artikel 25.2 i förordningen.

(8) - S. 8 i den franska översättningen av begäran om förhandsavgörande. Se även s. 5 och 6.

(9) - S. 9 och 10 i den franska översättningen av Prolactos skriftliga yttrande.

(10) - Punkt 39 i kommissionens skriftliga yttrande.

(11) - Artikel 11.7.

(12) - Artikel 16.2.

(13) - Punkt 60-67 i kommissionens yttrande.

(14) - Se bland annat dom av den 18 oktober 1984 i mål 109/83, Eurico (REG 1984, s. 3581), punkt 19, och av den 11 februari 1993 i mål C-142/91, Cebag mot kommissionen (REG 1993, s. I-553), punkterna 11 och 12. I den sistnämnda domen grundade sig domstolen på senare förordningar än förordning nr 1354/83, men de omständigheter som ledde domstolen till slutsatsen att förhållandet mellan kommissionen och anbudsgivarna var avtalsmässigt återfinns i den aktuella lagstiftningen i detta fall. I likhet med den ovannämnda domen är det förhållandet att priset på leveransen fastställs i förhållande till anbudsgivarnas anbud och kommissionens godkännande av detta, i enlighet med artiklarna 11.4 e, 13.1 och 14.1 i förordningen, kännetecknande för ett avtalsförhållande.

(15) - Se Alexander, W.: "Perte de la caution (ou acquisition de la garantie) en droit agricole communautaire", Cahiers de droit européen, 1988, nr 4, s. 384, I, B.

(16) - Dom av den 5 februari 1987 i mål 288/85, Plange Kraftfutterwerke (REG 1987, s. 611), punkt 10. Se även exempelvis dom av den 17 december 1970 i mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft (REG 1970, s. 1125), punkt 6, svensk specialutgåva, häfte 1, och av den 18 november 1987 i mål 137/85, Maizena (REG 1987, s. 4587), punkt 22.

(17) - Artikel 11.6 b i förordningen.

(18) - Se Alexander, W., nämnd ovan, III, H.

(19) - Se dom av den 2 juni 1994 i mål C-2/93, Exportslachterijen van Oordegem (REG 1994, s. I-2283), punkt 22.

(20) - Se i synnerhet dom av den 23 maj 1996 i mål C-326/94, Maas (REG 1996, s. I-2643), punkt 36.

(21) - Punkt 11.

(22) - Punkt 12.

(23) - Tillämpningen av bedömningen i domen påverkas inte av omständigheten att säkerheten förverkades efter att den hade återställts, eftersom fallet att säkerheten har återställts inte skiljer sig från fallet att säkerheten aldrig har återlämnats.

(24) - Det kan erinras om att säkerheten skall ställas och beräknas i förskott i proportion till interventionspriset på varan i fråga.