61996C0298

1 Har mottagare av felaktigt utbetalt gemenskapsstöd rätt att åberopa utebliven vinst enligt sin nationella rätt i syfte att bestrida ett återkrav av dessa stöd? Så lyder i huvudsak frågeställningen i begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Frankfurt am Main.

2 I syfte att stödja gemenskapsproduktionen kan stöd beviljas, i enlighet med artikel 27.1 i rådets förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter(1), för bearbetningen av oljeväxtfrö som har skördats och bearbetats inom gemenskapen. Principerna för beviljandet av sådant stöd framgår av rådets förordning (EEG) nr 1594/83 av den 14 juni 1983 om stödet för oljefrön(2) vilken kompletterar kommissionens förordning (EEG) nr 2681/83 av den 21 september 1983 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för ett stödsystem för oljeväxtfrö.(3)

3 För att kunna kontrollera att stöden endast beviljas för de frön som kan vara föremål för stöd har det införts ett intyg för gemenskapsstöd(4) indelat i två delar, vars ena del hänför sig till identifieringen av fröna (kallad ID-delen(5)) och den andra till förutfastställande av stödet (kallad AP-delen(6)).

4 Handhavandet av identifieringen av frön har anförtrotts den myndighet i respektive medlemsstat som är behörig att besluta om det sökta stödet (artikel 3 i förordning nr 1594/83 i dess ändrade lydelse).

5 Stöd som utbetalas till bearbetaren av frön utgörs i praktiken av en återbetalning av skillnaden mellan det av gemenskapen fastställda riktpriset och världsmarknadspriset. Mellanskillnaden fastställs av kommissionen i enlighet med artikel 33 i förordning nr 2681/83 "så snart marknadssituationen gör det nödvändigt och på ett sätt som säkerställer att det tillämpas åtminstone en gång per vecka". Kommissionen skall först fastställa ett "bruttostöd" i ecu. Detta belopp skall därefter omräknas till nationella valutor och ökas eller minskas med ett korrigeringsbelopp (slutligt stöd). Med hjälp av de nationella valutornas avista- och terminskurser på ecu omräknas beloppet slutligen till valutan i den medlemsstat där fröna har bearbetats, såvida de inte har framställts i denna stat. Stödet varierar således mellan medlemsstaterna i förhållande till valutasituationen i medlemsstaterna.

6 I målet vid den nationella domstolen har två oljebearbetningsföretag, Oelmühle Hamburg AG och Jb. Schmidt Söhne GmbH & Co. KG (nedan kallade kärandena) bestritt lagligheten av beslut om partiellt återkrav av stöd som har beviljats för bearbetning av raps som fattats av Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung (den tyska myndigheten ansvarig för administrationen av gemenskapsstöd, nedan kallad svaranden).

7 Båda kärandena hade förvärvat en stor kvantitet raps från leverantörer vilka hade garanterat leveransernas ursprung. Vid varje förvärvstillfälle utfärdade svaranden först ID-intyg i överensstämmelse med angivet ursprung och beviljade därefter motsvarande stöd.

8 Sedan en undersökning som gjordes av behöriga tullmyndigheter avslöjat att vissa av leveranserna hade ett annat ursprung än det för vilket stödet hade beviljats upphävde svaranden, genom beslut om återkrav och partiellt upphävande, ID-intygen och besluten om beviljande av stöd intill det felaktigt utbetalade beloppet, samt krävde att kärandena skulle återbetala den delen av de beviljade stöden.

9 Efter att klagomålen över besluten avvisats väckte oljebearbetningsföretagen talan vid Verwaltungsgericht Frankfurt am Main med begäran om att de omtvistade besluten skall upphävas. Båda kärandena har framställt i huvudsak samma argument.

10 Samtidigt som de har bestritt tullundersökningens resultat beträffande ursprunget på de berörda leveranserna har kärandena gjort gällande att större delen av vinsten från stödet uteblivit på grund av att den ekonomiska fördelen förts över på respektive leverantör genom att riktpriset betalats. Kärandena har dessutom anfört att den regressrätt som de förfogar över gentemot sina leverantörer i praktiken är verkningslös, framförallt på grund av preskriptionsfrister och leverantörernas insolvens. De har för övrigt erbjudit sig att avstå från att göra gällande den eventuella rätt till skadestånd som de skulle kunna ha gentemot leverantörerna.

11 Den nationella domstolen har påpekat att även om, enligt tysk rätt, ett beslut som rättsstridigt beviljar förmåner i princip bör återkallas,(7) kan ett återkrav av ett rättsstridigt beviljat stöd underlåtas om stödmottagarna kan göra gällande att vinsten har uteblivit.(8) Emellertid kan utebliven vinst inte åberopas när den återbetalningsskyldige kände till omständigheterna som medförde att beslutet blev rättsstridigt eller när dennes bristande kännedom om nämnda omständigheter beror på grov oaktsamhet.(9)

12 Med tilllämpning av dessa bestämmelser förefaller Verwaltungsgericht Frankfurt am Main mena att det skall medges att vinsten uteblivit för kärandena och att svarandens beslut om återkrav följaktligen var rättsstridiga och därför bör ogiltigförklaras.

13 Den nationella domstolen hyser emellertid vissa tvivel avseende möjligheterna att tillämpa dessa bestämmelser med hänsyn till de begränsningar som uppställts av domstolen i dess rättspraxis beträffande återkrav av felaktigt betalda belopp - vilka begränsningar jag återkommer till nedan - och särskilt i domstolens dom av den 21 september 1983 i de förenade målen 205/82-215/82, Deutsche Milchkontor m.fl. (REG 1983, s. 2633; svensk specialutgåva, häfte 7). Den nationella domstolen har motiverat sin tvekan med att "där den ekonomiska fördelen av stödet har förts över på tredje man redan vid tiden för beviljandet av stödet leder tillämpningen av rättsprinciperna om obehörig vinst i allmänhet till att det blir omöjligt att kräva tillbaka redan utbetalt stöd, utom i det fall det går att visa att omständigheterna som ledde till rättsstridigheten var kända för stödmottagaren eller att den bristande vetskapen därom beror på grov oaktsamhet. Detta eftersom stödmottagarnas rätt att kräva ersättning från sina leverantörer, vilken är möjlig att ta hänsyn till, i allmänhet är osäker och saknar värde på grund av svårigheten att erhålla verkställighet".(10) Vidare har den nationella domstolen anmärkt att den finner stöd för sin tvekan i domstolens rättspraxis angående återbetalning av statlig stöd som beviljats i strid med gemenskapsrätten.(11) Den har också påpekat att Bundesverwaltungsgericht nyligen vid domstolen anhängiggjorde den närliggande frågan om "under vilka förutsättningar en återbetalningsskyldig person inte skall få åberopa utebliven vinst i enlighet med 48 § andra stycket sjunde meningen i Verwaltungsverfahrensgesetz".(12)

14 För att undanröja dessa tveksamheter har Verwaltungsgericht Frankfurt am Main vilandeförklarat målen och vid domstolen anhängiggjort följande fråga:

"Är det förenligt med gemenskapsrätten att det enligt tysk rätt inte är möjligt att yrka återbetalning av felaktigt beviljade stöd för bearbetning av raps när mottagaren, som inte kände till de omständigheter som medförde att beslutet om att bevilja stöd var rättsstridigt och när denna bristande kännedom inte heller har berott på grov oaktsamhet (48 § andra stycket sjunde meningen i Verwaltungsverfahrensgesetz i dess tidigare lydelse, som numera motsvaras av 49 a § andra stycket andra meningen i Verwaltungsverfahrensgesetz), med stöd av 48 § andra stycket sjätte meningen i Verwaltungsverfahrensgesetz (49 a § andra stycket i Verwaltungsverfahrensgesetz i dess ändrade lydelse) i förening med 818 § tredje stycket BGB, kan åberopa det förhållandet att vinsten har uteblivit, varvid frågan om vinsten har uteblivit i de fall i vilka mottagaren redan vid tidpunkten för beviljande av stödet har överfört den ekonomiska fördel som stödet innebär genom att betala det i gemenskapsrätten föreskrivna riktpriset och inte har något eller endast ett värdelöst regresskrav mot leverantören av den bearbetade rapsen i regel skall besvaras jakande?"

15 Denna fråga bör prövas mot bakgrund av domstolens fasta rättspraxis i fråga om återkrav av felaktigt utbetalda belopp.

16 Om man för en stund bortser från de särskilda förutsättningarna som gäller för återbetalning av rättsstridigt statligt stöd finner man att domstolens praxis i huvudsak fördelar sig på tre typer av situationer.(13)

17 Domstolen har därvid fått pröva mål angående återbetalning av medel som uppburits av statliga myndigheter i kraft av en nationell åtgärd vilken visat sig vara oförenlig med bestämmelserna i gemenskapsrätten.(14) Andra mål har rört nationella myndigheter som i sitt agerande för gemenskapens räkning indrivit belopp med tillämpning av en gemenskapsbestämmelse vars ogiltighet sedermera har kunnat konstateras.(15) Slutligen har domstolen prövat mål, såsom är aktuellt i det förevarande, om återbetalning av medel som beviljats av statliga myndigheter genom en felaktig tillämpning av gemenskapsrätten.(16)

18 Ur denna rättspraxis kan följande utläsas: Rätten till återbetalning grundar sig på gemenskapens rättsordning. På gemenskapsrättens nuvarande stadium omfattas däremot bestämmelserna om formerna för talan om återbetalning, de processrättsliga reglerna för och förutsättningarna för att väcka sådan talan av nationell rätt. Principen om den nationella rättens tillämplighet är emellertid underkastad vissa begränsningar för att inte äventyra gemenskapsrättens enhetliga tillämpning och dess företräde framför nationell rätt.(17)

19 Domen i de ovannämnda förenade målen Deutsche Milchkontor m.fl., till vilken den nationella har domstolen hänvisat,(18) anser jag vara perfekt för att illustrera grundprinciperna på området. Gemensamt för detta mål och det förevarande är att den berörda nationella lagstiftningen är densamma i båda fallen.

20 Det målet gällde en tvist mellan företag som tillverkade sammansatta födoämnen för djur och bedrev handel med mjölkprodukter och den tyska myndigheten som var behörig att betala ut stöd för bearbetning av skummjölkspulver angående ett återkrav av stöd för skummjölkspulver som felaktigt erhållits av dessa företag på grund av att mjölken, för vilken sökandena hade erhållit stödet, inte uppfyllde föreskrivna villkor i gemenskapsregleringen. För att bestrida återkravet av dessa stöd åberopade sökandena bestämmelserna i 48 § i VwVerfG.

21 Domstolen erinrade först om att det enligt artikel 5 i fördraget "ankommer ... på medlemsstaterna att inom sina territorier svara för att gemenskapsbestämmelserna genomförs, särskilt inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken".(19) Av denna skyldighet att samarbeta har domstolen dragit slutsatsen att "rättstvister om indrivning av belopp som utbetalats felaktigt enligt gemenskapsrätten, i avsaknad av gemenskapsbestämmelser skall avgöras av de nationella domstolarna med tillämpning av nationell rätt".(20)

22 Om principen på detta område, i avsaknad av tillämpliga gemenskapsbestämmelser, är tillämpning av nationell rätt så kan denna princip ändå inte sägas vara absolut. Den måste anpassas till behovet av en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten för att undvika olika behandling av de ekonomiska aktörerna. Vissa grundläggande gemenskapsintressen kommer således att begränsa denna processuella självständighet och kommer därvid utgöra en tröskel för när den nationella rätten inte bör tillämpas. Nationell rätt tillämpas i själva verket "inom de gränser som sätts av gemenskapsrätten, vilket innebär att de nationella bestämmelserna inte i praktiken får göra det omöjligt att genomföra gemenskapens bestämmelser, och att den nationella lagstiftningen inte får tillämpas på ett i förhållande till liknande, rent nationella tvister diskriminerande sätt".(21)

23 På grundval av dessa principer ansåg domstolen att "[g]emenskapsrätten inte [hindrar] att den berörda nationella lagstiftningen [i målet 48 § i VwVerfG], då den utesluter återkrav av felaktigt utbetalat [gemenskaps]stöd, tar hänsyn till sådana kriterier som skyddet av berättigade förväntningar, utebliven obehörig vinst, det faktum att en viss tidsfrist löpt ut eller att myndigheten kände till, eller på grund av grov försumlighet saknade kännedom om, att stödet i fråga beviljades felaktigt; dock skall samma förutsättningar därvid gälla som vid indrivning av finansiella bidrag av rent nationellt slag och gemenskapens intresse måste fullt ut beaktas".(22)

24 Denna dom är särskilt upplysande för det nu aktuella målet och det saknas anledning att frångå domstolens slutsatser.

25 Ur ovannämnda rättspraxis kan i själva verket tre kriterier urskiljas som begränsar tillämpningen av nationell rätt. I det följande skall jag redogöra för deras konsekvenser i förhållande till omständigheterna i det nu aktuella målet.

26 Till att börja med skall den nationella rätten tillämpas "i avsaknad av gemenskapsbestämmelser på området".(23) I motsats härtill gäller att om det berörda rättsområdet regleras av gemenskapsrätten, får den nationella rätten ge vika.(24)

27 Vid tiden då domen i de ovannämnda förenade målen Deutsche Milchkontor m.fl. meddelades saknades det, liksom fortfarande är fallet i nu aktuellt mål, harmoniseringsåtgärder avseende återbetalning av felaktigt utbetalda belopp enligt gemenskapsrätten.(25)

28 Denna avsaknad är såsom domstolen sagt beklaglig, eftersom den kan vara ägnad att medföra skillnader i behandlingen på olika nivåer inom gemenskapen(26) och i än högre grad med hänsyn till att de nödvändiga juridiska verktygen för att anta en sådan reglering inte saknas.(27)

29 Inte desto mindre är enligt "gemenskapsrätten på dess nuvarande stadium" reglerna i nationell lagstiftning tillämpliga även om dessa skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan. Detta gäller särskilt beträffande fastställande av behörig domstol, de processuella förutsättningarna för att väcka talan,(28) frister för talans väckande,(29) beräkning av ränta(30) eller övervältring av olagligt uppburna skatter.

30 Beträffande den sista punkten, vilken är särskilt intressant för det aktuella målet, medger en numera omfattande rättspraxis en möjlighet för den nationella domstolen att "i enlighet med nationell rätt"(31) ta hänsyn till en eventuell övervältring av en olagligt uppburen skatt.

31 Domstolen har således i domen i det ovannämnda målet Just, vilket rörde återbetalning av medel som uppburits med stöd av en nationell åtgärd som visat sig oförenlig med bestämmelserna i gemenskapsrätten (nationellt system med differentierade skatter), framhållit att "[g]emenskapsrätten utesluter inte att det tas hänsyn till att den skattebelastning som följer av att otillbörligt uttagna skatter har kunnat övervältras på andra ekonomiska aktörer ...".(32)

Domstolen bekräftar denna analys i domarna i de ovannämnda målen Express Dairy Foods och San Giorgio: "Det kan ... inte betraktas som stridande mot gemenskapsrätten att nationella lagbestämmelser i princip utesluter återbetalning av skatter och avgifter som uppburits i strid med gemenskapsrätten, när det fastställs att den person som var förpliktad att betala dessa pålagor faktiskt har övervältrat dem på andra personer".(33)

32 Domstolens motivering för att tillåta att övervältring åberopas i syfte att bestrida återbetalning är alltid densamma och hänför sig till begreppet obehörig vinst: "... gemenskapens rättsordning [innebär] inte ... att återbetalning av felaktigt uppburna avgifter skall beviljas på villkor som skulle kunna innebära ett oberättigat berikande av de berättigade ..."(34).

33 Domstolens senaste rättspraxis som tillkommit i anledning av mål om återbetalning av nationella skatter som står i strid med gemenskapsrätten bekräftar domstolens tidigare ställningstagande. Således, i domen i de ovannämnda förenade målen Comateb m.fl. och i domen av den 17 juli 1997 i mål C-242/95, GT Link (REG 1997, s. I-4449), har domstolen efter att ha påmint om medlemsstaternas skyldighet att betala tillbaka skatter som uppburits i strid med gemenskapsrätten, närmare preciserat denna princip: "Det finns emellertid ett undantag från denna princip [: en sådan återbetalningsskyldighet föreligger inte] när det är fastställt att den som är skyldig att erlägga dessa pålagor faktiskt har övervältrat dem på andra rättssubjekt"(35). Domstolen motiverar detta undantag på följande sätt: "Under sådana omständigheter är det i själva verket inte näringsidkaren som har burit kostnaden för den skatt som har uppburits utan grund utan den köpare på vilken kostnaden har övervältrats. Att återbetala näringsidkaren det skattebelopp som han redan har uppburit av köparen skulle motsvara en dubbel betalning som kan betraktas som en obehörig vinst, utan att de följder som den rättsstridiga skatten får för köparen därigenom har åtgärdats". Av det ovanstående har domstolen dragit följande slutsats: "Det åligger således de nationella domstolarna att mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet bedöma om kostnaden för skatten helt eller delvis har övervältrats av näringsidkaren på andra personer och om i förekommande fall en återbetalning till näringsidkaren skulle utgöra en oberättigad vinst".(36) Domstolen har vidare preciserat att "... om endast en del av kostnaden för skatten har övervältrats, åligger det de nationella myndigheterna att återbetala det belopp som inte har övervältrats till näringsidkaren".(37)

34 Enligt denna rättspraxis bör i förevarande mål medges, i avsaknad av tillämpliga gemenskapsbestämmelser, att den nationella domstolen får tillämpa nationella bestämmelser angående återkrav av belopp som utbetalats felaktigt. Den omständigheten att lagstiftningen tillåter att hänsyn tas till ett antal generella principer, såsom skyddet för berättigade förväntningar och särskilt utebliven vinst på grund av att stödet överförts på andra näringsidkare, för att motivera att stödet inte återbetalas strider inte i sig mot gemenskapsrätten.

35 Det villkor som avser att bestämmelserna i den nationella processrätten är tillämpliga om de inte är "mindre förmånliga än de som avser liknande nationella anspråk", verkar också vara uppfyllt i det aktuella målet.

36 Domstolen har härvidlag i den ovannämnda domen i de förenade målen Deutsche Milchkontor m.fl. preciserat principen om icke-diskriminering genom att uppställa två villkor: "De nationella myndigheterna skall i dessa fall gå tillväga med samma noggrannhet som i jämförbara fall vilka endast regleras av nationell rätt och därvid tillämpa förfaranden som inte gör indrivningen av beloppen svårare än i de nämnda jämförbara fallen. Å andra sidan så får inte ... de skyldigheter som den nationella lagstiftningen ålägger företag som felaktigt beviljats ekonomiska förmåner på grund av gemenskapsrätten vara mer långtgående än de skyldigheter som åläggs företag som felaktigt erhållit liknande förmåner på grund av nationell rätt, förutsatt att båda grupperna av förmånstagare befinner sig i en jämförbar situation, så att olika behandling inte kan motiveras av sakskäl".(38)

37 Det räcker således, för att tillgodose det ovannämnda kravet på icke-diskriminering, att de nationella bestämmelserna inte gör åtskillnad mellan situationer som har anknytning till gemenskapsrätten och situationer av rent nationell karaktär. Enligt de uppgifter som lämnats i begäran om förhandsavgörande verkar den berörda tyska lagstiftningen uppfylla detta villkor. Det ankommer under alla omständigheter på den nationella domstolen att vaka över att den nationella bestämmelsen som medger rätt att åberopa utebliven vinst inte tillämpas på ett diskriminerande sätt i förhållande till återbetalning av rent nationella stöd.

38 Slutligen, enligt den tredje begränsningen av tillämpningen av nationell rätt som framgår av domstolens praxis, är de nationella bestämmelserna tillämpliga endast i den mån de inte leder till att i praktiken göra det omöjligt att utöva de rättigheter som de nationella domstolarna är skyldiga att skydda: "... tillämpningen av nationell rätt [får] inte påverka gemenskapsrättens räckvidd och effektivitet. Så skulle särskilt vara fallet om tillämpningen i praktiken gjorde det omöjligt att indriva felaktigt utbetalade belopp".(39)

39 I den ovannämnda domen i målet Ferwerda har domstolen närmare preciserat att rättssäkerhetsprincipen visserligen får åberopas för att bestrida återbetalning av felaktigt uppburna medel men att "inget övervägande som någon av medlemsstaternas nationella lagstiftningar gör eller låter göra med utgångspunkt från en rättssäkerhetsprincip i samtliga fall kan hindra en begäran om indrivning av ekonomiska fördelar från gemenskapen som felaktigt beviljats. Man måste i varje enskilt fall undersöka om en sådan tillämpning inte äventyrar själva grunden för den regel som föreskriver denna indrivning och leder till att göra den praktiskt taget omöjlig".(40) I ovannämnda mål bedömde domstolen att "[i] tvister om indrivning från medlemsstaternas myndigheters sida av belopp som felaktigt utbetalats till ekonomiska aktörer ... hindrar inte gemenskapsrätten på sitt nuvarande stadium ... tillämpningen av en rättssäkerhetsprincip, som följer av nationell rätt och som innebär att de ekonomiska fördelar som felaktigt beviljats av den offentliga myndigheten inte kan indrivas, om misstaget inte beror på att mottagaren lämnat felaktiga upplysningar eller om detta misstag enkelt kunnat undvikas, trots att upplysningarna var felaktiga men lämnades i god tro".(41) Således ansåg domstolen att endast den omständigheten att det felaktigt utbetalda stödet inte återkrävts inte påverkade gemenskapsrättens effektivitet.

40 På motsvarande sätt tycks tillämpningen av nationell rätt i frågavarande mål inte undergräva gemenskapsrättens räckvidd eller effektivitet.

41 Av uppgifterna beträffande den berörda tyska lagstiftningen i begäran om förhandsavgörande framgår att principen på området fortfarande är återkrav av olagligt utbetalt stöd. Således föreligger det inte något hinder för möjligheten att återkräva beviljade medel.

42 Värt att notera är dessutom att genomförandet av gemenskapsrätten i praktiken inte har omöjliggjorts på grund av att återbetalning kan bli aktuell enligt nationell rätt, till och med i händelse av utebliven vinst, i samtliga fall som stödmottagaren har erhållit stöd i ond tro, eller har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet.(42) Återbetalning kan även bli aktuell när en mottagare fortsätter att förfoga över vinsten på grund av att stödet inte har överförts eller att så har skett endast delvis. Enligt nationell rätt gäller dessutom att även om stödet har överförts bör det bli föremål för återkrav om mottagaren har rätt att kräva skadestånd av dem på vilka stödet har överförts.(43)

43 Dessa förhållanden tycks fastställa att gemenskapsrättens ändamålsenliga verkan inte rubbas genom tillämpningen av i målet berörda nationella bestämmelser. Det får emellertid ankomma på den nationella domstolen att uttala sig om denna punkt.

44 Det är därutöver värt att notera att vid en avvägning mellan de olika intressena i mål där hänsyn tas till principen om gemenskapsrättens effektivitet, synes det vara minst sagt orättvist att lägga bördan av ett slags strikt ansvar på den godtroende mottagaren, trots att denne utan att själv direkt dra fördel av stödet har fört över detta på leverantörerna, enligt gällande system, och utan att ha kunnat kontrollera berörda varors ursprung, vilket är avgörande för stödets riktighet. Härvidlag bör man komma ihåg att i den mån några funktionsstörningar uppkommer vid verkställandet av systemet för beviljande av gemenskapsstöd kan både gemenskapslagstiftaren och de nationella behöriga instanserna hantera dessa. Domstolen har dessutom i domen i de ovannämnda förenade målen Deutsche Milchkontor m.fl. riktat dubbla varningar till nämnda instanser. Det är svårt att föreställa sig varför gemenskapsinstanserna skulle vara tveksamma till att tillåta en tillämpning av nationella principer mot bakgrund av att "[o]m det skulle visa sig att skillnaderna mellan nationella lagstiftningar kan leda till att ... skada den gemensamma marknadens funktion, ankommer det på gemenskapens behöriga institutioner att anta de bestämmelser som krävs för att avlägsna dessa skillnader"(44). Likaså ankommer det i första hand på de nationella myndigheterna, vars uppgift det är att försäkra sig om, genom en lämplig kontroll, att den vara för vilken stöd utbetalas överensstämmer med vad som anges i gemenskapsregleringen och att gemenskapsstöd inte utbetalas för varor vilka inte kan komma i åtnjutande av något stöd, att bedöma vilka kontrollåtgärder som är nödvändiga. Det är inte uteslutet att hänsyn kan komma att tas till underlåtenhet att fullgöra denna kontrollskyldighet. Domstolen gav en föraning om detta när den uttryckte att "följderna av en underlåtenhet att uppfylla denna kontrollskyldighet när det gäller återkrav av felaktigt utbetalat stöd, och i synnerhet vad beträffar frågan om huruvida stödmottagaren med åberopande av denna underlåtenhet kan vägra återbetalning ... omfattas av nationell rätt ... Därför skall de nationella domstolarna besluta enligt tillämplig nationell rätt även i denna fråga".(45)

45 Med hänsyn till ovanstående resonemang anser jag, som svar på frågan som har underställts domstolen, att gemenskapsrätten på sitt nuvarande stadium inte utgör hinder för att man i berörd nationell lagstiftning, för att utesluta återkrav av felaktigt utbetalt stöd, beaktar kriterier såsom utebliven obehörig vinst på grund av att den ekonomiska fördelen som stödet innebär har överförts och stödmottagaren inte förfogar över någon rätt, eller när denna rätt är helt värdelös, att föra talan mot de näringsidkare på vilka stödet har överförts. Detta förutsätter att villkoren är desamma som för återbetalning av nationella ekonomiska förmåner samt att gemenskapens intresse beaktas fullt ut.

46 För fullständighetens skull vill jag granska det riktiga i att domstolens rättspraxis avseende återbetalning av statligt stöd tillämpas även på omständigheter som i det nu aktuella målet.

47 Domstolen anser i sin fasta rättspraxis att skyldigheten för en stat att dra in ett stöd som kommissionen har bedömt vara oförenligt med den gemensamma marknaden syftar till att återskapa de förhållanden som rådde innan stödet betalades ut. På samma sätt som för återbetalning av gemenskapsstöd skall återbetalning av statligt stöd i princip ske enligt gällande nationella bestämmelser, under förutsättning att dessa bestämmelser tillämpas på ett sätt som inte medför att det i praktiken blir omöjligt att indriva medel i enlighet med de krav som gemenskapsrätten ställer. Särskild hänsyn bör tas till gemenskapens intresse vid tillämpning av en bestämmelse som förutsätter att återtagandet av ett felaktigt administrativt beslut skall föregås av en avvägning mellan de olika intressen som är i fråga.

48 Det föreligger emellertid en beaktansvärd skillnad mellan domstolens rättspraxis på dessa båda områden.

49 Statligt stöd är ett så särskilt område att det motiverar att domstolen endast restriktivt tillåter ett åberopande av principer i nationell rätt såsom skyddet för berättigade förväntningar eller rättssäkerhet för att bestrida en återbetalning av stöd. Domstolen framhåller härvidlag i sin fasta rättspraxis, och särskilt i den nyligen meddelade domen i det ovannämnda målet Alcan Deutschland, till vilken den nationella domstolen har hänvisat, att "med hänsyn till att den kontroll av statliga stöd som kommissionen utövar med stöd av artikel 93 i fördraget är av tvingande karaktär [kan] de företag som mottar ett stöd i princip inte ... ha berättigade förväntningar på att stödet är rättsenligt annat än om det har beviljats med iakttagande av det förfarande som avses i den nämnda artikeln. En aktsam ekonomisk aktör skall nämligen i normala fall vara i stånd att försäkra sig om att detta förfarande har iakttagits".(46)

50 Det är mot bakgrund av detta särdrag som man får tolka domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, till vilken den nationella domstolen har hänvisat, som begränsar möjligheten att åberopa skyddet för berättigade förväntningar enligt 48 § andra stycket VwVerfG inom tillämpningsområdet för artikel 93 i fördraget.

51 Enligt min mening tycks denna rättspraxis inte kunna överföras på sådana förutsättningar som i det aktuella målet beträffande återkrav av felaktigt utbetalt gemenskapsstöd. Liksom generaladvokaten Jacobs påpekar i punkt 40 i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Alcan Deutschland: "... var det riktigt [i domen i de förenade målen Deutsche Milchkontor m.fl.] av domstolen att i det sammanhanget låta saken avgöras i enlighet med nationell lag, eftersom det inte fanns något överordnat gemenskapsintresse som kunde motivera ett ingrepp i den berörda medlemsstatens självständighet i processuellt hänseende. Om däremot en liknande situation uppkom i fråga om statligt stöd skulle det äventyra förverkligandet av målen med bestämmelserna i fördraget att godta att stödmottagaren vägrade återbetala stödet därför att denne hade överfört förmånen av stödet på sina kunder genom att sänka priset. Under sådana förhållanden skulle denne tveklöst erhålla en betydande konkurrensfördel".

Förslag till avgörande

52. Med hänsyn till ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen meddelar Verwaltungsgericht Frankfurt am Main följande svar:

Gemenskapsrätten utgör inte på sitt nuvarande stadium hinder för att det i den berörda nationella lagstiftningen, för att förhindra att belopp som felaktigt utbetalats som gemenskapsstöd återkrävs så vitt mottagaren av detta stöd inte har haft kännedom om de omständigheter som medförde att beslutet att bevilja stödet blev rättsstridigt och denna ovetskap inte har följt av grov oaktsamhet, tas hänsyn till ett sådant kriterium som utebliven obehörig vinst, när detta allmänt sett är tillåtet då förmånstagaren har överfört den ekonomiska fördel som följer av detta stöd genom att betala det riktpris som föreskrivs i gemenskapsrätten och när han inte har rätt att väcka talan mot leverantören eller när denna rätt är värdelös, dock under förutsättning att de föreskrivna villkoren är desamma som vid återkrav av rent nationella ekonomiska förmåner och att gemenskapens intresse har beaktats fullt ut.

(1) - EGT 172, 1966, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 1, s. 167.

(2) - EGT L 163, s. 44; svensk specialutgåva, område 3, volym 16, s. 126. Denna förordning ersätter rådets förordning (EEG) nr 2114/71 av den 28 september 1971 om stödet för oljefrön (EGT L 222, s. 2), senast ändrad genom rådets förordning (EEG) nr 851/78 av den 24 april 1978 (EGT L 116, s. 4). Förordningen har efter det att de aktuella händelserna inträffade upphävts och ersatts av rådets förordning (EG) nr 3290/94 av den 22 december 1994 om anpassningar och nödvändiga övergångsåtgärder inom jordbrukssektorn för verkställandet av de överenskommelser som träffats inom ramen för de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan (EGT L 349, s. 105).

(3) - EGT L 266, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 16, s. 208. Denna förordning ändrades vid flertal tillfällen och senast genom kommissionens förordning (EEG) nr 2964/91 av den 9 oktober 1991 (EGT L 282, s. 15; svensk specialutgåva, område 3, volym 39, s. 109) innan den upphävdes den 1 juli 1996 och ersattes av kommissionens förordning (EEG) nr 658/96 av den 9 april 1996 om vissa villkor för beviljande av kompensationsersättning inom ramen för systemet för underhåll till vissa former av odlingsbara jordbruk (EGT L 91, s. 46).

(4) - Artikel 4 i förordning nr 1594/83, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 935/86 av den 25 mars 1986 (EGT L 87, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 20, s. 172).

(5) - I enlighet med artikel 5 i förordning nr 2681/83.

(6) - Ibidem.

(7) - 10 § första stycket i Gesetz zur Durchführung der gemeinsamen Marktorganisation (lag om genomförande av en gemensam organisation av marknaden, nedan kallad MOG), i dess lydelse den 27 augusti 1986, som hänvisar till 48 § andra och fjärde styckena i Verwaltungsverfahrensgesetz (lag om förvaltningsförfarandet, nedan kallad "VwVerfG") och till 49 a § första stycket första meningen samt andra stycket VwVerfG. Dessa bestämmelser hänför sig till 812 och 813 §§ i Bürgerliches Gesetzbuch (tysk civillagsamling, nedan kallad "BGB").

(8) - Enligt 10 § första stycket första meningen andra satsen MOG jämförd med 48 § andra stycket sjätte meningen VwVerfG (i dag ersatt av 49 a § andra stycket VwVerfG) och 818 § tredje stycket BGB.

(9) - 48 § andra stycket sjunde meningen VwVerfG (i dag ersatt med 49 a § andra stycket andra meningen VwVerfG).

(10) - Sidan 11 i begäran om förhandsavgörande.

(11) - Den nationella domstolen nämner i detta avseende domstolens dom av den 20 september 1990 i mål C-5/89, kommissionen mot Tyskland (REG 1990 s. I-3437; svensk specialutgåva, häfte 10).

(12) - Denna fråga har sedan dess givit upphov till domstolens dom av den 20 mars 1997 i mål C-24/95, Alcan Deutschland (REG 1997 s. I-1591).

(13) - För en samlad studie se Gimeno Verdejo, C.: "El cobro de lo indebido en derecho comunitario" i Ordenamiento jurídico comunitario y mecanismos de tutela judicial efectiva, utgiven av Gobierno Vasco, Departamento de Justicia, Economía, Trabajo y Seguridad Social, december 1995.

(14) - Se i detta hänseende till exempel dom av den 16 december 1976 i mål 33/76, Rewe (REG 1976, s. 1989; svensk specialutgåva häfte 3), och av den 14 januari 1997 i de förenade målen C-192/95-C-218/95, Comateb m.fl. (REG 1997, s. I-165).

(15) - Se till exempel dom av den 12 juni 1980 i mål 130/79, Express Dairy Foods (REG 1980, s. 1887; svensk specialutgåva, häfte 5).

(16) - Se till exempel dom av den 12 juni 1980 i de förenade målen 119/79 och 126/79, Lippische Hauptgenossenschaft, (REG 1980, s. 1863; svensk specialutgåva, häfte 5), och av den 5 mars 1980 i mål 265/78, Ferwerda (REG 1980, s. 617; svensk specialutgåva, häfte 5).

(17) - Barav, A.: "La répétition de l'indu dans la jurisprudence de la Cour de justice des Communautés européennes", Cahiers de droit européen, 1981, nr 5-6, s. 507. Se även Hubeau, F.: "La répétition de l'indu en droit communautaire", RTDE, 1981, nr 3, s. 442.

(18) - Notera för övrigt att denna dom meddelades efter begäran om förhandsavgörande från samma Verwaltungsgericht Frankfurt am Main.

(19) - Punkt 17.

(20) - Punkt 19.

(21) - Ibidem, min understrykning.

(22) - Punkt 33 i domskälen och punkt 3 i domslutet.

(23) - Domen i det ovannämnda målet Rewe och domen av den 16 december 1976 i mål 45/76, Comet (REG 1976, s. 2043), uttrycker samma idé genom att hänvisa till "gemenskapsrätten på sitt nuvarande stadium". Även domen i det ovannämnda målet Ferwerda har meddelats i enlighet med "gemenskapsrätten på dess nuvarande stadium".

(24) - Se till exempel domen av den 13 maj 1981 i mål 66/80, International Chemical Corporation (REG 1981, s. 1191; svensk specialutgåva, häfte 6).

(25) - Kommissionen medger denna lucka i lagstiftningen och påpekar i punkt 31 i sitt yttrande att "gemenskapslagstiftningen avseende beviljande av stöd för oljeväxtfrö inte innehåller några specialbestämmelser för återkrav av felaktigt utbetalt stöd".

(26) - Domen i det ovannämnda målet Express Dairy Foods, punkt 12. Se även domen av den 6 maj 1982 i mål 54/81, Fromme (REG 1982, s. 1449; svensk specialutgåva, häfte 6), punkt 4.

(27) - I domen i det ovannämnda målet Comet påpekar domstolen till exempel att "artiklarna 100-102 och 235 i fördraget gör det möjligt att vid behov vidta nödvändiga åtgärder för att undanröja olikheter i medlemsstaternas lagar och andra författningar om dessa olikheter anses kunna framkalla snedvridningar eller skada den inre marknadens funktion" (punkt 14).

(28) - Dom av den 27 februari 1980 i mål 68/79, Just (REG 1980, s. 501; svensk specialutgåva, häfte 5), punkt 25.

(29) - Domarna i de ovannämnda målen Rewe och Comet.

(30) - Domarna i de ovannämnda målen Express Dairy Foods (punkt 17) och Fromme (punkt 8).

(31) - Domen i det ovannämnda målet Just, dom av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Denkavit (REG 1980, s. 1205; svensk specialutgåva, häfte 5), dom av den 9 november 1983 i mål 199/82, San Giorgio (REG 1983, s. 3595; svensk specialutgåva, häfte 7), dom av den 25 februari 1988 i de förenade målen 331/85, 376/85 och 378/85, Bianco och Girard (REG 1988, s. 1099; svensk specialutgåva, volym 9), och domen i de ovannämnda förenade målen Comateb m.fl.

(32) - Punkt 27.

(33) - Domen i det ovannämnda målet San Giorgio, punkt 13.

(34) - Domen i det ovannämnda målet Express Dairy Foods, punkt 13.

(35) - Domen i de ovannämnda förenade målen Comateb m.fl., punkt 21.

(36) - Ibidem, punkterna 22 och 23.

(37) - Ibidem, punkt 28.

(38) - Punkt 23.

(39) - Domen i de ovannämnda förenade målen Deutsche Milchkontor m.fl., punkt 22.

(40) - Punkt 15.

(41) - Punkt 21 och domslutet.

(42) - På denna punkt har den nationella domstolen i förevarande mål påpekat (under II, punkt C, tredje stycket i begäran om förhandsavgörande) att: "... dessa villkor är inte uppfyllda då de ingivna handlingarna inte utvisar någon omständighet som tyder på att kärandena eller deras företrädare kände till att den levererade rapsen hade ett annat ursprung än den som angivits".

(43) - Den nationella domstolen har i förevarande mål påpekat (under II, punkt C, sjätte stycket i begäran om förhandsavgörande) följande: "Eftersom utgången av en regresstalan som sökandena skulle kunna väcka mot sina leverantörer är ytterst osäker på grund av betydande bevissvårigheter, kan man inte göra gällande sökandenas eventuella rätt till skadestånd på grund av utebliven vinst".

(44) - Punkt 24.

(45) - Punkt 44.

(46) - Punkt 25. Se även den nämnda rättspraxisen.