61995J0398

1 Frihet att tillhandahålla tjänster - Fördragsbestämmelser - Tillämpningsområde - Avgränsningskriterium - Det internationella anknytningsledet - Den som tillhandahåller tjänsten etablerad i en annan medlemsstat än den där tjänsten tillhandahålls

(EG-fördraget, artikel 59)

2 Frihet att tillhandahålla tjänster - Begränsningar - Förbud - Räckvidd - Åtgärder som tillämpas utan åtskillnad - En reglering i en medlemsstat som innebär att turist- och resebyråer som organiserar turistprogram i denna medlemsstat och turistguider som har tillstånd att utöva sitt yrke i denna medlemsstat är skyldiga att reglera sitt inbördes rättsförhållande i form av ett anställningsavtal - Otillåtet

(EG-fördraget, artikel 59)

3 Frihet att tillhandahålla tjänster - Begränsningar som motiveras av allmänintresset - Tillåtna - Villkor

(EG-fördraget, artikel 59)

4 Frihet att tillhandahålla tjänster - Begränsningar - Reglering i en medlemsstat som innebär att turist- och resebyråer som organiserar turistprogram i denna medlemsstat och turistguider som har tillstånd att utöva sitt yrke i denna medlemsstat är skyldiga att reglera sitt inbördes rättsförhållande i form av ett anställningsavtal - Åtgärd som motiveras med hänsyn till allmänintresset - Bevarande av arbetsfreden - Åtgärd vars målsättning är av ekonomisk natur - Omfattas inte - Behov av åtgärden - Föreligger inte

(EG-fördraget, artikel 59)

5 Artikel 59 i fördraget är inte endast tillämplig när den som tillhandahåller tjänsten och mottagaren av tjänsten är etablerade i olika medlemsstater, utan även i alla de fall då den som tillhandahåller tjänster erbjuder dessa inom en annan medlemsstats territorium än där han är etablerad, oberoende av var mottagarna av dessa tjänster är etablerade.

6 Enligt artikel 59 i fördraget skall inte endast all diskriminering på grund av nationalitet avskaffas gentemot personer som tillhandahåller tjänster utan detsamma gäller för varje inskränkning som är ägnad att förbjuda eller på annat sätt störa verksamheten för den som tillhandahåller tjänster och är etablerad i en annan medlemsstat där han rättsenligt tillhandahåller motsvarande tjänster, till och med om inskränkningen är tillämplig utan åtskillnad mellan medborgare i det egna landet som tillhandahåller tjänster och medborgare från andra medlemsstater som tillhandahåller tjänster.

En reglering i en medlemsstat som innebär att parterna är skyldiga att reglera sitt inbördes rättsförhållande i form av ett anställningsavtal utgör följaktligen ett hinder i den mening som avses i artikel 59 i fördraget, när turist- och resebyråerna, oberoende av på vilken plats de är etablerade, hindras från att sluta avtal om tillhandahållande av tjänster inom ramen för genomförande av turistprogram som de organiserar i den medlemsstaten med turistguider från andra medlemsstater vilka har tillstånd att utöva sitt yrke i den förstnämnda medlemsstaten, eftersom en turistguide från en annan medlemsstat därigenom berövas möjligheten att utöva sin verksamhet i den första medlemsstaten såsom självständig yrkesutövare.

7 Friheten att tillhandahålla tjänster, som utgör en grundläggande princip i fördraget, får endast begränsas genom regleringar som är motiverade med hänsyn till ett oavvisligt allmänintresse och som är tillämpliga på alla personer eller företag som är verksamma inom mottagarstatens territorium. I synnerhet skall inskränkningarna vara ägnade att säkerställa förverkligandet av den målsättning som eftersträvas genom dem och de skall inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå denna målsättning.

8 En reglering i en medlemsstat som innebär att parterna är skyldiga att reglera sitt inbördes rättsförhållande i form av ett anställningsavtal, och genom vilken turist- och resebyråerna, oberoende av på vilken plats de är etablerade, hindras från att sluta avtal om tillhandahållande av tjänster inom ramen för genomförande av turistprogram som de organiserar i den medlemsstaten med turistguider från andra medlemsstater vilka har tillstånd att utöva sitt yrke i den förstnämnda medlemsstaten, kan inte motiveras med hänsyn till ett oavvisligt allmänintresse som är knutet till bevarandet av arbetsfreden dels då regleringen måste anses som en målsättning av ekonomisk natur med hänsyn till att den har antagits för att reglera de existerande konflikterna mellan turistguiderna och turist- och resebyråerna och därigenom undvika att negativa följder uppkommer för turismen och således för landets ekonomi, dels då det inte har visats att det för att bevara arbetsfreden skulle vara nödvändigt att göra inskränkningar i den verksamhet som turistguider från andra medlemsstater bedriver såsom självständiga yrkesutövare inom ramen för genomförande av program för turistaktiviteter som organiseras av turist- och resebyråer.

I mål C-398/95,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget från Symvoulio Epikrateias, att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Syndesmos ton en Elladi Touristikon kai Taxidiotikon Grafeion

och

Ypourgos Ergasias,

i närvaro av

Somateio Diplomatouchon Xenagon,

Panellinia Omospondia Xenagon,

angående tolkningen av artiklarna 59 och 60 i EG-fördraget,

meddelar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden G.F. Mancini samt domarna J.L. Murray, P.J.G. Kapteyn (referent), H. Ragnemalm och R. Schintgen,

generaladvokat: C.O. Lenz,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören D. Louterman-Hubeau,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Syndesmos ton en Elladi Touristikon kai Taxidiotikon Grafeion, genom advokaterna Charis Tagaras, Thessaloniki, och Andreas Loverdos, Aten,

- Somateio Diplomatouchon Xenagon och Panellinia Omospondia Xenagon, genom advokaten Giorgios Papadimitriou, Aten,

- Greklands regering, genom statens juridiske rådgivare Panagiotis Kamarineas och juridiska medarbetaren Evi Skandalou, utrikesministeriets särskilda avdelning för gemenskapstvister, samt juridiska ombudet Vasileia Pelekou vid statens rättsliga råd, samtliga i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren Dimitrios Gouloussis, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 22 januari 1997 av: Syndesmos ton en Elladi Touristikon kai Taxidiotikon Grafeion, företrädd av Charis Tagaras, Somateio Diplomatouchon Xenagon och Panellinia Omospondia Xenagon, företrädda av advokaten Nikolaos Pimplis, Aten, Greklands regering, företrädd av biträdande juridiske rådgivaren Georgios Kanellopoulos, statens rättsliga råd, i egenskap av ombud, och Evi Skandalou, och kommissionen, företrädd av Dimitrios Gouloussis,

och efter att den 4 mars 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Symvoulio Epikrateias har genom beslut av den 7 november 1995, som inkom till domstolen den 18 december 1995, enligt artikel 177 i EG-fördraget begärt förhandsavgörande avseende två frågor om tolkningen av artiklarna 59 och 60 i EG-fördraget.

2 Frågorna har uppkommit i samband med en talan om ogiltigförklaring av arbetsmarknadsministerns beslut nr 10505/1988 (Grekiska regeringens officiella tidskrift 68/5.2.1988, volym B, nedan kallat beslutet) som har väckts av Syndesmos ton en Elladi Touristikon kai Taxidiotikon Grafeion (sammanslutning av turist- och resebyråer i Grekland, nedan kallad SETTG).

3 Av handlingarna i målet vid den nationella domstolen framgår att beslutet stadfäster Defterovathmio Dioikitiko Diaititiko Dikastirio Athinons skiljedom nr 54/1987, som bekräftade Protovathmio Diaititiko Dikastirio Athinons skiljedom nr 55/1987. Genom den sistnämnda skiljedomen hade en arbetsmarknadskonflikt mellan, å ena sidan, SETTG och Enosi Efopliston Epivatikon Plion (sammanslutning mellan redare för fartyg för persontransport, nedan kallad EEEP) och, å andra sidan, Somateio Diplomatouchon Xenagon (förbundet för diplomerade turistguider, nedan kallat SDX) angående löne- och arbetsvillkoren för turistguider i Aten och Pireus med omgivningar.

4 Skiljedomarna grundas på artikel 37 i lag nr 1545/1985 i vilken följande föreskrivs: "Turistguider som har tillstånd att utöva turistguidesyrket och som är knutna till turist- och resebyråer, till medlemmar av [EEEP] eller till resebyråer som är etablerade utomlands, vare sig de är knutna dit direkt eller via dessa resebyråers filialer i Grekland, skall, vad gäller genomförandet av de program för turistaktiviteter som dessa organisationer utarbetar, anses ha ett anställningsförhållande till de ovannämnda organisationerna och skall i förhållandet till sina arbetsgivare omfattas av de tillämpliga bestämmelserna i den grekiska arbetsrättslagstiftningen."

5 Symvoulio Epikrateias ansåg att tvisten gav upphov till ett tolkningsproblem avseende gemenskapsrätten och har därför beslutat att förklara målet vilande och att hänskjuta följande frågor till domstolen:

"1) Står artikel 37 i lag nr 1545/1985 - enligt vilken parterna, när de i denna bestämmelse uppställda villkoren är uppfyllda, är skyldiga att reglera sitt inbördes rättsförhållande i form av ett anställningsavtal, vilket normalt är den rättsliga form genom vilken turistguiderna tillhandahåller sina tjänster vid de i bestämmelsen angivna tillfällena - i strid med artikel 59 och följande artiklar i fördraget?

2) Om denna fråga besvaras jakande: Är dessa föreskrifter motiverade med hänsyn till ett allmänintresse som är knutet till bevarandet av arbetsfreden på det känsliga området för tillhandahållande av tjänster inom turistväsendet, som den grekiska staten såsom turistland har ett berättigat intresse av att kunna reglera?"

Den första frågan

6 Det framgår av beslutet om hänskjutande att den första frågan i huvudsak syftar till att skapa klarhet i om en reglering i en medlemsstat som innebär att parterna är skyldiga att reglera sitt inbördes rättsförhållande i form av ett anställningsavtal utgör ett hinder i den mening som avses i artikel 59 i fördraget, när turist- och resebyråerna, oberoende av på vilken plats de är etablerade, hindras från att sluta avtal om tillhandahållande av tjänster inom ramen för genomförande av turistprogram som de organiserar i den medlemsstaten med turistguider från andra medlemsstater vilka har tillstånd att utöva sitt yrke i den förstnämnda medlemsstaten.

7 Inledningsvis finns det skäl att notera att det föreligger två olika former för turistguidesverksamhet. En turistbyrå kan använda sig av turistguider som är anställda vid byrån, men den kan också engagera självständiga turistguider. I det senare fallet utförs tjänsten av turistguiden åt turistbyrån och utgör en verksamhet som utförs mot ersättning i den mening som avses i artikel 60 i fördraget (se dom av den 26 februari 1991 i mål C-198/89, kommissionen mot Grekland, Rec. 1991, s. I-727, punkterna 5 och 6).

8 Det föreligger även skäl att erinra om att artikel 59 i fördraget inte endast är tillämplig när den som tillhandahåller tjänsten och mottagaren av denna är etablerade i olika medlemsstater, utan även i alla de fall då den som tillhandahåller tjänster erbjuder dessa inom en annan medlemsstats territorium än där han är etablerad, oberoende av var mottagarna av dessa tjänster är etablerade (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Grekland, punkt 8-10).

9 Det finns således anledning att först undersöka om en sådan reglering som den som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, i de fall som avses i artikel 59, kan påverka rätten för självständiga turistguider från andra medlemsstater att fritt tillhandahålla tjänster.

10 SDX har i detta avseende gjort gällande att regleringen endast är tillämplig på turistguider som är etablerade i Grekland, med tanke på att den endast avser de guider som har tillstånd att utöva detta yrke där. Av domen i målet kommissionen mot Grekland följer nämligen att ett sådant tillstånd, som förutsätter innehav av ett examensbevis, inte kan krävas av turistguider från andra medlemsstater när dessa åtföljer en grupp turister i Grekland.

11 Denna argumentation kan inte godtas.

12 Blott den omständigheten att turistguider från andra medlemsstater inte behöver ha ett sådant tillstånd när de åtföljer en grupp turister i Grekland kan inte leda till slutsatsen att de inte kan ha ett intresse av att förvärva ett sådant examensbevis för att förbättra sina kvalifikationer och på detta sätt skaffa sig ett tillstånd att utöva yrket i Grekland. I ett sådant fall är regleringen tillämplig på dem.

13 Av detta följer att en sådan reglering kan påverka rätten för självständiga turistguider från andra medlemsstater att fritt tillhandahålla tjänster när de innehar tillstånd att utöva detta yrke i den första medlemsstaten och när de erbjuder sina tjänster för att genomföra program för turistaktiviteter som organiseras i detta land av turist- eller resebyråer, oberoende av var inom gemenskapen dessa byråer är etablerade.

14 Det är därefter nödvändigt att undersöka om en sådan reglering som är aktuell i målet vid den nationella domstolen utgör ett hinder för det fria tillhandahållandet av självständiga turistguider från andra medlemsstater.

15 Det är ostridigt att regleringen är tillämplig utan åtskillnad på samtliga turistguider som innehar tillstånd.

16 Enligt artikel 59 i fördraget skall emellertid inte endast all diskriminering på grund av nationalitet avskaffas gentemot personer som tillhandahåller tjänster utan detsamma gäller för varje inskränkning som är ägnad att förbjuda eller på annat sätt störa verksamheten för den som tillhandahåller tjänster och är etablerad i en annan medlemsstat där han rättsenligt tillhandahåller motsvarande tjänster, till och med om inskränkningen är tillämplig utan åtskillnad mellan medborgare i det egna landet som tillhandahåller tjänster och medborgare från andra medlemsstater som tillhandahåller tjänster (dom av den 25 juli 1991 i mål C-76/90, Säger, Rec. 1991, s. I-4221, punkt 12).

17 En reglering enligt vilken en turistguides verksamhet inom ramen för genomförandet av turistprogram i en medlemsstat ovillkorligen måste kvalificeras som ett anställningsförhållande i den mening som avses i denna medlemsstats nationella rätt innebär självfallet att en turistguide från en annan medlemsstat berövas möjligheten att utöva sin verksamhet i den första medlemsstaten såsom självständig yrkesutövare.

18 En sådan reglering utgör följaktligen ett hinder i friheten för turistguider från andra medlemsstater att tillhandahålla sådana tjänster såsom självständiga yrkesutövare.

19 Den första frågan skall således besvaras med att en reglering i en medlemsstat som innebär att parterna är skyldiga att reglera sitt inbördes rättsförhållande i form av ett anställningsavtal utgör ett hinder i den mening som avses i artikel 59 i fördraget, när turist- och resebyråerna, oberoende av på vilken plats de är etablerade, hindras från att sluta avtal om tillhandahållande av tjänster inom ramen för genomförande av turistprogram som de organiserar i den medlemsstaten med turistguider från andra medlemsstater vilka har tillstånd att utöva sitt yrke i den förstnämnda medlemsstaten.

Den andra frågan

20 Med sin andra fråga önskar den hänskjutande domstolen få svar på om ett sådant hinder kan vara motiverat med hänsyn till ett allmänintresse som är knutet till bevarandet av arbetsfreden på det känsliga området för tillhandahållande av tjänster inom turistväsendet som Republiken Grekland såsom turistland har ett berättigat intresse av att kunna reglera.

21 I enlighet med fast rättspraxis får friheten att tillhandahålla tjänster, som utgör en grundläggande princip i fördraget, endast begränsas genom regleringar som är motiverade med hänsyn till ett oavvisligt allmänintresse och som är tillämpliga på alla personer eller företag som är verksamma inom mottagarstatens territorium. I synnerhet skall inskränkningarna vara ägnade att säkerställa förverkligandet av den målsättning som eftersträvas genom dem och de skall inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå denna målsättning (dom av den 25 juli 1991 i det ovannämnda målet Säger, punkt 15, och i mål C-288/89, Gouda m.fl., Rec. 1991, s. I-4007, punkt 13-15, av den 31 mars 1993 i mål 19/92, Kraus, Rec. 1993, s. I-1663, punkt 32, och av den 30 november 1995 i mål C-55/94, Gebhard, REG 1995, s. I-4165, punkt 37).

22 Vad gäller frågan huruvida bevarandet av arbetsfreden kan utgöra ett oavvisligt allmänintresse som motiverar den reglering som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, framgår av beslutet om hänskjutande att regleringen antogs för att reglera de sedan lång tid pågående konflikterna mellan turistguiderna och turist- och resebyråerna och därigenom undvika att negativa följder uppkommer för turismen och således för landets ekonomi. I detta avseende har den grekiska regeringen vid sammanträdet själv påpekat att antagandet av regleringen skulle bidra till en väl fungerande ekonomi i landet.

23 Bevarandet av arbetsfreden såsom ett medel att få slut på en arbetsmarknadskonflikt och därigenom undvika att negativa följder uppkommer för en ekonomisk sektor och således för landets ekonomi måste anses som en målsättning av ekonomisk natur och kan inte utgöra ett allmänintresse som motiverar en inskränkning i en grundläggande frihet som garanteras genom fördraget (se domen i det ovannämnda målet Gouda m.fl., punkt 11).

24 Vidare har, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 66 i sitt förslag till avgörande, ingen av de parter som har inkommit med yttrande i förevarande mål gjort gällande att det för att bevara arbetsfreden skulle vara nödvändigt att göra inskränkningar i den verksamhet som turistguider från andra medlemsstater bedriver såsom självständiga yrkesutövare inom ramen för genomförande av program för turistaktiviteter som organiseras i Grekland av turist- och resebyråer.

25 Den andra frågan skall således besvaras med att en sådan reglering inte kan motiveras med ett allmänintresse som är knutet till bevarandet av arbetsfreden såsom ett medel att få slut på en arbetsmarknadskonflikt och därigenom undvika att negativa följder uppkommer för en ekonomisk sektor och således för landets ekonomi.

Rättegångskostnader

26 De kostnader som har förorsakats den grekiska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(sjätte avdelningen)

- angående de frågor som genom beslut av den 7 november 1995 har förts vidare av Symvoulio Epikrateias - följande dom:

27 En reglering i en medlemsstat som innebär att parterna är skyldiga att reglera sitt inbördes rättsförhållande i form av ett anställningsavtal utgör ett hinder i den mening som avses i artikel 59 i EG-fördraget, när turist- och resebyråerna, oberoende av på vilken plats de är etablerade, hindras från att sluta avtal om tillhandahållande av tjänster inom ramen för genomförande av turistprogram som de organiserar i den medlemsstaten med turistguider från andra medlemsstater vilka har tillstånd att utöva sitt yrke i den förstnämnda medlemsstaten.

28 En sådan reglering kan inte motiveras med ett allmänintresse som är knutet till bevarandet av arbetsfreden såsom ett medel att få slut på en arbetsmarknadskonflikt och därigenom undvika att negativa följder uppkommer för en ekonomisk sektor och således för landets ekonomi.