61995J0360

1 Talan om fördragsbrott - Domstolens prövning av om talan är välgrundad - Läge som skall beaktas - Läget vid utgången av den frist som anges i det motiverade yttrandet

(EG-fördraget, artikel 169)

2 Institutionernas rättsakter - Direktiv - Genomförande av medlemsstaterna - Införlivande av ett direktiv utan lagstiftningsåtgärder - Otillåtet vid uttrycklig föreskrift om hänvisning till direktivet

(EG-fördraget, artikel 189 tredje stycket)

3 Förekomsten av fördragsbrott skall, inom ramen för en talan enligt artikel 169 i fördraget, bedömas mot bakgrund av läget i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet, varvid förändringar som har skett därefter inte kan beaktas av domstolen.

4 Om ett direktiv innehåller en explicit skyldighet för medlemsstaterna att säkerställa att de bestämmelser som införlivar direktivet innehåller en hänvisning till detta direktiv eller att de åtföljs av en sådan hänvisning när de offentliggörs, är det nödvändigt att anta uttryckliga införlivandebestämmelser.

I mål C-360/95,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren Dimitrios Gouloussis och av Blanca Vilá Costa, nationell tjänsteman med förordnande vid rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

sökande,

mot

Konungariket Spanien, företrätt av Alberto José Navarro González, generaldirektör med ansvar för samordning av gemenskapsrättsliga tvister, och Rosario Silva de Lapuerta, abogado del Estado, vid avdelningen för gemenskapstvister, båda i egenskap av ombud, delgivningsadress: Spaniens ambassad, 4-6, boulevard E. Servais, Luxemburg,

svarande,

angående en talan om fastställelse av att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget genom att inte inom den föreskrivna fristen varekn anta eller sätta ikraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa rådets direktiv 91/371/EEG av den 20 juni 1991 om genomförande av avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz om annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 205, s. 48), eller, i andra hand, genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser,

meddelar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C. Gulmann samt domarna M. Wathelet, J.C. Moitinho de Almeida (referent), P. Jann och L. Sevón,

generaladvokat: A. La Pergola,

justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att parterna har avgivit muntliga yttranden vid sammanträdet den 15 maj 1997,

och efter att den 17 juni 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 23 november 1995, med stöd av artikel 169 i EG-fördraget väckt talan om fastställelse av att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget genom att inte inom den föreskrivna fristen varken anta eller sätta ikraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa rådets direktiv 91/371/EEG av den 20 juni 1991 om genomförande av avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz om annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 205, s. 48, nedan kallat direktivet), eller, i andra hand, genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser.

2 I artikel 1 första stycket i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna inom 24 månader från anmälan av direktivet skall ändra sina nationella bestämmelser så att de överensstämmer med avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz (nedan kallat avtalet) och att de omedelbart skall underrätta kommissionen om detta.

3 Då kommissionen inte underrättades om att Konungariket Spanien hade antagit bestämmelser för att följa direktivet, sände kommissionen den 5 oktober 1993 en formell underrättelse till Konungariket Spanien och uppmanade detta att inom två månader inkomma med synpunkter.

4 Då kommissionen inte erhöll någon underrättelse av vilken den kunde dra slutsatsen att Konungariket Spanien hade uppfyllt de skyldigheter som följer av direktivet, sände den ett motiverat yttrande till Konungariket Spanien den 31 oktober 1994 och uppmanade detta att inom två månader vidta de åtgärder som var nödvändiga för att följa direktivet.

5 De spanska myndigheterna anförde per skrivelse av den 18 januari 1995 att de förberedde de åtgärder som var nödvändiga för att följa direktivet.

6 Då kommissionen inte erhöll någon underrättelse av vilken den kunde dra slutsatsen att Konungariket Spanien hade uppfyllt eller stod i begrepp att uppfylla de skyldigheter som följer av direktivet, väckte kommissionen ifrågavarande talan.

7 Det finns anledning att först konstatera att, på sätt som följer av ansökan och kommissionens muntligt framförda synpunkter, föremålet för ifrågavarande talan är det faktum att direktivet inte införlivats inom de fastställda tidsfristerna eller, i andra hand, att åtgärderna för införlivandet inte meddelats.

8 Det skall därefter noteras att Konungariket Spanien har bestrittt det fördragsbrott som läggs det till last och gjort gällande att det, i syfte att avgöra huruvida direktivet har införlivats eller inte, inte bara är nödvändigt att undersöka lag nr 30/1995 av den 8 november 1995, Ordenación y Supervisión de los Seguros Privados (lag om organisation och tillsyn av privatförsäkringar, BOE nr 268, av den 9 november 1995, s. 32480, nedan kallad lag nr 30/1995), vilken införlivar direktivets innehåll med den spanska rättsordningen, och särskilt tilläggsbestämmelse 16 till denna lag, vilken definierar det schweiziska försäkringsbolagssystemet, utan även artikel 87 i lag nr 30/1995, artikel 9 i Reglamento de Ordenación del Seguro Privado (förordning om organisation av privatförsäkringar), vilken godkänts genom kungligt dekret nr 1348/85 av den 1 augusti 1985 (BOE nr 185, av den 3 augusti 1985) och vars bestämmelser, vilka överensstämmer med lag nr 30/1995, fortfarande är ikraft, samt protokollet avseende samarbetet mellan kontrollmyndigheterna i de stater som är avtalsparter till avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz om annan direkt försäkring än livförsäkring.

9 Kommissionen har genmält att den spanska lagstiftaren genom lag nr 30/1995 har inskränkt sig till att i tilläggsbestämmelse 16 föreskriva att artiklarna 87, 88 och 89 i nämnda lag, vilka gäller verksamhet i Spanien av försäkringsbolag som har sitt säte i ett tredje land, inte är tillämpliga på schweiziska företag. Ett sådant införlivande, vilket inte bara skett för sent, utan även är mycket ofullständigt, har genomförts med hjälp av tveksamt legislativt stöd och är otillräckligt, eftersom det inte tar hänsyn till systemet i avtalet.

10 Kommissionen har i detta hänseende gjort gällande att det faktum, att den allmänna regleringen avseende företag som har sitt säte i tredje land, vilken följer av artiklarna 87, 88 och 89 i lag nr 30/1995, fortsätter att vara tillämplig med undantag för de fall som omfattas av tilläggsbestämmelse 16 (vilken föreskriver att dessa artiklar inte är tillämpliga på schweiziska företag), visar den begränsade räckvidden av de införlivandeåtgärder som vidtagits, vilka inte omfattar allt det som föreskrivs i artiklarna 11, 12, 13 och 14 i avtalet, vilka anger de villkor som gäller för beviljande av administrativt tillstånd och för det förfarande som ger försäkringsbolag möjlighet att bedriva verksamhet i Spanien.

11 Såvitt först avser de bestämmelser i direktivet som enligt Konungariket Spanien har införlivats genom lag nr 30/1995, skall det erinras om att domstolen i fast rättspraxis har funnit att påstådda fördragsbrott skall bedömas mot bakgrund av läget i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet och att förändringar som har skett därefter inte kan beaktas av domstolen (se bland annat dom av den 17 september 1996 i mål C-289/94, kommissionen mot Italien, REG 1996, s. I-4405, punkt 20).

12 Lag nr 30/1995, som är aktuell i förevarande fall, har emellertid antagits efter utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet, vilket får till följd att den inte kan beaktas av domstolen. Det får därför anses att de artiklar i direktivet som enligt Konungariket Spanien har införlivats genom lag nr 30/1995 inte har varit föremål för något sådant införlivande.

13 Såvitt därefter avser de bestämmelser i direktivet som Konungariket Spanien anser var införlivade genom de regler som var ikraft före utgången av den frist som hade angetts av kommissionen, skall det konstateras att, såsom kommissionen helt riktigt har gjort gällande, det i förevarande fall är nödvändigt att anta uttryckliga införlivandebestämmelser, eftersom artikel 1 andra stycket i direktivet innehåller en explicit skyldighet för medlemsstaterna att säkerställa att de bestämmelser som införlivar direktivet innehåller en hänvisning till detta direktiv eller att de åtföljs av en sådan hänvisning när de offentliggörs (se, vad beträffar denna fråga, dom av den 27 november 1997 i mål C-137/96, kommissionen mot Tyskland, ännu inte publicerad i rättfallssamlingen, punkt 8). De bestämmelser som Konungariket Spanien har åberopat, vilka omnämns i punkt 8 i förevarande dom, uppfyller emellertid inte detta krav.

14 Det finns således anledning fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

Rättegångskostnader

15 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Spanien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Spanien har tappat målet skall det ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

16 Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 91/371/EEG av den 20 juni 1991 om genomförande av avtal mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiz om annan direkt försäkring än livförsäkring genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

17 Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.