61995J0312

Medlemsstater - Skyldigheter - Genomförande av direktiv - Fördragsbrott - Invändning - Otillåten

(EG-fördraget, artikel 169)

En medlemsstat kan inte åberopa bestämmelser, praxis eller andra omständigheter i sin interna rättsordning för att rättfärdiga en underlåtenhet att iaktta de skyldigheter och frister som föreskrivs i ett direktiv.

I mål C-312/95,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren Frank Benyon, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Carlos Gómez de la Cruz, rättstjänsten, Centre Wagner, Kirchberg,

sökande,

mot

Storhertigdömet Luxemburg, företrätt av direktören Nicolas Schmit, avdelningen för internationella ekonomiska relationer och samarbete, utrikesministeriet, i egenskap av ombud

svarande,

angående en talan om fastställelse av att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 22 i rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (EGT nr L 117, s. 1) och enligt artikel 23 i rådets direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (EGT nr L 117, s. 15) samt enligt artiklarna 5 och 189 i EG-fördraget, genom att inte inom den föreskrivna tidsfristen vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa dessa direktiv,

meddelar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J.C. Moitinho de Almeida samt domarna L. Sevón (referent), C. Gulmann, D.A.O. Edward och M. Wathelet,

generaladvokat: A. La Pergola,

justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 4 juli 1996 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska gemenskapernas kommission har genom en ansökan som inkom till domstolens kansli den 3 oktober 1995 med stöd av artikel 169 i EG-fördraget väckt talan om fastställelse av att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 22 i rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (EGT nr L 117, s. 1) och enligt artikel 23 i rådets direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (EGT nr L 117, s. 15) samt enligt artiklarna 5 och 189 i EG-fördraget, genom att inte inom den föreskrivna tidsfristen vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa dessa direktiv.

2 I artikel 22 i direktiv 90/219 och i artikel 23 i direktiv 90/220 föreskrivs att medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa dessa direktiv senast respektive före den 23 oktober 1991. Enligt de två artiklarna skulle medlemsstaterna vidare omedelbart underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits.

3 Kommissionen erhöll inte något meddelande om vidtagna åtgärder för införlivande från Storhertigdömet Luxemburg och hade inte tillgång till andra uppgifter som gjorde det möjligt att dra slutsatsen att denna stat hade uppfyllt sin skyldighet att sätta i kraft de nödvändiga bestämmelserna inom den föreskrivna tidsfristen. På grund härav anmodade kommissionen genom skrivelse av den 20 maj 1992 den luxemburgska regeringen att inkomma med synpunkter inom två månader, i enlighet med artikel 169 första stycket i fördraget.

4 Eftersom denna anmodan inte blev officiellt besvarad sände kommissionen den 13 april 1993 ett motiverat yttrande till Storhertigdömet Luxemburg med en anmodan om att, med tillämpning av artikel 169 andra stycket i fördraget, inom två månader vidta de åtgärder som krävdes för att följa yttrandet.

5 Genom skrivelse av den 25 juli 1995 svarade de luxemburgska myndigheterna att den kommission inom Conseil d'État som ansvarade för granskningen av två lagförslag avsedda att införliva direktiven 90/219 och 90/220 med nationell rätt stod i begrepp att avsluta sitt arbete och avsåg att avge sitt yttrande under september 1995. De nämnda lagförslagen och yttrandet från Conseil d'État skulle sålunda kunna överlämnas till Chambre des députés för överläggning och antagande under hösten 1995.

6 Kommissionen väckte då förevarande talan. Med hänvisning till artiklarna 5 och 189 tredje stycket i EG-fördraget, till artikel 22 i direktiv 90/219 och till artikel 23 i direktiv 90/220 anser kommissionen att innehållet i skrivelsen från de luxemburgska myndigheterna av den 25 juli 1995 bekräftar att Storhertigdömet Luxemburg inte har följt dessa direktiv och särskilt inte artikel 22 och artikel 23 i respektive direktiv.

7 Storhertigdömet Luxemburg har inte bestritt att det har underlåtit att införliva direktiven med nationell rätt inom den föreskrivna tidsfristen. Storhertigdömet har ändå yrkat att talan skall ogillas och därvid gjort gällande att införlivandet av de två direktiven har försenats både på grund av det komplicerade ämnet och på grund av den debatt som lagförslagen om införlivandet gav upphov till under det remissförfarande som föregick lagstiftningsförfarandet.

8 Den luxemburgska regeringen har tillagt att det parlamentariska arbetet snart är avslutat. Conseil d'État avgav nämligen den 26 september 1995 sitt yttrande över lagförslagen, vilket innebar att den speciella genetikkommissionen inom Chambre des députés kunde inleda granskningen av förslaget i mitten av oktober. Diskussionerna inom denna kommission gav upphov till en principöverenskommelse om det framlagda lagförslaget. Denna kommission borde enligt den luxemburgska regeringen följaktligen kunna avsluta sitt arbete i början av år 1996, vilket skulle innebära att omröstning sedan skulle kunna ske inom de påföljande månaderna. Det fördragsbrott som Storhertigdömet klandras för skulle således kunna upphöra inom en snar framtid, vilket skulle medföra att förevarande talan miste sitt föremål.

9 I detta hänseende räcker det med att erinra om att en medlemsstat enligt fast rättspraxis inte kan åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning för att motivera att den inte har iakttagit skyldigheter och tidsfrister som föreskrivs i ett direktiv (se bland annat dom av den 2 maj 1996, kommissionen mot Tyskland, C-253/95, ännu inte publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 12).

10 Eftersom direktiven inte har införlivats inom den föreskrivna tidsfristen, är kommissionens talan befogad.

11 Det kan följaktligen konstateras att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 22 i direktiv 90/219 respektive artikel 23 i direktiv 90/220 genom att inte inom den föreskrivna tidsfristen anta de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa dessa direktiv.

Rättegångskostnader

12 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Storhertigdömet Luxemburg skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Storhertigdömet är tappande part skall kommissionens yrkande bifallas.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

följande dom:

13 Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 22 i rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer och enligt artikel 23 i rådets direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön, genom att inte inom den föreskrivna tidsfristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa dessa direktiv.

14 Storhertigdömet Luxemburg skall ersätta rättegångskostnaderna.