61992J0125

1. Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar - behörighetsregler - autonom tolkning

2. Konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar - särskilda behörighetsregler - domstolen i den ort som är uppfyllelseort för avtalsförpliktelsen - anställningsavtal - uppfyllelseorten för den för avtalet karakteristiska förpliktelsen - autonomt begrepp - ort där arbetstagaren utför det avtalade arbetet - utförande i flera konventionsstater - ort där eller från vilken arbetstagaren huvudsakligen uppfyller sina förpliktelser

(artikel 5.1 i konventionen av den 27 september 1968)

1. De termer som används i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område skall tolkas autonomt. Endast en sådan tolkning kan nämligen säkerställa en enhetlig tillämpning av konventionen, vars syfte bl.a. är att harmonisera behörighetsreglerna för konventionsstaternas domstolar för att så långt som möjligt undvika att en mängd domstolar är behöriga med avseende på ett och samma rättsförhållande samt att stärka rättsskyddet för personer som är etablerade i gemenskapen genom att samtidigt göra det möjligt för käranden att fastställa vid vilken domstol han kan väcka talan och för svaranden att med rimlig säkerhet förutse vid vilken domstol talan kan väckas mot honom.

2. Med avseende på tillämpningen av artikel 5.1 i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område skall, med hänsyn till anställningsavtalens särskilda karaktär, uppfyllelseorten för den relevanta förpliktelsen i fråga om ett sådant avtal inte fastställas med ledning av den nationella lagstiftning som är tillämplig enligt kollisionsnormerna för den

domstol där talan väckts, utan i stället på grundval av enhetliga kriterier som fastställs av EG-domstolen med beaktande av konventionens system och syften. Uppfyllelseorten är den ort där arbetstagaren faktiskt utför det med arbetsgivaren avtalade arbetet.

När arbetstagaren utför sitt arbete inom flera konventionsstaters territorium, skall som uppfyllelseort för avtalsförpliktelsen i den mening som avses i den angivna bestämmelsen anses den ort där eller från vilken arbetstagaren huvudsakligen uppfyller sina förpliktelser gentemot arbetsgivaren.

I mål C-125/92

har Cour d'appel i Chambéry, chambre sociale, (Frankrike) till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt protokollet av den 3 juni 1971 om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT 1972, L 299, s. 32, fransk version; svensk version saknas, jfr dock Svensk författningssamling 1998:358) i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

Mulox IBC Ltd

och

Hendrick Geels.

Begäran avser tolkningen av artikel 5.1 i den ovan angivna konventionen av den 27 september 1968 i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1, fransk version; svensk version saknas, jfr dock Svensk författningssamling 1998:358).

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden O. Due, avdelningsordförandena M Zuleeg och J.L. Murray samt domarna G.F. Mancini, F.A. Schockweiler, J.C. Moitinho de Almeida, F. Grévisse, M. Díez de Velasco och P.J.G. Kapteyn,

generaladvokat: F.G. Jacobs,

justitiesekreterare: J.-G. Giraud,

som beaktat de skriftliga yttrandena från

- Tysklands regering, genom Ch. Boehmer, Ministerialrat, förbundsjustitiedepartementet, i egenskap av ombud,

- Frankrikes regering, genom E. Belliard, directeur adjoint, utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud, och H. Duchène, secrétaire des Affaires étrangères, utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av biträdande ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom P. Van Nuffel, rättstjänsten, och T. Margellos, nationell tjänsteman med förordnande vid kommissionens rättstjänst enligt systemet med förordnade nationella experter, båda i egenskap av ombud,

som beaktat referentens rapport, och

som hört generaladvokatens förslag till avgörande, framlagt vid sammanträde den 26 maj 1993,

meddelar följande

dom

DOMSKÄL

1 Genom dom av den 17 mars 1992, som inkom till domstolen den 17 april 1992, har Cour d'appel i Chambéry i enlighet med protokollet av den 3 juni 1971 om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT 1972, L 299, s. 32) i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1, nedan kallad konventionen) ställt en fråga om tolkningen av artikel 5.1 i konventionen.

2 Denna fråga har uppkommit i en tvist mellan Mulox IBC Limited, som är ett engelskt bolag med säte i London, (nedan kallat Mulox) och en av dess tidigare anställda, Hendrick Geels, som är nederländsk medborgare med hemvist i Aix-les-Bains i Frankrike, till följd av arbetsgivarens uppsägning av anställningsavtalet.

3 Av de handlingar som ingivits till domstolen framgår att Hendrick Geels, som varit anställd av Mulox som internationell marknadsföringsdirektör från och med den 1 november 1988, hade etablerat sitt kontor i sitt hemvist i Aix-les-Bains och ägnat sig åt att avsätta Mulox produkter, till en början i Tyskland, Belgien, Nederländerna och de skandinaviska länderna som han ofta reste till. Från och med januari 1990 utförde Hendrick Geels sitt arbete i Frankrike.

4 Sedan hans anställningsavtal sagts upp väckte Hendrick Geels talan mot sin tidigare arbetsgivare vid arbetsdomstolen i Aix-les-Bains med yrkande om betalning av lön under uppsägningstiden och skadestånd.

5 I dom av den 4 december 1990 fastslog den domstolen att den var behörig enligt artikel 5.1 i konventionen och ålade med tillämpning av fransk rätt Mulox att till Hendrick Geels betala vissa ersättningsbelopp.

6 Mulox överklagade därefter till Cour d'appel i Chambéry och gjorde gällande att fransk domstol inte var behörig att pröva tvisten, eftersom uppfyllelseorten för anställningsavtalet i fråga inte var begränsad till Frankrike och Mulox hade sitt säte i Förenade kungariket.

7 Eftersom Cour d'appel i Chambéry ifrågasatte om fransk domstol var behörig att pröva tvisten beslöt den att vilandeförklara målet i avvaktan på domstolens förhandsavgörande angående följande fråga:

"Krävs det för tillämpningen av behörighetskriteriet i artikel 5.1 i Brysselkonventionen av den 27 september 1968 att den för anställningsavtalet karakteristiska förpliktelsen har uppfyllts helt och hållet enbart inom territoriet för den stat där talan väckts vid domstol, eller räcker det för dess tillämpning om en del, eventuellt den huvudsakliga delen, av förpliktelsen har uppfyllts inom den statens territorium?"

8 För en utförligare redogörelse för omständigheterna i tvisten vid den nationella domstolen, rättegångens förlopp och de till domstolen ingivna yttrandena hänvisas till referentens rapport. Handlingarna i målet i dessa delar återges i det följande endast i den mån domstolens argumentation kräver det.

9 För att svara på den hänskjutande domstolens fråga skall det först erinras om att artikel 5.1, som utgör ett undantag från den allmänna principen i artikel 2 första stycket enligt vilken behörigheten tillkommer domstolarna i den konventionsstat i vilken svaranden har hemvist, innehåller följande bestämmelse:

"Talan mot den som har hemvist i en konventionsstat kan väckas i en annan konventionsstat

1. om talan avser avtal, vid domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas,"

10 Det skall vidare anmärkas att det framgår av domstolens fasta rättspraxis att domstolen så långt som möjligt förordar en autonom tolkning av konventionens termer för att säkerställa konventionens fulla verkan i förhållande till målen i artikel 220 i EEG-fördraget, för vars genomförande konventionen antogs.

11 Endast en sådan autonom tolkning kan nämligen säkerställa en enhetlig tillämpning av konventionen, vars syfte bl.a. är att harmonisera behörighetsreglerna för konventionsstaternas domstolar för att så långt som möjligt undvika att en mängd domstolar är behöriga med avseende på ett och samma rättsförhållande samt att stärka rättsskyddet för personer som är etablerade i gemenskapen genom att samtidigt göra det möjligt för käranden att fastställa vid vilken domstol han kan väcka talan och för svaranden att med rimlig säkerhet förutse vid vilken domstol talan kan väckas mot honom.

12 Domstolen har visserligen i fråga om den särskilda behörighetsregeln i artikel 5.1 i konventionen redan funnit (dom av den 6 oktober 1976 i målet 12/76 Tessili, Rec. s. 1473) att för avtal i allmänhet kan den "ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas" i den mening som avses i denna bestämmelse, endast bestämmas enligt den lag som är tillämplig på den omtvistade förpliktelsen enligt kollisionsnormerna för den domstol där talan väckts.

13 Domstolen motiverade denna lösning med att de olika konventionsstaterna har mycket olika uppfattningar om uppfyllelseorten för den relevanta förpliktelsen enligt ett avtal som det i det målet aktuella köpavtalet.

14 Något sådant problem föreligger emellertid inte i fråga om anställningsavtal. Som domstolen genomgående funnit med anledning av denna avtalstyps särskilda karaktär (domar av den 26 maj 1982 i målet 133 /81 Ivenel, Rec. s. 1891, punkt 20, av den 15 januari 1987 i målet 266/85 Shenavai, Rec. s. 239, punkt 11, och av den 15 februari 1989 i målet 32/88 Six Constructions, Rec. s. 341, punkt 10) är det vid tillämpningen av artikel 5.1 i konventionen på anställningsavtal alltid den för sådana avtal karakteristiska förpliktelsen, dvs. arbetstagarens förpliktelse att utföra det avtalade arbetet, som skall beaktas.

15 Domstolen har i de ovan angivna domarna rörande Ivenel, Shenavai och Six Constructions konstaterat att sådana avtal uppvisar vissa särdrag i förhållande till andra avtal på så sätt att de skapar ett varaktigt förhållande genom vilket arbetstagaren knyts till arbetsgivarens verksamhet och på så sätt att de är förknippade med orten där arbetet utförs, vilken är avgörande för tillämpningen av tvingande rättsregler och kollektivavtal till skydd för arbetstagaren.

16 Härav följer - såvitt gäller anställningsavtal - att uppfyllelseorten för den relevanta förpliktelsen med avseende på tillämpningen av artikel 5.1 i konventionen inte skall fastställas med ledning av den nationella lagstiftning som är tillämplig enligt kollisionsnormerna för den domstol där talan väckts, utan i stället på grundval av enhetliga kriterier som det åligger EG-domstolen att fastställa med beaktande av konventionens system och syften.

17 Vad beträffar det konkreta bestämmandet av uppfyllelseorten skall det först anmärkas att domstolen i de ovan angivna domarna rörande Ivenel och Shenavai funnit att den särskilda behörighetsregeln i artikel 5.1 i konventionen motiveras av att det från processföringssynpunkt föreligger en särskilt nära förbindelse mellan tvisten och den domstol som kan föreläggas att avgöra den. I de ovan angivna domarna rörande Shenavai och Six Constructions har domstolen tillagt att de för anställningsavtalen karakteristiska särdragen medför att det är domstolen på den ort där förpliktelsen att utföra arbetet skall uppfyllas som är bäst lämpad för att avgöra de tvister som en eller flera förpliktelser enligt sådana avtal kan ge upphov till.

18 Det skall vidare understrykas att domstolen i de ovan angivna domarna rörande Ivenel och Six Constructions ansåg att denna bestämmelse i konventionen skall tolkas med beaktande av det angelägna i att ge ett lämpligt skydd åt den socialt sett svagare avtalsparten, i detta fall arbetstagaren.

19 Ett lämpligt skydd av detta slag säkerställs bäst om tvister angående ett anställningsavtal omfattas av behörigheten för domstolarna på den ort där arbetstagaren uppfyller sina förpliktelser gentemot arbetsgivaren. Det är nämligen där som arbetstagaren till minsta kostnad kan vända sig till eller försvara sig inför domstol.

20 Härav följer att begreppet uppfyllelseorten för den relevanta förpliktelsen i fråga om anställningsavtal vid tillämpningen av artikel 5.1 i konventionen skall tolkas som avseende den ort där arbetstagaren faktiskt utför det med arbetsgivaren avtalade arbetet.

21 Om, såsom i målet vid den nationella domstolen, arbetet utförs i mer än en konventionsstat är det viktigt att konventionsbestämmelserna tolkas på så sätt att ett stort antal behöriga domstolar undviks, så att man förebygger risken för oförenliga avgöranden och underlättar erkännande och verkställighet av rättsliga avgöranden utanför den stat där de meddelats (se dom av den 11 januari 1990 i målet C-220/88 Dumez, Rec. s. I-49, punkt 18).

22 I det avseendet har domstolen redan funnit att om flera förpliktelser som följer av ett och samma avtal ligger till grund för kärandens talan, skall den huvudsakliga förpliktelsen vara avgörande för domstolsbehörigheten (den ovan angivna domen rörande Shenavai, punkt 19).

23 Härav följer att artikel 5.1 i konventionen inte kan tolkas på så sätt att den bestämmelsen ger konkurrerande behörighet åt domstolarna i alla konventionsstater inom vars territorium arbetstagaren utför en del av sitt arbete.

24 När arbetstagaren utför sitt arbete inom flera konventionsstaters territorium, skall som uppfyllelseort för avtalsförpliktelsen i den mening som avses i artikel 5.1 i konventionen anses den ort där eller från vilken arbetstagaren huvudsakligen uppfyller sina förpliktelser gentemot arbetsgivaren.

25 Den nationella domstolen skall fastställa denna ort. Därvid skall hänsyn tas till den i målet vid den nationella domstolen föreliggande omständigheten att arbetstagaren fullgjorde de honom anförtrodda uppgifterna från ett kontor i en konventionsstat där han bosatt sig, varifrån han utförde sitt arbete och dit han återvände efter varje affärsresa. Vidare får den nationella domstolen ta hänsyn till att arbetstagaren vid tidpunkten för uppkomsten av tvisten i det vid den nationella domstolen anhängiga målet utförde sitt arbete uteslutande inom denna konventionsstats territorium. För tillämpningen av artikel 5.1 i konventionen skall i avsaknad av andra avgörande faktorer denna ort anses vara uppfyllelseorten för den förpliktelse som en talan enligt ett anställningsavtal avser.

26 Av det anförda följer att artikel 5.1 i konventionen skall tolkas på så sätt att när det gäller ett anställningsavtal för vars fullgörande arbetstagaren utför sitt arbete i mer än en konventionsstat är den ort där den för avtalet karakteristiska förpliktelsen har uppfyllts eller skall uppfyllas i den mening som avses i den bestämmelsen, den ort där eller från vilken arbetstagaren huvudsakligen uppfyller sina förpliktelser gentemot arbetsgivaren.

Rättegångskostnader

27 De kostnader som har förorsakats den tyska och den franska regeringen samt Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

-angående den fråga som genom dom av den 17 mars 1992 förts vidare av Cour d'appel i Chambéry - följande dom:

Artikel 5.1 i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område skall tolkas på så sätt att när det gäller ett anställningsavtal för vars fullgörande arbetstagaren utför sitt arbete i mer än en konventionsstat är den ort där den för avtalet karakteristiska förpliktelsen har uppfyllts eller skall uppfyllas i den mening som avses i den bestämmelsen, den ort där eller från vilken arbetstagaren huvudsakligen uppfyller sina förpliktelser gentemot arbetsgivaren.