61986J0024

1. Socialpolitik - gemensam politik i fråga om yrkesutbildning - yrkesutbildning - begrepp - universitetsstudier i veterinärmedicin - omfattas

(artikel 128 i EEG-fördraget)

2. Gemenskapsrätt - principer - likabehandling - diskriminering på grund av nationalitet - universitetsstudier som i en medlemsstat leder till behörighet att utöva ett yrke - inskrivningsavgift eller "studieavgift" som uttas enbart från medborgare i de andra medlemsstaterna - förbjudet - fastställande i ett förhandsavgörande - tolkning som inte kan tillämpas på sådana ansökningar om tillträde till universitetsstudier som gjorts innan domen avkunnades

(artiklarna 7 och 177 i EEG-fördraget)

3. Förhandsavgörande - tolkning - tolkningsavgörandens verkningar i tiden - retroaktiv verkan - begränsningar - rättssäkerhet - domstolens utrymme för skönsmässig bedömning

(artikel 177 i EEG-fördraget)

1. Varje form av utbildning som leder till behörighet för ett visst yrke eller en viss sysselsättning, eller som ger en särskild kompetens för att utöva ett visst yrke eller för en viss sysselsättning, utgör yrkesutbildning, vilken omfattas av fördragets tillämpningsområde såvitt gäller villkoren för tillträde till densamma. Vad gäller universitetsutbildning är så fallet inte enbart för det fall slutexamen ger omedelbar behörighet för att utöva ett bestämt yrke eller för en bestämd sysselsättning där en sådan examen är en förutsättning, utan även i den mån som studierna i fråga ger en särskild kompetens som den studerande behöver för att kunna utöva ett yrke eller för en viss sysselsättning, även om det inte i lag eller annan författning ställs krav på sådana särskilda kunskaper för utövandet av yrket i fråga. Begreppet yrkesutbildning omfattar följaktligen universitetsstudier i veterinärmedicin.

2. Det utgör en enligt artikel 7 i fördraget förbjuden diskriminering på grund av nationalitet att kräva att studerande som är medborgare i andra medlemsstater skall erlägga en avgift, inskrivningsavgift eller studieavgift för att få tillträde till universitetsstudier som leder till behörighet för ett visst yrke eller en viss sysselsättning, samtidigt som inhemska studerande inte behöver betala en sådan avgift.

Det är emellertid endast på grundval av den gradvisa utvecklingen av den gemensamma politik i fråga om yrkesutbildning som föreskrivs i artikel 128 i fördraget, som det har blivit möjligt att låta begreppet yrkesutbildning enligt gemenskapsrätten omfatta sådana universitetsstudier. Denna utveckling har återspeglats i kommissionens agerande, med den följden att kommissionens förhållningssätt särskilt inom de i Belgien berörda kretsarna har kunnat föranleda det rimliga antagandet att nationell lagstiftning som innehöll diskriminerande regler om villkoren för tillträde till universitetsutbildning var förenlig med gemenskapsrätten. Med hänsyn härtill utgör tvingande rättssäkerhetshänsyn hinder mot en förnyad prövning av de rättsförhållanden vars rättsverkan har uttömts, eftersom en sådan förnyad prövning skulle medföra ett retroaktivt ingripande i universitetsutbildningens finansieringssystem och kunna få oförutsägbara följder för universitetens och högskolornas funktion.

Den direkta effekten av artikel 7 i EEG-fördraget kan inte vad gäller tillträde till universitetsstudier åberopas till stöd för krav på återbetalning av sådana oriktigt erlagda extra inskrivningsavgifter som betalts under perioden före den dom i vilken, inom ramen för ett förfarande för förhandsavgörande, konstaterats att gemenskapsrätten är tillämplig på villkoren för tillträde till universitetsutbildning. Detta gäller inte i fall där de studerande före dagen för domen i fråga inlett ett rättsligt förfarande eller framställt ett motsvarande anspråk.

3. Den tolkning som domstolen vid utövandet av den behörighet som den har enligt artikel 177 i EEG-fördraget gör av en gemenskapsrättsregel klargör och preciserar vid behov innebörden och räckvidden av denna regel, så som den skall eller skulle ha tolkats och tillämpats från och med sitt ikraftträdande. Därav följer att en sålunda tolkad regel kan och skall tillämpas av domstolarna även beträffande rättsförhållanden som uppkommit före domen med anledning av begäran om tolkning, om villkoren för att inför en behörig domstol väcka talan om tillämpningen av den nämnda

rättsregeln i övrigt är uppfyllda.

Domstolen kan endast i undantagsfall med tillämpning av en allmän princip om rättssäkerhet som är förankrad i gemenskapsrätten, begränsa möjligheten för alla berörda att åberopa den sålunda tolkade bestämmelsen för att få en förnyad prövning av rättsförhållanden som ingåtts i god tro.

Det skall i det avseendet beaktas att även om de praktiska följderna av varje domstolsavgörande noggrant måste övervägas får det dock inte gå så långt att den rättsliga objektiviteten får vika och att den framtida rättstillämpningen äventyras av det enda skälet att ett domstolsavgörande kan få retroaktiv verkan.

I mål 24/86

har Tribunal de première instance i Liège till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

Vincent Blaizot, studerande, bosatt i Ottignie-Louvain-la-Neuve (Belgien) och sexton andra studerande, å ena sidan,

och

1) Université de Liège,

2) Université catholique de Louvain,

3) Université libre de Bruxelles,

4) Facultés universitaires Notre-Dame de la Paix à Namur

samt

den belgiska staten, å andra sidan.

Begäran avser särskilt tolkningen av artikel 7 i EEG-fördraget.

1 Genom ett beslut av den 27 januari 1986, som kom in till domstolen den 30 januari 1986, har ordföranden vid Tribunal de première instance i Liège i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget ställt en fråga om tolkningen av särskilt artikel 7 i nämnda fördrag, för att kunna avgöra en fråga rörande ekonomiska villkor för tillträde till universitet.

2 Frågan har uppkommit inom ramen för ett interimistiskt förfarande som inletts av Vincent Blaizot och sexton andra sökande (hädanefter sökandena) vid den nationella domstolen, med anledning av att Université de Liège, Université catholique de Louvain, Université libre de Bruxelles och Facultés universitaires Notre-Dame de la Paix à Namur (hädanefter motparterna) hade vägrat att till sökandena återbetala en extra inskrivningsavgift (hädanefter studieavgift) som dessa hade erlagt före den 13 februari 1985, dvs. den dag då dom avkunnades i mål 293/83 Gravier (Rec. s. 606). Under förfarandet vid den nationella domstolen kallade motparterna in den belgiska staten som intervenient.

3 Det framgår av handlingarna i akten att samtliga sökande är franska medborgare som har fått uppehållstillstånd i Belgien för att där bedriva universitetsstudier i veterinärmedicin. Studierna i fråga omfattar tre års grundstudier ("candidature") och tre års påbyggnadsstudier ("doctorat"). Sökandena måste, utöver den inskrivningsavgift som alla studenter skall erlägga, för varje studieår betala en studieavgift som ett personligt bidrag till driftskostnaderna. Studerande av belgisk nationalitet behövde inte betala studieavgiften i fråga. I enlighet med olika kungliga förordningar om tillämpningen av den så kallade studieavgiften, uppgick beloppet till mellan 80 000 och 265 000 BFR per studieår.

4 EG-domstolen fann i den ovan nämnda domen av den 13 februari 1985 att det utgör en enligt artikel 7 i fördraget förbjuden diskriminering på grund av nationalitet att kräva att studerande som är medborgare i andra medlemsstater skall erlägga en avgift, inskrivningsavgift eller studieavgift för att få tillträde till en yrkesutbildning, samtidigt som inhemska studerande inte behöver betala en sådan avgift.

5 Efter att nämnda dom hade avkunnats ingav sökandena ett interimistiskt yrkande om återbetalning av de belopp som de hade erlagt i form av studieavgifter. Under det interimistiska förfarandet förklarades målet vilande i avvaktan på en nära förestående ändring av den relevanta belgiska lagstiftningen. Ändringen i fråga skedde genom den belgiska utbildningslagen av den 21 juni 1985 (Moniteur belge av den 6.7.1985).

6 Enligt den lagen skall studieavgifter som uppburits den 1 september 1976 - den 31 december 1984 inte återbetalas, med undantag för studieavgifter som uppburits från elever och studerande som är medborgare i en medlemsstat i gemenskapen och som har deltagit i en yrkesutbildning. Till dessa skall återbetalning ske på grundval av domstolsavgöranden som meddelas med anledning av en talan om återbetalning som inletts före den 13 februari 1985, dvs. den dag då domen i målet Gravier avkunnades.

7 Den nationella domstolen har förklarat målet vilande och ställt följande fråga till domstolen:

"Omfattas de ekonomiska villkoren för tillträde till universitetsutbildning avseende grund- och påbyggnadsstudier i veterinärmedicin, såvitt gäller studieåret 1985/1986 såväl som studieåren 1979-1985, av Romfördragets tillämpningsområde enligt artikel 7?"

8 För en utförligare redogörelse av det rättsliga sammanhanget, omständigheterna i målet vid den nationella domstolen och de yttranden som getts in till domstolen hänvisas till förhandlingsrapporten. Handlingarna i dessa delar återges i det följande endast i den mån det är nödvändigt för övervägandena i domskälen.

9 Det skall inledningsvis framhållas att den nationella domstolen genom sin enda fråga tar upp två skilda frågeställningar:

- Den första frågeställningen går ut på att få veta om universitetsstudier i veterinärmedicin omfattas av begreppet yrkesutbildning, vilket skulle innebära att uttagandet av en extra inskrivningsavgift från studerande som är medborgare i andra medlemsstater och som önskar skriva in sig på utbildningen i fråga, utgör en i artikel 7 i EEG-fördraget förbjuden diskriminering på grund av nationalitet.

- Den andra frågeställningen går - för det fall svaret på den första frågeställningen är jakande - ut på att få veta om den tolkningen endast skall gälla för tiden efter domens avkunnade, eller om den även skall gälla för förfluten tid.

Begreppet yrkesutbildning

10 Vad beträffar den första frågeställningen, skall anmärkas att det framgår av den belgiska lagstiftningen om uttag av studieavgift att denna avgift endast skall erläggas av utländska studerande, däri inbegripet studerande från medlemsstaterna. Denna särbehandling i förhållande till belgiska studerande skall därför anses grundad på nationalitet.

11 En särbehandling som den i förevarande fall skall betraktas som en enligt artikel 7 i EEG-fördraget förbjuden diskriminering, om den sker inom fördragets tillämpningsområde. Det skall härvid fastslås, som domstolen redan konstaterat i den ovan nämnda domen av den 13 februari 1985, att villkoren för tillträde till yrkesutbildning omfattas av tillämpningsområdet i fråga.

12 Det skall följaktligen prövas om den veterinärmedicinska universitetsutbildningen utgör yrkesutbildning.

13 Motparterna och Belgien har i detta avseende hävdat att med begreppet yrkesutbildning enligt artikel 128 i EEG-fördraget inte avses universitetsundervisning, som i huvudsak är av akademisk art, utan att härmed endast avses lärlingsutbildning. Vad beträffar universitetsstudier i Belgien kan dessa enligt motparterna i vart fall inte betraktas som yrkesutbildning såvitt avser studieåren inför grundexamen ("candidature"), eftersom studeranden för att kunna utöva ett yrke måste ha erhållit ett slutexamensbevis, som beviljas först efter avslutade påbyggnadsstudier ("doctorat").

14 Kommissionen har gjort gällande att de utbildningar som ges vid de belgiska universiteten och högskolorna utgör yrkesutbildningar enligt artikel 128 i EEG-fördraget. Kommissionen anser i likhet med sökandena att "akademisk utbildning" inte står i motsats till "yrkesutbildning", utan att yrkesutbildning kan erhållas inom ramen för den akademiska utbildning som ges av universiteten.

15 Med hänsyn till dessa meningsskiljaktigheter skall först erinras om att domstolen i den ovan nämnda domen av den 13 februari 1985 slagit fast att varje form av utbildning som leder till behörighet för ett visst yrke eller en viss sysselsättning, eller som ger en särskild kompetens för att utöva ett visst yrke eller för en viss sysselsättning, utgör yrkesutbildning oberoende av elevernas eller studerandenas ålder eller tidigare utbildning och även om läroplanen innehåller allmän undervisning.

16 Vid prövningen av om universitetsstudierna uppfyller dessa villkor måste åtskillnad göras mellan å ena sidan frågan om universitetsstudierna till följd av sin karaktär inte kan anses utgöra yrkesutbildning i gemenskapsrättens mening och å andra sidan frågan om under vilka betingelser universitetsstudierna leder till behörighet för ett visst yrke eller en viss sysselsättning eller ger särskild kompetens för att utöva ett visst yrke eller för en viss sysselsättning.

17 Såvitt avser den första punkten skall anmärkas att varken fördragets bestämmelser - särskilt inte bestämmelserna i artikel 128 - eller dessa bestämmelsers syfte såvitt särskilt avser frågor om fri rörelse för personer, ger anledning till antagandet att begreppet yrkesutbildning skall ges en sådan inskränkt betydelse att varje form av universitetsutbildning utesluts. I samtliga medlemsstater anses vissa universitetsstudier just ha till syfte att förbereda de studerande inför en bestämd framtida yrkesverksamhet, genom att ge dem viss kunskap och kompetens på akademisk nivå. Härtill kommer att enligt artikel 10 i Europeiska sociala stadgan, som de flesta medlemsstater har tillträtt, anses universitetsutbildningen utgöra en form av yrkesutbildning.

18 Dessutom måste beaktas att det i detta avseende föreligger betydande skillnader mellan medlemsstaterna och att studier som räknas till universitetsutbildning i vissa medlemsstater inte gör det i andra. En inskränkning av betydelsen av begreppet yrkesutbildning till att enbart gälla sådan utbildning som inte sker på universitet skulle få till följd att medlemsstaterna tillämpade fördraget olika.

19 Vad gäller frågan om universitetsutbildningen leder till behörighet för ett visst yrke eller en viss sysselsättning eller ger särskild kompetens för att utöva ett sådant yrke eller för en sådan sysselsättning, skall konstateras att så är fallet. Detta gäller inte enbart för det fall slutexamen ger omedelbar behörighet för att utöva ett bestämt yrke eller för en bestämd sysselsättning där en sådan examen är en förutsättning, utan även i den mån som studierna i fråga ger en särskild kompetens, dvs. för det fall den studerande har behov av de förvärvade kunskaperna för att kunna utöva ett yrke eller för en viss sysselsättning, även om det inte i lag eller annan författning ställs krav på sådana särskilda kunskaper för utövandet av yrket i fråga.

20 Det skall konstateras att universitetsstudier i allmänhet uppfyller dessa villkor. De enda undantagen utgör vissa särskilda studiegångar som på grund av deras särskilda karaktär riktar sig till personer som önskar fördjupa sina allmänna kunskaper snarare än att få tillträde till arbetslivet.

21 Det förhållandet att en universitetsutbildning är uppdelad i två nivåer, såsom är fallet i Belgien med "candidature" och "doctorat", utgör inte anledning till annan bedömning. För att få studera på den högre nivån, som avslutas med ett slutexamensbevis, måste den studerande först ha avslutat studierna på den lägre nivån. De två studienivåerna skall därför som helhet anses utgöra en enhet, varför det inte är möjligt att dela upp de båda nivåerna i en som omfattas av begreppet yrkesutbildning och en annan som inte omfattas av detta begrepp.

22 Motparterna har gjort gällande att uttaget av en studieavgift är motiverat av överordnade tvingande hänsyn, till vilka de belgiska universitetens och högskolornas överlevnad måste anses höra. Ett avskaffande av studieavgiften skulle innebära ett hot mot dessa institutioner genom att medföra en avsevärd ökning av tillströmningen av utländska studerande till Belgien, vilket skulle leda till en oacceptabel ekonomisk belastning för institutionerna i fråga. Rådets resolution av den 25 juni 1980 om godkännande av en allmän rapport från utbildningskommittén, som inrättats i rådets och utbildningsministrarnas, församlade i rådet, resolution av den 9 februari 1976 om ett handlingsprogram på utbildningsområdet (EGT nr C 38 s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå), innehåller enligt motparterna anvisningar om en rimlig tolkning av de relevanta bestämmelserna i EEG-fördraget.

23 Visserligen har rådet i ovannämnda resolution generellt godkänt att medlemsstaterna vidtar lämpliga åtgärder för att verkningarna av andra medlemsstaters begränsning av tillströmningen av studerande skall hållas inom rimliga gränser. En sådan principförklaring har emellertid inte till syfte och kan inte få till resultat att tillåta en medlemsstat att utfärda bestämmelser som ger upphov till en enligt artikel 7 i EEG-fördraget förbjuden diskriminering.

24 Härav följer att svaret på den nationella domstolens fråga såvitt avser den första frågeställningen blir att universitetsstudier i veterinärmedicin omfattas av begreppet yrkesutbildning, varför uttag av en extra inskrivningsavgift från studerande som är medborgare i en annan medlemsstat och som önskar skriva in sig vid utbildningen i fråga utgör en enligt artikel 7 i EEG-fördraget förbjuden diskriminering.

Verkningarna i tiden av tolkningen av begreppet yrkesutbildning

25 Sökandena och kommissionen har i detta avseende hävdat att tolkningsavgöranden som meddelats inom ramen för ett förfarande för förhandsavgörande i princip har retroaktiv verkan. De nationella domstolarna är därför skyldiga att följa domstolens tolkning av artikel 7 i EEG-fördraget i den ovan nämnda domen av den 13 februari 1985, även såvitt gäller de ansökningar om tillträde till yrkesutbildning som gjorts under tiden den 1 september 1976 - den 31 december 1984. En medlemsstat kan enligt sökandena och kommissionen inte införa en lag enligt vilken en sådan doms verkningar i tiden begränsas, om inte domstolen själv har beslutat om en sådan begränsning.

26 Motparterna har däremot hävdat att den ovan nämnda domen av den 13 februari 1985 innebär en utveckling av gemenskapsrätten och att återverkningarna av domen i förevarande mål skulle bli betydande om den fick verkan från och med den 1 september 1976. Situationen i förevarande mål är enligt motparterna således jämförbar med den i domen av den 8 april 1975 i mål 43/75 Defrenne (Rec. s. 455).

27 I detta sammanhang skall erinras om domstolens rättspraxis (se särskilt domen av den 27 mars 1980 i mål 61/79 Amministrazione delle finanze dello Stato mot Denkavit italiana, Rec. s. 1205). I den domen uttalade domstolen att den tolkning som domstolen vid utövandet av den behörighet som den har enligt artikel 177 i EEG-fördraget gör av en gemenskapsrättsregel vid behov klargör och preciserar innebörden och räckvidden av denna regel, så som den skall eller skulle ha tolkats och tillämpats från och med sitt ikraftträdande. Därav följer att en sålunda tolkad regel kan och skall tillämpas av domstolarna även beträffande rättsförhållanden som uppkommit före domen med anledning av begäran om tolkning, om villkoren för att inför en behörig domstol väcka talan om tillämpningen av den nämnda rättsregeln i övrigt är uppfyllda.

28 Domstolen kan, i enlighet med dess uttalande i den ovan nämnda domen av den 8 april 1976, endast i undantagsfall med tillämpning av en allmän princip om rättssäkerhet som är förankrad i gemenskapsrätten, begränsa möjligheten för alla berörda att åberopa den sålunda tolkade bestämmelsen för att få en förnyad prövning av rättsförhållanden som ingåtts i god tro. En sådan begränsning kan enligt domstolens fasta rättspraxis dock endast tillåtas i själva den dom varigenom avgörande meddelas med anledning av begäran om tolkning.

29 Det skall i detta avseende framhållas att frågan huruvida universitetsutbildning kan anses utgöra sådan yrkesutbildning som avses i artikel 128 i EEG-fördraget avgörs för första gången i denna dom.

30 Vid avgörandet av om det finns anledning eller ej att begränsa en doms verkningar i tiden, måste i enlighet med domstolens rättspraxis (se särskilt den ovan nämnda domen av den 8 april 1976) beaktas att även om de praktiska följderna av varje domstolsavgörande noggrant måste övervägas får det dock inte gå så långt att den rättsliga objektiviteten får vika och att den framtida rättstillämpningen äventyras av det enda skälet att ett domstolsavgörande kan få retroaktiv verkan.

31 Domen i detta mål innebär en nyskapelse försåvitt att den fastslår att begreppet yrkesutbildning enligt gemenskapsrätten omfattar universitetsstudier. Som domstolen redan har konstaterat i den ovan nämnda domen av den 13 februari 1985 är den gemensamma politiken i fråga om yrkesutbildning enligt artikel 128 i EEG-fördraget under gradvis utveckling. Det är endast på grundval av denna utveckling som det har blivit möjligt att låta begreppet yrkesutbildning enligt gemenskapsrätten omfatta även sådana universitetsstudier som leder till utövandet av ett yrke eller en sysselsättning.

32 Såvitt avser universitetsutbildningen har denna utveckling för övrigt återspeglats i kommissionens agerande. Av kommissionens skrivelser till Belgien under 1984 framgår nämligen att kommissionen då inte ansåg att uttaget av en studieavgift stred mot gemenskapsrätten. Det var först den 25 juni 1985 som kommissionen under ett informellt möte med de ansvariga för de belgiska ministerierna för den nationella utbildningen uppgav att den hade ändrat ståndpunkt. Två dagar senare, eller mer än fyra månader efter det att den ovannämnda domen av den 13 februari 1985 avkunnades, förklarade kommissionen under ett möte med den av rådet tillsatta utbildningskommittén att kommissionen ännu inte hade övervägt frågan tillräckligt, dvs. att den ännu inte hade skaffat sig en bestämd uppfattning om vilka slutsatser som skulle dras av domen i fråga, som i enlighet med vad som tidigare framhållits för övrigt avsåg en teknisk utbildning.

33 Kommissionens förhållningssätt har särskilt inom de i Belgien berörda kretsarna kunnat föranleda till det rimliga antagandet att den nationella lagstiftningen på området var förenlig med gemenskapsrätten.

34 Under dessa förhållanden utgör tvingande rättssäkerhetshänsyn hinder mot en förnyad prövning av de rättsförhållanden vars rättsverkan har uttömts, eftersom en sådan förnyad prövning skulle medföra ett retroaktivt ingripande i universitetsutbildningens finansieringssystem och kunna få oförutsägbara följder för universitetens och högskolornas funktion.

35 Svaret på den nationella domstolens fråga såvitt angår den andra frågeställningen blir därför att den direkta effekten av artikel 7 i EEG-fördraget inte vad gäller tillträde till universitetsstudier kan åberopas till stöd för krav på återbetalning av sådana oriktigt erlagda extra inskrivningsavgifter som betalts under perioden före denna dom, med undantag för de fall där de studerande före dagen för denna dom inlett ett rättsligt förfarande eller framställt ett motsvarande anspråk.

36 De kostnader som har förorsakats Belgien, Förenade kungariket och Europeiska gemenskapernas kommission, som har kommit in med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

-angående de frågor som genom beslut av den 27 januari 1986 förts vidare av ordföranden vid Tribunal de première instance i Liège - följande dom:

1) Universitetsstudier i veterinärmedicin omfattas av begreppet yrkesutbildning, varför uttag av en extra inskrivningsavgift från studerande som är medborgare i en annan medlemsstat och som önskar skriva in sig vid utbildningen i fråga utgör en enligt artikel 7 i EEG-fördraget förbjuden diskriminering.

2) Den direkta effekten av artikel 7 i EEG-fördraget kan inte vad gäller tillträde till universitetsstudier åberopas till stöd för krav på återbetalning av sådana oriktigt erlagda extra inskrivningsavgifter som betalts under perioden före denna dom, med undantag för de fall där de studerande före dagen för denna dom inlett ett rättsligt förfarande eller framställt ett motsvarande anspråk.