61981J0286

1. Fri rörlighet för varor - kvantitativa exportrestriktioner - åtgärder med motsvarande verkan - begrepp

(artikel 34 i EEG-fördraget)

2. Fri rörlighet för varor - kvantitativa restriktioner - åtgärder med motsvarande verkan - saluföring av en vara - olikheter mellan nationella lagar - hinder för handeln inom gemenskapen - tillåtlighet

(artikel 30 i EEG-fördraget)

3. Fri rörlighet för varor - kvantitativa restriktioner - åtgärder med motsvarande verkan - förbud mot ett system med förmånserbjudanden i form av varor i säljfrämjande syfte - tillåtlighet

(artiklarna 30 och 34 i EEG-fördraget)

1. Artikel 34 i fördraget omfattar nationella åtgärder som särskilt syftar till eller medför en begränsning av exportflödet och därmed leder till att en medlemsstats inhemska handel och dess exporthandel behandlas olika, så att den ifrågavarande medlemsstatens inhemska produktion eller hemmamarknad tillförsäkras en särskild fördel.

2. I avsaknad av ett gemensamt regelverk måste sådana hinder för den fria rörligheten inom gemenskapen som uppstår på grund av olikheter mellan de nationella bestämmelserna om saluföringen av en vara godtas i den mån sådana bestämmelser, tillämpliga utan åtskillnad mellan inhemska och importerade varor anses vara nödvändiga för att tillgodose tvingande hänsyn, bl.a ifråga om konsumentskydd och god handelssed.

3. Artiklarna 30 och 34 i fördraget

hindrar inte att en medlemsstat, ifråga om varor som kommer från eller är avsedda för en annan medlemsstat, tillämpar en nationell lagstiftning enligt vilken det är förbjudet att i säljfrämjande syfte erbjuda köparen av ett uppslagsverk förmåner i form av böcker, och enligt vilken det för undantag från detta förbud krävs att det föreligger ett naturligt samband mellan den erbjudna varan och den vara som förmånserbjudandet grundar sig på.

I mål 286/81

har Gerechtshof i Amsterdam, economische kamer, till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det brottmål som pågår vid den nationella domstolen mot

Oosthoek's Uitgeversmaatschappij BV.

Begäran avser tolkningen av artiklarna 30, 34 och 36 i EEG-fördraget med hänsyn till den nederländska lagstiftningen om begränsning av förmånserbjudanden i form av varor i säljfrämjande syfte.

1 Genom en dom av den 9 oktober 1981, som inkom till domstolen den 3 november 1981, har Gerechtshof i Amsterdam i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget ställt en fråga om tolkningen av artiklarna 30 och 34 i EEG-fördraget för att kunna avgöra om den nederländska lagen om begränsning av friheten att inom ramen för en kommersiell verksamhet erbjuda varor utan ersättning är förenlig med gemenskapsrätten.

2 Denna fråga har uppkommit i samband med att det nederländska företaget Oosthoek's Uitgeversmaatschappij BV, nedan kallat Oosthoek, överklagade en dom av Arrondissementsrechtbank i Utrecht varigenom företaget dömts till tre bötesstraff om 85 nederländska floriner vardera för överträdelse av Wet Beperking Cadeaustelsel av 1977 (lag om begränsning av systemet med förmånserbjudanden i form av varor).

3 Enligt artikel 2.1 i denna lag är det förbjudet att erbjuda varor utan ersättning inom ramen för en kommersiell verksamhet. Det finns dock flera undantag från detta förbud; så är det t.ex. enligt artikel 4.3 tillåtet med förmånserbjudanden om den erbjudna varan normalt används i samband med användningen av samtliga de varor vid vars köp varan erbjuds - ett kriterium som normalt beskrivs som "naturligt samband" (consumptieverwantschap) -under förutsättning att den erbjudna varan är försedd med ett märke som inte kan avlägsnas, som är klart synligt vid normal användning och som tydligt visar att den är avsedd för reklamändamål, och om dess värde inte överstiger 4 % av försäljningspriset för samtliga varor vid vars köp den erbjuds.

4 Oosthoek saluför i Nederländerna, Belgien och en liten del av norra Frankrike olika uppslagsverk på nederländska, varav några sammanställs och framställs av Oosthoek i Nederländerna och andra i Belgien av ett dotterbolag till Oosthoek. Sedan 1974 har Oosthoek i annonser i tidningar och tidskrifter samt i broschyrer erbjudit en ordbok, en världsatlas eller ett litet uppslagsverk som gåva till alla som prenumererar på ett uppslagsverk. Efter ikraftträdandet av Wet Beperking Cadeaustelsel 1977 väcktes på grund av dessa affärsmetoder åtal mot Oosthoek i Nederländerna för överträdelse av bestämmelserna i den lagen.

5 Enligt Oosthoek är dessa metoder förenliga med bestämmelserna i den belgiska lagen på detta område vilken, trots att den också förbjuder förmånserbjudanden i form av varor i säljfrämjande syfte och innehåller ett liknande undantag som det i artikel 4.3 i Wet Beperking Cadeaustelsel av 1977, inte för tillämpning av detta undantag förutsätter att det finns ett naturligt samband.

6 Gerechtshof i Amsterdam har, i likhet med Arrondissementsrechtbank i Utrecht i den dom som har överklagats till den nationella domstolen, funnit att det inte förelåg något naturligt samband mellan de sålda uppslagsverken och de erbjudna böckerna, vilket förutsätts i artikel 4.3 i Wet Beperking Cadeaustelsel, och att det säljfrämjande system som användes av Oosthoek följaktligen utgjorde en överträdelse av denna lag. Eftersom Oosthoek har hävdat att Wet Beperking Cadeaustelsel av 1977 är oförenlig med artiklarna 30 och 34 i EEG-fördraget har dock Gerechtshof i Amsterdam funnit det nödvändigt att ställa följande tolkningsfråga till domstolen.

"Är det förenligt med gemenskapsrätten (särskilt med principen om fri rörlighet för varor) att en förläggare som erbjuder förmåner i form av böcker för att främja försäljningen av olika uppslagsverk avsedda för hela det nederländska språkområdet, vilka kommer dels från Nederländerna, dels från Belgien, till följd av bestämmelserna i Wet Beperking Cadeaustelsel måste upphöra att använda denna säljfrämjande metod i Nederländerna, när den är tillåten i Belgien, av det enda skälet att det nederländska bestämmelserna föreskriver att det måste finnas ett naturligt samband mellan den erbjudna varan och den vara som erbjudandet grundar sig på?"

7 Den nationella domstolens fråga går i huvudsak ut på om artiklarna 30 och 34 i EEG-fördraget hindrar att en medlemsstat, ifråga om varor som kommer från eller är avsedda för en annan medlemsstat, tillämpar en nationell lagstiftning enligt vilken det är förbjudet att i säljfrämjande syfte erbjuda köparen av ett uppslagsverk förmåner i form av böcker, och enligt vilken tillämpningen av ett undantag från detta förbud förutsätter att det finns ett naturligt samband mellan den erbjudna och den sålda varan.

8 I sina yttranden har den nederländska, den tyska och den danska regeringen inledningsvis gjort gällande att en nationell lagstiftning som den föreliggande inte har någon särskild inverkan på handeln inom gemenskapen och inte omfattas av artiklarna 30 och 34 i EEG-fördraget.

9 I detta hänseende måste det påpekas att tillämpningen av den nederländska lagstiftningen på försäljningen i Nederländerna av uppslagsverk framställda i Nederländerna inte har något samband med import och export av varor och följaktligen inte omfattas av artiklarna 30 och 34. Vid försäljning i Nederländerna av uppslagsverk framställda i Belgien och försäljning i andra medlemsstater av uppslagsverk framställda i Nederländerna rör det sig dock om handelstransaktioner inom gemenskapen. Här är det, med hänsyn till den nationella domstolens fråga, nödvändigt att bedöma huruvida bestämmelser som den nederländska lagstiftningen är förenliga med såväl artikel 30 som artikel 34 i EEG-fördraget.

10 Oosthoek har hävdat att den nederländska lagstiftningen tvingar företaget att anta olika säljfrämjande system i de olika medlemsstaterna, vilka utgör en enda marknad, att bestämmelserna orsakar företaget extra kostnader och andra problem och därmed hindrar importen och exporten av de ifrågavarande uppslagsverken. Kravet på ett naturligt samband är enligt företaget inte berättigat vare sig med hänsyn till konsumentskyddet eller säkerställandet av konkurrensen.

11 Enligt kommissionens bedömning står en sådan åtgärd, även om det inte går att utesluta att den indirekt kan hindra importen av uppslagsverk, inte i strid med artikel 30 eftersom den tillämpas utan åtskillnad mellan alla varor och är berättigad med hänsyn till konsumentskyddet och ekonomisk-politiska hänsyn.

12 För att svara den nationella domstolen är det nödvändigt att pröva frågan om exporten och frågan om importen var för sig.

13 Vad gäller exporten omfattar artikel 34 nationella åtgärder som särskilt syftar till eller medför en begränsning av exportflödet och därmed leder till en medlemsstats inhemska handel och dess exporthandel behandlas olika, så att den ifrågavarande medlemsstatens inhemska produktion eller hemmamarknad tillförsäkras en särskild fördel. Detta är uppenbarligen inte fallet med en lagstiftning som den föreliggande när det gäller försäljning i andra medlemsstater av uppslagsverk som är framställda i Nederländerna. Denna lagstiftning inskränker sig till att underkasta villkoren för handeln inom Nederländerna vissa begränsningar, utan att det påverkar försäljningen av varor avsedda för export.

14 Vad gäller de importrestriktioner som omfattas av artikel 30 i EEG-fördraget bör det - som domstolen vid upprepade tillfällen har fastställt sedan sin dom av den 20 februari 1979 i målet 120/78 Rewe (Rec. 1979, s. 649) -erinras om att i avsaknad av gemensamma handelsbestämmelser måste sådana hinder för den fria rörligheten inom gemenskapen som uppstår på grund av olikheter mellan de nationella bestämmelserna godtas i den mån sådana bestämmelser, tillämpliga utan åtskillnad mellan inhemska och importerade varor kan anses vara nödvändiga för att tillgodose tvingande hänsyn, bl.a. ifråga om konsumentskydd och god handelssed.

15 En lagstiftning som begränsar eller förbjuder vissa former av reklam och vissa säljfrämjande metoder kan, även om den inte direkt påverkar importen, begränsa importvolymen eftersom den påverkar möjligheterna att avsätta de importerade varorna. Det kan inte uteslutas att den omständigheten att en berörd företagare tvingas antingen anta olika reklam- eller säljfrämjandesystem beroende på vilken medlemsstat det handlar om eller överge ett system som han anser särskilt effektivt kan utgöra ett importhinder även om en sådan lagstiftning tillämpas utan åtskillnad mellan inhemska och importerade varor.

16 Det måste därför prövas om ett sådant förbud mot ett säljsystem med förmånserbjudanden i form av varor som uppställs i den nederländska lagstiftningen kan vara berättigat med hänsyn till konsumentskydd och god handelssed.

17 I detta hänseende framgår det av handlingarna att Wet Beperking Cadeaustelsel av 1977 har det dubbla syftet att å ena sidan förhindra att de normala konkurrensförhållandena störs av företag som erbjuder varor gratis eller till ett mycket lågt pris för att främja försäljningen av sitt eget varusortiment, och å andra sidan skydda konsumenterna genom att uppnå en större öppenhet på marknaden.

18 Det är obestridligt att förmånserbjudanden i form av varor som ett säljfrämjande medel kan vilseleda konsumenterna med hänsyn till vissa varors reella priser och snedvrida villkoren för verklig konkurrens. En lagstiftning som av detta skäl begränsar eller till och med förbjuder sådana affärsmetoder kan följaktligen bidra till att skydda konsumenterna och främja god handelssed.

19 Inom ramen för en sådan lagstiftning avser den nationella domstolens fråga särskilt kriteriet om ett naturligt samband vilket i föreliggande fall syftar till att fastställa räckvidden av ett av de undantag som mjukar upp det principiella förbudet mot förmånserbjudanden i form av varor.

20 Även om detta kriterium saknas i de övriga medlemsstaternas lagstiftning, särskilt Belgiens, tycks det stå i samband med den nederländska lagstiftningens mål och särskilt med ansträngningarna att säkerställa den öppenhet på marknaden som anses nödvändig med hänsyn till konsumentskyddet och god handelssed. Införandet av ett sådant kriterium i nationell lagstiftning för att fastställa räckvidden av ett undantag från ett förbud mot förmånserbjudanden i form av varor går därför inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de ifrågavarande målen.

21 Svaret på den ställda frågan blir alltså följande. Artiklarna 30 och 34 i EEG-fördraget hindrar inte att en medlemsstat, ifråga om varor som kommer från eller är avsedda för en annan medlemsstat, tillämpar en nationell lagstiftning enligt vilken det är förbjudet att i säljfrämjande syfte erbjuda köparen av ett uppslagsverk förmåner i form av böcker, och enligt vilken tillämpningen av ett undantag från detta förbud förutsätter att det föreligger ett naturligt samband mellan den erbjudna varan och den vara som förmånserbjudandet grundar sig på.

22 De kostnader som har förorsakats Nederländernas, Förbundsrepubliken Tysklands och Danmarks regeringar samt Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

-angående de frågor som förts vidare genom dom av den 9 oktober 1981 av Gerechtshof i Amsterdam - följande dom:

Artiklarna 30 och 34 i EEG-fördraget hindrar inte att en medlemsstat, på varor som kommer från eller är avsedda för en annan medlemsstat, tillämpar en nationell lagstiftning enligt vilken det är förbjudet att i säljfrämjande syfte erbjuda köparen av ett uppslagsverk förmåner i form av böcker, och enligt vilken tillämpningen av ett undantag från detta förbud förutsätter att det föreligger ett naturligt samband mellan den erbjudna varan och den vara som erbjudandet grundar sig på.