61979J0145

1. Begäran om förhandsavgörande - domstolen - nationella domstolar - respektive behörighet

(artikel 177 i EEG-fördraget)

2. Jordbruk - monetära utjämningsbelopp - föremål - bibehållande av systemet med enhetspriser inom de gemensamma marknadsorganisationerna - kompletterande skydd av de nationella marknaderna - omfattas inte

(rådets förordning nr 974/71)

3. Jordbruk - monetära utjämningsbelopp - fastställelse - härledda produkter - beräkning av verkningarna av det utjämningsbelopp som gäller för basprodukten - kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - gränser

(artikel 2.2 i rådets förordning nr 974/71)

4. Jordbruk - monetära utjämningsbelopp - fastställelse - härledda produkter - beräkning av verkningarna av det utjämningsbelopp som gäller för basprodukten - beräkningsunderlag - val av pris som skall tas i beaktande - kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - gränser

(artikel 2.2 i rådets förordning nr 974/71, kommissionens förordning nr 652/76)

5. Jordbruk - monetära utjämningsbelopp - fastställelse - härledda produkter - beräkning av verkningarna av det utjämningsbelopp som gäller för basprodukten - regel om införande av ett tak - belopp med vilket utjämningsbeloppen för härledda produkter överstiger utjämningsbeloppet för basprodukten - otillåtlighet

(artikel 2.2 i rådets förordning nr 974/71, kommissionens förordning nr 652/76)

6. Begäran om förhandsavgörande - bedömning av giltigheten - fastställelse av en förordnings ogiltighet - verkningar - analog tillämpning av artikel 174 andra stycket i fördraget

(artikel 174 andra stycket och 177 i EEG-fördraget)

1 Även om det inom ramen för fördelningen av uppgifterna mellan de nationella domstolarna och domstolen vid tillämpningen av artikel 177 i EEG-fördraget ankommer på de nationella domstolarna att bedöma relevansen av de frågor som ställts, är det förbehållet domstolen att bland alla de omständigheter som den nationella domstolen anfört välja ut de delar av gemenskapsrätten som med hänsyn till föremålen för tvisten kräver tolkning eller bedömning av giltigheten.

2. Införandet av monetära utjämningsbelopp syftar huvudsakligen till att upprätthålla systemet med enhetspriser inom marknadsorganisationerna för jordbruksprodukter eftersom detta system med hänsyn till dessa organisationers mål att upprätthålla jordbruksproducenternas levnadsstandard och stabilisera marknaderna utgör grunden för den fria rörligheten för jordbruksprodukter inom gemenskapen. Det syftar inte och kan inte syfta till att ge ett kompletterande skydd av marknaderna med avseende på jordbrukspriserna i den ena eller andra medlemsstaten i förhållande till de övriga, vilket är ett mål som är oförenligt med den eftersträvade enhetligheten.

3. Det ankommer på kommissionen att lösa de tekniska och ekonomiska problem som uppstår vid beräkning av vilka verkningar i enlighet med artikel 2.2 i förordning 974/71 det monetära utjämningsbeloppet för en basprodukt får på priserna för de beroende produkterna. Kommissionen skall därvid se till att det system med utjämningsbelopp som den skall införa inom denna sektor är i möjligaste mån konsekvent och ger möjlighet till insyn. Även om den har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, som till och med kan leda till schablonmässiga bedömningar, har denna handlingsfrihet dock gränser. Om den använda beräkningsmetoden får till följd att man för bearbetade produkter systematiskt tillämpar monetära utjämningsbelopp, som medför en belastning - eller eventuellt fördel - som ständigt går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till verkningarna av det utjämningsbelopp som gäller för basprodukten, kan bestämmelserna om införande av dessa belopp inte längre antas syfta till att neutralisera verkningarna av kursfluktuationer mellan medlemsstaterna. I ett sådant fall handlar kommissionen inte längre inom ramen för sina befogenheter enligt förordning nr 974/71.

4. Det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen tillerkänts i fråga om sättet att beräkna utjämningsbeloppen för bearbetade produkter syftar inte till att ge denna institution möjlighet att beakta den ekonomiska situationen för en viss produktionssektor utan till att inom de gränser som fastställs i förordning nr 974/71 göra en bedömning av hur utjämningsbeloppen för basprodukter påverkar priset på bearbetade produkter.

Kommissionen har följaktligen överskridit de gränser som fastställs i ovannämnda förordning genom att ta hänsyn till faktorer som saknar relevans i detta sammanhang och fastställa utjämningsbelopp för en bearbetad produkt på grundval av interventionspriset för basprodukten utan avdrag för produktionsbidraget, medan utjämningsbeloppen för andra produkter som är bearbetade utifrån samma basprodukt, för vilka inget produktionsbidrag har fastställts, likaledes beräknas på grundval av interventionspriset för basprodukten. Samma sak gäller när den för att fastställa utjämningsbeloppet för en beroende produkt antar ett annat pris än det som den tillämpar för beräkningen av utjämningsbeloppet för basprodukten.

5. Kommissionen kan inte för bearbetade produkter av en och samma basprodukt, vilkas pris är beroende av denna, införa ett system för beräkning av monetära utjämningsbelopp som leder till att det för de olika produkter som framställts genom bearbetning av en viss mängd av basprodukten inom en bestämd tillverkningsprocess fastställs monetära utjämningsbelopp till ett sammanlagt värde som är klart högre än det monetära utjämningsbelopp som fastställts för denna givna mängd av basprodukten.

6. Artikel 174 andra stycket i EEG-fördraget, enligt vilket domstolen kan ange vilka verkningar av en ogiltigförklarad förordning som skall betraktas som bestående, är av samma rättssäkerhetsskäl som de som ligger till grund för den bestämmelsen analogt tillämpligt

på de domar varigenom domstolen med stöd av artikel 177 fastslår att en förordning är ogiltig.

I mål 145/79

har Tribunal d'instance i Lille till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

SA Roquette Frères, Lestrem,

och

Franska staten - Tullförvaltningen.

Begäran avser tolkningen av artikel 40 i fördraget och av artiklarna 1 och 2 i rådets förordning nr 974/71 av den 12 maj 1971 om vissa konjunkturpolitiska åtgärder som skall vidtas inom jordbrukssektorn till följd av den tillfälliga utvidgningen av fluktuationsmarginalerna för vissa medlemsstaters valutor (EGT nr L 106, 12.5.1971, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

1 Genom dom av den 29 juni 1979, som inkom till domstolen den 17 september 1979, har Tribunal d'instance i Lille i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget ställt sju frågor om tolkningen av artikel 40 i fördraget och artiklarna 1 och 2 i rådets förordning nr 974/71 av den 12 maj 1971 om vissa konjunkturpolitiska åtgärder som skall vidtas inom jordbrukssektorn till följd av den tillfälliga utvidgningen av fluktuationsmarginalerna för vissa medlemsstaters valutor (EGT nr L 106, 12.5.1976, s. 1).

2 Företaget SA Roquette Frères har vid den nationella domstolen väckt talan mot franska staten, tullförvaltningen, om återbetalning av de överskjutande monetära utjämningsbelopp som uppburits av tullen från och med den 25 mars 1976, då kommissionens förordning nr 652/76 av den 24 mars 1976 om ändring av de monetära utjämningsbeloppen till följd av utvecklingen av växelkurserna för den franska francen trädde i kraft (EGT nr L 79, 24.3.1976, s. 4, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

3 Sökanden i målet vid den nationella domstolen, Roquette, har vänt sig mot de beräkningsmetoder som använts av kommissionen för att fastställa monetära utjämningsbelopp för bearbetade produkter från majs- och vetestärkelseindustrierna och för potatisstärkelse, sorbitol och isoglukos. Enligt Roquette strider metoderna mot de av rådet införda reglerna för beräkning av monetära utjämningsbelopp för produkter som är framställda av produkter som omfattas av interventionsåtgärder. Särskilt strider de mot artikel 2.2 i förordning nr 974/71. Dessutom har dessa metoder enligt Roquette framkallat en snedvridning av konkurrensen mellan producenterna inom den gemensamma marknaden.

4 Svaranden i målet vid den nationella domstolen har gjort gällande att den franska staten bara tillämpar gemenskapsbestämmelserna utan att kunna bedöma om beräkningsmetoden för monetära utjämningsbelopp är välgrundad. Den uppbär dessa belopp och betalar in dem till Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket.

5 Den nationella domstolen förordnade att ett sakkunnigutlåtande skulle avges. Den godtog slutsatserna i sakkunnigutlåtandet i fråga om förekomsten och betydelsen av den av Roquette anförda snedvridningen, som enligt Roquette var ett resultat av de metoder som använts för beräkningen av utjämningsbeloppen. Under dessa omständigheter fann den nationella domstolen att det var nödvändigt att förklara målet vilande till dess att domstolen avgjort om den konstaterade snedvridningen strider mot artikel 40 i fördraget, och om metoden att beräkna utjämningsbeloppen skall ändras på det sätt som Roquette önskar.

Inledande synpunkter

6 De sex första frågorna från den nationella domstolen går ut på vilken som är den rätta metoden att beräkna de monetära utjämningsbeloppen för majsstärkelse, vetestärkelse, potatisstärkelse, sorbitol och isoglukos. Det bör påpekas att ifrågavarande utjämningsbelopp har fastställts och ändrats genom förordningar utfärdade av kommissionen, som bemyndigats till detta genom artiklarna 3 och 6 i förordning nr 974/71. Genom de sex frågorna uppmanas domstolen att uttala sig om de beräkningsmetoder som kommissionen använt för att bestämma de fastställda beloppen. Indirekt begärs således en bedömning av giltigheten av de bestämmelser i förordningen genom vilka kommissionen införde utjämningsbelopp för ifrågavarande produkter.

7 Även om det inom ramen för fördelningen av funktioner mellan de nationella domstolarna och domstolen för tillämpningen av artikel 177 i fördraget ankommer på de nationella domstolarna att bedöma relevansen av de frågor som ställs, är det dock förbehållet domstolen att bland alla de omständigheter som den nationella domstolen anfört välja ut de delar av gemenskapsrätten som med hänsyn till föremålet för tvisten kräver tolkning eller bedömning av giltigheten.

Allmänna överväganden

8 Svaret på de ställda frågorna bör sökas mot bakgrund av de målsättningar som föranledde införandet genom förordning nr 974/71 av monetära utjämningsbelopp inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och av de bestämmelser i fördraget som rör denna gemensamma jordbrukspolitik, särskilt artiklarna 39, 40 och 43.

9 De monetära utjämningsbeloppen infördes genom förordning nr 974/71 för att inom ramen för de gemensamma marknadsorganisationerna förhindra att kursfluktuationer i vissa medlemsstaters valuta leder till störningar i det interventionssystem som föreskrivs i gemenskapsbestämmelserna och till onormala prisrörelser. I ingressen till förordning nr 974/71 anges att de belopp som skall införas inte får vara högre än vad som är strikt nödvändigt för att utjämna valutaåtgärdernas verkningar på priserna för de basprodukter som omfattas av interventionsåtgärder, och att beloppen endast bör tillämpas i de fall då dessa verkningar skulle medföra svårigheter.

10 Enligt förordningens artikel 1.2 skall utjämningsbelopp uppbäras eller beviljas för produkter som omfattas av interventionsåtgärder inom ramen för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna, liksom för produkter vars pris är beroende av produkterna i denna första kategori och som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaderna eller av särskilda bestämmelser i enlighet med artikel 235 i fördraget. I artikel 2.2 fastställs att de monetära utjämningsbeloppen för produkter som inte omfattas av interventionsåtgärder skall vara lika med de verkningar på dessa produkters pris som fås vid tillämpningen av utjämningsbeloppet på priset på den produkt inom interventionssystemet som de är beroende av.

11 Av dessa bestämmelser följer att införandet av monetära utjämningsbelopp för såväl basprodukter som beroende produkter syftar till att korrigera verkningarna av fluktuationer i instabila växelkurser, som i ett system med gemensam organisation av marknaderna för jordbruksprodukter baserat på gemensamma priser skulle kunna framkalla störningar i varuutbytet och särskilt äventyra det interventionssystem som föreskrivs för dessa produkter. Införandet av monetära utjämningsbelopp syftar följaktligen huvudsakligen till att upprätthålla systemet med enhetspriser inom marknadsorganisationerna för jordbruksprodukter, eftersom detta system med hänsyn till marknadsorganisationernas mål, att upprätthålla jordbruksproducenternas levnadsstandard och stabilisera marknaderna, utgör grunden för den fria rörligheten för jordbruksprodukter inom gemenskapen. Införandet av monetära utjämningsbelopp syftar inte till, och kan inte syfta till, att ge ett kompletterande skydd åt marknaderna med avseende på jordbrukspriserna i den ena eller andra medlemsstaten i förhållande till de övriga, vilket är ett mål som är oförenligt med den eftersträvade enhetligheten.

12 Särskilt när det gäller beroende produkter måste det i enlighet med vad domstolen har fastställt i sin dom av den 12 november 1974 i målet 34/74, Roquette (Rec. 1974, s. 1217) konstateras att medan kursfluktuationerna i fråga om basprodukter med stöd av artikel 2 i förordning nr 974/71 kan kompenseras fullt ut, är detta inte fallet med beroende produkter. I fråga om dessa medger uttrycket "verkningar" som återfinns i artikel 2.2 bara att kommissionen, när den fastställer de monetära utjämningsbeloppen, kan ta hänsyn till den återverkan som utjämningsbeloppen för basprodukten får på priset på den beroende produkten.

13 Domstolen medger att beräkningen av vilka verkningar tillämpningen av det monetära utjämningsbeloppet för en basprodukt får på de beroende produkternas priser skapar svåra tekniska och ekonomiska problem för ett stort antal produkter, vars tillverkningsmetod kan variera i de olika regionerna i gemenskapen. Det ankommer på kommissionen att lösa dessa problem och samtidigt se till att det system med utjämningsbelopp som den skall införa inom denna sektor är i möjligaste mån konsekvent utformat och ger möjlighet till insyn. Den bör för detta ändamål ha stort utrymme för skönsmässig bedömning, särskilt i fråga om befintliga eller hotande störningar i handelsutbytet, antalet beroende produkter för vilka ett utjämningsbelopp skall införas, och vilka verkningar utjämningsbeloppet för basprodukten får på den beroende produktens pris. Fastställandet av utjämningsbeloppet för en bearbetad produkt kan inte ifrågasättas endast därför att beräkningen av inverkan av basproduktens utjämningsbelopp inte är helt korrekt för vissa företag eller producentgrupper, eftersom det kan bli nödvändigt att göra schablonmässiga bedömningar.

14 Det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen skall ges är emellertid begränsat. Om den använda beräkningsmetoden får till följd att man för bearbetade produkter systematiskt tillämpar monetära utjämningsbelopp, som medför en belastning - eller eventuellt fördel - som ständigt går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till verkningarna av det utjämningsbelopp som gäller för basprodukten, kan bestämmelserna om införande av dessa belopp inte längre antas syfta till att neutralisera verkningarna av kursfluktuationer mellan medlemsstaterna. I ett sådant fall handlar kommissionen inte längre inom ramen för sina befogenheter enligt förordning nr 974/71.

15 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som de sex första frågorna från den nationella domstolen nu skall prövas.

Majsstärkelse (första frågan)

16 Den första frågan från den nationella domstolen går ut på om man vid beräkningen av monetära utjämningsbelopp för majsstärkelse och dess härledda produkter skall ta hänsyn till produktionsbidraget, som är beräknat enligt den "gröna" kursen.

17 Av handlingarna i målet, liksom av de förklaringar som kommissionen lämnat, framgår att de monetära utjämningsbelopp för majsstärkelse som infördes genom förordning nr 652/76 - vilken gett anledning till tvisten vid den nationella domstolen - samt genom senare ändringsförordningar, har beräknats på grundval av interventionspriset för majs. Frågan gäller om denna beräkningsmetod är felaktig, eftersom den inte tar hänsyn till det produktionsbidrag som med stöd av gemenskapsbestämmelserna utgår för sådan majs som inom gemenskapen används för framställning av stärkelse.

18 Under rättegången vid domstolen redogjorde kommissionen för det sätt på vilket den beräknar utjämningsbeloppen för majsstärkelse. Enligt kommissionen finns det inga skäl till att vid denna beräkning ta hänsyn till interventionspriset för majs, eftersom stärkelsetillverkarna köper in majs till ett högre pris än interventionspriset, ungefär i nivå med tröskelpriset. Med tanke på de svårigheter som skulle uppstå om man tog hänsyn till det verkliga anskaffningspriset, vilket är beroende av marknadssituationen, har kommissionen utgått från ett schablonmässigt beräknat fast anskaffningspris. För att beräkna de utjämningsbelopp som skall gälla för majsstärkelse har den alltså utgått från tröskelpriset för majs, minskat med produktionsbidraget för stärkelse. Men om det sålunda fastställda anskaffningspriset är högre än interventionspriset har kommissionen utgått från sistnämnda pris i stället för anskaffningspriset, av den anledningen att den är skyldig att med hänsyn till den berörda jordbrukssektorns särskilda egenskaper fastställa så låga utjämningsbelopp som möjligt. I det fallet är det dock inte ekonomiskt berättigat att dra produktionsbidraget från interventionspriset, eftersom interventionspriset är lägre än anskaffningspriset, i vilket produktionsbidraget ingår.

19 De tabeller som kommissionen förelagt domstolen visar att interventionspriset för majs alltsedan 1975 varit lägre än tröskelpriset för denna produkt minskat med produktionsbidraget för stärkelse. Följaktligen har utjämningsbeloppet för majsstärkelse under den period som är relevant för denna tvist fastställts på grundval av interventionspriset för majs, utan avdrag för produktionsbidraget.

20 Eftersom införandet av monetära utjämningsbidrag främst är avsett att avvärja riskerna för att interventionssystemet störs av kursfluktuationer, är det inte nödvändigt att dessa belopp fastställs på grundval av marknadspriset för ifrågavarande jordbruksprodukt eller på grundval av ett schablonmässigt beräknat anskaffningspris. De utjämningsbelopp som tillämpas på basprodukten, majs, har fastställts på grundval av interventionspriset för majs.

21 Om utjämningsbeloppen för basprodukten grundar sig på interventionspriset, är det svårt att inse hur ett annat pris för basprodukten än interventionspriset kan användas för att beräkna verkningarna på den bearbetade produktens pris av tillämpningen av utjämningsbeloppet på basproduktens pris i enlighet med artikel 2.2 i förordning nr 974/71. Av handlingarna i målet framgår att de utjämningsbelopp som gäller för andra bearbetade produkter av majs än stärkelse - för vilka inget produktionsbidrag fastställts - faktiskt beräknas utifrån interventionspriset för majs.

22 Det visar sig således att anskaffningspriset för majs bara beaktats vid fastställandet av utjämningsbeloppen för en bearbetad produkt för vilken produktionsbidrag kan utgå och att detta har fått till följd att utjämningsbeloppen i själva verket fastställts på grundval av interventionspriset för majs utan avdrag för produktionsbidraget.

23 För att rättfärdiga detta beräkningssätt har kommissionen i sitt svaromål gjort gällande att valet av det mest signifikanta priset för beräkning av de monetära utjämningsbelopp som skall gälla för bearbetade produkter av spannmål ingår i en samlad ekonomisk värdering. Den har i detta sammanhang hänvisat till vissa omständigheter som gynnar producenterna i länder med deprecierad valuta, som till exempel Frankrike. Hit hör t.ex. möjligheten att anskaffa inhemsk majs, befrielsen enligt artikel 2.1a i förordning nr 974/71 vid beräkningen av de utjämningsbelopp som skall tillämpas i medlemsstater vars valuta deprecierats, och det faktum att de månatliga höjningarna av interventionspriset inte beaktas vid beräkningen av utjämningsbeloppen för bearbetade produkter av majs. Valet av vilket pris som skall komma ifråga faller därför inom ramen för det stora utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har på området.

24 Dessa argument är dock inte relevanta. Det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen tillerkänts i fråga om sättet att beräkna utjämningsbeloppen för bearbetade produkter syftar inte till att ge denna institution möjlighet att beakta den ekonomiska situationen för en viss produktionssektor, men väl att inom de gränser som lagts fast i förordning nr 974/71 göra en bedömning av vilka verkningar utjämningsbeloppen för basprodukter får på priset på bearbetade produkter. Kommissionen har överskridit de gränser som fastställs i förordning nr 974/71 när den tagit hänsyn till faktorer som saknar relevans i detta sammanhang, och när den sålunda fastställt utjämningsbelopp för majsstärkelse på grundval av interventionspriset för majs utan avdrag för produktionsbidraget, medan utjämningsbeloppen för andra bearbetade produkter av majs, för vilka inget produktionsbidrag föreskrivs, likaledes beräknas på grundval av interventionspriset för majs.

25 Svaret på den första frågan måste följaktligen bli att de monetära utjämningsbeloppen för majsstärkelse enligt förordning nr 974/71 skall beräknas på grundval av interventionspriset för majs minskat med produktionsbidraget för majsstärkelse.

Vetestärkelse (andra frågan)

26 Den andra frågan går ut på om man vid beräkningen av det monetära utjämningsbeloppet för vetestärkelse skall använda samma pris för basprodukten före avdrag för produktionsbidraget som det som ligger till grund för beräkningen av utjämningsbeloppet för vete.

27 Kommissionen har anfört att den har fastställt beräkningsmetoden för vetestärkelse i syfte att säkerställa att vetestärkelse behandlas på samma sätt som majsstärkelse. Dock har den därvid beaktat referenspriset för vete i stället för interventionspriset, eftersom det förra spelar samma roll för beräkningen av utjämningsbeloppen i fråga om vete med dess biprodukter som interventionspriset i fråga om majs och dess biprodukter. Av handlingarna i målet framgår att utjämningsbeloppen för vete beräknas på grundval av referenspriset för vete, medan utjämningsbeloppen för vetestärkelse beräknas utifrån tröskelpriset för vete minskat med produktionsbidraget.

28 Enligt de upplysningar som kommissionen lämnat domstolen har den använt tröskelpriset minskat med produktionsbidraget eftersom tröskelpriset representerar det pris som stärkelseindustrin betalar för anskaffning av vete. Till skillnad från förhållandena inom majssektorn har detta anskaffningspris dock alltid varit lägre än referenspriset; det har därför alltid lagts till grund för beräkningen av utjämningsbeloppen för vetestärkelse.

29 Med hänsyn till de synpunkter som framförts i fråga om majsstärkelse och kommissionens uttalade val att likabehandla majsstärkelse och vetestärkelse framgår att kommissionen överskridit sina befogenheter genom att anta en annan grundval för beräkning av utjämningsbeloppen för vetestärkelse än referenspriset minskat med produktionsbidraget. Svaret på den andra frågan blir följaktligen jakande.

Alla produkter som är härledda ur en och samma basprodukt (tredje frågan)

30 Den tredje frågan går ut på om summan av de utjämningsbelopp som tillämpas för samtliga produkter och biprodukter som framställs genom bearbetning av en och samma basprodukt får överstiga det utjämningsbelopp som gäller för basprodukten.

Domstolen har prövat denna fråga i de domar som meddelats samma dag som denna dom (den 15 oktober 1980) i målen 4/79 (Providence agricole de Champagne) och 109/79 (Maïseries de Beauce).

32 Det framgår av dessa domar att kommissionen har åsidosatt bestämmelserna i förordning nr 974/71, liksom artikel 43.3 i fördraget, genom att anta ett system för beräkning av de monetära utjämningsbeloppen för bearbetade produkter av en och samma basprodukt, som till exempel majs eller vete, vars pris är beroende av majs- eller vetepriset; detta leder till att det för de olika produkter som framställts genom bearbetning av en viss mängd majs eller vete inom en bestämd tillverkningsprocess fastställs utjämningsbelopp som tillsammantagna är klart högre än det utjämningsbelopp som fastställts för denna givna mängd av majs eller vete.

Potatisstärkelse (fjärde frågan)

33 Den fjärde frågan går ut på om samma monetära utjämningsbelopp skall användas för potatisstärkelse som för majsstärkelse.

34 Det skall framhållas att det i förordning nr 974/71 föreskrivs utjämningsbelopp för de produkter som omfattas av interventionsåtgärder, och för de produkter vars pris rättar sig efter priset på produkterna i denna första kategori och som dessutom omfattas av den gemensamma organisationen av marknaderna eller av särskilda bestämmelser i enlighet med artikel 235 i fördraget. Det är obestridligt att det inte har fastställts någon interventionsåtgärd för potatis, utan att priset på potatisstärkelse rättar sig efter priset på majs, eftersom det råder ett konkurrensförhållande och till och med finns möjligheter till substitution mellan potatisstärkelse och majsstärkelse.

35 Under sådana omständigheter kan de verkningar enligt artikel 2.2 i förordning nr 974/71 på potatisstärkelse som fås vid tillämpning av utjämningsbeloppet på majspriserna inte skilja sig från verkningarna på majsstärkelse.

36 Kommissionen har emellertid opponerat sig mot denna synpunkt. Den har i fråga om potatisstärkelse understrukit att de erhållna biprodukterna inte har något egentligt värde, och att de till skillnad från vad som gäller inom majssektorn följaktligen inte är föremål för monetära utjämningsbelopp. Dessutom menar kommissionen att den inom ramen för det utrymme för skönsmässig bedömning som den har i ekonomiska frågor skall ta hänsyn till de särskilda svårigheter för potatisstärkelseindustrin som domstolen har medgivit i sin dom av den 12 juli 1979 i målet 166/78, Italien mot rådet (Rec. 1979, s. 2575).

37 Dessa överväganden vilka, som domstolen faktiskt har erkänt i sin ovannämnda dom, kan ha betydelse för produktionsstödet har dock ingenting att göra med de faktorer som skall tas i beaktande vid fastställandet av de monetära utjämningsbeloppen. Dessa syftar inte till att avvärja särskilda svårigheter för en viss gren inom förädlingsindustrin utan att neutralisera verkningarna av kursfluktuationer på det rådande systemet med enhetspriser inom ramen för de gemensamma marknadsorganisationerna för jordbruksprodukter.

38 Den omständigheten att de biprodukter som fås vid tillverkningen av potatisstärkelse inte omfattas av monetära utjämningsbelopp har ingen betydelse. Eftersom priset på potatisstärkelse på grund av det direkta konkurrensförhållandet mellan potatisstärkelse och majsstärkelse rättar sig efter majspriset, kan beräkningen av vilka utjämningsbelopp som skall tillämpas inte vara beroende av de tillverkningsvillkor som utmärker potatissektorn. Däremot kan det förhålla sig så att utjämningsbeloppet för majsstärkelse påverkas av summan av utjämningsbeloppen för de biprodukter som är härledda ur samma mängd majs, i enlighet med svaret på den tredje frågan. I så fall skulle utjämningsbeloppet för potatisstärkelse påverkas på samma sätt.

39 Om följaktligen, enligt det sjätte övervägandet i ingressen till förordning nr 974/71, de utjämningsbelopp som skall införas inte får vara högre än vad som är absolut nödvändigt för att utjämna verkningarna av de monetära åtgärderna på priserna på de basprodukter som omfattas av interventionsåtgärder, måste svaret på den fjärde frågan bli att utjämningsbeloppet för potatisstärkelse inte får överstiga det utjämningsbelopp som gäller för majsstärkelse.

Sorbitol (femte frågan)

40 Den femte frågan från den nationella domstolen går ut på om det monetära utjämningsbeloppet för sorbitol som innehåller mer än 2 % mannitol och framställs av majs och vars pris är beroende av majspriset, skall vara baserat på det monetära utjämningsbeloppet för majs.

41 Sorbitol är en produkt som omfattas av särskilda bestämmelser i enlighet med artikel 235 i fördraget. Handelsordningen för sorbitol lades fast genom rådets förordning nr 1059/69 av den 28 maj 1969 om fastställande av en handelsordning för vissa varor framställda av jordbruksprodukter (EGT nr L 141, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå), och genom rådets förordning nr 1060/69, av samma datum, om fastställande av den mängd basprodukter som anses ha åtgått vid framställningen av de varor som omfattas av förordning nr 1059/69 (EGT nr L 141, s. 7, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

42 Enligt förordning nr 1059/69 skall sorbitol vid import till gemenskapen beläggas med en avgift bestående av en fast och en rörlig del. Sättet att beräkna den rörliga delen fastställs i förordning nr 1060/90, som i detta fall skiljer mellan sorbitol med en mannitolhalt av högst 2 viktprocent räknat på sorbitolhalten, som anses vara framställt av majs, och sorbitol med mer än 2 viktprocent mannitol, som anses vara framställt av socker (förordningens bilaga, tulltaxenr 29.04 C III). Vid beräkningen av utjämningsbeloppen för sorbitol har kommissionen använt sig av samma åtskillnad.

43 Roquette har hävdat att uppfattningen att sorbitol med hög mannitolhalt normalt är framställt av socker är felaktig. Företaget framhåller att det för sin sorbitoltillverkning, som utgör mer än hälften av gemenskapens tillverkning av denna produkt, uteslutande använder sig av majs, och att 60 % av dess produktion av sorbitol innehåller 3 % - 4 % mannitol; för övrigt framställs 90 % av gemenskapens sorbitolproduktion, varav mer än hälften innehåller 3 % - 4 % mannitol, av majs. Den expert som utsetts av den nationella domstolen har konstaterat att tillämpningen av ett utjämningsbelopp för sorbitol framställt av majs beräknat på sockerpriset skapar konstlade prisskillnader.

44 Dessa sakförhållanden är emellertid inte sådana att de påverkar giltigheten av fastställandet av utjämningsbelopp för sorbitol. Enligt artikel 2.2 i förordning nr 974/71 skulle kommissionen ta hänsyn till vilka verkningarna blir på sorbitolpriset om utjämningsbeloppet tillämpas på priset på den produkt som sorbitolpriserna är beroende av. Genom att definiera sistnämnda produkt på grundval av sorbitolets mannitolhalt har kommissionen rättat sig efter de regler som rådet infört för den gemensamma marknadsorganisation som gäller för sorbitol. Den har därvid hållit sig inom gränserna för sina befogenheter i enlighet med förordning nr 974/71.

45 Svaret på den femte frågan blir följaktligen att sorbitol som är framställt av majs och som har en mannitolhalt av mer än 2 % inte nödvändigtvis måste underkastas ett monetärt utjämningsbelopp som är baserat på utjämningsbeloppet för majs.

Isoglukos (sjätte frågan)

46 Den sjätte frågan går ut på om det monetära utjämningsbeloppet för isoglukos som är framställd av majs och vars pris är beroende av priset på majs skall vara baserat på det monetära utjämningsbeloppet för majs.

47 Svaret på denna fråga är nekande. Isoglukos omfattas av en rad gemenskapsåtgärder som fastställer en särskild ordning för denna produkt, som emellertid liknar den ordning som gäller för flytande socker, med vilket isoglukos anses konkurrera direkt. Under sådana omständigheter har kommissionen med rätta beräknat utjämningsbeloppen för isoglukos på grundval av de utjämningsbelopp som gäller för vitsocker.

Giltigheten av förordning nr 652/76 och av ändringsförordningarna till denna

48 Av svaren på första, andra, tredje och fjärde frågan framgår att förordning nr 652/76 är ogiltig

- såtillvida som den fastställer utjämningsbelopp för majsstärkelse på en annan grundval än interventionspriset för majs minskat med produktionsbidraget för stärkelse,

- såtillvida som den fastställer utjämningsbelopp för vetestärkelse på en annan grundval än referenspriset för vete minskat med produktionsbidraget för stärkelse,

- såtillvida som den fastställer utjämningsbelopp för alla de olika produkter som är framställda genom bearbetning i en viss tillverkningsprocess av en viss mängd av en och samma basprodukt, som till exempel majs eller vete, till ett belopp som är klart högre än det utjämningsbelopp som fastställts för denna givna mängd av basprodukten,

- såtillvida som den fastställer utjämningsbelopp för potatisstärkelse som överstiger de utjämningsbelopp som tillämpas för majsstärkelse.

49 Detsamma gäller i fråga om giltigheten av kommissionens senare förordningar om fastställande eller ändring av de monetära utjämningsbeloppen för de produkter som avses i föregående punkt.

50 Eftersom denna ogiltighet fastslagits inom ramen för ett mål om förhandsavgörande i enlighet med artikel 177 i fördraget måste följderna närmare anges.

51 Även om fördraget inte uttryckligen anger följderna av att det inom ramen för ett mål om förhandsavgörande fastslås att en rättsakt är ogiltig innehåller artiklarna 174 och 176 klara regler i fråga om verkningarna av ogiltigförklaringen av en förordning inom ramen för ett mål där talan väcks direkt. I enlighet med artikel 176 är det den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig som skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen. I sina domar av den 19 oktober 1977 i de förenade målen 177/76 och 16/77, Ruckdeschel och Hansa-Lagerhaus Ströh (Rec. 1977, s. 1753) samt 124/76 och 20/77 (Moulins et Huileries de Pont-à-Mousson och Providence agricole de la Champagne (Rec. 1977, s. 1795) har domstolen redan åberopat denna regel inom ramen för ett mål om förhandsavgörande.

52 I föreliggande fall måste artikel 174 andra stycket i fördraget, enligt vilket domstolen kan ange vilka verkningar av en ogiltigförklarad förordning som skall anses som bestående, tillämpas analogt av samma rättssäkerhetsskäl som dem som ligger till grund för bestämmelsen. Å ena sidan kan den ogiltighet som det här handlar om leda till att belopp som felaktigt betalats av berörda företag i länder med deprecierad valuta, och av berörda nationella förvaltningar i länder med stark valuta, krävs tillbaka, vilket på grund av bristen på enhetlighet i gällande nationella lagstiftningar kan förorsaka stora skillnader i behandlingen och därför leda till nya konkurrensstörningar.

Å andra sidan kan de ekonomiska nackdelar som följer av ogiltigheten av ifrågavarande förordningsbestämmelser inte utvärderas utan att det görs bedömningar som i enlighet med förordning nr 974/71 bara kommissionen är förpliktad att göra, med hänsyn tagen till andra relevanta faktorer, till exempel tillämpningen av den "gröna" kursen på produktionsbidraget.

53 Av dessa skäl måste det konstateras att den omständigheten att ifrågavarande förordningsbestämmelser fastslagits vara ogiltiga inte medger att de nationella myndigheternas uppbörd eller utbetalning av monetära utjämningsbelopp enligt dessa bestämmelser ifrågasätts för tiden före meddelandet av denna dom.

Dröjsmålsräntor (sjunde frågan)

54 Den sjunde frågan har följande lydelse:

"Om domstolen svarar jakande på någon av ovan ställda tolkningsfrågor, så att de avgivna svaren föranleder den domstol där talan anhängiggjorts att fatta beslut om återbetalning, även partiell, av de monetära utjämningsbeloppen, skall då de dröjsmålsräntor som eventuellt tillerkänns, inte i enlighet med gemenskapsrätten utan i enlighet med nationella bestämmelser, belasta Europeiska gemenskapernas budget genom avdrag från de belopp som Frankrike uppburit för dess räkning?"

55 Av ovanstående överväganden framgår att denna fråga är överflödig.

56 De kostnader som har förorsakats Frankrike och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

-angående de frågor som genom beslut av den 29 juni 1979 förts vidare av Tribunal d'instance i Lille - följande dom:

1) Kommissionens förordning nr 652/76 av den 24 mars 1976 är ogiltig

- såtillvida som den fastställer utjämningsbelopp för majsstärkelse på en annan grundval än interventionspriset för majs, minskat med produktionsbidraget för stärkelse,

- såtillvida som den fastställer utjämningsbelopp för vetestärkelse på en annan grundval än referenspriset för vete, minskat med produktionsbidraget för stärkelse,

- såtillvida som den fastställer utjämningsbelopp för alla de olika produkter som framställts genom bearbetning i en viss tillverkningsprocess av en viss mängd av en och samma basprodukt, som till exempel majs eller vete, till ett belopp som är klart högre än det utjämningsbelopp som fastställts för denna givna mängd av basprodukten,

- såtillvida som den fastställer utjämningsbelopp för potatisstärkelse som överstiger de utjämningsbelopp som gäller för majsstärkelse.

2) Denna ogiltighet innebär att de bestämmelser i kommissionens senare förordningar som syftar till att ändra de monetära utjämningsbeloppen för produkterna i föregående punkt är ogiltiga.

3) Att ovanstående förordningsbestämmelser fastslagits vara ogiltiga medför inte att de nationella myndigheternas uppbörd eller utbetalning av monetära utjämningsbelopp enligt dessa bestämmelser kan ifrågasättas för tiden före avkunnandet av denna dom.

4) När kommissionen fastställde de monetära utjämningsbeloppen för sorbitol som är framställt av majs och som har en mannitolhalt av mer än 2 % var den inte skyldig att underkasta denna produkt ett monetärt utjämningsbelopp baserat på utjämningsbeloppet för majs.

5) Isoglukos framställd av majs skall inte underkastas ett monetärt utjämningsbelopp som är baserat på utjämningsbeloppet för majs.