61978J0170(01)

1. Bestämmelser om skatter och avgifter - interna skatter eller avgifter - skatter eller avgifter som är av sådan art att de indirekt skyddar andra varor - konkurrerande produkter - bedömningskriterier - aktuella marknadsförhållanden och möjligheter till utveckling

(artikel 95 andra stycket i EEG-fördraget)

2. Bestämmelser om skatter och avgifter - interna skatter eller avgifter - skatter eller avgifter som är av sådan art att de indirekt skyddar andra varor - konkurrerande produkter - möjlig ersättningsgrad - bedömningskriterier - konsumtionsvanor - otillräckligt kriterium

(artikel 95 andra stycket i EEG-fördraget)

3. Bestämmelser om skatter och avgifter - interna skatter eller avgifter - skatter eller avgifter som är av sådan art att de indirekt skyddar andra varor - konkurrerande produkter - öl och vin - kriterier för bedömning av konkurrensförhållandet

(artikel 95 andra stycket i EEG-fördraget)

4. Bestämmelser om skatter och avgifter - interna skatter eller avgifter- skatter eller avgifter som är av sådan art att de indirekt skyddar andra varor - konkurrerande produkter - öl och vin - lätta viner av färska druvor från andra medlemsstater - högre beskattning av vin för att skydda inhemskt producerat öl - otillåtlighet

(artikel 95 andra stycket i EEG-fördraget)

1. Artikel 95 andra stycket i fördraget gäller den skattemässiga behandlingen av varor som, utan att uppfylla kriteriet om likhet som föreskrivs i första stycket i samma artikel, ändå, delvis eller potentiellt, konkurrerar med viss produktion i importlandet.

För att kunna avgöra om det föreligger ett konkurrensförhållande i den mening som avses i artikel 95 andra stycket, är det nödvändigt att inte bara ta hänsyn till den aktuella marknadssituationen, utan även de möjligheter till utveckling som ges inom ramen för den fria rörligheten för varor på gemenskapsnivå och de nya möjligheter att ersätta produkter som kan uppstå från en intensifierad handel, för att på så sätt fullt ut kunna utveckla de kompletterande dragen i medlemsstaternas ekonomier, i överensstämmelse med de mål som fastställs i artikel 2 i fördraget.

2. För att, i syfte att eventuellt tillämpa artikel 95 andra stycket i fördraget, kunna mäta i vilken omfattning två varor skulle kunna ersätta varandra, får man inte begränsa sig till de konsumtionsvanor som finns i en medlemsstat eller i en viss region. Dessa vanor, som i hög grad varierar i tid och rum, får inte betraktas som oföränderliga. En medlemsstats skattepolitik får därför inte användas för att låsa vissa konsumtionsvanor för att bevara en fördel som har förvärvats av den inhemska industri som tillfredsställer behovet.

3. Med beaktande av de stora kvalitetsskillnaderna och, därmed, de stora prisskillnaderna mellan olika viner, skall det avgörande konkurrensförhållandet - i syfte att tillämpa artikel 95 andra stycket i fördraget - mellan öl, som är en populär och allmänt konsumerad dryck, och vin fastställas mot bakgrund av de viner som är mest tillgängliga för den breda allmänheten, vilka i allmänhet är de lättaste och billigaste sorterna. Skattemässiga jämförelser utifrån alkoholhalten på eller priset för de båda ifrågavarande produkterna skall följaktligen göras på denna grundval.

4. Ett nationellt skattesystem, genom vilket en förhållandevis högre punktskatt läggs på lätta viner av färska druvor från andra medlemsstater än på inhemskt producerat öl, i den mån denna ölproduktion utgör det mest relevanta referenskriteriet sett utifrån konkurrensen mellan produkter som kan ersätta varandra, är oförenligt med artikel 95 andra stycket i fördraget eftersom detta innebär att importerade viner görs till föremål för en extra skattebelastning som är av sådan art att den skyddar den inhemska ölproduktionen.

Ett sådant system medför att dessa viner får karaktär av lyxprodukter som, på grund av den skattebörda de bär, i konsumen-

ternas ögon knappast kan utgöra ett faktiskt alternativ till den typiska inhemskt producerade drycken.

Mål 170/78

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren Anthony McClellan, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Oreste Montalto, vid rättstjänsten, bâtiment Jean Monnet, Kirchberg,

sökande,

stödd av

Italien, företrätt av Arnaldo Squillante, avdelningsordförande i Consiglio di Stato och chef för den juridiska avdelningen för diplomatiska rättstvister, i egenskap av ombud, biträdd av Marcello Conti, avvocato dello stato, med delgivningsadress i Luxemburg hos Italiens ambassad,

intervenient,

mot

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, företrätt av R. N. Ricks, Assistant Treasury Solicitor, i egenskap av ombud, biträdd av Peter Archer, Q.C. of Gray's Inn, med delgivningadress i Luxemburg hos Förenade kungarikets ambassad,

svarande.

Talan avser fastställelse av att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 95 andra stycket i EEG-fördraget, genom att varken ha upphävt eller ändrat sina nationella bestämmelser om punktskatt på lätta, icke-mousserande viner.

1 Genom talan av den 7 augusti 1978 har kommissionen i enlighet med artikel 169 i EEG-fördraget begärt fastställelse av att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 95 andra stycket i EEG-fördraget, genom att lägga på en förhållandevis högre punktskatt på lätta viner av färska druvor (nedan kallade "viner") än på öl.

2 Den 27 februari 1980 avkunnade domstolen en mellandom (Rec. s. 417) i vilken den, å ena sidan, avgjorde flera rättsfrågor avseende tolkningen av artikel 95 och, å andra sidan, preliminärt prövade vissa frågor som vid denna tidpunkt inte tycktes kunna få en slutlig lösning. Domstolen beslutade att innan den meddelade dom avseende den talan som kommissionen väckt skulle parterna på nytt överväga tvisten mot bakgrund av de rättsliga bedömningarna i domen och till domstolen inom en föreskriven tid anmäla antingen varje lösning till tvisten som de nått eller sina respektive ställningstaganden. Domstolen förbehöll sig rätten att efter denna dag, med hänsyn till de rapporter som förelagts domstolen eller oavsett sådana rapporter, slutligt avgöra målet.

3 Till följd av denna dom har parterna inledningsvis övervägt tvisten tillsammans. Därefter försökte kommissionen lösa den inom ramen för förhandlingar i rådet med hjälp av ett samlat regelverk för beskattning av alkohol. I avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar begärde och erhöll parterna flera förlängningar av den frist som domstolen fastställt i domen av den 27 februari 1980. Eftersom en lösning i godo inte kunde uppnås anmälde de sina rapporter den 1 respektive 2 december 1981. Den italienska regeringen, intervenient i målet, gavs möjlighet att yttra sig.

4 Parterna framförde sina muntliga argument vid ett sammanträde den 19 maj 1982. Eftersom de uppgifter som då lades fram inte heller var tillräckliga för att döma i målet, förordnade domstolen genom beslut av den 15 juli 1982, i enlighet med artiklarna 45 och 60 i rättegångsreglerna, om ytterligare bevisupptagning. Den ålade parterna att lägga fram ytterligare uppgifter om konsumentpriserna och nettopriserna för vin och öl av ordinär kvalitet, dvs. de vin- och ölsorter som det säljs mest av och som konsumeras mest i Förenade kungariket och i de övriga medlemsstaterna. Den begärde också information om utvecklingen av den totala årskonsumtionen av vin respektive öl i gemenskapen.

5 Sedan domstolen erhållit svar på dessa frågor hörde den åter parterna vid ett sammanträde den 15 mars 1983.

Sakfrågan i målet

6 Det skall erinras om att de frågor som prövades och delvis lämnades obesvarade i domen av den 27 februari 1980 rörde, å ena sidan, kännetecknen för konkurrensförhållandet mellan vin och öl, och, å andra sidan, valet av ett bedömningskriterium samt fastställandet av ett lämpligt beskattningsförhållande mellan de båda produkterna. Dessa två frågor skall åter övervägas mot bakgrund av de uppgifter som lagts fram under de två ytterligare bevisfaserna.

Konkurrensen mellan vin och öl

7 I sin dom av den 27 februari 1980 underströk domstolen att artikel 95 andra stycket gäller den skattemässiga behandlingen av varor som, utan att uppfylla kriteriet om likhet i artikel 95 första stycket, ändå, delvis eller potentiellt, konkurrerar med viss produktion i importlandet. Den tillade att det, för att kunna avgöra om det föreligger ett konkurrensförhållande i den mening som avses i artikel 95 andra stycket, är nödvändigt att inte bara ta hänsyn till den aktuella marknadssituationen, utan även de möjligheter till utveckling som ges inom ramen för den fria rörligheten för varor på gemenskapsnivå och de nya möjligheter att ersätta produkter som kan uppstå från en intensifierad handel, för att på så sätt fullt ut kunna utveckla de kompletterande dragen i medlemsstaternas ekonomier, i överensstämmelse med de mål som fastställs i artikel 2 i fördraget.

8 Vad beträffar konkurrensen mellan vin och öl, fastställde domstolen att de ifrågavarande dryckerna i viss utsträckning kan uppfylla samma behov, varför man måste medge att de kan ersätta varandra i viss omfattning. Den påpekade vidare att för att mäta i vilken omfattning dessa produkter skulle kunna ersätta varandra får man inte begränsa sig till de konsumtionsvanor som finns i en medlemsstat eller i en viss region. Dessa vanor, som i hög grad varierar i tid och rum, får inte betraktas som oföränderliga. En medlemsstats skattepolitik får därför inte användas för att låsa vissa konsumtionsvanor för att bevara en fördel som har förvärvats av den inhemska industri som tillfredsställer behovet.

9 Domstolen medgav dock, i överensstämmelse med den uppfattning som med rätta företräddes av Förenade kungarikets regering, att det, med hänsyn till att det föreligger betydliga skillnader mellan vin och öl, är svårt att jämföra dessa dryckers framställningsmetoder och naturliga särprägel. Den uppmanade därför parterna att lägga fram ytterligare information för att avlägsna den osäkerhet som kvarstod i fråga om kännetecknen för konkurrensförhållandet mellan de båda produkterna.

10 Förenade kungarikets regering yttrade sig inte i denna fråga i sina senare ståndpunkter. Kommissionen hävdade att skillnaden i framställningsvillkoren, vilka domstolen hade tillagt viss betydelse, inte var relevant vad beträffar prisstrukturen för de båda produkterna, särskilt vad beträffar konkurrensförhållandet mellan öl och vin av ordinär kvalitet.

11 Den italienska regeringen gjorde i detta sammanhang gällande att det inte var lämpligt att jämföra öl med vin av en genomsnittlig alkoholhalt, och än mindre att jämföra öl med vin av en högre alkoholhalt. Den ansåg att det i praktiken är de lättaste vinerna med en alkoholhalt på ca 9 % som konkurrerar med öl, dvs. de mest ordinära och billigaste vinerna. Denna regering ansåg därmed att det är dessa viner som skall väljas som måttstock när det är fråga om att mäta skattens påverkan i förhållande till antingen produkternas alkoholhalt eller priser.

12 Domstolen anser att denna synpunkt från den italienska regeringen är relevant. Med beaktande av de stora kvalitetsskillnaderna och, därmed, de stora prisskillnaderna mellan viner, skall det avgörande konkurrensförhållandet mellan öl, som är en populär och allmänt konsumerad dryck, och vin fastställas mot bakgrund av de viner som är mest tillgängliga för den breda allmänheten, vilka i allmänhet är de lättaste och billigaste sorterna. Skattemässiga jämförelser utifrån alkoholhalten eller priset för de båda ifrågavarande produkterna skall följaktligen göras på denna grundval.

Fastställandet av ett lämpligt beskattningsförhållande

13 Vad beträffar valet av metoden för att fastställa ett lämpligt beskattningsförhållande anser kommissionen att den säkraste metoden är att använda ett kriterium som är kopplat både till de ifrågavarande dryckernas volym och deras alkoholhalt. Kommissionen anser att en beskattning som överstiger förhållandet 1:2,8 vad beträffar volymen (vilket motsvarar ett beskattningsförhållande på 1:1 enbart vad beträffar alkoholhalten) ger anledning till en "presumtion" om indirekt skydd av öl.

14 Förenade kungarikets regering har hänvisat till de slutsatser som finns i den rapport som lades fram för kommissionen år 1963 av skatte- och finanskommittén ("Neumarkrapporten"), och har än en gång understrukit att en lämplig jämförelse bör grundas på skattens återverkan på nettopriset för de båda ifrågavarande produkterna. Den anser att en jämförelse som grundas på genomsnittspriserna är att föredra framför en jämförelse som grundas på den genomsnittliga alkoholhalten. Det föreligger alltså inget diskriminerande eller skyddande handelsbruk om det fastställs att de skatter som läggs på de båda konkurrerande produkterna motsvarar samma proportion av produkternas genomsnittspriser. Förenade kungarikets regering anser att enligt detta kriterium har det brittiska skattesystemet ingen skyddande verkan.

15 Den italienska regeringen har i detta sammanhang bestritt såväl Förenade kungarikets som kommissionens argumentation. Den har understrukit att det för tvistens avgörande är väsentligt att vin är en jordbruksprodukt och öl en industriprodukt. Den anser att den gemensamma jordbrukspolitikens krav måste leda till införandet av en skattesats som gynnar jordbruksprodukten och att det därför skulle vara oförenligt med den politiken att, genom ett nationellt skattesystem, fullständigt eliminera verkningarna av gemenskapsåtgärder till stöd för vinproduktion.

16 Den italienska regeringen har vidare bestritt den betydelse som kommissionen knutit till frågan om de båda ifrågavarande dryckernas alkoholhalt. Den anser att det avgörande kriteriet är bedömningen av skattens återverkan i förhållande till de båda dryckernas volym, och detta av två skäl. För det första grundas det brittiska skattesystemet på produkternas volym, för det andra är det i båda fallen fråga om drycker med låg alkoholhalt, som är lämpliga att inta tillsammans med måltider eller för att släcka törst, varför konsumentens val inte påverkas av de båda produkternas alkoholhalt utan av deras allmänna kännetecken, såsom smak och arom, vilket innebär att de konsumeras av samma skäl och i mer eller mindre samma kvantiteter. Erfarenheten visar att konsumtionsförhållandet mellan öl och vin - även om det inte är exakt lika - i varje fall inte är högre än 1,5:1.

17 Den italienska regeringen har slutligen föreslagit att de två kriterierna avseende volym och alkoholhalt skall kombineras så att - även om det i princip måste föreligga lika beskattning i förhållande till de båda dryckernas volym - en högre beskattning av vin med hänvisning till alkoholhalt skulle vara ett säkert tecken på att det var fråga om diskriminering och att det ifrågavarande skattesystemet hade en skyddande verkan.

18 Utbytet av synpunkter mellan parterna efter domen av den 27 februari 1980 har visat att även om inte något av de jämförelsekriterier som användes vid bedömningen av beskattningsförhållandet mellan de båda ifrågavarande produkterna kan ge några pålitliga resultat, är det ändå uppenbart att var och en av de tre använda metoderna - dvs. bedömning av skattens återverkan i förhållande till produkternas volym, alkoholhalt och pris - kan ge betydande upplysningar för bedömningen av det omtvistade skattesystemet.

19 Det är ostridigt att en jämförelse mellan beskattningen av öl och vin i förhållande till de båda dryckernas volym utvisar en både relativt och absolut sett högre beskattning av vin i förhållande till öl. Beskattningen av vin ökade inte enbart väsentligt i förhållande till beskattningen av öl, då Förenade kungariket ersatte den tidigare tullen med en punktskatt, vilket domstolen redan fastställt i sin dom av den 27 februari 1980, utan det framgår också att under de år som saken hänför sig till, dvs. 1976 och 1977, beskattades vin, med hänvisning till volymen, i genomsnitt fem gånger högre än öl, vilket med andra ord utgör en ytterligare skattebörda på i runda tal 400 %.

20 Vad beträffar det jämförelsekriterium som grundas på alkoholhalt, har domstolen i sin dom av den 27 februari 1980 redan fastställt att även om det är riktigt att alkoholhalten för konsumenternas del är av underordnad betydelse vid valet mellan de båda ifrågavarande dryckerna, utgör det dock ett relativt pålitligt jämförelsekriterium. Det bör anmärkas att detta kriteriums betydelse har erkänts av rådet i dess nuvarande ansträngningar för att harmonisera beskattningen av alkohol och olika slags alkoholhaltiga drycker.

21 Med beaktande av de uppgifter som domstolen redan har godtagit som välgrundade, framgår att under den ifrågavarande tidsperioden beskattades vin i Förenade kungariket, med hänvisning till alkoholhalten, mer än dubbelt så högt som öl, dvs. en ytterligare beskattning på minst 100 %.

22 Vad beträffar det kriterium som grundas på skattens återverkan på produkternas nettopris, har det varit svårt för domstolen att bilda sig en uppfattning mot bakgrund av de motstridiga uppgifter som parterna lagt fram. Särskilt de ofullständiga uppgifter som lades fram av kommissionen, och som bestod av listor med försäljningspriser utan motsvarande uppgifter som gör det möjligt att vad avser dessa priser särskilja mervärdesskatt, punktskatt och nettopris, har gjort det särskilt svårt att bedöma detta kriterium, vilket Förenade kungarikets regering har tillagt en avgörande betydelse.

23 Som svar på beslutet av den 15 juli 1982, genom vilket domstolen begärde information om konsumtionspriset och nettopriset för de mest köpta och konsumerade vin- och ölsorterna i Förenade kungariket, har Förenade kungarikets regering inskränkt sig till att lägga fram uppgifter om två tyska viner (Goldener Oktober och Blue Nun), som utan tvivel konsumeras i stor utsträckning, men som knappast är representativa för förhållandena på gemenskapens vinmarknad.

24 Kommissionen och den italienska regeringen har ifrågasatt betydelsen av de viner som Förenade kungarikets regering valt ut, och har lagt fram undersökningar om italienska viner. Kommissionen har ansträngt sig för att fastställa genomsnittspriser, medan den italienska regeringen, i överensstämmelse med ovan nämnda uppfattning, har jämfört skattens återverkan på priset för ett typiskt brittiskt öl och skattens återverkan på det billigaste italienska vin som i omfattande mängder erbjuds till försäljning på den brittiska marknaden.

25 Kommissionens beräkningar, vilka hänför sig till den brittiska marknaden på dess nuvarande utvecklingsnivå och vars relevans inte ifrågasatts av Förenade kungarikets regering, visar att vin beskattas omkring 58 och 77 % högre, medan den italienska regeringens beräkningar för det billigaste vinet visar att vin beskattas upp till 286 % högre. Den brittiska regeringens undersökning av försäljningspriserna för de båda tyska vinerna bekräftar indirekt dessa resultat. Det ena av dessa viner representerar faktiskt paritetspunkten mellan öl och vin med hänsyn till skattens återverkan på priset. Detta exempel visar att alla billigare viner som saluförs i Förenade kungariket beskattas, med hänsyn till priset, relativt högre än öl. Av de prislistor som kommissionen lagt fram framgår emellertid att det på den brittiska marknaden finns en stor mängd viner, däribland nästan alla italienska viner, som motsvarar denna definition och som följaktligen beskattas högre vilket är så mycket mer märkbart då priset på dessa är lägre.

26 Efter att ha gått igenom de uppgifter som parterna lagt fram har domstolen blivit övertygad om att när man baserar jämförelsen på viner som är billigare än de viner som Förenade kungariket valt ut och av vilka flera sorter säljs i betydande mängder på marknaden i Förenade kungariket, blir det uppenbart att just de viner som, till följd av sina priser, mest direkt konkurrerar med inhemsk ölproduktion, är föremål för en avsevärt högre beskattning.

27 Av den detaljerade undersökning som domstolen låtit göra framgår således att - oavsett vilket jämförelsekriterium som används, och utan att det när allt kommer omkring skulle vara nödvändigt att ge det ena kriteriet företräde framför det andra - Förenade kungarikets skattesystem innebär att vin från andra medlemsstater beskattas högre, så att den inhemska ölproduktionen skyddas i den mån denna ölproduktion utgör det mest relevanta referenskriteriet sett utifrån konkurrensen. Eftersom denna skyddsverkan är mest märkbar för de mest ordinära vinerna, medför det brittiska skattesystemet att viner får karaktären av lyxprodukter som, på grund av den skattebörda de bär, i konsumenternas ögon knappast kan utgöra ett faktiskt alternativ till den inhemskt producerade typiska drycken.

28 Av vad ovan anförts framgår att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 95 andra stycket i EEG-fördraget, genom att lägga på en förhållandevis högre punktskatt på lätta viner av färska druvor än på öl.

29 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt punkt 3 i samma artikel kan domstolen dock besluta att vardera parten skall bära hela eller del av sin kostnad om särskilda omständigheter motiverar det.

30 Det är lämpligt att använda denna möjlighet i detta mål. Det har under förfarandets gång framgått att kommissionen har väckt talan utan att först ha genomfört en tillräckligt omfattande undersökning, vilket har lett till att domstolen vid upprepade tillfällen har varit tvungen att begära uppgifter och förlänga förfarandet. Parterna skall därför bära sin egen kostnad, med undantag för Italien, vars kostnad skall bäras av Förenade kungariket.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

följande dom:

1) Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 95 andra stycket i EEG-fördraget, genom att lägga på en förhållandevis högre punktskatt på lätta viner av färska druvor än på öl.

2) Europeiska gemenskapernas kommission och Förenade kungariket skall vardera bära sin kostnad. Italiens rättegångskostnader skall bäras av Förenade kungariket.