Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 61976CJ0014

    Domstolens dom den 6 oktober 1976.
    A. De Bloos, SPRL mot Société en commandite par actions Bouyer.
    Begäran om förhandsavgörande: Cour d'appel de Mons - Belgien.

    Mål 14-76.

    Engelsk specialutgåva III 00187

    ECLI identifier: ECLI:EU:C:1976:134

    61976J0014

    Domstolens dom den 6 oktober 1976. - A. De Bloos, SPRL mot Société en commandite par actions Bouyer. - Begäran om förhandsavgörande: Cour d'appel i Mons. - Mål 14/76.

    Rättsfallssamling 1976 s. 01497
    Grekisk specialutgåva s. 00553
    Portugisisk specialutgåva s. 00605
    Spansk specialutgåva s. 00517
    Svensk specialutgåva s. 00187
    Finsk specialutgåva s. 00195


    Sammanfattning
    Parter
    Föremål för talan
    Domskäl
    Beslut om rättegångskostnader
    Domslut

    Nyckelord


    1. Konventionen av den 27 september 1968 - särskilda behörighetsregler - talan som avser avtal - förpliktelse - begrepp

    (artikel 5.1 i konventionen av den 27 september 1968)

    2. Konventionen av den 27 september 1968 - särskilda behörighetsregler - talan som avser avtal - ensamåterförsäljaravtal - tvist mellan ensamåterförsäljaren och leverantören - avtalsförpliktelse - begrepp - tilläggsersättning - talan om betalning - den nationella domstolens behörighet

    (artikel 5.1 i konventionen av den 27 september 1968)

    3. Konventionen av den 27 september 1968 - särskilda behörighetsregler - ensamåterförsäljare - ledning av en filial, agentur eller liknande tillhörig leverantören - kriterier för åtskillnad

    (artikel 5.5 i konventionen av den 27 september 1968)

    Sammanfattning


    1. Vid bestämmandet av uppfyllelseorten enligt artikel 5 i konventionen av den 27 september 1986 är den förpliktelse som skall beaktas, den som svarar mot den avtalsrättighet som sökanden åberopar som grund för sin talan. Om sökanden kräver skadestånd eller yrkar att avtalet skall hävas på grund av motpartens avtalsbrott, är den förpliktelse som avses i artikel 5.1 fortfarande den avtalsförpliktelse vars bristande uppfyllelse åberopas till stöd för sådana yrkanden.

    2. I en tvist mellan en ensamåterförsäljare och hans leverantör, där den förre anklagar den senare för att brutit ensamåterförsäljaravtalet, avser begreppet "förpliktelse" i artikel 5.1 i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, den avtalsförpliktelse som ligger till grund för talan, dvs. leverantörens förpliktelse som svarar mot den avtalsrättighet som åberopas som grund för ensamåterförsäljarens talan.

    I en tvist som avser följderna av leverantörens brott mot ett ensamåterförsäljaravtal, exempelvis betalning av skadestånd eller hävning av avtalet, är den förpliktelse som skall beaktas vid

    tillämpning av artikel 5.1 i konventionen, den förpliktelse som leverantören har enligt avtalet och vars bristande uppfyllelse åberopas till stöd för ensamåterförsäljarens yrkande om skadestånd eller hävning av avtalet.

    Vad gäller talan om betalning av tilläggsersättning är det den nationella domstolens sak att undersöka om det, enligt den lag som är tillämplig på avtalet, rör sig om en självständig avtalsförpliktelse eller om en förpliktelse som träder i stället för en icke uppfylld avtalsförpliktelse.

    3. En ensamåterförsäljare kan inte anses leda en sådan filial, agentur eller liknande tillhörig leverantören som avses i artikel 5.5 i konventionen av den 27 september 1968, om han varken står under leverantörens kontroll eller ledning.

    Parter


    I mål 14/76

    har Cour d'appel i Mons till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande, enligt artikel 1 i protokollet om domstolens tolkning av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

    A. de Bloos, SPRL, Leuze, Belgien,

    och

    Société en commandite par actions Bouyer, Tomblaine (Meurthe-et-Moselle) Frankrike.

    Föremål för talan


    Begäran avser tolkningen av artikel 5 i konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område som undertecknades i Bryssel av de sex ursprungliga medlemsstaterna i gemenskapen den 27 september 1968.

    Domskäl


    1 Genom dom av den 9 december 1975, som inkom till domstolens kansli den 13 februari 1976, har Cour d'appel i Mons, i enlighet med protokollet av den 3 juni 1971 om tolkningen av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (nedan kallad konventionen), ställt frågor till domstolen om tolkningen av artikel 5.1 och 5.5 i konventionen.

    2 Det framgår av domen om hänskjutande att målet vid den nationella domstolen på detta stadium berör den belgiska domstolens behörighet att avgöra en talan som en ensamåterförsäljare med säte i Belgien väckt mot sin leverantör som är etablerad i Frankrike.

    3 Under påstående att leverantören ensidigt med omedelbar verkan sagt upp det ovannämnda avtalet har ensamåterförsäljaren väckt talan mot leverantören vid belgisk domstol och yrkat att avtalet enligt belgisk lag skall hävas genom dom på grund av leverantörens avtalsbrott och att skadestånd skall betalas.

    4 Sedan den belgiska domstolen i första instans förklarat sig obehörig att avgöra tvisten har ensamåterförsäljaren överklagat till Cour d'appel i Mons.

    5 Den första frågan går ut på att domstolen skall avgöra om uttrycket "förpliktelse" i artikel 5.1 i konventionen, i en tvist där en ensamåterförsäljare anklagar leverantören för att ha brutit ensamåterförsäljaravtalet, skall tolkas så att det omfattar varje förpliktelse som följer av ramavtalet om ensamåterförsäljning och till och med av de försäljningar som gjorts till följd av det avtalet, eller så att det omfattar enbart den förpliktelse som ligger till grund för den rättsliga prövningen.

    6 I det senare fallet ombeds domstolen vidare att avgöra om uttrycket "förpliktelse" i ovannämnda artikel 5.1 syftar på den ursprungliga förpliktelsen, förpliktelsen att ersätta motsvarigheten till den ursprungliga förpliktelsen, förpliktelsen att betala skadestånd i det fall den ursprungliga förpliktelsen fallit bort på grund av att avtalet hävts eller sagts upp, eller, slutligen, förpliktelsen att betala en "skälig ersättning" eller t.o.m. en "tilläggsersättning" enligt den belgiska lagen av den 27 juli 1961.

    7 Enligt artikel 5.1 i konventionen kan talan mot den som har hemvist i en konventionsstat väckas i en annan konventionsstat

    "1. om talan avser avtal, vid domstolen i den ort där den förpliktelse som talan avser har uppfyllts eller skall uppfyllas".

    8 Som framgår av dess preambel, syftar konventionen till att fastställa den internationella behörigheten för konventionsstaternas domstolar, att underlätta erkännande och tillskapa ett snabbt förfarande för att säkra verkställighet av domar.

    9 Dessa syften kräver att antalet domstolar som är behöriga i fråga om ett och samma avtal begränsas i möjligaste mån.

    10 Artikel 5.1 i konventionen kan alltså inte tolkas så, att den avser vilken förpliktelse som helst som följer av avtalet i fråga.

    11 Med uttrycket "förpliktelse" avses tvärtom i artikeln den avtalsenliga förpliktelse som ligger till grund för talan.

    12 Denna tolkning bekräftas för övrigt tydligt av lydelsen i de italienska och tyska versionerna av bestämmelsen.

    13 Därav följer att vid bestämmandet av uppfyllelseorten enligt ovannämnda artikel 5 är den förpliktelse som skall beaktas, den som svarar mot den avtalsrättighet sökanden åberopar som grund för sin talan.

    14 Om sökanden kräver skadestånd eller yrkar att avtalet skall hävas på grund av motpartens avtalsbrott, är den förpliktelse som avses i artikel 5.1 fortfarande den avtalsförpliktelse vars bristande uppfyllelse åberopas till stöd för sådana yrkanden.

    15 Svaret på den första frågan blir därför följande. I en tvist mellan en ensamåterförsäljare och hans leverantör där den förre anklagar den senare för att brutit ensamåterförsäljaravtalet, avser begreppet "förpliktelse" i artikel 5.1 i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, den avtalsförpliktelse som ligger till grund för talan, dvs. leverantörens förpliktelse som svarar mot den avtalsrättighet som åberopas som grund för ensamåterförsäljarens talan.

    16 I en tvist som avser följderna av leverantörens brott mot ett ensamåterförsäljaravtal, exempelvis betalning av skadestånd eller hävning av avtalet, är den förpliktelse som skall beaktas vid tillämpning av artikel 5.1 i konventionen, den förpliktelse som leverantören har enligt avtalet och vars bristande uppfyllelse åberopas till stöd för ensamåterförsäljarens yrkande om skadestånd eller hävning av avtalet.

    17 Vad gäller talan om betalning av tilläggsersättning är det den nationella domstolens sak att undersöka om det, enligt den lag som är tillämplig på avtalet, rör sig om en självständig avtalsförpliktelse eller om en förpliktelse som träder i stället för en icke uppfylld avtalsförpliktelse.

    18 Den andra frågan går ut på att domstolen skall avgöra om en ensamåterförsäljare skall anses leda en sådan filial, agentur eller liknande tillhörig leverantören som avses i artikel 5.5, om han å ena sidan varken är behörig att handla i leverantörens namn eller att förplikta denne, och å andra sidan varken står under dennes kontroll eller ledning.

    19 Enligt artikel 5.5 i konventionen kan talan mot den som har hemvist i en konventionsstat väckas i en annan konventionsstat:

    "i fråga om tvist som hänför sig till verksamheten vid en filial, agentur eller liknande, vid domstolen i den ort där denna är belägen".

    20 Ett av de viktigaste kännetecknen för en filial eller en agentur är att de står under moderföretagets ledning och kontroll.

    21 När det gäller uttrycket "eller liknande" i samma artikel framgår det av såväl bestämmelsens syfte som dess ordalydelse att uttrycket, i konventionens anda, skall innebära en verksamhet med samma huvudsakliga kännetecken som filial eller agentur.

    22 Uttrycken filial, agentur eller liknande kan alltså inte omfatta en ensamåterförsäljare, vars verksamhet är sådan som den nationella domstolen uppgivit.

    23 Av dessa skäl blir svaret på den andra frågan att en ensamåterförsäljare inte kan anses leda en sådan filial, agentur eller liknande tillhörig leverantören som avses i artikel 5.5 i konventionen av den 27 september 1968, om han varken står under leverantörens kontroll eller ledning.

    Beslut om rättegångskostnader


    24 De kostnader som har förorsakats regeringen i Förenade kungariket och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.

    25 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

    Domslut


    På dessa grunder beslutar

    DOMSTOLEN

    -angående den fråga som genom dom av den 9 december 1975 förts vidare av Cour d'appel i Mons - följande dom:

    1) I en tvist mellan en ensamåterförsäljare och hans leverantör, där den förre anklagar den senare för att brutit ensamåterförsäljaravtalet, avser begreppet "förpliktelse" i artikel 5.1 i konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, den avtalsförpliktelse som ligger till grund för talan, dvs. leverantörens förpliktelse som svarar mot den avtalsrättighet som åberopas som grund för ensamåterförsäljarens talan.

    I en tvist som avser följderna av leverantörens brott mot ett ensamåterförsäljaravtal, exempelvis betalning av skadestånd eller hävning av avtalet, är den förpliktelse som skall beaktas vid tillämpning av artikel 5.1 i konventionen, den förpliktelse som leverantören har enligt avtalet och vars bristande uppfyllelse åberopas till stöd för ensamåterförsäljarens yrkande om skadestånd eller hävning av avtalet.

    Vad gäller talan om betalning av tilläggsersättning är det den nationella domstolens sak att undersöka om det, enligt den lag som är tillämplig på avtalet, rör sig om en självständig avtalsförpliktelse eller om en förpliktelse som träder i stället för en icke uppfylld avtalsförpliktelse.

    2) En ensamåterförsäljare kan inte anses leda en sådan filial, agentur eller liknande tillhörig leverantören som avses i artikel 5.5 i konventionen av den 27 september 1968, om han varken står under leverantörens kontroll eller ledning.

    Top