61974J0017

1. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - förhör - skriftligt meddelande om anmärkningar - tillämpningsområde

(artiklarna 2 och 4 i förordning nr 99/63)

2. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - förhör - de berörda parternas rätt att yttra sig

3. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - förbud - undantag - villkor - upplysningar från berörda parter

(artikel 85.3 i EEG-fördraget, artikel 8 i förordning nr 17)

1. Den skyldighet som åligger kommissionen, till följd av artiklarna 2 och 4 i förordning nr 99/63, att skriftligen eller genom kungörelse i Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddela de anmärkningar den framställer mot ett företag och att i sitt beslut endast åberopa dessa anmärkningar rör huvudsakligen angivandet av de grunder som föranleder kommissionen att tillämpa artikel 85.1. Kommissionen kan dock inte vara skyldig att på förhand ange de villkor och förpliktelser som den har rätt att knyta till det undantag som föreskrivs i artikel 85.3.

2. Däremot framgår det, såväl av förhörsförfarandets karaktär och syfte som av artiklarna 5, 6 och 7 i förordning nr 99/63, att i denna förordning, även bortsett från de särskilda fall som avses i artiklarna 2 och 4, tillämpas den allmänna regel enligt vilken adressater av ett av de offentliga myndigheterna fattat beslut som märkbart påverkar deras intressen skall lämnas tillfälle att vederbörligen framföra sina synpunkter.

3. Eftersom artikel 85.3, till fördel för företagen, utgör en avvikelse från det generella förbudet i artikel 85.1 skall kommissionen när som helst kunna kontrollera om de villkor som berättigar undantaget står fast.

Följaktligen har den stort utrymme för skönsmässig bedömning beträffande de närmare bestämmelser den knyter till undantaget, samtidigt som den är förpliktad

att iaktta de gränser som artikel 85 sätter för dess behörighet.

I gengäld är utövandet av denna skönsmässiga bedömning knuten till en skyldighet att på förhand inhämta omfattande upplysningar om de invändningar som företagen kan göra gällande.

Mål 17/74

Sadolin og Holmblad A/S, 2300 Köpenhamn S., Danmark,

F.A.C. van der Linden and Co., 2153 Hamburg-Neu Wulmstorf, Tyskland,

Koninklijke Brink/Molyn B.V., Rotterdam, Nederländerna,

Storry, Smithson & Co. Ltd., Hull, Yorkshire, Förenade kungariket,

De Coninck N.V., B-2060 Merksem, Belgien,

Astral, Société de Peintures, Vernis et Encres d'Imprimerie, Paris XVIe, Frankrike,

Urruzola S.A., Madrid 5, Spanien,

Veneziani Zonca Vernici S.P.A., Trieste 34147, Italien,

Durmus Yasar Ve Ogullari Paint, Varnish and Resin Works, Izmir, Turkiet,

Patterson-Sargent, New Brunswick N.J. 08903, USA,

Antilliaanse Verffabriek N.V., Willemstad, Curaçao, Nederländska Antillerna,

Nippon Paint Co. Ltd., Osaka, Japan,

Nippon Paint (Singapore) Co. Pty. Ltd., Singapore 3,

Nippon Paint Co. Ltd., Hongkong,

Pacific Products Inc., Manilla, Filippinerna,

Spartan Paints Pty. Ltd., Melbourne, Victoria, Australien,

medlemmar i Transocean Marine Paint Association, Delftse Plein 37, Rotterdam, Nederländerna, företrädda av advokaterna F. Salomonson och P. Vogelzang, med delgivningsadress i Luxemburg hos advokaten Ernest Arendt, 34b, rue Philippe II,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren D. R. Gilmour, med delgivningsadress i Luxemburg hos Pierre Lamoureux, juridisk rådgivare vid kommissionen, 4, boulevard Royal,

svarande.

Talan avser ogiltigförklaring av en del av kommissionens beslut av den 21 december 1973 (EGT nr L 19, 23.1.1974, s. 18, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

1 Genom beslut av den 21 december 1973 förlängde kommissionen, med stöd av artikel 85.3 i Romfördraget, på helt nya villkor undantaget från förbudet i artikel 85.1, som genom beslut av den 27 juni 1967 hade beviljats för ett avtal som begränsade konkurrensen på marknaden för skeppsfärger och som slutits mellan de företag som utgör Transocean Marine Paint Association (nedan kallat sammanslutningen).

2 Bland annat förpliktas genom artikel 3.1 d i beslutet medlemmarna i sammanslutningen att omedelbart underrätta kommissionen om "all finansiell medverkan och alla personliga förbindelser i form av gemensamma direktörer eller ledare mellan en medlem av sammanslutningen och varje annat företag inom färgindustrin liksom alla förändringar i befintliga personliga förbindelser eller finansiell medverkan".

3 Talan syftar till en ogiltigförklaring av denna enda bestämmelse.

4 Sökandena åberopar för det första att den omtvistade skyldigheten inte nämnts vare sig i "meddelandet om anmärkningar" av den 27 juli 1973 eller vid förhöret den 27 september 1973 och att den inte heller förekom i något brev eller något yttrande från kommissionen före beslutet så att de aldrig givits tillfälle att framföra sina synpunker beträffande detta.

Följaktligen skulle kommissionen, i fråga om den omtvistade bestämmelsen, ha överträtt de rättegångsregler som fastställs i kommissionens förordning nr 99/63 av den 25 juli 1963 (EGT nr 127, 20.8.1963, fransk version; svensk specialutgåva, del 08, volym 01) om sådana förhör som avses i artikel 19 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962 (EGT nr 13, 21.2.1962, fransk version; svensk specialutgåva, del 08, volym 01), särskilt artiklarna 2 och 4 i nämnda förordning nr 99/63.

5 För det andra åberopar de överträdelse av artikel 85 i fördraget och artikel 8.1 i förordning nr 17 i fråga om att den skyldighet som ålagts företagen, genom sin generella utformning, överskrider vad som enligt artikel 85 kan åläggas dem.

6 I ett meddelande av den 27 juli 1973, rubricerat "meddelande om anmärkningar" och avfattat på nederländska, tillkännagav kommissionen att en enkel förlängning av undantaget inte kunde förutsättas eftersom den ställning som medlemmarna av sammanslutningen hade på marknaden för skeppsfärg hade ändrats till följd av ökningen av antalet medlemsföretag i denna, den ökade betydelsen av vissa av dem och de förbindelser som två av medlemmarna, Astral och Urruzola, hade knutit med stora koncerner inom den kemiska industrin.

7 Kommissionen tillade att den likväl var villig att förlänga undantaget med en tidsfrist på fem år, men i förening med nya villkor och förpliktelser, av vilka en var formulerad så att den för medlemmarna i sammanslutningen, utöver de skyldigheter som kommer till uttryck i artikel 4 i beslutet av den 27 juni 1967, medför skyldigheten att utan dröjsmål meddela kommissionen "iedere wijziging in de deelnemingsverhoudingen van de leden" (ordagrant: alla förändringar i medlemmarnas deltagarförhållanden).

8 Sökandena gör gällande att de inte vid något tillfälle av denna anmärkning kunnat dra slutsatsen att kommissionen hade för avsikt att ålägga dem ett sådant villkor som det som framställs i den omtvistade bestämmelsen, som de för övrigt, på grund av dess allmänna formulering, inte kan rätta sig efter och som utan grund missgynnar deras intressen.

Om de hade kunnat inse kommissionens avsikter skulle de inte ha underlåtit att framföra sina invändningar i detta hänseende för att göra kommissionen uppmärksam på de olägenheter som det omtvistade skyldigheten medför och på dess rättsstridighet.

Då de inte fått denna möjlighet hävdar de att beslutet, vad beträffar den omtvistade skyldigheten, skall upphävas på grund av fel i förfarandet.

9 Svaranden ger för det första till svar att den skyldighet som föreskrivs i artikel 2 i förordning nr 99/63, enligt vilken "Kommissionen skriftligen skall meddela företag och företagssammanslutningar om de anmärkningar som har framställts mot dem", liksom den skyldighet som åläggs den genom artikel 4 i samma förordning, att endast ta upp "sådana anmärkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffande vilka de har haft tillfälle att yttra sig", inte rör de villkor som kommissionen avser att knyta till ett beslut om undantag.

10 Kommissionen tillägger att de farhågor som uttrycks i den omtvistade bestämmelsen var känt för sökandena, särskilt genom den vikt som fästs vid företagen Astrals och Urruzolas fall både i meddelandet av den 27 juli 1973 och under förhöret.

11 Enligt villkoren i artikel 19 i rådets förordning nr 17 skall kommissionen, innan den fattar de beslut som föreskrivs i artiklarna 2, 3, 6, 7,8, 15 och 16 i denna förordning, ge de berörda företagen tillfälle att framföra sina synpunkter beträffande de anmärkningar som har framställts mot dem.

Genom sin hänvisning till artikel 6 syftar denna bestämmelse på beslut som följer av ett yrkande om tillämpning av artikel 85.3.

12 Enligt artikel 24 i samma förordning har kommissionen befogenhet att utfärda tillämpningsbestämmelser i detta hänseende, vilket den har gjort genom förordning nr 99/63.

13 Det framgår både av rubriken och av första stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad, i denna förordning att den rör alla de förhör som föreskrivs i artikel 19 i rådets förordning nr 17 och därför också gäller för förfaranden som hänför sig till artikel 85.3.

Den skyldighet som åligger kommissionen, till följd av artiklarna 2 och 4 i förordning nr 99/63, att skriftligen eller genom kungörelse i Europeiska gemenskapens officiella tidning meddela de anmärkningar den framställer mot ett företag och att i sitt beslut endast åberopa dessa anmärkningar rör emellertid huvudsakligen angivandet av de grunder som föranleder kommissionen att tillämpa artikel 85.1, antingen genom att beordra att en överträdelse skall upphöra eller ålägga företagen böter, eller genom att vägra dem ett icke-ingripandebesked eller förmånen enligt punkt 3 i samma bestämmelse.

14 Kommissionen kan i gengäld inte vara skyldig att på förhand ange de villkor och förpliktelser som den har rätt att knyta till den befrielse som föreskrivs i artikel 85.3.

I själva verket kan det vid den förberedande handläggningen av en ansökan om undantag framkomma olika bestämmelser för genomförande av ett avtal om konkurrensbegränsande samverkan eller för kontroll av detta genomförande som kan leda till att kommissionen ger avkall på de anmärkningar som den framställt mot denna ansökan och som, eventuellt på vissa villkor, kan göra en förmån enligt artikel 85.3 berättigad.

15 Det framgår dock, såväl av förhörsförfarandets karaktär och syfte som av artiklarna 5, 6 och 7 i förordning nr 99/63, att i denna förordning, även bortsett från de särskilda fall som avses i artiklarna 2 och 4, tillämpas den allmänna regel enligt vilken adressater av ett av de offentliga myndigheterna fattat beslut som märkbart påverkar deras intressen skall lämnas tillfälle att vederbörligen framföra sina synpunkter.

Denna regel innebär att företagen i god tid skall få klara uppgifter om det väsentliga i de villkor som kommissionen avser att knyta till ett undantag och få tillfälle att framföra sina synpunkter till kommissionen.

Detta gäller särskilt när det är fråga om villkor som, liksom i detta fall, inför ansenliga förpliktelser med omfattande räckvidd.

16 Eftersom artikel 85.3, till fördel för företagen, utgör en avvikelse från det generella förbudet i artikel 85.1 skall kommissionen när som helst kunna kontrollera om de villkor som berättigar undantaget står fast.

Följaktligen har den stort utrymme för skönsmässig bedömning beträffande de närmare bestämmelser den knyter till undantaget, samtidigt som den är förpliktad att iaktta de gränser som artikel 85 sätter för dess behörighet.

I gengäld är utövandet av denna skönsmässiga bedömning knuten till en skyldighet att på förhand inhämta omfattande upplysningar om de invändningar som företagen kan göra gällande.

17 Det framgår av handlingarna att detta krav inte har uppfyllts beträffande den omtvistade skyldigheten.

18 Anmärkningen i meddelandet av den 27 juli 1973 kan tolkas på olika sätt, bland annat som att den syftar till att komplettera de upplysningar som redan krävs med stöd av artikel 4 i beslutet av den 27 juni 1967 med ett meddelande om de förbindelser som kan finnas mellan de företag som är medlemmar i sammanslutningen.

Tvetydigheten i denna anmärkning framhävs också av den omständigheten att kommissionen, under förfarandet inför domstolen, föreslog olika versioner av denna, både på engelska, som är det språk som sökandena valt som rättegångsspråk, och i den franska översättningen av sökandenas inlaga och i rättelsen av denna vid förhandlingen.

19 Även om det framgår av protokollen från förhörsförfarandet att förbindelserna mellan två av medlemmarna i sammanslutningen, företagen Astral och Urruzola, och två stora koncerner inom den kemiska industrin har varit föremål för en ingående prövning, vilken föranlett kommissionen att ge avkall på sitt krav att dessa båda medlemmar skulle lämna sammanslutningen, visar dessa protokoll att det inte vid något tillfälle förekommit utbyte av synpunkter på det allmänna villkoret i beslutet.

Denna omständighet bekräftar sökandenas försäkran om att de var övertygade om att skyldigheten, såsom den kom till uttryck i "meddelandet om anmärkningar", endast gällde de ömsesidiga förbindelserna mellan medlemmar i sammanslutningen men inte alla sådana förbindelser med utomstående företag, inbegripet de som är verksamma utanför den gemensamma marknaden och i andra färgsektorer än skeppsfärgssektorn.

20 Följaktligen fastställdes det villkor som avses i artikel 3.1 d i beslutet under ett icke regelmässigt förfarande och det är viktigt att kommissionen på nytt ges tillfälle att besluta om denna punkt efter det att den har hört synpunkterna eller förslagen från medlemmarna i sammanslutningen.

21 Oavsett hur viktig saken i denna del av beslutet är, kan den trots det tillfälligt åtskiljas från de övriga bestämmelserna så att en partiell ogiltigförklaring är möjlig och berättigad på grund av att det rör sig om ett beslut som i sin helhet gynnar de berörda företagens intressen.

22 Den omtvistade bestämmelsen skall därför ogiltigförklaras och ärendet återförvisas till kommissionen.

23 I enlighet med artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

24 I detta fall har svaranden tappat målet.

25 Svaranden skall därför i enlighet med sökandens yrkande ersätta rättegångskostnaderna.

DOMSTOLEN

beslutar följande:

1) Artikel 3.1 d i beslutet av den 21 december 1973 ogiltigförklaras.

2) Ärendet återförvisas till kommissionen.

3) Europeiska gemenskapernas kommission skall ersätta rättegångskostnaderna.