EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 27.6.2024

COM(2024) 261 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om tillämpningen av artiklarna 13, 16 och 17 i direktiv 2010/13/EU, ändrat genom direktiv (EU) 2018/1808, för perioden 2020–2021

{SWD(2024) 149 final}

1.BAKGRUND OCH SAMMANHANG

Den här rapporten är en del av den regelbundna övervakningen av genomförandet av åtgärderna för främjande av europeisk produktion genom audiovisuella medietjänster enligt direktiv 2010/13/EU (direktivet om audiovisuella medietjänster) 1 . Rapporten omfattar både linjära och icke-linjära tjänster under åren 2020–2021. Geografiskt omfattar rapporten medlemsstaterna. Rapporten bygger på medlemsstaternas nationella rapporter och på en oberoende studie (studien), som även innehåller information 2 om Island, Liechtenstein och Norge (dvs. de länder i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), nedan kallade EES- och Eftaländerna). I rapporten beaktas också relevanta uppgifter från Europeiska audiovisuella observationsorganet och kommissionens rapport om den europeiska medieindustrins framtidsutsikter 3 . Den följer på tidigare rapporter om tillämpningen av direktivet om audiovisuella tjänster under perioderna 2015–2019 4 och 2011–2014 5 .

För första gången tar denna periodiska rapportering hänsyn till de nya skyldigheter som infördes genom direktiv (EU) 2018/1808 6 , vilket ändrade direktiv 2010/13/EU, genom att skärpa reglerna för främjande av europeiska produktioner genom audiovisuella medietjänster. Tidsfristen för införlivande var september 2020.

Enligt de nya reglerna i artikel 13 i direktivet om audiovisuella medietjänster ska medlemsstaterna säkerställa att leverantörer av audiovisuella medietjänster på begäran (leverantörer av beställvideotjänster) under deras jurisdiktion ser till att europeiska produktioner utgör minst 30 % av deras kataloger och att dessa produktioner framhävs 7 . De nya reglerna gör det också möjligt för medlemsstaterna att utvidga de krav på finansiella bidrag till europeiska produktioner (i form av bland annat direktinvesteringar i innehåll och bidrag till nationella fonder) som de ålägger leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion så att de även omfattar leverantörer av medietjänster som riktar sig till en publik på deras territorier men som är etablerade i andra medlemsstater 8 . Sådana krav på gränsöverskridande tjänster ska vara proportionella, icke-diskriminerande och i övrigt förenliga med EU-lagstiftningen. Leverantörer av medietjänster med låg omsättning eller liten publik undantas både från kraven om andelen europeiska produktioner och att dessa ska framhävas, och från kravet på finansiella investeringar. Medlemsstaterna får också tillämpa andra undantag om sådana krav skulle vara opraktiska eller omotiverade med tanke de audiovisuella medietjänsternas art eller ämne 9 . För att säkerställa en konsekvent beräkning av andelen europeiska produktioner i beställvideoleverantörernas kataloger, och för att definiera liten publik och låg omsättning, utfärdade kommissionen i juli 2020 riktlinjer för dessa två frågor i enlighet med direktivet om audiovisuella medietjänster 10 .

Direktiv (EU) 2018/1808 ändrar inte kravet att linjära tjänster ska främja europeiska produktioner enligt artiklarna 16 och 17 i direktivet om audiovisuella medietjänster. Programföretagen ska, där det är praktiskt möjligt och på lämpligt sätt, reservera en övervägande del av sin sändningstid, med undantag av tid reserverad för nyheter, sportevenemang, tävlingar, reklam, teletexttjänster och teleshopping, för europeiska produktioner 11 . De ska också reservera minst 10 % av denna sändningstid eller av sin programbudget för oberoende europeiska produktioner 12 .

Enligt de nya reglerna i direktivet om audiovisuella medietjänster ska medlemsstaterna rapportera om genomförandet av artikel 13 vartannat år 13 i enlighet med de befintliga rapporteringsskyldigheterna avseende artiklarna 16 och 17. Utarbetandet av denna rapport har påverkats av förseningar i medlemsstaternas införlivande av direktiv (EU) 2018/1808 och därmed medlemsstaternas förmåga att tillhandahålla relevanta uppgifter i nationella rapporter.

Detaljerad information finns i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar. Den första delen av dokumentet innehåller information om tillämpningen av artikel 13 i direktivet om audiovisuella medietjänster om icke-linjära audiovisuella medietjänsters främjande av europeiska produktioner under perioden 2020–2021 enligt artikel 13.5 i direktivet om audiovisuella medietjänster och med beaktande av marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen samt målet om kulturell mångfald. Den andra delen handlar om tillämpningen av artiklarna 16 och 17 i direktivet om audiovisuella medietjänster om programföretagens främjande av europeiska produktioner och oberoende produktioner under samma period. Enligt artikel 16.3 i direktivet om audiovisuella medietjänster är syftet att informera medlemsstaterna och Europaparlamentet om de nationella rapporter om tillämpningen av artiklarna 16 och 17 som medlemsstaterna ska överlämna vartannat år, vid behov åtföljda av ett yttrande. De viktigaste resultaten och slutsatserna redovisas nedan.

2.HUVUDSAKLIGA RESULTAT OCH SLUTSATSER

Perioden som omfattas av den här rapporten (2020–2021) har varit en övergångsperiod eftersom tidsfristen för införlivande av direktiv (EU) 2018/1808 var i september 2020 och inte alla medlemsstater hade införlivat direktivet fullt ut i slutet av rapportens referensperiod.

Referensperioden inbegriper även covid-19-pandemins början. Pandemin hade en märkbar inverkan på produktionen av audiovisuellt innehåll, men gjorde det ändå möjligt för aktörer inom videotjänster på begäran att utvidga sin publik. I synnerhet globala prenumerationsbaserade videotjänster på begäran fortsatte att öka sina intäkter i EU – från 6,7 miljarder euro 2019 till 11,7 miljarder euro 2021. Det totala antalet videotjänster på begäran i EU:s samt EES- och Eftaländernas jurisdiktioner ökade också från 1 030 år 2019 till 1 984 år 2021.

Under referensperioden vidtog 17 medlemsstater nationella genomförandeåtgärder för att införliva de nya reglerna i artikel 13 i sin nationella lagstiftning. Övriga länder införlivade dem inte förrän efter referensperioden. I många länder där införlivandet slutfördes under referensperioden behövde tillämpningen av reglerna fortfarande konkretiseras i sekundärlagstiftning eller förordningar. I många fall började tjänsteleverantörernas skyldighet att följa reglerna dessutom inte gälla förrän efter referensperiodens slut. Både införlivanden i nationell lagstiftning som gjordes under referensperioden och införlivanden efter referensperioden var dock i hög grad anpassade efter kommissionens riktlinjer och hade många likheter när det gäller beräkningsmetoder och undantag. Generellt visar de juridiska kartläggningar som lämnats in av medlemsstaterna att nationella genomförandeåtgärder som syftar till att säkerställa att europeiska produktioner utgör minst 30 % av beställvideotjänsternas kataloger var i kraft i 17 medlemsstater under referensperioden.

Enligt de uppgifter som lämnats av medlemsstaterna låg den genomsnittliga andelen europeiska produktioner i videotjänster på begäran på 63–64 % under 2020–2021. Det är något mer än de 42–63 % som uppgavs i den tidigare studien för perioden 2015–2019. Det bör dock noteras att uppgifter inte fanns tillgängliga för alla videotjänster på begäran som är verksamma i medlemsstaterna.

Studien omfattade ett urval på 1 062 videotjänster på begäran i 21 medlemsstater och Norge. Urvalet gjordes 2023. Analysen visade att den genomsnittliga andelen europeiska produktioner i videotjänster på begäran var 35 %. 2021 låg genomsnittet på 36 %, om än baserat på ett mindre urval. De senaste siffrorna visar att den genomsnittliga andelen europeiska produktioner är betydligt lägre än vad som anges i medlemsstaternas rapporter (63–64 %). Det kan finnas flera olika orsaker till dessa skillnader: i) Studien omfattar endast videotjänster på begäran från 21 medlemsstater och Norge. ii) Den oberoende analysen och medlemsstaternas rapportering avser olika tidsperioder. iii) Det är svårt att jämföra definitioner och mätmetoder eftersom uppgifterna om vilken metod medlemsstaterna använder för att övervaka efterlevnaden är begränsade 14 .

Genom direktiv (EU) 2018/1808 fick medlemsstaterna också möjlighet att utöka de krav på finansiella bidrag till europeiska produktioner som de ålägger leverantörer av medietjänster under deras jurisdiktion så att de även omfattar leverantörer av medietjänster som riktar sig till en publik på deras territorier men är etablerade i andra medlemsstater. Under referensperioden (2020–2021) uppgav sju medlemsstater att de hade infört krav på finansiella bidrag för gränsöverskridande leverantörer av videotjänster på begäran och två medlemsstater uppgav att de hade sådana krav för gränsöverskridande leverantörer av linjära tjänster.

Även om detta är första rapporten om de nya reglerna i direktivet om audiovisuella medietjänster har vissa framsteg redan gjorts när det gäller övervakning. Det krävs dock mer arbete för att bilden ska bli fullständig och heltäckande. Därför uppmanar kommissionen alla medlemsstater att säkerställa övervakning och kontroll av andelen europeiska produktioner i videotjänster på begäran samt att lämna detaljerad information om eventuell bristande efterlevnad och om den metod som används. Kommissionen uppmanar också medlemsstaterna att lämna fullständiga uppgifter om andelen europeiska produktioner för alla videotjänster på begäran under deras jurisdiktion. Dessutom uppmanar kommissionen medlemsstaterna att redogöra för skälen till att vissa videotjänster på begäran eventuellt inte uppnår minimiandelen europeiska produktioner samt för de nationella tillsynsmyndigheternas bedömning och uppföljning av sådana fall.

När det gäller linjära kanaler påverkade pandemin tillfälligt den genomsnittliga tittartiden och de reklamgenererade intäkterna. Den övergripande trenden verkar dock vara att intäkterna stagnerar. Även om dataunderlagen inte är helt jämförbara verkar det totala antalet tv-kanaler ligga kvar på ungefär samma nivå som eller ha minskat något från de 4 657 som enligt Europeiska audiovisuella observationsorganet fanns i medlemsstaterna (inklusive Förenade kungariket) i slutet av 2019 15 . 2021 rapporterade medlemsstaterna samt EES- och Eftaländerna att totalt 4 483 tv-kanaler var i drift i deras jurisdiktioner.

När det gäller artiklarna 16 och 17 i direktivet om audiovisuella medietjänster, som inte innehåller några nya regler, kräver alla medlemsstater att programföretagen reserverar en övervägande del av sin sändningstid för europeiska produktioner. Vissa medlemsstater har fastställt en högre andel för offentliga programföretag eller för alla programföretag. Fyra respektive fem medlemsstater ändrade sin nationella lagstiftning under referensperioden med avseende på artiklarna 16 och 17. Ändringarna var dock mindre eller av teknisk karaktär. Medlemsstaternas rapportering visar att den genomsnittliga andelen europeiska produktioner i linjära tjänster (68 % 2020 och 69 % 2021) låg långt över den övervägande del som fordras enligt artikel 16 i direktivet om audiovisuella medietjänster. Det tyder på att denna bestämmelse generellt tillämpas väl i hela unionen. Enligt medlemsstaternas rapporter har andelen europeiska produktioner dock minskat jämfört med föregående rapporteringsperiod (72,6 % 2019). Analysen tyder dessutom på att andelen europeiska produktioner (38 %) är betydligt lägre än den genomsnittliga andel europeiska produktioner som rapporterats av medlemsstaterna (68–69 %). Flera faktorer kan delvis förklara skillnaderna mellan resultaten av studien och de uppgifter som lämnats av medlemsstaterna, bland annat det faktum att studien endast baserats på ett urval kanaler från 15 medlemsstater.

Generellt uppgav medlemsstaterna också att de hade uppfyllt kravet på andelen oberoende produktioner enligt artikel 17 i direktivet om audiovisuella medietjänster. Den genomsnittliga andelen europeiska produktioner som skapats av oberoende producenter var 40,6 % 2020 och 41,4 % 2021, enligt de uppgifter som lämnats av medlemsstaterna. Den genomsnittliga andelen europeiska oberoende produktioner som beräknats utifrån medlemsstaternas rapporter är dock betydligt högre än den andel som framkommer av studien. Enligt studien var den totala andelen oberoende europeiska produktioner relativt liten i alla medlemsstater (mindre än 3 %) och verkar vara mindre än den andel som beräknades i den tidigare studien. I vissa fall finns dock intressanta skillnader mellan olika kanaler som hör samman med olika definitioner av begreppet ”oberoende produktioner”. Den genomsnittliga andelen nya europeiska produktioner som rapporterades av medlemsstaterna var 56,4 % 2020 och 59,0 % 2021, vilket är en ökning jämfört med föregående rapporteringsperiod (54,6 % 2019).

Det totala antalet undantagna kanaler var oförändrat under referensperioden (2 236 både 2020 och 2021) och dessa kanaler utgjorde nästan hälften av alla tv-kanaler som medlemsstaterna lämnat uppgift om. Siffrorna visar dock på en minskning av antalet undantagna kanaler jämfört med föregående rapporteringsperiod (2 895 år 2019).

Liksom i den föregående rapporten uppmanar kommissionen medlemsstaterna att lämna detaljerad information om eventuella förekomster av bristande efterlevnad från leverantörer av linjära tjänster att säkerställa den erforderliga andelen europeiska produktioner, oberoende produktioner och nya produktioner, samt om de nationella tillsynsmyndigheternas bedömning och uppföljning av sådana fall, för att säkerställa anpassning till artiklarna 16 och 17. På samma sätt som för videotjänsterna på begäran uppmanar kommissionen också medlemsstaterna att utbyta information om vilka beräkningsmetoder de använder och att lämna uppgifter om fler kanaler. Dessa rekommendationer syftar till att möjliggöra effektiva verkställighetsåtgärder i de fall de behövs och bättre jämförelser med resultaten av framtida studier om uppfyllandet av skyldigheterna enligt direktivet om audiovisuella medietjänster.

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).

(2)

Studien innehåller en rättslig analys av den rättsliga ramen för audiovisuella tjänster och dess utveckling i medlemsstaterna, Norge, Liechtenstein och Island under perioden 2020–2021. Studien redogör också för andelen europeiska produktioner i linjära och icke-linjära audiovisuella medietjänster baserat på uppgifter från medlemsstaterna och en oberoende analys av innehållet i sådana linjära och icke-linjära tjänster. Definitionen av europeiska produktioner som används i studien är hämtad från artikel 1.1 n i direktivet om audiovisuella medietjänster och omfattar produktioner som härrör från medlemsstaterna, produktioner som härrör från europeiska tredjeländer som är anslutna till Europarådets konvention om gränsöverskridande television och samproduktioner inom ramen för avtal inom den audiovisuella sektorn som har ingåtts mellan Europeiska unionen och tredjeländer. Slutligen innehåller studien en ekonomisk analys av den audiovisuella marknaden i medlemsstaterna som bland annat tar upp affärsmodeller inom den audiovisuella sektorn och berörda aktörers syn på den audiovisuella marknadens utveckling.

(3)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: European Media Industry Outlook (inte översatt till svenska), SWD(2023) 150 final, 17.5.2023. Även om dokumentet tekniskt sett ligger utanför referensperioden innehåller det historiska uppgifter och generella upplysningar som är relevanta för den här rapporten.

(4)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Reporting on the application of Articles 13, 16 and 17 of Directive 2010/13/EU for the period 2015-2019 as regards non-linear services (Article 13) and linear services (Articles 16 and 17) (inte översatt till svenska), SWD(2023) 152 final, 17.5.2023, som finns på Commission reports on the promotion of European works by audiovisual media services | Shaping Europe’s digital future (europa.eu) .

(5)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Reporting on the application of Articles 13, 16 and 17 of Directive 2010/13/EU: for the period 2011-2014 as regards non-linear services (Article 13) and 2013-2014 as regards linear services (Articles 16 and 17) (inte översatt till svenska), SWD(2020) 227 final, 13.10.2020, som finns på Report on the application of Articles 13, 16 and 17 of Directive 2010/13/EU | Shaping Europe’s digital future (europa.eu) .

(6)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden (EUT L 303, 28.11.2018, s. 69).

(7)

Artikel 13.1 i direktivet om audiovisuella medietjänster.

(8)

Artikel 13.2 i direktivet om audiovisuella medietjänster.

(9)

Artikel 13.6 i direktivet om audiovisuella medietjänster.

(10)

 Riktlinjer enligt artikel 13.7 i direktivet om audiovisuella medietjänster för beräkningen av andelen europeiska produktioner i beställkataloger och för definitionen av liten publik och låg omsättning, EUT C 223, 7.7.2020.

(11)

Artikel 16 i direktivet om audiovisuella medietjänster.

(12)

Artikel 17 i direktivet om audiovisuella medietjänster.

(13)

Artikel 13.4 i direktivet om audiovisuella medietjänster.

(14)

I detta sammanhang kan det noteras att direktivet om audiovisuella medietjänster uppmuntrar till metadatamärkning av audiovisuellt innehåll och att den europeiska gruppen av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster har bekräftat sin roll, se skäl 35 i direktiv (EU) 2018/1808; ERGA Subgroup 3 – Ensuring Prominence and Access of Audiovisual Media Content to all Platforms (Findability) – Deliverable 2: Overview document in relation to Article 13(1) of the Audiovisual Media Services Directive (2020) (inte översatt till svenska), https://erga-online.eu/wp-content/uploads/2021/01/ERGA_SG3_2020_Report_Art.131_final.pdf ; ERGA Subgroup 1 Consistent implementation and enforcement of the new Audiovisual Media Services Directive framework, Workstream 2 Technical expertise: Interpreting and providing guidance on the most complex new provisions, Report: Transposition and implementation of Article 13(1) of the new AVMSD – Ensuring prominence of European works in the catalogues of on-demand audiovisual media services (2021) (inte översatt till svenska), https://erga-online.eu/wp-content/uploads/2021/12/ERGA-SG1-2021-Report-Article-13_1.pdf .

(15)

European Audiovisual Observatory, Yearbook 2020/2021 – Key trends (inte översatt till svenska), som finns på https://rm.coe.int/yearbook-key-trends-2020-2021-en/1680a26056 , s. 26.