—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ukraina och Ryssland, särskilt resolutionen av den 19 maj 2022 om kampen mot strafflöshet för krigsförbrytelser i Ukraina (1) och av den 23 november 2022 om kategorisering av Ryska federationen som statlig sponsor av terrorism (2),

—

med beaktande av Londondeklarationen av den 13 januari 1942,

—

med beaktande av FN-stadgan,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 3314(XXIX) av den 14 december 1974 om definition av aggressionshandlingar och 377(V) (resolutionen ”Uniting for peace”) av den 3 november 1950,

—

med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC), särskilt artikel 8a och Kampalaändringarna om aggressionsbrott till denna stadga, och 2006 års avtal mellan ICC och EU om samarbete och bistånd,

—

med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolutioner 2433(2022), 2436(2022), 2463(2022) och 2473(2022),

—

med beaktande av Internationella domstolens beslut av den 16 mars 2022 om anklagelser om folkmord enligt konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (genocide),

—

med beaktande av resolutionen om Ryska federationens anfallskrig mot Ukraina och dess folk och dess hot mot säkerheten i hela OSSE-regionen, som antogs vid det 29:e årliga sammanträdet i den parlamentariska församlingen för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) den 2–6 juli 2022,

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet från utrikesministrarna i Estland, Lettland och Litauen av den 16 oktober 2022 med en uppmaning om att inrätta en särskild domstol för aggressionsbrottet mot Ukraina,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner av den 2 mars 2022 om aggressionen mot Ukraina och av den 12 oktober 2022 om Ukrainas territoriella integritet: försvar av principerna i FN-stadgan,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner av den 2 november 2022 om rapporten från Internationella brottmålsdomstolen (Report of the International Criminal Court) och den 14 november 2022 om främjande av prövning och gottgörelse för aggressionen mot Ukraina (Furtherance of remedy and reparation for aggression against Ukraine),

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20–21 oktober 2022 och av den 15 december 2022,

—

med beaktande av uttalandet av den 30 november 2022 från kommissionens ordförande Ursula von der Leyen om Rysslands ansvarsskyldighet och användningen av ryska frysta tillgångar, där hon hänvisar till behovet av att inrätta en specialdomstol för att utreda och lagföra Rysslands aggressionsbrott mot Ukraina, med stöd av FN, och av efterföljande uttalanden på hög nivå från Tyskland, Polen och andra länder,

—

med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Enligt FN-stadgan och folkrättens principer åtnjuter alla stater suverän likställdhet och ska i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld mot någon stats territoriella integritet eller politiska oberoende.

B.

Sedan februari 2014 har Ryssland fört ett olagligt, oprovocerat och orättfärdigt aggressionskrig mot Ukraina, som Ryssland återupptog den 24 februari 2022 med en massiv invasion av Ukraina.

C.

Ryska federationens aggressionskrig mot Ukraina utgör en grov och flagrant kränkning av FN-stadgan, folkrättens grundläggande principer och olika internationella avtal, såsom Helsingforsslutakten, Parisstadgan för ett nytt Europa och samförståndsavtalet från Budapest.

D.

Under denna tid har Rysslands styrkor genomfört urskillningslösa attacker mot bostadsområden och civil infrastruktur, dödat tusentals ukrainska civila och utfört terrordåd i hela landet mot civil infrastruktur.

E.

Tusentals civila, däribland barn, har redan mördats och många fler torterats, trakasserats, utsatts för sexuella övergrepp, kidnappats eller tvångsförflyttats. Detta omänskliga beteende från de ryska styrkornas och deras proxyaktörers sida strider helt mot internationell humanitär rätt.

F.

De ryska väpnade styrkornas rapporterade grymheter i Butja, Irpin och många andra ukrainska städer under den ryska ockupationen visar brutaliteten i det aggressionskrig som Ryska federationen för mot Ukraina och understryker vikten av samordnade internationella insatser för att fastställa ansvarsskyldighet för aggressionsbrottet och alla kränkningar av internationell humanitär rätt.

G.

Den 30 september 2022 förklarade Ryssland ensidigt sin annektering av de delvis ryskockuperade ukrainska oblasterna Donetsk, Cherson, Luhansk och Zaporizjzja.

H.

Ryska federationen har av Europaparlamentet och många nationella parlament och församlingar förklarats vara en statlig sponsor av terrorism och en stat som använder terroristmetoder.

I.

Rysslands aggressionskrig mot Ukraina är den mest upprörande aggressionshandling som begåtts av det politiska ledarskapet i ett land i Europa sedan 1945 och kräver därför adekvata rättsliga åtgärder på internationell nivå. FN:s generalförsamling har i sina resolutioner (3) erkänt att ”Ryska federationens aggression mot Ukraina” står ”i strid med artikel 2.4 i FN-stadgan” och att ”Ryska federationen måste ställas till svars för alla kränkningar av internationell rätt i eller mot Ukraina, inbegripet dess aggression i strid med FN-stadgan”. De som är ansvariga för aggressionsbrottet mot Ukraina får inte förbli ostraffade.

J.

Rysslands aggression har också uttryckligen fördömts av företrädare för flera stater och internationella organisationer, såsom Europarådet, OSSE, EU, Nato, Afrikanska unionen, Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap, Stillahavsöarnas forum, Amerikanska samarbetsorganisationen, Karibiska gemenskapen, Nordiska rådet med flera.

K.

Den 16 mars 2022 beordrade Internationella domstolen Ryska federationen att omedelbart avbryta sina militära operationer på Ukrainas territorium.

L.

Sedan den 2 mars 2022 genomför ICC:s åklagare en utredning av situationen i Ukraina med avseende på tidigare och aktuella påståenden om brott som begåtts av Ryska federationen sedan den 21 november 2013, däribland folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Även om Ukraina inte är part i ICC har landet erkänt ICC:s jurisdiktion och samarbetar med den.

M.

I FN:s generalförsamlings resolution 3314(XXIX) av den 14 december 1974 definieras aggression som ”en stats användning av väpnat våld mot en annan stats suveränitet, territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på något annat sätt som är oförenligt med FN-stadgan”, och det anges att ett ”anfallskrig är ett brott mot den internationella freden” och att ”aggression leder till internationellt ansvar”. Enligt artikel 8a i Romstadgan ska aggressionsbrott anses föreligga när en person, som i kraft av sin ställning kan utöva kontroll eller styra över en stats politiska eller militära handlande, planerar, förbereder, inleder eller utför en aggressionshandling som, till sin karaktär, svårighetsgrad och omfattning, utgör en uppenbar överträdelse av Förenta nationernas stadga. Med ”aggressionshandling” avses en stats användning av väpnat våld mot en annan stats suveränitet, territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på något annat sätt som är oförenligt med FN-stadgan. Enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen skiljer sig aggressionsbrott från krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten. Aggressionsbrottet är i allmänhet ett brott av statsledningen eftersom det endast kan begås av dem som har makt att utforma en stats aggressionspolitik. Internationella militärdomstolen i Nürnberg, som fokuserade på aggressionsbrott, slog 1946 fast att aggression var ”den yttersta internationella brottsligheten”.

N.

Ett aggressionskrig är ett allvarligt internationellt brott, särskilt i samband med möjlig användning av alla typer av massförstörelsevapen, vilket får katastrofala konsekvenser för världsfreden och människors livsuppehälle, samt allvarliga och långsiktiga skador på den naturliga miljön och klimatet.

O.

I målet Barcelona Traction uppgav Internationella domstolen att de skyldigheter som följer av förbudet mot aggressionshandlingar är skyldigheter gentemot det internationella samfundet som helhet och inte gentemot enskilda stater.

P.

ICC har, efter två ad hoc-förklaringar från Ukraina, jurisdiktion över krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord som begåtts på Ukrainas territorium sedan november 2013, men den har, enligt definitionen i artikel 8a i Romstadgan och Kampalaändringarna, inte jurisdiktion över aggressionsbrott i denna situation, eftersom varken Ukraina eller Ryska federationen har ratificerat Romstadgan och de ändringar av den som rör aggressionsbrott. Sedan den 2 mars 2022 håller ICC:s åklagare på med en utredning av situationen i Ukraina. Inrättandet av en särskild tribunal för aggressionsbrott kommer inte att påverka ICC:s jurisdiktion över andra brott, utan kommer i stället att komplettera den.

Q.

Europaparlamentet och parlamenten i Tjeckien, Estland, Frankrike, Lettland, Litauen, Nederländerna och Polen har hittills antagit resolutioner med stöd av inrättandet av den särskilda internationella ad hoc-tribunalen.

R.

Den 30 november 2022 lade kommissionen fram alternativa möjligheter att fastställa en mekanism för ansvarsskyldighet för aggressionsbrottet mot Ukraina. Alla beslut om en sådan mekanism bör fattas i nära samarbete med Ukraina.

S.

I sina slutsatser av den 15 december 2022 uppmuntrade Europeiska rådet de fortsatta ansträngningarna för att säkerställa fullständig ansvarsskyldighet för krigsförbrytelser och för att säkerställa ansvarsskyldighet för aggressionsbrott, och uppmanade kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och rådet att gå vidare med detta, i enlighet med EU-rätten och internationell rätt, och framhöll att lagföring av aggressionsbrott angår hela det internationella samfundet.

T.

FN:s säkerhetsråd står lamslaget inför situationen i Ukraina på grund av Rysslands möjlighet att lägga in veto mot alla konkreta åtgärder. FN:s generalförsamlings resolution 377 (V) skapade ett prejudikat för att ge FN en alternativ handlingsväg när minst en ständig medlem av FN:s säkerhetsråd använder sitt veto för att hindra säkerhetsrådet från att utföra sina uppgifter enligt FN-stadgan.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.