EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52022PC0327
Proposal for a COUNCIL REGULATION on the application of Articles 93, 107 and 108 of the Treaty on the Functioning of the European Union to certain categories of State aid in the rail, inland waterway and multimodal transport sector
Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om tillämpningen av artiklarna 93, 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av statligt stöd till sektorerna för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter
Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om tillämpningen av artiklarna 93, 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av statligt stöd till sektorerna för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter
COM/2022/327 final
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 6.7.2022
COM(2022) 327 final
2022/0209(NLE)
Förslag till
RÅDETS FÖRORDNING
om tillämpningen av artiklarna 93, 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av statligt stöd till sektorerna för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter
(Text av betydelse för EES)
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
•Motiv och syfte med förslaget
Bakgrund
Såsom kommissionen angav i sin årliga strategi för hållbar tillväxt 2021 1 kan åtgärder som riktas mot transportsektorn starkt stödja den gröna omställningen genom att leda till betydande minskningar av utsläppen av växthusgaser och förbättringar av luftkvaliteten, samtidigt som produktivitetstillväxten främjas och industriekosystemen blir mer resilienta. I denna kontext understryker kommissionen vikten av att investera i kollektivtrafik och infrastruktur som stöder övergången till mer hållbar och smart mobilitet, inbegripet smidiga och effektiva europeiska multimodala nät, samt att uppgradera de transeuropeiska transportnäten för passagerare och gods.
Ett välfungerande transportsystem för järnvägar, inre vattenvägar och multimodala transporter är avgörande för att säkerställa konnektivitet i hela Europa, inrätta ett gemensamt europeiskt järnvägsområde, främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i linje med artiklarna 170 och 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), uppnå EU:s klimatmål (den europeiska gröna given 2 ) och stödja motståndskraften hos EU:s industri och dess värdekedjor (uppdateringen av den nya industristrategin 3 ), inbegripet målen för den digitala omvandlingen och digitaliseringen (den europeiska digitala strategin 4 ). Den 9 december 2020 antog kommissionen ett meddelande om sin strategi för hållbar och smart mobilitet (kommissionens strategi för hållbar och smart mobilitet) 5 i vilket det fastställs att stärkandet av järnvägstransporter och transporter på inre vattenvägar samt multimodala transporter är en nödvändig komponent för den gröna och den digitala omställningen av europeiska transporter, som i sin tur är avgörande för att uppnå unionens mål om klimatneutralitet till 2050.
Dessa mål kan inte uppnås utan större investeringar från medlemsstaternas sida. De investeringar som medlemsstaterna kan överväga att stödja vad gäller transportsätt med låga utsläpp sträcker sig från investeringar i nya eller befintliga fordonsparker till investeringar i järnvägsinfrastruktur, omlastningsterminaler och underhållsverkstäder, också i syfte av att stimulera efterfrågan på en utsläppsfri fordonspark och på digitala lösningar som möjliggör driftskompatibilitet mellan olika transportsätt och inom sektorer. Detta kräver regler om statligt stöd som tillåter investeringar där sådant offentligt stöd är nödvändigt samtidigt som konkurrensen inom järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter bevaras och stärks.
Artikel 93 i EUF-fördraget föreskriver följande: ”Stöd är förenligt med fördragen, om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller om det innebär ersättning för allmän trafikplikt”. Artikel 93 i EUF-fördraget ingår i avdelning VI, ”Transporter”, vars bestämmelser endast är tillämpliga på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar, vilket fastställs i artikel 100.1 i EUF-fördraget. Det nuvarande förslaget omfattar transporter på järnväg och inre vattenvägar, inbegripet multimodala transporter 6 .
i)Stöd som tillgodoser behovet av samordning av transporter
Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till järnvägsföretag 7 från 2008 (järnvägsriktlinjerna) syftade till att kodifiera och uppdatera kommissionens praxis när det gällde förenligheten med fördraget för stöd till företag inom järnvägstransportsektorn till följd av utvecklingen av den sektorsspecifika rättsliga ramen, särskilt i samband med det gradvisa öppnandet av marknaden för konkurrens. Den kontroll av ändamålsenligheten 8 som genomfördes 2020 rörande reglerna för statligt stöd, inklusive järnvägsriktlinjerna, har bekräftat behovet av en översyn av de regler för statligt stöd som är tillämpliga på järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och intermodala transporter, med tanke på den omfattande reglerings- och marknadsutvecklingen som skett sedan 2008 9 . Mot denna bakgrund överväger kommissionen inte bara en översyn av järnvägsriktlinjerna, utan också antagandet av särskilda gruppundantagsregler för att hjälpa järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter (både passagerar- och godstransporttjänster) att ta till sig den gröna och den digitala omställningen.
Kommissionen strävar i synnerhet efter att öka den rättsliga förutsägbarheten och minska den administrativa bördan i samband med vissa nationella stödåtgärder som stöder trafikomställningen inom gods- och persontrafiken från väg till mindre förorenande transportsätt och -lösningar, vilka är utformade på grundval av kommissionens omfattande beslutspraxis på ett sätt som säkerställer att snedvridning av konkurrensen begränsas. Gruppundantagsförordningar ökar den rättsliga förutsägbarheten för medlemsstaterna och stödmottagarna när det gäller hur åtgärderna bör utformas. De förenklar också förfaranden, genom att undanta vissa åtgärder från skyldigheten enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget att anmäla statligt stöd till kommissionen innan det genomförs, om det är möjligt att på grundval av kommissionens beslutspraxis fastställa förhandsvillkor för förenlighet som säkerställer att potentiella snedvridningar av konkurrensen begränsas.
Kommissionen har skaffat sig viktig erfarenhet när det gäller stöd för samordning av transporter som omfattas av avsnitt 6.3 i järnvägsriktlinjerna samt när det gäller stöd till transportsätt och -lösningar som förorenar mindre och är mer hållbara än transport som sker enbart på väg, inbegripet stöd till intermodal transport 10 och transport på inre vattenvägar. Enligt kommissionens erfarenhet är stöd för samordning av transporter centralt för en trafikomställning och ger under vissa omständigheter inte upphov till någon betydande snedvridning av konkurrensen. Dessutom har medlemsstaterna i stor omfattning efterlyst ett gruppundantag för stöd till samordning av transporter. Det är därför lämpligt att göra det möjligt för kommissionen att gruppundanta stöd som tillhandahålls av medlemsstaterna för att stödja dessa åtgärder, om vissa villkor är uppfyllda.
Gruppundantaget skulle omfatta åtgärder som faller inom ramen för artikel 93 i EUF-fördraget och stödja en trafikomställning inom gods- och persontrafiken från mer förorenande transportsätt (särskilt vägtransporter) till mindre förorenande och mer hållbara transportsätt och -lösningar, i linje med kommissionens beslutspraxis.
ii) Stöd som innebär ersättning för allmän trafikplikt
När det gäller stöd som innebär ersättning för allmän trafikplikt (som för närvarande inte omfattas av järnvägsriktlinjerna) kan kommissionen också överväga möjligheten att på vissa villkor bevilja gruppundantag för den ersättning som medlemsstaterna beviljar för att fullgöra allmän trafikplikt inom sektorerna för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter, under förutsättning att den inte omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 11 (förordning (EG) nr 1370/2007).
I synnerhet när det gäller godstransporter kan allmän trafikplikt vara ett lämpligt instrument för att främja tjänster i områden och segment där godstransport annars endast skulle ske på väg.
Detta förslag omfattar inte allmän trafikplikt för kollektivtrafik, som regleras i artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1370/2007. Enligt den bestämmelsen undantas ersättning för allmän trafik som utbetalas i enlighet med förordning (EG) nr 1370/2007 för drift av kollektivtrafik eller uppfyllande av taxevillkor som fastställts i allmänna bestämmelser från kravet på förhandsanmälan.
Problem initiativet syftar till att hantera
Det behövs särskilda regler som gör det möjligt att förenkla förfarandena för stöd till järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter.
Enligt den behörighetsfördelning mellan rådet och kommissionen som anges i artiklarna 108.4 och 109 i EUF-fördraget ankommer det på rådet att fastställa vilka slag av stödåtgärder som kan undantas från kravet på anmälan av statligt stöd och på kommissionen att anta förordningar om närmare bestämmelser för ett sådant undantag.
Genom gruppundantagsförordningar undantar kommissionen de stödåtgärder som rådet har identifierat från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget, vilket gör det möjligt för medlemsstaterna att direkt genomföra dem utan förhandsgodkännande från kommissionen.
I rådets förordning (EU) 2015/1588 av den 13 juli 2015 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget på vissa slag av övergripande statligt stöd (bemyndigandeförordningen från 2015) 12 fastställs ett antal slag av stöd som kommissionen kan undanta från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget. Bemyndigandeförordningen från 2015 omfattar endast statliga stödåtgärder som förklarats vara förenliga med den inre marknaden enligt artikel 107.2 eller 107.3 i EUF-fördraget, men den lämnar utrymme för de stödåtgärder vars förenlighet bedöms enligt artikel 93 i EUF-fördraget.
Kommissionen anser därför att en sådan lucka bör täppas till för att förenkla förfarandena för de medlemsstater som inför statliga stödåtgärder för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter.
Eftersom statligt stöd till järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter omfattas av artikel 93 i EUF-fördraget, vilken utgör en lex specialis i förhållande till artikel 107.2 och 107.3 i EUF-fördraget, förefaller en särskild bemyndigandeförordning från rådet för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter fullt motiverad (bemyndigandeförordning på transportområdet). Faktum är att artikel 93 i EUF-fördraget faller under avdelning VI, del 3 i EUF-fördraget, som handlar om transport, och i den fastställs att stöd ska vara förenligt med fördragen om det tillgodoser behovet av samordning av transporter eller om det innebär ersättning för allmän trafikplikt. Huruvida ett statligt stöd är förenligt med den inre marknaden enligt artikel 93 EUF-fördraget är således beroende av en kontroll av huruvida stödet eftersträvar dessa mål. I kommissionens gruppundantagsförordning skulle de relevanta kriterierna för detta syfte fastställas.
Syftet med detta förslag är att anpassa reglerna för statligt stöd till järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter till kommissionens strategi för hållbar och smart mobilitet. Kommissionen kommer i enlighet med bemyndigandeförordningen på transportområdet att kunna anta gruppundantagsförordningar för stöd enligt artikel 93 i EUF-fördraget som innebär en begränsad risk för snedvridning av konkurrens och handel. Detta förslag gör det möjligt för kommissionen att anta gruppundantagsförordningar i de fall där den har tillräcklig erfarenhet för att fastställa tydliga förenlighetskriterier, samtidigt som den säkerställer att inverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna är begränsad.
Bemyndigandeförordningen på transportområdet kommer inte att ha någon direkt inverkan i sig, utan kommer att utgöra en rättslig grund för antagandet av eventuella gruppundantagsförordningar. Kommissionen kommer att bedöma olika policyalternativ för sådana eventuella gruppundantagsförordningar och deras effekter i samband med en konsekvensbedömning, på grundval av bemyndigandeförordningen på transportområdet.
•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området och med unionens övriga politikområden
Detta förslag bidrar till unionens övergripande mål, särskilt målet att kontrollera efterlevnaden och förenkla reglerna för statligt stöd, å ena sidan, och genomförandet av den europeiska gröna given, å andra sidan.
När det gäller intresset av att se till att reglerna om statligt stöd efterlevs bör, såsom kommissionen angav i sitt meddelande om modernisering av det statliga stödet av den 8 maj 2012 13 , tillämpningen av reglerna om statligt stöd koncentreras på de fall som har störst inverkan på den inre marknaden. Detta innebär å ena sidan hårdare granskning av stora och potentiellt snedvridande stöd och å andra sidan en förenklad analys av fall med endast begränsad påverkan på handeln och begränsad potential att allvarligt snedvrida konkurrensen. Det senare kan uppnås genom att dessa slag av stöd gruppundantas från anmälningsskyldigheten.
När det gäller förenklingen av reglerna för statligt stöd så är det nödvändigt att ha en konsekvent metod för att hantera de förfaranden som är tillämpliga på stöd i form av ersättning för att fullgöra allmän trafikplikt inom både marknadssegmentet för passagerare och segmentet för gods. I artikel 9.1 i förordning nr 1370/2007 föreskrivs redan ett undantag från kravet för förhandsanmälan för ersättning för allmän trafik i enlighet med reglerna om statligt stöd för kollektivtrafik. Ett liknande gruppundantag för ersättning för allmän trafik finns dock för närvarande inte för godstransport. Stöd som innebär ersättning för allmän trafikplikt avseende godstransporter på järnvägar, inre vattenvägar eller intermodala transporter enligt artikel 93 i EUF-fördraget bör därför omfattas av tillämpningsområdet för en bemyndigandeförordning på transportområdet.
Detta förslag kommer att bidra till den europeiska gröna given genom att underlätta främjandet av ett grönt, effektivt och sammanlänkat multimodalt transportsystem, vilket är ett nödvändigt steg mot unionens mål om klimatneutralitet senast 2050. I detta avseende finns det en tydlig koppling mellan detta förslag och den planerade översynen av järnvägsriktlinjerna, eftersom de båda är avsedda att underlätta offentlig finansiering av trafikomställning från landvägar till järnvägar, inre vattenvägar och mer hållbara multimodala transportlösningar, och i slutändan stödja den gröna och den digitala omställningen för europeiska transporter, samtidigt som man säkerställer att snedvridningen av konkurrensen förblir begränsad. Den föreslagna bemyndigandeförordningen på transportområdet skulle från anmälningsskyldigheten undanta åtgärder som omfattas av artikel 93 i EUF-fördraget för vilka det är möjligt att fastställa tydliga villkor för förenlighet.
2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
•Rättslig grund
Den rättsliga grunden för detta förslag är artikel 109 i EUF-fördraget, som ger rådet befogenhet att anta de förordningar som behövs, särskilt för att fastställa villkoren för tillämpningen av artikel 108.3 i EUF-fördraget och vilka slag av stödåtgärder som kan vara undantagna från detta förfarande.
Rådets befogenhet att anta lämpliga förordningar för att fastställa vilka slag av stödåtgärder som kan omfattas av gruppundantag, i enlighet med artikel 109 i EUF-fördraget 14 , avser alla statliga stödåtgärder, inbegripet avseende järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter, som omfattas av artikel 93 i EUF-fördraget.
•Subsidiaritet och proportionalitet
Förslaget avser ett område där unionen har exklusiv befogenhet. Enligt artikel 3 i EUF-fördraget (”Unionen ska ha exklusiv befogenhet på följande områden: [...] b) Fastställandet av de konkurrensregler som är nödvändiga för den inre marknadens funktion.”) Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.
Förslaget går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dess mål, nämligen att göra det möjligt för kommissionen att gruppundanta stöd för samordning av transporter eller stöd som innebär ersättning för allmän trafikplikt, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Därför är förslaget förenligt med proportionalitetsprincipen.•Val av instrument
Det föreslagna instrumentet är en rådsförordning.
Enligt artikel 109 i EUF-fördraget är en förordning det enda rättsliga instrument som rådet förfogar över för att fastställa villkoren för tillämpningen av artikel 108.3 EUF-fördraget och de slag av stödåtgärder som är undantagna från detta förfarande.
3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning
Slutsatsen av kontrollen av ändamålsenlighet rörande järnvägsriktlinjernas är att dessa riktlinjer behöver en fullständig översyn för att de ska kunna anpassas till marknadsutvecklingen och lagstiftningsutvecklingen samt till de nya övergripande prioriteringarna i agendan för den gröna given. Vid kontrollen av ändamålsenligheten framhölls bland annat lämpligheten av ett gruppundantag, särskilt för flera typer av stöd för samordning av transporter som har godkänts av kommissionen under det senaste årtiondet genom beslut om att inte göra invändningar 15 , utan att något formellt granskningsförfarande har genomförts. Närmare bestämt visade utvärderingen av avsnitt 6.3 i riktlinjerna för statligt stöd till samordning av transporter att alla ärenden ledde till beslut om att inte göra invändningar, i allmänhet inom en begränsad tid efter anmälan 16 .
Kontrollen av ändamålsenlighet rörande järnvägsriktlinjernas byggde på en omfattande översyn av kommissionens beslut om statligt stöd som godkänts enligt järnvägsriktlinjerna och/eller artikel 93 i EUF-fördraget samt återkoppling från medlemsstaterna och från berörda parter i det öppna offentliga samrådet. Behovet av en bemyndigandeförordning på transportområdet är ännu mer akut mot bakgrund av den europeiska gröna given och den ökade betydelsen av en trafikomställning till mer hållbara transportsätt, som t.ex. järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter, för att uppnå utsläppsminskningsmålet till 2050.
•Samråd med berörda parter
Detta förslag kräver inga samråd med berörda parter.
Den föreslagna bemyndigandeförordningen på transportområdet kommer i sig inte att ha någon direkt inverkan på berörda parter, eftersom den endast kommer att utgöra en rättslig grund för kommissionen att anta gruppundantagsförordningar. Med tanke på den tekniska karaktären hos detta förslag, som endast bereder vägen för framtida gruppundantagsförordningar, kommer inget offentligt samråd att genomföras. Den 1 oktober 2021 offentliggjorde kommissionen dock en färdplan som specifikt gällde initiativet att utveckla detta förslag. Berörda parter hade fyra veckor på sig att lämna synpunkter på färdplanen 17 .
Ett offentligt samråd kommer att utföras för översynen av järnvägsriktlinjerna, som omfattar projektet att förenkla reglerna om statligt stöd för samordning av transporter genom en gruppundantagsförordning. Ett specifikt offentligt samråd kommer också att genomföras för kommissionens framtida gruppundantagsförordningar.
•Konsekvensbedömning
Det finns inget behov av att stödja detta förslag genom en konsekvensbedömning. Syftet med detta förslag är att rådet antar en bemyndigandeförordning på transportområdet, som kommer att göra det möjligt för kommissionen att anta gruppundantagsförordningar för stöd till järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter som medför en begränsad risk för snedvridning av handel och konkurrens. Detta förslag innebär inte något omedelbart gruppundantag för de slag av stödåtgärder som omfattas av den planerade bemyndigandeförordningen på transportområdet, utan gör det möjligt för kommissionen att anta gruppundantagsförordningar i ett senare skede.
Innehållet i kommissionens framtida gruppundantagsförordningar kommer att underbyggas av en konsekvensbedömning.
•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling
Detta förslag syftar bland annat till att förenkla de befintliga reglerna om statligt stöd till samordning av transporter och om statligt stöd som utgör ersättning för allmän trafikplikt inom sektorerna för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter samt att minska antalet anmälningar av statligt stöd och de därmed sammanhängande regleringskostnaderna.
Den föreslagna bemyndigandeförordningen på transportområdet gör det möjligt för kommissionen att anta gruppundantagsförordningar för stöd till järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter. Antagandet av sådana gruppundantagsförordningar kommer att medföra fördelar för unionen som helhet. För det första kommer detta att främja en grundläggande grön och digital omställning av de europeiska transporterna i linje med de politiska målen i den europeiska gröna given. För det andra kommer det att avsevärt minska den administrativa bördan och kostnaderna för investeringar i transportsätt med låga utsläpp och för konsolidering/utvidgning av befintliga transportsätt och lösningar som är mindre förorenande än vägtransporter. För det tredje kommer det att förenkla godkännandet av stöd som innebär ersättning av allmän trafikplikt och stödja renare transportsätt och transportlösningar på områden och i segment där transporter annars endast skulle ske på väg.
•Grundläggande rättigheter
Förslaget har inga konsekvenser för skyddet av de grundläggande rättigheterna.
4.BUDGETKONSEKVENSER
Förslaget har inga negativa budgetkonsekvenser för unionens budget.5.ÖVRIGA INSLAG
•Genomförandeplaner samt åtgärder för kontroll, utvärdering och rapportering
Den föreslagna bemyndigandeförordningen på transportområdet kommer att vara till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater när den träder i kraft.
I enlighet med artikel 6 i förslaget till bemyndigandeförordning på transportområdet kommer kommissionen vart femte år att lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av bemyndigandeförordningen på transportområdet. Dessutom kommer ett utkast till rapport att läggas fram i förväg för behandling av den rådgivande kommitté för statligt stöd som avses i artikel 5 i förslaget till bemyndigandeförordning på transportområdet. Enligt artikel 5.1 i förslaget till bemyndigandeförordning på transportområdet ska kommissionen också samråda med denna kommitté när den avser anta en gruppundantagsförordning och innan en sådan förordning antas.
•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget
I artikel 1.1 i den föreslagna bemyndigandeförordningen anges två slag av stödåtgärder som är undantagna från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget: i) stöd till samordning av transporter och ii) stöd som innebär ersättning för allmän trafikplikt. Dessa kategorier återspeglar tillämpningsområdet för artikel 93 i EUF-fördraget. Tillämpningsområdet för den föreslagna bemyndigandeförordningen på transportområdets omfattar dock inte ersättning för allmän trafik för bedrivande av kollektivtrafik eller för fullgörande av taxeskyldigheter som fastställts i allmänna bestämmelser, som omfattas av förordning (EG) nr 1370/2007.
I artikel 1.2 i den föreslagna bemyndigandeförordningen anges de inslag som kommissionen kommer att specificera i sina efterföljande förordningar för att från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget gruppundanta de ovan nämnda slagen av stödåtgärder. Dessa slag av stödåtgärder är desamma som i 2015 års bemyndigandeförordning.
I artikel 1.3 i den föreslagna bemyndigandeförordningen anges vilken typ av villkor som kommissionen i sina senare gruppundantagsförordningar kan ange för att säkerställa att det stöd som omfattas av detta förslag är förenligt med den inre marknaden. Enligt artikel 1.3 b tillåts i synnerhet kommissionen att undanta vissa sektorer från gruppundantagsförordningarnas tillämpningsområde. I denna bestämmelse tas det hänsyn till att detta förslag gör det möjligt för kommissionen att anta gruppundantagsförordningar när den får tillräcklig erfarenhet för att fastställa tydliga förenlighetskriterier, samtidigt som den säkerställer att inverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna är begränsad.
När det gäller insyn och kontroll, giltighetstid och ändringar av förordningar, yttrande från berörda parter, den rådgivande kommittén för statligt stöd och samråd med denna samt utvärderingsrapporten återspeglar artiklarna 2–6 i förslaget till bemyndigandeförordning bestämmelserna i 2015 års bemyndigandeförordning.
2022/0209 (NLE)
Förslag till
RÅDETS FÖRORDNING
om tillämpningen av artiklarna 93, 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa slag av statligt stöd till sektorerna för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 109,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande 18 , och
av följande skäl:
(1)Rådets förordning (EU) 2015/1588 19 ger kommissionen befogenhet att genom förordningar besluta att vissa slag av stöd är förenliga med den inre marknaden och undantagna från anmälningsskyldigheten i enlighet med artikel 108.3 i fördraget. Även om förordning (EU) 2015/1588 omfattar vissa kategorier av stöd till företag som är verksamma inom olika sektorer, såsom stöd till förmån för miljöskydd, så omfattar den inte t.ex. stöd till transporter på järnväg och inre vattenvägar, inbegripet multimodala transporter 20 . Sektorerna för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter har blivit allt mer relevanta på unionsnivå, inom ramen för den europeiska gröna given 21 och kommissionens strategi för hållbar och smart mobilitet 22 .
(2)Enligt artikel 93 i fördraget ska stöd till järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och multimodala transporter som tillgodoser behovet av samordning av transporter eller som innebär ersättning för allmän trafikplikt vara förenligt med fördragen.
(3)Kommissionen har tillämpat artikel 93, artikel 107.1 och artikel 108 i fördraget i ett stort antal beslut om vissa slag av statligt stöd till företag som verkar inom sektorerna för järnvägstransporter, transporter på inre vattenvägar och intermodala transporter och har utarbetat riktlinjer för bedömningen av vissa slag av statligt stöd som bedöms uppfylla behovet av transportsamordning 23 . Enligt kommissionens erfarenhet ger sådant stöd inte upphov till någon betydande snedvridning av konkurrensen, förutsatt att stödet beviljas med grund i öppna och icke-diskriminerande förfarande och att tydliga villkor för förenlighet kan fastställas på grundval av de erfarenheter som gjorts.
(4)För att förenkla administrationen i fall där snedvridningen av konkurrensen är begränsad till ett minimum bör kommissionen därför ha befogenhet att genom förordningar förklara att stöd till samordning av transporter eller stöd som innebär ersättning för allmän trafikplikt i enlighet med artikel 93 i fördraget är förenligt med den inre marknaden och undantas från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i fördraget.
(5)Statligt stöd som utgör ersättning för allmän trafik i samband med kollektivtrafik omfattas dock redan av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007, inbegripet i fall där medlemsstaterna beslutar att tillämpa denna förordning på kollektivtrafik på inre vattenvägar och nationella marina vatten i enlighet med artikel 1.2 i den förordningen 24 . Ersättning för allmän trafik som avser kollektivtrafik bör därför undantas från tillämpningsområdet för denna förordning.
(6)När kommissionen antar förordningar som undantar vissa slag av stöd från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget (gruppundantagsförordningar) bör den ange stödets syfte, kategorier av stödmottagare och tröskelvärden som begränsar det undantagna stödet, villkoren för kumulation av stöd samt kontrollvillkoren, och föreskriva eventuella ytterligare närmare villkor för att säkerställa att det stöd som omfattas av denna förordning är förenligt med den inre marknaden.
(7)Det är viktigt för alla parter att kunna kontrollera om ett stöd beviljas i enlighet med tillämpliga regler. Insyn i statligt stöd är därför nödvändig för den korrekta tillämpningen av fördragets regler och leder till bättre efterlevnad, större ansvarsutkrävande, inbördes utvärdering och i slutändan en mer ändamålsenlig användning av offentliga medel. Därför bör medlemsstaterna vara skyldiga att lämna in sammanfattningar av uppgifterna om de stödåtgärder som genomförts och som omfattas av en undantagsförordning. För att säkerställa insyn i de åtgärder som medlemsstaterna vidtar bör dessa sammanfattningar offentliggöras av kommissionen.
(8)Enligt artikel 108.1 i fördraget ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer. För detta ändamål och för att säkerställa största möjliga insyn och lämplig kontroll bör kommissionen därför se till att medlemsstaterna registrerar och lagrar information om tillämpningen av de gruppundantagsförordningar som antagits av kommissionen. Kommissionen bör också se till att medlemsstaterna minst en gång per år överlämnar en rapport om tillämpningen av sådana gruppundantagsförordningar. Dessa rapporter bör vara tillgängliga för alla medlemsstater.
(9)Innan kommissionen antar gruppundantagsförordningar i enlighet med denna förordning bör den ge alla berörda parter möjlighet att lämna synpunkter i syfte att samla in feedback som är så omfattande och representativ som möjligt. Kommissionen bör därför offentliggöra ett utkast till sådana gruppundantagsförordningar.
(10)Samråd bör hållas med den rådgivande kommittén för statligt stöd, inrättad genom artikel 7 i förordning (EU) 2015/1588, samtidigt som utkastet till förordning offentliggörs. För att säkerställa insyn bör dock utkastet till förordning offentliggöras på kommissionens webbplats samtidigt som kommissionen samråder med den rådgivande kommittén för första gången.
(11)Kontrollen av beviljandet av stöd inbegriper en rad mycket komplicerade faktiska, rättsliga och ekonomiska överväganden i en omgivning som ständigt förändras. Kommissionen bör därför regelbundet ompröva vilka slag av stöd som ska vara undantagna från anmälningsskyldigheten. Kommissionen bör därför vart femte år lägga fram en utvärderingsrapport för Europaparlamentet och rådet.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Gruppundantag
1.Kommissionen kan, genom förordningar som antas i enlighet med förfarandet i artikel 5, förklara följande slag av stöd, i den mening som avses i artikel 107.1 i fördraget, förenliga med den inre marknaden och undantagna från anmälningsskyldigheten enligt artikel 108.3 i fördraget:
(a)Stöd till samordning av transporter.
(b)Stöd som utgör ersättning för allmän trafikplikt, med undantag av den ersättning för allmän trafik för drift av kollektivtrafik som omfattas av förordning (EG) nr 1370/2007.
2.I de förordningar som antas i enlighet med punkt 1 ska för varje slag av stöd anges
(c)stödets syfte,
(d)kategorier av stödmottagare,
(e)tröskelvärden, uttryckta antingen som stödnivå i förhållande till samtliga tillåtna kostnader eller som högsta tillåtna stödbelopp eller, för vissa typer av stöd där det kan vara svårt att identifiera stödnivån eller stödbeloppet exakt, särskilt finansieringstekniska instrument eller riskkapitalinvesteringar eller stöd av liknande art, uttryckta i den högsta tillåtna nivå för statligt stöd inom eller i samband med den åtgärden, utan att det påverkar klassificeringen av de berörda åtgärderna mot bakgrund av artikel 107.1 i fördraget,
(f)villkoren för kumulation av stöd,
(g)villkoren för insyn och kontroll i enlighet med artikel 2.
3.De förordningar som antas i enlighet med punkt 1 får dessutom särskilt
(h)fastställa tröskelvärden eller andra villkor för när beviljande av stöd i ett särskilt fall ska anmälas,
(i)undanta vissa sektorer från att omfattas av förordningen,
(j)föreskriva ytterligare villkor för att stöd som undantas enligt de förordningarna ska anses vara förenligt med den inre marknaden.
Artikel 2
Insyn och kontroll
4.De förordningar som antas enligt artikel 1.1 ska innehålla detaljerade regler för att säkerställa insyn i och kontroll av stöd som omfattas av dessa förordningar.
5.Om medlemsstaterna genomför stödordningar eller individuellt stöd som undantas från anmälningsskyldigheten enligt de förordningar som avses i artikel 1.1, ska medlemsstaterna till kommissionen överlämna sammanfattningar av uppgifterna om sådant stöd för offentliggörande.
6.Medlemsstaterna ska registrera och sammanställa alla uppgifter om tillämpningen av de förordningar som antas i enlighet med artikel 1.1. Om kommissionen har uppgifter som ger belägg för att anta att en förordning som antagits enligt artikel 1.1 inte tillämpas korrekt, ska medlemsstaterna till kommissionen överlämna alla uppgifter som kommissionen anser nödvändiga för att bedöma om stöd som beviljats inom ramen för den förordningen är förenligt med alla förordningens bestämmelser.
7.Medlemsstaterna ska åtminstone en gång om året till kommissionen överlämna en rapport, företrädesvis i elektronisk form, om tillämpningen av de förordningar som antagits i enlighet med artikel 1.1 i enlighet med kommissionens särskilda krav. Kommissionen ska ge alla medlemsstater tillgång till dessa rapporter. En gång om året ska den kommitté som avses i artikel 5 granska och utvärdera rapporterna.
Artikel 3
Giltighetstid och ändring av förordningar
8.Giltighetstiden ska anges i förordningar som antas i enlighet med artikel 1.1. I förordningarna ska det fastställas en övergångsperiod för situationer där deras giltighetstid inte förlängs när de upphör att gälla.
9.Om förordningar som antas i enlighet med artikel 1.1 upphävs eller ändras av en ny förordning ska den nya förordningen fastställa en övergångsperiod på sex månader för att möjliggöra en anpassning av det stöd som omfattas av den upphävda eller ändrade förordningen.
Artikel 4
Yttrande från berörda parter
Innan kommissionen antar en förordning i enlighet med artikel 1.1 ska den offentliggöra ett utkast till den, så att alla berörda personer och organisationer kan lämna sina synpunkter inom den tidsfrist som kommissionen fastställer. Denna tidsfrist ska vara minst en månad, utom i fall där kommissionen anser det lämpligt att fastställa en kortare tidsfrist.
Artikel 5
Samråd med rådgivande kommittén för statligt stöd
10.Kommissionen ska samråda med rådgivande kommittén för statligt stöd (kommittén)
(k)samtidigt som utkast till förordningar offentliggörs i enlighet med artikel 4, och
(l)innan de antar några förordningar i enlighet med artikel 1.1.
11.Samråd med kommittén ska äga rum genom att kommissionen kallar till ett möte via elektronisk kommunikation. De utkast och dokument som ska behandlas ska bifogas med den elektroniska kommunikationen. Mötet ska äga rum tidigast två månader efter det att den elektroniska kommunikationen har skickats ut. Denna frist kan minskas om det gäller ett sådant samråd som avses i punkt 1 ovan, om det är berättigat med anledning av krav på skyndsamhet eller om en förordnings tillämpningsperiod ska förlängas.
12.Kommissionens företrädare ska förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén ska yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är, om nödvändigt genom omröstning.
13.Kommitténs yttranden ska föras in i protokollet. Dessutom har varje medlemsstat rätt att begära att få sin uppfattning tagen till protokollet. Kommittén kan rekommendera att yttrandet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
14.Kommissionen ska ta hänsyn till det yttrande som kommittén avger. Den ska underrätta kommittén om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats.
Artikel 6
Utvärderingsrapport
Vart femte år ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om tillämpningen av denna förordning. Ett utkast till rapport ska sändas på remiss till den kommitté som avses i artikel 5.
Artikel 7
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
