52022IP0242

EUR-Lex

Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52022IP0242 - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document 52022IP0242

Help

Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om parlamentets initiativrätt (2020/2132(INI))

EUT C 493, 27.12.2022, p. 112–119 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
EUT C 493, 27.12.2022, p. 100–107 (GA)

HTML

PDF

Official Journal

27.12.2022

Europeiska unionens officiella tidning

C 493/112

P9_TA(2022)0242

Parlamentets initiativrätt

Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2022 om parlamentets initiativrätt (2020/2132(INI))

(2022/C 493/11)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, såsom ändrat (1) (ramavtalet från 2010),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (2) (det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om läget avseende debatten om Europas framtid (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om Europaparlamentets ståndpunkt om Europas framtid (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 18 juni 2020 om Europaparlamentets ståndpunkt om Europas framtid (7),

—	med beaktande av de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission 2019–2024, som dess ordförande Ursula von der Leyen lade fram den 16 juli 2019: En ambitiösare union – Min agenda för Europa,

—	med beaktande av studien om Europaparlamentets initiativrätt (The European Parliament’s right of initiative) från juli 2020 som beställts av parlamentet,

—	med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A9-0142/2022), och av följande skäl:

A.	I artikel 15 i EU-fördraget anges att Europeiska rådet inte ska ha någon lagstiftande funktion.

Parlamentet är den enda EU-institution som väljs demokratiskt och direkt av medborgarna. I motsats till medlemsstaternas konstitutionella system har parlamentet ingen generell direkt initiativrätt på lagstiftningsområdet, vilken enligt artikel 17.2 i EU-fördraget ligger hos kommissionen, såvida inte annat anges i fördragen.

Europaparlamentets indirekta initiativrätt på lagstiftningsområdet fastställs i artikel 225 i EUF-fördraget: ”Europaparlamentet får genom beslut av en majoritet av sina ledamöter anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en unionsrättsakt utarbetas för att fördragen ska kunna genomföras”.

D.	I artikel 225 i EUF-fördraget står det också att ”om kommissionen inte lägger fram något förslag, ska den underrätta Europaparlamentet om skälen till detta”.

E.	Parlamentets initiativbetänkanden och resolutioner utgör ett viktigt verktyg för att fastställa EU:s politiska agenda.

Enligt ramavtalet från 2010 utfäste sig kommissionen att redogöra för den konkreta uppföljningen av alla uppmaningar från parlamentet om att den ska lägga fram förslag i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget inom tre månader efter det att det relevanta betänkandet antagits i plenum. Om kommissionen inte fullgör denna skyldighet skulle det kunna utgöra underlåtenhet att vidta åtgärder i enlighet med artikel 265 i EUF-fördraget.

Endast en tredjedel av parlamentets förfaranden för lagstiftningsmässiga och icke-lagstiftningsmässiga initiativ fram till 2019 kan anses vara lyckade. År 2019 hade de flesta betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ (INL-betänkanden) och som antagits sedan 2011 inte följts upp av kommissionen genom framläggande av lämpliga förslag (8).

I det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning föreskrivs att kommissionen måste anta ett särskilt meddelande om uppföljningen av sådana begäranden. Det anges också att om kommissionen ”beslutar att inte lägga fram ett förslag med anledning av en sådan begäran” måste den ”om lämpligt, tillhandahålla en analys av möjliga alternativ och besvara alla frågor som tagits upp av medlagstiftarna med avseende på analyser om ’europeiskt mervärde’ och om ’kostnaden för utebliven europeisk integration’”.

Fördragen ger parlamentet direkt initiativrätt när det gäller parlamentets egen sammansättning, val av dess ledamöter och deras stadga, Europeiska ombudsmannens stadga och parlamentets undersökningsrätt där ett särskilt förfarande tillämpas, och när det gäller att inleda förfaranden avseende efterlevnad av rättsstatsprincipen och fördragsändringar.

J.	Parlamentets direkta initiativrätt är långtifrån tillräcklig för att göra det möjligt för det att föra medborgarnas, civilsamhällets och arbetsmarknadsparternas talan inom EU-institutionerna, vilket i praktiken ger kommissionen monopol på lagstiftningsinitiativ.

K.	En mer framträdande roll för parlamentet när det gäller att fastställa unionens dagordning genom att stärka parlamentets initiativrätt kräver också att det ordinarie lagstiftningsförfarandet utvidgas till att omfatta andra politikområden och att det interinstitutionella samarbetet stärks.

Parlamentet lade fram ett särskilt ambitiöst lagstiftningsinitiativ om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, som antogs i oktober 2016 (9) och 2020 (10) genom att uppmana kommissionen och rådet att inleda förhandlingar med parlamentet om ett interinstitutionellt avtal i enlighet med artikel 295 i EUF-fördraget. Rättsstatsprincipen är ett av de områden där parlamentets initiativrätt skulle kunna utvecklas.

M.	Om parlamentet ges direkt initiativrätt återställs balansen i unionens lagstiftningsprocess.

N.	Empiriska bevis visar att framgången för parlamentets initiativ i huvudsak beror på det beslutsförfarande som rådet följer (kvalificerad majoritet eller enhällighet) (11).

I sin resolution om läget avseende debatten om Europas framtid påminde parlamentet om att ”man vid en eventuell framtida översyn av fördragen skulle kunna tilldela Europaparlamentet, i egenskap av direkt företrädare för EU-medborgarna, initiativrätt på lagstiftningsområdet”. Konferensen om Europas framtid har varit, bland annat, ett historiskt tillfälle att främja reformen av den europeiska demokratin och fördragen med deltagande av medborgarna.

P.	På den digitala plattformen för konferensen om Europas framtid var europeisk demokrati en av de frågor som tilldrog sig störst intresse för medborgarna.

I sin resolution om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen föreslog parlamentet att ”man i överensstämmelse med gängse praxis i ett antal medlemsstater ger båda kamrarna i EU:s lagstiftande församling, det vill säga rådet och i synnerhet parlamentet, som är den enda institution som valts direkt av medborgarna, rätten att ta initiativ till lagstiftning, utan att det påverkar kommissionens grundläggande lagstiftningsrätt”.

I parlamentets arbetsordning fastställs regler för utarbetande och antagande av resolutioner i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget. I praktiken skiljer man mellan initiativbetänkanden som inte avser lagstiftning (INI) och initiativbetänkanden som avser lagstiftning (INL). I ramavtalet från 2010 och det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning görs ingen sådan åtskillnad.

Parlamentets direkta initiativrätt enligt fördragen

Europaparlamentet framhåller – med beklagande – att parlamentet, trots att det är den enda direktvalda EU-institutionen, inte har någon generell direkt initiativrätt.

Europaparlamentet understryker att Lissabonfördraget redan ger parlamentet direkt initiativrätt genom att erkänna parlamentets behörighet att organisera sig, dess granskande funktion och dess demokratiska legitimitet som den enda direktvalda EU-institutionen.

Europaparlamentet betonar att i en institutionell struktur där parlamentet ännu inte har någon generell direkt initiativrätt har de särskilda lagstiftningsförfaranden som det inleder en särskild konstitutionell tyngd och företräde framför ordinarie lagstiftningsförfaranden.

Europaparlamentet påminner om att det under de senaste 20 åren upprepade gånger har använt sig av dessa särskilda befogenheter att lagstifta, även om de är otillräckliga. Parlamentet beklagar dock att dessa särskilda lagstiftningsförfaranden alltför sällan har slutförts framgångsrikt på grund av att kommissionen och rådet (12) inte har gett sitt samtycke.

Europaparlamentet betonar att det utnyttjade sin initiativrätt genom att inleda ett rättsstatsförfarande enligt artikel 7 i EU-fördraget. Parlamentet kritiserar att rådet inte har följt upp detta förfarande och inte heller parlamentets efterföljande, upprepade krav på åtgärder, och påpekar att rådets underlåtenhet att på ett ändamålsenligt sätt utnyttja artikel 7 i EU-fördraget gör att de gemensamma europeiska värdenas integritet fortsätter att skadas, liksom det ömsesidiga förtroendet och unionens trovärdighet överlag. Parlamentet anser att det är nödvändigt att säkerställa ett fullständigt och omedelbart genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten (13), och att samtidigt respektera parlamentets roll som medlagstiftare. Parlamentet anser att unionen fortfarande är strukturellt oförberedd på att motverka bakslag och kränkningar när det gäller demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter i medlemsstaterna. Parlamentet anser att förvärringen av dessa problem i olika medlemsstater har visat att det behövs ett verkligt interinstitutionellt samarbete. Parlamentet beklagar djupt bristen på ordentliga svar på parlamentets initiativ om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, och upprepar sin uppmaning till kommissionen och rådet att utan dröjsmål inleda förhandlingar med parlamentet om ett interinstitutionellt avtal.

Europaparlamentet upprepar sitt motiverade förslag om att det finns en klar risk för att Ungern allvarligt åsidosätter de värden som ligger till grund för unionen. Parlamentet upprepar sin djupa oro över att standardförfarandena för utfrågningar inte säkerställer likabehandling mellan å ena sidan parlamentet och å andra sidan kommissionen och en tredjedel av medlemsstaterna avseende framläggandet av ett motiverat förslag och när det gäller tillgången till information. Parlamentet beklagar att utfrågningarna ännu inte har lett till några betydande framsteg när det gäller att ta itu med klara risker för allvarligt åsidosättande av EU:s värden.

Europaparlamentet beklagar att tre medlemsstater ännu inte har ratificerat Europeiska unionens ändrade vallag, som antogs 2018.

Europaparlamentet beklagar vidare att rådet hittills har vägrat att förhandla med parlamentet om dess undersökningsrätt, även om detta strider mot artikel 226 i EUF-fördraget och principen om lojalt samarbete, och att man inte verkställer en fördragsbestämmelse trots att man är skyldig att göra det.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av den nya stadgan för Europeiska ombudsmannen, som skett på parlamentets initiativ, vilket säkerställer att stadgan är förenlig med Lissabonfördraget.

Rådets och Europeiska rådets initiativrätt enligt fördragen

10.

Europaparlamentet beklagar att artikel 121 i EUF-fördraget, som ingår i avdelningen om ekonomisk och monetär politik, endast föreskriver att parlamentet ska underrättas. Parlamentet noterar också att rådet har utövat artikel 121 i EUF-fördraget som en faktisk initiativrätt på detta område, och kräver ytterligare befogenheter för parlamentet, som ju är den enda EU-institution som företräder medborgarna.

11.

Europaparlamentet konstaterar vidare att artikel 68 i EUF-fördraget har utnyttjats som en faktisk initiativrätt av Europeiska rådet på området frihet, säkerhet och rättvisa. Parlamentet betonar att Europeiska rådet inte är medlagstiftare och att Europeiska rådets antagande av fleråriga operativa program på detta område utan någon skyldighet att höra parlamentet eller kommissionen bör ses över med tanke på den särskilt allvarliga inverkan som denna politik har på medborgarnas grundläggande rättigheter. Parlamentet begär att parlamentet och rådet ges denna befogenhet på lika villkor vid en kommande fördragsöversyn.

12.

Europaparlamentet konstaterar att rådet, i enlighet med artikel 76 i EUF-fördraget, genom en fjärdedel av sina medlemsstater har en initiativrätt som är parallell med kommissionens när det gäller förvaltningsrättsligt samarbete, polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

13.

Europaparlamentet konstaterar att denna utveckling är en del av en bredare trend mot en ökande obalans mellan rådet, Europeiska rådet och kommissionen när det gäller beslutsfattande inom alla politikområden, i varierande grad. Parlamentet betonar att denna praxis urholkar EU:s institutionella struktur enligt fördragen. Parlamentet anser att balansen bör återställas till förmån för demokratisk legitimitet genom likvärdiga rättigheter för parlamentet.

14.

Europaparlamentet noterar med oro bristen på insyn i användningen av rådets indirekta initiativrätt enligt artikel 241 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar rådet att på ett användarvänligt sätt och på Europeiska unionens alla officiella språk offentliggöra alla begäranden som görs med hjälp av denna rättsliga grund, och insisterar på sin uppmaning till rådet att säkerställa största möjliga öppenhet i alla sina akter (14), med full respekt för EU:s regler om tillgång till handlingar.

Parlamentets indirekta initiativrätt enligt fördragen

15.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet sedan Maastrichtfördraget, i kraft av sin unika demokratiska legitimitet, har haft rätt att anmoda kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag.

16.

Europaparlamentet konstaterar att begäranden i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget måste omfattas av unionens behörighet, och att kommissionen för närvarande bara är skyldig att underrätta parlamentet om skälen till att den inte lägger fram något förslag.

17.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet och kommissionen kom överens om att ytterligare stärka denna rättighet genom ramavtalet från 2010. Parlamentet noterar att kommissionen utfäste sig att redogöra för sin uppföljning av parlamentets begäranden inom tre månader och, om kollegiet så beslutar, lägga fram ett lagstiftningsförslag.

18.

Europaparlamentet anser att det är dags att visa en mer ambitiös politisk vilja, och begär därför att man överväger en översyn av ramavtalet från 2010 i syfte att säkerställa en starkare initiativrätt för parlamentet.

19.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen, i sin uppföljning av parlamentets betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ och som antagits i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget, fram till 2019 endast i ett fåtal fall hade lagt fram lagstiftningsförslag efter parlamentets begäranden (15). Parlamentet beklagar vidare att kommissionens tidsfrister för att svara på parlamentets begäranden och för att lägga fram lagstiftningsförslag i de flesta fall inte hölls.

20.

Europaparlamentet anser att kommissionens enda skyldighet att underrätta parlamentet om sina skäl att inte följa upp ett INL-betänkande som antagits av en majoritet av parlamentets ledamöter är alldeles för svag, och välkomnar därför i starkast möjliga ordalag kommissionsordförande Ursula von der Leyens stöd för parlamentets initiativrätt och åtagandet att alltid svara på parlamentets begäranden enligt artikel 225 i EUF-fördraget genom att lägga fram en lagstiftningsakt, med full respekt för principerna om proportionalitet, subsidiaritet och bättre lagstiftning. Parlamentet förväntar sig att kommissionen står fast vid sitt åtagande att ta initiativ till lagstiftning efter det att parlamentet antagit en sådan begäran med en majoritet av sina ledamöter i ett INL-betänkande. Parlamentet anser att detta åtagande bör stärkas och att parlamentets befogenhet att påverka EU:s agenda bör stärkas.

21.

Europaparlamentet lovordar det nuvarande kommissionskollegiet för att ha svarat på alla parlamentets begäranden i god tid (16), utom i ett fall (17). Parlamentet betonar dessutom att begärandena i alla fall utom ett har lett till ett lagstiftningsförslag. Parlamentet anser att detta visar att ett interinstitutionellt prejudikat har skapats, och förväntar sig att kommissionen fortsätter att fullgöra sitt åtagande att svara på alla begäranden.

22.

Europaparlamentet anser att reflektionen om parlamentets initiativrätt måste gå hand i hand med en bredare reflektion om politiska initiativ i EU:s beslutsprocess.

23.

Europaparlamentet föreslår att uppföljningen av europeiska medborgarinitiativ bör förbättras och betonar att om kommissionen inte har offentliggjort sina avsikter inom de fastställda tidsfristerna, eller i ett meddelande har angett att den inte avser att vidta några åtgärder beträffande ett europeiskt medborgarinitiativ som uppfyller de formella kraven och är förenligt med fördragen, särskilt unionens grundläggande värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, kan parlamentet besluta att följa upp medborgarinitiativet med ett INL-betänkande.

Framtiden för parlamentets initiativrätt

24.

Europaparlamentet är djupt övertygat om att en generell och direkt initiativrätt ytterligare skulle stärka unionens demokratiska legitimitet, ge unionsmedborgarna egenmakt och återspegla utvecklingen över tid av unionens och dess institutioners befogenheter i riktning mot en starkare europeisk demokrati.

25.

Europaparlamentet anser att parlamentet, som är den enda direktvalda EU-institutionen, bör ges rätt att föreslå lagstiftning.

26.

Europaparlamentet är fast övertygat om att fördragen bör ses över så att parlamentet, som är den enda direktvalda EU-institutionen och därmed den institution som företräder medborgarna i EU:s beslutsprocess, ges en generell och direkt rätt att ta initiativ till lagstiftning. Parlamentet betonar att det bör inleda förfarandet enligt artikel 48 i EU-fördraget för att fastställa en sådan initiativrätt på lagstiftningsområdet. Parlamentet anser att dess initiativrätt åtminstone bör gälla inom de politikområden där parlamentet har befogenhet att anta lagstiftning som medlagstiftare.

27.

Europaparlamentet betonar att konferensen om Europas framtid var en aldrig tidigare skådad möjlighet att ta itu med de aktuella bristerna och ge ny kraft åt den europeiska demokratin, och uppmuntrar starkt att man följer konferensdeltagarnas rekommendation att skapa en verklig initiativrätt för parlamentet.

28.

Europaparlamentet upprepar att de frågor där parlamentet för närvarande har initiativrätt är av en särskild och förstärkt konstitutionell tyngd. Parlamentet anser därför att en ensamrätt av detta slag bör utvidgas till att omfatta frågor där unionens demokratiska legitimitet och suveränitet är särskilt relevant.

29.

Europaparlamentet noterar att dess nuvarande initiativrätt omfattar olika särskilda lagstiftningsförfaranden, såsom när det gäller förordningar som rör parlamentets egen sammansättning, val av dess ledamöter och deras stadga, Europeiska ombudsmannens stadga samt parlamentets undersökningsrätt.

30.

Europaparlamentet anser att fördragen knappt reglerar sådana förfaranden, och efterlyser ett nytt interinstitutionellt avtal mellan de tre institutionerna som uteslutande ägnar sig åt denna fråga, med full respekt för dess särskilda konstitutionella tyngd och med ökad demokratisk legitimitet för Europeiska unionen. Parlamentet anser att detta nya interinstitutionella avtal skulle kunna omfatta åtgärder för att undvika att ärenden blockeras institutionellt.

31.

Europaparlamentet anser att dess arbetsordning bättre bör återspegla den speciella karaktären för dessa lagstiftningsförfaranden. Parlamentet rekommenderar framför allt att om parlamentets antagande av en rättsakt kräver godkännande från rådet och yttrande eller godkännande från kommissionen, bör parlamentet, efter omröstningen om den föreslagna rättsakten, inleda ett samrådsförfarande med dessa institutioner. Parlamentet anser sig också behöva effektivisera förfarandena för att ändra dessa förslag till rättsakter efter sådana samråd.

32.

Europaparlamentet anser att utvidgningen av det ordinarie lagstiftningsförfarandet och fastställandet av ett ordinarie lagstiftningsförfarande där parlamentet har initiativrätt bör ses som kompletterande processer.

33.

Europaparlamentet anser att erkännandet av en direkt initiativrätt för parlamentet inte skulle utesluta möjligheten för kommissionen att behålla en parallell initiativrätt eller ha kvar ett initiativmonopol, t.ex. på budgetområdet. Parlamentet skulle också kunna tänka sig att rådet får en direkt initiativrätt på strikt definierade områden. Parlamentet uppmanar de tre institutionerna att reflektera över hur parallella initiativrättigheter faktiskt skulle kunna samexistera och genomföras i praktiken.

34.

Europaparlamentet åtar sig att till fullo använda, utveckla och ytterligare stärka potentialen i parlamentets indirekta initiativrätt, som fastställs i fördragen och vidareutvecklas i interinstitutionella avtal och genom utfästelsen från kommissionsordförande Ursula von der Leyen.

35.

Europaparlamentet anser att det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning spelar en avgörande roll för att säkerställa ett lojalt och öppet samarbete under hela lagstiftningscykeln och gör det möjligt att uppnå en bättre och ömsesidig förståelse för de olika institutionernas respektive ståndpunkter.

36.

Europaparlamentet efterlyser en gemensam bedömning av hur ramavtalet från 2010 fungerar och behovet av en riktad översyn för att säkerställa att dess bestämmelser och tidsramarna för parlamentets indirekta initiativrätt kan upprätthållas på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmanar också rådet och kommissionen att tillsammans med parlamentet bedöma i vilken utsträckning det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör ses över i syfte att undanröja eventuella hinder för parlamentets befogenheter att föreslå lagstiftningsinitiativ.

37.

Europaparlamentet anser att det är lämpligt att se över sina interna regler, förfaranden och krav, även när det gäller utarbetandet av betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ enligt artikel 225 i EUF-fördraget, för att säkerställa att förslagen är fokuserade och välunderbyggda. Parlamentet föreslår en rationalisering av de förfaranden som anges i parlamentets arbetsordning för utarbetande och antagande av resolutioner i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget för att säkerställa att varje begäran till kommissionen om ett lagstiftningsinitiativ beaktas på lämpligt sätt, alltid med respekt för det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, oavsett vilken parlamentsresolution som innehåller begäran.

38.

Europaparlamentet åtar sig att i första hand använda dessa instrument för att begära att kommissionen lägger fram lagstiftningsförslag. Parlamentet påpekar i detta sammanhang behovet av att rikta begäranden enbart till kommissionen och att se till att innehållet i betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ inte avviker från det ämne för betänkandet som bestämts. Parlamentet understryker att dess antagande av fokuserade och väl underbyggda betänkanden i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget kräver att nödvändig teknisk och administrativ kapacitet säkerställs.

39.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att säkerställa ett nära samarbete med kommissionen under hela livscykeln för initiativbetänkanden som avser lagstiftning för att säkerställa att processen är så effektiv, transparent och inkluderande som möjligt. Parlamentet framhåller utskottsordförandekonferensens och talmanskonferensens roller i detta avseende.

40.

Europaparlamentet betonar att det fullt ut respekterar det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, som betonar behovet av en förhandsanalys av det europeiska mervärdet samt en bedömning av kostnaderna för uteblivna EU-åtgärder, och att det har en struktur för den konsekvensbedömningsverksamhet som i möjligaste mån ska genomföras innan parlamentet lägger fram ett INL-betänkande, i syfte att förbättra den bedömning av det europeiska mervärdet som föreskrivs i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

41.

Europaparlamentet anser att kommissionen – när den bedömer principerna om subsidiaritet, proportionalitet och bättre lagstiftning som en del av sin uppföljning av parlamentets begäranden om lagstiftningsförslag enligt artikel 225 i EUF-fördraget – bör ta vederbörlig hänsyn till parlamentets tillhörande analyser när det gäller ”europeiskt mervärde” och ”kostnaden för utebliven europeisk integration”. Parlamentet påpekar att kommissionen enligt det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning redan är skyldig att besvara alla frågor som tas upp av medlagstiftarna i samband med sådana analyser.

42.

Europaparlamentet anser dessutom att kommissionen bör se till att utkast till förslag som antas efter ett förslag från parlamentet i enlighet med artikel 225 i EUF-fördraget tydligt kopplas till relevanta INL-betänkanden, vilket ger ett tydligt avtryck i fråga om påverkan på lagstiftningen.

43.

Europaparlamentet åtar sig att främja en starkare samordning med Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén genom att ta vederbörlig hänsyn till deras yttranden inom ramen för artikel 225 i EUF-fördraget.

44.

Europaparlamentet upprepar att tillgänglighet, etik och transparens är av största vikt och måste vara vägledande för alla EU-institutioners verksamhet. Parlamentet begär att all relevant information om initiativbetänkanden som avser lagstiftning, såsom interna förfaranden eller kommissionens uppföljning, ska göras lättillgänglig online på alla officiella EU-språk.

45.

Europaparlamentet upprepar vikten av den förberedande lagstiftningsfasen och påminner om parlamentets roll i enlighet med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och ramavtalet från 2010. Parlamentet begär att arbetet med att inrätta en gemensam databas för lagstiftning påskyndas, i enlighet med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

46.

Europaparlamentet påminner om hur viktigt medborgarnas och det civila samhällets deltagande är för EU:s demokratiska legitimitet. Parlamentet uppmanar alla EU-institutioner att på ett meningsfullt sätt involvera dem i beslutsfattandet i alla skeden av den politiska cykeln.

o o

47.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

(2) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(3) EUT C 252, 18.7.2018, s. 215.

(4) EUT C 252, 18.7.2018, s. 201.

(5) EUT C 449, 23.12.2020, s. 90.

(6) EUT C 270, 7.7.2021, s. 71.

(7) EUT C 362, 8.9.2021, s. 6.

(8) Europaparlamentets generaldirektorat för EU-intern politik, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, studie om Europaparlamentets initiativrätt, Bryssel, 2020, s. 55 och 57.

(9) Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (EUT C 215, 19.6.2018, s. 162).

(10) Europaparlamentets resolution av den 7 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (EUT C 395, 29.9.2021, s. 2).

(11) Europaparlamentets generaldirektorat för EU-intern politik, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, studie om Europaparlamentets initiativrätt, Bryssel, 2020, s. 12.

(12) Ibid., s. 34–35.

(13) EUT L 433 I, 22.12.2020, s. 1.

(14) Resolutionen av den 17 januari 2019 om ombudsmannens strategiska undersökning OI/2/2017 om insynen i diskussionerna om lagstiftning i rådets förberedande organ (EUT C 411, 27.11.2020, s. 149).

(15) Europaparlamentets generaldirektorat för EU-intern politik, utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, studie om Europaparlamentets initiativrätt, Bryssel, 2020, s. 54.

(16) Kommissionens svar på följande resolutioner från Europaparlamentet:

—	Resolutionen av den 8 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om digitala finanser: nya risker med kryptotillgångar – reglerings- och tillsynsutmaningar när det gäller finansiella tjänster, institut och marknader (EUT C 395, 29.9.2021, s. 72).

—	Resolutionen av den 22 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU (EUT C 404, 6.10.2021, s. 175).

—	Resolutionen av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om rättsakten om digitala tjänster: anpassning av handels- och civilrättsliga regler för kommersiella enheter som är verksamma på nätet (EUT C 404, 6.10.2021, s. 31).

—	Resolutionen av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om rättsakten om digitala tjänster: förbättring av den inre marknadens funktionssätt (EUT C 404, 6.10.2021, s. 2).

—	Resolutionen av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en ram för etiska aspekter av artificiell intelligens, robotteknik och tillhörande teknik (EUT C 404, 6.10.2021, s. 63).

—	Resolutionen av den 20 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en skadeståndsordning för artificiell intelligens (EUT C 404, 6.10.2021, s. 107).

—	Resolutionen av den 21 januari 2021 med rekommendationer till kommissionen om rätten att inte vara uppkopplad (EUT C 456, 10.11.2021, s. 161).

(17) Svar från kommissionen på Europaparlamentets resolution av den 13 maj 2020 med rekommendationer till kommissionen om ett skyddsnät för mottagare av stöd från EU-program: upprättande av en beredskapsplan för den fleråriga budgetramen (EUT C 323, 11.8.2021, s. 2).

Top

Choose the experimental features you want to try