EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 15.11.2022
COM(2022) 592 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
Mot en stark och hållbar algindustri i EU
{SWD(2022) 361 final}
1.Inledning
Det är dags att fullt ut utnyttja algernas potential som en förnybar resurs i Europa. Behovet av att säkra en trygg försörjning när det gäller råvaror och energi har blivit allt mer akut i och med Rysslands omotiverade och oprovocerade militära aggression mot Ukraina. Den påverkar tillgången till gödselmedel, djurfoderingredienser och energi, och detta eldar på de höga priserna på energi, handelsvaror och livsmedel världen över och orsakar otrygghet, vilket hämmar tillväxten och förvärrar inflationstrycket i världen.
En växande världsbefolkning, krympande resurser, miljöbelastning och klimatförändringar gör att det krävs en ny strategi för livsmedelssystemen och de ekonomiska systemen. För att så ska bli fallet är det nödvändigt att utveckla nya och hållbara sätt att livnära en snabbt ökande världsbefolkning. Hur gör man det? Genom att till att börja med använda den väldiga och alltför dåligt utnyttjade resurs som haven och oceanerna utgör – just nu är det bara upp till 2 % av våra livsmedel som kommer därifrån, trots att de täcker över 70 % av jordens yta.
I den europeiska gröna given, från jord till bord-strategin och meddelandet om en hållbar blå ekonomi påvisas potentialen hos odlade marina livsmedel (sjömat) som proteinkälla för livsmedel och foder med lågt koldioxidavtryck. I från jord till bord-strategin betonas algernas betydelse som en viktig alternativ proteinkälla för ett hållbart livsmedelssystem och en global livsmedelstrygghet.
I de strategiska riktlinjerna för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU för perioden 2021–2030 (de strategiska riktlinjerna för vattenbruk i EU) betonas behovet av att främja odling av alger – både makroalger (tång) och mikroalger – som ett sätt att uppnå åtskilliga av målen i den europeiska gröna given. Odlingen av alger kan bidra till uppnåendet av EU:s mål när det gäller utfasning av fossila bränslen, nollförorening, cirkularitet, bevarad och återupprättad biologisk mångfald, skydd för ekosystemen och utveckling av ekosystemtjänster. Alger kan ersätta fossilbaserade produkter och fungera som råvara till växtbiostimulanter, biobaserade kemikalier och andra material, samt biobränslen. I meddelandet om hållbara kretslopp för kol fastställs algernas potential i en ekonomi för blått kol.
I rapporten Food from the Oceans, konstaterar Europeiska kommissionens högnivåmekanism för vetenskaplig rådgivning att tång har potential att svara för de dryga 100 miljoner ton extra biomassa som beräknas krävas till livsmedel de närmaste 20 åren. Genom produktion och bearbetning av alger och andra nya resurser från havet (biomassa) kan man tillhandahålla hållbara livsmedels- och foderprodukter, och även läkemedel, nutraceutika, växtbiostimulanter, biobaserade förpackningar, kosmetika och andra produkter som inte är livsmedel (se figur 1).
Figur 1: Användningsområden för algbiomassa
Men en utökad tångodling till havs bör inte påverka jämvikten i de marina ekosystemen, och vi bör undvika att göra om samma miljömisstag i haven som vi tidigare gjort på land.
Den europeiska algindustrin är visserligen liten just nu, men har potential att bli en betydande del av EU:s blå bioekonomi. En kombination av forskning och innovation i EU och entusiastiskt entreprenörskap har nu gett upphov till det momentum algindustrin i EU behövde för att utvecklas och utvidgas – i FN:s Global Compact kallas det rentav för en tångrevolution – och samtidigt bidra till målen i den europeiska gröna given. EU är på så vis i en bra position för att utnyttja sin algpotential det närmaste årtiondet.
Koalitionen Seaweed for Europe uppskattar att EU:s efterfrågan på tång kan öka från ca 270 000 ton 2019 till 8 miljoner ton 2030 och uppgå till ett värde av 9 miljarder euro 2030 sett till alla sektorer, av vilka foder, livsmedel och växtbiostimulanter (gödselprodukter) är de största. En sådan produktionsökning skulle kunna skapa 85 000 arbetstillfällen, avlägsna tusentals ton fosfor och kväve från Europas hav varje år, minska koldioxidutsläppen med upp till 5,4 miljoner ton årligen samt minska belastningen på marken16.
En blomstrande algindustri i EU skulle kunna bli en ledstjärna och inspirationskälla för andra branscher att bli mer regenerativa, innovativa och socialt föredömliga, och samtidigt skapa tusentals arbetstillfällen, i synnerhet i kustsamhällen. Som redan har sagts i meddelandet om kommissionens nya strategi för en hållbar blå ekonomi5 behandlas i det här meddelandet algernas potential i EU och det fastställs en sammanhållen strategi, med målinriktade åtgärder, som ska stödja en utvidgning av den regenerativa algodlingen och algproduktionen i hela EU och utveckla och bredda marknaderna för användning av alger för både livsmedelsändamål och andra ändamål.
2.Varför alger anses vara en outnyttjad resurs i Europa
Alger är fattiga på fett och rika på kostfibrer, mikronäringsämnen och bioaktiva föreningar, och framhålls därför ofta som nyttig och kalorisnål mat. Några arter är också kända för att innehålla särskilt mycket protein. Tack vare sina biokemiska föreningar och egenskaper är alger ett värdefullt material inom allt fler andra kommersiella användningsområden, t.ex. djurfoder/fiskfoder och fodertillsatser, läkemedel, nutraceutika, växtbiostimulanter, biobaserade förpackningar, kosmetika eller biobränslen, samt hjälpmedel vid avloppsvattenrening, t.ex. fixering av koldioxid och näringsämnen osv. Alger avlägsnar också näringsämnen från akvatiska ekosystem och minskar på så sätt övergödningen. Tång som odlas till havs tar upp koldioxid och minskar därmed försurningen av haven. Alla dessa potentiella fördelar måste naturligtvis beaktas mot bakgrund av befintlig EU-lagstiftning och vägas mot de potentiella hälsoriskerna i relevanta fall (t.ex. med tanke på den höga halten tungmetaller i vissa alger).
Tångindustrin i Europa är för närvarande mer inriktad på skörd av vild tång än på odling, som i Asien, och befinner sig därför fortfarande i ett mycket tidigt utvecklingsskede. Den asiatiska marknaden,14 har vuxit kraftigt det senaste årtiondet (där tång nu svarar för omkring hälften av hela världens vattenbruksproduktion), men den europeiska tångproduktionen har hittills varit försumbar (se figur 2 nedan).
Figur 2: Produktion från havsbruk i EU och globalt
.
Trots sin nuvarande marginella andel av den globala tångmarknaden
kan EU, mot bakgrund av de gynnsamma affärsmöjligheterna, utveckla en stark algindustri inriktad på vattenbruksproduktion och nyskapande havsbruk med tång (marin permakultur
). En sådan industri kan utnyttja möjligheterna i Europas väldiga hav och samtidigt skapa arbetstillfällen i lokalsamhällen, producera nyttiga koldioxidsnåla produkter, regenerera kustekosystem (t.ex. genom att koldioxid och näringsämnen binds och syre bildas) och tillhandahålla ekosystemtjänster.
EU är en av världens största importörer av tångprodukter sett till värde (554 miljoner euro 2016), så det finns uppenbart en kraftig efterfrågan på tångprodukter i Europa. Denna efterfrågan förväntas öka i linje med hälso- och hållbarhetstrenderna. En växande världsbefolkning och konsumtionsmönstren kommer att medföra en ytterligare ökad efterfrågan på alger och algbaserade produkter
. Efterfrågan i EU på alger och algbaserade produkter förväntas öka på samma sätt de kommande åren (se figur 3). När det gäller mikroalger, som också kan produceras på land och långt från havet, ökar även efterfrågan på Chlorella
och cyanobakterien Spirulina
i EU.
Figur 3: Förväntad ökning av efterfrågan på algbaserade produkter16,.
Det förväntas att EU:s marknad för Chlorella och Spirulina kommer att ha en årlig tillväxttakt på 6,4 % resp. 8,7 % fram till 202530. Efterfrågan på livsmedels- och dryckesprodukter innehållande tång i EU ökade med en faktor på 2,5 mellan 2011 och 2015. Det ökande antalet vegetarianer och veganer i EU, som för närvarande är uppskattningsvis 75 miljoner, och mer miljö- och hälsomedvetna konsumenter kommer också att medföra en större efterfrågan på livsmedel och andra produkter som är baserade på växter, däribland alger.
Alla EU:s havsregioner har också konstaterats vara gynnsamma områden och områden där avsevärda miljömässiga och socioekonomiska fördelar kan uppnås genom att algindustrin utvecklas. Exempelvis är naturförhållandena i Atlanten och Nordsjön idealiska för att odla tång, med sina kalla och näringsrika vatten, och forskarna anser att det finns stora områden i Europa som lämpar sig för tångodling.
3.Vad har gjorts hittills och varför räcker det inte?
I slutet av 2019, efter samråd med ca 300 berörda parter, publicerade Blue Bioeconomy Forum sin färdplan för den blå bioekonomin, Roadmap for the Blue Bioeconomy. Där identifierade man flaskhalsar och utformade rekommendationer på fyra huvudområden, närmare bestämt 1) politik, miljö och regelverk, 2) finanser och affärsutveckling, 3) konsumenter och värdekedjor och 4) vetenskap, teknik och innovation. Angående den nuvarande algindustrin i EU och dess potential för hållbar tillväxt drog man slutsatsen att algodlingens utveckling har hindrats av sådana faktorer som höga produktionskostnader, lågskalig produktion, begränsade kunskaper om marknaderna, konsumenternas behov och algodlingens risker och miljöpåverkan, samt en fragmenterad styrningsram. I figur 4 nedan sammanfattas de största problemen, och där fastställs allmänna och specifika åtgärder för att lösa dem.
På senare år har kommissionen inlett och stöttat ett antal initiativ om alger som just nu befinner sig på genomförande- eller planeringsstadiet (2021–2023). Det rör sig om projektet EU4Algae (att skapa en europeisk samarbetsplattform för berörda parter angående alger), ansökningsomgångar för EU:s forsknings- och innovationsfonder (Horisont 2020, Horisont Europa), det gemensamma företaget för ett cirkulärt, biobaserat Europa, investeringar inom algindustrin som möjliggjorts av Europeiska havs- och fiskerifonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden, samt företagsstödmekanismer knutna till den blå ekonomin (Blue Invest,
mekanismen för stöd till vattenbruket
).
Figur 4: Problem, mål och föreslagna åtgärdsområden för EU:s initiativ rörande alger.
Det pågår också initiativ för att öka kunskapen om alger, t.ex. det europeiska nätverket för marina observationer och datainsamling (kartläggning av algföretag), kommissionens kunskapscentrum för bioekonomin, det gemensamma forskningscentrumets (JRC) studie om biomassa, studier om alger där man undersöker hur alger kan bidra till klimatmålen och vilka näringsämnen de innehåller, initiativ för ökad kunskap och medvetenhet om haven, strategier för smart specialisering osv. Styrelsen för EU-uppdraget Återställ våra hav och vatten till 2030 konstaterar i sin senaste rapport att det är avgörande för människans existens och välbefinnande och för EU-invånarnas försörjningsmöjligheter att hav och vatten regenereras. I initiativet Livsmedel 2030
, som genomförts genom Horisont Europa, har man infört och främjat en systematisk metod för forsknings- och innovationspolitik där land och hav, producenter och konsumenter kopplas samman i en integrerad strategi för livsmedelscykeln. Initiativet syftar till en omvandling av livsmedelssystemen så att planetens gränser respekteras, nyttig, säker och näringsrik mat och kost tillhandahålls för alla, och en mångsidig, rättvis, inkluderande och blomstrande livsmedelsekonomi främjas. Ett av de tio handlingsområdena i Livsmedel 2030 är att ta fram lösningar för livsmedel från resurserna i hav och sötvatten, där algodlingen har en central roll.
Det europeiska blå forumet för havsanvändare kommer att möjliggöra diskussioner mellan sektorerna i den blå ekonomin (t.ex. algindustrin som är en viktig del av EU:s blå bioekonomi), berörda parter och forskare för att utveckla synergier och förena konkurrerande användningsområden för havet, med hänsyn till målen om klimatneutralitet, nollförorening samt skydd och bevarande av havsmiljön.
För närvarande omfattas algindustrin, i synnerhet tångvattenbruk, av en mängd regelverkstexter på både EU-nivå och nationell nivå (figur 5). I stället för den fragmentering detta leder till skulle algindustrin gynnas av en mer sammanhållen strategi.
Figur 5: EU-rättsakter som rör tångvattenbruk
Alla de åtgärder som förtecknas i avsnitt 4 bidrar var för sig till att utveckla algindustrin i EU. Dock behövs det en mer samordnad systembaserad strategi, som kompletterar den befintliga ramen med ytterligare politiska åtgärder, t.ex. samtidig tillämpning av olika nyckelåtgärder för att främja utvecklingen av en regenerativ algindustri i EU.
Kommissionen har en central roll i att skapa förhållanden som gör det möjligt att avlägsna de hinder som algindustrin i EU just nu står inför. Kommissionen bör även bemöta EU-invånarnas eventuella farhågor när det gäller hur miljömässigt hållbart det är med storskalig tångodling och hur säkra de algbaserade produkter är som släpps ut på marknaden i EU.
4.Vad behöver EU göra?
För att frigöra potentialen inom algindustrin i EU behöver den regenerativa odlingen och produktionen av alger utökas i hela EU, och marknaderna för användning av alger för både livsmedelsändamål och andra ändamål måste utvecklas och breddas. När detta har gjorts bör EU kunna frigöra sin potential att säkerställa kontinuerlig tillgång till algbiomassa, strategiskt oberoende av import och en algindustri som fungerar smidigt.
För att utnyttja hela potentialen hos algindustrin i EU har det fastställts särskilda åtgärder efter en omfattande preliminär analys av sektorn och breda samråd med berörda parter. De fastställda åtgärderna bygger på befintliga initiativ (se avsnitt 3 ovan), bästa tillgängliga vetenskap, kunskap och uppgifter samt bästa företagspraxis.
I detta meddelande fastställs 23 åtgärder vars syfte är att
(1)förbättra styrningsramen och lagstiftningen,
(2)förbättra företagsklimatet,
(3)åtgärda kunskaps-, forsknings-, teknik- och innovationsbrister, och
(4)öka allmänhetens kännedom om alger och algbaserade produkter och acceptansen av dem på marknaden i EU.
Åtgärderna som beskrivs i detta meddelande ska föregås av samordnade pilotåtgärder. De kommer att genomföras i nära samarbete med medlemsstaterna och berörda parter.
För att genomföra de åtgärder som planeras i detta meddelande har det öronmärkts viss finansiering,, och vissa åtgärder som rör alger i Horisont Europa har redan slutförts eller pågår. Kommissionen kommer att fortsätta att undersöka möjligheter att införliva algrelaterade åtgärder i ovanstående och övriga ansökningsomgångar om finansiering.
4.1.Förbättra styrningsramen och lagstiftningen
För närvarande finns det viss EU-lagstiftning som gäller för tångodling till havs eller algodling på land, t.ex. lagstiftningen om livsmedelssäkerhet eller gödselprodukter (figur 5). Fragmenteringen är dock stor på områden där det inte finns något regelverk på EU-nivå utan i stället olika nationella regelverk, beroende på de specifika förhållandena i den enskilda EU-medlemsstaten (t.ex. sett till licensiering, tillträde till havsområden, arter som ska odlas).
Algindustrin i EU behöver därför en sammanhängande och förenklad styrning för hela EU, däribland förenklade förfaranden och en ram för övervakning och kvalitet, med slutmålet att säkra algbaserade biomassaprodukter från hållbara källor släpps ut på marknaden. Åtgärder för att uppnå detta kan vara att ta fram en ny verktygslåda för algodlare i medlemsstaterna, anpassad efter odlingsförhållandena i olika havsområden, och uppmuntra till att bestämmelser som rör alger integreras i ländernas styrningsramar (t.ex. havsplaner) och strategier (t.ex. bioekonomiska strategier). En särskild åtgärd bör inriktas på hur algodlare lättare kan få tillträde till havsområden för algodling och enklare erhålla licenser för algodling (t.ex. på grundval av det vägledningsdokument för tillgång till utrymme som behandlas i de strategiska riktlinjerna för vattenbruk i EU, utbyte av god praxis genom den öppna samordningsmetoden för vattenbruk osv.).
Kommissionen kommer också att uppmuntra medlemsstaterna att ta med algodling i sina nationella/regionala havsplaner enligt direktivet om havsplanering, för att främja hållbar utveckling och en samexistens mellan olika sektorer på det marina området. Bättre styrning medför även att det utvecklas nya eller förbättrade branschstandarder för algprodukter och att de rättsliga ändringar som behövs övervägs.
Kommissionen kommer att
1)med början 2023, och i nära samarbete med berörda parter, utarbeta en ny verktygslåda för algodlare,
2)arbeta med medlemsstaterna för att underlätta tillträdet till havsområden, fastställa optimala platser för tångodling och integrera tångodling och mångsidig användning av havet i havsplanerna,
3)till slutet av 2026 tillsammans med Europeiska standardiseringskommittén (CEN) utarbeta standardmetoder för testning, kvantifiering och utvinning av algbaserade ingredienser och främmande ämnen,
4)till slutet av 2026 tillsammans med CEN utveckla standarder för biobränslen från alger och en certifieringsmetod för algbaserade biobränsleprodukter som ska användas inom olika transportsektorer, i synnerhet tunga vägtransporter liksom flyg- och sjötransporter,
5)med början 2023 bedöma marknadspotentialen, effektiviteten och säkerheten när det gäller algbaserade material som används i gödselprodukter och behovet av att ändra förordning (EU) 2019/1009 om EU-gödselprodukter så att den innefattar algbaserade material.
Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att förenkla de nationella licensieringsförfarandena och sin styrning
när det gäller algodling.
|
4.2.Understödja förbättringar i företagsklimatet
För att en regenerativ algindustri ska kunna växa är det avgörande med ett smidigt fungerande och blomstrande företagslandskap och en sund havsmiljö. Genom ett förbättrat företagsklimat kommer branschen i EU att kunna samarbeta i högre grad inom EU och med algindustrin i EU:s grannländer, för att kunna ta fram nya livsmedelstillämpningar, i lämpliga fall, och upptäcka arter som används som traditionella livsmedel i medlemsstaterna. Det bör också leda till att nya algarter introduceras på EU-marknaden, så att det på marknaden finns en större variation av algarter som används som livsmedel eller foder eller för andra ändamål.
Algproduktionen bör främjas genom olika finansieringsmekanismer för att diversifiera kust- och landsbygdsområdenas ekonomiska aktivitet och inkomstkällor. I synnerhet kommer kommissionen att genom pilotprojekt uppmuntra och stödja fiskare att styra om sin yrkesverksamhet till regenerativ havsodling.
Det bör tillhandahållas riktat stöd till innovativa små och medelstora företag, som innebär att man på bästa sätt utnyttjar marknadsinformation och ökar investerarnas kapacitet att mobilisera kapital för företag/teknik med hög potential, utarbetar nya coachningspaket om hållbarhet för små och medelstora företag och ger tekniskt stöd för att påskynda samarbetet företag emellan. Man bör även bedöma möjligheten att använda och utvinna näringsämnen från algbaserade produkter och ta med algbaserade produkter i ramverken för grön märkning och grön upphandling.
Kommissionen kommer att
6)med början 2023 och tillsammans med algindustrin undersöka algmarknaden och föreslå marknadsstimulerande mekanismer som ska stödja och främja att tekniken överförs från forskning till marknad,
7)med början 2024, utifrån god praxis, livsmedelsindikatorer och annan relevant information, utarbeta särskild vägledning så att fiskbaserat foder ersätts med algbaserat foder,
8)arbeta med algindustrin och medlemsstaterna för att
A.identifiera fungerande och säkra alternativ till användning av näringsämnen och koldioxid från olika källor för mikroalgodling och ekologisk certifiering,
B.främja utvinning av näringsämnen från algbiomassa,
C.stödja en livscykelanalys av miljö- och klimatpåverkan från algodling och algproduktion genom att överväga att utarbeta övervakningsmetoder och indikatorer för att mäta tångodlingens miljöpåverkan och hållbarhet,
9)under 2023–2024 finansiera pilotprojekt till stöd för fiskare som styr om sin yrkesverksamhet från fiske till regenerativ havsodling,
10)utöka det riktade stödet till innovativa små och medelstora företag och projekt inom algindustrin genom utökad verksamhet med plattformen BlueInvest,
11)med början 2023 underlätta samarbetet inom havsområden och makroregioner genom att främja innovativa interregionala partnerskap (t.ex. den blå bioekonomin, med fokus på alger), genom strategier för smart specialisering och 3S-plattformen för hållbar blå ekonomi.
|
4.3.Åtgärda kunskaps-, data-, teknik- och innovationsbrister
Teknisk utveckling, innovation och bättre kunskap är avgörande för att främja en regenerativ algodling och algproduktion i EU. Tillgången till pålitlig information om algindustrin i EU, däribland socioekonomiska data och miljödata, är för närvarande begränsad. Detta gör att marknaderna för algproduktion utvecklas och breddas långsammare. För att avgöra algernas potential att bidra till målen i den europeiska gröna given krävs det en riktad insats för forskningssamarbete, som kan realiseras genom EU:s program Horisont Europa, däribland genom särskilda ansökningsomgångar inom partnerskapet för hållbar blå ekonomi och EU-uppdraget Återställa våra hav och vatten senast 2030.
De viktigaste metoderna för algproduktion håller just på att utvecklas (se figur 6), men det behöver tas fram innovativ utrustning för att öka produktiviteten inom algindustrin och kvaliteten på algbaserade produkter. Sådan utrustning kan t.ex. vara storskaliga (eventuellt automatiserade) odlings- och bearbetningssystem, övervakningssonder med kommando- och kontrollsystem osv., som kan minska oförutsägbara biomassaförluster och arbetskostnader. Innovativ utrustning kan även ha stor betydelse för att förbättra nedströmsprocesserna, t.ex. bioraffinaderier, så att man kan bearbeta hela biomassan av makroalger och mikroalger i stället för bara en liten volym aktiva komponenter medan resten av biomassan går till spillo. Vidare är det nödvändigt att avlägsna systemhinder för innovation och se till att algbaserade produkter snabbare kommer ut på marknaden.
Kunskapen bör också bli bättre om miljöpåverkan från skörd av vild tång och de mängder tång som sköljs upp på EU:s kuster. Detta för att bedöma hur mycket av detta slags biomassa som kan medför hållbara affärsmöjligheter för företag i EU. Algodlingssektorn skulle helt klart gynnas av en EU-omfattande centraliserad strategi för bevarande av de europeiska tångarterna. En sådan strategi skulle också bidra till tångens biologiska mångfald.
Figur 6: Huvudsakliga metoder för algproduktion i Europa
Trots att tången kan ta upp koldioxid och minska försurningen av haven har den fram till nu oftast förbisetts i samband med bedömningarna av blått kol. Studier visar dock att makroalger kan förflyttas av strömmar och samlas i kolsänkor utanför sina habitat. Koldioxid kan också bindas genom att alger omvandlas till hållbara produkter, såsom algbaserade cirkulära material (däribland förpackningar). Om dessa processer klarläggs och kvantifieras skulle vattenbruksproducenter kunna få ytterligare incitament (t.ex. krediter för blått kol) för sådana verksamheter som regenerativ tångodling och integrerad algproduktion.
Det behövs dock mer kunskap om genomförbara alternativ för att förbättra de politiska och rättsliga villkoren för att kunna integrera blått kol som en naturlig klimatlösning, utreda ekonomiska strategier och redovisningsverktyg för växthusgasutsläpp och upptag och bindning av koldioxid med hjälp av alger, liksom odlingens och användningens påverkan på detta, klarlägga äganderättsförhållanden, sammanställa en lista över teknik under utveckling (t.ex. sensorer) och datorverktyg (t.ex. artificiell intelligens, blockkedjor) så att man till låg kostnad kan mäta bindningen av blått kol och omsätta den i penningvärde och få en bättre uppfattning om mindre kända aspekter av det blå kolets kretslopp (t.ex. hur tången bidrar). Det krävs också en bättre kunskap om möjligheterna och perspektiven när det gäller utvecklingen av ekonomin för blått kol, i synnerhet inlagring av blått kol och certifiering av koldioxidupptag. Genom innovativa strategier för havsbruk med tång (såsom marin permakultur) skulle tångodling också kunna underlättas ute till havs i Medelhavet och Atlanten i södra EU, där vattendjupet lämpar sig för sådan verksamhet.
Kunskap
Kommissionen kommer att
12)till slutet av 2023 införliva kunskap om algindustrin i EU:s stödmekanism för vattenbruk,
13)till slutet av 2025, och i samarbete med berörda parter, utföra en studie för att få bättre kunskap om möjligheterna att begränsa klimatförändringarna genom tång och om tångens roll som blå kolsänkor,
14)till slutet av 2025, och i samarbete med forskare och akademiker, bedöma möjligheterna till en EU-omfattande strategi för att bevara tångens biologiska mångfald genom att bevara och dokumentera europeiska tångarter i ett centraliserat biobanksnät eller en databank,
15)med början 2023, och efter råd från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, inleda diskussioner om att fastställa maximinivåer för främmande ämnen och jod i alger och/eller anta en ny övervakningsrekommendation för algarter för vilka det finns otillräckligt med data om förekomsten av främmande ämnen, så att det kan fastställas maximinivåer,
16)med början 2023, och i samarbete med medlemsstaterna, studera befintliga övervakningssystem och de data som finns om skörd av vildväxande tång och ilandspolad tång på EU:s kuster.
Teknisk utveckling och innovation
Kommissionen kommer att
17)genom Horisont Europa och andra EU-forskningsprogram stödja utvecklingen av nya och förbättrade bearbetningssystem för alger och nya produktionsmetoder för värdefulla föreningar som traditionellt utvinns ur alger (t.ex. bioraffinaderier, precisionsfermentering, cellfria system), där alger bearbetas till cirkulära biobaserade produkter med många användningsområden,
18)tillsammans med medlemsstaterna, och genom Horisont Europa och andra forskningsprogram från EU, stödja utvecklingen av bättre och skalbara algodlingssystem (t.ex. integrerat multitrofiskt vattenbruk, multianvändning av havet, odling ute till havs, fotobioreaktorer och algaeponics) eller metoder (t.ex. cellulärt havsbruk och makroalger i tankar) för att hantera de nuvarande tekniska begränsningarna i produktionssystemen för makroalger och mikroalger,
19)ta itu med särskilda tekniska och systemrelaterade utmaningar vad gäller biobränsle från alger och identifiera åtgärder för marknadsetablering inom ramen Horisont Europa.
Data
Kommissionen kommer att
20) med början 2023 göra en översikt över tillgången till data om alger (t.ex. produktion, sysselsättning, omsättning och andra socioekonomiska data) och utfärda en rekommendation om centralisering av källorna till dessa data.
|
4.4.Öka allmänhetens kännedom om alger och algbaserade produkter och acceptansen av dem på marknaden
Konsumenter och allmänheten i EU känner ofta inte till algodlingens och de algbaserade produkternas många fördelar, som kan vara allt från att regenerera havens ekosystem till att ge koldioxidsnåla produkter och skapa arbetstillfällen i den blå ekonomin. Ökad kännedom om alger och algbaserade produkter hos allmänheten kan främja efterfrågan på dem och således även algindustrins utveckling i EU.
Det går att öka kunskaperna om den blå bioekonomin genom utbildningsprogram på skolor, matlagningsprogram där tång används, broschyrer och tidningsartiklar i ämnet samt kampanjer i sociala medier. Genom en målinriktad analys av konsumenternas beteende och preferenser när det gäller algbaserade produkter kan man också få en uppfattning om var det saknas kunskap och var det alltså behövs initiativ för att öka medvetenheten och om i vilken riktning affärsutvecklingen när det gäller alger bör gå.
Kommissionen kommer att
21)med början 2023 stödja ökad medvetenhet bland konsumenterna genom att
A.utföra en analys av konsumenternas syn och preferenser
när det gäller algbaserade produkter,
B.starta en faktabaserad EU-omfattande informationskampanj, och där så är lämpligt, regionala eller lokala informationskampanjer för att lyfta fram de algbaserade produkternas många olika användningsområden och fördelar
,
22)höja de algbaserade produkternas hållbarhetsprofil inom EU:s ram för märkning av hållbart producerade livsmedel, däribland marknadsföringsstandarder för fiskeri- och vattenbruksprodukter och de initiativ för grön offentlig upphandling som planeras inom ramen för från jord till bord-strategin,
23)med början 2023, och tillsammans med plattformen EU4Ocean och medlemsstaterna, främja åtgärder för att öka medvetenheten i skolor och universitet om den blå bioekonomin liksom innovativa lösningar för ett regenerativt vattenbruk.
|
5.Slutsatser
Genom att agera nu kan EU utnyttja tillfället att ta itu med potentiella brister och inte bara reagera på det ökande intresset för alger som en alternativ råvara i olika ekonomier, utan även stimulera utvecklingen av en ekonomiskt, socialt och miljömässigt säker, förnybar och konkurrenskraftig resurs för den växande marknaden för algbaserade produkter i EU och internationellt. Såsom konstateras i Horisont Europas uppdrag Återställa våra hav och vatten senast 2030 är det viktigt för vår existens och vårt välbefinnande och för EU-invånarnas försörjningsmöjligheter, i synnerhet i kustsamhällena, att hav och vatten regenereras. Här kan alger ha stor betydelse.
Mot bakgrund av den europeiska gröna given är detta initiativ viktigt för att förvandla de aktuella miljö- och klimatutmaningarna till affärsmöjligheter. Det utgör en integrerad och systembaserad strategi för att skapa synergier mellan pågående åtgärder och föreslå nya åtgärder, som beskrivs i detta meddelande. Sådan integrering och samordning krävs för att se till att EU:s budget genomförs ändamålsenligt och tillämpas på ett smart ekonomiskt sätt, genom att man säkerställer synergier och maximerar kunskapsutbytet.
Algindustrin i EU är ung, dynamisk och snabbt föränderlig, och kunskapen på området ökar hela tiden liksom antalet forskningsprojekt. Kommissionen kommer före slutet av 2027 att utarbeta en rapport där man bedömer framstegen med att genomföra detta meddelande.