EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 12.11.2021
SWD(2021) 318 final
ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR
SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER - SAMMANFATTANDE RAPPORT
Följedokument till
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén
Beredskapsplan för att trygga livsmedelstillgången och livsmedelsförsörjningen under kristider
{COM(2021) 689 final} - {SWD(2021) 317 final}
RESULTAT FRÅN DET RIKTADE SAMRÅDET MED BERÖRDA PARTER, INKLUSIVE ÖPPNA SVAR
Samrådet med berörda parter är en central del av den samrådsstrategi som tagits fram för upprättandet av en beredskapsplan för livsmedelstillgång och livsmedelstrygghet i EU. Ett riktat frågeformulär gjordes tillgängligt mellan den 1 mars och den 3 maj 2021 på alla officiella EU-språk. I denna rapport sammanfattas de svar som mottogs.
1.Översikt över uppgiftslämnarna
Det riktade samrådet genererade 253 svar. Enskilda personer lämnade det största antalet bidrag (45 % av alla uppgiftslämnare), följt av företag och bransch-/näringslivsorganisationer (38 % av uppgiftslämnarna) och övriga användare (17 % av uppgiftslämnarna). Hälften av bidragen från kategorin företag och bransch-/näringslivsorganisationer kom från primärproducenter (jordbruk och fiskeri/vattenbruk) och leverantörer av insatsvaror sammanräknade, och de övriga från andra led i livsmedelskedjan.
2.Frågor med anknytning till motståndskraften hos EU:s livsmedelssystem, risker, hot och
sårbarheter
När uppgiftslämnarna frågades om den allmänna motståndskraften hos EU:s livsmedelssystem rangordnade många av dem (34 %) nivån av motståndskraft till mellan fyra och fem på en skala från ett till fem (där fem är ”mycket motståndskraftigt”). Procentandelen var till och med högre (59 %) bland uppgiftslämnarna från företag och branschorganisationer, vilket visar på en relativt hög nivå av förtroende för förmågan hos EU:s livsmedelssystem att hantera kriser. Endast 28 % av uppgiftslämnarna ansåg att EU:s livsmedelssystem inte var motståndskraftigt, och ännu färre att det inte alls var motståndskraftigt (5 % av företagen och branschorganisationerna).
Nästan 60 % av uppgiftslämnarna ansåg att klimatförändringarna och deras konsekvenser (extrema händelser) var ett av de fem främsta hoten mot EU:s livsmedelssystem. Utöver miljö- och klimatrisker ligger hälsorelaterade risker (människors hälsa, växtskydd och djurhälsa) och importberoende för insatsvaror och jordbruksvaror högt i rangordningen. Detta följs av risker med anknytning till tillgång till livsmedel och tekniska sårbarheter. Störningar inom den fria rörligheten för varor och människor, politiska och geopolitiska aspekter liksom geofysiska katastrofer betraktas i mindre grad som hot. I kategorin ”övriga” nämndes vidare hot som inte angetts i frågeformuläret, dvs. den krympande jordbruksmarken, ökningen av miljönormer som hämmar produktionskapaciteten och ökat åldrande som leder till en minskning av antalet jordbrukare, i synnerhet familjejordbrukare.
Figur 1: Huvudsakliga hot mot EU:s livsmedelssystem som valts ut av uppgiftslämnarna (flera svar)
När uppgiftslämnarna frågades om sårbarheten hos leden i livsmedelskedjan angav 60 % att primärproduktion är ett sårbart led. Verksamheter som levererar insatsvaror betraktas likaså som sårbara av hälften av uppgiftslämnarna, men det verkar i mindre utsträckning vara fallet (25–40 % av uppgiftslämnarna) när det gäller handel, transporter, logistik och bearbetning. Livsmedelskedjans slutpunkter (detaljhandel, restaurang- och cateringverksamhet) betraktas inte som sårbara (mindre än 10 % av uppgiftslämnarna).
De sektorer som betraktas som mest exponerade för risker är frukt- och grönsakssektorn och spannmålssektorn: över 40 % av uppgiftslämnarna angav att de var bland de mest sårbara. Kött, fiskeri och insatsvaror (foder och utsäde) är näst på tur med mellan 25 % och 30 % av uppgiftslämnarna, samtidigt som socker, olivolja och vin inte betraktas som några av de mest sårbara sektorerna av särskilt många (mindre än 10 % av uppgiftslämnarna).
Figur 2: Sektorer som betraktas som de mest exponerade för hot
3.Frågor med anknytning till lärdomar från covid-19-krisen
Uppfattningen om motståndskraften hos EU:s livsmedelssystem i de tidiga skedena av covid-19-pandemin skiljer sig inte särskilt mycket från den allmänna uppfattning som rapporteras ovan: 35 % av uppgiftslämnarna rangordnar den mellan fyra (motståndskraftigt) och fem (mycket motståndskraftigt) på en skala från ett till fem, och 25 % som inte motståndskraftigt eller inte motståndskraftigt alls.
När man tittade närmare på de olika aspekterna av EU:s livsmedelssystem betraktades tillgång till personlig skyddsutrustning (85 % av uppgiftslämnarna), förvaltning av överskottslager (75 % av uppgiftslämnarna) och tillgång till arbetskraft från länder utanför EU (69 % av uppgiftslämnarna) som de minst motståndskraftiga områdena inom livsmedelssektorn (inte motståndskraftiga eller inte motståndskraftiga alls).
Tillgången till insatsvaror (utsäde, foder, gödningsmedel osv.), råvaror och jordbruksbaserade livsmedelsprodukter från EU, allmän livsmedelssäkerhet inom EU och tillgång till kapital och kredit betraktades i huvudsak som motståndskraftig eller mycket motståndskraftig (67 %, 59 % respektive 53 % av uppgiftslämnarna).
Figur 3: Bedömning av motståndskraften hos EU:s livsmedelssystem under covid-19-pandemin inom olika områden
Följande tre åtgärder som vidtagits av offentliga myndigheter hamnade högst i rangordningen av hur värdefulla de var (värdefull eller mycket värdefull) i de tidiga skedena av covid-19-pandemin:
(I)Åtgärder för att skydda den inre marknaden: tillåta fri rörlighet för varor (kommissionens meddelande om gröna körfält), 54 % av alla uppgiftslämnare.
(II)Åtgärder för att skydda arbetstagare i leveranskedjan (t.ex. tillgång till skyddsutrustning), 52 % av uppgiftslämnarna.
(III) Åtgärder för att främja korta leveranskedjor och/eller lokala eller regionala livsmedel, 48 % av uppgiftslämnarna.
Andra åtgärder bedömdes som värdefulla, t.ex. att distribuera överskottslivsmedel till donationer för att undvika livsmedelssvinn, säkerställa fri rörlighet för arbetstagare och tydlig kommunikation, vilket var fallet när det gäller livsmedelssäkerhet och de frågor och svar som offentliggjorts
. Ekonomiskt stöd från medlemsstater och EU, tack vare tillfälligt mer flexibla regler om statligt stöd, betraktades likaså som mycket värdefullt av 38 % (medlemsstater) respektive 31 % (EU) av uppgiftslämnarna. En liten minoritet av uppgiftslämnarna ansåg att förbudet mot kampanjer på detaljhandelsnivå var värdefullt.
Figur 4: Bedömning av hur värdefulla de åtgärder som vidtogs av offentliga myndigheter i samband med covid-19 var (% av uppgiftslämnarna bedömde dem som mycket värdefulla)
Åtgärder som genomfördes av den privata sektorn uppfattades likaså som värdefulla (av 40 % och mer av uppgiftslämnarna), exempelvis kommunikation och informationsutbyte genom näringslivsorganisationer, samverkan med offentliga myndigheter kring kritiska leveranskedjefrågor, samarbete mellan berörda parter i olika led av livsmedelskedjan och inom samma led, användning av informationsteknik för handel (t.ex. direktförsäljning på nätet eller plattformar för att sammanföra leverantörer som har överblivna livsmedel med livsmedelsbanker eller andra organisationer).
Uppgiftslämnare inom samma kategorier av företag och branschorganisationer ombads även att utvärdera de svårigheter de ställts inför under covid-19-pandemin. Företag och branschorganisationer konstaterade att handelsflöden både inom och utanför EU drabbades av kraftiga störningar, och över en fjärdedel av uppgiftslämnarna ansåg att varutransporter över gränserna inom eller utanför EU var mycket svårare än vanligt. En större andel av uppgiftslämnarna ansåg dock att transporter av varor utanför EU (exporter och importer) påverkades mindre än handelsflödena inom EU. Andra stora svårigheter de identifierade var gränsöverskridande förflyttningar för arbetstagare (särskild med avseende på arbetstagare från tredjeland, såsom säsongsarbetare inom jordbrukssektorn), oförutsedda kostnader som hälsokrisen fört med sig, i synnerhet tillgång till skyddsmaterial och de störningar som orsakats av nedstängningen av hotell- och restaurangbranschen och tillhörande marknader. Uppgiftslämnarna nämnde även att logistiska svårigheter (transporter) och behovet av information från offentliga myndigheter hade utgjort ett stort bekymmer, men i mindre grad. Tillgång till insatsvaror och tjänster (inbegripet information) samt att hitta nya försäljningsställen (t.ex. e-handel), tillvaratagande som icke-livsmedel eller donationer till livsmedelsbanker betraktades i mindre utsträckning som svårigheter. Bristande harmonisering mellan medlemsstater betraktades inte som ett stort problem.
4.Frågor med anknytning till beredskap och beredskapsplanen för EU:s livsmedelstillgång
och livsmedelstrygghet
Företag och bransch-/näringslivsorganisationer (aktörer, 38 % av det totala antalet uppgiftslämnare) frågades om de hade infört riskhanterings- eller beredskapsplaner före pandemin. Endast en tredjedel av aktörerna hade infört beredskapsplaner före pandemin. Den andelen var ännu lägre för primärproducenter (jordbruk, fiskeri) – så låg som 17 %. Nästan hälften (45 %) av de som hade sådana planer ansåg att de var värdefulla eller mycket värdefulla, och mindre än 10 % ansåg att de inte var värdefulla.
Figur 5: Andel aktörer med riskhanterings-/beredskapsplaner före covid-19-pandemin
En liten majoritet av företagen och branschorganisationerna (53 %) som besvarade frågeformuläret anser att de är väl förberedda eller mycket väl förberedda på möjliga störningar i händelse av en kris. Sammantaget känner sig 57 % av handels- och detaljhandelsaktörerna trygga med sin beredskapsnivå, till skillnad från primärproduktion (jordbruk, fiskeri) där enbart en liten andel aktörer känner sig förberedda (26 %).
Aktörernas strategier när det gäller riskhantering och beredskapsplanering kommer sannolikt att ändras efter pandemin, i synnerhet genom att ta hänsyn till ett bredare spektrum av risker och hot (83 % av de aktörer som lämnat uppgifter) och fastställa alternativa försäljningsscenarier i händelse av nedstängningar av eller störningar på marknader (71 % av de aktörer som lämnat uppgifter). Främjande av lokal försäljning och försäljning på nätet nämns även som alternativa försäljningskanaler som ska utvecklas. Plan B för inköp av insatsvaror eller investeringar i forskning och utveckling lockar likaså en majoritet av uppgiftslämnarna. Andra mindre omtycka strategier med mindre än 30 % av de uppgiftslämnande aktörerna berör införskaffande av ökat försäkringsskydd och anslutning till kollektiva strukturer. Tillgång till mer information tas heller inte upp av särskilt många uppgiftslämnare, men tillgången till marknadsinformation anses redan vara god.
Figur 6: Aktörernas förändrade riskhanteringsstrategier efter covid-19-pandemin
När uppgiftslämnarna frågades om de anser att ytterligare åtgärder från EU:s sida skulle vara som mest värdefullt för att få bättre beredskap ansåg en majoritet (över 60 %) att det skulle vara mycket värdefullt att ”förbättra samordningen och kommunikationen”. Övriga förslag som betraktades som mycket värdefulla av aktörerna inbegrep information om krisens utveckling (48 %), om marknadsutvecklingen (42 %) och hot (34 %). Primärproducenter efterlyser i än högre grad mer information. Både stärkt samarbete och samordning och bättre information om krisens utveckling är områden där uppgiftslämnarna ser det största behovet av obligatoriska åtgärder på EU-nivå (över 70 % av uppgiftslämnarna). Finansiering och investeringar betraktas likaså som ganska värdefulla för nödändamål eller forskning och utveckling.
Stärkt samarbete med det internationella samfundet och harmonisering av strategierna när det gäller hot inom EU stöds likaså. Den senare harmoniseringen lovordas i synnerhet av 60 % av aktörerna i livsmedelshandels- och detaljhandelssektorn (60 % bedömde den som mycket värdefull).
Marknadsintervention, marknadsföringskampanjer, stärkt arbetsrätt och upprätthållande av livsmedelsdonationer ansågs vara jämförelsevis mindre värdefulla av uppgiftslämnarna.
Figur 7: Värdet av ytterligare åtgärder för livsmedelstillgång och livsmedelstryggheten och obligatoriska EU-åtgärder
Slutligen besvarade de som deltog i det riktade frågeformuläret en fråga om möjliga punkter som en EU-beredskapsplan för tryggad livsmedelstillgång och livsmedelsförsörjning i EU skulle kunna innehålla. Uppgiftslämnarna rangordnade grad av relevans för en lista över förslag på en skala från ett (ej relevant) till fem (mycket relevant). Figur 8 nedan visar det genomsnittliga betyget för varje förslag på mellan 3,2 och 4,3.
Tre ämnen har en framträdande plats bland svaren. De berör
a) behovet av samordnad kommunikation och information till aktörer i leveranskedjan och allmänheten,
b) kartläggning av sårbarheter och i synnerhet när det gäller tillgång till viktiga insatsvaror,
c) tillgång till och skydd av arbetstagare.
Andra förslag såsom en allmän samordningsmekanism, behovet av att behålla den fria rörligheten för varor och vara flexibla i samband med tillämpningen av regler och strategier i kristider får en hög poäng. Upprätthållandet av strategiska reserver och övervakandet av självförsörjningsnivåer kommer först efter ovannämnda faktorer. Förslag som fått mindre stöd (men ändå fått en genomsnittlig poäng på tre eller mer, dvs. något relevanta) avser internationellt samarbete, samordning av lagringskapacitet och livsmedelsdonationer.
Figur 8: Genomsnittlig poäng för punkter som ska inbegripas i en beredskapsplan (från 1 [ej relevant] till 5 [mycket relevant])
5.Sammanfattning av skriftliga bidrag från uppgiftslämnare
Tjugotre uppgiftslämnare (icke-statliga organisationer, grupper i det civila samhället, statliga institutioner, branschföreträdare från EU-länder och bortom [CH]) kompletterade sina svar i frågeformuläret med dokument.
De flesta av de som bidragit stöder kommissionens initiativ och anser att samtliga aktiva aktörer i livsmedelskedjan har en viktig roll att spela i kristider.
Vad gäller processen betonar man i flera svar vikten av god samordning bland medlemsstater och EU-institutioner:
·Inrätta ett permanent krishanteringsforum som kan fungera som plattform för de företrädare som representerar kommissionen, medlemsstater och alla andra aktörer i livsmedelssektorn.
·Inrätta en central kontaktpunkt för att säkerställa rapportering om livsmedelskriser, inbegripet på globala marknader.
·Ta fram specifika protokoll, t.ex. för att identifiera en livsmedelsincident kontra en livsmedelskris, för hur/när man ska rapportera för tidig varning etc.
·Inrätta en öppen digital plattform där befintlig bästa praxis för riskhantering på nationell nivå och EU-nivå kan delas.
·Engagera alla berörda parter i foder- och livsmedelskedjan.
·Säkerställ att kapacitet till tidig upptäckt och hantering av livsmedelskriser är tillräckligt utvecklad.
·Identifiera och bygg upp ett nätverk för krishanteringsexpertis på sektornivå, inbegripet på internationell nivå och inom livsmedelsorganisationer.
Vissa berörda parter lade tonvikt vid kommunikationens avgörande roll inom krishantering.
·Behovet av förbättrad vetenskapsgrundad kommunikation från medlemsstater och EU.
·Behovet av en helpdesk för kommunikationsstöd.
I svaren från berörda parter nämns många frågor som skulle kunna övervägas, och följande är de främsta:
·Den inre marknadens funktion.
oGränskontroller inom den inre marknaden och i hamnar betraktas som ett hot mot livsmedelstryggheten.
oGröna körfält för transport av både livsmedels- och foderprodukter betraktas som centrala för att undvika en livsmedelskris.
oLivsmedels- och foderindustrin måste ingå i kategorin ”kritiska eller samhällsviktiga” verksamheter och omfattas av undantag från begränsningar av den fria rörligheten.
oFokus bör läggas på transport- och logistikleden: livsmedelstransporter har lett till förseningar och ökade transportkostnader.
oÖkad användning av digitala verktyg kan bidra till smidigare gränsförfarandena, t.ex. genom att tillåta elektroniska kopior av intyg.
·Frågor rörande livsmedelsförsörjning och insatsvaror.
oStödja tillverkare för att öka viktig försörjning av kritiska fodertillsatser.
oSäkerställa fodertrygghet och foderförsörjning i kristider.
oKraftigt öka vattenbruksproduktionen i EU.
oStödja omställningen till mer växtbaserad produktion för mänsklig konsumtion och utvecklingen av alternativa proteinkällor.
oFörstärkning av vissa av bestämmelserna om djurvälfärd (säkerställa kontinuitet i veterinärvården under kriser etc.).
·Den gemensamma jordbrukspolitiken och andra lagstiftningsinstrument.
oVälutformade och riktade instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken, en tillräcklig budget som tryggas i budgeten, en tydlig igångsättningsmekanism på grundval av objektiva kriterier som ska fastställas och flexibilitet är de viktigaste faktorer som lyfts fram i flera bidrag.
oRamen för statligt stöd och undantagen från konkurrensreglerna bör fortsatt vara tillfälliga.
·Arbetsfrågor.
oSäsongsarbetare och gränsarbetare ska klassificeras som ”personal inom samhällsviktig verksamhet” (för att säkerställa att arbetstagarna kan nå sin arbetsplats).
oMöjligheter ska skapas för att främja jordbrukares tillgång till alternativ arbetskraft, däribland genom att locka arbetstagare som blivit uppsagda inom andra sektorer.
oTillhandahålla skyddsutrustning till arbetare i leveranskedjan.
·Öppenhet och insyn.
oSäkerställa öppenhet på och insyn i marknaden genom att tillhandahålla aktuell marknadsinformation för att förhindra panikköp och bygga upp förtroendet för marknaderna.
oTillförlitlig folkhälsoinformation bör tillhandahållas i tid av offentliga myndigheter såsom Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), WHO och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC).
oYtterligare utveckla analytiska verktyg som kan identifiera potentiella brister på kritiska råvaror och genomföra en sårbarhetsbedömning.
·Den internationella handelns roll har främst kategoriserats som en del av lösningen för livsmedelstryggheten snarare än som en del av problemet, både när det gäller livsmedel och tillgång till nödvändiga insatsvaror.
oBehov av att genomföra WTO-avtalet om förenklade handelsprocedurer och införa WTO-förenliga lager för tryggad livsmedelsförsörjning.
oVikten av bilaterala och multilaterala handelsavtal för att begränsa handelsrestriktionerna (t.ex. exportrestriktioner) för livsmedel.
Flera enheter med verksamhet inom livsmedelsförpackningar har svarat och framhållit livsmedelsförpackningars oerhört viktiga roll.
Berörda parter är benägna att anse att beredskapsplanen måste uppdateras kontinuerligt och att den bör kunna anpassas utifrån krisens utveckling, samtidigt som utvärderingar efter kriser kommer att vara av yttersta vikt.
