Back to EUR-Lex homepage

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search
You are here

Document 52021IR1968

Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s handlingsplan för ekologiskt jordbruk

COR 2021/01968

EUT C 97, 28.2.2022, p. 30–35 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

28.2.2022   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 97/30

Yttrande från Europeiska regionkommittén – EU:s handlingsplan för ekologiskt jordbruk

(2022/C 97/07)

Föredragande:

Uroš BREŽAN (SI – De gröna), borgmästare, Tolmin

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

 Europeiska regionkommittén välkomnar EU:s handlingsplan för ekologiskt jordbruk och stöder dess övergripande strategi som är uppbyggd kring tre delar och som syftar till att stimulera efterfrågan och produktion samt förbättra det ekologiska jordbrukets bidrag till hållbarhets- och miljöutmaningarna.

2.

 Tack vare sin positiva inverkan på miljön och klimatet i form av förbättrad koldioxidbindning och bättre markhälsa, bevarande av biologisk mångfald och djurskydd kommer det ekologiska jordbruket att bidra till att målen i den europeiska gröna given och i EU:s från jord till bord-strategi och strategi för biologisk mångfald uppnås.

3.

 Bland dessa mål välkomnas det ambitiösa EU-omfattande målet i från jord till bord-strategin att 25 % av jordbruksmarken ska brukas ekologiskt senast 2030, och effekterna av detta mål bör bedömas av kommissionen. Kommittén föreslår att man fastställer bindande nationella mål för att ta hänsyn till jordbrukets skiftande karaktär i olika europeiska länder och deras regioner.

4.

 ReK beklagar att den gemensamma jordbrukspolitiken inte är fullt förenlig med målen i EU:s handlingsplan för ekologiskt jordbruk, den gröna given och EU:s från jord till bord-strategi och strategi för biologisk mångfald, och att den inte tillräckligt kan belöna jordbrukare som anstränger sig ytterligare för att genomföra den gröna omställningen på sina gårdar, till exempel genom att använda sin mark för ekologiskt jordbruk.

5.

 ReK välkomnar att de åtta typerna av insatser för landsbygdsutveckling som föreslås för den nya gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 omfattar betalningar för miljö- och klimatåtaganden och andra förvaltningsåtaganden. Detta slags insats är obligatorisk för medlemsstaterna, som måste avsätta minst 30 % av Ejflu-medlen till insatser som rör miljö- och klimatmål. Denna typ omfattar även ekologiskt jordbruk, som således kan finansieras genom antingen miljösystem eller åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk inom den andra pelaren eller båda.

6.

 Utmaningen med att 25 % av jordbruksmarken ska brukas ekologiskt senast 2030 bör anpassas till de verkliga produktionsförhållandena i regionerna och uppnås genom politiska verktyg som stöder en balanserad utveckling av både ekologisk produktion och efterfrågan och som genomförs på lämpligt sätt på EU-nivå samt nationell, regional och lokal nivå.

7.

 Kommittén anser att man bör fokusera på att bland annat stimulera utbudet av och samtidigt uppmuntra efterfrågan på ekologiska produkter genom att öka medvetenheten om deras fördelar och konsumenternas förtroende för den ekologiska logotypen.

8.

 Kommittén skulle välkomna mer konkreta åtgärder och stöd vid utformningen av åtgärder för ekologiskt jordbruk i landsbygdsområden med avsikt att främja en mer jämlik tillgång och mer jämlika inkomster för kvinnor och män inom sektorn och med avsikt att uppmuntra och dra till sig unga jordbrukare.

9.

 ReK beklagar avsaknaden av en särskild och specifik budget för varje initiativ, och uppmanar till att de olika finansieringsinstrument som finns tillgängliga för att genomföra handlingsplanen på EU-nivå och nationell nivå, närmare bestämt Leader/LLU, EU:s politik för säljfrämjande åtgärder och Horisont Europa, konsekvent ska användas för detta. Denna handlingsplan bör dessutom finansieras bättre genom kompletterande medel på EU-nivå samt nationell, regional och lokal nivå.

10.

 ReK erinrar om situationen i de yttersta randområdena, som till följd av sina särskilda förutsättningar måste hantera allvarliga begränsningar när det gäller att utveckla den ekologiska produktionen, och som måste beaktas på lämpligt sätt med hjälp av särskilda åtgärder och ytterligare anslag.

11.

 Kommittén gläder sig åt att kommissionen har för avsikt att anordna en årlig ”ekodag” i hela EU.

12.

 ReK ställer sig bakom förslaget om att redan från början inkludera övervaknings- och utvärderingsverksamhet, bedöma genomförandet av handlingsplanen, intensifiera insamlingen av marknadsdata och utvidga EU:s marknadsobservatoriers analys till att omfatta ekologiska produkter.

13.

 Medlemsstaterna uppmanas att anta nationella handlingsplaner för ekologisk produktion för att ta itu med de specifika utmaningarna på både nationell och lokal nivå. De bör vara resultatet av en öppen och demokratisk samrådsprocess med en nedifrån och upp-strategi, där alla berörda parter deltar, särskilt ekologiska jordbrukare och sammanslutningar, lokala och regionala myndigheter, konsumentföreträdare samt restaurangbranschen.

14.

 Kommittén välkomnar att man i handlingsplanen för ekologiskt jordbruk för första gången nämner ”det verkliga priset på livsmedel” och att kommissionen avser att ägna en studie åt denna fråga, som är avgörande för att stödja omställningen till ett rättvisare och mer hållbart livsmedelssystem. Studien bör bidra till att det ekologiska jordbrukets värde vad gäller att generera kollektiva nyttigheter erkänns.

15.

 Bekämpningsmedelsrester återfinns nästan överallt i miljön och kan även påverka ekologiska produkter. Eftersom ekologiska jordbrukare garanterar höga miljöstandarder i produktionen får de inte belastas med risker som de inte är ansvariga för. ReK påpekar därför att en nolltoleransstrategi för bekämpningsmedelsrester i ekologiska produkter skulle skada sektorn allvarligt.

16.

 För att hantera denna fråga bör kommissionen

—

lägga fram initiativ för att förenkla tillståndsförfarandet för verksamma ämnen och växtskyddsmedel som lämpar sig för ekologiskt jordbruk, om det är säkert att de är riskfria för natur, miljö och människa, med särskilt beaktande av produktionen i de yttersta randområdena, som i de flesta fall skiljer sig från det jordbruk som bedrivs på fastlandet i fråga om omfattning och karaktär,

—

främja ytterligare harmonisering av hanteringen av upptäckt av bekämpningsmedelsrester genom att beakta alla för- och nackdelar med de olika tillvägagångssätten i medlemsstaterna,

—

främja studier och forskning om nya metoder som är förenliga med ekologisk produktion.

17.

 ReK uppmuntrar medlemsstaterna att undersöka hur principen om att förorenaren betalar kan genomföras, så att ekologiska jordbrukare kan få ersättning för inkomstbortfall till följd av oavsiktlig kontaminering av deras ekologiska produkter.

De lokala och regionala myndigheternas roll i genomförandet och utvärderingen av handlingsplanen

18.

 De lokala och regionala myndigheterna har de bästa förutsättningarna att känna till och tillgodose de lokala ekologiska sektorernas faktiska behov. För att målen i den nya handlingsplanen för ekologisk produktion ska kunna uppnås bör de därför vara nära delaktiga i både genomförandet och utvärderingen av åtgärderna i den.

19.

 De lokala och regionala myndigheterna spelar en viktig roll när det gäller att bidra till att strukturera den ekologiska sektorn vad gäller produktion, logistik och handel, underlätta skapandet av ett strukturerat samarbete mellan producenter och konsumenter, öka medvetenheten på lokal nivå, informera konsumenterna om det ekologiska jordbrukets positiva effekter samt utarbeta utbildningsprogram för förskolor och skolor.

20.

 De lokala och regionala myndigheterna har sedan länge gett stöd till utvecklingen av ekologiskt jordbruk, särskilt genom att förvalta och genomföra regionala program för landsbygdsutveckling.

21.

 Kommittén beklagar de lokala och regionala myndigheternas begränsade deltagande i genomförandet av den tidigare handlingsplanen för ekologiskt jordbruk, som inte uppnådde sina mål, såsom framgår av Europeiska regionkommitténs halvtidsöversyn.

22.

 ReK uppmanar kommissionen att inrätta en plattform för att övervaka och utvärdera genomförandet av handlingsplanen, där alla berörda parter sammanförs, särskilt företrädare för lokala och regionala myndigheter.

23.

 När de lokala och regionala myndigheterna görs delaktiga behövs en platsanpassad strategi i linje med vad som anges i den territoriella agendan 2030 i syfte att ta itu med de olika behoven i landsbygdsområden, stadsnära områden och stadsområden i hela Europa.

24.

 De lokala och regionala myndigheterna bör sörja för samordning mellan och god förvaltning på alla förvaltningsnivåer. Det är viktigt att stödja övergripande åtgärder på lokal nivå och att involvera alla lokala berörda parter med anknytning till den ekologiska sektorn.

25.

 ReK uppmanar kommissionen att lägga större vikt vid bevarandet av vattenresurser, och efterlyser ett erfarenhetsutbyte för att uppmuntra lokala och regionala myndigheter att tillämpa denna goda praxis.

Främja konsumtion

26.

 Kommittén välkomnar erkännandet av ekodistrikt som framgångsrika verktyg för landsbygdsutveckling, och lovordar kommissionens avsikt att stödja utvecklingen och införandet av dem i medlemsstaterna.

27.

 Kommissionen rekommenderas att göra de lokala och regionala myndigheterna delaktiga i genomförandet av detta initiativ.

28.

 Genom ekodistrikten ges de lokala och regionala myndigheterna en utmärkt möjlighet att stödja utvecklingen av hållbara livsmedelssystem, som bygger på samarbete mellan jordbrukare, medborgare/konsumenter, lokala offentliga förvaltningar, sammanslutningar samt handels-, turist- och kulturföretag som agerar i enlighet med principerna och metoderna för ekologisk produktion och konsumtion.

29.

 Den integrerade och multifunktionella strategin med ekodistrikt medför också stora fördelar när det gäller miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet.

30.

 De lokala och regionala myndigheterna uppmanas därför att engagera sig i skapandet av ekodistrikt och stödja utvecklingen av nedifrån och upp-initiativ som kan bidra till landsbygdens utveckling och en ökad konsumtion av lokala ekologiska produkter.

31.

 Kommissionen bör anta en gemensam ram och gemensamma riktlinjer på EU-nivå för att garantera ett harmoniserat genomförande av ekodistrikten på medlemsstatsnivå, samtidigt som man ser till att deras integrerade och multifunktionella karaktär samt deras särdrag bevaras, för att säkerställa ett framgångsrikt införande.

32.

 Kommissionen bör inrätta ett nätverk av ekodistrikt på EU-nivå för att tillhandahålla alla ekodistrikt stöd och gemensamma tjänster.

33.

 De lokala och regionala myndigheterna rekommenderas att stimulera den lokala konsumtionen av ekologiska produkter genom eget, nationellt och europeiskt ekonomiskt stöd till lokala marknader och direktförsäljning samt genom informations- och kommunikationskampanjer om befintliga marknader och aktörer som är registrerade för direktförsäljning.

34.

 Kommittén framhäver de närings- och miljömässiga fördelarna med konsumtion av ekologiska livsmedel, och anser att man bör ta itu med frågan om hur tillgänglig konsumtionen av ekologiska produkter är, när det gäller både överkomliga priser och tillgång på ekologiska produkter på försäljningsställen som är lättillgängliga för konsumenterna, så att alla konsumenter kan köpa ekologiska livsmedel.

35.

 ReK välkomnar ökningen av EU:s budget för säljfrämjande åtgärder för ekologiska produkter, och uppmanar kommissionen att bibehålla den under de kommande åren.

36.

 När det gäller den pågående översynen av EU:s politik för säljfrämjande åtgärder rekommenderas kommissionen att prioritera ekologiska produkter som produceras i EU, från jordbruksråvaror till bearbetning.

37.

 Kommittén föreslår att EU:s ekologiska logotyp anpassas genom att orden ”ekologisk produkt från EU” samt möjligheten att ange produktionsregionen läggs till under det gröna bladet så att logotypen blir lättare att känna igen för konsumenterna.

38.

 ReK välkomnar förslaget om att överväga alternativ för djurskyddsmärkning inom ramen för från jord till bord-strategin, och uppmanar till att man går vidare med detta, eftersom en tydlig, standardiserad och obligatorisk märkning med djurhållningsmetoden skulle kunna uppmuntra konsumenterna att köpa ekologiska produkter.

39.

 Kommittén gläder sig åt att kommissionen har för avsikt att främja ekologiska matsalar samt analysera tillämpningen och öka användningen av kriterier för miljöanpassad offentlig upphandling, och välkomnar målet att fastställa obligatoriska minimikriterier för hållbar livsmedelsupphandling för att främja hälsosam och hållbar kost. Regelverket kring offentlig upphandling kan behöva ses över för att ge myndigheterna större utrymme att ställa krav på och öka användningen av närproducerade livsmedel. Särskild uppmärksamhet och särskilt stöd bör ägnas åt utvecklingen av korta leveranskedjor i de yttersta randområdena.

40.

 Kommittén föreslår att skolor och undervisningsinstitutioner ska erbjuda eleverna ekologiska produkter för att bidra till hälsosamma matvanor från tidig ålder och därmed underlätta en ökad medvetenhet om betydelsen av lokala, traditionella och hälsosamma livsmedel.

41.

 ReK framhåller de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att uppmuntra en ökad användning av lokala och regionala ekologiska produkter vid offentlig upphandling av livsmedel, genom att bidra till kollektiv information och utbildning och genom att öka konsumenternas medvetenhet om och förtroende för ekologisk produktion. Genom offentlig upphandling kan de lokala och regionala myndigheterna utveckla långsiktiga partnerskap med sina lokala ekologiska producenter och uppmuntra konventionella jordbrukare att ställa om till ekologisk produktion.

42.

 Kommittén påpekar också att de lokala och regionala myndigheterna möter flera hinder när det gäller att förse offentliga matsalar med lokala och regionala ekologiska produkter: logistiska hinder, dvs. bristen på anpassade lokaler, strukturella hinder, såsom behovet av att strukturera marknaden och stärka försörjningskedjan för att förena lokalt utbud och lokal efterfrågan, samt brist på personal och tekniska resurser.

43.

 Det behövs ett starkt politiskt åtagande på nationell och regional nivå för att uppmuntra en lämplig användning av ekologiska livsmedel i offentliga och privata matsalar, vid catering och på restauranger.

44.

 Man skulle kunna utarbeta gemensamma kriterier på EU-nivå som exempel på bästa praxis för att fastställa motsvarande inspektionsregler för offentliga matsalar.

45.

 En ökad efterfrågan främjar utvecklingen av regional produktion, och ReK efterlyser därför märkning av matsalar och restauranger, inom både den offentliga och den privata sektorn, med uppgift om minsta procentandel hälsosamma, ekologiska eller närproducerade livsmedel som används i produktionsprocesserna.

46.

 Medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna uppmanas att se över sin lagstiftning om offentlig upphandling och budgetlagstiftning i syfte att se till att de ekologiska produkter som används i offentliga matsalar är certifierade.

47.

 Kommittén är medveten om att de lokala och regionala myndigheterna fortfarande saknar kunskap om de möjligheter som miljöanpassad offentlig upphandling erbjuder, och uppmuntrar dem att övervinna det hinder som priskriteriet utgör och använda hållbarhetskriterier.

48.

 Kommittén föreslår att EU utvecklar en gemensam plattform för ekologiska producenter i EU:s medlemsstater för att underlätta utbytet av god praxis, förståelse av EU-bestämmelser, utbildning, evenemang och möjligheter till projektpartnerskap, för att bara nämna några få.

49.

 I detta syfte framhåller ReK vikten av att tillhandahålla ett lämpligt utbildnings- och kapacitetsuppbyggnadsprogram för både upphandlande myndigheter (nationella, regionala och lokala) och ekologiska producenter och bearbetningsföretag, för att ta itu med de strukturella och logistiska hindren och främja användningen av kriterier för miljöanpassad offentlig upphandling.

Stimulera produktionssidan

50.

 År 2019 hade EU en ekologisk markareal på omkring 9 %, och bara 64 % av den certifierade ekologiska arealen fick stöd för ekologiskt jordbruk (1).

51.

 Det ekologiska jordbruket är underfinansierat i den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken. Medan 8 % av den totala jordbruksmarken i EU brukas ekologiskt, utgör stödet till ekologiskt jordbruk bara 1,5 % av EU:s sammanlagda jordbruksbudget. Särskild uppmärksamhet och särskilt stöd bör ägnas åt utvecklingen av små landsbygdsområden och mindre utvecklade regioner, där jordbruksverksamhet utgör den viktigaste ekonomiska sektorn.

52.

 För att EU:s ekologiska markareal ska kunna tredubblas till 2030 krävs en tre- till femfaldig ökning av GJP-utgifterna för ekologiskt jordbruk, vilket innebär att upp till 15 % av GJP-utgifterna bör gå till den ekologiska sektorn (2).

53.

 ReK beklagar dock att den överenskommelse som nåtts om nästa gemensamma jordbrukspolitik saknar ambitioner när det gäller ekonomiskt stöd till ekologiskt jordbruk.

54.

 Med tanke på de EU-omfattande mål som ska uppnås för ekologiskt jordbruk är kommittén bekymrad över att vissa tillgängliga utkast till nationella strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken inte omfattar tillräckligt stöd till ekologiska jordbrukare jämfört med föregående programperiod.

55.

 Medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna bör i sina strategiska planer ge prioritet och tillräckligt ekonomiskt stöd åt att tillgodose den regionala och lokala ekologiska sektorns särskilda behov.

56.

 Kommissionen bör noggrant bedöma de nationella strategiska planer som medlemsstaterna lagt fram i syfte att kontrollera att de bidrar till att målet att 25 % av jordbruksmarken ska brukas ekologiskt senast 2030 uppnås.

57.

 ReK stöder strategin att inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken bedöma medlemsstaternas särskilda omständigheter och behov, och i synnerhet de svåra produktionsvillkoren i de yttersta randområdena, när det gäller den ekologiska sektorns tillväxt och se till att medlemsstaterna på bästa sätt utnyttjar de möjligheter som den nya gemensamma jordbrukspolitiken erbjuder till stöd för deras nationella ekologiska sektorer. Kommissionen bör ägna särskild uppmärksamhet åt att stödja de medlemsstater/regioner som släpar efter och samtidigt ge ytterligare vägledning till dem som redan bidrar till att uppnå 25-procentsmålet. Alla medlemsstater bör bidra till att det gemensamma målet uppnås senast 2030.

58.

 Medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna bör starkare förankra det ekologiska jordbruket i utbildningen och vid lantbruksvetenskapliga fakulteter samt utarbeta läromedel och utbildning om ekologiskt jordbruk för att tillgodose behoven inom primärproduktion samt bearbetning och omvandling.

59.

 De lokala och regionala myndigheterna bör påskynda takten i omställningen till ekologiskt jordbruk genom att tillhandahålla stöd och råd för etablering, omställning eller överlåtelse av gårdar som väljer ekologiskt jordbruk.

60.

 Kommittén betonar vikten av att utveckla den ekologiska jordbruksindustrin på regional och lokal nivå för att befästa primärproduktionens tillväxt. Främjandet av korta livsmedelskedjor kan gynna både ekologiska jordbrukare och konsumenter: Det minskar transportkostnaderna och ökar hållbarheten, samtidigt som landsbygdsekonomin utvecklas, vilket ger mervärde i produktionsområdet.

61.

 ReK rekommenderar därför att medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna inför särskilda åtgärder för aktörer som bearbetar och saluför ekologiska livsmedel, i syfte att underlätta en harmonisk utveckling av produktionen och skapa en gynnsam miljö för korta leveranskedjor i alla regioner. Kommittén föreslår därför följande:

—

Att främja småskalig jordbruksindustri som är kopplad till gården.

—

Att öka antalet mobila bearbetningsinrättningar för små gårdar (slakterier, bearbetningsanläggningar, kvarnar osv.) och uppmuntra till gemensam användning av bearbetningsinrättningar på lokal nivå, för att övervinna rättsliga hinder som skapats av hälso- och säkerhets- samt djurhälsostandarder.

—

Att uppmuntra jordbrukskooperativ att delta i saluföringen och bearbetningen av ekologiska produkter, inbegripet att delta i offentlig upphandling av livsmedel.

62.

 ReK betonar vikten av ekonomisk organisation, effektiva marknadsregleringsverktyg och finansiering av producentorganisationer för att 25-procentsmålet ska kunna uppnås. Till exempel bör ett minimipris som överstiger det genomsnittliga produktionspriset för ekologiskt jordbruk ges till producenterna för att säkerställa en stabil minimiinkomst. Om obalans uppstår på marknaden och en efterfrågeökning inte kan tillmötesgå en utbudsökning bör kommissionen ha befogenhet att aktivera den särskilda offentliga interventionsmekanismen för ekologiska produkter.

63.

 Ökad illojal konkurrens från ekologiska produkter från tredjeländer skulle kunna försvaga sektorn, och ReK rekommenderar att kommissionen garanterar en rättvis, balanserad och transparent handel, genom att kräva ömsesidighet i fråga om skyldigheter och regler för ekologisk produktion av produkter som importeras till EU för att säkerställa likabehandling och faktiskt skydd av europeiska konsumenter. Av samma skäl bör detta även gälla vattenbruket, för att utvidga miljöskyddet och den hållbara förvaltningen av oceaner och hav till länder utanför EU.

64.

 Kommittén rekommenderar kommissionen att stödja lanseringen av en gemensam EU-plattform för att underlätta import- och exportmöjligheterna för lokala ekologiska jordbrukare genom att utveckla tjänster för digital handel/e-handel inom EU och erbjuda stöd för logistik och framgångsrika partnerskap inom detta område.

65.

 Kommittén rekommenderar medlemsstaterna att införa ett system med bonusar och straffavgifter som en del av miljösystemen i den nya gemensamma jordbrukspolitiken, i enlighet med ReK:s tidigare yttrande om agroekologi.

66.

 Den nya EU-förordningen om ekologisk produktion kommer att gälla från och med den 1 januari 2022 och medföra stora förändringar inom vissa sektorer av ekologisk produktion. För att säkerställa ett framgångsrikt genomförande är en balans mellan harmonisering på EU-nivå och anpassning på regional nivå avgörande, utan att man frångår de ekologiska principerna.

67.

 ReK uppmanar därför kommissionen att övervaka effekterna av den nya förordningen för att på ett ändamålsenligt sätt kunna hantera eventuella svårigheter som uppstår till följd av tillämpningen av de nya reglerna.

68.

 Kommittén är medveten om det stora intresset för och den stora potentialen hos ekologisk omställning inom djurhållningssektorn.

69.

 Vi välkomnar kommissionens avsikt att stärka det ekologiska vattenbruket. Sektorn står inför hård konkurrens från länder utanför EU, eftersom EU importerar nästan 80 % av den fisk som konsumeras på den inre marknaden. (3)

70.

 Kommissionen rekommenderas därför att säkerställa tillräckligt stöd och öka finansieringen av forskning och innovation för EU:s ekologiska jordbruks-, vattenbruks- och djurhållningssektorer i syfte att hantera bristen på lämpliga insatsvaror, särskilt certifierat ekologiskt utsäde samt ekologiskt protein- och vitamin B-foder, och minska importberoendet.

71.

 ReK välkomnar kommissionens förslag om att öka anslagen till forskning och innovation med inriktning på ekologiskt jordbruk inom ramen för Horisont Europa, och betonar särskilt vikten av att avsätta separata ansökningsomgångar och budgetar för ekologisk produktion.

Bryssel den 2 december 2021.

Apostolos TZITZIKOSTAS

Europeiska regionkommitténs ordförande

(1)  IFOAM Organics Europe.

(2)  Ibid.

(3)  Copa-Cogecas synpunkter på handlingsplanen för utvecklingen av ekologisk produktion.

Top