—

med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i EU-fördraget,

—

med beaktande av artiklarna 8, 83.1, 84 och 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 8, 10, 11, 12, 21, 23, 24, 25, 26 och 47,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2020En jämlikhetsunion: jämställdhetsstrategin 2020–2025, särskilt målet att frigöra kvinnor och flickor från våld och stereotyper som fastställs i strategin,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 april 2021 om EU:s strategi mot människohandel 2021–2025,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 september 2017Hantering av olagligt innehåll online – Mot ett ökat ansvar för onlineplattformar,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juni 2020EU-strategi för brottsoffers rättigheter (2020–2025),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 november 2020En jämlikhetsunion: jämlikhetsstrategi för hbtqi-personer 2020–2025,

—

med beaktande av förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en inre marknad för digitala tjänster (rättsakten om digitala tjänster) och om ändring av direktiv 2000/31/EG,

—

med beaktande av uppförandekoden om olaglig hatpropaganda på nätet, offentliggjord av kommissionen i maj 2016, och den femte övervakningsrundan, vilken resulterade i dokumentet Factsheet – 5th monitoring round of the Code of Conduct,

—

med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som öppnades för undertecknande i Istanbul den 11 maj 2011,

—

med beaktande av Europarådets konvention av den 23 november 2001 om it-brottslighet,

—

med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om en EU-strategi för jämställdhet (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 juni 2021 om främjande av jämställdhet i utbildning och yrkesliv på området naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2021 om förklaringen om EU som en frihetszon för hbtqi-personer (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2021 om genomförandet av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2021 om framtida utmaningar för kvinnors rättigheter i Europa: mer än 25 år efter Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om könsperspektivet under covid-19-krisen och tiden efter krisen (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2021 om överbryggande av den digitala klyftan mellan könen: kvinnors deltagande i den digitala ekonomin (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2020 om stärkandet av mediernas frihet: skyddet av journalister i Europa, hatpropaganda, desinformation och plattformarnas roll (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 28 november 2019 om EU:s anslutning till Istanbulkonventionen och andra åtgärder för att bekämpa könsrelaterat våld (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2019 om bakslag för kvinnors rättigheter och jämställdhet i EU (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om åtgärder för att förebygga och bekämpa mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatsen, i det offentliga rummet och i politiken i EU (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 april 2018 om ökat inflytande för kvinnor och flickor med hjälp av den digitala sektorn (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpandet av sexuella trakasserier och övergrepp i EU (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (16),

—

med beaktande av bestämmelserna i FN:s rättsliga instrument på människorättsområdet, särskilt de som rör kvinnors och barns rättigheter, och av andra FN-instrument som rör våld mot kvinnor och barn,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner av den 16 december 2020Intensification of efforts to prevent and eliminate all forms of violence against women and girls (A/RES/75/161) och The right to privacy in the digital age (A/RES/75/176),

—

med beaktande av resolutionen av den 5 juli 2018 från FN:s råd för mänskliga rättigheter Accelerating efforts to eliminate violence against women and girls: preventing and responding to violence against women and girls in digital context (A/HRC/RES/38/5),

—

med beaktande av rapporterna från FN:s särskilda rapportörer om våld mot kvinnor, dess orsaker och konsekvenser, särskilt rapporten av den 18 juni 2018 när det gäller våld mot kvinnor och flickor på nätet ur ett människorättsperspektiv (A/HRC/38/47), rapporten av den 6 maj 2020 om att bekämpa våld mot kvinnliga journalister (A/HRC/44/52) och rapporten av den 24 juli 2020 om skärningspunkten mellan covid-19-pandemin och pandemin av könsrelaterat våld mot kvinnor, med fokus på våld i hemmet och initiativet ”frid i hemmet”,

—

med beaktande av FN:s förklaring av den 20 december 1993 om avskaffande av våld mot kvinnor,

—

med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 10 december 1984,

—

med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor av den 18 december 1979,

—

med beaktande av den allmänna rekommendationen nr 35 av den 14 juli 2017 från kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor om könsrelaterat våld mot kvinnor, som uppdaterar den allmänna rekommendationen nr 19,

—

med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989,

—

med beaktande av den allmänna kommentaren nr 13 (2011) av den 18 april 2011 från kommittén för barnets rättigheter om barns rätt till frihet från alla former av våld,

—

med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling och framför allt hållbarhetsmål 5 om jämställdhet,

—

med beaktande av rapporten från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa om kvinnliga journalisters säkerhet på internet (17),

—

med beaktande av Europaparlamentets utredningstjänsts studie om Combating gender-based violence: Cyber violence – European added value assessment,

—

med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningstjänst Cyber violence and hate speech online against women,

—

med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets jämställdhetsindex,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (18),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (19),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1232 av den 14 juli 2021 om ett tillfälligt undantag från vissa bestämmelser i direktiv 2002/58/EG vad gäller användning av teknik hos tillhandahållare av nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster för behandling av personuppgifter och andra uppgifter i syfte att bekämpa sexuella övergrepp mot barn på nätet (20),

—

med beaktande av rapporten av den 3 mars 2014 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Violence against women: an EU-wide survey,

—

med beaktande av rapporten av den 14 maj 2020 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter EU LGBTI II, A long way to go for LGBTI equality (21)

—

med beaktande av det rättsliga yttrandet av den 11 mars 2021 från generaladvokaten vid Europeiska unionens domstol över Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, med syftet att förtydliga osäkerheten om rättsläget om och hur EU kan ansluta sig till och ratificera konventionen (22),

—

med beaktande av det arbete som görs av Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning, inbegripet den senares Europeiska it-brottscentrumet, och dess hotbildsbedömning av internetstödd organiserad brottslighet,

—

med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 58 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A9-0338/2021), och av följande skäl:

A.

Jämställdhet är ett grundläggande värde och ett centralt mål för unionen, och det bör återspeglas i all unionspolitik. Rätten till likabehandling och icke-diskriminering är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 2 och artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), artiklarna 8, 10, 19 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Det första målet i unionens jämställdhetsstrategi för 2020–2025 är att stoppa det könsrelaterade våldet, vilket beskrivs som ”en av våra samhällens största utmaningar”, eftersom det påverkar kvinnor på alla nivåer i samhället, oavsett ålder, utbildning, inkomst, social bakgrund eller ursprungs- eller bosättningsland, och är ett av de allvarligaste hindren för uppnåendet av jämställdhet.

B.

Våldet mot kvinnor och flickor och andra former av könsrelaterat våld är utbrett i EU och bör ses som en extrem form av diskriminering som har enorma effekter på offren och deras familjer och samhällen, och en kränkning av de mänskliga rättigheterna som grundar sig i bristande jämställdhet, vilket de bidrar till att upprätthålla och förstärka. Könsrelaterat våld har sin grund i den ojämlika maktfördelningen mellan kvinnor och män, i etablerade patriarkala strukturer och sedvänjor samt könsnormer, sexism och skadliga könsstereotyper och fördomar, som har lett till att män styr över och diskriminerar kvinnor och flickor i all deras mångfald, inbegripet hbtqi-personer.

C.

Våld mot kvinnor bör avse varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande för kvinnan, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang eller om det sker på eller utanför nätet.

D.

Kvinnor och flickor i all deras mångfald och hbtqi-personer kan utsättas för könsrelaterat nätvåld på grund av kön, könsidentitet, könsuttryck eller könskaraktäristika. Intersektionell diskriminering, bland annat på grund av ras, språk, religion, övertygelse, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till en nationell eller etnisk minoritet, härkomst, sexuell läggning, ålder, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, civilstånd eller status som migrant eller flykting, kan förstärka konsekvenserna av könsrelaterat nätvåld. EU:s jämställdhetsstrategi för hbtqi-personer påminner om att var och en har rätt att känna sig trygga, både hemma, på allmän plats eller online.

E.

I unionens hbtqi-undersökning II som genomfördes av FRA framgår att 10 % av hbtqi-personer hade utsatts för nättrakasserier för att de var hbtqi-personer året före undersökningen, även på sociala medier. Intersexuella och transpersoner drabbas mer än genomsnittet (16 %). Tonåringar mellan 15 och 17 år var den grupp som oftast utsattes för nättrakasserier för att de var hbtqi-personer (15 %), jämfört med andra åldersgrupper (7 –12 %).

F.

Våld mot kvinnor och flickor i all deras mångfald och könsrelaterat våld förekommer i olika men inte ömsesidigt uteslutande former och uttryck. Nätvåld är ofta sammankopplat med och oskiljaktigt från våld utanför nätet, eftersom nätvåld kan föregå, medfölja eller utgöra en fortsättning på sådant våld. Könsrelaterat nätvåld bör därför ses som att könsrelaterat våld utanför nätet fortsätter in i onlinemiljön.

G.

Europaparlamentets utredningstjänsts studie Combating gender-based violence: Cyber violence – European added value assessment om könsrelaterat nätvåld uppskattar att 4-7 % av kvinnorna i EU har utsatts för nättrakasserier under de 12 månader som föregick bedömningen, medan 1–3 % har utsatts för nätstalkning. Nätstalkning förekommer i många olika former och är den vanligaste formen av hatpropaganda, antingen ensamt eller i kombination med annat, och har alltför länge varken erkänts eller åtgärdats. En undersökning som gjordes 2020 av World Wide Web Foundation med svarande från 180 länder avslöjade att 52 % av de unga kvinnorna och flickorna hade utsatts för övergrepp på nätet, genom att exempelvis privata bilder, videor eller meddelanden spridits utan deras samtycke, genom elaka och förödmjukande meddelanden, grovt och hotfullt språk, sexuella trakasserier och falskt innehåll, medan 64 % av de svarande sade sig känna någon som utsatts.

H.

Unga kvinnor och flickor löper större risk att utsättas för nätvåld, särskilt nättrakasserier och nätmobbning. Minst 12,5 % av skolmobbningen sker på nätet (23). Nuförtiden är ungdomar från tidig ålder allt oftare uppkopplade på sociala nätverk. Dessa former av våld ökar de sociala skillnaderna, eftersom det oftast är de mest missgynnade ungdomarna som utsätts. Enligt Unicef trakasseras flickor dubbelt så mycket som pojkar (24). Enligt denna undersökning är kvinnor mer skeptiska till huruvida teknikföretag använder deras uppgifter på ett ansvarsfullt sätt.

I.

Enligt en rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) av den 3 mars 2014Violence against women: an EU-wide survey hade 11 % av kvinnor i unionen utsatts för nättrakasserier under 2014 och 14 % utsatts för stalkning från 15 års ålder.

J.

Internetuppkoppling och behovet av tillgång till det digitala offentliga rummet blir allt viktigare för utvecklingen av våra samhällen och ekonomier. Arbetstillfällen handlar allt oftare om och är beroende av digitala lösningar som innebär en allt större risk för att kvinnor ska råka ut för könsrelaterat nätvåld på arbetsmarknaden och när de deltar i ekonomisk verksamhet.

K.

Internets ökade räckvidd, den snabba spridningen av mobil information och användningen av sociala medier har, i kombination med ständigt flera, upprepade och sammanlänkade former av könsrelaterat våld, lett till en spridning av könsrelaterat nätvåld. Kvinnor och flickor som har tillgång till internet utsätts oftare för nätvåld än män. FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor, dess orsaker och konsekvenser konstaterade att ny teknik oundvikligen kommer att ge upphov till olika och nya yttringar av våld mot kvinnor på nätet. Innovationen sker i en takt som ofta inte gör det möjligt att reflektera över dess långsiktiga konsekvenser, och det könsrelaterade nätvåldet kommer sannolikt att fortsätta att öka under de kommande åren. Man behöver på lämpligt sätt bedöma hur det könsrelaterade nätvåldet påverkar kvinnor, och förstå de mekanismer som tillåter förövare av denna form av könsrelaterat våld att utöva våld, för att man ska kunna säkerställa ersättning, ansvarsutkrävande och förebyggande.

L.

Enligt Världshälsoorganisationen (25) har en av tre kvinnor runt om i världen utsatts för fysiskt eller sexuellt våld oftast av en nära partner. Könsrelaterat våld har ökat under covid-19-pandemin och nedstängningar har förvärrat risken för våld och övergrepp i hemmet. Internet har använts allt mer under covid-19-pandemin, vilket har ökat det nätbaserade och av IKT underlättade könsrelaterade våldet, eftersom en våldsam partner och före detta partner också övervakar, spårar och hotar sina offer och begår våld med hjälp av digitala verktyg. Nätvåld kan sammanfalla med och eskalera till fysiskt våld om det inte åtgärdas i ett tidigt skede. I EU:s strategi för brottsoffers rättigheter 2020-2025 konstaterar kommissionen att den nuvarande situationen med covid-19-pandemin har lett till ökad cyberbrottslighet, t.ex. sexualbrott och hatbrott på nätet.

M.

Bland de vanligaste typerna av könsrelaterat nätvåld finns nättrakasserier, nätstalkning, IKT-relaterade kränkningar av den personliga integriteten, inbegripet åtkomst till, mottagande, inspelning, delning och manipulation av uppgifter eller bilder, inklusive personliga uppgifter, utan samtycke, identitetsstöld och hatpropaganda på nätet, påtvingad kontroll genom digital övervakning, och kontroll av kommunikation via stalker- och spionprogram samt användning av tekniska medel för människohandel, inbegripet för sexuellt utnyttjande.

N.

Könsrelaterat nätvåld kan förövas med hjälp av en rad olika internetbaserade kommunikationskanaler och kommunikationsverktyg, bland annat sociala medier, webbinnehåll, diskussionsforum, dejtingsidor, kommentarspalter och chattrum för spel. Det finns många typer av könsrelaterat nätvåld som är lättare att begå och som kan begås i större omfattning än fysiska former av könsrelaterat våld.

O.

Vissa medlemsstater har antagit lagar om endast vissa specifika former av könsrelaterat nätvåld och därför finns det fortfarande stora luckor. Det finns för närvarande ingen gemensam definition eller effektiv politisk strategi för att bekämpa könsrelaterat nätvåld på unionsnivå. Det finns ingen harmoniserad definition av könsrelaterat nätvåld på unionsnivå, vilket leder till stora skillnader när det gäller den utsträckning i vilken medlemsstaterna bekämpar och förebygger könsrelaterat nätvåld, och innebär att den skyddsnivå som de erbjuder varierar kraftigt och är splittrad, trots att det handlar om gränsöverskridande brottslighet. Det behövs därför en harmoniserad rättslig definition av könsrelaterat nätvåld för att säkerställa konvergens både på nationell nivå och unionsnivå.

P.

Enligt FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor, dess orsaker och konsekvenser, bör definitionen av nätvåld mot kvinnor omfatta alla former av könsrelaterat våld mot kvinnor som helt eller delvis begås, stöds eller förvärras genom användning av IKT, såsom mobiltelefoner och smarttelefoner, internet, sociala medieplattformar eller e-post, mot en kvinna för att hon är kvinna eller som drabbar kvinnor oproportionerligt (26).

Q.

En kriminalisering av könsrelaterat nätvåld kan ha en avskräckande effekt på förövare av rädsla för påföljder eller för att de blir medvetna om att de begår ett brott.

R.

Nya former håller på att växa fram på grund av den snabba utvecklingen och användningen av digital teknik och digitala tillämpningar. Dessa olika former av könsrelaterat nätvåld och nättrakasserier drabbar alla åldersgrupper, från tidig ålder till skolan och yrkeslivet, och därefter. Man bör inte heller bortse från att nätvåldet kan ta sig rent fysiska uttryck.

S.

Enligt Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) har sju av tio kvinnor utsatts för nätstalkning. Stalkerprogram är en programvara som underlättar övergrepp genom att möjliggöra övervakning av en persons apparater utan att personen i fråga samtyckt till det eller får vet att övervakning pågår, samtidigt som programvaran är dold. Sådan programvara kan lagligen användas och köpas i unionen, och marknadsförs ofta som programvara för föräldrakontroll.

T.

Bildbaserade sexuella övergrepp är ofta ett sätt att trakassera och förödmjuka offer. ”Djupfakes” är ett relativt nytt sätt att sprida könsrelaterat våld och utnyttja artificiell intelligens för att utnyttja, förödmjuka och trakassera kvinnor.

U.

Bildbaserade sexuella övergrepp och webbplatser där sådana övergrepp sprids är en ökande form av våld i nära relationer. Bildbaserade sexuella övergrepp kan få sexuella konsekvenser, om det sexuella umgänget spelades in och/eller spreds utan samtycke, psykologiska konsekvenser, genom att offrets privatliv sprids offentligt, och ekonomiska konsekvenser, genom att det bildbaserade sexuella övergreppet kan få negativa följder för offrets nuvarande eller senare yrkesliv.

V.

Det finns en ökad risk för att privata och sexuella videor med kvinnor, utan deras samtycke, sprids på pornografiska webbplatser och att de sprids för ekonomiska syften. Att privat innehåll sprids på nätet utan offrets samtycke, framför allt om det innehåller sexuella övergrepp, gör att våldet blir ännu mer traumatiserande, och ofta får dramatiska konsekvenser, inklusive självmord.

W.

Unga kvinnor, och framför allt flickor, utsätts för könsrelaterat nätvåld som förövas med hjälp av ny teknik, bland annat nättrakasserier och nätstalkning genom hot om våldtäkt, mordhot, IKT-relaterade kränkningar av den personliga integriteten, och offentliggörande av privat information och privata foton.

X.

För närvarande är det 15 medlemsstater vars lagstiftning om hatpropaganda inte omfattar begreppet könsidentitet. Kommissionen har i unionens jämställdhetsstrategi 2020-2025 och i jämställdhetsstrategin för hbtqi-personer förbundit sig att lägga fram ett initiativ för att utvidga brottsområdena till att omfatta specifika former av könsrelaterat våld i enlighet med artikel 83.1 i EUF-fördraget, om harmonisering är möjligt.

Y.

Den statistik som tas upp i denna resolution visar att hatpropaganda mot hbtqi-personer är mycket vanligt, framför allt på nätet, och att det är en uppenbar avsaknad i vissa medlemsstater av lagar för att förebygga, åtgärda och bestraffa sådana former av övergrepp på nätet.

Z.

Unionen undertecknade 2017 Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen), som fortfarande är riktmärket för internationella standarder för att utrota könsrelaterat våld, och unionens anslutning till konventionen är en högprioriterad fråga för kommissionen.

AA.

Det behövs konsekventa, konkreta, representativa och jämförbara administrativa uppgifter baserade på en robust och samordnad ram för statistikinsamling för att avskaffa könsrelaterat våld, inklusive könsrelaterat nätvåld. Det saknas heltäckande och jämförbara disaggregerade uppgifter om alla former av könsrelaterat våld och dess bakomliggande orsaker. Trots den ökade medvetenheten om detta fenomen leder bristen på insamling av data om alla former av könsrelaterat våld till att det blir svårt att göra en korrekt bedömning av fenomenets utbredning. Bristen på sådana uppgifter hänger samman med en underrapportering av fall som avser könsrelaterat nätvåld. Istanbulkonventionen och direktiv 2012/29/EU innefattar krav på att medlemsstaterna ska rapportera in statistiska data och ta fram data uppdelade efter kön.

AB.

Straffrättsliga åtgärder till följd av könsbaserat nätvåld släpar fortfarande efter i många medlemsstater, vilket visar på bristande förståelse för och medvetenhet om hur allvarliga dessa brott är och innebär att man i många medlemsstater avskräcks från att anmäla sådana brott. Om poliser får lära sig mjuka färdigheter för att noggrant lyssna, förstå och respektera alla offer för alla former av könsrelaterat våld kan det bidra till insatser mot underrapportering och upprepad viktimisering. Tillgängliga förfaranden och mekanismer för anmälan, jämte rättsmedel, är oumbärliga för främjandet av en tryggare miljö för alla som utsatts för könsrelaterat våld. Det bör finnas tillgänglig information för offer för nätvåld om hur och till vem de ska vända sig inom den brottsbekämpande myndigheten samt om vilka rättsmedel som finns tillgängliga för att hjälpa dem igenom en påfrestande situation.

AC.

Europeiska it-brottscentrumet vid Europol, Eurojust och Europeiska unionens cybersäkerhetsbyrå (Enisa) har bedrivit forskning om cyberbrottslighet på nätet. Vissa kvinnor och hbtqi-personer, till exempel feminister och hbtqi-aktivister, artister, politiker, kvinnor i offentliga befattningar, journalister, bloggare, människorättsförsvarare och andra offentliga personer, är särskilt utsatta för könsrelaterat nätvåld. Detta skadar inte bara deras rykte och orsakar psykiskt lidande, utan kan också rubba offrens livssituation, medföra intrång i privatlivet och skada deras personliga relationer eller familjeliv och kan avskräcka offren från att vara digitalt delaktiga i det politiska, sociala, ekonomiska och kulturella livet.

AD.

Könsrelaterat nätvåld leder ofta till självcensur och detta kan ha negativa effekter för offren för könsrelaterat nätvåld och deras yrkesliv och rykte. De våldsamma och könsspecifika hoten betyder att offren ofta använder sig av pseudonymer och håller en låg profil på internet, bestämmer sig för att tillfälligt upphöra med, avaktivera eller för alltid radera sina internetkonton, eller rentav lämna sitt yrke helt och hållet. Detta kan medföra att kvinnors röster och åsikter tystnar och att den redan rådande ojämlikheten mellan könen i det politiska, sociala och kulturella livet ökar. Det tilltagande könsrelaterade nätvåldet som kvinnor drabbas av kan hindra dem från att fortsätta delta i den digitala sektorn i sig, så att en könsdiskriminerande attityd, utveckling och införande av ny teknik permanentas och leder till att dagens diskriminering och stereotyper upprepas och bidrar till en normalisering av könsrelaterat nätvåld.

AE.

Könsrelaterat nätvåld har en direkt inverkan på kvinnors sexuella, fysiska och psykiska hälsa och välbefinnande och har en negativ social och ekonomisk inverkan. Könsrelaterat nätvåld inverkar negativt på offrens förmåga att fullt ut utöva sina grundläggande rättigheter, vilket därför får ödesdigra konsekvenser för samhället och demokratin som helhet.

AF.

Den negativa ekonomiska effekten av könsrelaterat våld och den psykiska ohälsa som våldet ger upphov till kan få allvarliga konsekvenser för offren, bland annat när det gäller deras förmåga att söka jobb, och kan leda till ekonomisk belastning. De ekonomiska konsekvenserna av könsrelaterat våld kan påverka deras jobb – exempelvis genom lägre närvaro, deras anställningsstatus kan äventyras, och det kan betyda en risk att de blir av med sitt arbete eller producerar mindre. De psykiska hälsoeffekterna av könsrelaterat nätvåld kan vara komplexa och långsiktiga. De psykiska hälsoeffekterna av könsrelaterat nätvåld, såsom ångest, depression och symtom på posttraumatisk stress, har negativa relationsmässiga, sociala, rättsliga, ekonomiska och politiska konsekvenser och påverkar i slutändan unga människors försörjning och identitet. Vissa av dessa konsekvenser kombineras med andra former av diskriminering, vilket medför att den diskriminering och brist på jämställdhet som finns i dag förvärras.

AG.

Enligt en studie från Europaparlamentets utredningstjänst Combating gender-based violence: Cyber violence – European added value assessment uppskattas de sammanlagda kostnaderna för nättrakasserier och nätstalkning till mellan 49 och 89,3 miljarder EUR. Den största kostnadsposten är värdet av förlorad livskvalitet som svarade för över hälften av de sammanlagda kostnaderna (omkring 60 % för nättrakasserier och omkring 50 % för nätstalkning).

AH.

Förebyggande åtgärder, särskilt genom utbildning, också i digital kompetens och digitala färdigheter såsom cyberhygien och nätetikett, måste vara ett huvudinslag i all offentlig politik mot könsrelaterat nätvåld.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.