—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Tunisien och sin resolution av den 25 februari 2016 om inledandet av förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Tunisien (1),

—

med beaktande av slutrapporten från EU:s valobservatörsuppdrag om president- och parlamentsvalen som hölls i Tunisien den 15 september och 6 oktober 2019,

—

med beaktande av associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Tunisien och de olika tematiska möten som hållits inom dess ram under 2019 och 2020,

—

med beaktande av slutsatserna av den 26 februari 2021 från Internationella valutafondens (IMF) exekutivstyrelse inom ramen för artikel IV-samrådet med Tunisien,

—

med beaktande av den gemensamma kommunikén om förbindelserna mellan EU och Tunisien av den 4 juni 2021: För ett förnyat partnerskap,

—

med beaktande av Tunisiens presidentdekret nr 2021–69 av den 26 juli 2021 om avbrytande av regeringschefens och regeringsmedlemmarnas tjänstgöring, Tunisiens presidentdekret nr 2021–80 av den 29 juli 2021 om upphävande av representantförsamlingens befogenheter, Tunisiens presidentdekret nr 2021–109 av den 24 augusti 2021 om förlängning av undantagsåtgärder i samband med upphävandet av representantförsamlingens befogenheter samt Tunisiens presidentdekret nr 2021–117 av den 22 september 2021 om undantagsåtgärder,

—

med beaktande av förklaringen av den 27 juli 2021 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, på Europeiska unionens vägnar, och hans pressuttalanden i Tunis den 10 september 2021,

—

med beaktande av Tunisiens konstitution från 2014,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Tunisien har anslutit sig till,

—

med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, vilken Tunisien ratificerade 1985 och för vilken den hävde sina reservationer 2014,

—

med beaktande av den nationella handlingsplanen för kvinnor, fred och säkerhet 2018–2022 som antogs 2018,

—

med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Tunisien är en privilegierad partner till EU, fortlöpande hjälp och stöd har prioriterats, och valobservatörsuppdragen 2011, 2014, 2018 och 2019 bekräftar EU:s orubbliga engagemang för demokrati i Tunisien. I år är det 10 år sedan den tunisiska revolutionen inträffade, och detta är ett jubileum av stor betydelse för Tunisiens demokratiska utveckling.

B.

Den samhällsekonomiska situationen har präglats av utbredd ekonomisk stagnation med koppling till det inrikespolitiska läget och av en hälsokris, där landet uppvisar världens näst största andel av dödsfall från covid-19. Covid-19-pandemin, avsaknaden av turister samt hög ungdomsarbetslöshet och hög inflation har förvärrat situationen för Tunisiens bräckliga ekonomi. Den inrotade korruptionen, ett ofullständigt system för övergångsrättvisa och allvarliga utmaningar för ekonomi och säkerhet kvarstår som betydande hinder för Tunisiens fullständiga befästande av demokratin.

C.

I detta sammanhang åberopade president Kaïs Saïed den 25 juli 2021 artikel 80 i Tunisiens konstitution, som ger honom befogenhet att vidta undantagsåtgärder för att hantera en överhängande fara för staten, och tillkännagav att premiärminister Hichem Mechichi skulle avskedas, att folkrepresentantförsamlingen skulle stängas för en period av 30 dagar framöver, vilken skulle kunna förlängas, samt att alla ledamöters parlamentariska immunitet skulle hävas. Den 24 augusti 2021 förlängde presidenten den period under vilken parlamentet skulle vara stängt.

D.

Regeringarna i Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Egypten lovordade omedelbart president Saïeds initiativ och gav det retoriskt stöd.

E.

Frånvaron av en författningsdomstol, med den påföljden att ledamöter av landets parlament inte har någon instans att överklaga till om presidenten, med stöd av konstitutionens artikel om denna fråga, eventuellt fattar ensidiga beslut om att förlänga undantagstillståndet, ingav allvarliga farhågor dels för Tunisiens demokratiska omställning, dels om situationen för de grundläggande rättigheterna i landet.

F.

Den 22 september 2021 utfärdade presidenten presidentdekret nr 2021–117, som innehåller bestämmelser som bekräftar att dekretet är en suverän rättsakt som tar företräde framför konstitutionen, vilket undergräver konstitutionen, och koncentrerar statens alla befogenheter till president Kaïs Saïed. Konstitutionens bestämmelser om rättigheter och friheter kommer att respekteras och garanteras endast när de inte strider mot lagar som grundar sig på presidentdekreten och undantagsåtgärderna. Presidentdekret nr 117 tillåter inte att något av presidentens beslut överklagas till domstol, inte heller till Tunisiens högsta förvaltningsdomstol och landets kassationsdomstol.

G.

Denna maktkoncentration har getts åt presidenten på obestämd tid. Presidenten tilldelade sig själv fulla lagstiftningsbefogenheter att genom dekret ändra lagarna om politiska partier, val, rättsväsendet, föreningar och sammanslutningar, pressfrihet och informationsfrihet, justitieministeriets organisation, mänskliga rättigheter och friheter, personrättslagen, samt lagarna för tullverket och statsbudgeten.

H.

Civilsamhället i Tunisien har visserligen offentligt gett uttryck för sina allvarliga farhågor om de nya restriktionerna men det oaktat fick president Kaïs Saïeds åtgärder i juli ett omfattande stöd bland allmänheten, vilket visar allmänhetens missnöje med den vanskliga situationen för samhälle och ekonomi och med hur dåligt regeringen fungerar. I en gemensam förklaring varnar 18 lokala och internationella icke-statliga organisationer för situationen för demokrati i Tunisien. G7-gruppen har uppmanat Tunisien att återgå till en konstitutionell ordning och begärt att den parlamentariska verksamheten ska återupptas.

I.

Den tunisiska polisen stängde den 26 juli 2021 al Jazeeras kontor i Tunis utan att ge någon förklaring.

J.

Tunisien har ett välutvecklat och rotfäst civilsamhälle som spelat en grundläggande roll för att utforma och stärka Tunisiens övergång till demokrati sedan 2011, med talrika aktivister som yrkat på brådskande reformer, bland annat åtgärder mot korruptionen, och den nationella dialogen är ett av landets särdrag. Pressfrihet och utgivningsfrihet bildar viktiga inslag i ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle. Sedan den 26 juli 2021 har civilsamhället varken inkluderats i den nationella dialogen eller rådfrågats angående de åtgärder som president Kaïs Saïed har vidtagit.

K.

Den 10 september 2021 lade den tunisiska allmänna arbetstagarunionen (UGTT) fram sin färdplan för inrättandet av en nationell rådgivande kommitté för att säkerställa en rättslig ram för inkluderande sociala och politiska reformer i landet, särskilt reformen av det politiska systemet och vallagen samt ändringen av konstitutionen.

L.

Tunisiens ekonomi är starkt beroende av utländska investeringar, turism och export av produkter till EU. Enligt Världsbanken måste Tunisien genomföra rejäla strukturreformer för att komma till rätta med sitt underskott i bytesbalansen och sitt budgetunderskott. EU är Tunisiens största handelspartner: 2020 skedde 57,9 % av landets handel med EU, 70,9 % av Tunisiens export gick till EU och 48,3 % av dess import kom från EU. Ekonomin kan blomstra endast om demokratin återställs och säkerhet och stabilitet garanteras.

M.

Covid-19-pandemin har ytterligare förvärrat den redan kritiska situationen i Tunisien. Man har saknat den syrgas och de vaccin som behövs för en effektiv hantering av hälsokrisen.

N.

Allt fler tunisier har lämnat sitt land och ibland riskerat sina liv genom att ta sig över Medelhavet. Tunisien har en av de högsta nivåerna av kompetensflykt bland arabländerna.

O.

EU har sedan 2011 gjort avsevärda och fortlöpande insatser för stöd till Tunisien och gett bidrag på över två miljarder euro som stöd till Tunisiens uttalade fasta föresats att slå in på en väg som leder till demokrati, bland annat 260 miljoner euro under 2020 och 200 miljoner euro fram till juni 2021, som en del av sitt makroekonomiska stöd. I maj 2021 gjordes en delbetalning på 600 miljoner euro inom ramen för programmet för makroekonomiskt stöd till Tunisien med det särskilda målet att mildra de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin i landet. Under perioden 2021–2027 kommer EU att ersätta de olika instrumenten med det nya instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen, och befästande, stöd och främjande av demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna är ett av huvudmålen för EU:s externa bistånd inom ramen för instrumentet.

P.

EU:s åtagande att arbeta hårdare för att främja demokrati bekräftades i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet i november 2020.

Q.

I Tunisiens konstitution från 2014 ingår ett upprop om trosfrihet och samvetsfrihet.