Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att trygga mediernas frihet och mångfald i Europa

[Yttrande på eget initiativ]

(2021/C 517/02)

Föredragande:

Christian MOOS

Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.2.2020
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	7.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	22.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen
(för/emot/nedlagda röster)	223/2/8

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Mediernas frihet, inklusive journalisternas säkerhet och trygghet, och mediepluralismen är hörnstenar i den liberala demokratin, något som alla medlemsstater enats om i EU-fördragen.

1.2

Europa är i det stora hela alltjämt en världsdel med fria medier och mediepluralism, men utvecklingen inom EU är oroväckande. Vissa EU-medlemsstater är inte längre liberala demokratier, eftersom de har tagit politisk kontroll över oberoende medier och aktivt begränsat mediernas mångfald.

1.3

Hoten mot mediernas frihet och den minskande mediepluralismen är inte begränsade till ett fåtal medlemsstater, utan är en allmän tendens i hela EU. Alla medlemsstater måste snarast vidta åtgärder för att bevara mediernas frihet och mångfald.

1.4

Eftersom vissa medlemsstater inte är villiga att vidta nödvändiga åtgärder är det EU-institutionernas plikt att se till att de europeiska värdena efterlevs och att garantera att den liberala demokratin och rättsstatsprincipen fungerar i alla EU:s medlemsstater.

1.5

Centrala utmaningar innefattar att garantera journalisternas ständiga säkerhet, trygghet och oberoende i alla medlemsstater, skydda oberoende medier från politiskt inflytande och vidta åtgärder mot minskande mediemångfald som drivs av politisk vilja och ekonomiska krav.

1.6

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar det breda spektrumet av betänkanden, rapporter och initiativ från Europaparlamentets (1) och kommissionens sida. Kommittén betonar dock att den viktigaste uppgiften framöver är att få till stånd konkreta förbättringar gällande mediernas frihet och mångfald på nationell nivå, så som understryks i den årliga rapporten från 2021 av partnerorganisationer till Europarådets plattform för att främja skyddet av journalistik och journalisters säkerhet (2).

1.7

EESK uppmanar kommissionen att utan dröjsmål använda sig av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 (3) om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten för att ta itu med det akuta hotet mot mediernas frihet och pluralism i vissa medlemsstater.

1.8

EESK välkomnar kommissionens avsikt att föreslå åtgärder för att öka journalisternas säkerhet, och understryker behovet av ett rättsligt förbud mot rättegångar som en strategi mot engagemang från allmänheten (SLAPP).

1.9

Kommittén uppmanar kommissionen att verka för mer transparens och rättvisa i de offentliga upphandlingarna inom mediesektorn och i det offentliga stödet till medieföretag.

1.10

EESK uttrycker starkt stöd för kommissionens plan på en europeisk rättsakt om mediefrihet för att förse kommissionen med ändamålsenliga rättsliga instrument för att genomdriva mediefrihet och mediepluralism på den gemensamma marknaden.

1.11

EESK anser att opartiskt offentligt stöd till medieföretag är en investering i kvalitetsjournalistik, på samma sätt som oberoende och opartiska radio- och tv-bolag i allmänhetens tjänst är ett oumbärligt bidrag till mediepluralismen.

1.12

Kommittén föreslår att ett fullständigt oberoende europeiskt radio- och tv-bolag i allmänhetens tjänst inrättas.

1.13

EESK understryker betydelsen av att vidareutveckla mediekompetensen och stöder förslaget om att inrätta en EU-byrå för att stärka EU-medborgarnas mediekompetens genom utbildningsprogram.

2.   Mediernas frihet och mångfald som en förutsättning för demokrati

2.1

Artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, artikel 10.1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och artikel 11.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna garanterar rätten att söka, ta emot och sprida information och idéer utan offentliga myndigheters inblandning och oberoende av territoriella gränser. Mediernas oberoende och mångfald är av avgörande betydelse för att garantera denna informationsfrihet.

2.2

Mediernas frihet och mångfald, som garanteras i artikel 11.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, är även en förutsättning för demokrati. De måste respekteras på alla nivåer så att unionens medborgare faktiskt kan utöva sin rätt att delta i unionens demokratiska liv, i enlighet med artikel 10.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

2.3

Ett skiftande medielandskap ger, tillsammans med politiska partier och det civila samhället, ett oumbärligt bidrag till bildandet av åsikter och avsikter i de demokratiska beslutsprocesserna.

2.4

Oberoende medier ger ett oumbärligt bidrag till genomförandet av den öppenhetsprincip som unionens institutioner och övriga organ är bundna av enligt artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

2.5

Som den ”tredje statsmakten” spelar grävande journalister rollen som vakthund över de åtgärder som vidtas av den verkställande, lagstiftande och dömande makten samt privata aktörer. På så sätt ökar de ansvarsskyldigheten hos folkvalda beslutsfattare på alla nivåer.

2.6

De medlemsstater där mediernas frihet eller mångfald begränsas är inga demokratier, och bryter mot EU:s värden (artikel 2 i EU-fördraget) och mål (artikel 3 i EU-fördraget).

2.7

Trots att vissa EU-medlemsstater fortfarande är globala föregångare när det gäller att garantera mediernas frihet och mångfald är hoten mot mediernas frihet och den minskande mediepluralismen inom EU inte begränsade till enstaka länder – negativa tendenser är i olika grad uppenbara i hela EU.

2.8

Den interna försämringen i mediefrihet och mediepluralism undergräver EU:s förmåga att stödja demokratin i sitt grannskap, där vissa staters kriser på senare tid har visat att situationen för mediefrihet, mediemångfald och journalisternas säkerhet är ännu värre i vissa länder.

2.9

Vissa av EU:s medlemsstater har nu lämnat kretsen av demokratiska stater och har under det senaste årtiondet uppvisat den snabbaste utvecklingen mot autokrati i världen. Att inskränka mediernas frihet och mångfald har varit en del av denna utveckling.

2.10

Pandemin har ytterligare påskyndat denna utveckling eller har använts för att legitimera ytterligare intrång i mediernas frihet.

2.11

Reportrar utan gränsers internationella pressfrihetsindex för 2021 samt de årliga rapporterna ”Freedom and the Media” och ”Freedom on the Net” från Freedom House visar tydligt att EU kämpar med att försvara sina värden på hemmaplan (4).

3.   Hot mot mediernas frihet och mångfald

3.1   Hotet mot journalister

3.1.1

För att medierna ska kunna utföra sitt uppdrag måste journalisterna kunna arbeta obehindrat och vara säkra på att de ständigt skyddas fullt ut som individer av EU och alla dess medlemsstater. Så är det inte längre.

3.1.2

Sedan 2015 har åtminstone 16 journalister dödats inom EU under – eller till följd av – sitt arbete. Daphne Caruana Galizia, Giorgos Karaivaz, Ján Kuciak och hans fästmö Martina Kušnírová, Lyra McKee samt Peter de Vries och deras kollegor får inte glömmas.

3.1.3

Journalister utsätts i allt högre grad för verbala och fysiska angrepp, och särskilt bevakning av protester och demonstrationer blir allt farligare, och faran kommer från både demonstranterna och ordningsmakten. Med över 100 fall med koppling till pandemin har hotet nått nya proportioner i Europa (5).

3.1.4

I vissa europeiska länder utanför EU är situationen för journalister katastrofal. De drastiska åtgärderna mot oberoende journalister i Belarus är ett ytterst oroväckande exempel.

3.1.5

Sociala medier och den gruppdynamik som återfinns där sänker tröskeln för trakasserier och hot. Det finns en antal samordnade kampanjer som syftar till att hindra mediernas eller enskilda journalisters arbete. Detta väcker frågan om huruvida plattformar för sociala medier eventuellt behöver regleras, utan att man inskränker de grundläggande friheterna.

3.1.6

Kvinnliga journalister utsätts oftare för verbala och fysiska angrepp än sina manliga kollegor. Detsamma gäller för trakasserier och hot på nätet, som ofta är misogyna, sexuella eller macho till sin karaktär.

3.1.7

I vissa medlemsstater har åtgärder för att bekämpa desinformation och förbud mot förtal utformats så att de kan användas för att kriminalisera kritisk rapportering och hota journalister med fängelsestraff eller höga böter.

3.1.8

SLAPP används allt oftare för att tysta aktörer i det civila samhället och journalister.

3.1.9

Medieföretagens aktuella ekonomiska utmaningar har lett till nedskärningar i antalet fast anställda journalister. För frilansjournalister, vars ställning blir alltmer otrygg och utsatt, utgör rättstvister ett hot mot försörjningen även om anklagelserna är ogrundade.

3.1.10

I synnerhet på lokal nivå återfinns aldrig tidigare skådade ”nyhetsöknar”, och oberoende medier ersätts ofta med lokala gratistidningar som ägs av den lokala ekonomiska och politiska eliten och som kan äventyra mediefriheten och mediepluralismen.

3.1.11

Syftet med hoten är att framkalla självcensur. De undergräver mediernas frihet i Europa.

3.2   Hot mot mediernas frihet

3.2.1

För att medierna ska kunna arbeta fritt måste den rättsliga ram som garanterar deras frihet och mångfald säkerställa att journalister och medieföretag kan utföra sitt arbete utan politisk inblandning.

3.2.2

Det finns allvarliga farhågor i ett antal medlemsstater gällande oberoendet hos medietillsynsmyndigheterna, som av vissa regeringar de facto används för att utöva inflytande på medielandskapet. Verkligt oberoende organ för frivillig självreglering av medierna kan vara ett sätt att skydda medierna från politisk inblandning.

3.2.3

Vissa medlemsstater använder sig av diskriminerande skattelagstiftning och riktade reklambudgetar för att påverka medierna.

3.2.4

Vissa medlemsstater har använt risken för spridning av desinformation om pandemin för att legitimera inskränkningar av pressfriheten i syfte att förhindra kritisk rapportering om hanteringen av krisen.

3.2.5

Offentliga medier som står under direkt politisk kontroll eller under indirekt politisk kontroll genom tillsynsorgan som inte drivs med full respekt för den journalistiska friheten utgör ett allvarligt hot mot mediefriheten. Det förekommer allt fler försök att utöva direkt politiskt inflytande över oberoende mediers bevakning. Även verbala angrepp från politiker och rättsliga åtgärder mot kritiska medier och journalister ökar.

3.2.6

I flera medlemsstater har överdriven närhet mellan medieföretagare och regeringen, eller dem som regeringen utsett till offentliga ämbeten, samt politiska partiers eller staters ägande av medieföretag med en oskäligt hög marknadsandel, lett till betydande inskränkningar i mediernas frihet och mångfald.

3.2.7

Även i fungerande liberala demokratier ifrågasätts förekomsten av oberoende och opartisk radio och tv i allmänhetens tjänst som en garanti för åsiktsmångfald, och politiskt inflytande över programmens sammansättning och över hur innehållet distribueras efterlyses.

3.3   Hot mot mediernas mångfald

3.3.1

Under de tre senaste åren har konsolideringen på EU:s mediemarknad, inklusive reklammarknaden och distributionskanalerna, ökat avsevärt och utgör en medelhög till hög risk för mediefriheten inom EU, enligt övervakningsverktyget för mediepluralism 2020 (6).

3.3.2

Förändringar i mönstren för medieanvändning till följd av den digitala revolutionen äventyrar de etablerade mediernas affärsmodeller. Tidningar och små mediekanaler på lokal nivå, som utgör ryggraden i mediemångfalden i EU, är särskilt drabbade. De blir enkla mål för en politiskt styrd konsolidering.

3.3.3

Den ständigt växande betydelsen av digitala medier ökar inflytandet på marknaden – och därmed inflytandet på opinionen – av stora plattformar som, eftersom de är utländska företag, ofta kringgår europeisk lagstiftning.

3.3.4

Pandemins ekonomiska konsekvenser, i synnerhet de minskade reklamintäkterna, påskyndar de pågående förändringarna på mediemarknaden och begränsar mediernas mångfald ytterligare.

4.   Rekommendationer för att stärka mediernas frihet och mångfald i Europa

4.1   Allmänna rekommendationer

4.1.1

EESK noterar att de personer och regeringar som i ord eller handling sår tvivel om mediefrihet eller mediepluralism är olämpliga som ordförande för EU-institutionerna eller deras förberedande organ och som företrädare för unionen.

4.1.2

Kommittén välkomnar att förordning (EU, Euratom) 2020/2092 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten stärkte den korrigerande delen av verktygslådan för rättsstatsprincipen, inbegripet mediefrihet och mediepluralism.

4.1.3

EESK välkomnar att kommissionens rapport om rättsstatsprincipen, inklusive den landsvisa övervakningen av mediepluralism och mediefrihet, samt debatten i Europeiska unionens råd, också har stärkt den förebyggande delen av verktygslådan för rättsstatsprincipen i EU.

4.1.4

EESK uppmanar till att stärka den förebyggande delens ändamålsenlighet genom att man i framtiden tar med medlemsstatsspecifika reformrekommendationer i landskapitlen i rapporten om rättsstatsprincipen. Genomförandet av rekommendationerna skulle sedan utvärderas i efterföljande års rapport.

4.1.5

Kommittén är fast besluten att göra skyddet av mediernas frihet och mångfald till en prioriterad fråga under konferensen om Europas framtid i syfte att öka medvetenheten om vikten av denna utmaning samt ytterligare intensifiera debatten om de nödvändiga åtgärderna.

4.2   Rekommendationer om skydd av journalister

4.2.1

EESK betonar att det bästa skyddet för journalister är konsekvent lagföring av alla fall av trakasserier, hot och angrepp mot dem.

4.2.2

EESK uppmanar kommissionen att utan dröjsmål använda sig av förordning (EU, Euratom) 2020/2092 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten för att ta itu med det akuta hotet mot mediernas frihet och pluralism i vissa medlemsstater. Här ingår helt klart att medlemsstater som kränker mediefriheten ska nekas tillgång till EU-finansiering.

4.2.3

Kommittén stöder Europaparlamentets ståndpunkt (7) om att väcka talan enligt artikel 256 i EUF-fördraget om kommissionen skulle underlåta att agera.

4.2.4

EESK välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram konkreta förslag för ett konsekvent genomförande av ministerkommitténs rekommendation om skydd av journalistik och journalisters och andra medieaktörers säkerhet (8) i alla EU:s medlemsstater, samt att övervaka efterlevnaden av den inom ramen för sin rapport om rättsstatsprincipen.

4.2.5

Kommittén välkomnar kommissionens åtaganden vad gäller att tillhandahålla ekonomiskt stöd för projekt som rör det rättsliga och praktiska skyddet av journalister, och föreslår att man även överväger sätt att se till att medlemsstaternas sociala trygghetssystem täcker – i synnerhet frilansande – journalisters yrkesrelaterade risker.

4.2.6

EESK påpekar att medlemsstaternas säkerhetsmyndigheter är skyldiga att skydda journalister. Kommittén föreslår att man förbättrar polisens utbildning i att hantera journalister, med deltagande av pressammanslutningar och journalistorganisationer, i syfte att främja utbyte av bästa praxis.

4.2.7

När det gäller journalisters skydd mot trakasserier och hot på nätet vill EESK fästa uppmärksamheten på sitt yttrande om hantering av olagligt innehåll online (9), och understryker journalisternas särskilda utsatthet på grund av deras mycket synliga offentliga roll.

4.2.8

EESK påpekar att man i alla åtgärder som vidtas måste ta hänsyn till jämställdhet och skydd av journalister som tillhör en minoritet.

4.2.9

EESK erkänner att garantin för öppenhetsprincipen och rätten till informationsfrihet har förbättrats på EU-nivå, men inte i alla medlemsstater. Kommittén uppmanar alla medlemsstater att konsekvent följa EU:s normer och pekar på behovet av ytterligare förbättringar, även på EU-nivå (10).

4.2.10

EESK välkomnar inrättandet av en expertgrupp om SLAPP och kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag om skydd av journalister och det civila samhället mot SLAPP före slutet av 2021. Kommittén anser att ett rättsligt förbud mot SLAPP har företräde framför kompletterande åtgärder för att stödja de drabbade.

4.2.11

Kommittén understryker betydelsen av civilsamhällesinitiativ, såsom CASE (koalitionen mot SLAPP i Europa) (11), när det gäller att skydda journalister mot SLAPP, och efterlyser ökat stöd från EU.

4.2.12

När det gäller SLAPP noterar EESK att bestämmelserna i Bryssel I-förordningen (12) och Rom II-förordningen (13) inte får leda till att rättsskyddet sänks genom valet av domstol i ogrundade rättsfall (förtalsturism). Kommittén betonar behovet av att ha denna fråga i åtanke i den kommande översynen av de båda förordningarna.

4.3   Rekommendationer för att stärka mediernas oberoende

4.3.1

EESK uppmanar kommissionen att komplettera metoden i rapporten om rättsstatsprincipen genom att utvärdera oberoendet hos statlig radio och tv samt radio och tv i allmänhetens tjänst.

4.3.2

EESK påpekar att faktisk lagföring av korruption ger ett visst skydd mot statlig inblandning i medierna, och uppmanar därför kommissionen att, utöver att genomdriva normerna mot korruption, vidta alla nödvändiga åtgärder, utan politiska överväganden, för att säkerställa att inga medel från den nya fleråriga budgetramen och återhämtningsinstrumentet Next Generation EU används för att inskränka mediemångfalden eller för andra former av korruption.

4.3.3

Kommittén uppmanar alla medlemsstater att upprätta nationella öppenhetsregister liknande det europeiska öppenhetsregistret, eftersom de även gör kontakterna mellan politiker och medieföretagare transparenta. Öppenhetsregistren bör införlivas med ett EU-omfattande öppenhetsregister på flera nivåer.

4.3.4

EESK uppmanar kommissionen att undersöka huruvida pilotprojektet för att upprätta en offentligt tillgänglig databas med information om ägandet i medieekonomin skulle kunna utvecklas på ett sådant sätt att databasen innehåller information om främjande och kontraktering av mediebolag av EU, dess medlemsstater, regionala och lokala myndigheter, offentligrättsliga organ, offentliga företag och privata företag där en eller flera av dessa enheter innehar en majoritet av aktierna med rösträtt.

4.3.5

EESK uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om EU-omfattande minimistandarder för all offentlig upphandling av och allt stöd till medieföretag av de enheter som nämns i punkt 4.3.4.

4.3.6

EESK välkomnar kommissionens förslag om att ta itu med desinformation i allmänhet (14) och i förhållande till covid-19 på sociala medier (15), men pekar på risken för att medlemsstaterna kan använda kampen mot desinformation för att rättfärdiga en begränsning av mediernas frihet. Fenomenet desinformation och hatpropaganda måste snarast undersökas ingående, bland annat i ytterligare yttranden från kommittén.

4.4   Rekommendationer för att stärka mediernas mångfald

4.4.1

Kommittén är kritisk till att kommissionen i sin rapport om rättsstatsprincipen inskränker frågan om marknadspluralism till en fråga om öppenhet vad gäller medieägande och bortser från graden av marknadskonsolidering. Kommissionen uppmanas att anpassa metoden i rapporten för att den i framtiden bättre ska kunna återspegla i vilken utsträckning mediernas mångfald hotas i medlemsstaterna.

4.4.2

EESK välkomnar kommissionens handlingsplan ”Europas medier i det digitala decenniet” (16) och dess mål att bevara nyhetsmedierna som en allmän nyttighet, i synnerhet tillhandahållandet av EU-stöd för att förhindra att mediernas mångfald begränsas till följd av pandemin.

4.4.3

EESK understryker att kvalitetsjournalistik kräver en hållbar ekonomisk bas, och efterlyser fortsatt EU-stöd till medieföretag som en investering i god journalistik. Investeringarna kommer att bidra till att stoppa konsolideringen inom mediesektorn, som hotar mångfalden på mediemarknaden. Detta utesluter inte att medieföretagen legitimt kan köpa andra mediekanaler eller bygga strategiska allianser, eftersom ekonomiskt hållbara medieföretag är en garanti för deras oberoende, så länge som öppenhetsprincipen respekteras och inga monopol skapas.

4.4.4

EESK noterar att medieföretagens värde ligger i deras mångfald och att skapandet av ”nationella ledare” förstör det värdet, vilket är något som särskiljer mediebranscherna och de kreativa branscherna från övriga ekonomiska sektorer.

4.4.5

Det krympande utrymmet för oberoende medier kräver brådskande offentliga och privata stödmekanismer för att upprätthålla journalistiken som en allmän nyttighet. Det behövs mer forskning för effektiva offentliga stödmekanismer som garanterar armlängdskriterier samt innovativa och hållbara nya affärsmodeller för journalistik av allmänt intresse.

4.4.6

EESK uttrycker starkt stöd för kommissionens plan på en europeisk rättsakt om mediefrihet för att förse kommissionen med ändamålsenliga rättsliga instrument i syfte att genomdriva mediefrihet och mediepluralism i alla EU:s medlemsstater. Kommittén uppmanar kommissionen att undersöka hur EU:s konkurrenslagstiftning kan användas och utvecklas för att hindra fortsatt konsolidering på mediemarknaden, särskilt sådan som drivs av nationella regeringar, för att undvika att mediemonopol skapas på nationella mediemarknader i EU, i synnerhet av regeringar eller dem närstående aktörer.

4.4.7

EESK vill fästa uppmärksamheten på sitt yttrande om kommissionens initiativ till ett gemensamt system för skatt på inkomster från tillhandahållande av vissa digitala tjänster (17), och påpekar att denna skatt sannolikt kommer att kompensera snedvridningen av konkurrensen mellan traditionella och digitala medier (särskilt dem som har sitt säte utomlands).

4.4.8

Kommittén framhåller vikten av oberoende och opartisk radio och tv i allmänhetens tjänst för att säkerställa mediernas mångfald, och riktar uppmärksamhet mot överenskommelsen i protokoll nr 29 till EU-fördraget.

4.4.9

EESK noterar att den fria marknaden inte kan tillhandahålla EU-omfattande medietjänster när det gäller radio och tv, och efterlyser därför bildandet av ett oberoende och opartiskt europeiskt radio- och tv-bolag i allmänhetens tjänst.

4.4.10

I samtliga fall där den fria marknaden inte kan säkerställa mediemångfald ser EESK oberoende och opartisk radio och tv i allmänhetens tjänst som en modell för att garantera detta, även i onlinemedier och tryckta medier.

4.4.11

Kommittén betonar att hinderfri tillgång till medier är en grundläggande del av mediefriheten, och är oroad över ökningen i direkt eller indirekt diskriminering i medier på grundval av funktionsnedsättning. Det bör antas lagstiftning för att undanröja begränsande metoder som hindrar eller omöjliggör en individs åtnjutande av mediernas frihet och mångfald.

4.5   Rekommendationer för att stärka mediekompetensen

4.5.1

EESK välkomnar kommissionens många förslag för att stärka medborgarnas mediekompetens (18), med särskilt fokus på digitala färdigheter. Detta är av yttersta vikt för att öka medborgarnas motståndskraft mot desinformation.

4.5.2

EESK stöder förslaget om att inrätta en EU-byrå för medborgarutbildning för att stärka EU-medborgarnas mediekompetens genom utbildningsprogram. Kommittén uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att snabbt inrätta en sådan central institution och säkerställa att en av dess uppgifter är att tillhandahålla utbildning i hantering av – i synnerhet digitala – medier.

---

(1)  Betänkande av Europarlamentsledamot Magdalena Adamowicz, Europaparlamentets resolution av den 25 november 2020 om stärkandet av mediernas frihet: skyddet av journalister i Europa, hatpropaganda, desinformation och plattformarnas roll (EUT C 425, 20.10.2021, s. 28).

(2)  https://www.coe.int/en/web/media-freedom.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den 16 december 2020 om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten (EUT L 433 I , 22.12.2020, s. 1).

(4)  Reportrar utan gränser: 2021 World Press Freedom Index, https://rsf.org/en/ranking (hämtad den 24 maj 2021).

(5)  Internationella pressinstitutet: Covid-19: Number of Media Freedom Violations by Region, https://ipi.media/covid19-media-freedom-monitoring/ (hämtad den 8 april 2021).

(6)  Elda Brogi et al. 2020: Monitoring Media Pluralism in the Digital Age. Application of the Media Pluralism Monitor in the European Union, Albania and Turkey in the years 2018–2019, Fiesole, s. 50.

(7)  P9_TA(2021)0103.

(8)  CM/Rec(2016)4.

(9)  EUT C 237, 6.7.2018, s. 19.

(10)  EUT C 487, 28.12.2016, s. 51; EUT C 13, 15.1.2016, s. 192.

(11)  https://www.the-case.eu.

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.2.2012, s. 1).

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 31.7.2007, s. 40).

(14)  COM(2020) 790 final.

(15)  JOIN(2020) 8 final.

(16)  COM(2020) 784 final.

(17)  EUT C 367, 10.10.2018, s. 73.

(18)  JOIN(2020) 8 final; COM(2020) 624 final; COM(2020) 784 final; COM(2020) 790 final.