(1)

Informationssystemet för viseringar (VIS) inrättades genom rådets beslut 2004/512/EG (3) för att tjäna som teknisk lösning för utbyte av viseringsuppgifter mellan medlemsstaterna. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 (4) fastställdes ändamålet, funktionen och ansvarsfördelningen för VIS samt villkor och förfaranden för utbyte mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse i syfte att underlätta prövningen av ansökningar om viseringar för kortare vistelse och tillhörande beslut. I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 (5) anges reglerna för registrering av biometriska kännetecken i VIS. Åtkomst till VIS för medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och för Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) fastställdes genom rådets beslut 2008/633/RIF (6). Det beslutet bör integreras i förordning (EG) nr 767/2008 för att anpassa den till den nuvarande fördragsramen.

(2)

Interoperabilitet mellan vissa EU-informationssystem inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2019/817 (7) och (EU) 2019/818 (8) så att dessa system och uppgifterna i dem kompletterar varandra i syfte att förbättra ändamålsenligheten och effektiviteten i gränskontroller vid unionens yttre gränser, bidra till att förebygga och bekämpa olaglig invandring och bidra till en hög säkerhetsnivå inom området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen, inbegripet för att upprätthålla den allmänna säkerheten och allmänna ordningen och trygga säkerheten inom medlemsstaternas territorier.

(3)

Interoperabilitet mellan EU-informationssystem möjliggör för dessa system att komplettera varandra för att underlätta korrekt identifiering av personer, bidra till att bekämpa identitetsbedrägeri, förbättra och harmonisera kraven på uppgiftskvalitet i de relevanta EU-informationssystemen, underlätta medlemsstaternas tekniska och operativa genomförande av befintliga och framtida EU-informationssystem, stärka och förenkla de skyddsåtgärder för datasäkerhet och dataskydd som reglerar de relevanta EU-informationssystemen, rationalisera åtkomst för brottsbekämpande ändamål till VIS, in- och utresesystemet, EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och Eurodac samt stödja syftena med VIS, Schengens informationssystem (SIS), in- och utresesystemet, Etias, Eurodac och det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN).

(4)

Interoperabilitetskomponenterna omfattar VIS, SIS, in- och utresesystemet, Etias, Eurodac och Ecris-TCN samt Europoluppgifter i syfte att möjliggöra sökningar i Europoluppgifter samtidigt som i dessa EU-informationssystem. Det är därför lämpligt att använda dessa interoperabilitetskomponenter för att utföra automatiska sökningar och vid åtkomst till VIS för brottsbekämpande ändamål. Den europeiska sökportal (ESP) som inrättats genom förordning (EU) 2019/818 bör användas för att medlemsstaternas myndigheter, i enlighet med sina åtkomsträttigheter, ska få snabb, oavbruten, effektiv, systematisk och kontrollerad åtkomst till de EU-informationssystem, Europoluppgifter och Interpoldatabaser som de behöver för att utföra sina uppgifter, och för att stödja målen för VIS.

(5)

ESP kommer att möjliggöra parallella sökningar i de uppgifter som lagras i VIS och de uppgifter som lagras i de andra berörda EU-informationssystemen.

(6)

Jämförelsen av uppgifter som lagras i VIS med uppgifter som lagras i andra informationssystem och databaser bör vara automatisk. Om en sådan jämförelse visar att det föreligger en motsvarighet, vilket kallas en träff, mellan någon av personuppgifterna eller en kombination av dessa i en ansökan och en post, akt eller registrering i dessa andra informationssystem eller databaser, eller med personuppgifter i Etias bevakningslista, bör ansökan kontrolleras manuellt av en användare vid den behöriga myndigheten. Den av den ansvariga myndigheten utförda bedömningen av träffarna bör beaktas vid beslutet om huruvida en visering för kortare vistelse, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd ska utfärdas.

(7)

I denna förordning anges det sätt på vilket interoperabiliteten och villkoren för inhämtande av uppgifter som lagras i SIS, Eurodac och Ecris-TCN samt i Europoluppgifter genom VIS automatiserade sökning för att identifiera träffar ska genomföras. Följaktligen är det nödvändigt att ändra Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 603/2013 (9), (EU) 2016/794 (10), (EU) 2018/1862 (11), (EU) 2019/816 (12) och (EU) 2019/818 i syfte att ansluta VIS till de andra EU-informationssystemen och till Europoluppgifterna.

(8)

De villkor enligt vilka viseringsmyndigheterna, å ena sidan, kan inhämta uppgifter som lagras i Eurodac och utsedda VIS-myndigheter, å andra sidan, kan inhämta Europoluppgifter, vissa SIS-uppgifter och uppgifter som lagras i Ecris-TCN för ändamål som gäller VIS bör skyddas genom klara och tydliga regler om dessa myndigheters åtkomst till dessa uppgifter, typerna av sökningar och kategorierna av uppgifter, vilka samtliga bör begränsas till vad som är strikt nödvändigt för att dessa myndigheter ska kunna fullgöra sina uppgifter. På samma sätt bör de uppgifter som lagras i VIS-ansökningsakten endast vara synliga för de medlemsstater som driver de underliggande informationssystemen i enlighet med arrangemangen för deras deltagande.

(9)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/… (13) (1) tilldelar Europol nya uppgifter, till exempel att avge yttranden med anledning av begäranden om samråd från utsedda VIS-myndigheter och de nationella Etias-enheterna. För att genomföra dessa uppgifter är det därför nödvändigt att ändra förordning (EU) 2016/794 i enlighet med detta.

(10)

I syfte att stödja VIS mål om bedömning av huruvida en sökande av visering för kortare vistelse, visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten bör VIS kunna kontrollera om det föreligger motsvarigheter mellan uppgifter i VIS-ansökningsakterna och Ecris-TCN-uppgifterna i den gemensamma databas för identitetsuppgifter (CIR) som inrättats genom förordning (EU) 2019/818 vad gäller vilka medlemsstater som innehar information om tredjelandsmedborgare och statslösa personer avseende fällande domar för ett terroristbrott eller något annat brott som förtecknas i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 (14) om det kan bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd för en maximal tidsperiod på minst tre år enligt nationell rätt.

(11)

En träff i Ecris-TCN bör inte i sig uppfattas så att den berörda tredjelandsmedborgaren har dömts i de angivna medlemsstaterna. Förekomsten av tidigare fällande domar bör bekräftas endast på grundval av information från kriminalregistren i de berörda medlemsstaterna.

(12)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG (15).

(13)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning, i den utsträckning som den rör SIS såsom systemet regleras genom förordning (EU) 2018/1862, är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om den här förordningen, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(14)

I den utsträckning som den rör SIS såsom systemet regleras genom förordning (EU) 2018/1862 deltar Irland i denna förordning i enlighet med artikel 5.1 i protokoll nr 19 om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och artikel 6.2 i rådets beslut 2002/192/EG (16). I den utsträckning som den rör Europol, Eurodac och Ecris-TCN, i enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

(15)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i den utsträckning som den rör SIS såsom systemet regleras genom förordning (EU) 2018/1862, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (17), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 G i rådets beslut 1999/437/EG (18).

(16)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i den utsträckning som den rör SIS såsom systemet regleras genom förordning (EU) 2018/1862, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (19), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 G i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/149/RIF (20).

(17)

När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i den utsträckning som den rör SIS såsom systemet regleras genom förordning (EU) 2018/1862, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (21), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 G i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (22).

(18)

För att denna förordning ska passa in i den befintliga rättsliga ramen bör förordningarna (EU) nr 603/2013, (EU) 2016/794, (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 ändras i enlighet med detta.