(1)

I enlighet med artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska unionen bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män. I artikel 3 i EU-fördraget anges vidare att unionen ska ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd och att den ska respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas. Dessa värden bekräftas och uttrycks ytterligare i de rättigheter, friheter och principer som stadfästs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan).

(2)

Det är av avgörande betydelse att dessa rättigheter och värden fortsätter att aktivt odlas, skyddas, främjas och upprätthållas samt spridas bland medborgarna och folk och att de fortsätter att stå i centrum för unionsprojektet, eftersom en urholkning av skyddet av dessa rättigheter och värden i en medlemsstat kan få skadliga effekter för unionen som helhet. Därför bör det i unionens allmänna budget anslås medel till en ny fond för rättsliga frågor, rättigheter och värden, som omfattar programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/… (3) (1) samt programmet för rättsliga frågor. I en tid då samhällena i Europa konfronteras med extremism, radikalisering och splittring och utrymmet för ett oberoende civilt samhälle krymper är det viktigare än någonsin att främja, stärka och försvara rättvisa, rättigheter och unionens värden när det gäller respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna. Detta kommer att få djupgående och direkta följder för politiken, samhället, kulturen och ekonomin i unionen. Som en del av den nya fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden kommer programmet för rättsliga frågor (programmet), i enlighet med programmet Rättsliga frågor för perioden 2014–2020 som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1382/2013 (4), att fortsätta att stödja en fortsatt utveckling av unionens rättsliga område som bygger på rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende och opartiskhet, ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende, tillgång till rättslig prövning samt gränsöverskridande samarbete. Programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden kommer att samla programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap för perioden 2014–2020 som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 (5), och programmet Ett Europa för medborgarna som inrättats genom rådets förordning (EU) nr 390/2014 (6).

(3)

Programmet bör inrättas för en sjuårsperiod så att dess löptid anpassas till den fleråriga budgetramens löptid, som fastställs i rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (7).

(4)

Fonden för rättsliga frågor, rättigheter och värden och dess två underliggande finansieringsprogram kommer att inriktas på personer och enheter som bidrar till att göra våra gemensamma värden och vår rika mångfald samt rättigheter och jämlikhet levande och dynamiska. Det slutliga målet är att främja och stödja ett rättighetsbaserat, jämlikt, öppet, pluralistiskt, inkluderande och demokratiskt samhälle. Det innefattar ett dynamiskt och inflytelserikt civilsamhälle som en nyckelaktör som uppmuntrar människors demokratiska, samhälleliga och medborgerliga delaktighet och som odlar den rika mångfalden i det europeiska samhället, på grundval av våra gemensamma värden, vår gemensamma historia och våra gemensamma minnen. Enligt artikel 11 i EU-fördraget ska unionens institutioner föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med det civila samhället samt på lämpligt sätt ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden.

(5)

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskriver inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, med respekt för de grundläggande rättigheterna och för de olika rättssystemen och rättsliga traditionerna i medlemsstaterna. Respekt för och främjande av rättsstatsprincipen, grundläggande rättigheter och demokrati inom unionen är förutsättningar för att man ska kunna upprätthålla alla rättigheter och skyldigheter som är stadfästa i fördragen och stärka människors förtroende för unionen. Hur rättsstatsprincipen tillämpas i medlemsstaterna är av avgörande betydelse för att man ska kunna säkerställa ett ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och mellan deras rättssystem. I detta syfte bör unionen anta åtgärder för att utveckla det rättsliga samarbetet i civilrättsliga och straffrättsliga frågor. Respekten för grundläggande rättigheter och för gemensamma principer och värden, såsom icke-diskriminering, likabehandling på alla de grunder som anges i artikel 21 i stadgan, utöver solidaritet, faktisk tillgång till rättslig prövning för alla, rättsstatsprincipen, demokrati och ett välfungerande oberoende rättsväsende bör säkerställas och främjas på samtliga nivåer när ett europeiskt område med rättvisa vidareutvecklas.

(6)

Finansiering bör även i fortsättningen vara ett viktigt verktyg för att framgångsrikt genomföra de ambitiösa målen i fördragen. Tillsammans med andra åtgärder är ett flexibelt och effektivt program för rättsliga frågor av avgörande betydelse för att underlätta planeringen och genomförandet av dessa mål. Programmet bör genomföras på ett användarvänligt sätt, t.ex. genom ett användarvänligt ansöknings- och rapporteringsförfarande och det bör syfta till en balanserad geografisk täckning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas programmets tillgänglighet för alla typer av bidragsmottagare. Inom finansieringsramen för programmet bör man behålla en viss flexibilitet i tilldelningen av medel för specifika mål. Utrymmet för flexibilitet bör i första hand gälla åtgärder som stöder främjande av rättsstatsprincipen.

(7)

I syfte att säkerställa gradvis inrättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för alla ska unionen anta åtgärder rörande rättsligt samarbete i civilrättsliga och straffrättsliga frågor på grundval av principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden, vilken sedan Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15–16 oktober 1999 har utgjort en hörnsten i det rättsliga samarbetet inom unionen. Ömsesidigt erkännande kräver en hög grad av ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna. Åtgärder för tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning har redan antagits på flera områden för att underlätta ömsesidigt erkännande och främja ömsesidigt förtroende. Ett väl fungerande område med rättvisa, där hindren för gränsöverskridande rättsliga förfaranden och för tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande situationer har avskaffats, är också av avgörande betydelse för att säkerställa ekonomisk tillväxt och ytterligare integration. Samtidigt krävs det ett välfungerande europeiskt område med rättvisa som innefattar effektiva, oberoende och högkvalitativa nationella rättssystem liksom en större grad av ömsesidigt förtroende för att man ska kunna få till stånd en blomstrande inre marknad och för att man ska kunna upprätthålla unionens gemensamma värden.

(8)

Tillgång till rättslig prövning bör särskilt innefatta tillgång till domstolar, till alternativa tvistlösningsmetoder och till innehavare av offentliga ämbeten, som har en rättslig skyldighet att ge parterna oberoende och opartisk juridisk rådgivning.

(9)

Fullständig respekt för rättsstatsprincipen och främjandet av denna är avgörande för en hög grad av ömsesidigt förtroende på området rättsliga och inrikes frågor, och särskilt för ett effektivt rättsligt samarbete i civilrättsliga och straffrättsliga frågor som bygger på ömsesidigt erkännande. Rättsstatsprincipen är ett av de gemensamma värden som stadfästs i artikel 2 i EU-fördraget, och principen om ett effektivt domstolsskydd, som föreskrivs i artikel 19.1 i EU-fördraget och i artikel 47 i stadgan, är ett konkret uttryck för rättsstatsprincipen. Att främja rättsstatsprincipen genom att stödja ansträngningar för att förbättra de nationella rättssystemens oberoende, transparens, ansvarsskyldighet, kvalitet och effektivitet stärker ömsesidigt förtroende, vilket är oundgängligt för det rättsliga samarbetet i civilrättsliga och straffrättsliga frågor. Rättsväsendets oberoende och opartiskhet utgör en väsentlig aspekt av rätten till en rättvis rättegång och är avgörande för skyddet av europeiska värden. Att ha effektiva rättssystem med rimliga tidsfrister för förfarandena skapar dessutom rättssäkerhet för alla berörda parter.

(10)

Enligt artiklarna 81.2 h och 82.1 c i EUF-fördraget ska unionen stödja utbildningen av domare och övrig personal inom rättsväsendet som ett sätt att utveckla rättsligt samarbete i civilrättsliga och straffrättsliga frågor på grundval av principen om ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden. Tillhandahållandet av utbildning för yrkesverksamma inom rättsväsendet är ett viktigt verktyg för att utveckla en samsyn om hur rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna bäst kan genomföras och upprätthållas. Det bidrar till att bygga upp det europeiska området med rättvisa genom att skapa en gemensam rättskultur bland yrkesverksamma inom rättsväsendet i medlemsstaterna. Det är av avgörande betydelse att säkerställa en icke-diskriminerande, korrekt, sammanhängande och konsekvent rättstillämpning inom unionen och ett ömsesidigt förtroende och en ömsesidig förståelse mellan yrkesverksamma inom rättsväsendet vid gränsöverskridande förfaranden. De utbildningsverksamheter som får stöd enligt programmet bör bygga på en förnuftig bedömning av utbildningsbehoven, använda de senaste utbildningsmetoderna, inbegripa gränsöverskridande evenemang som involverar yrkesverksamma inom rättsväsendet från olika medlemsstater, omfatta inslag av aktivt lärande och nätverksbyggande samt vara hållbara. Sådana verksamheter bör innefatta utbildning i juridisk terminologi, civilrätt och straffrätt och grundläggande rättigheter och i ömsesidigt erkännande samt rättssäkerhetsgarantier. Sådana verksamheter bör även innefatta kurser för domare, advokater och åklagare om de utmaningar och hinder som personer som ofta diskrimineras eller befinner sig i en utsatt situation möter, såsom kvinnor, barn, minoriteter, hbtqi-personer, personer med funktionsnedsättning samt offer för könsrelaterat våld, våld i hemmet eller våld i nära relationer och andra former av våld mellan personer. Sådana utbildningar bör anordnas med direkt medverkan av organisationer som företräder eller stöder sådana personer och, om möjligt, med sådana personers medverkan. Eftersom kvinnor är underrepresenterade i seniora positioner inom rättsväsendet, bör kvinnliga domare, kvinnliga åklagare samt kvinnor i andra juridiska yrken uppmuntras att delta i utbildningsverksamheterna.

(11)

Vid tillämpning av denna förordning bör termen domare och övrig personal inom rättsväsendet tolkas brett, så att den innefattar domare, åklagare, personal vid domstolar och åklagarmyndigheter samt alla andra yrkesverksamma aktörer som är knutna till rättsväsendet eller på annat sätt deltar i rättskipningen, oberoende av hur de definieras i nationell rätt, vilken rättslig ställning de har och hur de är organiserade internt, såsom advokater, notarier, exekutionsbiträden eller utmätningsmän, insolvensförvaltare, medlare, domstolstolkar och domstolsöversättare, sakkunniga vid domstolar, fängelsepersonal och övervakare.

(12)

Rättslig utbildning kan omfatta olika aktörer, såsom medlemsstaternas rättsliga och administrativa myndigheter, akademiska institutioner, nationella organ med ansvar för rättslig utbildning, utbildningsorganisationer eller utbildningsnätverk på europeisk nivå eller nätverk för samordnare av unionsrätten vid domstolar. Organ och enheter som verkar i ett allmänt europeiskt intresse på området utbildning av domare och övrig personal inom rättsväsendet, såsom det europeiska nätverket för rättslig utbildning, Europeiska rättsakademin, det europeiska nätverket för domstolsadministrationer, sammanslutningen av de högsta förvaltningsdomstolarna i Europeiska unionen, nätverket för ordförande vid högsta domstolarna i Europeiska unionen och Europeiska institutet för offentlig administration, har fortsatt en roll när det gäller att främja fortbildningsprogram med en verklig europeisk dimension för domare och övrig personal inom rättsväsendet och sådana organ och enheter skulle därför kunna ges adekvat ekonomiskt stöd i enlighet med de förfaranden och kriterier som anges i de arbetsprogram som kommissionen antar i enlighet med denna förordning.

(13)

Programmet bör stödja det årliga arbetsprogrammet för det europeiska nätverket för rättslig utbildning, som är en viktig aktör när det gäller rättslig utbildning. Det europeiska nätverket för rättslig utbildning har en särställning, eftersom det är det enda nätverk på unionsnivå som samlar medlemsstaternas organ för rättslig utbildning. Det har en unik möjlighet att organisera utbyten för både nya och erfarna domare och åklagare mellan alla medlemsstaterna och att samordna de nationella utbildningsorganens arbete med att organisera utbildningar som rör unionsrätt och att främja god utbildningspraxis. Det europeiska nätverket för rättslig utbildning tillhandahåller också utbildning av hög kvalitet på ett kostnadseffektivt sätt på unionsnivå. I nätverket ingår dessutom även organen för rättslig utbildning i kandidatländer som observatörer. Den årliga rapporten från det europeiska nätverket för rättslig utbildning bör innehålla information om den utbildning som tillhandahålls, uppdelad bland annat per personalkategori.

(14)

Åtgärder enligt programmet bör stödja ett förstärkt ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden i civilrättsliga och straffrättsliga ärenden, ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna samt den tillnärmning av lagstiftningen som är nödvändig för att underlätta samarbetet mellan alla relevanta myndigheter, även med elektroniska medel. Programmet bör även främja det rättsliga skyddet för individuella rättigheter på privaträttens område. Programmet bör också främja en större konvergens inom civilrätten, vilket kommer att bidra till att undanröja hinder för tillfredställande och effektivt fungerande rättsliga och utomrättsliga förfaranden till nytta för alla parter i en civilrättslig tvist. För att stödja en effektiv efterlevnad och praktisk tillämpning av unionsrätten på området för rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor bör programmet avslutningsvis också stödja funktionen av det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, inrättat genom rådets beslut 2001/470/EG (8). På det straffrättsliga området bör programmet bidra till främjandet och genomförandet av regler och förfaranden för att säkerställa erkännandet av domar och avgöranden i hela unionen. Det bör underlätta samarbete och bidra till att undanröja hinder för effektivt samarbete och ömsesidigt förtroende. Programmet bör även bidra till att förbättra tillgången till rättslig prövning genom att främja och stödja brottsoffers rättigheter samt misstänktas och tilltalades processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden.

(15)

Programmet bör, i enlighet med artikel 3 i EU-fördraget, artikel 24 i stadgan och Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter, stödja skyddet av barnets rättigheter och bör integrera främjandet av barnets rättigheter i genomförandet av alla dess åtgärder. I detta syfte bör särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder som syftar till att skydda barnets rättigheter i civilrättsliga och straffrättsliga sammanhang, inbegripet skyddet av barn som följer med föräldrar som hålls i förvar, barn till fängslade föräldrar samt barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden.

(16)

Programmet för rättsliga frågor för 2014–2020 har möjliggjort tillhandahållande av utbildningsverksamheter om unionsrätt, särskilt i fråga om stadgans räckvidd och tillämpning, vilka har varit riktade mot domare och övrig personal inom rättsväsendet. I sina slutsatser av den 12 oktober 2017 om tillämpningen av stadgan under 2016 erinrade rådet om vikten av att öka medvetenheten bland beslutsfattare, rättstillämpare och rättighetshavarna själva beträffande tillämpningen av stadgan på såväl nationell nivå som unionsnivå. För att integrera grundläggande rättigheter på ett konsekvent sätt är det därför nödvändigt att utvidga det ekonomiska stödet till att även omfatta medvetandehöjande åtgärder för andra offentliga myndigheter än rättsliga myndigheter och rättstillämpare.

(17)

Enligt artikel 67 i EUF-fördraget ska unionen utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa med respekt för de grundläggande rättigheterna. En icke diskriminerade tillgång till rättsväsendet för alla är avgörande i detta hänseende. För att underlätta faktisk tillgång till rättslig prövning och i syfte att främja det ömsesidiga förtroende som är oundgängligt för att området med frihet, säkerhet och rättvisa ska fungera tillfredställande, är det nödvändigt att utvidga det ekonomiska stödet till verksamhet som bedrivs på nationell, regional och lokal nivå av andra myndigheter än rättsliga myndigheter, av rättstillämpare och av organisationer i det civila samhället, som bidrar till dessa mål. Stöd bör ges i synnerhet till sådan verksamhet som underlättar faktisk och likvärdig tillgång till rättslig prövning för personer som ofta utsätts för diskriminering eller befinner sig i en utsatt situation. Det är viktigt att stödja det opinionsbildande arbete som bedrivs av det civila samhällets organisationer, såsom nätverksbyggande, drivande av rättsprocesser, kampanjarbete, kommunikation och annan bevakning. I detta sammanhang har även yrkesverksamma aktörer som är knutna till rättsväsendet och arbetar för det civila samhällets organisationer en viktig roll att spela.

(18)

I enlighet med artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget bör integreringen av målen jämställdhet och icke-diskriminering stödjas i all verksamhet inom programmet. I Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning bekräftas dessutom rätten till full rättskapacitet och tillgång till rättssystemet för personer med funktionsnedsättning. En interimsutvärdering och en slutlig utvärdering av programmet bör innefatta en utvärdering av de könsspecifika konsekvenserna så att man kan bedöma i vilken utsträckning det bidrar till jämställdhet mellan könen och bedöma huruvida programmet har några oavsiktliga negativa konsekvenser för jämställdheten, i enlighet med punkt 16 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (9) (det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020). I det sammanhanget, och samtidigt som hänsyn tas till de olika verksamheternas natur inom programmets olika delar och deras storlek, är det viktigt att enskilda uppgifter som samlas in av de projektansvariga delas upp efter kön när så är möjligt. Det är också viktigt att ge de sökande information om hur man beaktar jämställdhet, bland annat information i fråga om användningen av verktyg för jämställdhetsintegrering, såsom jämställdhetsbudgetering och könsspecifik konsekvensbedömning vid behov. En jämn könsfördelning bör beaktas vid samråd med sakkunniga och berörda parter.

(19)

När så är relevant bör programmet i all sin verksamhet även stödja och skydda offers rättigheter i såväl civilrättsliga som straffrättsliga ärenden. För detta ändamål bör särskild uppmärksamhet ägnas åt ett bättre genomförande av och en bättre samordning mellan de olika unionsinstrumenten för skydd av offer samt åt åtgärder som syftar till utbyte av bästa praxis mellan domstolar och rättstillämpare som handlägger våldsärenden. Programmet bör även verka för bättre kunskap om och bättre användning av instrumenten för kollektiv prövning.

(20)

Åtgärder som omfattas av programmet bör bidra till att skapa ett europeiskt område med rättvisa, främja rättssystemets oberoende och effektivitet, öka det gränsöverskridande samarbetet och samarbetet i nätverk, stärka det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaternas rättsväsenden samt bidra till att uppnå en korrekt, sammanhängande och konsekvent tillämpning av unionsrätten. Finansieringsverksamheterna bör också bidra till en gemensam syn på unionens värden och på rättsstatsprincipen, till bättre kunskap om unionsrätten och unionspolitiken, till utbyte av sakkunskaper och bästa praxis i samband med alla berörda parters användning av instrument för rättsligt samarbete samt till spridning och främjande av kompatibla digitala lösningar som underbygger ett smidigt och effektivt gränsöverskridande samarbete. De bör även tillhandahålla en sund analytisk grund till stöd för utveckling, efterlevnad, en god förståelse av och en korrekt tillämpning av unionsrätten och unionspolitiken. Insatser på unionsnivå innebär att dessa verksamheter kan genomföras konsekvent i hela unionen och ger stordriftsfördelar. Vidare har unionen bättre möjligheter än medlemsstaterna att hantera gränsöverskridande situationer och att tillhandahålla en europeisk plattform för ömsesidigt lärande och utbyte av bästa praxis.

(21)

Programmet bör även bidra till att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna närhelst unionsrätten har en extern dimension, med beaktande av externa konsekvenser, för att förbättra tillgången till rättslig prövning och underlätta hanteringen av rättsliga och förfarandemässiga utmaningar.

(22)

Kommissionen bör säkerställa övergripande konsekvens, komplementaritet och synergier med det arbete som utförs av unionens organ och byråer, särskilt Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa) och Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo), och bör ta hänsyn till det arbete som utförs av andra nationella och internationella aktörer på de områden som omfattas av programmet.

(23)

För att säkerställa en effektiv fördelning av anslag ur unionens allmänna budget är det nödvändigt att säkerställa att alla åtgärder och verksamheter som genomförs inom ramen för programmet har ett unionsmervärde och fungerar som komplement till medlemsstaternas åtgärder och är konsekventa med andra unionsåtgärder. Konsekvens, komplementaritet och synergier bör eftersträvas med finansieringsprogram som stödjer politikområden som har en nära anknytning särskilt med programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden, samt programmet för den inre marknaden, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… (10) (2), programmen inom områdena för gränsförvaltning och säkerhet, särskilt asyl-, och migrations- och integrationsfonden, och fonden för inre säkerhet, programmen inom områdena för strategisk infrastruktur, särskilt programmet för ett digitalt Europa, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… (11) (3), Erasmus+, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… (12) (4), Horisont Europa, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… (13) (5), instrumentet för stöd inför anslutningen och programmet Life, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… (14) (6).

(24)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela programmets löptid som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(25)

I enlighet med artikel 193.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (15) (budgetförordningen) får bidrag tilldelas för redan inledda åtgärder, om sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknades. Sådana kostnader som uppkom före den dag då bidragsansökan lämnades in är emellertid inte stödberättigande, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall. För att undvika avbrott i unionsstödet som skulle kunna inverka negativt på unionens intressen bör det vara möjligt att, för en begränsad tidsperiod i början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, betrakta kostnader som uppkommit med avseende på åtgärder som stöds genom denna förordning och som redan har inletts som stödberättigande från och med den 1 januari 2021, även om de uppkom innan bidragsansökan lämnades in.

(26)

Budgetförordningen är tillämplig på programmet. I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(27)

Finansieringstyperna och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av deras kapacitet att uppnå de specifika målen för åtgärderna och åstadkomma resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan, berörda parters och berörda stödmottagares kapacitet samt den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör omfatta beaktande av användning av enhetsbelopp, schablonsatser och enhetskostnader, samt finansiering som inte är kopplad till kostnaderna, enligt vad som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(28)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (16) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (17), (Euratom, EG) nr 2185/96 (18) och (EU) 2017/1939 (19) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (20). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i ett fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(29)

Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättas genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (21), av vilket följer att programmen ska genomföras på grundval av ett beslut antaget inom ramen för det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning som kräver att tredjeländer beviljar de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(30)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för upprättande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget omfattar även en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten.

(31)

Enligt rådets beslut 2013/755/EU (22) är personer och relevanta offentliga och/eller privata organ och institutioner i utomeuropeiska länder och territorier berättigade till finansiering i enlighet med de bestämmelser och mål som gäller för programmen och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken berört utomeuropeiskt land eller territorium är knutet.

(32)

För att ge uttryck för vikten av att bekämpa klimatförändringar i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling är programmet avsett att bidra till integreringen av klimatåtgärder och uppnåendet av det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmål och till ambitionen att 7,5 % av unionens budget 2024 och 10 % 2026 och 2027 ska vara utgifter för biologisk mångfald, samtidigt som befintliga överlappningar mellan klimatmål och mål för biologisk mångfald beaktas. Programmet bör stödja verksamhet som respekterar unionens normer och prioriteringar för klimatet och miljön och principen i den europeiska gröna given om att inte vålla skada. Relevanta åtgärder bör identifieras under programmets utarbetande och genomförande, och omprövas i samband med relevanta utvärderingar och översyner.

(33)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (23) bör detta program utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet medsärskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av programmets faktiska konsekvenser. Kommissionen bör inom ramen för de befintliga rapporteringsmekanismerna, särskilt resultattavlan för rättskipningen i EU, årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om programmets prestation.

(34)

I syfte att säkerställa en effektiv bedömning av programmets framsteg när det gäller att uppnå dess mål bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på indikatorer som anges i artiklarna 13 och 15 samt i bilaga II. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(35)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av den här förordningen, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (24).

(36)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att bidra till vidareutvecklingen av ett europeiskt område med rättvisa som bygger på rättsstatsprincipen, ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende, särskilt genom att främja rättsligt samarbete i civilrättsliga och straffrättsliga frågor, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(37)

Förordning (EU) nr 1382/2013 bör därför upphävas.

(38)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och bör tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.

(39)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(40)

I enlighet med artiklarna 1, 2 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.