(1)

Det Tull 2020-program som inrättades genom förordning (EU) nr 1294/2013 (3) och dess föregående program har i betydande mån bidragit till att underlätta och förstärka tullsamarbetet mellan tullmyndigheter samt till att bygga upp deras administrativa kapacitet, personalkapacitet och kapacitet vad gäller informationsteknologi (it). Eftersom många av tullmyndigheternas verksamheter är gränsöverskridande, är ett mer ändamålsenligt och effektivt sätt att utveckla ett sådant samarbete att erbjuda medlemsstaterna en ram inom vilken detta kan ske genom att inrätta ett tullprogram på unionsnivå som genomförs av kommissionen. Dessutom har Tull 2020-programmet visat sig vara kostnadseffektivt och har gett verkligt mervärde till andra tullsamarbetsramar som inrättas på bilateral eller multilateral grund. Utöver detta har Tull 2020-programmet bidragit till att skydda unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen genom att stödja den faktiska uppbörden av tullar. Dessutom är harmoniserade tullförfaranden viktiga för att uppnå likvärdiga resultat när det gäller att förebygga bedrägerier och olagliga gränsöverskridande varuflöden. Det är därför lämpligt, effektivt och i unionens intresse att man fortsätter att finansiera verksamheter på tullsamarbetsområdet genom att inrätta ett nytt program, tullprogrammet (programmet).

(2)

I 50 år har tullunionen utgjort en av hörnstenarna för unionen, som är ett av världens största handelsblock. Tullunionen är ett viktigt exempel på framgångsrik integration i unionen och en förutsättning för att den inre marknaden ska fungera korrekt till förmån för både företag och medborgare. Tullunionen har utvecklats väsentligt under denna period, och tullmyndigheterna utför framgångsrikt en lång rad olika uppgifter vid gränserna. Tillsammans arbetar de för att underlätta laglig och rättvis handel, minska byråkratin, uppbära inkomster till nationella budgetar och unionsbudgeten och hjälpa till att skydda medborgarna mot terroristhot, hälsohot, miljöhot och andra hot. Tullmyndigheterna spelar en viktig roll i kampen mot terrorism, organiserad brottslighet och illojal konkurrens genom att de inför en gemensam ram för riskhantering på unionsnivå och kontrollerar kontantflöden för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. I kraft av sitt långtgående mandat utgör tullmyndigheterna i praktiken de ledande myndigheterna för kontroll av varor vid unionens yttre gränser. En starkare och mer ambitiös union kan endast uppnås om nödvändiga resurser finns tillgängliga. I det sammanhanget bör programmet inte enbart täcka tullsamarbete utan bör även tillhandahålla stöd till tullmyndigheternas uppgifter i stort enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (4), dvs. att övervaka unionens internationella handel och därigenom bidra till genomförandet av de externa aspekterna av den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken och annan gemensam politik på unionsnivå som har betydelse för handeln och till säkerhet i hela leveranskedjan.

Den rättsliga grunden för denna förordning bör således täcka tullsamarbete enligt artikel 33 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), den inre marknaden enligt artikel 114 i EUF-fördraget och den gemensamma handelspolitiken enligt artikel 207 i EUF-fördraget.

(3)

Programmet bör bistå medlemsstaterna och kommissionen genom att tillhandahålla en ram för åtgärder som syftar till att stödja tullunionen och tullmyndigheterna, som samarbetar och agerar som en enda enhet, att bidra till att skydda unionens och dess medlemsstaters finansiella och ekonomiska intressen, att säkerställa säkerhet och skydd för unionen och dess invånare och därigenom bidra till konsumentskydd, att skydda unionen mot otillbörliga och olagliga handelsmetoder och samtidigt underlätta laglig affärsverksamhet samt att underlätta laglig handel, så att företag och invånare till fullo kan dra nytta av den inre marknadens och världshandelns fördelar.

(4)

Tull är ett dynamiskt politikområde som står inför nya utmaningar, såsom globalisering, nya mönster i fråga om bedrägerier och smuggling samt digitalisering. Dessa utmaningar ökar efterfrågan på stöd till tullmyndigheterna och påkallar innovativa lösningar. De understryker dessutom behovet av att stärka samarbetet mellan tullmyndigheter.

(5)

För att säkerställa kostnadseffektivitet bör programmet utnyttja möjliga synergier med andra unionsåtgärder på närliggande områden, t.ex. Fiscalisprogrammet, som kommer att inrättas genom en Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet, instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning, som kommer att inrättas genom en Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning (förordningen om instrumentet för tullkontrollutrustning), unionsprogrammet för bedrägeribekämpning. som kommer att inrättas genom en Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av unionsprogrammet för bedrägeribekämpning, instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering, som kommer att inrättas genom en Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och visering, Fonden för inre säkerhet, som kommer att inrättas genom en Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för inre säkerhet, inremarknadsprogrammet, som kommer att inrättas genom en Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för den inre marknaden, konkurrenskraft för företag, inklusive små och medelstora företag, området för växter, djur, livsmedel och foder och europeisk statistik (inremarknadsprogrammet), faciliteten för återhämtning och resiliens inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 (5) och instrumentet för tekniskt stöd inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 (6).

(6)

Med tanke på vikten av att bekämpa klimatförändringar och i överensstämmelse med unionens åtagande att genomföra Parisavtalet (7) och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling i Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs den 25 september 2015, bör åtgärderna inom ramen för denna förordning bidra till uppnåendet av unionens mål att använda minst 30 % av det totala beloppet av unionens budget för att stödja klimatmål och till unionens ambition att använda minst 7,5 % av unionens årliga budget för biologisk mångfald under 2024 och 10 % under både 2026 och 2027, samtidigt som man beaktar befintliga överlappningar mellan klimatmålen och målen för biologisk mångfald.

(7)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för programmet som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 18 i det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2020 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning samt om nya egna medel, inbegripet en färdplan för införandet av nya egna medel (8), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. För att en oförutsedd utgift ska anses vara berättigad till finansiering bör den ha direkt anknytning till programmets mål. Programmets finansieringsram bör täcka nödvändiga och vederbörligen motiverade utgifter för förvaltningen av programmet och utvärderingen av dess prestationer, under förutsättning att denna verksamhet har anknytning till programmets allmänna och specifika mål.

(8)

För att stödja tredjeländers anslutning och associering bör programmet, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda, vara öppet för deltagande av anslutande länder, kandidatländer, potentiella kandidater och de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken. Det kan även vara öppet för andra tredjeländer i enlighet med villkor som anges i särskilda avtal mellan unionen och dessa länder angående deras deltagande i unionens program.

(9)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (9) (budgetförordningen) är tillämplig på programmet. I budgetförordningen fastställs regler för genomförande av unionens budget, inklusive regler för bidrag, priser, upphandling, indirekt förvaltning, finansieringsinstrument, budgetgarantier, ekonomiskt stöd och ersättning till externa experter.

(10)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt bestämmelser om budgetens uppställning och genomförande genom bidrag, upphandling, priser, indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för att skydda unionens budget.

(11)

De åtgärder som genomfördes inom Tull 2020-programmet har visat sig vara adekvata och bör därför behållas. För att programmet ska kunna verkställas på ett enklare och mer flexibelt sätt och därigenom bättre uppnå sina mål bör åtgärderna fastställas enbart i form av övergripande kategorier, med en förteckning över belysande exempel på konkreta verksamheter. Genom samarbete och kapacitetsuppbyggnad bör programmet även stimulera och stödja införande och utnyttjande av innovationer, för att ytterligare förbättra förmågan att utföra kärnprioriteringar på tullområdet. De åtgärder som finansieras genom detta program bör avslutas, eller anpassas så att de blir mer effektiva eller relevanta, om de vid någon tidpunkt visar sig vara otillräckliga.

(12)

Förordningen om instrumentet för tullkontrollutrustning kommer snart att antas. För att bevara samstämmigheten mellan och den övergripande samordningen av alla samarbetsåtgärder avseende tull och tullkontrollutrustning är det lämpligt att alla sådana åtgärder genomförs inom ramen för en enda rättsakt, nämligen den här förordningen, innehållande en enda regeluppsättning. Instrumentet för ekonomiskt stöd för tullkontrollutrustning bör följaktligen stödja enbart inköp, underhåll och uppgradering av stödberättigad tullkontrollutrustning, medan detta program bör stödja alla andra relaterade åtgärder, såsom samarbetsåtgärder för bedömning av utrustningsbehov eller, i tillämpliga fall, utbildning avseende inköpt utrustning.

(13)

Utbytet av tulluppgifter och annan relaterad information är avgörande för att tullen ska kunna fungera väl och går långt utöver utbyten inom tullunionen. Anpassningar eller utvidgningar av de europeiska elektroniska systemen för att möjliggöra samarbete med tredjeländer som inte deltar i programmet och med internationella organisationer skulle kunna vara av intresse för unionen. När det motiveras av ett sådant intresse bör följaktligen motsvarande anpassningar eller utvidgningar av de europeiska elektroniska systemen betraktas som stödberättigande inom ramen för programmet.

(14)

Med tanke på globaliseringens betydelse bör programmet fortsätta att ge möjlighet att engagera externa experter, i den mening som avses i artikel 238 i budgetförordningen. Sådana externa experter bör främst inkludera företrädare för statliga myndigheter, inklusive företrädare för statliga myndigheter från tredjeländer som inte deltar i programmet, och akademiker och företrädare för internationella organisationer, för ekonomiska aktörer eller för det civila samhället. Urvalet av externa experter till expertgrupper bör baseras på kommissionens beslut av den 30 maj 2016 om övergripande regler för inrättandet av kommissionens expertgrupper och för deras funktion. Externa experter som på personliga mandat deltar i särskilda evenemang inom ramen för programmet, såsom enstaka möten och konferenser, bör väljas ut av kommissionen, inbegripet bland experter som föreslås av de deltagande länderna. Det är nödvändigt att säkerställa att externa experter, som utses på personliga mandat och är skyldiga att agera oberoende och i allmänhetens intresse, agerar opartiskt och att det inte föreligger intressekonflikter i förhållande till deras yrkesmässiga förpliktelser. Information om urvalet av alla externa experter och deras deltagande bör vara allmänt tillgänglig. Målet att säkerställa en balanserad representation av intressenter, och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män bör beaktas vid urvalet av externa experter.

(15)

I enlighet med kommissionens åtagande att säkerställa samstämmighet och förenkling av finansieringsprogram, vilket anges i dess meddelande av den 19 oktober 2010 med titeln Översyn av EU:s budget, bör medel delas med andra unionsfinansieringsinstrument när programmets planerade åtgärder eftersträvar mål som är gemensamma för flera finansieringsinstrument, under förutsättning att detta inte resulterar i dubbelfinansiering. Programmets åtgärder bör säkerställa samstämmighet i användningen av unionens medel till stöd för tullunionen och tullmyndigheterna.

(16)

Den största delen av anslaget till programmet förväntas gå till åtgärder för it-kapacitetsuppbyggnad. Av dessa åtgärder för it-kapacitetsuppbyggnad bör högsta prioritet ges till de åtgärder rörande elektroniska system som är nödvändiga för genomförandet av tullunionen och för tullmyndigheternas fullgörande av sina uppgifter. De gemensamma respektive nationella komponenterna i de europeiska elektroniska systemen bör fastställas i denna förordning. Kombinationer av de gemensamma och nationella komponenterna är möjliga. Vidare bör åtgärders räckvidd och kommissionens och medlemsstaternas respektive ansvarsområden fastställas tydligt.

(17)

Denna förordning bör genomföras genom arbetsprogram. Med tanke på att de mål som ska uppnås är av medellång till långfristig karaktär och utgående från tidigare erfarenheter bör arbetsprogrammen ha möjlighet att täcka flera år. En övergång från årliga till fleråriga arbetsprogram skulle minska den administrativa bördan för både kommissionen och medlemsstaterna. De fleråriga arbetsprogrammen bör täcka högst tre år.

(18)

De åtgärder som genomförs inom ramen för programmet bör beakta Europeiska revisionsrättens slutsatser och rekommendationer på tullområdet, i synnerhet särskild rapport nr 19/2017 av den 5 december 2017 med titeln Importförfaranden: brister i den rättsliga ramen och oändamålsenlig tillämpning påverkar EU:s ekonomiska intressen och särskild rapport nr 26/2018 av den 10 oktober 2018 med titeln En rad förseningar av tullens it-system: vad har gått fel?.

(19)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (10).

(20)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (11) bör programmet utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna, och överreglering undviks. De kraven bör, när så är lämpligt, innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering, på ett jämförbart och fullständigt sätt, av programmets faktiska konsekvenser. Interims- och slututvärderingarna, som bör genomföras senast fyra år efter det att programmet har börjat genomföras respektive har slutförts, bör bidra till en effektiv beslutsprocess om samarbetet på tullområdet inom ramen för de kommande fleråriga budgetramarna. Därför är det ytterst viktigt att interims- och slututvärderingarna inkluderar tillfredsställande och tillräcklig information och att dessa utvärderingar tillhandahålls i god tid. Utöver interims- och slututvärderingarna av programmet bör årliga lägesrapporter, som en del av systemet för prestationsrapportering, utfärdas för att övervaka genomförandet av programmet. Dessa rapporter bör innehålla en sammanfattning av de tillvaratagna erfarenheterna och, i förekommande fall, av de hinder och brister som har uppstått i samband med den programverksamhet som har ägt rum under det berörda året. Dessa årliga rapporter bör överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

(21)

I syfte att möjliggöra en lämplig respons på ändrade politiska prioriteringar bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av förteckningen över indikatorer för att mäta i vilken utsträckning programmets specifika mål uppnåtts och med avseende på att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättande av en ram för övervakning och utvärdering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(22)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (12) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (13), (Euratom, EG) nr 2185/96 (14) och (EU) 2017/1939 (15) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder för att förebygga, upptäcka, korrigera och utreda oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (16).

I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(23)

Tredjeländer får delta i programmet på grundval av ett beslut antaget enligt ett internationellt avtal eller på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning enligt vilken tredjeländer är skyldiga att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(24)

De stödberättigande kostnaderna bör fastställas genom hänvisning till de stödberättigande åtgärdernas art, inklusive bland annat kostnader för deltagarnas resor och uppehälle i samband med deltagande i möten och liknande evenemang eller kostnader i samband med anordnande av evenemang. Finansiering inom ramen för programmet bör omfattas av de principer som anges i budgetförordningen, såsom likabehandling, proportionalitet och öppenhet, och bör säkerställa optimal användning av dess finansiella medel för att uppnå dess mål.

(25)

Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till åtgärdernas specifika mål och uppnår de avsedda resultaten, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. De typerna av finansiering och metoder för genomförande bör därför inbegripa att man överväger användning av enhetsbelopp, schablonsatser, bidrag till enhetskostnader och finansiering som inte är kopplad till kostnader, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(26)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen inrättandet av ett unionsprogram för samarbete i tullfrågor, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(27)

För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd på det relevanta politikområdet och möjliggöra att genomförandet kan starta från och med inledningen av den fleråriga budgetramen 2021–2027 bör denna förordning träda i kraft snarast möjligt och tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.

(28)

Denna förordning ersätter förordning (EU) nr 1294/2013, som därför bör upphävas.