Yttrande från Europeiska regionkommittén – Från jord till bord – den lokala och regionala dimensionen

(2021/C 37/04)

Föredragande: Guido MILANA (IT–PES), ledamot, kommunfullmäktige, Olevano Romano (storstadsområdet Rom)

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

1.

Europeiska regionkommittén välkomnar varmt ”från jord till bord”-strategin (nedan kallad ”strategin”), som tillsammans med ”EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030” (1), står i centrum för den europeiska gröna given (2) och är avgörande för att göra Europa till den första klimatneutrala kontinenten senast 2050. De två strategierna måste hållas samman till fullo för att begränsa livsmedelssystemens inverkan på klimatet, en hållbar miljö och den biologiska mångfalden genom att man främjar markens hälsa, skyddet av pollinatörer, användningen av biologiska resurser för integrerad bekämpning, vattenresurserna och ekosystemen, samtidigt som säkra och hälsosamma livsmedel garanteras. Strategierna måste även bidra till att ta itu med problemet med avfolkningen av landsbygden. Livsmedelsoberoende är lika strategiskt och förutsätter att produktionskapaciteten upprätthålls, och för detta krävs tillräckligt ekonomiskt stöd från EU-budgeten.

2.

Kommittén betonar behovet av samstämmighet mellan de olika livsmedelsrelaterade sektorerna, såsom jordbruk, djuruppfödning, skogsskötsel, fiske och havsfrågor, samt miljö-, energi-, hälso-, konsument-, produktions-, sysselsättnings-, landsbygdsutvecklings- och skogspolitiken, genom flernivåstyre, så att åtgärder som man enats om på europeisk nivå kan främja genomförandet av strategin med sikte på ambitiösa och gemensamma reformmål. Lokalsamhällenas och landsbygdssamhällenas bidrag måste erkännas och integreras bättre i politiken. Det är avgörande att återkoppla regionernas kulturella identitet till ekosystemen.

3.

Covid-19-pandemin har gjort oss ytterst medvetna om kopplingarna mellan vår hälsa, ekosystemen, leveranskedjorna, konsumtionsmönstren och planetens gränser. Den rådande pandemin är bara ett exempel: den ökade frekvensen av torka, översvämningar, skogsbränder och nya skadegörare påminner oss ständigt om att vårt livsmedelssystem är hotat och måste bli mer hållbart och motståndskraftigt samt kunna fungera under alla omständigheter och ge medborgarna tillräckligt med hälsosamma och adekvata livsmedel till rimliga priser.

4.

Ett hållbart jordbruk kommer inte att kunna utvecklas om EU fortsätter att importera jordbruksprodukter som inte följer de europeiska produktionsnormerna till låga priser som konkurrerar med de europeiska produktionskedjorna på ett otillbörligt sätt, samt fortsätter att exportera sitt överskott till priser som underskrider produktionskostnaderna i Europa. Kommittén uppmanar till att omgående införa nya, mer rättvisa och mer solidariska, multilaterala regler så inte de europeiska jordbruksföretagens hållbarhet blir lidande. ReK hoppas att en sådan ny strategi inriktas på att stärka producenternas ekonomiska utsikter och kopplingarna mellan producenter och konsumenter, stöder livsmedelssystem som är diversifierade och alternativa eller kompletterande i förhållande till de konventionella produktionssystemen och syftar till en jämnare fördelning av värdet, så att de producenter som tillhandahåller högkvalitativa kollektiva nyttigheter och ekosystemtjänster får bättre ersättning.

5.

Kommissionen uppmanas att konsekvent utnyttja befintliga indikatorer (t.ex. indikatorerna för målen för hållbar utveckling) för att övervaka framstegen mot målet att förena hållbar livsmedelsproduktion, ekosystemtjänster och rättvisa ekonomiska utsikter för jordbrukare och arbetstagare inom olika politikområden. Nya indikatorer bör bara införas på områden som hittills inte har kartlagts i tillräcklig utsträckning. ReK efterlyser ett aktivt deltagande av alla aktörer i livsmedelssystemet i övervakningen och utvärderingen av genomförandet av strategin.

6.

ReK hoppas att regionernas och städernas roll som viktiga aktörer i livsmedelsomställningen kommer att erkännas och stödjas. Vid sidan av sina övriga uppgifter utgör Europeiska regionkommittén en kunskapsbank om europeiska städers och regioners praxis och kan därför vara en viktig mellanhand för kommunikation och ömsesidigt lärande mellan förvaltningsnivåer. I genomförandet och fastställandet av nästa gemensamma jordbrukspolitik måste de europeiska regionerna kunna fortsätta spela sin roll som förvaltande myndigheter för att följa de omställningar som ”från jord till bord”-strategin ligger till grund för på en så lokal nivå som möjligt och kunna förvissa sig om att de framtida strategiska planerna tillgodoser de lokala behoven. Det torde därför vara avgörande att de strategiska planernas första pelare regionaliseras för att miljösystemen ska kunna bli viktiga instrument för att stödja genomförandet av strategin i enlighet med varje regions särskilda behov.

Stöd till producenter, främjande av korta och öppna leveranskedjor

7.

Kommittén rekommenderar att man bättre övervakar tendenserna till koncentration av marken till förmån för jordbruksindustrin, de ökade markpriserna, övergivandet av mark i avlägset belägna områden och den därav följande förlusten av jordbruksmark för små och medelstora producenter och nya jordbrukare. ReK rekommenderar därför ändringar i de befintliga instrumenten inom den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom en eventuell begränsning av direktstödet per jordbruksföretag, i syfte att underlätta tillgången till jordbruksmark för ett lokalt och småskaligt/medelstort jordbruk samt nya agroekologiska jordbrukare, enskilt eller i sammanslutning, så att inte de aktiva jordbrukarna blir färre. ReK rekommenderar att balansen mellan ekonomi och ekologi ska bibehållas i den gemensamma jordbrukspolitiken och uppmuntrar också till användning av återvunnet vatten för konstbevattning i områden med underskott och till främjandet av skogsjordbruk.

8.

ReK välkomnar kommissionens plan på en förstärkning av det ekologiska jordbruket och viljan att, på grundval av en föregående konsekvensanalys, se till att minst 25 % av EU:s jordbruksareal avsätts för detta senast 2030, och en betydande ökning av det ekologiska vattenbruket. Vi uppmanar även kommissionen att bedöma andra odlings- och produktionssystem med liknande miljöfördelar. I detta avseende rekommenderar vi att man beaktar och stöder den lokala och regionala politikens roll som ett sätt att bevara och öka arealerna för ekologisk produktion, precisionsproduktion och integrerad produktion, där man ser till att bevara miljöresurserna, med program såsom lokal livsmedelspolitik (inbegripet biodistrikt, ekoregioner och bioregioner (3)) och utbildningar. Vi hoppas att omställningen inom den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att ligga i linje med utvecklingen av konsumtionen av ekologiska produkter. Vidare efterlyses åtgärder för att stödja struktureringen av hela den ekologiska sektorn och inte bara produktionsutvecklingen, i syfte att bevara det mervärde som är kopplat till denna produktions- och bearbetningsmetod i olika regioner, inklusive incitament för anslag till vattennät så att de ekologiska producenterna tillhandahålls ett vatten som uppfyller kraven.

9.

Kommittén uppmanar till att lägga större tonvikt vid korta leveranskedjor och erkänna mångfalden av produktionssystem i Europa, inklusive alternativa produktionssystem, som syftar till att främja lokal/regional produktion, bearbetning och saluföring och som bygger på näringsmässig kvalitet, djurskydd och miljöskydd. ReK efterlyser en europeisk ram för att främja och stärka korta leveranskedjor med utgångspunkt i innovativ och framgångsrik lokal praxis. Vi uppmanar till att underlätta stöd till kollektiva lokala och regionala projekt som omfattar bearbetningsföretag, lokala myndigheter, jord- och skogsbruksföretag, handlare och lokala konsumenter för att utveckla ett lokalt livsmedelsutbud. Vidare efterlyser vi stöd till diversifiering av den lokala/regionala produktionen och bearbetningen och till utveckling av nya sektorer (såsom vegetabiliskt protein, i synnerhet baljväxter, och kvalitetssektorer såsom bär och nötter) som även bidrar till utnyttjandet av sekundära leveranskedjor med sekundära flöden och avfallsflöden i syfte att skapa mervärde i de olika länkarna i livsmedelskedjan. Man bör också bedöma möjligheten att införa en certifiering för hållbar produktion som omfattar förvaltningen av vatten och mark. I detta sammanhang påpekar ReK att begrepp såsom lokal och regional bör ses mot bakgrund av den berörda produkten. Utgångspunkten är produktens låga ekologiskt fotavtryck, undvikande av onödiga transporter och ett bättre förhållande mellan producent och konsument.

10.

ReK erkänner att produktionen, bearbetningen, förpackningen och transporten av livsmedel samt detaljhandeln med dessa bidrar till luft-, mark- och vattenföroreningarna samt utsläppen av växthusgaser, utöver att ha en stor inverkan på den biologiska mångfalden, och hoppas därför att sekundära flöden ska utnyttjas med sikte på en cirkulär ekonomisk modell. I likhet med kommissionen anser vi att följande åtgärder är nödvändiga: a) Att minska den totala användningen av och risken med kemiska bekämpningsmedel med 50 % och minska användningen av bekämpningsmedel med hög risk (4) med 50 % fram till 2030, samtidigt som jordbrukarna erbjuds faktiska alternativ, som inte begränsar deras produktivitet, till bekämpningsmedel och odlingsmetoder och mer resurser avsätts till forskning på området och marknadstillträdet påskyndas. b) Att minska näringsförlusterna med minst 50 %, utan att detta innebär att markens bördighet försämras. c) Att minska användningen av gödselmedel med minst 20 % fram till 2030. d) Att minska försäljningen av antimikrobiella medel till produktionsdjur och vattenbruk med 50 % fram till 2030. e) Att fortsätta att minska utsläppen av växthusgaser från jordbruk och markanvändning, särskilt av dikväveoxid och metan, varav det sistnämnda bl.a. kommer från djuruppfödningssektorn och användningen av myrmark för jordbruksändamål, för att ge ett lämpligt bidrag till den process som fastställs i den europeiska klimatlagen. I detta syfte uppmanas kommissionen att så snart som möjligt offentliggöra en klimatmålsplan för 2030, som syftar till att höja målet om minskade utsläpp av växthusgaser till minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer (5), genom att en konsekvent plan med tillräckliga finansiella åtaganden genomförs. f) Att öka gräsmarkerna och produktionen av proteinfoder i EU genom att minska mängden importerat foder och protein som inte uppfyller de europeiska klimat- och miljöstandarderna.

11.

Kommissionen måste i det fortsatta arbetet redovisa konsekvensanalyser för hur de siffersatta målen ska utformas. Det är viktigt att länder med hög förbrukning av antibiotika, kemiska växtskyddsmedel och växtnäring får ett större beting att minska sin förbrukning än de länder som redan har en låg användning.

12.

ReK föreslår att man genomför öppna och kommunicerbara konsekvensbedömningar för att övervaka de mål som uppnås på medellång sikt och omförhandla nödvändiga justeringar i samråd med medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna samt aktörerna inom jordbruksindustrin.

13.

Kommittén rekommenderar strängare åtgärder mot den intensiva industriella uppfödningens miljöpåverkan. Den officiellt certifierade djurskyddsmärkning som övervägs i strategin bör göras obligatorisk på EU-nivå. Kommittén rekommenderar en tydlig och obligatorisk märkning som anger djurhållningsmetod och omfattar djurets livscykel, så att producenter som förbättrar sina metoder uppmärksammas och konsumenter kan välja produkter efter sina önskemål. ReK föreslår en successiv och planerad minskning av burhållningen i hela EU, bl.a. genom gränser för djurtätheten på de berörda jordbruksföretagen och stöd till extensiv djurhållning inom vattenbruket. Ett högsta gränsvärde för djurtätheten på gården bör utgöra ett villkor för att få stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken, och villkorligheten inom den gemensamma jordbrukspolitiken när det gäller lagstiftningen om djurskydd bör stärkas.

14.

De nya miljösystemen bör tillhandahålla ett rimligt, obligatoriskt, effektivt och alltmer betydande finansieringsflöde för att främja jord- och skogsbrukares hållbara produktionsmetoder som avsevärt förbättrar bland annat koldioxidbindningen (”carbon farming”) och den biologiska mångfalden. Kommittén erinrar emellertid om att åtgärderna för miljö- och klimatvänligt jordbruk i den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare har visat sig vara de tveklöst effektivaste miljöanpassningsåtgärderna i den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket beror på den nedifrån och upp-strategi som används för fastställandet av dessa åtgärder vid regionaliserad förvaltning. ReK anser därför att man bör utnyttja möjligheterna till omfördelningar från den första till den andra pelaren inom den gemensamma jordbrukspolitiken och att de regionala myndigheterna måste delta i fastställandet av miljösystemen på såväl europeisk som nationell nivå, i syfte att säkerställa ökad samstämmighet och komplementaritet mellan miljösystemen och åtgärderna för miljö- och klimatvänligt jordbruk samt ökad hänsyn till de regionala behoven. ReK rekommenderar dessutom att man stöder extensiva uppfödningsmetoder med lägre miljöpåverkan. I en balans mellan miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet måste jordbrukarna kunna kompenseras med europeiska och nationella medel för merkostnaderna i samband med jordbruksproduktionen.

15.

Parallellt med förändringarna inom jordbrukssektorn är det nödvändigt att påskynda övergången till hållbar fiskproduktion. ReK rekommenderar åtgärder för att skydda och stärka de småskaliga fiskarna, till exempel de som fiskar med hållbara metoder i de yttersta randområdena, och bekämpa intensiv odling i kassar, olagligt industriellt fiske och överfiske, bl.a. genom att införa lämpligare åtgärder vid översynen av den gemensamma fiskeripolitiken och i handelsavtalen.

16.

Kommittén uppmanar till att utarbeta förslag som syftar till att upprätta en havs- och kustområdesplanering samt till att inrätta ett nätverk av områden där allt fiske är förbjudet under en tillräckligt lång tidsperiod i syfte att på ett mer ändamålsenligt sätt uppnå målen om balans mellan utnyttjandet av fiskeresurserna och havets kapacitet att återskapa dem. ReK anser också att insatserna bör inriktas på att göra fiskeriförvaltningsplanerna i de miljömässigt sett mest sårbara områdena mer effektiva.

Livsmedelsmiljö, kamp mot fetma, främjande av en ansvarsfull och kritisk konsumtion

17.

Kommittén upprepar att konsumenternas kostval och kostvanor är viktiga som en grundläggande drivkraft för förändring av livsmedelssystemet. ReK stöder kommissionens avsikt att underlätta övergången till hälsosamma och hållbara kostvanor, i linje med mål 12 i Agenda 2030 för hållbar utveckling (6). Vi uppmanar därför kommissionen att genomföra ett sammanhängande och målinriktat åtgärdspaket för att främja medelhavskosten, som har konstaterats vara en hälsosam kost, liksom hälsosamma kostvanor med mer vegetabilier och en lämplig och ansvarsfull konsumtion av fett och socker.

18.

ReK uppmanar kommissionen att fastställa lämpligare system för näringsvärdesmärkning av livsmedel, som är överenskomna på europeisk nivå och bygger på de senaste vetenskapliga forskningsrönen. Vi uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta en europeisk databas om näringsvärden och genomföra ett europeiskt program för näringsvärdesmärkning. För att stimulera en medveten konsumtion bör målet vara att tillhandahålla öppen, fullständig och tydlig information om den näringsmässiga kvaliteten, med beaktande av produkternas ursprung, transporternas miljöpåverkan samt produktionssätten.

19.

Kommittén understryker också vikten av att gå längre än åtgärder för informativ märkning, genom utbildning, incitament och strukturella åtgärder som syftar till en kritisk och ansvarsfull konsumtion och främjar hälsosamma livsmedelsmiljöer som är tillgängliga för alla. ReK rekommenderar därför informationskampanjer och utbildningsprogram om hälsosamma kostvanor och kost som är rik på vegetabilier och fibrer. Vi stöder antagandet av skatteincitament som uppmuntrar konsumenterna att välja en hälsosam och hållbar kost. Vi uppmuntrar dessutom till åtgärder för att avskräcka livsmedelsindustrin från att saluföra och göra reklam för starkt bearbetade och ohälsosamma livsmedel som är rika på socker, salt och mättade fetter.

20.

ReK stöder åtgärder för att se till att livsmedelspriserna återspeglar de verkliga miljömässiga och sociala kostnaderna och att primärproducenter erhåller skälig ersättning för sitt arbete. Vi uppmanar därför kommissionen att med medlemsstaterna diskutera åtgärder för att begränsa bearbetningsföretagens och detaljhandelns köparmakt samt stärka primärproducenternas förhandlingsposition med tanke på de vetenskapligt bevisade miljö- och folkhälsokostnaderna. Om ett skäligt pris för produkterna kräver ett högre pris för konsumenterna anser ReK att detta är godtagbart (7).

21.

Kommittén uppmanar kommissionen att göra rätten till mat till en av pelarna i genomförandet av strategin. Man bör därför arbeta tillsammans med medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna i riktning mot åtgärder på kort till medellång sikt (t.ex. genom ekonomiskt stöd) och lång sikt (strukturell socialpolitik) för att främja de mest utsatta gruppernas tillgång till ett mer hållbart och hälsosamt livsmedelssystem, i syfte att bidra till kampen mot fetma och undernäring. Kommittén efterlyser en europeisk handlingsplan mot barnfetma och undernäring hos barn för perioden efter 2020. Kommittén understryker att tillgång till hälsosamma livsmedel till överkomliga priser bör stödjas, helst genom direkt socialpolitik och direkta sociala åtgärder, samtidigt som skäliga produktpriser säkerställs för jordbrukare och arbetstagare.

Hållbar offentlig upphandling, grön livsmedelsupphandling, utbildningsprogram

22.

ReK anser att man bör fästa mer uppmärksamhet vid den roll som grön offentlig upphandling och grön livsmedelsupphandling spelar för att stödja hälsosamma och hållbara kostvanor samt stärka och främja ett lokalt jordbruk som bygger på regionala särdrag, i syfte att garantera marknadsandelar för lokala och regionala producenter (8).

23.

ReK efterlyser mer flexibla kriterier för införandet av lokala och regionala produkter i offentlig upphandling, i synnerhet genom att man antar principen om närproducerat i skolmatsalar. Vi rekommenderar vidare ett effektivt rådgivningssystem eller en förenklad europeisk vägledning för att ge de offentliga myndigheterna tydliga riktlinjer för hur de kan införa kriterier för bättre hållbarhet.

24.

Kommittén stöder kommissionen när det gäller att uppmuntra medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att genomföra utbildningsprogram om jordbruk, livsmedel, miljö och klimat i skolorna. Det är nämligen mycket viktigt att uppmuntra till kritisk konsumtion och att bibringa den yngre generationen och de mest utsatta grupperna utbildning i jordbruk, livsmedelskultur och miljömedvetenhet.

Minskning och förebyggande av svinn, främjande av en cirkulär ekonomi

25.

Kommittén uppmanar kommissionen att lägga fram ambitiös lagstiftning och bindande mål för att förebygga och minska livsmedelsslöseriet. ReK hoppas att kommissionen håller fast vid det bindande målet om att halvera livsmedelsslöseriet till 2030, på grundval av det arbete som utförts i samarbete med EU-plattformen om livsmedelsförluster och livsmedelsslöseri. Kommittén uppmanar kommissionen att fästa stor uppmärksamhet på det mycket viktiga stöd som ska tillhandahållas de yttre randområdena för att öka cirkulariteten i ekonomin och förbättra omhändertagandet, återvinningen och återanvändningen av rester och biprodukter från livsmedels- och fiskerisektorerna.

26.

ReK rekommenderar en helhetssyn på livsmedelskedjan, med åtgärder för att begränsa svinnet såväl uppströms (i primärproduktionen) och under bearbetningen som under transporterna och saluföringen av livsmedel samt i samband med konsumtionen av dessa såväl i som utanför hemmet. Vi föreslår att livsmedelsbutikerna ges incitament att lagra produkter på ett mer ändamålsenligt sätt och att man inför åtgärder för att beskatta livsmedelsbutikerna för en ineffektiv användning av överskott. ReK välkomnar initiativet i några medlemsstater beträffande obligatoriska donationer av överskott.

27.

ReK efterlyser lämpligare information om utgångsdatum på livsmedelsetiketter, genom en bedömning av både ”bäst före-dag” och ”sista förbrukningsdag”. Informations- och konsumentupplysningskampanjer för att uppmuntra beteenden som begränsar livsmedelsslöseriet är också viktiga. Vi rekommenderar även en nedifrån och upp-strategi som syftar till att öka kunskapen om och stärka innovationer och god praxis som håller på att växa fram i många städer och regioner.

28.

Kommittén stöder införandet av åtgärder för att främja spridningen av produktionsmodeller och modeller för territoriell utveckling som bygger på ”nollavfall”, återanvändning och cirkulär ekonomi längs hela kedjan, även vad gäller plast. Offentlig upphandling är ett kraftfullt verktyg genom vilket lokala och regionala myndigheter kan fastställa standarder och styra marknaden mot mer hållbara och lokala produkter och tjänster. Vi föreslår en nedifrån och upp-strategi, med program för att stimulera goda åtgärder för cirkularitet som omfattar stadsområden, stadsnära områden, landsbygdsområden och de yttersta randområdena (9).

Internationell handel, solidaritet och hållbar utveckling i tredjeländer

29.

Det är nödvändigt att anta en övergripande strategi för övergången till hållbara livsmedelssystem genom samarbete med tredjeländer och internationell handelspolitik. EU, som är världens största importör och exportör av livsmedel, har ökat sitt beroende av tredjeländer och har hittills fört en handelspolitik som står i strid med dess sociala och miljömässiga mål. Kommittén uppmanar kommissionen att aktivt söka efter lösningar på detta område, särskilt beträffande reglerna för den internationella handeln med jordbruksprodukter, prisutvecklingen på EU:s marknader och de internationella marknaderna samt en hållbar balans mellan efterfrågan och produktion i sektorerna för kött och mejerivaror.

30.

Handelsavtalen måste bedömas med beaktande av målet om minskade växthusgasutsläpp och bygga på begreppet hållbar utveckling. ReK uppmanar till att stärka kapitlen om hållbart skogsbruk och kampen mot avskogning, djurskydd samt kampen mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna (10).

31.

En handelspolitik som inte säkerställer att marknader i tredjeländer uppfyller de höga europeiska normerna i fråga om hållbarhet och livsmedelssäkerhet kan allvarligt undergräva den inre marknaden och äventyra jordbrukssektorn. Kommittén ser de europeiska handelsavtalen som ett stöd för att garantera lika villkor på den inre marknaden och marknader i tredjeländer, trygga de europeiska jordbrukarnas konkurrenskraft och garantera en rimlig avkastning. Kommittén kräver att man med tredjeländer ska förhandla fram strikt ömsesidighet i fråga om produktionsstandarder, varvid samma växt- och miljöskyddsbestämmelser ska gälla och i förekommande fall lokala primörprodukter identifieras, och stärka kontrollen av produkter vid införseln till den europeiska inre marknaden. Vi stöder en gränsskatt på koldioxid som hindrar företag i EU från att flytta sin produktion till länder med mindre stränga miljöstandarder.

Styrning, genomförande, övervakning

32.

Kommittén rekommenderar att den framtida gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma fiskeripolitiken, de operativa programmen och de nationella strategiska planerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken konsekvent riktas in på målen i den europeiska gröna given, i synnerhet inom ramen för ”från jord till bord”-strategin och strategin för biologisk mångfald 2030. I detta avseende anser ReK att gemensamma kvantifierbara och mätbara europeiska mål för de nationella strategiska planerna bör införas i förordningen om den gemensamma jordbrukspolitiken. ReK föreslår att man inför tydliga effektindikatorer för att fastställa mål och följa resultaten. Regionerna bör spela en framträdande roll i styrningen av de strategiska planerna, särskilt när det gäller den andra pelaren. Vi hoppas att ett territoriellt och regionalt synsätt inte kommer att saknas i reformplanerna för den gemensamma jordbrukspolitiken.

33.

ReK beklagar att den andel av den fleråriga budgetramen för 2021–2027 som avsatts för den gemensamma jordbrukspolitiken i Europeiska rådets ståndpunkt från juli har minskat med 6,4 % jämfört med den innevarande perioden. Ambitiösa mål för att genomföra en grön omställning inom den europeiska jordbruksproduktionen bör gå hand i hand med en ambitiös budget för den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling. Kommittén beklagar dessutom att insatserna för att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken i riktning mot ett större fokus på det allmänna bästa, hållbarhet och skydd av resurser ännu inte på ett tydligare sätt har kommit till uttryck i förslagen till förordningar och att effekterna av de tillvägagångssätt som valts kommer att dröja avsevärt på grund av de långa övergångsperioderna.

34.

ReK välkomnar avsikten att involvera alla aktörer i livsmedelssystemet, utan att glömma det civila samhället och företrädarna för lokala och regionala myndigheter, i genomförandet och i övervakningen av strategin. I strategin måste man införa horisontella system för flernivåstyre som kan skapa ett gemensamt synsätt mellan kommissionens berörda generaldirektorat. Vi hoppas att man ska ta sådana deltagandebaserade modeller som de livsmedelspolitiska råd som har inrättats i många lokala och regionala myndigheter till förebild.

35.

Kommissionen bör inleda ett nära samarbete inte bara med Europaparlamentet utan även med Europeiska regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén när det gäller att genomföra och övervaka de båda strategierna.

---

(1)  COM(2020) 380 final.

(2)  COM(2019) 640 final.

(3)  Ett exempel är BioRegio Bayern 2012, vars mål är att uppnå 30 % ekologiskt odlad areal senast 2030 (källa: ”The Role of Local and Regional Authorities in making food systems more sustainable”, studie beställd av ReK).

(4)  Dvs. växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som uppfyller uteslutningskriterierna enligt punkterna 3.6.2–3.6.5 och 3.8.2 i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1) eller som betraktas som kandidatämnen för substitution enligt kriterierna i punkt 4 i den bilagan.

(5)  Samma uppmaning gjordes i yttrandet ”En europeisk klimatlag: om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet” [COR-2020-01361 – föredragande: Juan Moreno Bonilla (EPP–ES)] (EUT C 324, 1.10.2020, s. 58).

(6)  Hållbarhetsmål 12: Hållbar konsumtion och produktion.

(7)  Se till exempel Willet, W., et al. (2019). ”Food in the Anthropocene: the EAT-Lancet Commission on healthy diets from sustainable food systems”. The Lancet Commissions, 393 (1170), s. 447–492. Se även Howard, P. et al. ”Global Meat: Social and Environmental Consequences of the Expanding Meat Industry”. MIT Press, 2019.

(8)  I detta sammanhang påminner kommittén om och betonar punkt 19 i resolution om hållbara livsmedel (EUT C 313, 22.9.2015, s. 5) – ”Kommittén rekommenderar att de olika parter som berörs av hållbar produktion och ansvarsfull konsumtion […] informeras om möjligheterna att använda hållbarhetskriterier i sina anbudsinfordringar […]” –, som antogs vid den 113:e plenarsessionen i juli 2015.

(9)  Ett exempel är kommunen Maribor i Slovenien, där man finner synergier mellan stad och landsbygd genom omvandling av organiskt avfall till gödselmedel (källa: ”The Role of Local and Regional Authorities in making food systems more sustainable”, studie beställd av ReK).

(10)  Samma uppmaning gjordes i yttrandet ”Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar” [COR-2019-04601 – föredragande: Roby Biwer (PES–LU)] (EUT C 324, 1.10.2020, s. 48).