52020IP0285

EUR-Lex

Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52020IP0285 - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document 52020IP0285

Help

Europaparlamentets resolution av den 22 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU (2020/2006(INL))

EUT C 404, 6.10.2021, p. 175–201 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

HTML

PDF

Official Journal

6.10.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 404/175

P9_TA(2020)0285

Avskogning

Europaparlamentets resolution av den 22 oktober 2020 med rekommendationer till kommissionen om en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU (2020/2006(INL))

(2021/C 404/11)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 maj 2003Skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (FLEGT) – förslag till en handlingsplan för EU (COM(2003)0251),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden (nedan kallad EU:s timmerförordning) (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 antagen av rådet den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (3),

—

med beaktande av Förenta nationernas mål för hållbar utveckling 2030, särskilt mål 12 om hållbar konsumtion och produktion samt mål 15 om att skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald,

—	med beaktande av Parisavtalet från den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21),

—	med beaktande av den studie om krav på tillbörlig aktsamhet genom leveranskedjan som beställdes av kommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor (2020),

—	med beaktande av studien från Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS) med en bedömning av det europeiska mervärdet i en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU, publicerad i september 2020 (4),

—	med beaktande av slutsatserna från rådet och medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om meddelandet om att intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar av den 16 december 2019,

—	med beaktande av Amsterdamförklaringen av den 7 december 2015 om eliminering av avskogning från jordbruksråvarukedjor kopplade till europeiska länder,

—	med beaktande av FN:s program för minskade utsläpp från avskogning och skogsförstörelse (Redd+),

—	med beaktande av FN:s strategiska plan för skog 2017–2030, som fastställer sex globala mål och 26 delmål för skogen som ska uppnås senast 2030,

—	med beaktande av FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning, som antogs den 17 juni 1994,

—	med beaktande av de nationella plattformar för hållbara råvaror som utvecklats av FN:s utvecklingsprogram (UNDP),

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—	med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (5),

—	med beaktande av den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna från 1969,

—	med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1987,

—	med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169 från 1989 om ursprungsfolk och stamfolk,

—	med beaktande av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter från 2007,

—	med beaktande av OECD:s/FAO:s riktlinjer för ansvarsfulla leveranskedjor i jordbruket,

—	med beaktande av FAO:s rapport The State of the World’s Forests 2020,

—	med beaktande av FAO:s publikation The State of the World’s Forests 2018 – Forest pathways to sustainable development, FAO (2018),

—	med beaktande av FAO:s Global Forest Resources Assessment 2015 – Desk reference, FAO 2015,

—	med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) från 1973,

—	med beaktande av konventionen om biologisk mångfald från 1992 samt Cartagenaprotokollet om biosäkerhet från 2000 och Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning från 2010,

—	med beaktande av 2019 års globala bedömningsrapport om biologisk mångfald och ekosystemtjänster av den 6 maj 2019 från FN:s mellanstatliga plattform för biologisk mångfald och ekosystemtjänster,

—	med beaktande av FN:s principer för ansvarsfulla investeringar från 2006,

—	med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011, samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag, som uppdaterades 2011,

—	med beaktande av den särskilda rapporten om klimatförändringar och mark av den 8 augusti 2019 från FN:s internationella panel för klimatförändringar,

—	med beaktande av FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås (UNODC) globala program för att bekämpa naturvårds- och skogsbrott,

—	med beaktande av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som antogs den 25 juni 1998 i Århus av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa,

—	med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 4 april 2017 om palmolja och avverkning av regnskogar (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 september 2017 om den internationella handelns och EU:s handelspolitiks inverkan på de globala värdekedjorna (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2018 om kränkningar av urbefolkningarnas rättigheter i världen, inklusive markrofferi (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 september 2018 om transparent och ansvarsfull förvaltning av naturresurser i utvecklingsländer: skogarna (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2020 om det 15:e mötet i partskonferensen (COP15) för konventionen om biologisk mångfald (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 september 2020 om intensifierade EU-insatser för att skydda och återställa världens skogar (14),

—	med beaktande av det så kallade skogslöftet av den 21 mars 2019, genom vilket många ledamöter i Europaparlamentet lovade att främja politik för att skydda och återställa skogar världen över och erkänna och säkra skogsfolkens territorier och deras rättigheter,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 28 juni 2018 om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2019Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar (COM(2019)0352),

—	med beaktande av kommissionens genomförbarhetsstudie om alternativ för att förstärka EU:s insatser mot avskogning från januari 2018,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (COM(2020)0381),

—	med beaktande av uttalandet från april 2018 av företrädare för det civila samhället om EU:s roll i att skydda skogar och rättigheter,

—	med beaktande av artiklarna 47 och 54 i arbetsordningen,

—	med beaktande av yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för utveckling, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A9-0179/2020), och av följande skäl:

Skogar med stor biologisk mångfald är naturliga kolsänkor och är därför oumbärliga när det gäller att bekämpa klimatförändringarna i enlighet med Parisavtalets mål om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 oC över förindustriell nivå och göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 oC över förindustriell nivå – den mest aktuella forskningen visar att en begränsning av ökningen till 1,5 oC väsentligen skulle minska skadan för människor och naturliga ekosystem jämfört med tvågradersscenariot (15) – samt när det gäller att klimatanpassa och att bevara den biologiska mångfalden. Inte bara avskogade områden utan även skogar som har försämrats genom mänskliga ingrepp kan omvandlas till en koldioxidkälla.

Skogarna står för 80 % av jordens biologiska mångfald och täcker 30 % av dess yta (16). Skogarna utgör en väsentlig organisk infrastruktur för några av planetens tätaste, känsligaste och mest mångskiftande ekosystem. Avskogningen är det allvarligaste hotet för 85 % av de hotade eller utrotningshotade arterna, och 58 % av ryggradsdjuren har redan försvunnit från jordens yta på grund av avskogning under åren 1970–2012 (17).

C.	Skogar utgör en försörjnings- och inkomstkälla för runt 25 % av världens befolkning (18), och skogsförstörelsen får allvarliga konsekvenser för försörjningsmöjligheterna för de mest utsatta, däribland ursprungsbefolkningar som är starkt beroende av skogarnas ekosystem.

D.	Utsläpp till följd av ändrad markanvändning, framför allt på grund av avskogning, står för cirka 12 % av de globala utsläppen av växthusgaser och är den näst största orsaken till klimatförändringar efter förbränning av kol, olja och gas (19).

Primärskogarna är särskilt drabbade av avskogning. Primärskogarna har stora kollager och kännetecknas av unika ekologiska förhållanden och unika nivåer av biologisk mångfald. De kan därför inte ersättas av nyplanterad skog. Återbeskogning som är förenlig med skyddet och förstärkningen av lokala ekosystem kan spela en roll i kampen mot klimatförändringarna.

För att bekämpa förlusten av biologisk mångfald och klimatkriserna är det angeläget att skogarna skyddas och återställs på ett sådant sätt att man maximerar deras kapacitet att lagra koldioxid och skydda den biologiska mångfalden. Detta ger många fördelar, eftersom det främjar tillväxten av befintliga skogar till deras maximala koldioxidlagringspotential och samtidigt återställer tidigare skadade ekosystem och möjliggör nedbrytning av organiskt material, och dessutom skyddar den biologiska mångfalden samt jord, luft, mark och vatten.

G.	Allmänhetens påtryckningar för att skogar ska fullgöra icke-produktiva funktioner ökar i hela världen, vilket ofta står i skarp kontrast till försämringen av skogarnas tillstånd.

Skogar ger samhället viktiga ekosystemtjänster, till exempel ren luft, reglering av vattenflöden, koldioxidminskning, skydd mot vatten- och vinderosion, livsmiljöer för djur och växter, återställande av skadad mark och resiliens mot klimatförändringar. Den naturliga regleringen av vattenflöden i skogar har beräknats ha ett värde på mellan 1 360 och 5 235 US-dollar (2007) (20) per hektar och år. Denna ”naturliga tjänst” påverkas kraftigt av avskogningen. Skogar och biologisk mångfald har även ett inneboende värde som går bortom deras användningsvärde för människor, bland annat som koldioxidlager, vilket inte kan omsättas i pengar eller kvantifieras.

I.	Skogar har ett kulturellt, socialt och andligt värde för många människor och folkgrupper.

J.	Skogstäcket i unionen har vuxit de senaste årtiondena. Däremot har förlusten av det globala trädbeståndet förvärrats stadigt under de senaste 18 åren, och bara under 2019 förstördes 3,8 miljoner hektar primära regnskogar (21).

Avskogning, försämring och omvandling av världens skogar förvärrar hotet mot ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, som drabbas av människorättskränkningar, angrepp och mord på grund av sina insatser för att skydda sina skogar, sin mark och sin miljö. Under 2018 mördades varje vecka i genomsnitt mer än tre mark- och miljöförsvarare, och under det senaste årtiondet har över 300 människor dödats i konflikter kring resurs- och markanvändning i Amazonas (22).

Klimatförändringarna, förlusten av biologisk mångfald världen över samt förstörelsen och förändringen av naturliga ekosystem, däribland skogar, har allvarliga konsekvenser för vilda djurs och växters livsmiljöer och leder till ökad kontakt mellan vilda djur, människor och tamdjur, vilket ökar risken för nya utbrott av epidemier och pandemier som har sitt ursprung hos vilda djur och växter. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) bekräftar att ökningen av infektionssjukdomar sammanfaller med den accelererade skövlingen av regnskogar, särskilt i samband med odling av oljepalmer eller sojabönor (23). Mer än två tredjedelar av alla nya smittsamma sjukdomar kommer från djur, varav de allra flesta är vilda djur. Att skydda och återställa den biologiska mångfalden och välfungerande ekosystem är därför av central betydelse för att öka vår motståndskraft och förhindra att nya sjukdomar uppstår och sprids i framtiden.

Vatten är en värdefull resurs. Avsaknad eller otillräckligt genomförande av ett regelverk till skydd för vattenresurser gör det omöjligt att kontrollera användningen av denna resurs och möjliggör överuttag, föroreningar och vattenrofferi. Detta är skadligt för ekosystemen i efterföljande led och för lokalsamhällen. Det finns fall av vattenrofferi på grund av produktion av varor som utgör en risk för skogar och ekosystem (24).

Hållbar förvaltning av skogsresurser och förnybara råmaterial samt användning av skogsmark på ett sätt och i en takt som upprätthåller deras biologiska mångfald, återväxtförmåga, livskraft och potential att nu och i framtiden tillhandahålla relevanta ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå, och som inte skadar andra ekosystem, är ett viktigt inslag i den övergripande politiska strategin för att stoppa avskogningen på såväl unionsnivå som global nivå.

O.	Unionens konsumtion bidrar uppskattningsvis till minst 10 % av den globala avskogningen.

P.	Det är viktigt att främja hållbar kosthållning genom att öka konsumenternas medvetenhet om effekterna av deras konsumtionsmönster samt informera om kost som är bättre för människors hälsa och har mindre miljöpåverkan.

Allmänna kommentarer

Europaparlamentet understryker att omkring 80 % av den globala avskogningen orsakas av utbredningen av mark som används till jordbruk (25). Parlamentet betonar i detta sammanhang att kommissionen i sitt meddelande om att intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar från juli 2019 medger att unionens efterfrågan på produkter såsom palmolja, kött, soja, kakao, majs, timmer och gummi, även i form av bearbetade produkter och tjänster, är en viktig orsak till avskogning, skogsförstörelse, förstöring av ekosystem och därtill kopplade människorättskränkningar i hela världen och svarar för omkring 10 % av den globala delen av avskogningen konkretiserad i den totala slutliga konsumtionen (26). Parlamentet konstaterar vidare att EU:s konsumtion av andra varor, såsom bomull, kaffe, sockerrör, raps och räkor från mangroveskogar, också bidrar till den globala avskogningen.

Europaparlamentet påpekar att ett globalt bevarande av skogarna och förebyggande av skogsförstörelse är några av de största hållbarhetsutmaningarna i vår tid, och utan dem kan målen i 2030 års agenda för hållbar utveckling, Parisavtalet och den gröna given inte uppnås. Parlamentet betonar att hållbart utnyttjande av skogar och ekosystem i många delar av världen inte kan säkerställas med den nuvarande politiken.

Europaparlamentet konstaterar med största oro att förlusten av skogsarealer under perioden 2014–2018 ökade med 43 % till en genomsnittlig förlust av 26,1 miljoner hektar per år, jämfört med 18,3 miljoner hektar per år under perioden 2002–2013. Parlamentet är särskilt bekymrat över förlusten av primärskogar, med tanke på att de tre senaste åren med tillgängliga uppgifter (2016, 2017 och 2018) har uppvisat den högsta förlusttakten det här århundradet. Dessutom ökade bara i brasilianska Amazonas avskogningen med 88 % i juni 2019 jämfört med juni 2018. Parlamentet understryker att förstörelsen och försämringen av naturliga skogar inte bara sker i tropiska områden utan över hela världen, även inom unionen och i dess direkta grannskap.

Europaparlamentet beklagar att världens totala skogsareal endast utgör omkring 68 % av de uppskattade förindustriella nivåerna, att skogstäcket minskade med 290 miljoner hektar till följd av avverkning och virkesproduktion mellan 1990 och 2015 och att intakta skogar (områden på över 500 km2 där ingen mänsklig påverkan kan registreras med hjälp av satelliter) minskade med 7 % mellan 2000 och 2013 (27).

Europaparlamentet konstaterar även att ändring och förstörelse av livsmiljöer, som inkräktar på naturliga skogsområden, har allvarliga konsekvenser för människors och djurs hälsa globalt och även inverkar på den biologiska mångfalden, inte minst genom den ökade förekomsten av zoonoser (som orsakat 50 pandemier under de senaste 30 åren), senast i raden covid-19-pandemin.

Europaparlamentet konstaterar med oro att forskningen efter det tragiska utbrottet av covid-19-pandemin fortsätter att påvisa ett oroväckande samband mellan zoonotiska sjukdomar och avskogning, klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald.

Europaparlamentet poängterar att primärskogar är oersättliga och att förlusten av primärskogar inte kan uppvägas av ett nytt skogsbaserat förhållningssätt. Parlamentet konstaterar att stopp för avskogning och skogsförstörelse, i kombination med skydd av befintliga skogar samt hållbara insatser för återställande, beskogning och återbeskogning på ett sätt som maximerar skogarnas kapacitet att lagra koldioxid och skydda den biologiska mångfalden, kan ge försörjningsmöjligheter, öka inkomsterna för lokalsamhällen och erbjuda ekonomiska utvecklingsmöjligheter. Parlamentet betonar i detta syfte vikten av att främja agroekologi och hållbar jordbruksproduktion på global, nationell, regional och lokal nivå för att förhindra ohållbar användning och förvaltning av marken, hantera naturliga störningar och begränsa klimatförändringarna.

Europaparlamentet betonar att förekomsten av stora skogsområden bidrar till att förebygga ökenspridning i inlandsregioner. Parlamentet föreslår att skyddet av skogar även som fuktkälla ska ges stor uppmärksamhet i utvecklings- och handelspolitiken. Parlamentet framhåller exempelvis att hela 40 % av allt regn på det etiopiska höglandet – Nilens huvudkälla – tillhandahålls genom fukt som återvinns från skogarna i Kongobäckenet och att ett stopp för avskogningen i regionen även är relevant för frågan om klimatflyktingkrisen.

Europaparlamentet understryker att drivkrafterna bakom avskogningen går utanför själva skogssektorn och hänger samman med en mängd olika frågor, såsom besittningsrättsliga förhållanden, svag samhällsstyrning och brottsbekämpning, skydd av ursprungsbefolkningars rättigheter, klimatförändringar, demokrati, mänskliga rättigheter, politisk frihet, råvarukonsumtionsnivåer, stort beroende av foderimport, jordbrukspolitik samt frånvaro av en offentlig politik som främjar och stimulerar hållbart och lagligt anskaffade och producerade varor. Parlamentet påminner om att kvinnor från ursprungsbefolkningar och kvinnliga jordbrukare spelar en central roll för skyddet av skogens ekosystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka ansträngningarna för att ta ett helhetsgrepp på avskogningen genom en enhetlig och rättligt bindande politisk ram och att samtidigt säkerställa bevarandet av ekosystemen. Parlamentet anser att jämställdhet i skogsbruksutbildning är ett centralt inslag i en hållbar skogsförvaltning, vilket bör synas i unionens politik.

10.

Europaparlamentet konstaterar att avskogningen i en rad länder beror på frånvaro av lämplig politik (såsom fysisk planering), otydliga besittningsrättsliga förhållanden och andra markrättigheter, svag samhällsstyrning och bristfällig brottsbekämpning, olaglig verksamhet och otillräckliga investeringar i hållbar skogsförvaltning.

11.

Europaparlamentet har sedan december 2015 antagit 40 invändningar mot import av genetiskt modifierade livsmedel och foder, varav 11 avsett import av genetiskt modifierad soja. Parlamentet påminner om att ett av skälen till att motsätta sig denna import var avskogningen i samband med odling i länder som Brasilien och Argentina, där soja nästan uteslutande är genetiskt modifierad för att användas tillsammans med bekämpningsmedel. Parlamentet konstaterar att en färsk sakkunnigbedömd vetenskaplig studie av forskare från hela unionen visade att unionen har det största koldioxidavtrycket i världen på grund av sin sojaimport från Brasilien, 13,8 % större än sådan import till Kina, världens största sojaimportör. Parlamentet konstaterar att unionens stora koldioxidavtryck beror på dess andel av utsläppen från konkretiserad avskogning (28). Parlamentet konstaterar vidare att soja enligt kommissionen historiskt sett har varit unionens främsta källa till global avskogning och därmed sammanhängande utsläpp och att soja står för närmare hälften av den konkretiserade avskogningen i all import till unionen (29).

12.

Europaparlamentet riktar uppmärksamhet mot hur produktionen av genetiskt modifierade organismer är en viktig orsak till avskogning, särskilt i Brasilien och Argentina, och anser att importen av genetiskt modifierade organismer till unionen bör upphöra. Parlamentet påminner om att köttkonsumtionen, även inom unionen, bidrar till avskogningen utanför unionen genom en ökad efterfrågan på billigt foder med genetiskt modifierade organismer, särskilt import av genetiskt modifierade sojabönor.

13.

Europaparlamentet konstaterar att skogar också kan påverkas negativt av att betesmark och jordbruksmark som ursprungligen använts för att producera livsmedel och foder omvandlas till mark för produktion av biobränslen (indirekt ändring av markanvändning).

Frivillig certifiering och märkning för tredje part

14.

Europaparlamentet välkomnar företagens ökande medvetenhet om problemet med global avskogning, skogsförstörelse och ekosystemförstörelse, behovet av åtgärder och tillhörande åtaganden från företagens sida samt de allt högre ropen på transparenta, konsekventa, enhetliga, förnuftiga och verkställbara krav på hållbara leveranskedjor, bland annat minskad efterfrågan på varor som innebär en risk för skogarna. Parlamentet konstaterar att vissa verksamhetsutövare har tagit till sig New York-deklarationen om skogar från 2014 och vidtagit åtgärder för att ta tag i avskogningen. Dessvärre är dessa ofta inte tillräckligt ambitiösa, omfattar bara delar av leveranskedjan och är inte ämnade att hantera avskogningens många sammanflätade drivkrafter (30), och därför lever de inte upp till sina påståenden om hållbarhet och sina aviserade åtaganden. Parlamentet framhåller i detta avseende att företagens frivilliga åtaganden mot avskogning hittills inte har varit tillräckliga för att hejda den globala avskogningen.

15.

Europaparlamentet påpekar att tredjepartscertifieringssystem har spelat en viktig roll när det gäller att sammanföra företag och civilsamhället för att nå samsyn kring problemet med avskogning. Parlamentet konstaterar dock att frivilliga tredjepartscertifieringssystem, samtidigt som de har bidragit till utvecklingen av god praxis, inte kan stoppa och vända den globala avskogningen ekosystemförstörelsen på egen hand utan endast bör fungera som komplement till bindande åtgärder. Parlamentet konstaterar att frivillig tredjepartscertifiering kan vara ett kompletterande verktyg för att bedöma och minska risken för avskogning om certifieringen utformas och genomförs till fullo med avseende på väldefinierade, mätbara och ambitiösa hållbarhetskriterier som den ska baseras på, certifierings- och ackrediteringsförfarandets robusthet, oberoende övervaknings- och efterlevnadsmekanismer, möjlighet att övervaka leveranskedjan samt förnuftiga krav på att skydda primärskogar och andra naturliga skogar och främja hållbar skogsförvaltning.

16.

Europaparlamentet konstaterar att enbart tredjepartscertifieringar och tredjepartsmärkningar inte är tillräckligt effektiva för att förhindra att varor som riskerar skogar och ekosystem kommer in på unionens inre marknad. Parlamentet betonar därför att tredjepartscertifieringar endast kan komplettera, men inte ersätta, verksamhetsutövarnas grundliga och obligatoriska förfaranden för tillbörlig aktsamhet, som även säkerställer deras sociala och miljömässiga ansvar i enlighet med principen att förorenaren betalar, som är inskriven i artikel 191 i EUF-fördraget.

17.

Europaparlamentet är bekymrat över att de många befintliga certifieringssystemen och märkningarna förvirrar konsumenterna och försämrar deras möjligheter att göra välgrundade val. Parlamentet understryker i detta sammanhang att en harmonisering av informationsskyldigheten bör övervägas.

18.

Europaparlamentet understryker att en politisk åtgärd som uteslutande är beroende av konsumenternas val på ett otillbörligt sätt överför ansvaret för att köpa avskogningsfria produkter på konsumenterna, vilket inte är tillräckligt effektivt för att integrera en mer hållbar produktion. Parlamentet anser att konsumentinformation om avskogningsfria produkter kan vara ett kraftfullt verktyg för att komplettera ett regelverk om tillbörlig aktsamhet och hantera efterfrågesidan på denna punkt. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ytterligare integrera avskogningshänsyn i EU:s miljömärke, i grön offentlig upphandling och i andra initiativ inom ramen för den cirkulära ekonomin som ett led i en omfattande uppsättning åtgärder och initiativ för att säkerställa avskogningsfria leveranskedjor. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att inkludera risken för avskogning och ekosystemförstörelse bland kriterierna för miljöpåståendena i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG (31) och att inrätta ett EU-system för förhandsgodkännande för att auktorisera användningen av miljöpåståenden.

19.

Europaparlamentet konstaterar att det hittills inte finns några regler som förbjuder utsläppande på unionsmarknaden av produkter som har bidragit till skogsförstörelse. Parlamentet påpekar att även timmer som avverkats i enlighet med lagen i ursprungslandet kan bidra till avskogning och ändå ha fritt tillträde till unionsmarknaden. Parlamentet noterar därför att konsumenter av många riskvaror för skogar och ekosystem i unionen inte har någon garanti för att dessa produkter inte har bidragit till avskogning och att konsumenter därför utan egen skuld, avsikt och vetskap driver på avskogningen.

20.

Europaparlamentet konstaterar att de kriterier för vad som utgör en ”avskogningsfri” vara eller produkt som ligger till grund för certifieringssystem inte alltid har varit tillräckligt omfattande, eftersom de ibland bara omfattar en del av en produkts relevanta beståndsdelar eller bara delar av en produkts livscykel eller använder en otillräcklig definition av ”avskogningsfri”, vilket kan leda till att företag väljer bland olika märkningar och urvattnar certifieringsambitionen i stort.

Obligatoriska regler baserade på tillbörlig aktsamhet

21.

Europaparlamentet välkomnar i detta avseende uppmaningarna från ett antal företag om att införa unionsbestämmelser för obligatorisk tillbörlig aktsamhet i leveranskedjorna för råvaror som utgör en risk för skogen.

22.

Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given och sin uppmaning till kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett förslag till en EU-rättslig ram på grundval av tillbörlig aktsamhet för att säkerställa hållbara och avskogningsfria leveranskedjor för produkter som släpps ut på unionsmarknaden, med särskilt fokus på att åtgärda de huvudsakliga faktorerna bakom importerad avskogning och i stället uppmuntra import som inte leder till avskogning utomlands, med hänsyn till den ekonomiska betydelsen av råvaruexport för utvecklingsländer, särskilt för småbrukare, och med beaktande av återkoppling från alla intressenter, särskilt små och medelstora företag.

23.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen i sitt meddelande om avskogning från 2008 fastställde målet att stoppa minskningen av världens skogstäcke senast 2030 och att minska den totala tropiska avskogningen med minst 50 % senast 2020, men varnar för att det andra målet med största sannolikhet inte kommer att nås.

24.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ta itu med den globala avskogningen och skogsförstörelsen, men efterlyser en ambitiösare politisk strategi. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till en EU-rättslig ram, åtföljt av en konsekvensbedömning, på grundval av obligatoriska krav på tillbörlig aktsamhet, rapportering, redovisning och tredjepartsdeltagande samt ansvar och påföljder vid åsidosättande av skyldigheterna för alla företag som för första gången släpper ut råvaror som medför risk för skogar och ekosystem samt därav härledda produkter på unionsmarknaden, samt tillgång till rättslig prövning och gottgörelse för de drabbade när dessa skyldigheter åsidosätts. Parlamentet anser att det bör ställas spårbarhetskrav på aktörerna på unionsmarknaden, särskilt när det gäller identifiering av råvarornas och de därav härledda produkternas ursprung när de släpps ut på unionens inre marknad, för att säkerställa hållbara och avskogningsfria värdekedjor, såsom anges i bilagan till denna resolution. Parlamentet betonar att samma rättsliga ram även bör gälla för alla finansinstitut som är auktoriserade att verka i unionen och som bistår med pengar till företag som skördar, utvinner, producerar, bearbetar eller handlar med råvaror och härledda produkter som utgör en risk för skogar och ekosystem.

25.

Europaparlamentet anser att unionen måste se till att endast främja globala leveranskedjor och finansflöden som är hållbara och avskogningsfria och som inte leder till människorättskränkningar. Parlamentet är övertygat om att obligatoriska hållbarhetsregler antagna på en stor marknad, som unionsmarknaden, har potential att styra de globala produktionsmetoderna i en mer hållbar riktning.

26.

Europaparlamentet påpekar att urvalet av de råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem och som ska omfattas av denna EU-rättsliga ram bör utgå från objektiva, transparenta och vetenskapligt grundade överväganden om att sådana råvaror är förknippade med förstörelse och försämring av skogar och ekosystem med stora kollager och stor biologisk mångfald, samt urfolks rättigheter och mänskliga rättigheter i allmänhet.

27.

Europaparlamentet betonar att en sådan EU-rättslig ram inte bara bör garantera att skörd, produktion, utvinning och bearbetning av råvaror och härledda produkter som utgör en risk för skogar och ekosystem går lagligt till i ursprungslandet, utan även att skörden, produktionen, utvinningen och bearbetningen är hållbar.

28.

Europaparlamentet framhåller att flera studier (32) visar att en rättslig ram för att förhindra att produkter med koppling till avskogning kommer in på unionens inre marknad inte kommer att påverka volymerna och priset för råvaror som säljs i unionen och som omfattas av bilagan till den här resolutionen och att extrakostnaderna för verksamhetsutövarna för att efterleva skyldigheterna är minimala.

29.

Europaparlamentet framhåller bidraget från icke-statliga organisationer, miljöaktivister, branschorganisationer och visselblåsare i kampen mot olaglig avverkning av timmer som leder till avskogning, förlust av biologisk mångfald och ökade utsläpp av växthusgaser.

30.

Europaparlamentet konstaterar att en sådan EU-rättslig ram även bör utvidgas till att omfatta andra ekosystem med stora kollager och stor biologisk mångfald, utöver skogar, särskilt havs- och kustekosystem, våtmarker, torvmarker och savanner, för att undvika att trycket flyttas över till dessa landskap.

31.

Europaparlamentet anser att dessa skyldigheter bör gälla för alla verksamhetsutövare som släpper ut råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem på unionsmarknaden, oavsett storlek eller registreringsort, så snart en noggrann utvärdering kommit fram till att de är funktionella och tillämpliga på alla marknadsaktörer, däribland små och medelstora företag. Parlamentet inser samtidigt att åtgärderna efter verksamhetsutövarens riskbedömning måste stå i proportion till risknivåerna kopplade till den berörda råvaran, och anser att det på en fragmenterad slutmarknad är viktigt att inkludera mindre och större företag för att säkerställa både stor genomslagskraft och konsumentförtroende. Parlamentet betonar att regelverket inte får ge upphov till orimliga bördor för små och medelstora producenter, inbegripet småbrukare, eller förhindra deras tillgång till marknader och internationell handel på grund av kapacitetsbrist. Parlamentet understryker därför behovet av en samordnad stödmekanism för små och medelstora företag på EU-nivå för att se till att de har kunnande, beredskap och kapacitet att producera i enlighet med miljö- och människorättskraven.

32.

Europaparlamentet betonar att många unionsföretag i leveranskedjan är små och medelstora företag, och vill därför se en ändamålsenlig, småföretagarvänlig tillämpning som begränsar deras administrativa bördor till det som är strikt nödvändigt. Parlamentet anser att en snabbvarningsmekanism för företag bör inrättas för att varna dem när de importerar från områden där det finns risk för avskogning.

33.

Europaparlamentet anser att obligatoriska och unionsomfattande krav på tillbörlig aktsamhet skulle ge fördelar för företag genom att jämna ut spelplanen, eftersom konkurrenterna måste uppfylla samma normer, och ge rättssäkerhet till skillnad från en mosaik av olika åtgärder på nationell nivå.

34.

Europaparlamentet påminner om studien om krav på tillbörlig aktsamhet genom leveranskedjan, beställd av kommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor, enligt vilken en majoritet av de svarande företagen är överens om att obligatorisk tillbörlig aktsamhet skulle ha positiva konsekvenser för de mänskliga rättigheterna och miljön.

35.

Europaparlamentet betonar att digitaliseringen och den nya teknikens verktyg har potential att erbjuda företag unika lösningar för att identifiera, förhindra, mildra och redovisa människorätts- och miljökonsekvenserna.

36.

Europaparlamentet anser att en framtida rättslig ram för råvaror som utgör en risk för skogar bör ta fasta på lärdomarna från Flegt-handlingsplanen, EU:s timmerförordning, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 (33) (konfliktmineralförordningen), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU (34) (direktivet om icke-finansiell rapportering), lagstiftning om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) och andra unionsinitiativ för att reglera leveranskedjor.

37.

Europaparlamentet välkomnar den pågående revideringen av direktivet om icke-finansiell rapportering och uppmanar kommissionen att förbättra kvaliteten på och omfattningen av icke-finansiell information, särskilt finansinstituts rapportering om miljöaspekter, och att främja integreringen av skogsrelevanta hänsyn i företagens sociala ansvar.

EU:s timmerförordning och frivilligt Flegt-partnerskapsavtal

38.

Europaparlamentet är övertygat om att EU:s timmerförordning, särskilt dess krav på tillbörlig aktsamhet, utgör en bra modell att bygga vidare på för en framtida EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU, men är också övertygat om att det bristande genomförandet, den begränsade räckvidden i fråga om vilka trävaror som omfattas och efterlevnaden av EU:s timmerförordning har gjort att dess anda och avsikt inte uppfylls. Parlamentet anser därför att lärdomar kan dras från EU:s timmerförordning i syfte att förbättra genomförande- och verkställighetsreglerna i en framtida EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU. Parlamentet påminner om att lagenligheten i avverkning av och handel med skogsprodukter för närvarande omfattas av EU:s timmerförordning, och betonar därför att dubbelreglering bör undvikas i den framtida EU-rättsliga ramen och att åtgärder för att reglera laglig och olaglig avverkning av och handel med skogsprodukter bör harmoniseras.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att eventuellt låta råvaror som omfattas av EU:s timmerförordning ingå i tillämpningsområdet för förslaget till en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU, och att därvidlag beakta den kommande kontrollen av timmerförordningens ändamålsenlighet och säkerställa det fortsatta arbetet med Flegt-handlingsplanens mål. När kommissionen gör det bör den även bedöma de potentiella konsekvenserna för befintliga frivilliga partnerskapsavtal, och unionens timmerproducerande partnerländer bör bli nära knutna till detta arbete.

40.

Europaparlamentet välkomnar de goda resultat som samarbetet med tredjeländer inom ramen för EU:s Flegt-handlingsplan och frivilliga partnerskapsavtal har visat när det gäller att ta itu med problemet med olaglig avverkning på utbudssidan, och betonar att detta arbete bör intensifieras, särskilt genom övervakning, granskning och kontroll, och även genom att erbjuda kapacitetsuppbyggnad. Parlamentet betonar att de frivilliga partnerskapsavtalen utgör en mycket effektiv ram för att inrätta goda partnerskap med dessa länder, och att nya frivilliga partnerskapsavtal med ytterligare partner bör främjas. Parlamentet uppmanar EU att öka anslagen till Flegt.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett fullständigt genomförande av EU:s Flegt-arbetsplan 2018–2022.

42.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens kommande kontroll av ändamålsenligheten i Flegt-förordningen och EU:s timmerförordning och ser den som ett tillfälle att skärpa efterlevnadskontrollen och ytterligare förbättra genomförandet av dem, utvidga deras tillämpningsområde till att även omfatta exempelvis trycksaker, trävaror och konflikttimmer samt stärka civilsamhällets roll.

43.

Europaparlamentet upprepar sitt krav på noggrannare kontroller av importerat timmer och importerade trävaror vid unionens gränser, så att det kan säkerställas att de importerade produkterna verkligen uppfyller kriterierna för införsel till unionen. Parlamentet efterlyser ett snabbt och effektivt genomförande av unionens tullkodex och förstärkning av de nationella tullmyndigheternas kapacitet att säkerställa bättre harmonisering och bättre genomförande av unionens tullkodex. Parlamentet betonar att kommissionen måste säkerställa att tullkontroller i hela unionen följer samma standarder med hjälp av en direkt, enhetlig tullkontrollmekanism som samordnas med medlemsstaterna, och i fullständig överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen.

44.

Europaparlamentet anser att handelsbaserade partnerskapsavtal med länder som är centrala producenter av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem skulle kunna vara användbara för att ta itu med drivkrafterna bakom avskogningen på utbudssidan, och noterar att Flegt-modellen med frivilliga partnerskapsavtal är ett alternativ.

45.

Europaparlamentet anser att förslaget bör garantera rättssäkerhet för alla berörda intressenter avseende eventuella nya unionsomfattande åtgärder och ramar i samband med den nuvarande tillämpningen av Flegt-partnerskapsavtal och Flegt-licenser, i syfte att säkra intresset för investeringar i avskogningsfri export till unionen. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att upprätta handelsbaserade partnerskapsavtal med länder som är centrala producenter av jordbruksråvaror, i syfte att motverka avskogningens utbudsstyrda drivkrafter.

Handel och internationellt samarbete

46.

Europaparlamentet betonar att handels- och investeringspolitiken behöver ses över för att bemöta den internationella avskogningsutmaningen på ett effektivare sätt, och genom att säkerställa lika villkor globalt, och ta hänsyn till sambandet mellan handelsavtal och global biologisk mångfald samt skogarnas ekosystem.

47.

Europaparlamentet upprepar att unionens handels- och investeringspolitik, inklusive frihandelsavtalet med Mercosur, bör omfatta bindande och verkställbara kapitel om hållbar utveckling som fullt ut respekterar internationella åtaganden, i synnerhet Parisavtalet och Agenda 2030 för hållbar utveckling, är förenliga med Världshandelsorganisationen WTO:s regler och respekterar de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla framtida handels- och investeringsavtal innehåller rättsligt bindande och verkställbara bestämmelser, bl.a. om olaglig avverkning och bekämpande av korruption, för att förhindra avskogning, skogsförstörelse samt förstörelse och utarmning av ekosystem.

48.

Europaparlamentet rekommenderar, i samband med principen om att inte vålla skada enligt meddelandet om den europeiska gröna given, att kommissionen gör en bättre och regelbunden bedömning av befintliga handels- och investeringsavtals inverkan på avskogning, förstörelse av skogar och ekosystem, markrofferi och mänskliga rättigheter och ser till att ambitiösare, bindande och verkställbara bestämmelser om skydd för skogar och ekosystem, biologisk mångfald, stopp för markrofferi samt hållbart skogsbruk arbetas in i kapitlen om handel och hållbar utveckling i alla frihandels- och investeringsavtal.

49.

Europaparlamentet påpekar att man för att undvika prisdumpning och säkerställa hållbar träanvändning, förhindra utbredningen av bilaterala avtal baserade på dumpade timmerpriser och undvika att driva på ytterligare avverkning bör överväga avhjälpande åtgärder, bland annat ett gemensamt timmerauktionssystem, för att göra det möjligt att spåra materialets härkomst och baka in hänsyn till klimat, biologisk mångfald och mänskliga rättigheter i prissättningen.

50.

Europaparlamentet anser att handel och internationellt samarbete är viktiga verktyg för att befästa högre hållbarhetsstandarder, särskilt inom sektorer med anknytning till skogen och härledda värdekedjor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka samarbetet med tredjeländer genom tekniskt bistånd, utbyte av information och god praxis när det gäller bevarande och skydd samt hållbart utnyttjande av skogar, med särskild inriktning på sambandet mellan organiserad brottslighet och varor som är förknippade med avskogning, liksom att främja och underlätta vetenskapligt och akademiskt samarbete med tredjeländer samt forskningsprogram för att främja kunskap och innovation om biologisk mångfald, ”gröna företag” och den cirkulära ekonomin. Parlamentet betonar att man måste beakta åtgärdernas effekter på sysselsättningen och tillväxten i de minst utvecklade länder som är beroende av produktion av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem. Parlamentet uppmanar unionen att stödja och samarbeta med regeringar och det civila samhället i tredjeländer i deras insatser för att motverka avskogning, särskilt genom GSP+-systemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera huruvida ett nytt specifikt instrument för handelsrelaterat bistånd bör tas fram för att underlätta handel när det handlar om att begränsa riskerna i samband med produktion av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de åtgärder som ska antas bygger på en omfattande och mångsidig strategi för avskogning, med tanke på dess många olika dimensioner och dess kopplingar till såväl startandet av livskraftiga företag som kampen mot kriminella ekonomier. Parlamentet uppmanar i detta syfte till dialog med tredjeländer för att i varje enskilt fall analysera huvudorsakerna till förluster av skogsarealer och relevansen hos de åtgärder som ska genomföras.

52.

Europaparlamentet betonar att bestämmelser om offentlig upphandling i frihandelsavtal alltid bör beakta sociala och miljömässiga kriterier och kriterier för ansvarsfullt företagande i samband med tilldelningen av kontrakt.

53.

Europaparlamentet insisterar på att obligatoriska krav på unionsnivå bör kompletteras genom utökat och stärkt globalt samarbete, stärkt global miljöstyrning och globalt miljösamarbete med tredjeländer med hjälp av tekniskt bistånd, utbyte av information om och beprövade metoder för skydd, bevarande och hållbart utnyttjande av skog, med särskilt erkännande av hållbarhetsinitiativ som genomförs av den privata sektorn. Enligt parlamentet bör detta ske genom ökade insatser i viktiga internationella forum, däribland WTO och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), i syfte att stoppa avskogning och skogsförstörelse samt att återställa skogar och undvika den omvända effekten av att oönskade avskogningsmarkerade leveranskedjor avleds till andra regioner i världen,

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genom handel och internationellt samarbete uppmuntra de investeringar som krävs för att befästa högre hållbarhetsstandarder i skogssektorerna och deras värdekedjor, och att främja den cirkulära bioekonomin, grön turism, förnybar energi, smart jordbruk och andra relevanta områden, även i tredjeländer.

55.

Europaparlamentet anser att förslaget bör garantera rättssäkerhet för alla berörda intressenter avseende eventuella nya unionsomfattande åtgärder och ramar i samband med den nuvarande tillämpningen av Flegt-partnerskapsavtal och Flegt-licenser, i syfte att säkra intresset för investeringar i avskogningsfri export till unionen. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att ingå handelsbaserade partnerskapsavtal med länder som är centrala producenter av jordbruksråvaror, i syfte att motverka utbudsstyrda drivkrafter för avskogning.

56.

Europaparlamentet noterar vikten av att säkerställa att avskogning ingår i de politiska dialogerna på nationell nivå och av att hjälpa partnerländer att ta fram och genomföra nationella ramar för skogsbruket och ett hållbart skogsbruk. Parlamentet betonar att dessa nationella ramar måste spegla både inhemska behov och globala åtaganden. Parlamentet betonar behovet av att införa mekanismer som ger småbrukare incitament att upprätthålla och förbättra ekosystemet och produkter som kommer från hållbart skogs- och jordbruk.

57.

Europaparlamentet anser att starka åtgärder inom unionens inre marknad bör gå hand i hand med starka åtgärder på internationell nivå. Nationella vägledande program under EU:s yttre åtgärder bör därför integrera bestämmelser för att hjälpa företag och småbrukare i tredjeländer som arbetar med aktörer som släpper ut råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem på unionens inre marknad att bedriva verksamhet utan att skada skogar och ekosystem.

58.

Europaparlamentet anser att den förordning som föreslås i bilagan till denna resolution bör, och kan, utformas så att den är förenlig med WTO:s regler, och åtföljas av handelsbaserade partnerskapsavtal med länder som är stora producenter av jordbruksråvaror, i syfte att ta itu med utbudsstyrda drivkrafter för avskogning.

59.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen, när den förhandlar om nationella vägledande program med tredjeländer, bör prioritera bestämmelser för att hjälpa företag och småbrukare i tredjeländer som arbetar med aktörer som släpper ut råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem på unionens inre marknad att bedriva verksamhet som inte skadar skogar, ekosystem och de mänskliga rättigheterna.

60.

Europaparlamentet påpekar att en förstärkning av den EU-rättsliga ramen om avskogning kan få betydande konsekvenser för markpriserna i tredjeländer, och för att förhindra eventuella spekulationer bör brytdatumet inte fastställas efter kommissionens offentliggörande av det förslag som beskrivs i bilagan till denna resolution.

Avskogning och mänskliga rättigheter

61.

Europaparlamentet understryker att en ändring av regelverket för att legalisera användningen av vissa områden och ändra besittningsrätten inte tar bort de negativa verkningarna på de mänskliga rättigheterna och miljön som genomförandet av denna förändring orsakar. Parlamentet betonar därför att kriterier om tillbörlig aktsamhet måste omfatta andra faktorer utöver åtgärdernas laglighet.

62.

Europaparlamentet konstaterar att produktionen av skogsråvaror och råvaror som utgör en risk för ekosystemet inte bara har en negativ inverkan på lokalsamhällena genom direkt avskogning, förstörelse av ekosystem och markrofferi, utan också genom vattenrofferi, som kan påverka skogar och andra ekosystem.

63.

Europaparlamentet betonar att lokalsamhällen, urfolk och mark- och miljöaktivister ofta befinner sig i frontlinjen i kampen för att bevara ekosystem. Parlamentet noterar att i vissa områden är konflikter över användningen av mark och resurser den främsta orsaken till våld mot urbefolkningar (35), och är bekymrat över att förstörelse eller försämring av skogar och andra värdefulla ekosystem ofta går hand i hand med kränkningar av de mänskliga rättigheterna, eller följer av detta. Parlamentet fördömer alla former av bestraffning, trakasserier och förföljelse på grund av deltagande i verksamhet som syftar till att skydda miljön. Parlamentet begär därför eftertryckligen att man i den framtida EU-rättsliga ramen inkluderar skyddet av de mänskliga rättigheterna, i synnerhet markbesittningsrätten, markrättigheterna och arbetstagarrättigheterna, med särskilt beaktande av urfolks och lokalsamhällens rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja att rättsliga reformprocesser i producentländerna genomförs med ett effektivt och meningsfullt deltagande av alla berörda parter, inbegripet det civila samhället, urfolk och lokalsamhällen. Parlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att vid nästa möte i FN:s generalförsamling stödja det globala erkännandet av rätten till en hälsosam miljö.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en snabbinsatsmekanism på unionsnivå för att stödja miljö- och skogsförsvarare i unionen och hela världen.

65.

Europaparlamentet understryker att effektiv tillgång till rättslig prövning och rättsmedel för offer för människorättskränkningar och miljöskador måste vara en del av detta regelverk.

66.

Europaparlamentet betonar att unionen både behöver fastställa en EU-rättslig ram om råvaror som bidrar till avskogning, och på ett mer beslutsamt sätt ta upp genomförandet av mänskliga rättigheter, miljöansvar och rättsstatliga principer som horisontella frågor med respektive länder och med andra viktiga importländer.

67.

Europaparlamentet betonar att en sådan rättslig ram ska utarbetas i överensstämmelse med unionens internationella åtaganden tillsammans med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, och med hänsyn till målen i det framtida avtalet efter Cotonouavtalet.

68.

Europaparlamentet påminner om vikten av att följa FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet stöder de pågående förhandlingarna om att inrätta ett bindande FN-instrument för transnationella och andra företag, med respekt för mänskliga rättigheter, och betonar att det är viktigt att unionen medverkar proaktivt i processen.

EU-åtgärder och politisk samstämmighet

69.

Europaparlamentet understryker att konsekvenserna av unionens konsumtion av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem måste hanteras på lämpligt sätt vid alla uppföljningsinsatser och uppföljningsåtgärder i form av lagstiftning eller andra åtgärder för EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030, strategin ”från jord till bord” och förordningen om en strategisk plan inom den gemensamma jordbrukspolitiken, inbegripet medlemsstaternas nationella strategiska planer.

70.

Europaparlamentet betonar vikten av att främja hållbar kosthållning genom att öka konsumenternas medvetenhet om effekterna av konsumtionsmönster samt informera om kost som är bättre för människors hälsa och har mindre miljöpåverkan. Parlamentet anser att det är nödvändigt att införa effektiva åtgärder för att öka stödet för ekologiska jordbruksmetoder och minska livsmedelsavfallet i hela leveranskedjan. Parlamentet betonar vikten av att planera åtgärder riktade till konsumenterna för att öka deras medvetenhet om effekterna av konsumtionsmönster för skogarna, biologisk mångfald och klimatet, och ge stöd och främja livsmedelsval som grundar sig på produkter av vegetabiliskt ursprung.

71.

Europaparlamentet anser att unionen för att minimera koldioxidavtrycket från transport av importerade produkter från tredjeländer och stimulera hållbar lokal produktion och sysselsättning bör uppmuntra användningen av timmer, avverkade träprodukter eller skogsbiomassa som anskaffats lokalt och på hållbart sätt.

72.

Europaparlamentet betonar behovet av att minska beroendet av importer av råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem genom att främja lokalt producerat vegetabiliskt protein, naturbete, lagligt och hållbart producerat foder genom att tillämpa unionens proteinplan.

73.

Europaparlamentet stöder främjandet av kvävefixerande grödor/baljväxter/proteingrödor inom ramen för de nya strategiska GJP-planerna, bland annat genom växelbruk, villkorlighet, miljösystem och miljöåtgärder inom jordbruket, nya sektorsspecifika interventioner och kopplat stöd, för att öka unionens självförsörjning med proteingrödor och samtidigt bidra till att nå målen för biologisk mångfald och strategierna ”från jord till bord”. Parlamentet noterar vidare att inkomsterna och lönsamheten från djurhållning bör bringas i samklang med produktionsnivåer som kan upprätthållas genom naturbete eller hemodlade fodergrödor. Parlamentet efterlyser ytterligare forskning i och stöd till innovativa produktionssystem och produktionsmetoder som kan minska de externa insatsvarorna och kostnaderna, exempelvis foderbaserade betessystem såsom rotationsbete, även om produktionsvolymerna kan vara mindre.

74.

Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla en hållbar bioekonomi som ger hållbart producerade produkter ett högt ekonomiskt värde.

75.

Europaparlamentet betonar att unionens politik för bioenergi bör följa strikta sociala och miljörelaterade kriterier.

76.

Europaparlamentet påminner om att unionen hanterar risken för avskogning genom EU:s timmerförordning, EU:s Flegt-handlingsplan, de frivilliga partnerskapsavtal som främjar flerpartsprocesser i producentländerna och direktivet om förnybar energi (RED II) (36), som innehåller flera regler och skulle kunna tjäna som en värdefull grund för att minimera risken för avskogning och olaglig avverkning. Parlamentet konstaterar att RED II utvidgar skyldigheten att uppfylla unionens hållbarhetskriterier från biodrivmedel till alla slutliga användningsområden för bioenergi, inbegripet uppvärmning/kylning och elektricitet, men att direktivet endast omfattar råvaror som används för bioenergiproduktion och därför i nuläget inte kan säkerställa att det är förbjudet med icke energirelaterad användning av råvaror som är kopplade till avskogning eller omvandling av ekosystem för biobränsle.

77.

Europaparlamentet framhåller att metoderna för att nå målen i paketet om ren energi för alla i EU inte får leda till avskogning och skogsförstörelse i andra delar av världen. Kommissionen uppmanas därför att senast 2021 se över de relevanta aspekterna i den rapport som åtföljer kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/807 (37) och att vid behov, utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter före 2023, revidera den förordningen på grundval av det vetenskapliga kunskapsläget och i enlighet med försiktighetsprincipen. Parlamentet ber kommissionen att omvärdera uppgifterna om soja och att fasa ut biobränslen som innebär Iluc-risker så snart som möjligt och senast 2030.

78.

Europaparlamentet anser att storskalig användning av biobränslen i unionen måste åtföljas av tillräckliga hållbarhetskriterier för att undvika direkt och indirekt ändring av markanvändning, däribland avskogning. Parlamentet konstaterar vidare att de nuvarande kriterierna inte tillräckligt beaktar fossila råvaror som används i produktionen av biobränslen. Parlamentet vill därför att konsekvenserna av det reviderade direktivet om förnybar energi övervakas och utvärderas under det pågående genomförandet, bland annat i vad mån hållbarhetskriterierna för bioenergi är ändamålsenliga. Parlamentet noterar betydelsen av lokala leveranskedjor för råvaror för att långsiktig hållbarhet ska uppnås.

79.

Europaparlamentet anser att gamla skogar och primärskogar bör betraktas och skyddas som globala gemensamma tillgångar, och att deras ekosystem bör ges rättslig status.

Kommunikation och åtgärder för att öka medvetenheten

80.

Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa konsumtion av produkter från avskogningsfria leveranskedjor i unionen och att kontinuerligt utvärdera effekterna av konsumtionen av sådana produkter i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla informations- och upplysningskampanjer om importerade råvaror och produkter och deras inverkan på världens skogar och på ekosystem med hög biologisk mångfald, samt de socioekonomiska konsekvenserna av avskogning och förstörelse av ekosystem och skogsrelaterade brott i unionen och i tredjeländer.

81.

Europaparlamentet påpekar att kommissionen ska överväga möjligheten att föreslå att primärskogarna uppförs på UNESCO:s världsarvslista för att skydda dem från avskogning och öka möjligheten att göra allmänheten uppmärksam på deras skydd. Parlamentet anser att om detta inte är möjligt bör man undersöka andra lagliga möjligheter att uppnå dessa mål.

Definitioner, skogsdata och övervakning

82.

Europaparlamentet noterar att den nuvarande definitionen av begreppet skog, kategoriseringen av detta och en rad andra villkor och principer förknippade med avskogning genom hållbar skogsförvaltning som antagits av relevanta organ, till exempel FAO, är av rent tekniskt slag och saknar lämplig åtskillnad mellan naturlig och planterad skog där skogens ekonomiska funktion väger mycket mer än dess andra funktioner, och betonar att detta i slutändan skulle kunna leda till snedvridna uppgifter om arealen och tillståndet för världens skogar. Parlamentet uppmanar berörda parter att harmonisera terminologianvändningen enligt den ordalydelse som ges i bilagan till utkastet till resolution och betonar vikten av ett sådant förtydligande för en effektiv användning av relaterade instrument.

83.

Europaparlamentet betonar att det framför allt behövs oberoende övervakning av produktionen av och handeln med råvaror kopplad till avskogning. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser i dessa frågor genom Horisont Europa och att stödja oberoende övervakning i producentländerna samt utbyte av bästa praxis och lärdomar mellan dem i syfte att förbättra den metod som används och informationens detaljnivå.

84.

Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att förbättra de mekanismer som bidrar till att identifiera källan eller ursprunget till det trämaterial som släpps ut på den inre marknaden.

85.

Europaparlamentet noterar att en ökad tillgång till tulluppgifter om import till unionen skulle öka transparensen och ansvarigheten i den globala värdekedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett tullpartnerskap inom unionen, samtidigt som man utvidgar kraven på tulluppgifter, genom att framför allt inbegripa exportören och tillverkaren som obligatoriska uppgifter i dessa, för att därigenom öka transparensen och spårbarheten i de globala värdekedjorna.

86.

Europaparlamentet konstaterar att ett effektivt genomförande kräver att tillgängligheten och riktigheten hos de uppgifter som används för att bedöma vid vilken tidpunkt marken har avskogats/omvandlats för annan användning ska vara pålitlig.

87.

Europaparlamentet uppmanar unionen att vidareutveckla forsknings- och övervakningsprogram som Copernicus, unionens jordobservations- och jordövervakningsprogram och andra övervakningsprogram för att övervaka leveranskedjan av råvaror för att kunna identifiera och ge tidiga varningar om produkter som har orsakat avskogning eller miljöförstörelse under deras produktionsfas.

88.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utöka användningen av satellitsystemet Copernicus för skogsövervakning och förebyggande av skogsbränder och skogsskador, inbegripet övervakning och identifiering av orsakerna bakom bränder och skogsskador, avskogning och omvandling av ekosystem, samt att underlätta tillgången till det för medlemsstaternas behöriga myndigheter och säkra en direkt källa till öppna data för små och medelstora företag och uppstartsföretag.

89.

Europaparlamentet välkomnar skapandet av ett skogsobservatorium för att samla in data och information om avskogning i Europa och hela världen, och begär att detta observatorium ska fastställa en mekanism för att skydda skogsaktivister.

90.

Europaparlamentet vill att det skapas snabbvarningsmekanismer för att underrätta myndigheter, företag – däribland tredjeparters system – och konsumenter om råvaror som härrör från områden där det finns risk för omvandling av ekosystem med anknytning till förlust och försämring av skogar och savanner samt områden där mänskliga rättigheter har kränkts och för att hjälpa till att hantera dessa frågor genom att intensifiera dialogen och uppgiftsutbytet med tredjeländer.

91.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en EU-databas som samlar pågående och tidigare projekt mellan unionen och tredjeländer samt bilaterala projekt mellan medlemsstaterna och tredjeländer för att bedöma deras påverkan på världens skogar. Parlamentet understryker de lokala och regionala myndigheternas engagemang i genomförandet av dessa projekt.

Skogsbruk, forskning och innovation

92.

Europaparlamentet betonar att man måste ta hänsyn till dels kopplingarna mellan den skogsbaserade sektorn och andra sektorer, dels vikten av digitalisering och investeringar i forskning och innovation för att övervaka avskogningen.

93.

Europaparlamentet konstaterar att skogsbruket sysselsätter minst 500 000 människor direkt (38) i unionen, och 13 miljoner människor över hela världen (39), och att dessa arbetstillfällen framför allt återfinns i landsbygdsområden.

94.

Europaparlamentet noterar situationen på unionsnivå, där viss medlemsstatspolitik speglar ett ramverk för skogar och skogsbruk som kan vara splittrat och osammanhängande, och därför behövs bättre och större samordning för att uppmuntra hållbarhet.

95.

Europaparlamentet begär att regeringar, företag, producenter och civilsamhället ska samarbeta närmare för att stödja insatser i den privata sektorn genom politiska och lagstiftningsmässiga ramar.

96.

Europaparlamentet understryker den mycket viktiga roll som forskning och innovation spelar för att öka det hållbara skogsbrukets och den skogsbaserade sektorns bidrag till att bemöta utmaningen med avskogning och komma till rätta med klimatförändringarna.

97.

Europaparlamentet efterlyser ömsesidigt stöd vid skadehändelser genom forskning och utbyte för att möjliggöra åtgärder som är anpassade till de geografiska förhållandena och som kan skydda mot omfattande bränder eller förebygga angrepp av skadedjur.

98.

Europaparlamentet välkomnar åtgärder för att anpassa planteringar till klimatförändringarna. Parlamentet välkomnar att en ökning av antalet motståndskraftiga inhemska trädarter i friska skogar med biologisk mångfald är något som numera rekommenderas och praktiseras i många länder.

99.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av utbildning i unionen och tredjeländer om hållbar förvaltning av skogar, planteringar och skogsjordbruk, bland annat ett sammanhängande växttäcke. Parlamentet anser att detta är en väsentlig faktor för att trygga den biologiska mångfalden och inkomsterna för skogssamhällen och jordbrukare som bedriver skogsjordbruk.

100.

Europaparlamentet understryker betydelsen av utbildning och av en kunnig och välutbildad arbetskraft för att framgångsrikt kunna omsätta en hållbar förvaltning av skog i praktiken. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder och använda sig av befintliga partnerskap för att underlätta utbytet av bästa praxis på detta område.

101.

Europaparlamentet manar till starkare världsomspännande samarbete för att förbättra kunskaps- och erfarenhetsutbytet om en hållbarare förvaltning av mångfunktionella skogar.

102.

Europaparlamentet uppmanar därför unionen att utveckla internationella allianser med tredjeländer för att skydda skogarna med en sund politik som syftar till noll avskogning, integrerad markanvändningsplanering och insyn i markinnehav samt förebyggande av att skog omvandlas till jordbruksmark. Parlamentet vill i detta syfte att internationell finansiering tryggas inom ramen för globala skogsskyddsavtal i nära samarbete med europeiska regeringar och internationella aktörer.

103.

Europaparlamentet anser att det måste tas fram koncept för en hållbar framtid för världens skogar som förenar både ekonomiska och ekologiska intressen, eftersom skogsbeståndet är en viktig resurs för många länder och dessa inte är beredda att avstå från den frivilligt.

104.

Europaparlamentet efterlyser ett mer holistiskt synsätt inom unionen, där unionen ger direkt stöd till lokala myndigheter för beskogning och hållbar förvaltning. Parlamentet vill särskilt se en starkare roll för unionen när det gäller att hjälpa lokala och regionala myndigheter att verkställa gällande skogsskyddsbestämmelser.

105.

Europaparlamentet kräver omfattande ekonomiskt stöd och stimulansprogram för att beskoga förstörd mark och mark som är olämplig för jordbruk.

Finansiering

106.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en klimat- och miljösäker flerårig budgetram. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt effekterna av medel till yttre åtgärder som kan bidra till avskogning och förstörelse av ekosystem samt vissa forsknings- och utvecklingsmedel. Parlamentet efterlyser en kontroll av den fleråriga budgetramen och alla europeiska budgetar med utgångspunkt i den gröna given.

107.

Europaparlamentet anser att EU:s kriterier för grön offentlig upphandling bör innefatta bestämmelser om avskogning och efterlevnad av förslaget om tillbörlig aktsamhet. En översyn av direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling (40) bör integrera efterlevnad av tillbörlig aktsamhet i tilldelningskriterierna.

108.

Europaparlamentet uppmanar alla unionens institutioner och byråer att föregå med gott exempel och ändra sitt beteende, sina upphandlingar och ramavtal så att endast produkter från avskogningsfria försörjningskedjor används.

109.

Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att ta initiativ till att förbjuda offentliga inköp av importerade produkter som leder till avskogning inom ramen för WTO-avtalet om offentlig upphandling och direktiv 2014/24/EU.

110.

Europaparlamentet uppmanar EU att ge lämpligt stöd till skyddet av befintliga och inrättandet av nya och väl utvalda skyddade områden, särskilt i länder som är stora timmerproducenter.

111.

Europaparlamentet uppmanar unionen att ge ekonomiskt stöd till partnerländer under förutsättning att de inför ett funktionellt system för bindande begreppsmässiga instrument som bidrar till ett hållbart skogsbruk (till exempel skogsförvaltningsplaner). Parlamentet betonar att sådana endast är funktionella om de utformas med tillräcklig sakkunskap och uppmanar unionen att fastställa och införa tydliga regler för överensstämmelse med dem.

112.

Europaparlamentet uppmanar skogssektorn att spela en stark roll inom det kommande instrumentet för grannskapspolitik, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete (NDICI) och förespråkar att hela potentialen för den yttre investeringsplanen samt regionala system för kombinerad finansiering ska utnyttjas till att mobilisera privat finansiering till hållbart skogsbruk. Parlamentet efterlyser en skärpning av de standarder och certifieringssystem som redan finns i stället för att införa nya, och betonar att dessa standarder och certifieringssystem ska vara förenliga med WTO:s regler.

113.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att säkerställa ett verkligt erkännande av och respekt för hävdvunna markbesittningsrättigheter för skogsberoende samhällen och ursprungsbefolkningar som en fråga om social rättvisa i enlighet med FAO:s fakultativa riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markområden, fiskevatten och skogar (VGGT), FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och ILO:s konvention nr 169. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja spridningen, användningen och genomförandet av VGGT på global, regional och nationell nivå, även genom den yttre investeringsplanen.

114.

Europaparlamentet efterlyser ett stärkt samarbete mellan EU och AVS-länderna för att ta itu med det växande problemet med avskogning och ökenspridning i dessa länder, genom att ta fram handlingsplaner för bättre förvaltning och bevarande av skogar och inrättandet av övervakningssystem. Parlamentet uppmanar unionen att säkerställa att avskogning ingår i de politiska dialogerna på nationell nivå, och att hjälpa partnerländerna att utveckla och införa nationella ramar för skogar och hållbara leveranskedjor, samtidigt som man stöder ett effektivt genomförande av partnerländernas nationellt fastställda bidrag i enlighet med Parisavtalet.

115.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt lägga fram ett förslag till en EU-rättslig ram för att stoppa och vända den globala avskogning som drivs av EU i enlighet med de rekommendationer som anges i bilagan till detta betänkande.

o o

116.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet.

(1) EUT L 295, 12.11.2010, s. 23.

(2) EUT L 198, 22.6.2020, s. 13.

(3) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.

(4) EPRS, An EU legal framework to halt and reverse EU-driven global deforestation – European added value assessment, PE 654.174, september 2020,

(5) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.

(6) Antagna texter, P7_TA(2010)0226.

(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0405.

(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0098.

(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0330.

(10) Antagna texter, P8_TA(2018)0279.

(11) Antagna texter, P8_TA(2018)0333.

(12) Antagna texter, P9_TA(2020)0005.

(13) Antagna texter, P9_TA(2020)0015.

(14) Antagna texter, P9_TA(2020)0212.

(15) Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) har publicerat en särskild rapport om effekterna av en global uppvärmning på 1,5 oC över förindustriella nivåer och relaterade globala växthusgasutsläppsvägar i samband med kraftfullare globala åtgärder gällande klimatförändringshotet, hållbar utveckling och fattigdomsutrotning,

(16) Meddelandet Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar, Europeiska kommissionen, 2019.

(17) ”Living planet 2016”, WWF, Zoological society of London, Stockholm Resilience Centre.

(18) Meddelandet Intensifiera EU:s insatser för att skydda och återställa världens skogar, Europeiska kommissionen, 2019.

(19) Smith P et al. (2014) Agriculture, Forestry and Other Land Use (AFOLU). Publicerad i Climate Change 2014: Mitigation of Climate Change. Bidrag från arbetsgrupp III till den femte utvärderingsrapporten från FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar [Edenhofer O et al (eds.)]. Cambridge University Press, Cambridge, UK och New York, NY, USA.

(20) Cook, NASA Goddard Institute for Space Studies, 2005.

(21) We Lost a Football Pitch of Primary Rainforest Every 6 Seconds in 2019, World Resoruces Institute, online, 2 juni 2020.

(22) Rainforest Mafias: How Violence and Impunity Fuel Deforestation in Brazil’s Amazon, Human Rights Watch, online, 17 september 2019.

(23) Bruce A. Wilcox and Brett Ellis, Center for Infectious Disease Ecology, Asia-Pacific Institute for Tropical Medicine and Infectious Diseases, University of Hawaii, Manoa, USA, 2006.

(24) Detta har bland annat rapporterats av Environmental Justice Atlas https://ejatlas.org/conflict/water-grabbing-and-agribusiness-in-the-south-coast-of-guatemala – som rör Guatemala (sockerrör, palmolja och banan).

(25) FAO. 2016. State of the World’s Forests 2016. Forests and agriculture: land-use challenges and opportunities. Rome. http://www.fao.org/3/a-i5588e.pdf

(26) Europeiska kommissionen, 2013. Unionskonsumtionens inverkan på avskogningen. Omfattande analys av unionskonsumtionens inverkan på. Studie som finansierades av Europeiska kommissionen och genomfördes av VITO, the International Institute for Applied Systems Analysis, HIVA – Onderzoeksinstituut voor Arbeid en Samenleving och International Union for the Conservation of Nature NL.

(27) IPBES-rapport 2019.

(28) Escobar, N., Tizado, E. J., zu Ermgassen, E. K.,Löfgren, P., Börner, J., & Godar, J. (2020). Spatially-explicit footprints of agricultural commodities: Mapping carbon emissions embodied in Brazil's soy exports. Global Environmental Change, 62, 102067, https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0959378019308623

(29) Kommissionens tekniska rapport – 2013 – 063 The impact of EU consumption on deforestation: Comprehensive analysis of the impact of EU consumption on deforestation, studie finansierad av Europeiska kommissionen, GD Miljö, och genomförd av VITO, IIASA, HIVA och IUCN NL, http://ec.europa.eu/environment/forests/pdf/1.%20Report%20analysis%20of%20impact.pdf, s. 23–24.

(30) Femårig bedömningsrapport om New York-deklarationen: Protecting and restoring forests. A Story of Large Commitments yet Limited Progress, september 2019,

https://forestdeclaration.org/images/uploads/resource/2019NYDFReport.pdf

(31) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder)

(EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).

(32) https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0959378014001046

(33) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden, EUT L 130, 19.5.2017, s. 1.

(34) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy, EUT L 330, 15.11.2014, s. 1.

(35) Rapport från det brasilianska justitiedepartementet: http://www.mpf.mp.br/pgr/noticias-pgr/conflitos-associados-a-terra-sao-principal-causa-de-violencia-contra-indigenas-e-comunidades-tradicionais-no-brasil-segundo-mpf

(36) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

(37) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/807 av den 13 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 vad gäller fastställande av bränsleråvaror med hög risk för indirekt ändring av markanvändning för vilka en betydande utvidgning av produktionsområdet till mark med stora kollager kan observeras och certifiering av biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen med låg risk för indirekt ändring av markanvändning (EUT L 133, 21.5.2019, s. 1).

(38) Eurostats databas om skogsbruk: https://ec.europa.eu/eurostat/web/forestry/data/database

(39) http://www.fao.org/rural-employment/agricultural-sub-sectors/forestry/en

(40) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).

BILAGA TILL RESOLUTIONEN:

REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

1. Mål

Förslaget till förordning (nedan kallat förslaget) bör lägga grunden till en säkrad hög skyddsnivå för uttömliga naturresurser, såsom naturliga skogar, biologisk mångfald och naturliga ekosystem, samt bidra till ett förstärkt ramverk för en hållbar förvaltning av dem för att undvika att de förstörs och omvandlas, genom att säkerställa att unionsmarknaden och konsumtionsmönstren inte har en negativ inverkan på dem. Skyddet av mänskliga rättigheter och både urfolkens och lokalsamhällens formella och sedvanerättsliga rättigheter till mark, territorier och resurser som påverkas av skörd, utvinning och tillverkning av produkter bör också omfattas av förslaget.

Det bör ge insyn och säkerhet när det gäller

a)	råvaror som omfattas av förslaget och därav härledda produkter som saluförs på unionens inre marknad,

b)	hanteringen av leveranskedjan och finansieringen hos alla ekonomiska aktörer som är verksamma på unionens inre marknad, och

produktionsmönster som inbegriper vattenutvinningsaspekten hos aktörer som skördar, utvinner, levererar och bearbetar råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem som omfattas av detta förslag, eller som producerar därav härledda produkter på unionens inre marknad, samt deras finansiärers metoder.

Det bör bidra till fullgörandet av unionens och medlemsstaternas internationella åtaganden på miljö- och människorättsområdet, såsom Parisavtalet, målen för hållbar utveckling och de skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter som fastställs i internationella människorättsfördrag, och fastställa rättsligt bindande hållbarhetskriterier för mänskliga rättigheter och skydd av naturliga skogar och naturliga ekosystem mot omvandling och förstörelse av dessa, i enlighet med vad som anges i förslaget. Förslaget bör vara riskbaserat, proportionellt och verkställbart.

2. Tillämpningsområde

Förslaget bör gälla för alla aktörer, oavsett deras rättsliga form, storlek eller komplexiteten i deras värdekedjor, dvs. alla fysiska eller juridiska personer (utom icke-kommersiella konsumenter) som släpper ut råvaror som omfattas av förslaget och därav härledda produkter på unionens inre marknad för första gången, eller som tillhandahåller finansiering till de aktörer som utför denna verksamhet. Detta bör gälla både för unionsbaserade och icke-unionsbaserade aktörer. Aktörer som inte har sin hemvist i unionen bör ge en representant i uppdrag att utföra uppgifterna (i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020) (1)).

Alla aktörer bör endast ha rätt att lagligen släppa ut råvaror och därav härledda produkter som utgör en risk för skogar eller ekosystem på unionsmarknaden om de i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 4 i denna bilaga kan visa att det inom ramen för deras egen verksamhet och i alla typer av affärsförbindelser som de har med affärspartner och affärsenheter längs hela värdekedjan (dvs. transportföretag, leverantörer, marknadsaktörer, franchisetagare, licenstagare, samriskföretag, investerare, klienter, entreprenörer, kommersiella kunder, konsulter, finansiella, juridiska och andra rådgivare) på sin höjd finns en obetydlig risk för att de varor som släpps ut på unionsmarknaden

—	härrör från mark som erhållits genom omvandling av naturliga skogar eller naturliga ekosystem,

—	härrör från naturliga skogar eller naturliga ekosystem som drabbats av försämring, och

—	produceras i strid med, eller är kopplade till, kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Finansinstitut som tillhandahåller finansiering, investeringar, försäkring eller andra tjänster till aktörer som ingår i leveranskedjan för råvaror har också ett ansvar för att visa tillbörlig aktsamhet för att säkerställa att företag i leveranskedjan respekterar de skyldigheter som föreskrivs i detta förslag.

Aktörerna bör vidta lämpliga och transparenta åtgärder för att se till att dessa normer respekteras genom hela värdekedjan.

Förslaget bör omfatta alla de råvaror som oftast är förknippade med avskogning, försämring av naturliga skogar, samt omvandling och försämring av naturliga ekosystem som orsakas av mänsklig verksamhet. En förteckning över dessa råvaror bör utarbetas på grundval av en oberoende expertbedömning med hänsyn tagen till försiktighetsprincipen, och bör finnas i en bilaga till detta förslag och innehålla åtminstone palmolja, soja, kött, läder, kakao, kaffe, gummi och majs och alla mellan- eller slutprodukter som härrör från dessa råvaror, samt produkter som innehåller dessa råvaror. Om de härledda produkterna innehåller insatsvaror från mer än en råvara som omfattas av förslaget bör tillbörlig aktsamhet iakttas för var och en av dessa varor. Råvaror som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 (2) (nedan kallad EU:s timmerförordning) bör integreras i förslagets tillämpningsområde, efter kommissionens bedömning på grundval av en oberoende expertbedömning med hänsyn tagen till försiktighetsprincipen, inom tre år från den dag då förslaget träder i kraft.

Kommissionen bör anta delegerade akter i rätt tid på grundval av en oberoende expertutvärdering, med beaktande av försiktighetsprincipen, för att se över och ändra förteckningen med eventuella ytterligare varor, och därav framställda produkter som ska omfattas av förslaget, om det framkommer belägg eller betydande indikationer på skadliga effekter av deras skörd, utvinning eller produktion på naturliga skogar, naturliga ekosystem eller mänskliga rättigheter och urfolks och lokalsamhällens formella och sedvanerättsliga rättigheter till mark, territorier och resurser. Kommissionen bör ha en vaksam, proaktiv roll för att identifiera framväxande risker och aktivt konsultera olika intressenter med relevant erfarenhet för att skapa en förteckning över råvaror som avspeglar kunskapsläget kring mänskliga rättigheter och miljörisker i relevanta sektorer.

På samma sätt bör förslaget gälla för alla finansinstitut som får bedriva verksamhet i unionen och som tillhandahåller finansiering, investeringar, försäkringar eller andra tjänster till aktörer som skördar, utvinner, producerar, bearbetar, handlar eller säljer råvaror och härledda produkter som utgör en risk för skogar och ekosystem för att säkerställa att dessa finansinstitut själva och företagen i deras leveranskedjor respekterar sitt ansvar för miljön och mänskliga rättigheter på det sätt som föreskrivs i förslaget.

Förslaget bör gälla för en marknadsaktör, dvs. en fysisk eller juridisk person som i samband med kommersiell verksamhet säljer till eller köper från aktörer på unionens inre marknad en råvara som omfattas av förslaget eller en därav framställd produkt som redan har släppts ut på unionens inre marknad. Aktörer på unionens inre marknad bör inte kunna bedriva verksamhet med marknadsaktörer om inte marknadsaktörerna kan

—	identifiera de aktörer eller marknadsaktörer som levererade råvarorna som omfattas av förordningen och därav framställda produkter,

—	i tillämpliga fall, identifiera de marknadsaktörer till vilka de levererat de råvaror som omfattas av förslaget och därav härledda produkter, och

—	säkerställa spårbarhet för deras produkter, för att kunna identifiera deras ursprung, när de släpps ut på unionens inre marknad.

3. Allmänna skyldigheter

3.1. Avskogning och omvandling av naturliga ekosystem

De råvaror som omfattas av förslaget och därav härledda produkter som släpps ut på unionsmarknaden bör inte leda till, eller härröra från, avskogning eller omvandling av naturliga ekosystem.

Av detta skäl bör råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem, i obearbetad form eller som produkter som är härledda från eller innehåller sådana råvaror, inte skördas, utvinnas eller produceras från sådan mark som vid ett tidigare brytdatum, men inte efter 2015, som är vetenskapligt baserat, motiverat, praktiskt genomförbart och i överensstämmelse med EU:s internationella åtaganden, hade status som naturlig skog eller naturligt ekosystem i enlighet med definitionen i avdelning 3.3 ”Definitioner”, men som efter detta har förlorat denna status till följd av avskogning eller omvandling.

3.2. Försämring av naturliga skogar och naturliga ekosystem

Råvaror som omfattas av förslaget och därav härledda produkter som släpps ut på unionsmarknaden bör inte leda till, eller härröra från, försämring av naturliga skogar eller naturliga ekosystem på grund av mänsklig verksamhet.

Av detta skäl bör råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem, i obearbetad form eller som produkter som är härledda från eller innehåller sådana råvaror, inte skördas, utvinnas eller produceras från sådan mark som, vid ett fastställt brytdatum, hade status som naturlig skog eller naturligt ekosystem, i enlighet med definitionen i avdelning 3.3 ”Definitioner”. Brytdatumet måste ha fastställts tidigare, men inte efter 2015, och måste också vara vetenskapligt baserat, motiverat, praktiskt genomförbart och i överensstämmelse med unionens internationella åtaganden. Det bör endast vara möjligt att lagligt släppa ut en råvara på unionsmarknaden som har skördats, utvunnits eller producerats i enlighet med bevarandemål och inte har lett till förlust eller försämring av ekosystemfunktioner på eller i omedelbar närhet av den mark där den skördats, utvunnits eller producerats.

3.3 Definitioner

Kommissionens lagstiftningsförslag bör innehålla definitioner av vad som avses med ”skog”, ”naturlig skog”, som har många eller de flesta av de egenskaper som kännetecknar en skog som hör hemma på ett visst område, även i samband med mänsklig verksamhet, ”avskogning”, ”skogsförstörelse”, ”naturligt ekosystem”, ”försämring av ekosystem” och ”omvandling av ekosystem”. Dessa definitioner bör grundas på objektiva och vetenskapliga överväganden och ta hänsyn till relevanta folkrättsliga källor och internationella organisationer, samt andra initiativ som ger lämpliga definitioner, såsom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, Europeiska miljöbyrån, raminitiativet för ansvarsskyldighet eller metoden ”High Carbon Stock”.

Definitionerna bör bygga på följande principer

—	de bör göra det möjligt att uppnå högsta möjliga miljöskyddsnivå, särskilt för skogar och andra naturliga ekosystem, och vara förenliga med unionens internationella och inhemska åtagande om skogar, biologisk mångfald och klimatskydd,

—	de bör stödja unionens mål att bevara naturliga skogar och ekosystem, särskilt primärskogar och föryngrade skogar, och förhindra att de ersätts med skogar och ekosystem som härrör från mänsklig verksamhet, såsom trädplantager,

—	de bör vara tillräckligt omfattande för att ge skydd åt andra naturliga ekosystem som, liksom skogarna, är viktiga för bevarandet av den biologiska mångfalden eller för uppnåendet av de klimatmål som fastställs i Parisavtalet,

—

de bör sträva efter att säkerställa att godkännandet av unionsåtgärder för att skydda världens skogar inte leder till att problem i anslutning till omvandling och förstöring överförs till andra naturliga ekosystem, som är lika viktiga som naturliga skogar för den biologiska mångfalden, klimatet och skyddet av de mänskliga rättigheterna.

3.4. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna

Råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem som släpps ut på unionsmarknaden i obearbetad form eller som produkter som härletts från eller som innehåller sådana råvaror, bör inte skördas, utvinnas eller produceras från mark som erhållits eller används i strid med de mänskliga rättigheterna enligt nationell rätt, eller dessa rättigheter uttryckta som ett minimum i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna eller i internationella avtal, t.ex. urfolkens och lokalsamhällenas rättigheter, däribland besittningsrätten och förfaranderätten att ge eller neka på förhand inhämtat och välinformerat samtycke, i enlighet med exempelvis FN:s ständiga forum för frågor om urbefolkningar och FN och regionala fördragsslutande organ, rätten till vatten, rätten till miljöskydd och hållbar utveckling, rätten till försvar av de mänskliga rättigheterna och miljön, utan förföljelser och trakasserier, arbetstagarrättigheter enligt ILO:s grundläggande konventioner och andra internationellt erkända mänskliga rättigheter som rör användning, tillgång till och ägande av mark, samt den mänskliga rätten till en hälsosam miljö, enligt definitionen i ramprinciperna om de mänskliga rättigheterna och miljön och de normer och den goda praxis som FN:s särskilda rapportör om de mänskliga rättigheterna och miljön har fastställt.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas barnarbete med målet att avskaffa det.

I alla stadier bör skörd, utvinning eller produktion av dessa råvaror respektera lokalsamhällens och urfolks gemenskaps- och markbesittningsrättigheter i alla deras former, oavsett om de är offentliga, privata, gemensamma, kollektiva, urfolks, kvinnors eller hävdvunna rättigheter. Urfolkens och lokalsamhällens formella och sedvanerättsliga rättigheter till mark, territorier och resurser bör fastställas och respekteras, liksom deras förmåga att försvara sina rättigheter utan risk för repressalier. Dessa rättigheter omfattar rätten att äga, besitta, använda och förvalta dessa marker, territorier och resurser.

Råvaror som omfattas av förslaget bör inte erhållas från mark vars förvärv och användning påverkar gemenskaps- och markbesittningsrätten. Råvaror som släpps ut på unionsmarknaden bör i synnerhet inte skördas, utvinnas eller produceras från mark som tillhör urfolk och lokalsamhällen, oavsett om det är fråga om mark som omfattas formell äganderätt eller sedvanerättsligt ägande, utan deras på förhand inhämtade och välinformerade samtycke.

4. Skyldighet att identifiera, förebygga och minska skador i värdekedjor

4.1. Krav på tillbörlig aktsamhet

Aktörerna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att respektera och säkerställa skyddet av mänskliga rättigheter, naturskogar och naturliga ekosystem, i enlighet med vad som anges i förslaget, genom hela deras värdekedja. Detta bör omfatta alla typer av affärsförbindelser mellan företaget och affärspartner och enheter längs hela värdekedjan (såsom leverantörer, handlare, franchisetagare, licenstagare, samriskföretag, investerare, kunder, entreprenörer, kommersiella kunder, transportföretag, konsulter, finansiella rådgivare samt juridiska och andra rådgivare) och alla andra statliga eller icke-statliga enheter som är direkt knutna till företagets verksamhet, produkter eller tjänster.

I samband med detta bör aktörerna ha en riskbaserad strategi för tillbörlig aktsamhet, där arten och omfattningen av tillbörlig aktsamhet motsvarar risktypen och risknivån när det gäller negativa effekter. Större riskområden bör omfattas av skärpta krav på tillbörlig aktsamhet.

Följande åtgärder bör införas på ett lämpligt och effektivt sätt:

a) Kartläggning av hela värdekedjan

Aktörerna bör fastställa om råvarorna och produkterna i hela deras värdekedjor uppfyller hållbarhets- och människorättskriterierna i förslaget, genom att få tillträde till och bedöma information om just det markområde eller de markområden som dessa varor härrör från. Utöver miljökriterierna måste tillgången till information göra det möjligt för aktören att dra slutsatsen att de som använder marken för att framställa råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem har rätt att göra det och på förhand har erhållit ett fritt och välinformerat samtycke från dem som har rättigheter till dessa markområden, och att de inte kränker eller har kränkt några mänskliga rättigheter som avses i detta förslag.

Aktörerna är i synnerhet skyldiga att ha och ställa till förfogande information om följande:

Det exakta området eller de exakta områdena för skörd, utvinning eller produktion av råvarorna. När det gäller boskap, nötkött och läder måste aktörerna kunna erhålla information om de olika ängsområden där boskapen har utfodrats eller, om boskapen matas med foder, om ursprunget till det foder som används.

ii)	Den nuvarande ekologiska statusen för området för skörd, utvinning eller produktion.

iii)	Den ekologiska statusen för området på det angivna brytdatumet för detta förslag.

iv)	Den juridiska statusen för marken (äganderätt, inbegripet både formell rätt och sedvanerätt för urfolk och lokalsamhällen till mark, territorier och resurser) och bevis på fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke.

Delarna i leveranskedjan för den berörda råvaran, med målet att få information om sannolikheten för risker för kontaminering med produkter av okänt ursprung eller med ursprung i avskogade områden eller från områden där det skett en omvandling och försämring av naturlig skog, skog och ekosystem, och information om var, av vem och på vilka villkor råvarorna har skördats, omvandlats eller bearbetats, i syfte att fastställa efterlevnaden av de människorättsskyldigheter som fastställs i detta förslag.

Aktörerna bör ha tillgång till all information som rör ursprunget för de produkter som kommer in på unionens inre marknad via den systematiska deklarationen av GPS-koordinater för dessa råvaror efter förslagets ikraftträdande i enlighet med avsnitt 4.1 i denna bilaga.

b) Identifiering och bedömning av verkliga och eventuella risker för skog och ekosystem i värdekedjorna, på grundval av de kriterier som fastställs i förslaget

Aktörer som etablerar ny verksamhet eller anlitar nya affärspartner bör identifiera de aktörer som deltar i de nya leverans- och investeringskedjorna och bedöma deras politik och praxis samt deras skörde-, produktions-, utvinnings- och bearbetningsanläggningar. För befintliga insatser bör man identifiera och bedöma pågående negativa effekter och skador samt eventuella risker. Det bör göras en riskanalys med avseende på risker som uppstår till följd av aktörens verksamhet eller inverkan på naturliga skogar och naturliga ekosystem, urfolk, lokalsamhällen och enskilda personer, snarare än materiella risker för företagsägarna. Om aktörer har ett stort antal leverantörer bör de identifiera allmänna områden där risken för negativa effekter är mest betydande och på grundval av denna riskbedömning prioritera leverantörer som visar tillbörlig aktsamhet.

Om aktörer har ett stort antal leverantörer bör de identifiera allmänna områden där risken för negativa effekter är mest betydande och på grundval av riskbedömningen prioritera leverantörer som visar tillbörlig aktsamhet.

c) Förebyggande av risker och reducering av riskerna till en försumbar nivå

Om inte den risk som fastställs under förfarandena för identifiering och bedömning av risker som anges i led b är försumbar och aktören därför inte har någon kvarvarande grund för oro över att råvarorna och produkterna kanske inte uppfyller kriterierna i detta regelverk bör aktörerna anta riskreducerande förfaranden. Dessa förfaranden bör bestå av en uppsättning lämpliga och proportionerliga åtgärder som på ett effektivt och tydligt sätt reducerar alla identifierade risker till en försumbar nivå, t.ex. genom att ändra avtal med leverantörer och stödja leverantörer att ändra sin praxis, ändra metoderna för inköp och investeringar, för och med avsikt att lagligt släppa ut de råvaror och produkter som omfattas av förslaget på den inre marknaden.

d) Upphörande med miljöbrott och kränkningar av de mänskliga rättigheterna

Om aktörer efter att noggrant ha följt de krav som avses i leden a, b och c drar slutsatsen att verksamhet eller delar av verksamhet bidrar till eller eventuellt kan orsaka eller bidra till negativa effekter på mänskliga rättigheter, naturliga skogar eller naturliga ekosystem enligt denna förordning, som inte kan förhindras eller mildras, bör de upphöra med all denna verksamhet eller delar av den.

e) Övervakning och kontinuerlig förbättring av effektiviteten i systemen för tillbörlig aktsamhet och deras genomförande

Aktörer bör regelbundet kontrollera att deras system för tillbörlig aktsamhet är lämpligt för att förhindra skada och säkerställa att råvaror och produkter uppfyller regelverket, och om inte så är fallet, justera det eller utveckla andra åtgärder. Utvärderingen av systemet för tillbörlig aktsamhet bör baseras på kvalitativa och kvantitativa indikatorer, intern och extern återkoppling och tydliga processer för ansvarsskyldighet.

f) Integrering av system för tredjepartscertifiering

Tredjepartscertifieringssystem kan komplettera och säkerställa identifiering av produkters ursprung, riskbedömning och begränsningskomponenter i system för tillbörlig aktsamhet, förutsatt att dessa system är tillräckliga när det gäller hållbarhetskriteriernas omfattning och kraft när det gäller att skydda naturliga skogar och naturliga ekosystem mot omvandling och försämring, i enlighet med vad som anges i förslaget och i fråga om deras förmåga att övervaka försörjningskedjan, och förutsatt att de uppfyller en tillräcklig grad av öppenhet, opartiskhet och tillförlitlighet. Kommissionen bör genom delegerade akter fastställa minimikriterier och riktlinjer för aktörerna för att bedöma tredjepartscertifieringssystems trovärdighet och soliditet. Minimikriterierna bör särskilt säkerställa oavhängighet av industrin, inkludering av samhälls- och miljöintressen vid fastställandet av standarder, oavhängig extern granskning, offentliggörande av revisionsberättelser, transparens i alla faser samt öppenhet. Certifieringssystemen bör enbart bevilja certifiering till produkter med innehåll som är certifierat till 100 %. Aktörer får endast använda certifieringssystem som uppfyller dessa kriterier i sina system för tillbörlig aktsamhet. Tredjepartscertifiering bör inte påverka principen om aktörens ansvar.

g) Frivilliga partnerskapsavtals roll

Unionen får förhandla om frivilliga partnerskapsavtal om råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem med länder som producerar sådana råvaror (partnerländer), vilket inför en rättsligt bindande skyldighet för parterna att genomföra ett licenssystem och att reglera handeln med råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem i enlighet med nationell lagstiftning i det producerande landet och de miljö- och människorättskriterier som anges i förslaget. Råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem enligt förslaget och som har sitt ursprung i partnerländer med vilka frivilliga partnerskapsavtal om sådana råvaror har ingåtts, bör anses utgöra en försumbar risk i den mån partnerskapsavtalet genomförs för förslagets syfte. Sådana avtal bör bygga på nationella flerpartsdialoger i vilka alla berörda parter deltar på ett effektivt och meningsfullt sätt, inbegripet det civila samhället, urfolk och lokalsamhällen.

4.2. Samrådsskyldighet

Aktörer bör:

a)	På ett lämpligt sätt, i god tid och direkt samråda med berörda parter och potentiellt berörda parter.

b)	Ta vederbörlig hänsyn till parternas synpunkter vid fastställandet och genomförandet av åtgärder för tillbörlig aktsamhet.

c)	Se till att representativa fackföreningar och företrädare för arbetstagare deltar i fastställandet och genomförandet av åtgärderna för tillbörlig aktsamhet.

Införa en mekanism för tidig varning som gör det möjligt för arbetstagare och berörda parter med väl underbyggda farhågor att informera aktören om alla eventuella risker för skada på naturliga skogar, naturliga ekosystem och mänskliga rättigheter längs hela värdekedjan. Aktören bör beakta denna information i sina förfaranden för tillbörlig aktsamhet.

e)	Ta vederbörlig hänsyn till urfolks kunskaper och lokala kunskaper och de risker och farhågor som lokalsamhällen, urfolk samt mark- och miljöförsvarare gett uttryck för.

4.3. Insyns- och rapporteringsskyldighet

Aktörer bör årligen på ett offentligt, tillgängligt och ändamålsenligt sätt, som inte medför någon oproportionerlig börda, särskilt för små och medelstora företag, avge rapport till den behöriga myndigheten om sina förfaranden för tillbörlig aktsamhet och samråd, identifierade risker, sina förfaranden för riskanalys, riskreducering och riskavhjälpning samt genomförandet och resultaten av dessa.

Kommissionen bör anta delegerade akter för att fastställa rapporternas format och innehåll. Framför allt bör aktörerna även rapportera om följande: det system som de använder och hur de tillämpar det på råvarorna i fråga, identifierade risker och effekter, åtgärder som vidtas för att upphöra med och gottgöra befintliga överträdelser, förebygga och reducera riskerna för missbruk och deras resultat, åtgärder och resultat av övervakningen av att sådana insatser genomförs och av deras effektivitet, varningar som erhållits genom mekanismen för tidig varning och hur aktören beaktat dem i sina förfaranden för tillbörlig aktsamhet, samt en förteckning över alla dotterbolag, underleverantörer och leverantörer, produkter och deras kvantitet och ursprung. Underlåtenhet att offentliggöra fullständiga och aktuella rapporter bör bestraffas och i sista hand leda till att tillståndet att släppa ut produkter på unionens inre marknad dras tillbaka.

4.4. Dokumentationsskyldighet

Aktörer bör föra ett skriftligt register över alla åtgärder för tillbörlig aktsamhet och deras resultat, och på begäran göra det tillgängligt för de behöriga myndigheterna.

4.5. Kommissionens riktlinjer

Kommissionen bör ta fram riktlinjer och vägledning för att underlätta efterlevnaden av de rättsliga skyldigheter som anges i förslaget, särskilt för att klargöra förväntningarna när det gäller tillbörlig aktsamhet i specifika sammanhang, sektorer eller i förhållande till vissa typer av aktörer. När kommissionen gör detta bör den bygga vidare på och utvidga de beprövade metoder som finns i befintliga miljöledningssystem.

För att stödja ekonomiska aktörer i att uppfylla sina skyldigheter i fråga om tillbörlig aktsamhet bör kommissionen offentliggöra regionala hotspotanalyser med avseende på råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem.

5. Kontroll, övervakning, verkställighet, sanktioner och tillgång till rättslig prövning

5.1. Offentlig tillsyn

Medlemsstaterna bör, i enlighet med sin nationella lagstiftning och praxis, säkerställa genomförandet av de skyldigheter som avses i avsnitt 4 genom följande åtgärder:

Fastställa proportionella, effektiva och avskräckande straff och sanktioner för bristfällig efterlevnad av någon av skyldigheterna enligt det avsnittet, och för fall då bristfällig efterlevnad av någon av de skyldigheterna orsakar, bidrar till, är kopplad till eller förvärrar skador för naturliga skogar eller naturliga ekosystem eller kränkningar av mänskliga rättigheter, eller risken för sådana. Dessa bör inbegripa

effektiva, proportionella och avskräckande böter som står i proportion till skadan för naturliga skogar, naturliga ekosystem eller mänskliga rättigheter i enlighet med förslaget, kostnaden för att återställa naturliga skogar, naturliga ekosystem och mänskliga rättigheter samt den ekonomiska påverkan som överträdelsen leder till för berörda samhällen,

ii)	permanent beslag av berörda råvaror och därav härledda produkter,

iii)	omedelbart tillbakadragande av tillståndet att släppa ut produkter på unionens inre marknad,

iv)	uteslutning från offentliga upphandlingsförfaranden,

v)	straffrättsliga påföljder för enskilda personer, och när så är tillåtet, för juridiska personer i samband med de mest allvarliga brotten.

Utse behöriga nationella utredande myndigheter och tillsynsmyndigheter (nedan kallade behöriga myndigheter). De behöriga myndigheterna bör övervaka att aktörerna faktiskt fullgör de skyldigheter som fastställs i förslaget. Därför bör de behöriga myndigheterna genomföra officiella kontroller i enlighet med en plan, som kan inbegripa kontroller i aktörernas lokaler och granskningar på fältet, och bör kunna anta provisoriska beslut och de bör dessutom, utan att det påverkar tillämpningen av sanktioner, ha befogenhet att ålägga aktörerna att vidta korrigerande åtgärder. De behöriga myndigheterna bör också i god tid genomföra noggranna kontroller när de har tillgång till relevant information, inbegripet motiverade farhågor från tredje parter, och bör behandla information som rör deras verksamhet i enlighet med direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation.

Säkerställa att allmänheten har rätt att överklaga bristfällig efterlevnad inför rättsliga eller administrativa myndigheter. Detta bör omfatta personer eller grupper vilkas rättigheter och skyldigheter eller intressen direkt eller indirekt påverkas av företagets fullständiga eller partiella underlåtenhet att utföra sina uppgifter, inbegripet anställda, kunder, konsumenter och slutanvändare, fackföreningar, gränsöverskridande fackförbund, lokalsamhällen, nationella eller lokala myndigheter eller institutioner, journalister, icke-statliga organisationer och lokala organisationer i det civila samhället.

Kommissionen bör anta delegerade akter för att fastställa rättsligt bindande normer och riktlinjer för nationella behöriga myndigheter för att säkerställa ett effektivt och enhetligt genomförande och verkställande av förslaget i hela unionen, särskilt när det gäller

—	att föra och offentliggöra ett för offentligt register över de ekonomiska aktörer som omfattas av förslagets tillämpningsområde,

—	att fastställa normer för kvaliteten och kvantiteten på de nationella behöriga myndigheternas kontroller av efterlevnaden,

—

ytterligare riktlinjer för hur efterlevnaden ska kontrolleras, t.ex. riktlinjer för nationella behöriga myndigheter som specificerar tillsynskriterier för hur de bättre ska kunna analysera och bedöma produkters risknivå och förekomsten av tillräcklig dokumentation om de system för tillbörlig aktsamhet som används,

—

riktlinjer för farhågor från tredje parts sida i syfte att fastställa unionsomfattande kriterier för att bedöma huruvida farhågor är väsentliga och tillräckligt tillförlitliga för att behandlas, och framtagande av tydliga förfarandenormer för de nationella behöriga myndigheternas snabba, opartiska, effektiva och öppna reaktioner på tredje parters farhågor,

—	kriterier på unionsnivå för att hjälpa till att specificera när en aktör bör underrättas om korrigerande åtgärder, en påföljd eller när andra påföljder ska tillämpas,

—	de behöriga myndigheternas skyldighet att offentligt rapportera om kontroll- och tillsynsverksamhet, upptäckta överträdelser och reaktioner på betydande farhågor.

5.2. Ansvarsskyldighet och tillgång till gottgörelse

a) Ansvarsskyldighet

Aktörer bör vara

i)	solidariskt ansvariga för skador som uppstår till följd av människorättskränkningar eller skada på naturliga skogar och naturliga ekosystem, i enlighet med vad som anges i förslaget, som kontrollerade eller ekonomiskt beroende enheter har orsakat, förvärrat, bidragit till eller är kopplade till,

ii)

ansvariga för skador som uppstår till följd av människorättskränkningar eller skada på naturliga skogar och naturliga ekosystem enligt vad som anges i förslaget, som är direkt kopplade till deras produkter, tjänster eller verksamhet genom en affärsförbindelse, såvida de inte kan bevisa att de har agerat med vederbörlig omsorg och vidtagit alla rimliga åtgärder med tanke på de omständigheter som skulle ha kunnat förhindra skadan. Aktörer kan därför befrias från sitt ansvar om de kan bevisa att de har iakttagit all nödvändig omsorg för att identifiera och undvika skadan.

b) Tillhandahållande av bevis

Om käranden har lagt fram skäligen tillgängliga omständigheter och bevis som är tillräckliga för att styrka sin talan bör svaranden bära ansvaret för att bevisa:

i)	naturen av sitt förhållande till de enheter som är inblandade i skadan,

ii)	huruvida man agerade med vederbörlig aktsamhet och vidtog alla rimliga åtgärder för att förhindra skadan.

c) Tillgång till gottgörelse

Skadelidande parter bör ha rätt till tillgängliga och effektiva rättsmedel för att söka gottgörelse mot aktörer som orsakar, förvärrar eller är kopplade till eller bidrar till negativa verkningar för deras rättigheter. Icke-statliga tvistlösningsmekanismer bör komplettera rättsmedelsmekanismer för att förbättra ansvarsskyldigheten och tillgången till rättsmedel.

6. Slutbestämmelser

6.1. Upprätthållande av skyddsnivån

Genomförandet av förslaget bör inte på något sätt motivera en sänkning av den allmänna nivån för skydd av mänskliga rättigheter, av den formella rätten och sedvanerätten för urfolk och lokalsamhällen till mark, territorier och resurser eller av miljön. Det bör i synnerhet inte påverka andra befintliga ansvarsramar för underentreprenörs- eller leveranskedjan.

6.2. Förmånligare bestämmelser

Medlemsstaterna får införa eller behålla bestämmelser som går utöver de bestämmelser som anges i förslaget när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och de miljönormer som gäller längs leveranskedjan för råvaror som utgör en risk för skogar och ekosystem.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 (EUT L 169, 25.6.2019, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden. Text av betydelse för EES (EUT L 295, 12.11.2010, s. 23).

Top

Choose the experimental features you want to try