EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 30.11.2020

COM(2020) 766 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om den första översynen på kort sikt av förordningen om geoblockering

{SWD(2020) 294 final}

Sammanfattning

·Geoblockeringsförordningen förbjuder oberättigad diskriminering av kunder som köper varor eller tjänster. Det säkerställer att kunders nationalitet, bostadsort eller etableringsort inte kan användas för att vägra tillgång till en onlinebutik (t.ex. för elektronik eller kläder) eller till en tjänst som tillhandahålls på nätet och används offline (t.ex. biluthyrning) i EU, inklusive då denna diskriminering är relaterad till betalningsmedel.

·Dessa regler har varit tillämpliga sedan den 3 december 2018. Förordningen var en del av det paket av åtgärder för den inre digitala marknaden som överenskommits för e-handel. Andra relaterade åtgärder för att underlätta gränsöverskridande e-handel inkluderade nya regler för gränsöverskridande paketleveranstjänster (tillämpliga från maj 2018), reviderade konsumentskyddsregler och nya momsregler för onlineförsäljning av varor och tjänster. En rad nya konsumentskyddsregler träder i kraft under 2022, medan momsreglerna träder i kraft i juli 2021.

·I denna rapport gör kommissionen en inventering av den första fasen av genomförandet av förordningen om geoblockering. En sådan tidig översyn avtalades det om i förhandlingarna, delvis för att bedöma möjligheten att utvidga dess tillämpningsområde till andra tjänster, såsom upphovsrättsskyddat innehåll. Samtidigt slutfördes översynen mitt i utbrottet av covid-19-krisen, så data och analyser i översynen kunde inte ta hänsyn till de möjliga effekterna av pandemin.

·När det gäller genomförandet hittills visar kommissionens resultat god konsumentmedvetenhet och några inledande positiva effekter. Till exempel har blockering av åtkomst/registrering till webbplatser – eller omdirigering av konsumenter till andra webbplatser – minskat. Å andra sidan har de flesta medlemsstaters bemyndigande av tillsynsorgan försenats betydligt. Dessutom fortsätter näringsidkare att vara ovilliga att erbjuda gränsöverskridande leveransalternativ, vilket inte ingår i de skyldigheter som för närvarande ingår i förordningen. Förbättringar i dessa frågor kan förväntas på kort sikt, särskilt när alla e-handelsåtgärder i strategin för den digitala inre marknaden träder i kraft och den rättsliga förutsägbarheten ökar.

·När det gäller möjligheten att nu utvidga förordningens tillämpningsområde, särskilt för upphovsrättsskyddat innehåll online, tyder de uppgifter som presenteras i rapporten på att effekterna skulle variera beroende på innehållstyp, beroende på konsumenternas efterfrågan och innehållets tillgänglighet över hela EU. Exempelvis kan effekterna på konsumenterna av att utvidga förordningens tillämpningsområde till musikströmning till och med vara negativa, eftersom priserna kan stiga i vissa medlemsstater där dessa tjänster för närvarande är billigare. I rapporten identifieras potentiella fördelar, särskilt för audiovisuellt innehåll, vars tillgänglighet ofta är begränsad inom nationella gränser och till vilket åtkomsten ofta är geoblockerad. I rapporten identifieras emellertid också möjliga utmaningar för investeringarna i innehållsproduktion och följder för den sektorns övergripande ekosystem och välfärdseffekter som kräver ytterligare bedömningar. Sammantaget skulle effekterna av en utvidgning av förordningens tillämpningsområde i stor utsträckning bero på upphovsrättslicensmetoderna och på upphovsrättsfaktorer.

·I detta skede anser kommissionen att de fullständiga effekterna av förordningen bara kommer att bli uppenbara med tiden, eftersom efterlevnaden stärks och andra relevanta (e-handels)åtgärder blir tillämpliga och den fullständiga verkan av covid-19-krisen på olika berörda sektorer kan bedömas. Under tiden bör uppföljningsåtgärderna fokusera på ytterligare övervakning och ökning av medvetenheten, samtidigt som tillämpningen och vägledningen intensifieras.

·I synnerhet när det gäller audiovisuellt innehåll kommer kommissionen att föra en dialog med intressenterna i syfte att främja distribution av kvalitetsinnehåll i hela EU. Detta skulle kunna vara en del av den europeiska sektors- och återhämtningspolitiken för medier och kreativa sektorer, som kommer att beskrivas ytterligare i den kommande medierelaterade och audiovisuella handlingsplanen.

·Följaktligen bör ytterligare en inventering göras 2022. Resultatet av denna övervakning avgör om kommissionen sedan ska överväga att föreslå ändringar av förordningen eller andra uppföljningsåtgärder, inklusive lämpliga lagstiftningsåtgärder.

1.Inledning

På en verkligt ansluten digital inre marknad förväntar sig konsumenter obehindrad tillgång till varor och tjänster över gränserna. Sedan den 3 december 2018 förbjuder geoblockeringsförordningen 1 (nedan kallad förordningen) omotiverad diskriminering av kunder (konsumenter och företag som köper som slutanvändare) som handlar online, enbart på grund av deras nationalitet, bosättningsort eller etableringsort. Detta inkluderar situationer där en kund som köper över gränser förhindras från att slutföra köpet eller ombeds betala med ett betalkort eller kreditkort från ett visst land. Målet med förordningen var att öka möjligheterna för konsumenter och företag att köpa över gränserna: konsumenterna bör kunna ”shoppa som en ortsbo” var som helst i EU.

I förordningen föreskrevs det en kortvarig översyn efter 18 månader från dess tillämpning, och att denna översyn bör innehålla en bedömning av möjligheten att utvidga förordningens tillämpningsområde, särskilt för onlinetjänster som ger tillgång till upphovsrättsskyddat innehåll 2 som musik, videospel, filmer eller e-böcker.

Denna rapport innehåller kommissionens viktigaste resultat för den första perioden av genomförandet av förordningen. Den är indelad i tre huvuddelar. I avsnitt 2 behandlas medlemsstaternas och näringsidkares genomförande och förändrade konsumentförväntningar. I avsnitt 3 behandlas möjligheterna till och utmaningarna med en ändring av förordningens tillämpningsområde. I avsnitt 4 anges till sist en serie uppföljningsåtgärder.

Det medföljande arbetsdokumentet innehåller mer detaljerade uppgifter och analyser som stöder dessa resultat.

2.Genomförande av förordningen

Detta avsnitt innehåller i) de första slutsatserna om medlemsstaternas genomförande av förordningen, ii) några allmänna trender i konsumentmedvetenhet och förväntningar, och iii) information om näringsidkares genomförande av förordningen. I avsnittet sammanfattas också synergierna med andra besläktade lagstiftningsinitiativ som har trätt i kraft eller som håller på att träda i kraft.

1.

2.

2.1.Medlemsstaternas genomförande

I fall där en tvist uppstår mellan en konsument och näringsidkare har medlemsstaterna haft en skyldighet att senast den 3 december 2018 utse ett eller flera organ som ansvarar för att ge praktiskt bistånd till konsumenterna. De bör också ha säkerställt tillgången till förbudsförelägganden och samarbete inom nätverket för konsumentskyddssamarbete (CPC) 3 . CPC-nätverket sammanför myndigheter som ansvarar för att tillämpa konsumentskyddslagstiftning i EU. Medlemsstaterna var också skyldiga att bemyndiga behöriga organ och fastställa åtgärder för att säkerställa ett korrekt och verkningsfullt genomförande av förordningen, så att åtgärder kan vidtas mot näringsidkare som bryter mot reglerna.

I allmänhet har medlemsstaternas genomförande präglats av förseningar. Fram till december 2018 hade endast sex medlemsstater antagit och anmält de åtgärder och organ som utsetts för att genomföra förordningen. Efter noggrann övervakning och granskning av kommissionen antog de flesta medlemsstaterna dessa åtgärder under våren 2019. Fram till juli 2019 hade sex medlemsstater fortfarande inte helt eller delvis meddelat de verkställighetsåtgärder som är tillämpliga för överträdelse av förordningen. Kommissionen inledde överträdelseförfaranden i dessa fall.

Rättigheterna och skyldigheterna i förordningen gäller direkt och har inte påverkats av dessa förseningar. Under det första kvartalet 2019 saknades dock offentlig tillämpning och övervakning i de flesta medlemsstater 4 .

Bland de medlemsstater som utsåg de relevanta organen valde de flesta att bemyndiga konsumentskyddsmyndigheter som verkställighetsorgan och europeiska konsumentcenter som biståndsorgan 5 . Det finns dock stora variationer i tillämpliga böter mellan medlemsstaterna och det finns ofta ett stort intervall mellan lägsta och högsta böter inom en medlemsstat 6 . När det gäller geoblockering mellan företag är medlemsstaterna nästan lika delade i att följa en av två olika metoder: antingen endast privat tillämpning genom domstolar, eller en kombination av privat och offentlig tillämpning. Sanktionerings- och verkställighetssystemens effektivitet, särskilt i fall mellan företag, måste därför utvärderas ytterligare, inklusive för att utvärdera den praktiska tillämpningen och effektiviteten av domstolens rättsmedel.

2.2.Konsumenters medvetenhet och förväntningar

Som ett av de viktigaste e-handelsrelaterade initiativen i strategin för den digitala inre marknaden väckte förordningen stor uppmärksamhet hos konsumenterna och de organisationer som företräder dem. En av anledningarna till detta är att förordningen direkt ger konsumenterna särskilda rättigheter gentemot gränsöverskridande näringsidkare.

Kommissionen genomförde också informationskampanjer genom olika kanaler, långt innan förordningen trädde i kraft. En av dessa åtgärder var dokument med frågor och svar, för att klargöra frågor för både konsumenter och näringsidkare 7 . 

I februari 2019, bara några månader efter den dag då förordningen började tillämpas, var därför ungefär 50 % av EU-konsumenterna redan medvetna om förordningen. Cirka hälften av dem som var medvetna ansåg sig också vara tillräckligt informerade om vad det innebar 8 .

De första månaderna av de nationella tillsyns- och biståndsorganens genomförande visade dock att när det gäller tvister och problem har konsumenter ofta större förväntningar på de rättigheter och skyldigheter som står på spel 9 . Dessa förväntningar var särskilt höga i anknytning till avslag av gränsöverskridande leverans eller frånvaron av leveransalternativ för vissa länder, särskilt av multinationella näringsidkare. Skyldigheter inom dessa områden föreskrivs inte i förordningen. Kommissionen föreslår att man fortsätter att öka medvetenheten om förordningen, samtidigt som man fortsätter att övervaka näringsidkarnas allmänna marknadsföringsmetoder och effekterna av dessa metoder på de val som finns tillgängliga för allmänheten i hela EU.

2.3.Tillämpning av näringsidkare

Under de första månadernas tillämpning av förordningen övervakade kommissionen näringsidkarnas marknadsföringsmetoder genom ”anonyma kundbesök” och genom feedback från tillsyns- och biståndsorgan.

Vid anonyma kundbesök 10 utförs många försök att köpa varor och tjänster över gränserna i syfte att samla in uppgifter om praktiska begränsningar. En typisk undersökning är inriktad på kundupplevelsen när man handlar över gränser, i olika stadier av köpet. En grundläggande undersökning från 2015 låg till grund för konsekvensbedömningen av det ursprungliga förslaget till förordningen 11 .

Undersökningen från 2019, som omfattade cirka 9 000 webbplatser, pekade på några inledande positiva effekter av förordningen i form av förbättrad tillgänglighet för näringsidkares webbplatser 12 . Jämfört med 2015 hade omdirigering eller nekande av åtkomst till e-handelswebbplatser minskat 13 , medan begränsningar som helt förhindrade registrering på webbplatser halverades 14 . Automatiska prisändringar vid registrering har också minskat. Sammantaget ökade antalet framgångsrika gränsöverskridande köp något jämfört med 2015 15 .

Mer än 1 av 10 försök till gränsöverskridande anonyma kundbesök misslyckades dock i registreringsfasen, och ett liknande antal misslyckades i betalningsfasen Detta berodde vanligtvis på krav på bosättningsort eller betalningsplats (t.ex. genom att endast acceptera lokalt utfärdade betalkort) 16 . Det finns ett fortsatt behov av att ta itu med dessa hinder, som kan i) ha en diskriminerande karaktär, ii) leda till missvisande resultat och/eller iii) förhindra tillgång till och jämförelse av erbjudanden. Detta måste hanteras genom fullt operativa tillsyns- och biståndsorgan i alla medlemsstater.

Den första erfarenheten bland de organ som har fått befogenhet att lösa problem med geoblockering bekräftar dessa uppgifter 17 . Ofta kan nationella myndigheters och/eller biståndsorgans uppgörelse i godo med näringsidkaren åtgärda problemen. Detta visar att ett antal näringsidkare inte nödvändigtvis är medvetna om sina skyldigheter eller inte förberedde sig tillräckligt för att anpassa sin marknadsföringspolicy till gränsöverskridande kunder när förordningen började tillämpas, men var villiga att anpassa sig när de blev kontaktade.

Dessa resultat stöder också behovet av ytterligare vägledning om genomförandet och ytterligare informationskampanjer för att främja näringsidkarnas efterlevnad. Inledande information som samlats in från de nationella organen visar också nyttan av samarbete mellan myndigheter inom CPC-nätverket. Detta samarbete underlättar gränsöverskridande verkställighet men säkerställer också en konsekvent tolkning av reglerna med stöd av kommissionen.

Förordningen tvingar inte näringsidkare att leverera över gränser i de fall då detta inte anges i tillämpliga villkor 18 . Ofta stoppas dock köpprocessen i de sista stadierna eftersom näringsidkaren inte levererar till kundens land, så bara 1 av 3 gränsöverskridande köpförsök var framgångsrika i de senaste testen med anonyma kunder när gränsöverskridande leverans begärs 19 .

Detta beror främst på att leveransbegränsningarna vid gränsöverskridande köp kvarstår. Sådana begränsningar påverkar fortfarande mer än 50 % av alla köpförsök 20 , även med multinationella näringsidkare som erbjuder olika nationella versioner av sina webbplatser

Även om det inte behandlas direkt av förordningen i detta skede, kan sådana problem göra konsumenternas besvikna på produkter som erbjuds som tillgängliga på hela EU:s inre marknad. Å andra sidan stöter onlinenäringsidkare fortfarande på administrativa hinder (t.ex. momsregistreringskrav) och är inte insatta i de konsumentskyddskrav som gäller vid gränsöverskridande försäljning. Dessa frågor kan därför avskräcka näringsidkarna från ett mer aktivt gränsöverskridande engagemang 21  .

Dessa insikter tyder på att ett holistiskt synsätt behövs för att uppnå de avsedda effekterna av förordningen. Ett sådant tillvägagångssätt skulle främja större gränsöverskridande tillgång för konsumenter, samtidigt som det skulle underlätta det gränsöverskridande engagemanget för näringsidkare. I nästa avsnitt vidareutvecklas dessa frågor.

2.4.Synergier med den större ramen för den digitala inre marknaden

Åtgärderna för den digitala inre marknaden gör det lättare för näringsidkare att sälja varor och tillhandahålla tjänster över gränserna 22 genom att minska komplexiteten och kostnaderna, särskilt för små och medelstora företag.

Detta inbegriper åtgärder som i) minskar de administrativa kostnaderna för efterlevnad av momskraven för gränsöverskridande försäljning av varor, och särskilt eliminerar behovet av registrering för företag som ägnar sig åt distansförsäljning av varor eller tillhandahåller tjänster till icke-beskattningsbara personer i medlemsstater där de inte är etablerade (gäller från och med juli 2021), ii) ytterligare harmoniserar konsumentskyddsreglerna, inklusive för rättsmedel för defekta varor (från 2022), iii) stärker samarbetet för konsumenters efterlevnad (från och med januari 2020), och iv) förbättrar både tillsynen över gränsöverskridande paketleveranstjänster och insynen i paketleveransavgifterna (från och med maj 2018) 23 . Kommissionen har åtagit sig att identifiera och ta itu med eventuella ytterligare gränsöverskridande hinder 24 .

Ett fullständigt och effektivt genomförande av ovanstående åtgärder kommer att påverka effekterna av förordningen, eftersom de ger större rättssäkerhet för näringsidkare och avhjälper några av de hinder som gör att näringsidkare är ovilliga att bedriva verksamhet med konsumenter över gränserna. Följaktligen blir förordningens effektivitet och behovet av eventuella justeringar lättare att bedöma mot bakgrund av större marknadsförhållanden när andra åtgärder som antagits inom strategin för den digitala inre marknaden har genomförts fullt ut och börjat få effekt.

Under tiden, även inom regelverket som är under utveckling, kan de potentiella diskriminerande effekterna av vissa näringsidkares förfaranden som inte direkt behandlas i förordningen fortfarande vara föremål för prövning från fall till fall, enligt den allmänna icke-diskrimineringsbestämmelsen i tjänstedirektivet 25 , såsom att medvetet, utan någon objektiv motivering, begränsa leveransalternativ för vissa produkter eller webbplatser i länder som annars betjänas av näringsidkaren. Ytterligare vägledning om denna klausul och dess kopplingar till förordningen kan därför behövas.

3.Utvidgning av förordningens tillämpningsområde

3.1.Elektroniskt tillhandahållna tjänster som ger åtkomst till upphovsrättsskyddat innehåll 

För tjänster som ger tillgång till upphovsrättsskyddade verk 26 (såsom tjänster som ger åtkomst till musik, videospel eller filmer) berörde översynsklausulen i förordningen några särskilda aspekter som bör beaktas. I förordningen föreskrivs i synnerhet att bedömningen av ett eventuellt ökat tillämpningsområde ska kräva att en näringsidkare som gör sådana verk tillgängliga över gränserna måste ha ”de erforderliga rättigheterna för de berörda territorierna”. Detta innebär att konsumenter endast får tillgång till onlineinnehållstjänster i andra medlemsstater om tjänsteleverantören har rättigheterna för territoriet i fråga. Detta tillvägagångssätt är i stort sett förenligt med interventionslogiken i förordningen och påverkar inte upphovsrättslagstiftningen. Det tar dock inte upp frågan om vilka de ”erforderliga rättigheterna” är, särskilt när en näringsidkare svarar på oönskade förfrågningar från kunder i andra medlemsstater (så kallad passiv försäljning). Detta är en viktig fråga, eftersom de verkliga effekterna av en utvidgning av tillämpningsområdet för förordningen om geoblockering skulle bero på licensförfaranden och möjliga tolkningar av ”erforderliga rättigheter”.

I denna rapport identifieras några trender, möjligheter och utmaningar som skulle uppstå genom en utvidgning av tillämpningsområdet till dessa tjänster, inklusive audiovisuellt och icke-audiovisuellt innehåll, utvärderat på grundval av indikationerna i översynsklausulen, inklusive villkoret ”erforderliga rättigheter”. Den bygger på olika analytiska studier och datakällor som analyseras ytterligare i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar 27 . Analysen rör i) konsumenternas förväntningar/krav, ii) möjliga variationer och priseffekter för konsumenterna, och iii) inverkan på olika sektorer. Den tar också hänsyn till reglerings- och tillståndsramar och dynamiska effekter, som alla är särskilt viktiga för komplexa kreativa sektorer som utvecklas snabbt. Samtidigt, med tanke på att de tillgängliga uppgifterna rör perioden före utbrottet av covid-19-krisen, kunde analysen inte återspegla effekterna av denna kris på branscherna för upphovsrättsskyddat material.

Musik

Data visar att konsumenternas förväntningar på – och intresse för – gränsöverskridande tillgång till musikinnehåll har ökat, även om den inhemska konsumtionen fortfarande är mest dominerande i EU 28 . Abonnemangsbaserade affärsmodeller står nu för 85 % av intäkterna 29 inom musikbranschen. Ett antal alleuropeiska leverantörer, tillsammans med några få nationella leverantörer, är aktiva i alla medlemsstater och erbjuder omfattande kataloger. Framför allt alleuropeiska leverantörer har stora kataloger med mer än 90 % överlappning mellan olika medlemsstater 30 . Med andra ord finns det inga väsentliga skillnader i de repertoarer som finns i medlemsstaterna. Befintliga geoblockeringsförfaranden i sektorn är därför huvudsakligen avsedda att genomföra strategier för prisdifferentiering mellan olika medlemsstater och följa ett konsekvent mönster på grundval av faktorer såsom olika efterfrågan och köpkraft 31 .

De tillgängliga uppgifterna visar att priset verkar vara den främsta drivkraften till att konsumenterna växlar mellan tjänster. Om förordningen utvidgades skulle befintliga strategier för prisdifferentiering därför vara mindre hållbara och storskalig migration mot billigare versioner av samma tjänst som tillhandahålls i andra medlemsstater skulle potentiellt kunna ha en betydande inverkan på intäkterna från musikströmningstjänster. Leverantörerna kommer sannolikt att svara genom att harmonisera priserna och eventuellt genom differentiering av tjänster som erbjuds aktivt i olika länder 32 .

Baserat på tillgängliga data verkar de övergripande dynamiska välfärdseffekterna av ökad prisharmonisering (för både företag och konsumenter) oklara vid denna tidpunkt. En eventuell sänkning av priserna i länder med hög efterfrågan (och ökad konsumtion i dessa länder) kan mer än väl kompenseras av prishöjningar och minskad konsumtion i länder med låg efterfrågan 33 . Dessa slutsatser verkar dessutom stödjas av ytterligare uppgifter om strukturella klyftor mellan länder i unionen vad gäller sektorsutvecklingen, vilket har konsekvenser för exporten och konsumtionen av musik över gränserna 34 .

E-böcker

Efterfrågan på gränsöverskridande tillgång till e-böcker verkar låg jämfört med andra innehållstjänster 35 . Marknadsstrukturen präglas av en blandning av några EU-plattformar tillsammans med många mindre nationella och regionala bokhandlare/distributörer, som ofta erbjuder e-böcker som ett komplement till sin fysiska försäljning, trots mer begränsad efterfrågan och lägre marginaler.

En utvidgning av förordningen till e-böcker skulle potentiellt kunna leda till en betydande ökning av tillgängliga artiklar från enskilda kataloger över gränserna för vissa leverantörer i specifika länder (t.ex. upp till 40 % ökning i några länder för iTunes-katalogen) och ökad tillgång till mindre/nationella bokhandlare 36 . Det är emellertid inte klart om detta faktiskt skulle öka det verkliga utbudet av enskilda titlar som redan finns tillgängliga för konsumenter via olika leverantörer/versioner av alleuropeiska och nationella bokhandlare.

Konsumenternas efterfrågan i denna sektor kännetecknas av relativt hög språkkänslighet och relativt låg priskänslighet gentemot utländska tjänster 37 . Kombinerat med de mer begränsade effekterna av prisskillnader inom denna sektor och katalogernas icke-exklusivitet (redan tillgängliga på nationell nivå via olika leverantörer), stöder detta slutsatsen att en utvidgning av förordningen kan ha positiva, men troligtvis begränsade effekter för konsumenterna. främst på grund av begränsade prissänkningar 38 . Dessutom har vissa nationella marknader lagstiftning som fastställer bokpriser, vilket ytterligare kan begränsa dessa effekter samtidigt som kostnaderna för efterlevnaden ökar.

Med tanke på branschens struktur kommer dock de negativa effekterna (genom större priskonkurrens men framför allt genom högre efterlevnadskostnader) sannolikt att vara särskilt skadliga för mindre bokhandlare. Dessa skulle drabbas av mycket mindre marknadsandelar och marginaler från försäljning av e-böcker, men högre relativa drifts- och efterlevnadskostnader för gränsöverskridande försäljning 39 .

Spel/programvara

Efterfrågan på gränsöverskridande tillgång till spel och framför allt programvara verkar låg enligt aktuella uppgifter 40 , särskilt jämfört med andra innehållstjänster.

Gränsöverskridande tillgänglighet av videospel (dvs. dator-, mobil- och konsolspel), åtminstone genom stora alleuropeiska leverantörer som appbutiker eller dator-/konsolplattformar, varierar mellan olika ekosystem för onlinespel. Som med e-böcker skiljer sig även nationella spelkataloger något inom EU, särskilt för konsolspel och för vissa medlemsstater. Som för musik är distributionsmetoderna för videospel till stor del baserade på icke-territoriell och icke-exklusiv licensiering, i motsats till andra innehållstjänster 41 . Att ta bort gränsöverskridande åtkomstbegränsningar kan öka utbudet av tillgängliga artiklar i enskilda kataloger (upp till cirka 17 % för Playstation, viktad för varans rangordning). För alla plattformar påverkar dock tillgänglighetsbrister främst titlar med relativt låg efterfrågan/lågt betyg 42 .

Även om prisskillnaderna mellan medlemsstaterna verkar små i genomsnitt, tyder uppgifterna på att utvidgningen av förordningen till att omfatta videospel skulle kunna ge vissa positiva effekter för konsumenterna, särskilt genom lägre priser och ökad försäljning 43 . För leverantörer verkar dock inte den potentiella konsumtionsökningen kompensera prisnedgången till fullo. En eventuell minskning av intäkterna för utvecklare / utgivare kan därför förväntas. De totala välfärdseffekterna av utvidgningen (både konsument- och leverantörseffekter) kan vara något positiva, åtminstone på kort sikt 44 .

Den möjliga negativa effekten kan dock vara större för mindre och/eller nationella distributörer som är verksamma inom distribution av datorspel, där alleuropeiska plattformar fungerar vid sidan av direktförsäljning från utgivare som har en mindre marknadsposition men högre relativa driftskostnader för gränsöverskridande försäljning 45 . De potentiella effekterna på vissa spelspecifika nationella krav på öppenhet (t.ex. åldersgränser) måste också övervägas.

Audiovisuella (AV) tjänster

Inhemsk konsumtion är fortfarande vanlig för audiovisuella tjänster, men efterfrågan på gränsöverskridande tillgång till audiovisuella tjänster verkar vara störst bland upphovsrättsskyddade innehållstjänster. Uppgifterna tyder också på att denna efterfrågan ökar, även om den fortfarande är ganska begränsad: 9 % av internetanvändarna har försökt få tillgång till audiovisuellt innehåll över gränserna, och 31 % är intresserade av sådan tillgång 46 .

Men trots denna potentiella gränsöverskridande efterfrågan är tillgängligheten av audiovisuellt innehåll online (särskilt filmer och serier) fortfarande mycket begränsad i EU (i genomsnitt 14,1 % i EU-27 47 ). Kataloger är fragmenterade avseende tillgängliga titlar, och ofta avseende språkversioner, där konsumenter i mindre länder i allmänhet har tillgång till mindre innehåll. Denna situation är delvis ett resultat av distributionsmetoder som till stor del bygger på territoriell och exklusiv licensiering inom den audiovisuella sektorn för att skaffa produktionsfinansiering 48 . Det kan dock också bero på kommersiella förfaranden som segmenterar den inre marknaden längs nationella gränser 49 . Den gränsöverskridande tillgängligheten av audiovisuellt innehåll är mycket låg för kataloger från nationella tjänsteleverantörer, som i stort sett inte är tillgängliga i andra medlemsstater 50 . Till och med stora, alleuropeiska leverantörer huvudsakligen baserade i USA erbjuder olika kataloger i olika medlemsstater, även om deras egna produktioner är mer lättillgängliga i alla medlemsstater 51 .

Under de senaste åren har EU underlättat tillgången till audiovisuellt innehåll över gränserna genom att ta itu med vissa upphovsrättsrelaterade hinder för distribution av innehåll. Portabilitetsförordningen 52 tillåter till exempel konsumenter att fortsätta få tillgång till sin betalda prenumerationstjänst när de reser inom EU. Direktivet om tv- och radioprogram online kommer att underlätta gränsöverskridande tillgänglighet av vissa tv-program i programföretagens onlinetjänster 53 . Å andra sidan, med tanke på att förordningen om geoblockering inte påverkar upphovsrättslagen i sig, kan effekterna av utvidgningen av dess tillämpningsområde till den audiovisuella sektorn bero på licensieringsmetoderna 54 .

Framför allt förutsätter licensieringsmetoderna i sektorn i allmänhet att ”erforderliga rättigheter” innebär att innehållsdistributörerna måste ha rättigheterna för de olika länder där innehållet görs tillgängligt, och att detta också skulle gälla för ”passiv försäljning” (d.v.s. där tjänsten inte marknadsförs aktivt inom konsumentens territorium). I denna situation skulle det därför ha mycket begränsade effekter på tillgängligheten av nya audiovisuella onlinetjänster över gränserna om förordningen skulle utvidgas. Detta beror på att producenterna skulle fortsätta att begränsa omfattningen av de licensierade rättigheterna 55 , och till och med kan uppmuntras till detta för att förhindra att förordningen tillämpas på de licensierade distributörerna. Att utvidga förordningen till den audiovisuella sektorn innebär i detta sammanhang att konsumenterna huvudsakligen skulle byta tjänst av prisskäl (d.v.s. leta efter billigare erbjudanden för innehåll/tjänster som de redan har tillgång till), och mestadels inom olika versioner av alleuropeiska leverantörer. På kort sikt kan detta leda till något positiva övergripande välfärdseffekter tack vare konsumenternas eventuella byte av prisskäl 56 , utan att dock utesluta en viss harmonisering av priserna från leverantörernas sida som en eventuell begränsningsstrategi. Samtidigt kan sektorns eventuella förlust av intäkter utlösa en potentiellt negativ utveckling på skapande-, finansierings-, produktions- och distributionsmarknaderna på lång sikt, med därmed sammanhängande välfärdseffekter även i förhållande till den kulturella mångfalden 57 .

Nuvarande rättspraxis om denna tolkning av upphovsrättslagstiftningen är emellertid inte avgörande, och vissa frågor är fortfarande under behandling i Europeiska unionens domstol 58 . Om distributörerna inte behövde ytterligare licenser för att tillgodose beställningar som enskilda kunder från andra territorier där de aktivt tillhandahåller tjänsten själva tar initiativ till, skulle detta få följder för konsekvensanalysen. I detta fall skulle den gränsöverskridande efterfrågan som utlösts av en utvidgning av förordningen också drivas av konsumenter som letar efter nytt innehåll eller språkversioner som inte finns i deras medlemsstat, men inte nödvändigtvis till ett lägre pris. I detta scenario, utifrån studiens antaganden, kan de totala intäkterna för onlinetjänsteleverantörer (åtminstone de största) faktiskt öka, eftersom lokalt innehåll skulle hitta nya målgrupper över gränserna 59 . Även om denna marknadsutvidgning potentiellt kan leda till positiva övergripande välfärdseffekter, är effekterna av en sådan utvidgning på sektorns struktur, på de olika aktörerna på marknaden och på de olika medlemsstaterna mycket svårare att förutsäga 60 , och ytterligare bedömning behövs. Till exempel kvarstår osäkerheten om effekterna av licensernas egenskaper. Å ena sidan skulle en utvidgning av förordningen kunna utlösa tillväxt inom alleuropeisk, exklusiv licensiering 61 , med möjliga effekter på de berörda marknadernas struktur. Men å andra sidan skulle det också kunna uppmuntra licensieringsmetoder med fokus på de språkliga och kulturella skillnaderna i efterfrågan, samtidigt som det möjliggör spridningseffekter i olika territorier 62 .

Sammantaget är det i en större analys av sektorn viktigt att ta hänsyn till att sektorn snabbt förändras. Ekonomiskt betyder detta att både kort- och långsiktiga effekter måste övervägas, t.ex. när man bedömer stimulansåtgärder för investering, där olika affärsmodeller och distributionskedjor spelar en avgörande roll för finansiering och distribution av innehåll. Till exempel förväntas antalet prenumerationer på direktuppspelning fortsätta växa stadigt i framtiden 63 , med ett ökat antal globala och nationella plattformar, som satsar mycket på lokalt innehåll och distribuerar det över gränserna, bland annat genom partnerskapsavtal.

Övriga sektorer

Kommissionen har granskat andra sektorer som inte omfattas av förordningen, i syfte att bedöma eventuella omotiverade begränsningar (tillämpade av näringsidkare) som skulle kunna hanteras genom förordningen.

Gällande transport är icke-diskrimineringsprincipen redan inbäddad i befintlig sektorsspecifik EU-lagstiftning, eller i lagstiftningen om passagerarrättigheter som det för närvarande förhandlas om i anknytning till järnvägar. Resultaten från de anonyma kundbesöken 2019 tyder på att geoblockeringsmetoder inom olika transportsektorer (flyg, buss, tåg och sjöfart) oftast är sällsynta, även om de är något vanligare inom järnvägs- och sjöfartssektorn 64 . Detta tyder på att det finns ett behov av att säkerställa att klausulen om icke-diskriminering som föreslås i den omarbetade förordningen om rättigheter för tågresenärer snabbt godkänns av medlagstiftarna. Mer allmänt tycks det emellertid inte vara nödvändigt att inkludera transporttjänster i förordningen i detta skede. Detta beror på att i) geoblockering är sällsynt inom transportsektorn, ii) det finns särskilda icke-diskrimineringsbestämmelser i andra sektoriella transportinstrument (flyg, sjöfart, buss), iii) ett lagstiftningsinitiativ håller på att utarbetas för järnvägar och iv) den allmänna trafikplikten i medlemsstaterna kan ha en effekt.

Finansiella tjänster, telekommunikation och hälsotjänster har alla specifika funktioner som måste beaktas när man överväger hur man kan ta itu med eventuella omotiverade hinder för gränsöverskridande tillgång till dessa tjänster 65 . Till exempel gränsöverskridande tillhandahållande kan utlösa sektorsspecifika tillsynskrav eller kan vara föremål för vissa skyddsåtgärder och ytterligare kontroller som krävs eller tillåts av sektorsspecifik lagstiftning, så att en heltäckande utvidgning av ett horisontellt instrument såsom förordningen inte förefaller motiverat.

4.Uppföljningsåtgärder från kommissionen

Kommissionens ståndpunkt i detta skede är att det är för tidigt att bedöma alla direkta och indirekta effekterna genomförandet av den nuvarande förordningen och identifiera ändringar i detta hänseende. Trots det långsamma genomförandet indikerar de första positiva effekterna som rapporteras här att bättre resultat kan uppnås inom kort, särskilt genom bättre efterlevnad i medlemsstaterna. Dessutom bör alla synergier med andra åtgärder på den digitala inre marknaden för att förbättra kundernas tillgång till erbjudanden övervakas under de kommande 12–18 månaderna.

När det gäller utvidgning av förordningen till elektroniskt tillhandahållna tjänster som ger tillgång till upphovsrättsskyddat innehåll behövs också ytterligare bedömning och överväganden. Analysen visar att geoblockering inom dessa sektorer drivs av olika faktorer och marknadsdynamik, och att utvidgningen av förordningen eventuellt kan ha olika effekter inom olika områden. Eventuella positiva effekter, särskilt för konsumenter, beror till stor del på upphovsrättslicenseringsmetoderna, som förtjänar ytterligare analys. Detta är särskilt fallet för den audiovisuella sektorn, där det verkligen kan finnas potentiella relevanta förbättringar när det gäller tillgängligheten av innehåll. Detta visar behovet av att i kommissionens framtida handlingsplan för medier och audiovisuella medier granska frågan om konsumenternas tillgång till innehåll, särskilt audiovisuellt innehåll, mot den allmänna bakgrunden av sektorns återhämtning och omställning. Kommissionen kommer att delta i en dialog med intressenterna för att identifiera hur man kan främja bättre distribution av audiovisuellt innehåll i hela EU, samtidigt som man föreslår åtgärder för att stödja sektorns återhämtning 66 . Kommissionen kommer också att fortsätta sina insatser för att stödja hållbarheten i andra sektorer, såsom musiksektorn, inom ramen för det särskilda initiativet ”Music Moves Europe”, baserat på en integrerad strategi för europeiskt stöd till sektorn 67 .

Under tiden är kommissionens prioritering att undanröja befintliga hinder och göra slut på diskrimineringen av kunder. Följande omedelbara uppföljningsåtgärder föreslås.

·För det första är det viktigt att se till att hela den nuvarande förordningens potential utnyttjas. Detta kräver i) fullt genomförande av medlemsstaterna, ii) ökat samarbete mellan behöriga myndigheter och kommissionen inom det nya CPC-nätverket, iii) ytterligare vägledning om tillämpningen av förordningen och om dess förhållande till det större ramverket för icke-diskriminering i tjänstedirektivet.

·För det andra finns det ett behov av fortsatta aktiviteter som ökar medvetenheten bland näringsidkare och konsumenter om deras skyldigheter och rättigheter. Kommissionen bör involveras i dessa aktiviteter tillsammans med intressenter och behöriga myndigheter.

·För det tredje kommer kommissionen att fortsätta övervaka marknadsutvecklingen när det gäller kundernas tillgång till erbjudanden på den inre marknaden, även med tanke på det kommande genomförandet av andra e-handelsåtgärder i strategin för den digitala inre marknaden.

·Slutligen kommer kommissionen att samla in feedback från intressenter om slutsatserna i denna första kortsiktiga rapport och de grundläggande resultaten och uppgifterna (inklusive tillgängligheten av upphovsrättsskyddat innehåll). Intressenter skulle också kunna ge relevant feedback om effekterna av covid-19-krisen på kort och medellång sikt, vilka inte kunde beaktas i denna rapport.

Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka effekterna av förordningen på grundval av insamlade uppgifter och feedback från intressenter samt genomförande av åtgärder på den digitala inre marknaden, och strävar efter att göra en utvärdering före slutet av 2022 om framstegen för att ytterligare minska de gränsöverskridande hindren. Den kommer specifikt att bedöma utvecklingen i fråga om tillgång till audiovisuelltl innehåll efter dialogen med branschen. Resultatet av denna övervakning avgör om kommissionen sedan ska överväga att föreslå ändringar av förordningen eller andra uppföljningsåtgärder, inklusive lämpliga lagstiftningsåtgärder.

(1)

Förordning (EU) 2018/302.

(2)

Se artikel 9.2 i förordningen.

(3)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004 (Text av betydelse för EES), EUT L 345, 27.12.2017, s. 1–26. Denna nya CPC-förordning är tillämplig från och med den 17 januari 2020.

(4)

Vid tidpunkten för antagandet av denna rapport har en medlemsstat ännu inte antagit alla nödvändiga åtgärder, även om den informellt samarbetar med andra verkställighetsmyndigheter inom CPC-nätverket.

(5)

  https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/geo-blocking-digital-single-market#Implementation

(6)

Från några hundra euro till böter över 100 000 euro och/eller böter kopplade till omsättning. Se åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 2.1.2.

(7)

Tillgängligt på https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/news/geo-blocking-regulation-questions-and-answers .

(8)

Flash Eurobarometer 477b (2019).

(9)

Se ståndpunktsdokumentet från nätverket av europeiska konsumentcentrum, tillgängligt på https://www.ecc.fi/globalassets/ecc/ajankohtaista/raportit/2019-geoblocking-position-paper-en.pdf , och åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 2.1.3.

(10)

Ipsos m.fl. (2020).

(11)

GfK (2015), tillgänglig på https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/geoblocking-final-report_en.pdf .

(12)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 2.2 baserat på Ipsos m.fl. (2020).

(13)

Även om det redan generellt är lågt, Ipsos m.fl. (2020).

(14)

Även när problem påträffades minskade avslagen i registreringen avsevärt (med 13 procentenheter), Ipsos m.fl. (2020).

(15)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 2.3. Det är viktigt att notera att denna övergripande indikator också innehåller element som inte direkt behandlas i förordningen (såsom gränsöverskridande leverans), som försämrades något och därmed påverkar den allmänna framgången negativt.

(16)

Ipsos m.fl. (2020).

(17)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 2.1.3, och resultaten av undersökningarna med nationella organ som där rapporteras.

(18)

Om näringsidkaren i sina allmänna villkor redan föreskriver gränsöverskridande leverans i kundens land, bör det å andra sidan inte förekomma någon diskriminering av denna kund.

(19)

Ipsos m.fl. (2020). Detta överensstämmer med Eurostats allmänna statistik om antalet företag som aktivt bedriver gränsöverskridande försäljning, vilket förblev stabilt 2019 jämfört med 2017. Endast en minoritet av företagen säljer över gränserna, även inom onlinesektorn (43 % av onlineföretagen säljer över gränserna, jämfört med 9 % av alla företag).

(20)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 2.2.4.1 och Ipsos m.fl. (2020). Denna siffra på 50 % inkluderar även fall där leveransproblem under registreringen (leveransadress inte accepterad i registreringsfasen) rapporterades.

(21)

Dessa är det näst respektive tredje mest framträdande hindret för återförsäljare (efter skuldåtervinning) och påverkar fortfarande en stor andel av företagen (60 % av företagen uppger att momsförfaranden är ett hinder för försäljning över gränserna), kommissionens arbetsdokument: Business Journey on the Single Market: Practical Obstacles and Barriers, SWD(2020) 054 final.

(22)

Förutom åtgärderna för den digitala inre marknaden pågår också en övergripande översyn av den vertikala gruppundantagsförordningen som ska vara färdig 2022. Denna översyn kommer delvis att fokusera på ”vertikala” avtalshinder som åläggs näringsidkare och som påverkar gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster och varor.

(23)

Se rådets direktiv (EU) 2019/1995 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller bestämmelser om distansförsäljning av varor och vissa inhemska leveranser av varor, samt rådets genomförandeförordning (EU) 2019/2026 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 vad gäller leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som förmedlas genom elektroniska gränssnitt och de särskilda ordningarna för beskattningsbara personer som tillhandahåller tjänster till icke beskattningsbara personer, som utför distansförsäljning av varor och vissa inhemska leveranser av varor, och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/194 om de särskilda ordningarna för den enda kontaktpunkten för mervärdesskatt; Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 av den 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/771 av 20 maj 2019 om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor, om ändring av förordning (EU) 2017/2394 och direktiv 2009/22/EG samt om upphävande av direktiv 1999/44/EG; Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2161 av den 27 november 2019 om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, 2005/29/EG och 2011/83/EU vad gäller bättre upprätthållande och modernisering av unionens konsumentskyddsregler; Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 av den 18 april 2018 om gränsöverskridande paketleveranstjänster.

(24)

 Kartlägga och åtgärda hinder på den inre marknaden, COM(2020) 093 final.

(25)

Kommissionens tidigare riktlinjer för tillämpningen av artikel 20.2 går tillbaka till 2012 (SWD(2012) 146), före åtgärderna för den digitala inre marknaden och förordningen.

(26)

Audiovisuella tjänster omfattas inte fullt ut av förordningen. Icke-audiovisuella innehållstjänster vars huvudsakliga funktion är att ge tillgång till eller använda upphovsrättsskyddade verk (såsom e-böcker, musik på nätet, programvara och videospel) omfattas av förordningen, förutom artikel 4 i denna.

(27)

Inklusive Eurobarometer Flash-undersökning (EB477b (2019)) samt Study on the impacts of the extension of the scope of the Geo-blocking Regulation to audiovisual and non-audiovisual services giving access to copyright protected content som utarbetats av VVA m.fl. (2020), ytterligare inlägg från JRC och studier utförda av olika intressenter. De specifika källorna specificeras ytterligare i de avsnitt i arbetsdokumentet som det hänvisas till.

(28)

Flash Eurobarometer 477b (2019) visar att i genomsnitt 8 % av internetanvändarna i EU har försökt få tillgång till onlinemusiktjänster över gränserna, och 29 % av dem som inte har provat detta skulle vara intresserade av att göra det.

(29)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.2.1.

(30)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.2.2, baserat på VVA m.fl. (2020), JRC (2017).

(31)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.2.2, baserat på VVA m.fl. (2020).

(32)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.2.4, baserat på VVA m.fl. (2020), Nera (2019), Waldfogel, 2018.

(33)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.2.4, baserat på VVA m.fl. (2020), Nera (2019), Waldfogel, 2018.

(34)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.2.4, baserat på undersökningsrapporten A European music export strategy (2019).

(35)

Flash EB 477b (2019).

(36)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.3.2, baserat på VVA m.fl. (2020).

(37)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.3.3, baserat på VVA m.fl. (2020).

(38)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.3.4, baserat på VVA m.fl. (2020).

(39)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.3.4, baserat på VVA m.fl. (2020).

(40)

Flash EB 477b (2019).

(41)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.4.1, baserat på VVA m.fl. (2020).

(42)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.4.2, baserat på VVA m.fl. (2020).

(43)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.4.4, baserat på VVA m.fl. (2020).

(44)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.4.4, baserat på VVA m.fl. (2020).

(45)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.4.4, baserat på VVA m.fl. (2020).

(46)

Flash Eurobarometer 477b (2019), jämfört med 5 % respektive 29 % 2015.

(47)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.5.2, baserat på JRC (2020).

(48)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer rapporten från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om utredningen gällande e-handelssektorn, SWD(2017) 154.

(49)

Ärende AT.40023 – gränsöverskridande tillgång till betal-tv.

(50)

Mellan 7 % och 3 %, arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.5.2, baserat på JRC (2020).

(51)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.5.2, baserat på JRC (2020).

(52)

Förordning (EU) 2017/1128.

(53)

Medlemsstaterna måste införliva direktiv (EU) 2019/789 senast den 7 juni 2021.

(54)

Se arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.1 och 3.1.5.1.

(55)

Se generaldirektoratet för konkurrens, branschutredning (2017) om tillämpningsområdet för licensierade rättigheter inom AV-sektorn.

(56)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.5.4, baserat på VVA m.fl. (2020).

(57)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.5.4, baserat på VVA m.fl. (2020) och Oxera (2016).

(58)

Mål C-132/19 Groupe Canal + mot kommissionen.

(59)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.5.4, baserat på VVA m.fl. (2020).

(60)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.5.4, och källor som där rapporteras.

(61)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.5.4, till exempel O&O (2020) räknar med denna konsekvens för ett betydande antal sportevenemang.

(62)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.5.4, Hugenholtz-Poort (2019).

(63)

Upp till 20 % av de betalda tjänsterna 2023, uppskattning i VVA m.fl. (2020).

(64)

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.2 baserat på Ipsos m.fl. (2020).

(65)

Såsom specifika regler om icke-diskriminering av elektroniska kommunikationstjänster, som möjliggör åtgärder för rättvis användning av roamingtjänster, EU-regler om tillgång till grundläggande betalningskonton eller patienters icke-diskrimineringsrättigheter för hälsovårdstjänster, se arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.2.–3.5.

(66)

Till exempel för AV-sektorn hade covid-krisen omedelbara effekter och kommer sannolikt också att ha uppskjutna djupare effekter, vilket noterats av European Audiovisual Observatory, som började följa upp stödåtgärder i detta avseende, se https://rm.coe.int/the-european-audiovisual-industry-in-the-time-of-covid-19/16809ec9cb För de omedelbara effekterna ingrep kommissionen med en tillfällig ram för statligt stöd som har gjort det möjligt för medlemsstaterna att anta ett antal stödåtgärder och sektorsspecifika åtgärder inom ramen för programmet Kreativa Europa, d.v.s. flexibilitet som införts i Media-åtgärderna och en anpassning av kulturella och kreativa sektorer garanterar möjlighet till mer flexibilitet med återbetalning av lån och uppmuntrar finansinstitut att låna ut mer pengar till kulturella och kreativa sektorer. Vidare antog kommissionen en aldrig tidigare skådad återhämtningsplan för Europa för att reparera och förbereda sig för nästa generation, med erkännande av att de kulturella och kreativa sektorerna, inklusive audiovisuella medier och andra medier, utgör ett viktigt ekosystem.

(67)

Se de åtgärder som avses i arbetsdokument från kommissionens avdelningar, avsnitt 3.1.2.4, med hänsyn tagen till situationen efter covid-19.