52020DC0501

(4)Flera medlemsstater har utlyst undantagstillstånd eller vidtagit nödåtgärder. Nödåtgärderna bör vara strikt proportionella, nödvändiga, tidsbegränsade och i linje med europeiska och internationella standarder. De bör vara föremål för demokratisk tillsyn och oberoende rättslig prövning.

(5)Den 20 mars 2020 antog kommissionen ett meddelande om aktivering av den allmänna undantagsklausulen i stabilitets- och tillväxtpakten 5 . Klausulen, som fastställs i artiklarna 5.1, 6.3, 9.1 och 10.3 i förordning (EG) nr 1466/97 och artiklarna 3.5 och 5.2 i förordning (EG) nr 1467/97, underlättar samordningen av budgetpolitiken under en allvarlig konjunkturnedgång. I meddelandet framför kommissionen till rådet att man bedömer att det rådande läget med en allvarlig konjunkturnedgång till följd av covid-19-pandemin innebär att villkoren för att aktivera undantagsklausulen är uppfyllda. Den 23 mars 2020 godkände medlemsstaternas finansministrar kommissionens bedömning. Aktiveringen av den allmänna undantagsklausulen medger en tillfällig avvikelse från anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet, förutsatt att detta inte äventyrar hållbarheten i de offentliga finanserna på medellång sikt. När det gäller den korrigerande delen kan rådet, på rekommendation av kommissionen, även besluta att anta en reviderad finanspolitisk strategi. Den allmänna undantagsklausulen innebär inte att stabilitets- och tillväxtpaktens förfaranden avbryts. Det ger medlemsstaterna möjlighet att avvika från de budgetkrav som normalt skulle gälla samtidigt som kommissionen och rådet kan vidta de nödvändiga politiska samordningsåtgärderna inom ramen för pakten.

(6)Det krävs fortsatta åtgärder för att begränsa och bekämpa smittspridningen, stärka de nationella hälso- och sjukvårdssystemens resiliens och mildra de socioekonomiska konsekvenserna genom stödåtgärder till företag och hushåll samt för att säkerställa adekvata arbetsmiljöförhållanden så att den ekonomiska verksamheten kan återupptas. Unionen bör använda alla tillgängliga verktyg för att stödja medlemsstaternas insatser inom dessa områden. Samtidigt bör medlemsstaterna och unionen samarbeta för att utforma de åtgärder som krävs för både en återgång till samhällen och ekonomier som fungerar normalt och till en hållbar tillväxt, där bland annat den gröna och digitala omställningen integreras och man drar nytta av lärdomarna från krisen.

(7)Covid-19-krisen har visat på den inre marknadens flexibilitet när det gäller att anpassa sig till extraordinära situationer. För att säkerställa en snabb och smidig övergång till återhämtningsfasen och en snabb och smidig återgång till fri rörlighet för varor, tjänster och arbetstagare måste dock de extraordinära åtgärder som hindrar den inre marknaden från att fungera normalt upphöra så snart de inte längre behövs. Den nuvarande krisen har visat att det behövs krisberedskapsplaner inom hälso- och sjukvården, bl.a. bättre inköpsstrategier, diversifierade leveranskedjor och strategiska reserver av viktig utrustning. Det är centrala faktorer för arbetet med att ta fram mer omfattande krisberedskapsplaner.

(8)Unionens lagstiftare har redan ändrat de relevanta regelverken 6 för att ge medlemsstaterna möjlighet att mobilisera alla outnyttjade resurser från de europeiska struktur- och investeringsfonderna så att de kan hantera de extraordinära konsekvenserna av covid-19-pandemin. Ändringarna kommer att öka flexibiliteten och förenkla och effektivisera förfarandena. För att minska pressen på kassaflödena kan medlemsstaterna också använda en medfinansieringsgrad på 100 % från unionsbudgeten under räkenskapsåret 2020–2021. Belgien uppmanas att fullt ut utnyttja dessa möjligheter för att hjälpa sina hårdast drabbade invånare och sektorer.

(9)Pandemins socioekonomiska konsekvenser kommer sannolikt att drabba regionerna på olika sätt på grund av olika specialiseringsmönster. Detta innebär en betydande risk för ökande skillnader inom och mellan Belgiens regioner. I kombination med risken för en tillfällig upplösning av konvergensprocessen mellan medlemsstaterna krävs i den nuvarande situationen riktade politiska insatser.

(10)Den 30 april 2020 lade Belgien fram sitt nationella reformprogram för 2020 och sitt stabilitetsprogram för samma år. De båda programmen har bedömts samtidigt för att deras inbördes kopplingar ska kunna beaktas.

(11)Belgien omfattas för närvarande av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del och av skuldkriteriet.

(12)Den 13 juli 2018 rekommenderade rådet Belgien att säkerställa att den nominella ökningen av de primära offentliga nettoutgifterna 7 inte överstiger 1,8 % 2019, vilket motsvarar en årlig strukturell anpassning på minst 0,6 % av BNP. Eftersom Belgien bedömdes uppfylla kravet för sin begärda tillfälliga avvikelse på 0,5 % av BNP enligt klausulen om strukturreformer, sänktes den strukturella anpassning som krävdes för 2019 till 0,1 % av BNP, vilket motsvarar en nominell ökning av de primära nettoutgifterna på högst 2,8 % under 2019. I kommissionens samlade bedömning bekräftas en betydande avvikelse från den rekommenderade anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet 2019 och 2018 och 2019 sammantaget. Detta är en relevant faktor i kommissionens rapport som upprättats i enlighet med artikel 126.3 i fördraget med en bedömning av hur Belgien uppfyllde skuldkriteriet 2019.

(13)Enligt stabilitetsprogrammet för 2020 planerar regeringen att försämra det samlade underskottet från 1,9 % av BNP 2019 till 7,5 % av BNP 2020. Efter att ha sjunkit till 98,6 % 2019 väntas den offentliga skuldkvoten öka till cirka 115 % under 2020 enligt 2020 års stabilitetsprogram. De makroekonomiska och offentligfinansiella utsikterna påverkas av den höga graden av osäkerhet till följd av covid-19-pandemin.

(14)Som en reaktion på covid-19-pandemin, och som del av en samordnad EU-strategi, har Belgien antagit budgetåtgärder för att öka kapaciteten i hälso- och sjukvårdssystemet, begränsa smittspridningen och hjälpa de hårdast drabbade invånarna och branscherna. Enligt stabilitetsprogrammet för 2020 uppgick budgetåtgärderna till 2,3 % av BNP. Åtgärderna omfattar en federal tillfällig ordning för arbetslöshetsersättning, ersättningsinkomster för egenföretagare, federala avsättningar för krisrelaterade utgifter, olika regionala ersättningar till företag och subventioner till olika branscher. Kvantifieringen av de åtgärder som ökar på underskottet stämmer överlag med kommissionens beräkningar, om man tar hänsyn till att kostnaderna för automatiska stabilisatorer behandlas annorlunda. Belgien har dessutom aviserat åtgärder som, även om de inte påverkar budgeten direkt, kommer att stödja likviditeten i företagen. Dessa åtgärder gäller både federala och regionala lånegarantier för företag och egenföretagare, som enligt stabilitetsprogrammet för 2020 uppskattas till 11,8 % av BNP. Uppskov med skatteinbetalningar, främst privatpersoners och företags inkomstskatter och sociala avgifter, har också införts, men de kvantifieras inte i stabilitetsprogrammet för 2020. Sammantaget ligger de åtgärder som Belgien har vidtagit i linje med riktlinjerna i kommissionens meddelande om en samordnad ekonomisk reaktion på covid-19-utbrottet. Ett fullständigt genomförande av dessa åtgärder, följt av en omläggning av finanspolitikens inriktning mot en välgenomtänkt offentligfinansiell ställning på medellång sikt när det ekonomiska läget medger detta, kommer att bidra till att bevara hållbarheten i de offentliga finanserna på medellång sikt.

(15)Baserat på kommissionens vårprognos 2020 väntas Belgiens saldo i de offentliga finanserna vid oförändrad politik uppgå till -8,9 % av BNP 2020 och -4,2 % av BNP 2021. Den offentliga skuldkvoten väntas uppgå till 113,8 % av BNP 2020.

(16)Den 20 maj 2020 utfärdade kommissionen en rapport i enlighet med artikel 126.3 i fördraget på grund av att Belgien inte hade följt skuldregeln 2019 och dessutom planerade att överträda underskottsgränsen på 3 % av BNP 2020. Sammantaget tyder analysen på att underskotts- och skuldkriterierna i enlighet med definitionen i fördraget och i förordning (EG) nr 1467/1997 inte är uppfyllda.

(17)Med anledning av covid-19-utbrottet har de belgiska myndigheterna vidtagit ett omfattande åtgärdspaket för att lindra de sociala och ekonomiska konsekvenserna av den snabba ekonomiska inbromsningen. En garantiordning på 50 miljarder euro har införts för att bevilja nya kortsiktiga krediter till livskraftiga företag. Regionerna och gemenskaperna har också infört garantier för överbryggningskrediter och vanliga företagslån, likviditetsstöd för företag i form av direkta lån och åtgärder för att ekonomiskt stödja de företag som drabbas hårdast av krisen. Återbetalningen av befintliga bolån och företagslån kan förlängas. Ett tillfälligt moratorium för konkursförfaranden för hårt drabbade företag finns också. Olika incitament för att uppmuntra fler arbetstagare att fortsätta eller börja arbeta igen för att säkerställa driftskontinuitet har införts. Sociala avgifter och skatteinbetalningar, som moms, företagens och privatpersoners inkomstskatter, kan skjutas upp eller är i vissa fall borttagna. Den federala regeringen har sett till att ordningen för tillfällig arbetslöshet på grund av force majeure är tillgänglig för företag som drabbas av krisen, med höjd ersättning. En månatlig ersättningsinkomst finns för egenföretagare vars verksamhet är avbruten under minst sju dagar i rad. Nedtrappningen av arbetslöshetsersättningen har tillfälligt frusits. Den federala regeringen förbereder dessutom ytterligare en omgång åtgärder för att motverka företagens insolvens, t.ex. befrielse från företags- och inkomstskatt för beskattningsåret 2020.

(18)Akutvården på sjukhusen fungerar väl inom det belgiska hälso- och sjukvårdssystemet. Covid-19-utbrottet har dock visat på flera brister i hälso- och sjukvårdssystemets resiliens vid en svår folkhälsokris. Krisen har lagt i dagen att Belgien har en strukturell brist på vårdpersonal som måste åtgärdas. Inom den närmaste tiden är det mycket viktigt att se till att det finns tillräckligt med viktiga medicinska produkter, t.ex. personlig skyddsutrustning för vårdpersonal och andra arbetstagare i utsatta yrken. En strategi för den offentliga hälso- och sjukvården, som är helt samordnad med strategier för förebyggande insatser och långvarig vård och omsorg, kommer att vara viktig på kort och medellång sikt för att säkerställa att folkhälsokriser som covid-19-pandemin kan hanteras effektivt. En viktig byggsten i det här sammanhanget är att ministerkonferensens avtal om offentlig hälso- och sjukvård kan genomföras smidigt så att sjukhuspersonal och sjukhusinfrastruktur (som är en federal behörighet) kan bli tillgänglig för institutioner för långvarig vård och omsorg (som faller inom gemenskapernas behörighetsområde).

(19)Efter att ha registrerat rekordhöga sysselsättningssiffror 2019 och i början av 2020 ledde covid-19-krisen till ett abrupt slut på sysselsättningsökningen i Belgien. Belgiens befintliga offentliga ordningar för inkomststöd, t.ex. systemet med tillfällig arbetslöshet för anställda och rätten till inkomststöd för egenföretagare, ger en viss ersättning för inkomstbortfall på grund av förkortad arbetstid. De här ordningarna för korttidsarbete spelar en viktig roll för att minska effekterna av produktionsbortfallet på sysselsättningsnivån. Arbetslösheten väntas öka till 7 % under 2020 och sedan sjunka något, till 6,6 % 2021. För att förebygga att den ökande arbetslösheten blir strukturell kommer det att krävas ytterligare åtgärder för att effektivisera de befintliga aktiva arbetsmarknadsåtgärderna, eftersom det finns en stor andel arbetslösa som deltar i aktiva arbetsmarknadsåtgärder samtidigt som få arbetslösa kommer i arbete. Särskild uppmärksamhet bör läggas vid att se till att en omfattande strategi för dem som står längst från arbetsmarknaden och som troligtvis drabbas hårdast av krisens socioekonomiska effekter. Sårbara grupper omfattar särskilt de lågutbildade, personer med invandrarbakgrund och personer med funktionsnedsättningar. Dessutom är skattekilen på arbete i genomsnitt fortfarande stor för alla lönenivåer, förutom för de mycket lågavlönade (50 % av genomsnittslönen). Detta är en viktig bidragande orsak till den relativt höga arbetskostnaden, som kan påverka efterfrågan på arbetskraft negativt, i synnerhet på jobb med låg produktivitet.

(20)Rörligheten på arbetsmarknaden bör uppmuntras i riktning mot sektorer med stor brist, t.ex. hälso- och sjukvården, informationsteknik, tekniska yrken och fria yrken. Detta måste åtföljas av omskolning och kompetensutveckling och kommer att kräva att man ökar de vuxnas deltagande i utbildning och fortbildning, där man också utnyttjar perioder med förkortad arbetstid. Det finns farhågor om att de befintliga fortbildningsprogrammen inte når de som skulle ha störst nytta av dem, t.ex. de lågutbildade, äldre arbetstagare och personer med invandrarbakgrund. Dåliga språkkunskaper är också ett stort hinder, särskilt i det tvåspråkiga Bryssel. Gemenskaperna vidtar åtgärder för att öka intresset för studier i naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, men det finns utrymme för mer omfattande strategier för att tillgodose arbetsmarknadens framtida behov. Den övergripande digitala kompetensen är god, men håller sig på samma nivå. Bland de unga, särskilt de med låg utbildning, är nivån på den digitala kompetensen lägre än EU-genomsnittet och har sjunkit på senare år. För att säkra tillgången på distansundervisning är det viktigt att det finns lämplig utrustning och internetuppkopplingar för alla studenter samt nödvändig fortbildning av lärare och mentorprogram. Detta krävs också för att se till att den existerande ojämlikheten i utbildningssystemet inte förvärras under krisen.

(21)Belgien har antagit många ordningar för att stödja företagens likviditet, bland annat en ordning för statliga lånegarantier och flera regionala ordningar som har anmälts enligt den tillfälliga ramen för statliga stödåtgärder till stöd för ekonomin under det pågående utbrottet av covid-19. Ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av sådana ordningar, bland annat via förmedlare, är avgörande för att se till att företagen, särskilt de små och medelstora företagen och egenföretagarna, ska kunna ha nytta av dem för att få stöd och möjlighet att återhämta sig snabbare. Under utformningen och genomförandet av dessa åtgärder måste även banksektorns, och även förmedlares, motståndskraft beaktas.

(22)Trots regeringens satsningar tynger de administrativa bördorna företagen med ungefär 7 miljarder euro per år (1,6 % av BNP), där merparten uppstår när företagen följer skatteregler och arbetsrätten. Skattesystemet är komplicerat på grund av olika skatteutgifter. Företagens lönehantering är komplicerad, särskilt för de företag som måste hantera olika regionala system. Allt fler betalningar från myndigheter till företagen är försenade, vilket bidrar till konkurser och ett försämrat företagsklimat. Det tar lång tid att få bygglov och el- och vattenanslutningar. Processen vid fastighetstransaktioner är bland de långsammaste och dyraste i EU. Det finns stora regionala skillnader när det gäller krav för att starta hantverks-/byggföretag. Regler om öppettider för affärer, säljfrämjande åtgärder, rabatter och distributionskanaler för receptfria läkemedel gör verksamheten tungrodd för detaljhandlare. Utbyggnaden av 5G hålls tillbaka bland annat eftersom de stränga gränsvärdena för strålning (främst i Bryssel) skiljer sig åt mellan regionerna samt på grund av dyra antennskatter i Bryssel och de långa väntetiderna för att få tillstånd att använda antenner. På insolvensområdet finns inget specifikt förenklat förlikningsförfarande utanför domstol för små och medelstora företag och bara gäldenärer kan inleda insolvensförfaranden. Trots gradvisa förbättringar är den otillräckliga digitaliseringen och resursbristen en utmaning för rättsväsendet. Långdragna förfaranden i förvaltningsdomstolarna orsakar betydande förseningar i ärenden om offentlig upphandling och bygglov. Viktiga tillsynsinstanser inom marknadskontroll, konkurrens och järnvägstransporter är för underbemannade för att kunna utföra sitt uppdrag.

(23)För att underlätta den ekonomiska återhämtningen kommer det att vara viktigt att tidigarelägga mogna offentliga investeringsprojekt och främja privata investeringar, bland annat genom relevanta reformer. Precis som Belgien har slagit fast i sin nationella energi- och klimatplan för 2021–2030 har landet stora investeringsbehov i hållbara transporter, främst för att ta itu med trängsel i trafiken och e-mobilitet. Före krisen hade de belgiska regionerna tillkännagett stora fleråriga infrastrukturplaner. Stora investeringar görs i järnvägsnätet för förortstrafik runt Bryssel, signalering och spåranslutningar vid hamnar och gränser. Den nationella energi- och klimatplanen lyfter fram viktiga investeringsbehov i förnybar och flexibel elproduktion, sammankopplingar, smarta nät, lagring och energieffektivitet som krävs för att Belgiens ska kunna leva upp till sina åtaganden om att fasa ut kärnkraften till 2025 och renovera 80 % av det fastighetsbestånd som byggdes före införandet av energistandarder. I motsats till den relativt höga privata FoU-intensiteten är den offentliga FoU-intensiteten fortfarande något lägre än i flertalet andra medlemsstater med en liknande nivå på den ekonomiska utvecklingen. Belgien riskerar att hamna på efterkälken i 5G-utbyggnaden eftersom man inte planerar att tilldela pionjärbanden för 5G inom tidsfristerna i EU-lagstiftningen. I mars 2020 inledde de belgiska myndigheterna ett offentligt samråd om tillfälliga nationella licenser för 200 MHz av det tillgängliga spektrumet i 3,6–3,8 GHz-bandet som en tillfällig lösning. Programplaneringen för Fonden för en rättvis omställning för perioden 2021–2027 kan hjälpa Belgien att hantera en del av de utmaningar som omställningen till en klimatneutral ekonomi innebär, särskilt inom de områden som anges i bilaga D till landsrapporten. Detta skulle ge Belgien möjlighet att på bästa sätt använda fonden.

(24)Dessa rekommendationer är visserligen inriktade på hur de socioekonomiska effekterna av pandemin ska hanteras och den ekonomiska återhämtningen underlättas, men de landsspecifika rekommendationerna för 2019 som rådet antog den 9 juli 2019 innehöll reformer som krävs för att kunna åtgärda strukturella problem på medellång och lång sikt. De rekommendationerna är fortsatt aktuella och kommer att fortsätta att övervakas nästa år, inom ramen för den europeiska planeringsterminens årliga cykel. Det gäller även rekommendationer rörande investeringsrelaterade ekonomiska strategier. De senare rekommendationerna bör beaktas vid finansieringen av sammanhållningspolitikens strategiska programplanering efter 2020, inbegripet riskreducerande åtgärder och strategier för att lätta på restriktionerna vad gäller den rådande krisen.

(25)Den europeiska planeringsterminen utgör en ram för en kontinuerlig samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken i unionen, vilket kan bidra till en hållbar ekonomi. Medlemsstaterna har utvärderat framstegen vad gäller genomförandet av FN:s mål för hållbar utveckling i sina nationella reformprogram för 2020. Genom att säkerställa ett fullständigt genomförande av rekommendationerna nedan kommer Belgien att bidra till målen för hållbar utveckling och till de gemensamma insatserna för en konkurrenskraftig hållbarhet i unionen.

(26)Det är viktigt med ett nära samarbete mellan länderna i den ekonomiska och monetära unionen för att åstadkomma en snabb återhämtning från de ekonomiska konsekvenserna av covid-19. Belgien bör i egenskap av en medlemsstat som har euron som valuta, och med beaktande av politisk vägledning från Eurogruppen, se till att dess politik ligger i linje med rekommendationerna för euroområdet och samordnas med övriga medlemsstater i euroområdet.

(27)Kommissionen har inom ramen för 2020 års europeiska planeringstermin gjort en omfattande analys av Belgiens ekonomiska politik och redogjort för den i 2020 års landsrapport. Kommissionen har även bedömt stabilitetsprogrammet för 2020 och det nationella reformprogrammet för 2020 samt uppföljningen av de rekommendationer Belgien har fått tidigare år. Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för hållbarheten i finanspolitiken och den socioekonomiska politiken i Belgien utan också att unionens regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på unionsnivå.

(28)Mot bakgrund av den bedömningen har rådet granskat stabilitetsprogrammet för 2020 och dess yttrande 8 återspeglas nedan, särskilt i rekommendation 1.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Belgien att 2020 och 2021 vidta följande åtgärder:

1.I enlighet med den allmänna undantagsklausulen vidta alla nödvändiga åtgärder för att effektivt hantera pandemin, hålla igång ekonomin och stödja den påföljande återhämtningen. När de ekonomiska förhållandena tillåter, driva en finanspolitik som syftar till att nå en välgenomtänkt offentligfinansiell ställning på medellång sikt och säkerställa en hållbar skuldsättning, samtidigt som investeringarna stärks. Stärka hälso- och sjukvårdssystemets övergripande resiliens och säkra tillgången till kritiska medicinska produkter.

2.Mildra krisens effekter på sysselsättningen och sociala aspekter, främst genom att effektivisera de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna och främja kompetensutveckling.

3.Säkerställa ett effektivt genomförande av åtgärder för att tillföra likviditet för att hjälpa små och medelstora företag och egenföretagare och förbättra företagsklimatet. Tidigarelägga mogna offentliga investeringsprojekt och främja privata investeringar för att stödja den ekonomiska återhämtningen. Inrikta investeringar på den gröna och den digitala omställningen, i synnerhet infrastruktur för hållbara transporter, ren och effektiv användning och produktion av energi, digital infrastruktur, t.ex. 5G- och gigabitnät, samt forskning och innovation.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande