Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 52020AE4256

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s agenda och handlingsplan för narkotika 2021–2025 [COM(2020) 606 final]

EESC 2020/04256

EUT C 56, 16.2.2021, p. 47–52 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

16.2.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 56/47

Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s agenda och handlingsplan för narkotika 2021–2025

[COM(2020) 606 final]

(2021/C 56/06)

Huvudföredragande:

Ákos TOPOLÁNSZKY

Remiss

Europeiska kommissionen, 23.9.2020

Rättslig grund

Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Ansvarig sektion

Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna

Presidiets beslut

15.9.2020

Antagande vid plenarsessionen

3.12.2020

Plenarsession nr

556

Resultat av omröstningen

(för/emot/nedlagda röster)

246/1/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

 I EU:s narkotikastrategi som snart löper ut har betydelsen och vikten av en välavvägd och evidensbaserad planering samt av övervakning och utvärdering av narkotikapolitiken lyfts fram och påvisats.

1.2

 I den externa utvärderingsrapporten om EU:s narkotikastrategi konstaterades dock att strategins mål i fråga om minskning av tillgång och efterfrågan endast delvis hade uppnåtts, samtidigt som betydande framsteg har gjorts på områdena internationellt samarbete, övervakning, utvärdering och forskning. Rapporten belyste obalanser i användningen av finansiella medel, i synnerhet på bekostnad av insatser för att minska efterfrågan.

1.3

 Den översyn som utförts av det civilsamhällesforum för narkotika som inrättats av kommissionen har visat på betydande brister i genomförandet av hälso- och sjukvårdsrelaterade och sociala insatser på medlemsstatsnivå och lokal nivå. I de flesta medlemsstater saknas antingen helt och hållet många evidensbaserade insatser för att förebygga eller minska skador eller så har dessa endast låg täckning.

1.4

 Den 24 juli 2020 offentliggjorde kommissionen sin nya strategi för säkerhetsunionen 2020–2025, där agendan för narkotika är en av delarna. EESK anser att denna agenda, i sin nuvarande form, innebär en tydlig tillbakagång och att den överger den välavvägda strategi baserad på samförstånd och evidens som hittills tillämpats i narkotikabekämpningen och som har fått en positiv utvärdering

1.5

 EESK välkomnar det beslut som rådets övergripande arbetsgrupp för narkotikafrågor fattade vid sitt möte den 28 september, där det tyska rådsordförandeskapet uppmanades att senast i december omarbeta det dokument som utarbetats av kommissionen. Kommittén är fast övertygad om att man inom ramen för EU:s tionde narkotikastrategi måste bibehålla och ytterligare förstärka den tekniska strategi och offentliga politik som bygger på samförstånd och som låg till grund för den tidigare strategin i frågan.

1.6

 EU bör respektera och med kraft försvara de grundläggande värden som anges i den nuvarande strategin och engagera sig för detta i strategidokumentet.

1.7

 EESK anser att man i EU:s nya narkotikastrategi och nya handlingsplan(er) på detta område avsevärt bör förbättra balansen mellan de insatser som syftar till att minska efterfrågan och de som syftar till skademinskning, när det gäller både antalet strategiska insatser och fördelningen av medel.

1.8

 Det är viktigt att agendan tar itu med narkotikaproblemen på ett verkligt välavvägt sätt, enligt en integrerad och tvärvetenskaplig strategi, inom en ram som bygger på mänskliga rättigheter och internationellt samarbete, tar hänsyn till folkhälsoaspekter och vetenskaplig kunskapsutveckling samt möjliggör kontinuerlig utvärdering. I EU:s narkotikastrategi bör narkotikaanvändarnas grundläggande rättigheter i fråga om behandling och vård erkännas, såsom är fallet för alla andra sjukdomskategorier.

1.9

 EESK anser att man på längre sikt även på detta område måste förbättra enhetligheten i tillämpningen av medlemsstaternas lagstiftning i enlighet med harmoniseringskraven, eftersom det för närvarande finns skillnader i medlemsstaternas praxis som otvivelaktigt undergräver de mänskliga rättigheterna.

1.10

 Covid-19-pandemin har visat att narkotikaanvändare, som tillhör sårbara grupper, är särskilt utsatta för den epidemiologiska situationens negativa följder, som kan leda till en anmärkningsvärd ökning av risker i samband med narkotikaanvändning.

1.11

 På grundval av den modell som redan används för att minska efterfrågan bör man så snart som möjligt fastställa indikatorer, som syftar till att bedöma effekterna av insatser för att minska tillgången, och kvalitetsnormer.

2.   Bakgrund

2.1

 EU:s första gemensamma handlingsplan mot narkotika utarbetades 1990 av Europeiska kommittén för narkotikabekämpning (CELAD), som inrättades på initiativ av Frankrikes president François Mitterrand. Sedan 1995 har kommissionen tagit över uppgiften att utarbeta EU:s narkotikastrategier. EU:s senaste narkotikastrategi, som antogs av Europeiska rådet den 7 december 2012 för en sjuårsperiod (2013–2020), skulle angripa narkotikafenomenet på ett ”välavvägt, integrerat och evidensbaserat sätt”. Under denna period fastställdes ansvarsområden och kortsiktiga mål i två handlingsplaner (2013–2016 och 2017–2020).

2.2

 Även om EU:s narkotikastrategi inte är rättsligt bindande ger den uttryck för EU:s och medlemsstaternas engagemang och gemensamma politiska ambitioner. I strategin fastställs EU-institutionernas och EU-organens åtgärder och den påverkar medlemsstaternas politiska strategier i frågan, fastställer gemensamma riktlinjer och prioriteringar och möjliggör enhetliga ståndpunkter på den internationella arenan. EU har visat detta mycket tydligt, till exempel vid FN:s generalförsamlings extra session 2016 eller vid sessionen i FN:s narkotikakommission 2019 (1).

2.3

 I EU:s narkotikastrategi har betydelsen och vikten av en välavvägd och evidensbaserad planering samt av övervakning och utvärdering av narkotikapolitiken lyfts fram och påvisats.

2.4

 I den externa utvärderingsrapporten om EU:s narkotikastrategi (2) konstaterades dock att strategins mål i fråga om minskning av tillgång och efterfrågan endast delvis hade uppnåtts, samtidigt som betydande framsteg har gjorts på områdena internationellt samarbete, övervakning, utvärdering och forskning. Rapporten belyste obalanser i användningen av finansiella medel, i synnerhet på bekostnad av insatser för att minska efterfrågan. Slutsatsen drogs att man för att använda de knappa resurserna på ett mer effektivt sätt måste rangordna sina prioriteringar i fråga om åtgärder och förkorta tillämpningsperioden för strategin, som för närvarande är åtta år.

2.5

 Det civilsamhällesforum för narkotika, som inrättats av kommissionen har med bidrag från 169 civilsamhällesorganisationer från 32 länder undersökt uppnåendet av målen i handlingsplanen för 2017–2020 på medlemsstatsnivå och lokal nivå (3). I rapporten belystes stora brister i genomförandet av hälso- och sjukvårdsrelaterade och sociala insatser på medlemsstatsnivå och lokal nivå. I de flesta medlemsstater saknas antingen helt och hållet många evidensbaserade insatser för att förebygga eller minska skador eller så har dessa endast låg täckning. Detta beror främst på otillräcklig finansiering och brist på politiskt egenansvar.

2.6

 Strategin har för första gången skapat en gemensam tolkningsram för insatser för att minska efterfrågan, bestående av ”en rad lika viktiga och ömsesidigt förstärkande åtgärder, däribland prevention (miljöprevention, allmänprevention, riktad prevention och indikerad prevention), tidig upptäckt och ingripande, risk- och skadebegränsning, behandling, rehabilitering, återintegrering i samhället och tillfrisknande”.

2.7

 I den handlingsplan som hänger samman med strategin och den senaste utvärderingen av strategin framhålls behovet av en vetenskapligt baserad övervakning av insatserna för att minska tillgången och av en användning av alternativa påföljder för narkotikaanvändare, men även det civila samhällets roll när det gäller att utarbeta, genomföra, övervaka och utvärdera strategier, på både europeisk och nationell nivå.

3.   Kommissionens meddelande

3.1

 Den 24 juli 2020 offentliggjorde kommissionen sin nya strategi för säkerhetsunionen 2020–2025. Strategin har tre delar: strategin mot sexuella övergrepp mot barn, agendan för narkotika (nedan kallad ”agendan”) och strategin mot olaglig vapenhandel. I agendans inledning betonas uttryckligen behovet av ett paradigmskifte i den europeiska narkotikapolitiken där insatserna för att minska tillgången bör ges större tyngd och stärkas. Av agendans tre pelare (förstärkt säkerhet/minskad tillgång, förebyggande och minskning av skador) är det den första pelaren som får störst uppmärksamhet.

3.2

 Bilagan till agendan innehåller utkastet till handlingsplan för narkotika. Av de åtgärder som den innehåller ingår 26 stycken i pelaren ”minskning av tillgången”, medan endast fem ingår i pelaren ”förebyggande åtgärder” och 13 i pelaren ”skademinskning”. Inom den sistnämnda pelaren finns det emellertid fyra typer av åtgärder vars klassificering i denna pelare kan ifrågasättas (åtgärderna 40 och 41: drograttfylleri, åtgärd 42: alternativ till tvångsåtgärder, och åtgärd 43: uppgiftsutbyte i fråga om expertkunskap om brottslighet). Sammantaget finns det således stora obalanser i handlingsplanens uppdelning till förmån för pelaren ”minskning av tillgången”.

3.3

 EESK anser att denna agenda innebär en tydlig tillbakagång och att den överger den välavvägda strategi baserad på samförstånd och evidens som hittills tillämpats i narkotikabekämpningen och som har fått en positiv utvärdering

3.4

 Vid mötet i rådets övergripande arbetsgrupp för narkotikafrågor den 28 september uttryckte också de flesta medlemsstater skarp kritik mot agendan och pekade på villkoren för dess utarbetande, dess inriktning och innehåll. Arbetsgruppen beslutade därför att det tyska rådsordförandeskapet senast i december ska omarbeta det dokument som utarbetats av kommissionen.

3.5

 Kommissionens rådgivande organ för det civila samhället (Civilsamhällesforumet för narkotika) kritiserade många punkter i agendan och ansåg att den är oacceptabel:

a)

Under utarbetandet kunde aktörerna i det civila samhället och medlemsstaterna ta del av resultaten av den externa utvärderingen först efter det att agendan hade offentliggjorts och kunde därför inte avge något preliminärt yttrande om utkastet till agenda.

b)

Agendan återspeglar inte de prioriteringar som lyfts fram av aktörer i det civila samhället, utan minskar ytterligare tyngden i de hälso- och sjukvårdsrelaterade och sociala insatserna som en del av en narkotikapolitik som redan lägger oproportionerligt stor vikt vid åtgärder för att minska tillgången.

c)

Agendans ram och dess språk, där betoningen ligger på säkerhetsfrågor, förstärker ett föråldrat och stigmatiserande förhållningssätt.

d)

Den obalans som kännetecknar det förhållningssätt som valts i handlingsplanen och dess förväntade effekt på resursfördelningen är oroande, liksom bristen på mätbara indikatorer och de konsekvenser som detta har i fråga om ansvarsskyldighet.

3.6

 Opinionsbildande organisationer i det civila samhället som är verksamma på detta område har samstämmigt kritiserat utkastets allmänna anda och detaljer och krävt en grundlig översyn av det.

4.   Politiska överväganden

4.1

 Kommittén är fast övertygad om att man inom ramen för EU:s tionde narkotikastrategi måste bibehålla och ytterligare förstärka den tekniska strategi och offentliga politik som bygger på samförstånd och som låg till grund för den tidigare strategin i frågan. EESK välkomnar rådets åtagande att ta fram en europeisk strategi för narkotikabekämpning som är välavvägd, integrerad och evidensbaserad. Vi uppmanar Tysklands regering, som innehar ordförandeskapet för Europeiska unionens råd, att beakta följande aspekter vid utarbetandet av den nya narkotikastrategin.

4.2

 EESK rekommenderar att man behåller det språk som används i agendan, liksom fackterminologin och den vetenskapliga terminologin, och att man i innehållet ytterligare utvecklar det strategiska tillvägagångssätt som föredragits hittills, samtidigt som man anpassar det till en administrativ användning och ser till att det är möjligt att kontinuerligt övervaka och kritiskt utvärdera dess genomförande.

4.3

 EU bör respektera och med kraft försvara de grundläggande värden (4) som anges i den nuvarande strategin (5) och engagera sig för detta i strategidokumentet.

4.4

 Kommittén föreslår att man i det dokument som ska antas uttryckligen hänvisar till och bygger vidare på de internationella konventioner och politiska rekommendationer som ligger till grund för dess materiella och rättsliga giltighet (6). EESK uppmanar EU:s beslutsfattande organ att upprätthålla sin ledande ställning och sitt exemplariska åtagande i internationella forum för narkotikapolitik.

4.5

 EESK anser att den nya agendan också bör överta den föregående strategins viktigaste punkter och, med beaktande av den vetenskapliga kunskapsutvecklingen, vidareutveckla ramen för förebyggande, behandling, skademinskning, terapeutiska metoder och processer för återhämtning.

4.6

 Utvärderingen av den tidigare strategin och handlingsplanen för narkotikabekämpning visade på en betydande obalans till fördel för straffrättsliga insatser när det gäller narkotikapolitikens prioriteringar och resursfördelning. Hälso- och sjukvårdsrelaterade och sociala insatser motsvarar endast en bråkdel av vad medlemsstaterna avsätter för att minska tillgången. Detta har i ett antal länder lett till att de berörda tjänsterna har avbrutits eller fått extremt låg täckning vilket ibland fått allvarliga konsekvenser i form av ökad dödlighet och fler sjukdomsfall. EESK anser att man i den nya narkotikastrategin och den nya handlingsplanen/de nya handlingsplanerna på detta område avsevärt bör förbättra andelen insatser som syftar till att minska efterfrågan inom ramen för narkotikapolitiken, vad gäller både antalet strategiska insatser och tilldelningen av medel. Kommittén hoppas även att kommission gör sitt yttersta för att säkerställa att medlemsstaterna avsevärt utvecklar deras täckning och kvalitet.

4.7

 Det mandat och de verktyg som Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (EMCDDA) har måste även förstärkas och de vetenskapliga slutsatserna behöver integreras direkt i beslutsprocessen.

4.8

 Det är viktigt att agendan tar itu med narkotikaproblemen på ett verkligt välavvägt sätt, enligt en integrerad och tvärvetenskaplig strategi, inom en ram som bygger på mänskliga rättigheter och internationellt samarbete, tar hänsyn till folkhälsoaspekter och vetenskaplig kunskapsutveckling samt möjliggör kontinuerlig utvärdering.

4.9

 Eftersom narkotikaanvändning är ett komplext biopsykosocialt fenomen orsakar eventuella olämpliga narkotikabekämpningsåtgärder, såsom ensidig kriminalisering av narkotikaanvändare, allvarliga hälsomässiga och sociala skador och förvärrar därmed problemen med social trygghet snarare än löser dem. Därför rekommenderar EESK att rådet

a)

håller fast vid sin tidigare strategi och drar tillbaka agendan för narkotika från paketet om en säkerhetsunion,

b)

ser till att de företeelser som hänger samman med problemets olika aspekter behandlas på ett differentierat sätt,

c)

antar en tvärvetenskaplig strategi för att hantera dessa företeelser,

d)

föreskriver påföljder och brottsbekämpande åtgärder endast som en sista utväg, om man kan visa att andra verktyg inte kan användas på ett effektivt sätt.

4.10

 Under de senaste årtiondena har kulturen för övervakning och utvärdering av insatser för att minska efterfrågan och riskerna förbättrats avsevärt. För att främja en evidensbaserad narkotikapolitik rekommenderar EESK att man

a)

ser till att det i den nya strategin och den nya handlingsplanen för narkotika läggs stor vikt vid att avsevärt förbättra omfattningen av och kvaliteten hos sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster avsedda för narkotikaanvändare, genom att man ser över de indikatorer som redan använts i den föregående handlingsplanen,

b)

tillsammans med EMCDDA och Civilsamhällesforumet för narkotika utarbetar ett unikt system som möjliggör kontinuerlig övervakning och utvärdering i de olika medlemsstaterna av hur omfattningen av och kvaliteten hos de insatser som planeras inom EU:s handlingsplan för narkotikapolitik utvecklas,

c)

så snart som möjligt, på grundval av den modell som redan används för att minska efterfrågan, fastställer indikatorer, som syftar till att bedöma effekterna av insatser för att minska tillgången, och kvalitetsnormer, med beaktande av att dessa insatser, trots att de kan ha en direkt och kännbar inverkan på de berörda personernas liv och frihet, endast sällan är föremål för en evidensbaserad bedömning,

d)

utvidgar EMCDDA:s mandat till att omfatta en bedömning av narkotikapolitikens inverkan på de mänskliga rättigheterna, vilken till exempel skulle möjliggöra en mätning av de negativa effekterna av kriminalisering och institutionell diskriminering för narkotikamissbrukare som tillhör utsatta grupper.

4.11

 EESK anser att man på längre sikt även på detta område måste förbättra enhetligheten i tillämpningen av medlemsstaternas lagstiftning i enlighet med harmoniseringskraven, eftersom det för närvarande finns skillnader i medlemsstaternas praxis som otvivelaktigt undergräver de mänskliga rättigheterna (7).

4.12

 Kommittén är därför övertygad om ett EU måste hitta och utveckla sätt att i framtiden få medlemsstaternas narkotikapolitiska strategier att märkbart närma sig varandra, och inte bara genom politiska rekommendationer.

4.13

 EESK anser också att det är viktigt att innovativa vetenskapsbaserade insatser erkänns, garanteras och stöds i EU:s och medlemsstaternas strategiska program.

4.14

 Med tanke på att lagliga (beroende av alkohol eller tobak, de flesta beteendeberoenden, osv.) och olagliga beroenden utgör ett interpersonellt system i den sociala verkligheten i familjer och samhällen rekommenderar EESK att EU och medlemsstaterna inte längre utvärderar eller hanterar dessa risker separat utan snarare som sammankopplade grundelement i ett och samma system och att de i allt högre grad föreslår en gemensam politik för insatserna.

4.15

 Utifrån principen ”primul nil nocere” (”framför allt inte skada”) behövs en utvärdering och en debatt med olika ståndpunkter, som är uppriktiga och beslutsamma, för att kunna angripa politikens och regelverkets negativa konsekvenser, den sociala stigmatiseringens och den obefogade kriminaliseringens effekter, den sociala utestängningen och hindren för tillgång till behandling. EESK rekommenderar att man också tar hänsyn till den sakliga bedömningen av den gemensamma ståndpunkt som antogs av 32 FN-organ 2019 (8).

4.16

 I EU:s narkotikastrategi bör narkotikaanvändarnas grundläggande rättigheter i fråga om behandling och vård erkännas, såsom är fallet för alla andra sjukdomskategorier.

4.17

 Det är läge att utvärdera medlemsstaternas fördelning av budgetmedel vad gäller tillgången till och kapaciteten hos de erkända och rekommenderade tjänsterna på detta område.

4.18

 Ett större professionellt deltagande från det civila samhällets sida är avgörande för genomförandet av de grundläggande principerna. Det europeiska mandatet för Civilsamhällesforumet för narkotika bör därför förstärkas, liksom deltagandet av yrkesverksamma från det civila samhället i medlemsstaterna. För detta ändamål är det nödvändigt att regelbundet utvärdera medlemsstaternas öppenhet och samarbetsvilja, samt deras praxis att involvera yrkesorganisationer i beslutsprocessen.

4.19

 Kommittén anser att det är viktigt med insatser för att minska tillgången, men betonar behovet av att alltid samordna dem med insatser för att minska efterfrågan. Effektiva brottsbekämpningsverktyg och rättsliga verktyg är avgörande för att bekämpa olaglig narkotikahandel, men det har under de senaste årtiondena blivit uppenbart att ensidig kriminaliseringspolitik har en negativ inverkan på personers och samhällens hälsa, liksom på narkotikaanvändares sociala integration.

4.20

 Covid-19-pandemin har visat att narkotikaanvändare, som tillhör sårbara grupper, är särskilt utsatta för den epidemiologiska situationens negativa följder, som kan leda till en anmärkningsvärd ökning av risker i samband med narkotikaanvändning (begränsad tillgång till behandling, mer riskabelt förvärv av narkotika, ökade faror med inköpt narkotika, ökade effekter av kriminalisering och stigmatisering, negativa konsekvenser för folkhälsan, ytterligare minskning av grundläggande försörjningsmöjligheter, osv.). På grund av pandemin är det i många länder just de tjänster som utgör den enda kontaktpunkten mellan dessa grupper och behandlingskedjan, som riskerar att drabbas hårdast av situationen och tvingas minska sin kapacitet.

Bryssel den 3 december 2020.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1)  EU gjorde följande uttalande vid den 62:a sessionen i FN:s narkotikakommission i Wien den 14–22 mars 2019: Europeiska unionen och dess medlemsstater ger sitt starka stöd till det praktiska genomförandet av slutdokumentet från FN:s generalförsamlings extra session som ställer sig bakom en verkligt välavvägd narkotikapolitik på internationell nivå, där större vikt läggs vid förebyggande åtgärder, folkhälsa och mänskliga rättigheter för att påskynda vårt gemensamma åtagande att effektivt förbättra den globala narkotikasituationen. (…) ta itu med att minska efterfrågan på narkotika över hela spektrumet: förebyggande, minskning av skador och risker, behandling samt social integration och rehabilitering.

(2)  SWD(2020) 150.

(3)  https://drogriporter.hu/wp-content/uploads/2018/12/2018_CSF-report_final.pdf

(4)  ”… grundar sig först och främst på EU-rättens grundläggande principer och försvarar i alla avseenden de värden som unionen bygger på: respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, solidaritet, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna. Den syftar till att skydda och förbättra samhällets och individens välfärd, skydda folkhälsan, ge allmänheten en hög nivå av säkerhet samt angripa narkotikafenomenet på ett välavvägt, integrerat och evidensbaserat sätt.”

(5)  https://www.consilium.europa.eu/media/30727/drugs-strategy-2013_content.pdf

(6)  https://www.unodc.org/documents/postungass2016//outcome/V1603301-E.pdf

https://www.unodc.org/documents/ungass2016/Contributions/IO/EU_COMMON_POSITION_ON_UNGASS.pdf

(7)  Samma beteende leder i vissa länder till straffrättsliga ingripanden och strikt tillämpning av lagstiftningen medan det i andra leder till tillhandahållande av hälso- och sjukvård samt socialvård. Denna skillnad i behandling grundar sig endast på narkotikaanvändarens nationalitet eller bosättningsort. På samma sätt anses tillhandahållandet av vissa tjänster i vissa medlemsstater utgöra en grundläggande rättighet medan andra förkastar denna idé.

(8)  CEB/2018/2, s. 12.

Top