(1)

För att få till stånd en smart och hållbar tillväxt för alla, stimulera skapandet av arbetstillfällen och respektera de långsiktiga åtagandena om minskade koldioxidutsläpp behöver unionen en modern, multimodal och högeffektiv infrastruktur som bidrar till att binda samman och integrera unionen och alla dess regioner , däribland avlägsna områden, yttersta randområden, öområden, perifera områden, bergsområden och glesbefolkade områden, inom transport-, digitaliserings- och energisektorerna. Dessa förbindelser bör bidra till att förbättra den fria rörligheten för personer, varor, kapital och tjänster. De transeuropeiska näten bör underlätta gränsöverskridande förbindelser, främja större ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och bidra till en mer konkurrenskraftig och hållbar social marknadsekonomi och bekämpning av klimatförändringarna.

(2)

Syftet med Fonden för ett sammanlänkat Europa (nedan kallad programmet) är att påskynda investeringarna på området för transeuropeiska nät och stimulera till ökade medel från både den offentliga och den privata sektorn, samtidigt som rättssäkerheten ökas och principen om teknikneutralitet respekteras. Programmet bör möjliggöra maximala synergier mellan transport-, energi- och digitaliseringssektorerna och därmed effektivisera unionens åtgärder och optimera kostnaderna för genomförandet.

(3)

Programmet bör bidra till EU:s åtgärder mot klimatförändringar och stödja projekt som är hållbara ur ▌miljö- och samhällsperspektiv och, om så är lämpligt, åtgärder för bekämpning av och anpassning till klimatförändringar. Särskilt bör programmets bidrag till att uppnå målen från Parisavtalet samt de föreslagna klimat- och energimålen för 2030 och de långsiktiga målen för koldioxidminskningar förstärkas.

(3a)

Programmet bör garantera en hög grad av öppenhet och säkerställa offentliga samråd i enlighet med tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning.

(4)

För att spegla vikten av att bekämpa klimatförändringarna, i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling, bör denna förordning integrera klimatåtgärder och leda till att det övergripande målet, dvs. att 25 % av utgifterna i EU-budgeten ska stödja klimatmål, kan uppnås (4). Åtgärder som rör klimatmål inom ramen för detta program bör utgöra 60 % av programmets totala finansieringsram, baserat på bl.a. följande Rio-markörer: i) 100 % för de utgifter som rör järnvägsinfrastruktur, laddningsinfrastruktur, alternativa och hållbara bränslen, rena stadstransporter, överföring och lagring av elektricitet, smarta nät, koldioxidtransport och förnybar energi, ii) 40 % för inre vattenvägar och multimodala transporter, samt gasinfrastruktur – om detta möjliggör ökad användning av förnybart väte eller biometan. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under programmets utarbetande och genomförande och omprövas i samband med relevanta utvärderings- och översynsprocesser. För att förhindra att infrastruktur är sårbar för långsiktiga klimatförändringar och säkerställa att kostnaderna för växthusgasutsläpp till följd av ett projekt ingår i projektets ekonomiska utvärdering, bör projekt som stöds genom programmet klimatsäkras i enlighet med anvisningar som bör utarbetas av kommissionen i linje med de anvisningar som utarbetas för andra unionsprogram, om detta är relevant.

(5)

För att uppfylla de rapporteringsskyldigheter som fastställs i artikel 11 c i direktiv (EU) 2016/2284 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG, och som rör användningen av unionsfinansiering som stöd till åtgärder som vidtas för att uppfylla målen i detta direktiv, bör utgifter som rör minskning av utsläpp eller luftföroreningar inom ramen för detta direktiv följas upp.

(6)

Ett viktigt mål för programmet är att skapa ökade synergier och ökad komplementaritet mellan transport-, energi- och digitaliseringssektorerna. Därför bör programmet föreskriva arbetsprogram ▌ som kan riktas mot särskilda områden för interventioner, t.ex. avseende uppkopplad och automatiserad mobilitet eller hållbara alternativa bränslen. Att möjliggöra digital kommunikation skulle kunna utgöra en integrerad del av ett projekt av gemensamt intresse på energi- och transportområdet. Programmet bör dessutom, inom varje sektor, ge möjlighet att betrakta vissa synergiskapande komponenter som rör en annan sektor som stödberättigande, om detta förbättrar investeringens socioekonomiska nytta. Synergier mellan sektorer bör ges incitament genom de tilldelningskriterier som används för att välja ut åtgärder samt i fråga om ökad samfinansiering .

(7)

I de riktlinjer för det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 (5) (nedan kallade TEN-T-riktlinjerna) kartläggs infrastrukturen för TEN-T, specificeras de krav som ska uppfyllas av infrastrukturen och föreskrivs åtgärder för deras genomförande. Enligt riktlinjerna ska framför allt stomnätet fullbordas senast 2030 genom att ny infrastruktur skapas och befintlig infrastruktur väsentligt uppgraderas och återställs för att säkerställa nätets kontinuitet .

(7a)

Åtgärder som bidrar till utvecklingen av projekt av gemensamt intresse i transportsektorn och som finansieras av programmet bör bygga på komplementaritet mellan alla transportsätt för att möjliggöra effektiva, sammanlänkade och multimodala nät i syfte att säkerställa konnektivitet i hela unionen. Detta bör inbegripa vägar i medlemsstater som fortfarande har stora behov av investeringar för att färdigställa sina stomvägnät.

(8)

För att uppnå de mål som fastställs i TEN-T-riktlinjerna är det nödvändigt att prioritera stöd till pågående TEN-T-projekt och till gränsöverskridande och felande länkar och att säkerställa, om så är tillämpligt, att de åtgärder som stöds är förenliga med de arbetsplaner för korridorer som fastställs enligt artikel 47 i förordning (EU) nr 1315/2013 och med den övergripande nätutvecklingen i fråga om prestanda och driftskompatibilitet.

(8a)

Framför allt kräver det fullständiga införandet av ERTMS i stomnätet senast 2030 i enlighet med vad som föreskrivs i förordning (EU) nr 1315/2013 att man ökar stödet på europeisk nivå och skapar incitament för privata investerares deltagande.

(8b)

En viktig förutsättning för ett framgångsrikt färdigställande av TEN-T-stomnätet och säkerställande av effektiv intermodalitet är dessutom att flygplatser ansluts till TEN-T-nätet. Därför måste man prioritera att ansluta flygplatser till TEN-T-stomnätet om en sådan anslutning saknas.

(8c)

Vid gränsöverskridande åtgärder krävs en hög integreringsgrad i planeringen och genomförandet. Utan att prioritera något av följande exempel skulle denna integrering kunna påvisas genom inrättandet av ett gemensamt projektföretag, en gemensam förvaltningsstruktur, ett samriskföretag, en bilateral rättslig ram, en genomförandeakt enligt artikel 47 i förordning (EU) nr 1315/2013 eller någon annan form av samarbete. Integrerade förvaltningsstrukturer, däribland samriskföretag, bör uppmuntras, bland annat genom en högre samfinansieringsgrad.

(8d)

Rationaliseringsåtgärder som för närvarande är under utveckling för att främja förverkligandet av TEN-T bör stödja ett effektivare genomförande av projekt av gemensamt intresse på transportområdet.

(9)

För att återspegla växande transportflöden och nätets utveckling bör sträckningen för stomnätskorridorerna och de i förväg identifierade avsnitten anpassas. Dessa anpassningar av stomnätskorridorerna bör inte påverka färdigställandet av stomnätet senast 2030, bör förbättra korridorernas täckning av medlemsstaternas territorium och bör vara proportionerliga för att behålla en samstämd och effektiv utveckling och samordning av korridorerna. Av denna anledning bör stomnätskorridorernas längd inte öka med mer än 15 procent. Stomnätskorridorernas sträckning bör ta vederbörlig hänsyn till resultaten av den översyn av stomnätets genomförande som föreskrivs i artikel 54 i förordning (EU) nr 1315/2013. Översynen bör ta hänsyn till regionala gränsöverskridande järnvägsförbindelser i TEN-T som har övergetts eller avvecklats och till utvecklingen av det övergripande nätet samt konsekvenserna av Förenade kungarikets EU-utträde.

(10)

Det är nödvändigt att uppmuntra till offentliga och privata investeringar som gynnar smart, driftskompatibel, hållbar, multimodal, inkluderande, tillgänglig säker och trygg mobilitet i hela unionen för alla transportsätt . Kommissionen presenterade 2017 ”Europa på väg” (6), en bred uppsättning initiativ för att göra trafiken säkrare, uppmuntra till smarta vägavgifter, minska koldioxidutsläpp, luftföroreningar och trafikstockningar, främja uppkopplad och autonom mobilitet och säkerställa korrekta förhållanden och vilotider för arbetare. Dessa initiativ bör åtföljas av ekonomiskt stöd från unionen genom detta program om så är relevant.

(11)

I riktlinjerna för TEN-T krävs, med avseende på ny teknik och innovation, att TEN-T ska möjliggöra en fullständig utfasning av fossila bränslen för alla transportsätt genom incitament för energieffektiva lösningar och användning av alternativa bränslen , samtidigt som principen om teknikneutralitet respekteras . I Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU (7) fastställs en gemensam ram med åtgärder för utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen för alla transportsätt i unionen, i syfte att så långt möjligt minimera oljeberoendet och begränsa transporternas miljö- och klimatpåverkan , och krav på medlemsstaterna att säkerställa allmänt tillgängliga laddnings- och tankstationer senast den 31 december 2025. I kommissionens förslag (8) från november 2017 anges att en uttömmande uppsättning åtgärder för att främja utsläppssnål mobilitet är nödvändig, inbegripet ekonomiskt stöd om marknadsförhållandena inte ger tillräckligt med incitament.

(12)

Kommissionen framhåller i sitt meddelande ”Hållbar mobilitet i EU: säker, uppkopplad och ren” (9) att automatiserade fordon och avancerade system för konnektivitet kommer att leda till fordon som är säkrare, enklare att dela med andra och mer tillgängliga för alla medborgare, inbegripet de som kan vara utestängda från mobilitetstjänster idag, t.ex. äldre personer och personer med nedsatt rörlighet . I detta sammanhang har kommissionen också föreslagit en ”strategisk handlingsplan för trafiksäkerhet” och en översyn av direktiv 2008/96/EG om förvaltning av vägars säkerhet.

(13)

För att förbättra fullbordandet av transportprojekt i nätets mindre utvecklade delar bör ett anslag från Sammanhållningsfonden överföras till programmet, för finansiering av transportprojekt i medlemsstater som är berättigade till finansiering genom Sammanhållningsfonden. I en inledande fas bör urvalet av projekt som berättigar till finansiering respektera de nationella anslagen inom ramen för Sammanhållningsfonden ▌. I slutet av den inledande fasen bör resurser som förs över till programmet utan att ha anslagits till ett transportinfrastrukturprojekt tilldelas konkurrerande projekt i medlemsstater som är berättigade till finansiering från Sammanhållningsfonden, med prioritet för gränsöverskridande och felande länkar. Kommissionen bör stödja medlemsstater som är berättigade till finansiering från Sammanhållningsfonden i deras ansträngningar att förbereda en rad lämpliga projekt, särskilt genom att stärka den institutionella kapaciteten i berörda offentliga förvaltningar.

(14)

I linje med det gemensamma meddelandet ▌från november 2017 (10) understryks i den handlingsplan för militär rörlighet som antogs den 28 mars 2018 av kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (11) att politiken för transportinfrastruktur erbjuder goda möjligheter att öka synergierna mellan försvarsbehoven och TEN-T med det övergripande syftet att förbättra den militära rörligheten i unionen, med beaktande av en jämn geografisk fördelning och de potentiella vinsterna för civilskyddet . I  enlighet med handlingsplanen övervägde och validerade rådet ▌2018 ▌de militära kraven avseende transportinfrastrukturen (12), och 2019 fastställde kommissionen ▌vilka delar av det transeuropeiska transportnätet som är lämpliga för dubbla användningsområden , inklusive nödvändiga uppgraderingar av befintlig infrastruktur. Unionsfinansiering för att genomföra projekt för dubbla användningsområden bör inrättas genom programmet på grundval av ▌arbetsprogram som anger de tillämpliga kraven enligt vad som definieras i handlingsplanen eller någon annan vägledande förteckning över prioriterade projekt som medlemsstaterna fastställt i enlighet med handlingsplanen för militär rörlighet .

(15)

I TEN-T-riktlinjerna erkänns att det övergripande nätet säkerställer tillgänglighet och konnektivitet för alla regioner i unionen, inklusive avlägsna regioner, öregioner och yttersta randområden. I sitt meddelande ”Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden” (13) framhåller kommissionen vidare transport-, energi- och digitaliseringsbehoven i de yttersta randområdena och nödvändigheten att erbjuda tillräcklig unionsfinansiering som passar dessa behov, inbegripet genom programmet , via samfinansieringssatser på högst 70 % .

(16)

Mot bakgrund av de betydande investeringsbehoven för att göra framsteg mot ett fullständigt stomnät i TEN-T senast 2030 (uppskattade till 350 miljarder euro under perioden 2021–2027), ett fullständigt övergripande nät i TEN-T senast 2050 och investeringar som rör minskade koldioxidutsläpp, digitalisering och stadsutveckling (uppskattade till 700 miljarder euro för perioden 2021–2027) är det lämpligt att använda unionens olika stödprogram och instrument så effektivt som möjligt och därigenom maximera mervärdet från de investeringar som får stöd från unionen. Detta kan uppnås genom en rationell investeringsprocess som synliggör transportprojektens planering och samstämmighet i flera olika relevanta unionsprogram, särskilt Fonden för ett sammanlänkat Europa, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden och InvestEU. Särskild hänsyn bör, om så är relevant, tas till de nödvändiga villkor som beskrivs i bilaga IV till förordning (EU) XXX [Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Europeiska havs- och fiskerifonden, samt ekonomiska regler för dessa och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet och Instrumentet för gränsförvaltning och visering (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser)].

(17)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 (14) identifieras de prioriteringar för transeuropeisk energiinfrastruktur som behöver genomföras för uppnåendet av unionens energi- och klimatpolitiska mål, identifieras projekt av gemensamt intresse som krävs för genomförandet av dessa prioriteringar och fastställs åtgärder beträffande tillståndsgivning, allmänhetens deltagande och regler för att påskynda och/eller underlätta genomförandet av dessa projekt, inbegripet de kriterier som ska vara uppfyllda för att sådana projekt ska vara berättigade till ekonomiskt stöd från unionen. Identifieringen av projekt av gemensamt intresse enligt den förordningen kommer även fortsättningsvis att följa principen om ”energieffektivitet först” genom att projekten bedöms mot scenarier för energiefterfrågan som är fullt förenliga med EU:s energi- och klimatmål.

(18)

I direktiv [omarbetning av direktivet om förnybara energikällor] understryks behovet av att inrätta en ram som möjliggör en bättre användning av unionsmedel, med en uttrycklig hänvisning till möjliggörande av åtgärder som stöder gränsöverskridande samarbete inom området förnybar energi.

(19)

Samtidigt som fullbordandet av nätinfrastrukturen kvarstår som första prioritering för utvecklingen av förnybar energi återspeglar ett integrerat och gränsöverskridande samarbete om förnybar energi och utveckling av ett smart och effektivt energisystem med lagrings- och efterfrågeflexibilitetslösningar som hjälper till att balansera nätet den strategi som antogs enligt initiativet om ren energi för alla i EU, med ett kollektivt ansvar att nå ett ambitiöst mål för förnybar energi 2030, och en ändrad politisk kontext där en rättvis och lämplig social omställning ska säkerställas med ambitiösa, långsiktiga mål för minskade koldioxidutsläpp.

(20)

Innovativ infrastrukturteknik som möjliggör omställning till utsläppssnåla energi- och mobilitetssystem och som förbättrar försörjningstryggheten och syftar till att stärka unionens oberoende på energiområdet är nödvändiga för unionens strategi för minskade koldioxidutsläpp. Kommissionen underströk särskilt i sitt meddelande om att stärka Europas energinät av den 23 november 2017 (15) att elektriciteten, där förnybar energi kommer att utgöra hälften av elproduktionen senast 2030, i allt högre grad kommer att driva på minskningen av koldioxidutsläppen i sektorer där fossila bränslen tidigare dominerat, t.ex. transport, industri samt uppvärmning och kylning, och att den transeuropeiska politiken för energiinfrastruktur i enlighet med detta måste inriktas mot projekt som rör sammanlänkningar av elnät, lagring av el och smarta nät samt investeringar i gasinfrastruktur . För att stödja unionens mål för minskade koldioxidutsläpp, integrering av den inre marknaden och försörjningstrygghet bör teknik och projekt som bidrar till omställningen till en utsläppssnål ekonomi vederbörligen beaktas och prioriteras. Kommissionen kommer att inom ramen för programmet försöka öka antalet projekt som rör gränsöverskridande smarta nät, innovativ lagring samt koldioxidtransport.

(20a)

Gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi bör möjliggöra kostnadseffektiv utbyggnad av förnybar energi i unionen och uppnående av unionens bindande mål på minst 32 % förnybar energi år 2030 enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001  (16) samt bidra till strategisk spridning av innovativ teknik för förnybar energi. Några belysande exempel på teknik som är stödberättigande är förnybar produktion från land- och havsbaserad vindkraft, solenergi, hållbar biomassa, havsenergi, geotermisk energi eller kombinationer av dessa, nätanslutning för dessa tekniker samt andra aspekter såsom lagrings- eller konverteringsanläggningar. Stödberättigande åtgärder är inte begränsade till elsektorn utan kan omfatta andra energibärare och potentiell integrering av sektorer med t.ex. uppvärmning och kylning, kraft till gas, lagring och transport. I syfte att bevara flexibiliteten när det gäller tekniska framsteg och den tekniska utvecklingen är denna förteckning är inte uttömmande. Sådana projekt innebär inte nödvändigtvis en fysisk koppling mellan de samarbetande medlemsstaterna. Projekten kan vara belägna i endast en berörd medlemsstat, under förutsättning att de allmänna kriterierna i del IV i bilagan är tillämpliga.

(20b)

För att stödja gränsöverskridande samarbete inom området förnybar energi och marknadsgenomslaget för projekt bör kommissionen underlätta utvecklingen av gränsöverskridande projekt för förnybar energi. I energisektorn bör, vid otillräckligt marknadsgenomslag för gränsöverskridande projekt för förnybar energi, outnyttjade budgetmedel avsedda för gränsöverskridande projekt för förnybar energi användas för att uppfylla de mål för transeuropeiska energinät som fastställs i artikel 3.2 b i samband med åtgärder enligt artikel 9.3, innan man överväger att eventuellt använda dem till unionens finansieringsmekanism för förnybar energi enligt artikel 7.6.

(20c)

Det behövs stöd till projekt för smarta nät som integrerar produktion, distribution eller förbrukning av el med hjälp av ett system för realtidsstyrning och som påverkar de gränsöverskridande energiflödena. Energiprojekten bör vidare spegla smarta näts centrala betydelse för energiomställningen, och stödet från programmet bör bidra till att övervinna de finansieringsunderskott som för närvarande hämmar investeringarna i en storskalig utbyggnad av teknik för smarta nät.

( 20d)

EU-stödet bör särskilt beakta gränsöverskridande sammanlänkningar av energinäten, bland annat de som krävs för att nå elsammanlänkningsmålet på 10 % för 2020 och målet på 15 % för 2030 enligt vad som fastställs i förordning (EU) 2018/1999  (17) . Utbyggnaden av elsammanlänkningar är avgörande för att man ska kunna integrera marknaderna, möjliggöra mer förnybar energi i systemet och dra nytta av de olika portföljerna för efterfrågan och tillgång på förnybar energi, havsbaserade vindkraftsnät och smarta nät, samt integrera alla länder i en likvid och konkurrenskraftig energimarknad.

(21)

Förverkligandet av en digital inre marknad förutsätter en underliggande infrastruktur för digital konnektivitet. Digitaliseringen av Europas industri och moderniseringen av sektorer som transport, energi, hälso- och sjukvård och offentlig administration är beroende av att alla kommer åt tillförlitliga och överkomliga nät med hög eller mycket hög kapacitet. Digital konnektivitet har blivit en avgörande faktor för att överbrygga ekonomiska, sociala och territoriella gränser och därmed modernisera lokala ekonomier och ge en grund för diversifiering av den ekonomiska verksamheten. Programmets tillämpningsområde när det gäller interventioner inom området infrastruktur för digital konnektivitet bör justeras för att återspegla dess ökade betydelse för ekonomin och samhället i stort. Det är därför nödvändigt att fastställa vilka projekt av gemensamt intresse avseende infrastruktur för digital konnektivitet som behövs för att uppnå unionens mål om en digital inre marknad, och att upphäva Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 283/2014 (18).

(22)

I meddelandet ”Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigabitsamhälle” (19) (nedan kallat strategin för gigabitsamhället) fastställs strategiska mål för 2025 med avseende på optimerade investeringar i infrastruktur för digital konnektivitet. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 (20) syftar bl.a. till att skapa ett regelverk som ger incitament till privata investeringar i nät för digital konnektivitet. Det står dock klart att nätutbyggnad i många områden i hela unionen inte heller fortsättningsvis kommer att vara kommersiellt bärkraftig till följd av olika faktorer, t.ex. avsides belägenhet, territoriella eller geografiska särdrag, låg befolkningstäthet och olika socioekonomiska faktorer, och därför snarast möjligt behöver ägnas större uppmärksamhet . Programmet bör därför justeras så att det bidrar till att de strategiska mål som fastställs i strategin för gigabitsamhället uppnås , och samtidigt även eftersträva balans mellan och landsbygdens och städernas utveckling, som ett komplement till det stöd som erbjuds till utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet genom andra program, särskilt Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Sammanhållningsfonden och InvestEU-fonden.

(23)

Samtidigt som alla nät för digital konnektivitet som är anslutna till internet till sin natur är transeuropeiska, huvudsakligen till följd av funktionen hos de tillämpningar och tjänster som de möjliggör, bör programmet prioritera åtgärder som har den största förväntade inverkan på den digitala inre marknaden, bland annat genom deras samstämmighet med målen i meddelandet om strategin för gigabitsamhället, samt på den digitala omvandlingen av ekonomin och samhället, med beaktande av konstaterade marknadsmisslyckanden och hinder för genomförande.

(24)

Skolor, universitet, bibliotek, lokala, regionala eller nationella myndigheter, huvudleverantörer av offentliga tjänster, sjukhus och vårdenheter, knutpunkter för transporter och utpräglat digitaliserade företag är enheter och platser som kan påverka den viktiga socioekonomiska utvecklingen i det område där de är belägna , även på landsbygden och i glesbefolkade områden . Sådana socioekonomiska drivkrafter behöver ligga i framkant i fråga om gigabitkonnektivitet för att erbjuda åtkomst till de bästa tjänsterna och tillämpningarna för Europas medborgare, företag och lokalsamhällen. Programmet bör stödja åtkomst till nät med mycket hög kapacitet, däribland 5G och andra ultramoderna konnektivitetssystem som kan tillhandahålla gigabitkonnektivitet för dessa socioekonomiska drivkrafter, för att maximera de positiva effekter de har på hela ekonomin och samhället inom sina områden , bland annat genom att skapa större efterfrågan på konnektivitet och tjänster.

(24a)

Ej uppkopplade territorier inom unionens alla områden utgör flaskhalsar och outnyttjad potential på den digitala inre marknaden. I de flesta landsbygdsområden och avlägsna områden kan internetkonnektivitet av hög kvalitet spela en viktig roll för att förhindra en digital klyfta, isolering och avfolkning genom att kostnaderna för att tillhandahålla både varor och tjänster blir lägre och den avsides belägenheten delvis kompenseras. Internetkonnektivitet av hög kvalitet är nödvändig för nya ekonomiska möjligheter i form av t.ex. precisionsteknik inom jordbruket eller utveckling av en bioekonomi i landsbygdsområden. Programmet bör bidra till att erbjuda fast eller trådlös konnektivitet med hög kapacitet till alla europeiska hushåll, på landsbygden och i tätorter, med inriktning på sådan utbyggnad där det har konstaterats en viss grad av marknadsmisslyckande som kan åtgärdas med lågintensiva bidrag. För att maximera synergierna mellan de åtgärder som får stöd genom programmet bör vederbörlig hänsyn tas till koncentrationen av socioekonomiska drivkrafter i ett visst område och den finansieringsnivå som krävs för att skapa täckning. Programmet bör dessutom sikta mot att uppnå en omfattande täckning av hushåll och territorier eftersom det är oekonomiskt att senare fylla luckor i täckningen.

(25)

Programmet bör dessutom, på grundval av framgången med initiativet WiFi4EU, fortsätta att stödja tillhandahållandet av kostnadsfri och säker lokal trådlös konnektivitet av hög kvalitet på centrala platser för det lokala offentliga livet, däribland enheter med ett offentligt uppdrag, t.ex. offentliga myndigheter och leverantörer av offentliga tjänster, samt platser utomhus som är tillgängliga för allmänheten, för att främja unionens digitala vision i lokalsamhällen.

(25a)

Digital infrastruktur är en viktig grund för innovation. För att programmet ska få största möjliga genomslag bör det inriktas på att finansiera infrastrukturen. Enskilda digitala tjänster och tillämpningar, t.ex. sådana som omfattar olika tekniker för distribuerade liggare eller som använder artificiell intelligens, bör därför inte omfattas av programmet utan på lämpligt sätt hanteras genom andra instrument, såsom programmet för ett digitalt Europa. Det är också viktigt att maximera synergierna mellan olika program.

(26)

Bärkraften i den nästa generation av digitala tjänster som är på väg, t.ex. sakernas internet och tillämpningar som förväntas skapa betydande nytta inom flera olika sektorer och för samhället i stort, kommer att kräva oavbruten gränsöverskridande täckning med 5G-system , särskilt för att möjliggöra för användare och föremål att förbli uppkopplade när de är i rörelse. Scenarierna för 5G-utbyggnadens kostnadsdelning är dock fortsatt oklara och riskerna med kommersiell utbyggnad inom vissa nyckelområden upplevs som mycket höga. Vägkorridorer och järnvägsförbindelser förväntas bli viktiga områden för den första fasen av nya tillämpningar inom området för uppkopplad mobilitet och utgör därför centrala gränsöverskridande projekt att finansiera inom ramen för detta program.

▌

(28)

Utbyggnaden av stomnät för elektronisk kommunikation, inbegripet undervattenskablar som förbinder europeiska territorier med tredjeländer på andra kontinenter eller som förbinder europeiska öar , yttersta randområden eller utomeuropeiska länder och territorier , inbegripet via unionens territorialvatten och medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zon , behövs för att tillhandahålla nödvändig redundans för sådan central infrastruktur och för att öka kapaciteten och tåligheten i unionens digitala nät , vilket också bidrar till territoriell sammanhållning . Sådana projekt saknar dock ofta kommersiell bärkraft utan offentligt stöd. Dessutom bör stöd vara tillgängligt för att komplettera europeiska högpresterande datorsystemresurser med adekvata anslutningar med terabitkapacitet.

(29)

Åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse inom området infrastruktur för digital konnektivitet bör använda bästa tillgängliga teknik som är bäst lämpad för det specifika projektet och som erbjuder bästa balans ▌mellan senaste teknik i fråga om dataflödeskapacitet, överföringssäkerhet, nättålighet och kostnadseffektivitet, och bör prioriteras genom arbetsprogram som beaktar de kriterier som fastställs i denna förordning. Utbyggnad av nät med mycket hög kapacitet kan omfatta passiv infrastruktur för att maximera både socioekonomisk nytta och miljönytta. Slutligen bör hänsyn tas till den potentiella spridningseffekten i form av konnektivitet när åtgärder prioriteras, t.ex. när ett påbörjat projekt kan förbättra affärsnyttan för framtida utbyggnad vilket leder till ytterligare täckning av territorier och befolkning i områden som dittills saknat täckning.

(30)

Unionen har utvecklat sin egen satellitteknik för PNT (Positioning, Navigation and Timing) i form av Egnos/Galileo och sitt eget jordobservationssystem i form av Copernicus. Både Egnos/Galileo och Copernicus erbjuder avancerade tjänster som innebär stor ekonomisk nytta för offentliga och privata användare. Därför bör all transport-, energi- eller digitaliseringsinfrastruktur som finansieras genom programmet och som utnyttjar PNT- eller jordobservationstjänster vara tekniskt kompatibel med Egnos/Galileo och Copernicus.

(31)

De positiva resultaten från den första ansökningsomgången med blandfinansiering som utlystes inom ramen för det nuvarande programmet 2017 bekräftade relevansen och mervärdet i att använda EU-bidrag för blandfinansiering tillsammans med finansiering från Europeiska investeringsbanken eller nationella investeringsbanker eller andra utvecklingsinstitut och offentliga finansinstitut samt från privata finansinstitut och investerare, bland annat genom offentlig-privata partnerskap. Blandfinansiering bör bidra till att locka privata investeringar och förstärka den offentliga sektorns totala bidrag i enlighet med målen för programmet InvestEU. Programmet bör därför fortsätta att stödja åtgärder som möjliggör en kombination av EU-bidrag och andra finansieringskällor. I transportsektorn bör blandfinansieringsinsatser inte överstiga 10 % av det särskilda anslaget i artikel 4.2 a i.

(31a)

I transportsektorn bör blandfinansieringsinsatser kunna användas för åtgärder som rör smart, driftskompatibel, hållbar, inkluderande, tillgänglig, säker och trygg mobilitet enligt vad som förtecknas i artikel 9.2 b.

(32)

De politiska målen för detta program kommer också att hanteras med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom de politiska områdena av fonden InvestEU. Programmets åtgärder bör användas för att främja investeringar genom att ta itu med marknadsmisslyckanden eller icke-optimala investeringssituationer, i synnerhet när åtgärder inte är kommersiellt bärkraftiga, på ett proportionellt sätt och utan att duplicera eller utestänga privat finansiering, och de ska också ha ett klart europeiskt mervärde.

(33)

För att gynna en integrerad utveckling av innovationscykeln är det nödvändigt att säkerställa komplementaritet mellan de innovativa lösningar som utvecklas inom ramen för unionens forsknings- och innovationsprogram och de innovativa lösningar som sprids med stöd från Fonden för ett sammanlänkat Europa. I detta syfte kommer synergier med Horisont Europa att säkerställa att a) behov av forskning och innovation inom transport, energi och digitaliseringssektorn i EU identifieras och fastställs inom Horisont Europas strategiska planeringsprocess, b) Fonden för ett sammanlänkat Europa stöder införande och utbyggnad i stor skala av innovativa typer av teknik och lösningar inom transport, energi och digital infrastruktur, särskilt när de är ett resultat av Horisont Europa, c) utbytet av information och data mellan Horisont Europa och Fonden för ett sammanlänkat Europa underlättas, t.ex. genom att teknik från Horisont Europa med en hög grad av marknadsmognad lyfts fram och kan vidareutvecklas genom Fonden för ett sammanlänkat Europa.

(34)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela perioden 2021–2027 som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i [hänvisningen ska vid behov uppdateras enligt det nya interinstitutionella avtalet: punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (21) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet].

(35)

På unionsnivå utgör den europeiska planeringsterminen ramen för att identifiera nationella reformprioriteringar och övervaka genomförandet av dem. Medlemsstaterna tar fram sina egna nationella fleråriga investeringsstrategier till stöd för dessa reformprioriteringar. Dessa strategier bör läggas fram tillsammans med de årliga nationella reformprogrammen i syfte att ange huvuddragen för och samordna prioriterade investeringsprojekt som ska få nationell finansiering och/eller unionsfinansiering. De bör också bidra till att unionsfinansieringen används på ett enhetligt sätt och maximera det ekonomiska stödets mervärde, särskilt vad gäller stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden, Europeiska investeringsstabiliseringsfunktionen, InvestEU och Fonden för ett sammanlänkat Europa, om så är relevant. Ekonomiskt stöd bör också användas på ett sätt som är förenligt med energi- och klimatplaner på unionsnivå och nationell nivå, om så är relevant.

(36)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) gäller för denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för uppställning och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget gäller även skyddet av unionens budget vid generella brister när det gäller rättsstatsprincipen i medlemsstaterna, eftersom respekten för rättsstatsprincipen är en förutsättning för en sund ekonomisk förvaltning och en verkningsfull EU-finansiering.

(37)

Typerna av finansiering och metoderna för genomförande enligt denna förordning bör väljas ut på grundval av hur väl de bidrar till uppnåendet av åtgärdernas särskilda mål och åstadkommer resultat, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa att man överväger användningen av enhetsbelopp, schablonsatser, bidrag till enhetskostnader samt finansiering som inte är kopplad till kostnader, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(38)

Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionsprogram inom ramen för det samarbete som inrättats genom EES-avtalet, enligt vilket programmen kan genomföras genom ett beslut enligt det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(39)

Reglerna för tilldelning av bidrag fastställs i budgetförordningen. För att beakta särdragen hos de åtgärder som stöds av programmet och säkerställa ett enhetligt genomförande i de sektorer som omfattas av programmet är det nödvändigt att lämna ytterligare vägledning om stödberättigande och tilldelningskriterier. Urvalet av insatser och finansieringen av dessa bör uppfylla endast de villkor som föreskrivs i denna förordning och i budgetförordningen. Utan att avvika från budgetförordningen kan arbetsprogrammen föreskriva förenklade förfaranden.

(39a)

I enlighet med budgetförordningen fastställs urvals- och tilldelningskriterierna i arbetsprogrammen. I transportsektorn bör ett projekts kvalitet och relevans bedömas även med hänsyn till dess förväntade inverkan på konnektiviteten i EU, dess överensstämmelse med tillgänglighetskrav och dess strategi för framtida underhållsbehov.

(40)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (22), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95 (23), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (24) och rådets förordning (EU) 2017/193 (25) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter och bedrägeri, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I överensstämmelse med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten utreda och lagföra bedrägeri och annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (26). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som tar emot medel från unionen samarbeta fullständigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(41)

I enlighet med [uppdatera hänvisning i enlighet med det nya beslutet om utomeuropeiska länder och territorier (ULT): artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU (27)] är personer och enheter i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) berättigade till finansiering, med förbehåll för programmets regler och mål och eventuella ordningar som gäller för den medlemsstat till vilken det berörda utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet.

(42)

Unionen bör eftersträva samstämmighet och synergier med unionsprogrammen för EU:s externa politik, däribland föranslutningsstöd som följer av de åtaganden som gjorts mot bakgrund av meddelandet ”Trovärdiga utsikter till EU-medlemskap och ett ökat EU-engagemang för västra Balkan” (28).

(43)

När tredjeländer och enheter som är etablerade i tredjeländer deltar i åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse eller gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi, bör ekonomiskt stöd vara tillgängligt endast om det är nödvändigt för att uppnå målen för dessa projekt. När det gäller gränsöverskridande projekt inom området förnybar energi bör samarbetet mellan en eller flera medlemsstater och ett tredjeland (inklusive energigemenskapen) respektera de villkor som fastställs i artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/XXX [direktivet om förnybar energi] i fråga om behovet av en fysisk koppling till EU.

(43a)

I kommissionens meddelande från oktober 2017 ”Offentlig upphandling i och utanför EU”  (29) konstateras att EU är världens mest öppna marknad för offentlig upphandling men att EU-företag inte alltid har motsvarande tillträde i andra länder. Bidragsmottagare från FSE bör därför dra full nytta av de möjligheter till strategisk upphandling som ges i direktiv 2014/25/EU.

(44)

I enlighet med punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (30) behöver detta program utvärderas på grundval av information som samlats in till följd av särskilda övervakningskrav, exempelvis om klimatspårning, samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. Utvärderingar bör göras av kommissionen och delges Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén för att bedöma finansieringens effektivitet och ändamålsenlighet och dess inverkan på programmets övergripande mål och för att göra nödvändiga ändringar .

(45)

Lämpliga övervaknings- och rapporteringsåtgärder som medger insyn och ansvarsutkrävande och inbegriper mätbara indikatorer bör införas för att bedöma och rapportera programmets framsteg mot de allmänna och särskilda mål som fastställs i denna förordning och för att främja programresultaten . Systemet för resultatrapportering bör säkerställa att uppgifter för övervakning av programmets genomförande och resultat lämpar sig för e djupanalys av framsteg och svårigheter och att uppgifterna och resultaten samlas in på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och i god tid. Det är nödvändigt att ställa proportionella rapporteringskrav på mottagarna av unionens medel för att samla in relevanta data för programmet.

(45a)

Programmet bör genomföras med hjälp av arbetsprogram. Kommissionen bör senast den 31 december 2020 anta de första fleråriga arbetsprogrammen med en tidtabell för ansökningsomgångarna för programmets tre första år, uppgifter om deras teman och en vägledande budget samt en framåtblickande ram som omfattar hela programperioden.

(46)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i fråga om antagande av arbetsprogram. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (31).

(47)

I syfte att vid behov anpassa de indikatorer som används för övervakning av programmet, de vägledande procentsatser för budgetmedel som tilldelas vart och ett av de särskilda målen i transportsektorn och definitionen av stomnätskorridorerna, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av delarna I, II och III i bilagan till denna förordning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(48)

Förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014 bör av tydlighetsskäl upphävas. Artikel 29 i förordning (EU) nr 1316/2013, som ändrar bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 913/2010 (32) i fråga om förteckningen över godskorridorer, bör dock fortsätta att gälla.

(49)

För att de genomförandeakter som föreskrivs i denna förordning ska kunna antas i tid är det nödvändigt att den träder i kraft omedelbart efter det att den offentliggjorts.