(1)

Artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen syftar till att inrätta en inre marknad som ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bland annat bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö.

(2)

Den 25 september 2015 antog FN:s generalförsamling en ny ram för global hållbar utveckling: Agenda 2030 för hållbar utveckling (4), med mål för hållbar utveckling som omfattar tre hållbarhetspelare: miljö, sociala aspekter och ekonomi/styrning. Kommissionens meddelande från 2016 om de nästa stegen för en hållbar europeisk framtid (5) kopplar målen för hållbar utveckling till unionens politiska ram för att säkerställa att alla unionens åtgärder och politiska initiativ, inom unionen och globalt sett, tar hänsyn till målen för hållbar utveckling redan från början. Europeiska rådets slutsatser av den 20 juni 2017 (6) bekräftade unionens och medlemsstaternas engagemang för att genomföra Agenda 2030 på ett fullständigt, samstämmigt, omfattande, integrerat och effektivt sätt och i nära samarbete med sina partner och andra intressenter.

(3)

2016 undertecknade rådet Parisavtalet om klimatförändringar (7) på unionens vägnar. I artikel 2.1 c i Parisavtalet om klimatförändringar fastställs målet att förstärka åtgärderna mot klimatförändringarna, bland annat genom att göra finansflöden förenliga med en riktning mot låga utsläpp av växthusgaser och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling.

(4)

Hållbarhet och övergången till en koldioxidsnål och klimatresilient samt mer resurseffektiv och cirkulär ekonomi är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig i det långa loppet. Hållbar utveckling har länge stått i centrum för EU-projektet och den sociala och ekologiska dimensionen erkänns i EU-fördragen.

(5)

I december 2016 gav kommissionen en högnivågrupp i uppdrag att ta fram en övergripande och heltäckande unionsstrategi om hållbar finansiering. I den rapport från högnivågruppen som offentliggjordes den 31 januari 2018 (8) efterlyser man ett tekniskt robust klassifikationssystem på unionsnivå för att klargöra vilka verksamheter som är ”gröna” eller ”hållbara”, med utgångspunkt i att begränsa klimatförändringarna.

(6)

I mars 2018 offentliggjorde kommissionen sin handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (9), som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen i den handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Inrättandet av ett enhetligt klassifikationssystem och indikatorer för hållbar verksamhet att fastställa hållbarhetsgraden för verksamheter är den viktigaste och mest brådskande åtgärd som planeras i handlingsplanen. I handlingsplanen slås det fast att en styrning av kapitalflöden mot mer hållbar verksamhet måste bygga på en gemensam definition helhetssyn på konsekvenserna av begreppet ”hållbar” ekonomiska verksamheter och investeringar för den miljömässiga hållbarheten och resurseffektiviteten . Som ett första steg bör tydlig vägledning om vilka typer av verksamheter som bidrar till miljömål hjälpa investerare att informera sig om investeringar som finansierar miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter i enlighet med deras hållbarhetsgrad . Med hänsyn till FN:s hållbarhetsmål och rådets slutsatser av den 20 juni 2017, bör ytterligare vägledning om verksamheter som bidrar till andra hållbarhetsmål, även sociala mål och mål avseende styrning, också , kan komma att tas fram i  syfte att genomföra agenda 2030 på ett senare skede fullständigt, sammanhängande, omfattande, integrerat och effektivt sätt . [Ändr. 80]

(6a)

Även om det är brådskande att ta itu med klimatförändringarna kan en snäv inriktning på koldioxidexponering få negativa effekter genom att investeringsflöden styrs om till mål som innebär andra miljörisker. Därför bör lämpliga skyddsåtgärder vidtas för att säkerställa att de ekonomiska verksamheterna inte skadar andra miljömål såsom biologisk mångfald och energieffektivitet. Investerare behöver jämförbar och heltäckande information om miljörisker och deras konsekvenser för att kunna bedöma sina portföljer utifrån andra faktorer än koldioxidexponering. [Ändr. 2]

(6b)

Med tanke på den akuta situationen på flera sammankopplade områden när det gäller miljöförstöring och resursöverkonsumtion behövs det en systematisk strategi mot de exponentiellt ökande negativa tendenserna såsom förlusten av biologisk mångfald, den globala överkonsumtionen av resurser, uppkomsten av nya hot, inbegripet farliga kemikalier och blandningar av dem, näringsbrist, klimatförändringar, ozonnedbrytning, havsförsurning, uttömning av färskvattenresurser och förändrad markanvändning. Därför är det nödvändigt att de åtgärder som vidtas är framåtblickande och avpassade efter de kommande utmaningarna. Omfattningen av dessa utmaningar kräver en ambitiös helhetsinriktad strategi och strikt tillämpning av försiktighetsprincipen. [Ändr. 3]

(7)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU (10) efterlystes ökad finansiering från den privata sektorn för miljö- och klimatrelaterade utgifter, i synnerhet genom att inrätta incitament och metoder som sporrar företagen till att mäta såväl miljökostnaderna för sin verksamhet som vinsterna av att använda miljötjänster.

(7a)

I Europaparlamentets initiativbetänkande om hållbar finansiering av den 29 maj 2018 fastställs avgörande aspekter av hållbarhetsindikatorerna och taxonomin som ett incitament för hållbara investeringar. Det bör säkerställas att den relevanta lagstiftningen är konsekvent. [Ändr. 4]

(8)

För att unionen ska uppnå målen för hållbar utveckling krävs det att man styr kapitalflöden mot hållbara investeringar. Det är viktigt att dra full nytta av den inre marknadens potential för att uppnå dessa mål. Det är också viktigt att se till att kapitalflöden som styrs mot hållbara investeringar inte stöter på problem på den inre marknaden.

(8a)

Utmaningens omfattning förutsätter att hela finanssystemet stegvis flyttas till en position där det kan fungera på hållbar grund. I detta syfte bör hållbara finanser inlemmas i de allmänna finanserna och hänsyn bör tas till konsekvenserna för hållbarheten i fråga om finansiella produkter och tjänster. [Ändr. 5]

(9)

Att erbjuda finansiella produkter som har till syfte att uppnå miljömässigt hållbara mål är ett effektivt sätt att styra successivt omdirigera privata investeringar mot från verksamheter med negativ miljöpåverkan till mer hållbara verksamheter. Nationella krav för att marknadsföra finansiella produkter , tjänster och företagsobligationer som hållbara investeringar i enlighet med vad som anges i denna förordning , i synnerhet krav som tillåter att de berörda marknadsaktörerna använder en nationell märkning, syftar till att förbättra investerarnas förtroende och riskmedvetenhet , skapa synlighet och motarbeta risken för ”grönmålning”. Grönmålning innebär att man får en orättvis konkurrensfördel genom att marknadsföra en finansiell produkt som miljövänlig när den i själva verket inte uppfyller grundläggande miljönormer. I nuläget har ett fåtal medlemsstater egna märkningssystem. Dessa bygger på olika taxonomier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Med tanke på de politiska åtagandena inom ramen för Parisavtalet och på unionsnivå är det sannolikt att fler och fler medlemsstater kommer att inrätta märkningssystem eller andra krav för marknadsaktörer med avseende på finansiella produkter eller företagsobligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara. I samband med detta skulle medlemsstaterna använda sina egna nationella taxonomier för att fastställa vilka investeringar som kvalificerar sig som hållbara. Om sådana nationella krav baseras på olika kriterier i fråga om vilka ekonomiska verksamheter som kvalificerar sig som miljömässigt hållbara kommer investerare att avskräckas från att investera över gränserna då det är svårt att jämföra olika investeringsmöjligheter. Dessutom skulle ekonomiska aktörer som vill locka till sig investeringar från hela unionen behöva uppfylla olika kriterier i olika medlemsstater för att deras verksamheter ska kvalificera sig som miljömässigt hållbara för att beviljas de olika märkningarna. Bristen på enhetliga kriterier och indikatorer kommer därför att öka rikta in investeringar på ett miljömässigt ineffektivt och i vissa fall kontraproduktivt sätt samt leda till att miljömål och hållbarhetsmål inte uppfylls. Denna brist ökar därför kostnaderna och skapa skapar ett mycket negativt incitament för ekonomiska aktörer på grund av detta hinder för att få tillträde till gränsöverskridande kapitalmarknader för hållbara investeringar. Hindren för att få tillgång till gränsöverskridande kapitalmarknader för att erhålla finansiering för hållbara projekt förväntas bli ännu större. Kriterierna och indikatorerna för att avgöra huruvida en verksamhet är miljömässigt hållbar graden av en ekonomisk verksamhets hållbarhet bör därför successivt harmoniseras på unionsnivå för att avlägsna hinder för den inre marknadens funktion och förhindra att sådana uppstår i framtiden. Med en sådan harmonisering av information, mått och kriterier kommer det att bli lättare för ekonomiska aktörer att skaffa finansiering för sina gröna miljömässigt hållbara verksamheter över gränserna, eftersom deras ekonomiska verksamheter kan jämföras mot enhetliga kriterier och indikatorer för att väljas ut som underliggande tillgångar för miljömässigt hållbara investeringar. Den kommer därför att göra det lättare att locka investeringar över unionens gränser. [Ändr. 6]

(9a)

För att unionen ska kunna nå sina miljömässiga och klimatmässiga åtaganden måste privata investeringar mobiliseras. För att uppnå detta krävs både långsiktig planering och regleringsmässig stabilitet och förutsägbarhet för investerare. För att kunna garantera en enhetlig politisk ram för hållbara investeringar är det därför viktigt att bestämmelserna i denna förordning bygger på den befintliga unionslagstiftningen. [Ändr. 7]

(10)

Om marknadsaktörerna inte förklarar för investerarna lämnar information om hur de verksamheter som de investerar i bidrar negativt eller positivt till miljömålen, eller om de använder olika koncept mått och kriterier för att förklara vad som utgör en ”hållbar” fastställa konsekvenserna i sin förklaring av en ekonomisk verksamhet verksamhets grad av miljömässig hållbarhet , kommer det att bli alltför besvärligt för investerarna att kontrollera och jämföra dessa olika finansiella produkter. Det har konstaterats att detta avskräcker investerare från att investera i gröna hållbara finansiella produkter. Dessutom har bristen på förtroende bland investerarna mycket negativa effekter för marknaden för hållbara investeringar. Det har dessutom visat sig att nationella regler eller marknadsbaserade initiativ för att ta itu med denna fråga nationellt har lett till en fragmentering av den inre marknaden. Om finansmarknadsaktörerna informerar om hur de finansiella produkter som de påstår är miljövänliga uppfyller miljömålen, och om de i sådana situationer använder gemensamma kriterier för vad som är en miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet i hela unionen, kommer det att bli lättare för investerarna att jämföra miljövänliga investeringsmöjligheter investeringsmöjligheternas miljöpåverkan över gränserna och ge incitament till investeringsobjekten att göra sina affärsmodeller mer hållbara . De kommer att investera i gröna finansiella produkter med större tillförsikt i hela unionen, vilket kommer att förbättra den inre marknadens funktion. [Ändr. 8]

(10a)

För att uppnå en meningsfull miljömässig och bredare hållbarhetseffekt, minska onödig byråkrati för finansmarknadsaktörerna och andra intressenter och underlätta tillväxten på EU:s finansmarknader som finansierar hållbar ekonomisk verksamhet, bör taxonomin baseras på harmoniserade, jämförbara och enhetliga kriterier och indikatorer, som åtminstone omfattar indikatorerna för den cirkulära ekonomin. Indikatorerna bör utformas så att de är förenliga med den enhetliga metoden för livscykelanalys och tillämpas i alla unionens lagstiftningsinitiativ. De bör ligga till grund för bedömningen av ekonomisk verksamhet och investeringsrisker samt konsekvenserna för miljön. Man bör undvika överlappningar i lagstiftning som inte överensstämmer med principerna om bättre lagstiftning och proportionalitet eller med syftet att skapa en konsekvent terminologi och en tydlig regleringsram. Onödiga bördor för både myndigheter och finansinstitut bör också undvikas. Likaledes bör omfattningen och användningen av tekniska granskningskriterier såväl som kopplingen till andra initiativ tydligt fastställas innan taxonomin och de därtill hörande kriterierna träder i kraft. Vid fastställandet av harmoniserade kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter bör man ta hänsyn till medlemsstaternas behörighet på olika politikområden. Kraven i denna förordning bör tillämpas på ett proportionerligt sätt på små och icke-komplexa institut enligt definitionen i denna förordning. [Ändr. 9]

(10b)

Indikatorerna bör harmoniseras på grundval av befintliga åtaganden, såsom arbetet inom bland annat kommissionen, Europeiska miljöbyrån och OECD, och bör ta hänsyn till miljöpåverkan med avseende på koldioxidutsläpp och andra utsläpp, biologisk mångfald, produktion av avfall, användning av energi och förnybar energi, råvaror, vatten samt direkt och indirekt markanvändning, i enlighet med kommissionens övervakningsram för den cirkulära ekonomin (COM(2018)0029), EU-handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614) och Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: På väg mot ett kretsloppssamhälle (2014/2208(INI)). Dessutom bör indikatorerna utformas för att även ta hänsyn till rekommendationerna från kommissionens expertgrupp för stöd till finansiering av den cirkulära ekonomin. Kommissionen bör utvärdera hur expertgruppens arbete kan integreras i den tekniska expertgruppen. Indikatorerna bör ta hänsyn till internationellt erkända hållbarhetsstandarder. [Ändr. 10]

(11)

För att ta itu med befintliga hinder för den inre marknadens funktion och förhindra att sådana hinder uppstår i framtiden bör det krävas att medlemsstaterna och unionen använder ett gemensamt koncept för miljömässigt hållbara investeringar investeringars grad av miljömässig hållbarhet när de fastställer krav för marknadsaktörer i syfte att märka finansiella produkter , tjänster eller företagsobligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara på nationell nivå. Av samma skäl bör fondförvaltare och institutionella investerare som framhåller sig själva som att de eftersträvar miljömål använda samma koncept för miljömässigt hållbara investeringar och samma indikatorer, mått och kriterier för att beräkna miljöpåverkan när de berättar hur de eftersträvar dessa mål. [Ändr. 11]

(12)

Genom att inrätta kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter kan man uppmuntra företag att frivilligt lämna ut uppgifter på sina webbplatser om sina miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Denna information Informationen om verksamheters miljöpåverkan kommer inte bara att hjälpa berörda finansmarknadsaktörer att lätt hitta information om vilka företag som bedriver miljömässigt hållbara fastställa och avgöra graden av miljömässig hållbarhet för de ekonomiska verksamheter som bedrivs av företag , men den utan kommer också även att göra det lättare för dessa företag företagen att skaffa finansiering för sina gröna verksamheter. [Ändr. 12]

(13)

En klassifikation på unionsnivå av miljömässigt hållbara Unionsomfattande indikatorer som är relevanta för att fastställa ekonomiska verksamheter verksamheters miljöpåverkan bör göra det möjligt att utarbeta framtida unionspolitik och strategier , även unionsomfattande normer för miljömässigt hållbara finansiella produkter, och att i slutändan inrätta märkningar som formellt erkänner efterlevnaden av dessa normer i hela unionen samt utgör grunden för andra ekonomiska, lagstiftningsmässiga och tillsynsrelaterade åtgärder . Enhetliga rättsliga krav för att betrakta investeringar som miljömässigt hållbara investeringar, bedöma investeringars grad av miljömässig hållbarhet baserat på enhetliga kriterier för miljömässigt hållbara att fastställa ekonomiska verksamheter verksamheters grad av miljömässig hållbarhet och gemensamma indikatorer för bedömning av investeringars miljöpåverkan , behövs som en referens för framtida unionslagstiftning som har som mål att möjliggöra sådana underlätta övergången från investeringar med negativ miljöpåverkan till investeringar med positiv miljöpåverkan . [Ändr. 13]

(14)

När det gäller att uppnå målen för hållbar utveckling i unionen har skulle politiska åtgärder såsom inrättandet av en europeisk fond för strategiska investeringar visat sig kunna vara ett effektivt bidrag till att mobilisera och styra privata investeringar, tillsammans med offentliga finanser, mot hållbara investeringar. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/1017 (11) nämns ett fyrtioprocentigt övergripande klimatinvesteringsmål för infrastruktur- och innovationsprojekt inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar. Gemensamma kriterier för ekonomiska verksamheters hållbarhet skulle kunna och gemensamma indikatorer för bedömning av miljöpåverkan kan underbygga liknande framtida unionsinitiativ som stöder mobiliserar investeringar som eftersträvar klimatrelaterade mål eller andra miljömål. [Ändr. 14]

(15)

För att undvika marknadsfragmentering liksom att konsumenternas intressen lider skada på grund av olikartade begrepp för vad som utgör miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter avseende ekonomiska verksamheters grad av miljömässig hållbarhet bör de nationella krav som marknadsaktörer bör följa när de vill marknadsföra finansiella produkter eller företagsobligationer som miljömässigt hållbara enligt denna förordning bygga på de enhetliga kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter. Dessa marknadsaktörer inkluderar finansmarknadsaktörer som erbjuder ”gröna” hållbara finansiella produkter eller tjänster och icke-finansiella företag som emitterar ”gröna” hållbara företagsobligationer. [Ändr. 15]

(16)

För att undvika att skada konsumenternas intressen bör fondförvaltare och institutionella investerare som erbjuder finansiella produkter som miljömässigt hållbara informera om hur och i vilken utsträckning kriterierna för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter används för att avgöra hur pass miljömässigt hållbara investeringarna är. Den information som förmedlas bör göra det möjligt för investerare att förstå den andel av finansieringen som finansierar miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som en procentandel av alla ekonomiska verksamheter, och således investeringens grad av miljömässig hållbarhet. Kommissionen bör specificera de uppgifter som måste offentliggöras för detta ändamål. Dessa uppgifter bör göra det lätt för nationella behöriga myndigheter att kontrollera om informationskravet följs och att verkställa denna skyldighet i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning.

(17)

För att undvika att informationskravet kringgås bör denna skyldighet också gälla om alla finansiella produkter erbjuds som produkter med liknande egenskaper som miljömässigt hållbara investeringar, inklusive sådana som har miljöskydd som sitt mål i bredare bemärkelse. Finansmarknadsaktörer bör inte behöva investera i enbart miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som fastställs i enlighet med de tekniska granskningskriterierna i denna förordning. De Finansmarknadsaktörer och andra aktörer bör uppmuntras att informera kommissionen om de anser att en ekonomisk verksamhet som inte uppfyller de tekniska granskningskriterierna i denna förordning, eller för vilken sådana tekniska granskningskriterier som är relevanta för de verksamheter som de finansierar ännu inte har fastställts, bör betraktas som miljömässigt hållbar hållbara , för att hjälpa kommissionen att utvärdera om det är lämpligt att komplettera eller uppdatera de tekniska granskningskriterierna. [Ändr. 16]

(18)

För att kunna avgöra huruvida graden av miljömässig hållbarhet för en ekonomisk verksamhet är miljömässigt hållbar bör en uttömmande förteckning av miljömål upprättas , vilken bygger på indikatorer som mäter miljöpåverkan, och man bör då ta hänsyn till dess inverkan på hela den industriella värdekedjan och se till att den stämmer överens med den befintliga unionslagstiftningen, såsom paketet om ren energi . [Ändr. 17]

(19)

Miljömålet att skydda sunda ekosystem bör tolkas med hänsyn tagen till unionens relevanta lagstiftningsinstrument och andra instrument, inbegripet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG (12), rådets direktiv 92/43/EEG (13), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 (14), EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 (15), EU:s strategi för grön infrastruktur, rådets direktiv 91/676 (16), Europaparlamentets och rådets förordning nr 511/2014 (17), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 (18), handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (19) och handlingsplanen mot olaglig handel med vilda djur och växter (20).

(20)

För varje miljömål bör det fastställas enhetliga kriterier på grundval av uppgifter som tas fram med hjälp av harmoniserade indikatorer för att bedöma för ekonomiska verksamheter som anses bidra väsentligt till det målet. Ett inslag i dessa enhetliga kriterier bör vara att undvika avsevärd skada på något av de miljömål som anges i denna förordning. Syftet är att undvika att investeringar betraktas som miljömässigt hållbara trots att de ekonomiska verksamheter som gynnas av dessa investeringar skadar miljön i en utsträckning som väger tyngre än deras bidrag till ett miljömål. Villkoren för ett väsentligt bidrag och för att inte orsaka avsevärd skada bör möjliggöra investeringar i miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter för att faktiskt bidra till miljömålen. [Ändr. 18]

(21)

Mot bakgrund av det gemensamma åtagandet från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om att följa principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter för att stödja hållbar tillväxt för alla och för att erkänna betydelsen av internationella miniminormer för mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, bör efterlevnaden av minimigarantier vara ett krav för att ekonomiska verksamheter ska kvalificera sig som miljömässigt hållbara. Av denna anledning bör ekonomiska verksamheter bara kvalificera sig som miljömässigt hållbara om de bedrivs med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (nedan kallad ILO) förklaring om grundläggande rättigheter och principer i arbetslivet och de åtta grundläggande ILO-konventionerna. I de grundläggande ILO-konventionerna definieras de mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter som företag måste följa. Flera av dessa internationella normer slås också fast i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet förbudet mot slaveri och tvångsarbete och principen om icke-diskriminering. Dessa minimigarantier påverkar inte tillämpningen av striktare krav gällande miljö, hälsa och säkerhet samt social hållbarhet som anges i unionsrätten, i tillämpliga fall.

(22)

Med tanke på de specifika tekniska uppgifter som behövs för att bedöma en ekonomisk verksamhets miljöpåverkan och den snabbt föränderliga vetenskapen och tekniken bör kriterierna för miljömässigt hållbara av relevans vid fastställandet av graden av miljömässig hållbarhet för ekonomiska verksamheter anpassas regelbundet efter sådana förändringar. För att kriterierna och indikatorerna ska vara uppdaterade, baserat på vetenskapliga bevis och bidrag från experter liksom från berörda parter, bör villkoren för väsentligt bidrag och avsevärd skada specificeras närmare för olika ekonomiska verksamheter och bör uppdateras regelbundet. För detta ändamål bör detaljerade och kalibrerade tekniska granskningskriterier och en uppsättning harmoniserade indikatorer fastställas av kommissionen för olika ekonomiska verksamheter, på grundval av tekniska synpunkter från en flerpartsplattform för hållbar finansiering. [Ändr. 19]

(23)

Vissa ekonomiska verksamheter har en negativ inverkan på miljön, och ett väsentligt bidrag till ett eller flera miljömål kan uppnås genom att minska den inverkan. För dessa ekonomiska verksamheter bör man fastställa tekniska granskningskriterier som kräver en väsentlig förbättring av miljöprestandan jämfört med bland annat industrigenomsnittet för att överväga huruvida den verksamheten kan ge ett betydande bidrag till ett eller flera miljömål . Dessa kriterier bör också ta hänsyn till en specifik ekonomisk verksamhets långsiktiga inverkan (dvs . längre än tre år),särskilt de miljömässiga fördelarna med produkter och tjänster samt mellanprodukters bidrag, och på så sätt bedöma konsekvenserna av alla tillverknings- och användningsled under hela värdekedjan och livscykeln . [Ändr. 20]

(24)

En ekonomisk verksamhet bör inte betraktas som miljömässigt hållbar om den skadar miljön mer än den gynnar den inte leder till en nettofördel för miljön . De tekniska granskningskriterierna bör fastställa de minimikrav som är nödvändiga för att undvika avsevärd skada på övriga mål. När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna bör den säkerställa att de är rimliga, proportionerliga och baseras på tillgängliga vetenskapliga bevis och samt tar hänsyn till hela värdekedjan och teknikers livscykel. Kommissionen bör också se till att de uppdateras regelbundet. Om den vetenskapliga utvärderingen inte gör det möjligt att fastställa risken med tillräcklig visshet bör försiktighetsprincipen gälla, i linje med artikel 191 i EUF-fördraget. [Ändr. 21]

(25)

När kommissionen fastställer och uppdaterar de tekniska granskningskriterierna och en uppsättning harmoniserade indikatorer bör den beakta relevant unionsrätt, liksom icke-lagstiftningsinstrument på unionsnivå som redan finns, inklusive Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 66/2010 (21), EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning (22), EU:s kriterier för grön offentlig upphandling (23) , kommissionens plattform för den cirkulära ekonomin, den europeiska plattformen för livscykelanalys och det pågående arbetet med regler för produkters och organisationers miljöavtryck (24). För att undvika onödiga avvikelser från klassifikationer av ekonomiska verksamheter som redan används för andra ändamål bör kommissionen även ta hänsyn till statistiska klassifikationer med anknytning till miljöindustrin, nämligen klassifikationen av miljöskyddsaktiviteter (Cepa) och klassifikationen av resurshanteringsaktiviteter (CReMA) (25). [Ändr. 22]

(26)

Vid fastställande och uppdatering av de tekniska granskningskriterierna och de harmoniserade indikatorerna bör kommissionen även beakta infrastruktursektorns de olika sektorernas särdrag och ta hänsyn till miljörelaterade, sociala och ekonomiska externaliteter i en lönsamhetsanalys. I detta avseende bör kommissionen beakta det arbete som utförs av internationella organisationer, såsom OECD, relevant unionsrätt och unionsnormer, inklusive Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (26), Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (27) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU (28), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (29), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (30) och aktuella metoder. I detta sammanhang bör de tekniska granskningskriterierna och indikatorerna främja lämpliga ramar för styrning som integrerar faktorerna miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning, som tas upp i de FN-stödda principerna för ansvarsfulla investeringar (31), i alla stadier av ett projekts livscykel. [Ändr. 23]

(26a)

När kommissionen fastställer de tekniska granskningskriterierna bör den även ta hänsyn till övergångsåtgärder för verksamheter som stöder övergången till en mer hållbar koldioxidsnål ekonomi. För företag som för närvarande bedriver ekonomisk verksamhet som är mycket skadlig för miljön bör det finnas incitament för en snabb övergång till miljömässigt hållbar, eller åtminstone miljömässigt oproblematisk status. De tekniska granskningskriterierna bör uppmuntra sådana övergångsprocesser där de förekommer. Om flertalet företag som bedriver en viss skadlig verksamhet bevisligen är i färd med en sådan övergång kan granskningskriterierna ta hänsyn till detta. Att ett seriöst övergångsarbete pågår kan påvisas bl.a. genom fortlöpande forsknings- och utvecklingsinsatser, stora kapitalinvesteringar i projekt som omfattar ny och mer miljömässigt hållbar teknik eller konkreta övergångsplaner åtminstone i ett tidigt skede av genomförandet. [Ändr. 24]

(27)

För att främja en miljömässigt hållbar innovation och för att undvika att snedvrida konkurrensen i samband med anskaffandet av finansiering för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter bör de tekniska granskningskriterierna se till att alla relevanta ekonomiska verksamheter inom en specifik sektor makrosektorer (dvs. Nace-sektorer såsom jordbruk, skogsbruk och fiske, tillverkning, el-, gas- och ångförsörjning samt luftkonditionering, byggverksamhet, transport och magasinering) kan kvalificera sig som miljömässigt hållbara och behandlas lika om de bidrar lika mycket till ett eller flera av de miljömål som slås fast i denna förordning samtidigt som inga andra miljömål i artiklarna 3 och 12 lider avsevärd skada . Den potentiella kapaciteten att bidra till de miljömålen kan dock variera mellan sektorer, vilket bör återspeglas i kriterierna granskningskriterierna . Inom varje sektor ekonomisk makrosektor bör dock dessa kriterier inte ge vissa ekonomiska verksamheter orättvisa nackdelar jämfört med andra, om de förstnämnda bidrar till miljömålen i samma utsträckning som de sistnämnda samtidigt som inga andra miljömål som nämns i artiklarna 3 och 12 lider avsevärd skada . [Ändr. 25]

(27a)

Miljömässigt hållbara verksamheter är ett resultat av teknik och produkter som har utvecklats i hela värdekedjan. De tekniska granskningskriterierna bör därför ta hänsyn till hela värdekedjan, från bearbetning av råvaror till slutprodukten och dess avfallsfas, i det slutgiltiga tillhandahållandet av miljömässigt hållbara verksamheter. [Ändr. 26]

(27b)

För att undvika avbrott i väl fungerande värdekedjor bör de tekniska granskningskriterierna ta hänsyn till att miljömässigt hållbara verksamheter möjliggörs av teknik och produkter som utvecklats av flera olika ekonomiska aktörer. [Ändr. 27]

(28)

Vid fastställandet av de tekniska granskningskriterierna bör kommissionen bedöma de potentiella övergångsriskerna, huruvida hastigheten i antagandet av de kriterierna beträffande miljömässigt hållbara verksamheter kan leda till strandade tillgångar eller skapa inkonsekventa incitament, och huruvida de kan påverka likviditeten på finansmarknaderna negativt. [Ändr. 28]

(29)

För att undvika överdrivet betungande efterlevnadskostnader för de ekonomiska aktörerna bör kommissionen fastställa tekniska granskningskriterier som ger tillräcklig klarhet angående rättsläget, är praktiskt genomförbara, lätta att tillämpa och vars efterlevnad kan kontrolleras med rimliga efterlevnadskostnader.

(30)

För att säkerställa att investeringarna styrs mot ekonomiska verksamheter som har störst positiv inverkan på miljömålen bör kommissionen prioritera att inrätta tekniska granskningskriterier för de ekonomiska verksamheter som potentiellt kan bidra mest till miljömålen . Granskningskriterierna bör beakta projektresultat för att underlätta identifieringen och utvecklingen av ny teknik samt för att ta hänsyn till skalbarheten hos denna teknik. [Ändr. 29]

(31)

Lämpliga tekniska granskningskriterier bör fastställas för transportsektorn, även för mobila tillgångar, som bör ta hänsyn till teknikers hela livscykel och att transportsektorn, inklusive internationell sjöfart, står för nästan 26 % av de totala växthusgasutsläppen i unionen. Såsom slås fast i handlingsplanen för finansiering av hållbar tillväxt (32) står transportsektorn för omkring 30 % av de ytterligare årliga investeringar som behövs för hållbar utveckling i unionen, bland annat genom ökad elektrifiering eller en övergång till renare transportsätt genom att främja trafikomställningar och trafikledning. [Ändr. 30]

(32)

Det är särskilt viktigt att kommissionen, när den förbereder utarbetandet av de tekniska granskningskriterierna, anordnar lämpliga samråd i linje med kraven på bättre lagstiftning. Arbetet med att inrätta och uppdatera de tekniska granskningskriterierna och de harmoniserade indikatorerna bör också involvera berörda parter och bygga på vetenskaplig bevisning, socioekonomiska effekter, bästa praxis och befintligt arbete och befintliga enheter, i synnerhet kommissionens plattform för den cirkulära ekonomin, samt på råd från experter med styrkt kunskap och övergripande erfarenhet inom de berörda områdena. Därför bör kommissionen inrätta en plattform för hållbar finansiering. Denna plattform bör bestå av många olika experter som representerar både den privata och den offentliga sektorn för att säkerställa att hänsyn tas till alla de berörda sektorernas särdrag . Representanterna från offentlig sektor bör inkludera experter från Europeiska miljöbyrån och nationella miljöskyddsorganisationer , de europeiska tillsynsmyndigheterna , European Financial Reporting Advisory Group och Europeiska investeringsbanken. Experter från den privata sektorn bör inkludera representanter för berörda parter, bland annat finansmarknadsaktörer och andra marknadsaktörer, representanter för den reala ekonomin som företräder en lång rad olika näringsgrenar , universitet, forskningsinstitut, sammanslutningar och organisationer. Vid behov bör plattformen få be om råd från icke-medlemmar. Plattformen bör ge kommissionen råd angående utveckling, analys och översyn av de tekniska granskningskriterierna och de harmoniserade indikatorerna , inklusive deras potentiella inverkan på värderingen av tillgångar som fram till antagandet av de tekniska granskningskriterierna ansågs vara ”gröna” tillgångar hållbara enligt befintlig marknadspraxis. Plattformen bör också ge råd till kommissionen om huruvida de tekniska granskningskriterierna och indikatorerna är lämpliga för ytterligare användningsområden i framtida politiska initiativ på EU-nivå som strävar efter att underlätta hållbara investeringar. Plattformen bör ge kommissionen råd om utarbetandet av redovisningsnormer för hållbarhet och integrerade rapporteringsstandarder för företag och finansmarknadsaktörer, däribland genom en översyn av direktiv 2013/34/EU. [Ändr. 31]

(33)

För att specificera kraven i denna förordning, och framför allt för att fastställa och uppdatera detaljerade och tekniska granskningskriterier och indikatorer för olika ekonomiska verksamheter när det gäller vad som utgör ett väsentligt bidrag till och avsevärd skada på miljömålen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen avseende de uppgifter som krävs för att följa informationskravet i artikel 4.3, liksom de tekniska granskningskriterier som nämns i artiklarna 6.2, 7.2, 8.2, 9.2, 10.2 och 11.2. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga offentliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. I synnerhet, för att säkerställa lika stor delaktighet vid förberedelsen av delegerade akter, bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och Europaparlamentets och rådets experter bör systematiskt ges tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med att förbereda delegerade akter. [Ändr. 32]

(34)

För att ge de berörda aktörerna tillräckligt med tid för att bekanta sig med de kriterier för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter som anges i denna förordning och förbereda sig inför tillämpningen av dessa bör skyldigheterna i denna förordning bli tillämpliga, för varje miljömål, sex månader efter det att de berörda tekniska granskningskriterierna har antagits.

(35)

Tillämpningen av denna förordning bör ses över regelbundet och senast efter två år, för att bedöma hur utvecklingen i fråga om de tekniska granskningskriterierna och harmoniserade indikatorerna för miljömässigt hållbara och miljömässigt skadliga verksamheter fortskrider, användningen av definitionen av miljömässigt hållbar investering och av investeringar med negativ miljöpåverkan, och huruvida efterlevnaden av skyldigheterna kräver att man inrättar ytterligare en kontrollmekanism. Översynen bör också inkludera en bedömning av huruvida de bestämmelser som krävs för att utvidga denna förordnings tillämpningsområde bör utvidgas till att omfatta mål för social hållbarhet. Kommissionen bör vid behov senast den 31 mars 2020 lägga fram ytterligare lagförslag om inrättandet av en mekanism för kontroll av efterlevnaden. [Ändr. 33]

(36)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, på grund av behovet av att införa enhetliga kriterier och indikatorer för miljömässigt hållbara ekonomiska verksamheter på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. [Ändr. 34]