(1)

Syftet med detta direktiv är att göra det möjligt för godkända representativa enheter, som företräder konsumenters kollektiva intressen, att söka gottgörelse genom grupptalan mot överträdelser av bestämmelser i unionsrätten. De godkända representativa enheterna bör kunna ansöka om att en överträdelse skam upphöra eller förbjudas och om fastställande av att en överträdelse har ägt rum samt om gottgörelse, exempelvis ersättning, återbetalning av erlagt pris , reparation byte, avlägsnande, prisnedsättning eller hävning av avtal i enlighet med nationell lagstiftning. [Ändr. 1]

(2)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG (4) gjorde det möjligt för godkända representativa enheter att väcka grupptalan främst i syfte att stoppa och förbjuda överträdelser av unionslagstiftningen som skadar konsumenternas kollektiva intressen. Det direktivet har dock visat sig otillräckligt för att komma till rätta med de utmaningar som tillämpningen av konsumentlagstiftningen medför. För att öka möjligheterna att avskräcka från olagliga metoder , uppmuntra goda och ansvarsfulla affärsmetoder och minska olägenheterna för konsumenterna är det nödvändigt att stärka mekanismen för skydd av konsumenters kollektiva intressen. Med hänsyn till det stora antalet ändringar är det av tydlighetsskäl lämpligt att ersätta direktiv 2009/22/EG. Det finns ett starkt behov av ingripande från EU:s sida, på grundval av artikel 114 i EUF-fördraget, för att säkerställa både tillgång till rättslig prövning och korrekt rättskipning, eftersom det kommer att minska de kostnader och den börda som följer av en enskild talan. [Ändr. 2]

(3)

En grupptalan bör erbjuda ett ändamålsenligt och effektivt sätt att skydda alla konsumenters kollektiva intressen mot både nationella och internationella överträdelser . Den bör göra det möjligt för godkända representativa enheter att vidta åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av relevanta bestämmelser i unionsrätten och överbrygga de hinder som konsumenterna stöter på inom ramen för en individuell talan, till exempel osäkerhet om konsumenters rättigheter och tillgängliga förfaranden, föregående erfarenhet av misslyckad talan, överdrivet långa förfaranden, psykologisk ovilja att vidta åtgärder och en negativ balans mellan förväntade kostnader och fördelar som den enskilda talan förväntas leda till , vilket ökar rättssäkerheten för såväl käranden som svaranden samt för rättssystemet i stort . [Ändr. 3]

(4)

Det är viktigt att säkerställa den nödvändiga balansen mellan tillgång till rättslig prövning och processuella skyddsmekanismer mot rättegångsmissbruk som på ett otillbörligt sätt kan hindra företags förmåga att verka på den inre marknaden. För att förhindra missbruk av grupptalan bör inslag som straffskadestånd och avsaknad av begränsningar när det gäller rätten att väcka talan på skadelidande konsumenters vägnar undvikas, samtidigt som tydliga regler om olika förfarandeaspekter, såsom utseendet av godkända representativa enheter, ursprunget till enheternas medel och typer av information som krävs för att underbygga grupptalan bör fastställas. Detta direktiv bör inte påverka nationella regler om fördelning av rättegångskostnader. Den förlorande parten bör bära kostnaderna för förfarandet. Domstolen bör dock inte ålägga den förlorande parten att betala kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till yrkandet . [Ändr. 4]

(5)

Överträdelser som påverkar konsumenters kollektiva intressen har ofta gränsöverskridande verkningar. Mer ändamålsenliga och effektiva möjligheter till grupptalan som är tillgängliga i hela unionen bör stärka konsumenternas förtroende för den inre marknaden och göra det möjligt för konsumenterna att utöva sina rättigheter.

(6)

Detta direktiv bör omfatta en rad olika områden, exempelvis dataskydd, finansiella tjänster, resor och turism, energi, telekommunikationer och, miljö och hälsa . Det bör omfatta överträdelser av unionslagstiftning som skyddar dels konsumenters kollektiva intressen – oavsett om de berörda personerna betecknas som konsumenter eller som resenärer, användare, kunder, icke-professionella investerare, icke-professionella kunder eller något annat i den relevanta unionslagstiftningen –, dels registrerades kollektiva intressen i den mening som avses i den allmänna dataskyddsförordningen . För att säkerställa lämpliga åtgärder vid överträdelser av unionslagstiftningen, vilka är under snabb utveckling både till form och omfattning, bör man varje gång det antas en ny unionsrättsakt som är relevant för skyddet av konsumenternas kollektiva intressen överväga att ändra bilagan till detta direktiv för att föra in den rättsakten under direktivets tillämpningsområde. [Ändr. 5]

(6a)

Detta direktiv är tillämpligt på grupptalan som väcks med avseende på kraftigt konsumentpåverkande överträdelser av bestämmelser i den unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I. Konsekvenserna betraktas som stora när två konsumenter berörs. [Ändr. 6]

(7)

Kommissionen har antagit lagförslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 261/2004 om gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras bagage, och till Europaparlamentets och rådets förordning om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer. Det bör därför föreskrivas att kommissionen ett år efter det att detta direktiv har trätt i kraft ska bedöma huruvida unionsbestämmelserna på området för flyg- och tågpassagerares rättigheter ger en tillräcklig skyddsnivå för konsumenterna, jämförbar med den som föreskrivs i detta direktiv, och drar nödvändiga slutsatser när det gäller detta direktivs tillämpningsområde.

(8)

På grundval av direktiv 2009/22/EG bör detta direktiv omfatta både inhemska och gränsöverskridande överträdelser, särskilt när konsumenter som berörs av en överträdelse vistas i en eller flera andra medlemsstater än den där den näringsidkare som begått överträdelsen är etablerad. Det bör också omfatta överträdelser som har upphört innan grupptalan inleddes eller avslutades, eftersom det fortfarande kan vara nödvändigt att förhindra en upprepning av handlingssättet, fastställa att ett visst handlingssätt utgjort en överträdelse och underlätta för konsumenterna att erhålla gottgörelse.

(9)

Detta direktiv bör inte fastställa internationellt privaträttsliga regler om domstols behörighet, om erkännande och verkställighet av domar och om tillämplig lag. Befintliga unionsrättsliga instrument är tillämpliga på sådan grupptalan som regleras i detta direktiv och förhindrar en eventuell ökning av forum shopping [Ändr. 7]

(9a)

Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av EU:s regler om internationell privaträtt i gränsöverskridande fall. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning – Bryssel I), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) är tillämpliga på sådan grupptalan som regleras i detta direktiv. [Ändr. 8]

(10)

Eftersom endast godkända representativa enheter har rätt att väcka grupptalan bör dessa uppfylla de kriterier som fastställs i detta direktiv, så att det säkerställs att konsumenternas intressen företräds på ett adekvat sätt. I synnerhet bör de ha inrättats på vederbörligt sätt i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat, vilket exempelvis kan bör inbegripa uppfyllande av krav med avseende på antal medlemmar och stabilitet i verksamheten eller krav när det gäller insyn i relevanta aspekter av deras struktur, såsom deras konstituerande stadgar, ledningsstruktur, mål och arbetsmetoder. De bör också vara icke vinstdrivande och ha ett legitimt intresse av att säkerställa att relevant unionslagstiftning efterlevs. Dessa kriterier bör gälla både för godkända enheter som utsetts i förväg och för tillfälliga behöriga enheter som har inrättats för en specifik åtgärd. Dessutom måste de godkända representativa enheterna vara oberoende av marknadsaktörer, även i finansiellt hänseende. De godkända representativa enheterna måste också ha ett etablerat förfarande för att förhindra intressekonflikter. Medlemsstaterna får inte införa kriterier som är mer långtgående än de kriterier som fastställs i detta direktiv . [Ändr. 9]

(11)

Oberoende offentliga organ och särskilt konsumentorganisationer bör spela en aktiv roll när det gäller att säkerställa efterlevnaden av relevanta bestämmelser i unionsrätten och är väl lämpade att fungera som godkända enheter. Eftersom dessa enheter har tillgång till olika källor till information om näringsidkares affärsmetoder gentemot konsumenter och har olika prioriteringar för sin verksamhet bör medlemsstaterna vara fria att besluta om vilken typ av åtgärder som kan begäras av var och en av dessa godkända enheter inom ramen för en grupptalan.

(12)

Eftersom både rättsliga och administrativa förfaranden på ett effektivt och ändamålsenligt sätt kan de bidra till att skydda konsumenternas kollektiva intressen, är det upp till medlemsstaterna att avgöra huruvida grupptalan kan användas i rättsliga eller i administrativa förfaranden, eller i båda typerna av förfaranden, beroende på det berörda lagstiftningsområdet eller den berörda ekonomiska sektorn. Detta bör inte påverka rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken medlemsstaterna ska se till att konsumenter och företag har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot administrativa beslut som fattas med stöd av nationella bestämmelser som genomför detta direktiv. Detta bör inbegripa en möjlighet för parterna att erhålla ett beslut om uppskov med verkställigheten av det ifrågasatta beslutet i enlighet med nationell lagstiftning.

(13)

För att öka processeffektiviteten vid grupptalan bör godkända enheter ha möjlighet att ansöka om olika åtgärder inom ramen för en enda grupptalan eller inom ramen för flera separata fall av grupptalan. Dessa åtgärder bör inbegripa interimistiska åtgärder för att få pågående affärsmetoder att upphöra eller för att förbjuda en affärmetod som ännu inte har tillämpats, men där det finns en risk för att den skulle orsaka allvarlig eller oåterkallelig skada för konsumenter när den börjar användas, åtgärder för att fastställa att en viss affärsmetod innebär en överträdelse av lagstiftningen och, om nödvändigt, avbryta eller förbjuda denna metod för framtiden, samt åtgärder för att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen, inklusive gottgörelse. När det gäller åtgärder som begärs inom ramen för en och samma talan, bör godkända enheter ha rätt att ansöka om alla relevanta åtgärder vid tidpunkten för talans väckande eller att först ansöka om förbudsföreläggande och därefter, om lämpligt, om ett beslut om gottgörelse.

(14)

Förbudsförelägganden syftar till att skydda konsumenters kollektiva intressen oberoende av faktiska förluster eller skador som har åsamkats enskilda konsumenter. Förbudsförelägganden får innebära krav på att näringsidkare vidtar specifika åtgärder, såsom att tillhandahålla konsumenterna information som tidigare har utelämnats i strid med lagstadgade skyldigheter. Beslut som fastställer att en affärsmetod som utgör en överträdelse bör inte vara beroende av huruvida metoderna användes uppsåtligt eller av oaktsamhet.

(15)

Den godkända enhet som väcker grupptalan i enlighet med detta direktiv bör vara part i målet. Konsumenter som berörs av överträdelsen bör ha tillräckliga möjligheter att dra nytta av adekvat information om relevanta resultat av grupptalan och om hur de kan dra nytta av dem . Förbudsförelägganden som utfärdats enligt detta direktiv bör inte påverka mål där talan väckts av enskilda konsumenter som lidit skada på grund av de metoder som är föremål för förbudsföreläggandet. [Ändr. 10]

(16)

Godkända representativa enheter bör kunna ansöka om åtgärder som syftar till att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen. Dessa åtgärder bör ha formen av ett beslut om gottgörelse som ålägger näringsidkaren att, bland annat, betala ersättning eller erbjuda reparation, byte , avlägsnande , prisavdrag, hävande av avtal eller återbetalning av det erlagda priset, beroende på vad som är lämpligt och i enlighet med nationell lagstiftning. [Ändr. 11]

(17)

Den ersättning som betalats ut till konsumenter som lidit skadat i en masskadesituation bör inte överstiga det belopp som näringsidkaren är skyldig att betala i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller unionslagstiftning för att täcka den faktiska skada som konsumenterna har lidit. Det är särskilt angeläget att undvika straffskadestånd som leder till att käranden överkompenseras för sina skador.

(18)

Medlemsstaterna kan bör kräva att godkända representativa enheter tillhandahåller tillräcklig information som underlag för en grupptalan om gottgörelse, inbegripet en beskrivning av den grupp konsumenter som berörs av en överträdelse och de sakfrågor och rättsliga frågor som grupptalan syftar till att klargöra. Den godkända enheten bör inte behöva identifiera alla konsumenter som berörs av en överträdelse för att väcka talan. Vid grupptalan om gottgörelse bör domstolen eller den administrativa myndigheten så tidigt som möjligt i förfarandet kontrollera huruvida saken lämpar sig för väckande av grupptalan, med hänsyn till överträdelsens art och typen av skador som åsamkats de berörda konsumenterna. Anspråken bör särskilt kunna bekräftas och vara enhetliga, och det bör finnas beröringspunkter mellan de begärda åtgärderna, och arrangemangen för tredjepartsfinansiering av den godkända enheten bör vara transparenta och inte påverkas av någon intressekonflikt. Medlemsstaterna bör också säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten har befogenhet att avvisa uppenbart ogrundade fall så tidigt i förfarandet som möjligt. [Ändr. 12]

(19)

Medlemsstaterna bör ha möjlighet att besluta om huruvida deras domstol eller nationella myndighet vid vilken grupptalan om gottgörelse har väckts i undantagsfall, och i stället för ett beslut om gottgörelse, får utfärda ett fastställelsebeslut om näringsidkarens ansvar gentemot konsumenter som lidit skada av en överträdelse, vilket direkt skulle kunna göras gällande i senare mål eller ärenden där enskilda konsumenter ansöker om gottgörelse. Denna möjlighet bör reserveras för vederbörligen motiverade fall där kvantifieringen av den individuella gottgörelse som ska tilldelas var och en av de konsumenter som berörs av grupptalan är komplicerad och det skulle vara oändamålsenligt att göra denna fördelning inom ramen för grupptalan. Fastställelsebeslut bör inte utfärdas i okomplicerade situationer och i synnerhet inte om de berörda konsumenterna kan identifieras och konsumenterna har lidit en sinsemellan jämförbar skada med avseende på en tidsperiod eller ett köp. På liknande sätt bör fastställelsebeslut inte utfärdas om den förlust som var och en av de enskilda konsumenterna har lidit är så liten att enskilda konsumenter sannolikt inte kommer att söka individuell gottgörelse. Domstolen eller den behöriga nationella myndigheten bör vederbörligen motivera varför man i ett enskilt fall har valt att använda sig av ett fastställelsebeslut i stället för ett beslut om gottgörelse. [Ändr. 13]

(20)

Om konsumenter som berörs av samma affärsmetod kan identifieras och de har lidit en sinsemellan jämförbar skada med avseende på en viss tidsperiod eller ett visst köp, såsom kan vara fallet när det gäller långfristiga konsumentavtal, får domstolen eller den administrativa myndigheten tydligt avgränsa den grupp av konsumenter som berörs av överträdelsen i samband med handläggningen av grupptalan. Domstolen eller den administrativa myndigheten kan särskilt uppmana den näringsidkare som begått överträdelsen att lämna relevant information, såsom uppgifter om de berörda konsumenternas identitet och hur länge affärsmetoden tillämpats. Av ändamålsenlighets- och effektivitetsskäl får medlemsstaterna i dessa fall, i enlighet med sin nationella lagstiftning, överväga att ge konsumenterna möjlighet att använda sig av ett beslut om gottgörelse omedelbart efter det att det har utfärdats, utan att behöva lämna sitt individuella medgivande innan beslutet om gottgörelse utfärdas. [Ändr. 14]

(21)

I fall som rör mindre värden är de flesta konsumenter sannolikt obenägna att vidta åtgärder för att genomdriva sina rättigheter, eftersom de insatser som krävs inte uppvägs av de potentiella fördelarna. Om samma affärsmetod berör ett stort antal konsumenter kan de aggregerade förlusterna vara betydande. I sådana fall kan en domstol eller en myndighet anse att det vore oproportionerligt att fördela medlen tillbaka till de berörda konsumenterna, exempelvis på grund av att det är alltför kostsamt eller opraktiskt. Därför skulle medel som erhållits som gottgörelse genom grupptalan komma till större nytta om de tjänade syftet att skydda konsumenternas kollektiva intressen, varför de bör användas för ett relevant offentligt ändamål, t.ex. en rättshjälpsfond, informationskampanjer eller konsumentrörelser. [Ändr. 15]

(22)

Åtgärder som syftar till att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen kan begäras enbart på grundval av ett slutligt beslut som fastställer att det förekommit en överträdelse av unionsrätten som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv och som skadar konsumenters kollektiva intressen, vilket inbegriper ett slutligt förbudsföreläggande inom ramen för grupptalan. Framför allt kan åtgärder för att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen sökas på grundval av slutliga beslut som fattats av en domstol eller en administrativ myndighet i samband med verkställighetsåtgärder som regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004 (5).

(23)

I detta direktiv föreskrivs en processuell mekanism som inte påverkar de regler som fastställer konsumenters materiella rätt till avtalsenlig och utomobligatorisk gottgörelse om deras intressen har skadats genom en överträdelse, såsom rätten till skadestånd, hävning av avtal, återbetalning, utbyte, avlägsnande, reparation eller nedsättning av priset. En grupptalan om gottgörelse enligt detta direktiv bör endast kunna väckas om unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning reglerar sådana materiella rättigheter. [Ändr. 16]

(24)

Detta direktiv syftar till en minimiharmonisering och ersätter inte befintliga nationella mekanismer för kollektiv prövning. Med hänsyn till medlemsstaternas rättsliga traditioner överlåts det på dem att avgöra huruvida de ska utforma grupptalan som fastställs i detta direktiv som en del av en befintlig eller framtida mekanism för kollektiv prövning, eller som ett alternativ till dessa mekanismer, under förutsättning att den nationella mekanismen är förenlig med de villkor som fastställs i detta direktiv. Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att behålla sin befintliga ram, och det ålägger inte heller medlemsstaterna att ändra den. Medlemsstaterna kommer att ha möjlighet att genomföra bestämmelserna i detta direktiv i sitt eget system för kollektiv prövning eller att genomföra dem i ett separat förfarande. [Ändr. 17]

(25)

Behöriga parter Godkända representativa enheter bör vara fullständigt öppna när det gäller ursprunget till finansieringen av deras verksamhet i allmänhet och beträffande de medel som är avsedda att stödja en viss grupptalan om gottgörelse i syfte att ge domstolarna eller de administrativa myndigheterna möjlighet att bedöma om det kan finnas en intressekonflikt mellan den tredje part som bidragit med finansiering och den godkända enheten och att undvika risken för rättegångsmissbruk samt att bedöma huruvida den tredje part som tillhandahåller finansieringen godkända enheten har tillräckliga resurser för att uppfylla sina ekonomiska åtaganden gentemot den godkända enheten. på bästa sätt företräda de berörda konsumenternas intressen och för att bidra till alla nödvändiga rättegångskostnader om de inte når framgång med sin talan . Den information som den godkända enheten så tidigt som möjligt i förfarandet tillhandahåller den domstol eller den administrativa myndighet som övervakar grupptalan bör göra det möjligt för domstolen eller myndigheten att bedöma huruvida den någon tredje parten part kan påverka processuella beslut som den godkända enheten fattar generellt och inom ramen för grupptalan, däribland om förlikningar, och huruvida den finansierar en grupptalan om gottgörelse mot en svarande som är en konkurrent till finansiären eller mot en svarande som finansiären står i beroendeställning till. Om det konstateras att någon av dessa omständigheter föreligger bör måste domstolen eller den administrativa myndigheten ha befogenhet att ålägga den godkända enheten att avstå från finansieringen i fråga och, vid behov, neka den godkända enheten talerätt i ett enskilt fall. Medlemsstaterna bör förhindra advokatbyråer från att skapa godkända representativa enheter. Indirekt finansiering av talan genom donationer, inbegripet donationer från näringsidkare inom ramen för initiativ för företagens sociala ansvar, ska berättiga till tredjepartsfinansiering under förutsättning att den uppfyller de krav på insyn, oberoende och avsaknad av intressekonflikter som anges i artikel 4 och artikel 7. [Ändr. 18]

(26)

Kollektiv tvistlösning utanför domstol , såsom medling, som syftar till att gottgöra konsumenter som har lidit skada bör främjas såväl innan grupptalan väcks som under alla skeden av grupptalan. [Ändr. 19]

(27)

Medlemsstaterna får föreskriva att en godkänd enhet och en näringsidkare som har nått en förlikning om gottgörelse för konsumenter som påverkats av en påstått olaglig affärsmetod från den näringsidkarens sida gemensamt kan vända sig till en domstol eller en administrativ myndighet och ansöka om att få förlikningen godkänd. En sådan ansökan bör tas upp till prövning av domstolen eller den administrativa myndigheten endast om det inte finns någon annan pågående grupptalan rörande samma affärsmetoder. En behörig domstol eller en administrativ myndighet som godkänner en sådan kollektiv förlikning måste ta hänsyn till alla berörda parters intressen och rättigheter, däribland enskilda konsumenters. Enskilda konsumenter som berörs ska ges möjlighet att godta eller att avstå från att bli bundna av en sådan förlikning. Förlikningar bör vara slutgiltiga och bindande för alla parter . [Ändr. 20]

(28)

Domstolen och den administrativa myndigheten bör ha befogenhet att uppmana den näringsidkare som begått överträdelsen och den godkända enhet som väckte grupptalan att inleda förhandlingar i syfte att nå en förlikning om den gottgörelse som ska tillhandahållas de berörda konsumenterna. Beslutet om huruvida parterna ska uppmanas att lösa en tvist utanför domstol bör ta hänsyn till arten av den överträdelse som talan avser, egenskaperna hos de berörda konsumenterna, den typ av gottgörelse som kan komma att erbjudas, parternas beredvillighet att förlikas och lämpligheten av förfarandet.

(29)

I syfte att underlätta gottgörelse av enskilda konsumenter som begärs på grundval av slutliga fastställelsebeslut om näringsidkarens ansvar gentemot skadelidande konsumenter som utfärdats inom ramen för en grupptalan, bör den domstol eller administrativa myndighet som utfärdade beslutet bemyndigas att uppmana den godkända enheten och näringsidkaren att nå en kollektiv förlikning. [Ändr. 21]

(30)

Förlikningar utanför domstol som nås inom ramen för en grupptalan eller på grundval av ett slutligt fastställelsebeslut bör godkännas av den behöriga domstolen eller den administrativa myndigheten för att säkerställa att de är lagenliga och rättvisa, och därvid bör hänsyn tas till alla berörda parters intressen och rättigheter. Enskilda konsumenter som berörs ska ges möjlighet att godta eller att avstå från att bli bundna av en sådan förlikning. Förlikningen är bindande för alla parter och påverkar inte eventuell ytterligare rätt till gottgörelse som de berörda konsumenterna kan ha enligt unionsrätten eller nationell rätt . [Ändr. 22]

(31)

För att en grupptalan ska nå framgång är det av avgörande betydelse att säkerställa att konsumenterna informeras om den. Konsumenterna bör informeras om en pågående grupptalan, det förhållandet att en näringsidkares affärsmetoder har bedömts som en lagöverträdelse, sina rättigheter efter det att en överträdelse har fastställts och de efterföljande åtgärder som de berörda konsumenterna måste vidta, särskilt för att erhålla gottgörelse. De anseenderelaterade risker som är förknippade med spridningen av information om överträdelsen är också viktiga när det gäller att avskräcka näringsidkare som kränker konsumenters rättigheter.

(32)

För att vara effektiv bör informationen vara adekvat och proportionell i förhållande till omständigheterna i ärendet. Den näringsidkare som begått överträdelsen bör Medlemsstaterna bör säkerställa att domstolen eller den administrativa myndigheten kan kräva att den förlorande parten på lämpligt sätt informera informerar alla berörda konsumenter om slutliga förbudsförelägganden ett slutligt beslut om förbudsföreläggande och beslut om gottgörelse som utfärdas inom ramen för grupptalan samt om och båda parterna i händelse av en eventuell förlikning som godkänts av en domstol eller en administrativ myndighet. Sådan information kan tillhandahållas exempelvis på näringsidkarens webbplats, webbplatsen , , sociala medier, internetbaserade marknadsplatser, eller i dagstidningar, inklusive sådana som distribueras uteslutande med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel. Om möjligt bör konsumenterna informeras individuellt, på elektronisk väg eller i pappersform. Denna information bör på begäran tillhandahållas i ett format som är tillgängligt för personer med funktionsnedsättning. Den förlorande parten ska bära kostnaderna för konsumentinformationen. [Ändr. 23]

(32a)

Medlemsstaterna bör uppmuntras att inrätta ett kostnadsfritt nationellt register för grupptalan, vilket ytterligare skulle kunna förstärka insynsskyldigheterna. [Ändr. 24]

(33)

För att främja rättssäkerheten, undvika inkonsekvenser vid tillämpningen av unionsrätten och öka ändamålsenligheten och den processuella effektiviteten vid grupptalan och eventuella uppföljningsåtgärder för att utverka gottgörelse, bör fastställandet av en överträdelse eller icke-överträdelse i ett slutligt beslut, inbegripet ett slutligt förbudsföreläggande enligt detta direktiv, som utfärdats av en administrativ myndighet eller en domstol, inte bli föremål för en ny talan rörande samma överträdelse av samma näringsidkare med avseende på överträdelsens art och dess materiella, personliga, tidsmässiga och territoriella tillämpningsområde, i enlighet med vad som fastställts i detta slutliga beslut. vara bindande för alla parter som har deltagit i grupptalan. Det slutliga beslutet bör inte påverka eventuell ytterligare rätt till gottgörelse som de berörda konsumenterna kan ha enligt unionsrätten eller nationell rätt. Den gottgörelse som erhålls genom förlikningen bör också vara bindande i fall som inbegriper samma affärsmetoder, samma näringsidkare och samma konsument . När talan om åtgärder för att undanröja fortsatta verkningar av överträdelsen, inklusive åtgärder för erhållande av gottgörelse, väcks i en annan medlemsstat än den medlemsstat där ett slutligt beslut om denna överträdelse eller icke-överträdelse har utfärdats, bör detta beslut utgöra en motbevisbar presumtion om bevis för att överträdelsen har eller inte har ägt rum i relaterade fall. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett slutligt beslut av en domstol i en medlemsstat om fastställande av huruvida en överträdelse föreligger eller ej med hänsyn till eventuella andra fall där talan väcks vid nationella domstolar i en annan medlemsstat med avseende på samma näringsidkare och samma överträdelse ska anses vara en motbevisbar presumtion. [Ändr. 25].

(34)

Medlemsstaterna bör säkerställa att individuella åtgärder för erhållande av gottgörelse får grunda sig på ett slutligt fastställelsebeslut som utfärdats inom ramen för en grupptalan. Sådana åtgärder bör vara tillgängliga genom skyndsamma och förenklade förfaranden.

(35)

Åtgärder för erhållande av gottgörelse som grundar sig på fastställandet av en överträdelse i ett slutligt förbudsföreläggande eller i ett slutligt fastställelsebeslut avseende näringsidkarens ansvar gentemot de skadelidande konsumenterna enligt detta direktiv bör inte hindras av nationella bestämmelser om preskriptionsfrister. Väckandet av grupptalan bör leda till att preskriptionsfrister för grupptalan för konsumenter som berörs av denna talan skjuts upp eller avbryts. [Ändr. 26]

(36)

Grupptalan om förbudsföreläggande bör handläggas med vederbörlig processeffektivitet. Förbudsförelägganden med interimistisk verkan bör alltid behandlas genom ett påskyndat förfarande för att förhindra att överträdelsen orsakar skada eller ytterligare skada.

(37)

Bevisning är ett viktigt inslag för att fastställa om en viss praxis utgör en lagöverträdelse och om det finns en risk för upprepning, men också när det gäller att ringa in de konsumenter som berörs av en överträdelse, besluta om gottgörelse och på lämpligt sätt informera de konsumenter som berörs av en grupptalan om de pågående förfarandena och det slutliga resultatet av dessa. Förhållanden mellan näringsidkare och konsumenter kännetecknas dock av informationsasymmetri och nödvändiga uppgifter kan innehas enbart av näringsidkaren, vilket gör dem otillgängliga för den godkända enheten. Godkända enheter bör därför ha rätt att vid den behöriga domstolen eller administrativa myndigheten begära att näringsidkaren lägger fram bevis som är av relevans för deras krav eller som behövs för att på lämpligt sätt informera de berörda konsumenterna om grupptalan, utan att de behöver precisera enskilda bevisföremål. Behovet och omfattningen av och proportionaliteten i ett sådant framläggande bör noggrant utvärderas av den domstol eller administrativa myndighet som prövar grupptalan, med beaktande av skyddet av tredje parts legitima intressen och med förbehåll för tillämpliga unionsregler och nationella regler om sekretess.

(38)

För att säkerställa att grupptalan fungerar effektivt bör näringsidkare som begår överträdelser åläggas effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner om de underlåter att iaktta ett slutligt beslut som meddelats inom ramen för grupptalan.

(39)

Med beaktande av att grupptalan syftar till att tillvarata ett allmänintresse genom att skydda konsumenternas kollektiva intressen, bör medlemsstaterna säkerställa att godkända representativa enheter inte hindras från att väcka grupptalan enligt detta direktiv på grund av de kostnader som är förknippade med förfarandena. Med förbehåll för de relevanta villkoren i nationell rätt bör detta dock inte påverka det faktum att en part som förlorar en grupptalan ersätter den vinnande partens nödvändiga rättegångskostnader (principen om att förloraren betalar). Domstolen eller den administrativa myndigheten bör emellertid inte tilldöma den förlorande parten kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till yrkandet. [Ändr. 27]

(39a)

Medlemsstaterna bör säkerställa att resultatbaserade arvoden undviks och att advokaters ersättning och den metod genom vilken den beräknas inte skapar några incitament för åtal som är onödiga i förhållande till konsumenters eller andra berörda parters intressen och som skulle kunna förhindra konsumenter att fullt ut gynnas av grupptalan. De medlemsstater som tillåter resultatbaserade arvoden bör säkerställa att sådana arvoden inte hindrar konsumenterna från att få full ersättning. [Ändr. 28]

(40)

Samarbete och utbyte av information , god praxis och erfarenhet mellan godkända representativa enheter från olika medlemsstater har visat sig vara användbart för att hantera gränsöverskridande överträdelser. Det finns ett behov av att fortsätta och utvidga kapacitetsuppbyggnads- och samarbetsinsatserna till att omfatta ett större antal godkända representativa enheter i hela unionen i syfte att öka användningen av grupptalan vid överträdelser med gränsöverskridande följder. [Ändr. 29]

(41)

För att på ett effektivt sätt ta itu med överträdelser med gränsöverskridande följder bör man säkerställa ömsesidigt erkännande av den rättsliga ställningen för godkända enheter som i en medlemsstat på förhand har utsetts som behöriga att väcka grupptalan i en annan medlemsstat. Vidare bör godkända enheter från olika medlemsstater kunna ansluta sig till en enskild talan inför en enskild domstol, med förbehåll för relevanta regler om behörig domstol. För bästa effektivitet och ändamålsenlighet bör en godkänd enhet kunna väcka grupptalan på vägnar av andra godkända enheter som företräder konsumenter från olika medlemsstater.

(41a)

För att utforska möjligheten att ha ett förfarande på unionsnivå för gränsöverskridande grupptalan bör kommissionen bedöma möjligheten att inrätta en EU-ombudsman för kollektiv prövning. [Ändr. 30]

(42)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv bör således tolkas och tillämpas i överensstämmelse med dessa rättigheter och principer, inklusive dem som rör rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol samt rätten till försvar.

(43)

Vad gäller miljölagstiftning tar detta direktiv hänsyn till Uneces konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (nedan kallad Århuskonventionen).

(44)

Målen för detta direktiv, nämligen att inrätta en mekanism för skydd av konsumenters kollektiva intressen för att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå i hela unionen och den inre marknadens funktion, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås genom åtgärder som vidtas enbart av medlemsstaterna, utan kan snarare, på grund av de gränsöverskridande konsekvenserna av en representativ talan, bättre uppnås på unionsnivå. Unionen får därför anta åtgärder i enlighet med den subsidiaritetsprincip som föreskrivs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(45)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (6) av den 28 september 2011, har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(46)

Regler bör fastställas för detta direktivs tillämplighet i tiden.

(47)

Direktiv 2009/22/EG bör därför upphöra att gälla.