52018IP0058

EUR-Lex

Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52018IP0058 - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document 52018IP0058

Europaparlamentets resolution av den 1 mars 2018 om bankunionen – årsrapport 2017 (2017/2072(INI))

EUT C 129, 5.4.2019, p. 38–48 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

HTML

PDF

Official Journal

5.4.2019

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/38

P8_TA(2018)0058

Bankunionen – årsrapport 2017

Europaparlamentets resolution av den 1 mars 2018 om bankunionen – årsrapport 2017 (2017/2072(INI))

(2019/C 129/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2017 om bankunionen – årsrapport 2016 (1),

—	med beaktande av återkopplingen från kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) avseende Europaparlamentets resolution av den 15 februari 2017 om Bankunionen – årsrapport 2016,

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 11 oktober 2017 om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) som inrättats enligt förordning (EU) nr 1024/2013 (COM(2017)0591),

—

med beaktande av förslagen om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (CRR) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (CRDIV),

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 8 november 2017 om ändringar av unionens ramverk för kapitalkrav avseende kreditinstitut och värdepappersföretag (2),

—	med beaktande av Europeiska systemrisknämndens (ESRB) rapport av den 9 juli 2017 om konsekvenserna av IFRS för den finansiella stabiliteten,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juli 2017 om handlingsplanen för att ta itu med nödlidande lån i Europa,

—	med beaktande av rapporten av den 31 maj 2017 från undergruppen till rådets kommitté för finansiella tjänster om nödlidande lån,

—	med beaktande av ECB:s vägledning till bankerna av den 20 mars 2017 om nödlidande lån och det offentliga samråd om bankens förslag till tillägg till denna vägledning som ägde rum den 4 oktober 2017,

—	med beaktande av kommissionens samrådsdokument av den 10 november 2017 om lagstadgade säkerhetsmekanismer som hanterar otillräcklig avsättning för nyutfärdade lån som blir nödlidande,

—	med beaktande av ESRB:s rapport av den 11 juli 2017 om resolution av nödlidande lån i Europa,

—	med beaktande av kommissionens offentliga samråd av den 10 juli 2017 om utvecklingen av andrahandsmarknader för nödlidande lån och nödlidande tillgångar och skydd av borgenärer med säkerhetsrätt när låntagaren hamnar i betalningssvårigheter,

—	med beaktande av ECB:s bedömning av den 6 juni 2017, i vilken man kom fram till att Banco Popular Español S.A. var på obestånd eller sannolikt skulle komma på obestånd,

—	med beaktande av uttalandet av den gemensamma resolutionsnämnden (SRB) av den 7 juni 2017 om antagande av ett beslut om resolution av Banco Popular Español, S.A.,

—	med beaktande av ECB:s bedömning av den 23 juni 2017 i vilken man kom fram till att Veneto Banca and Banca Popolare di Vicenza var på obestånd eller sannolikt skulle komma på obestånd,

—	med beaktande av SRB:s uttalande av den 23 juni 2017 om beslutet att inte vidta resolutionsåtgärder gentemot Banca Popolare di Vicenza och Veneto Banca,

—	med beaktande av kommissionens uttalande av den 25 juni 2017 om godkännande av statligt stöd till Banca Popolare di Vicenzas och Veneto Bancas utträde från marknaden enligt italiensk insolvensrätt, vilket inbegrep försäljning av vissa delar till Intesa Sanpaolo,

—	med beaktande av kommissionens uttalande av den 4 juli 2017 om godkännande av statligt stöd till en förebyggande rekapitalisering av Monte dei Paschi di Siena,

—	med beaktande av versionen från februari 2017 av ECB:s vägledning för en målinriktad översyn av interna modeller (Trim),

—	med beaktande av förslaget till version från juli 2017 av ECB:s vägledning för inspektioner på plats och undersökning av interna modeller,

—

med beaktande av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) yttrande av den 31 maj 2017 om allmänna principer för att stödja konvergens i tillsynen i samband med Förenade kungarikets utträde ur EU, liksom dess tre yttranden av den 13 juli 2017 om konvergens inom tillsynen inom förvaltning, värdepappersföretag och andrahandsmarknader i samband med Förenade kungarikets utträde ur EU,

—	med beaktande av Europeiska bankmyndighetens (EBA) yttrande av den 12 oktober 2017 om frågor som rör Förenade kungarikets utträde ur EU,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2017 om förstärkt integrerad tillsyn för att stärka kapitalmarknadsunionen och den finansiella integrationen i en föränderlig värld (COM(2017)0542) och kommissionens förslag av den 20 september 2017 om översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS), inbegripet omnibus-förslaget om ändring av styrning, finansiering och befogenheter för de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna),

—	med beaktande av ECB:s offentliga samråd av den 21 september 2017 om utkastet till riktlinjer för utvärdering av kreditinstituts licensansökningar och av FinTech-kreditinstituts licensansökningar,

—	med beaktande av villkorsförteckningen från rådet för finansiell stabilitet (FSB) över total kapacitet för att absorbera förluster (TLAC) från november 2015,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (direktivet om återhämtning och resolution av banker – BRRD),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (SRM-förordningen),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 23 november 2016 till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2014/59/EU om kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet samt om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/47/EG, 2012/30/EU, 2011/35/EU, 2005/56/EG, direktiv 2004/25/EG och 2007/36/EG (COM(2016)0852), och till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet (COM(2016)0851),

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 8 november 2017 om ändringar av unionens krishanteringssystem (3),

—	med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport av den 19 december 2017Den gemensamma resolutionsnämnden: det krävande arbetet med att skapa en bankunion har inletts, men mycket återstår,

—	med beaktande av kommissionens tillbakadragande av sitt förslag om strukturella åtgärder för att förbättra motståndskraften hos EU:s kreditinstitut (COM(2014)0043),

—	med beaktande av kommissionens dokument av den 27 april 2017Överträdelser i april: de viktigaste besluten (MEMO/17/1045),

—	med beaktande av EBA:s riskkartläggning, Esmas andra rapport om trender, risker och sårbarheter från 2017, ESRB:s riskkartläggning, ESRB:s årsrapport 2016, ESRB:s översyn från april 2017 av makrotillsynspolitiken i EU,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2399 av den 12 december 2017 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki,

—	med beaktande av artikel 107.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om lägesbedömning och utmaningar – EU:s lagstiftning om finansiella tjänster: konsekvenser och vägen mot en effektivare och mer ändamålsenlig EU-ram för finansiell reglering och en kapitalmarknadsunion (4),

—	med beaktande av kommissionens meddelande om tillämpning, från och med den 1 augusti 2013, av reglerna om statligt stöd för stödåtgärder till förmån för banker med anledning av finanskrisen (bankmeddelandet) (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (DGSD),

—	med beaktande av de fem ordförandenas rapport av den 22 juni 2015 om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union,

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 24 november 2015 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 för att inrätta ett europeiskt insättningsgarantisystem (EDIS) (COM(2015)0586),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 november 2015 Mot ett fullbordande av bankunionen (COM(2015)0587),

—	med beaktande av Ekofinrådets slutsatser av den 17 juni 2016 om en färdplan för att fullborda bankunionen,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 oktober 2017 om fullbordandet av bankunionen (COM(2017)0592),

—	med beaktande av ESRB:s andra EU-monitor av skuggbanker från maj 2017,

—	med beaktande av ESRB:s rapport från mars 2015 om den regleringstekniska behandlingen av exponeringar mot statspapper,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8–0019/2018), och av följande skäl:

På ej konsoliderad företagsnivå uppgick det totala antalet kreditinstitut i euroområdet till 5 073 i slutet av 2016, vilket var en nedgång jämfört med 5 474 i slutet av 2015 och 6 768 i slutet av 2008, vilket sammanlagt blir en nedgång med 25 % under perioden 2008–2016. På en konsoliderad företagsnivå uppgick det totala antalet kreditinstitut i euroområdet till 2 290 i slutet av 2016, vilket var en nedgång jämfört med 2 904 år 2008 och 2 379 i slutet av 2015 (6). Det är dock önskvärt att inkludera en hänvisning till hur andelen banker som är ”för stora för att gå omkull” har förändrats under samma period.

Fördelningen av den sammanlagda summan och de sammanlagda andelarna av nödlidande lån är mycket ojämn bland medlemsstaterna, och det finns betydande skillnader mellan bankerna i de länder som har den högsta andelen nödlidande lån. Enligt ESRB:s rapport om resolution av nödlidande lån i Europa från juli 2017 uppgick summan av nödlidande lån till totalt 1 biljon EUR. Enligt EBA:s kvartalsvisa riskkartläggning rapporterade Europas största banker att den viktade genomsnittliga andelen nödlidande lån (före nedskrivningar och delat med antalet lån) var 4,47 % den 30 juni 2017. Denna andel har visat på en nedåtgående trend under de senaste 30 månaderna.

C.	Enligt en ny undersökning från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) uppgår det totala nominella värdet på derivatmarknaden i Europeiska unionen till 453 000 miljarder EUR.

Bankunionen måste förstärkas eftersom den är ett av de främsta målen för den finansiella stabiliteten i euroområdet och en oumbärlig grundsten för att skapa en verklig ekonomisk och monetär union. Fortsatta ansträngningar krävs eftersom bankunionen fortfarande är ofullständig så länge det inte finns någon finanspolitisk säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden eller någon tredje pelare, vilket är ett europeiskt upplägg för återinsättnings-/insättningsgaranti. ECB:s ordförande Mario Draghi har upprepade gånger slagit fast att det europeiska insättningsgarantisystemet (Edis) fortfarande är en av bankunionens grundpelare. En fullbordad bankunion är av yttersta vikt för att bryta kopplingen mellan banker och statspappersrisker. Det krävs mer arbete för övergången från räddningspaket till skuldnedskrivning. Riskerna i vissa nationella banksystem är fortfarande otillräckligt åtgärdade. De nuvarande gynnsamma ekonomiska förutsättningarna öppnar upp för möjligheten att genomföra de reformer som krävs för bankunionens fullbordande.

En ordentlig sanering av bankernas balansräkningar efter krisen har försenats, vilket fortfarande hindrar den ekonomiska tillväxten. De totala kapital- och likviditetskvoterna för EU:s banker har förbättrats under de senaste åren, samtidigt som det fortfarande finns banker, däribland större banker, som är fortsatt underfinansierade. Det kvarstår risker för den finansiella stabiliteten, men de har redan minskats avsevärt sedan bankunionen först började inrättas. De institutionella och rättsliga ramarna för europeiska banker har förstärkts i grunden.

Medlemsstater som ännu inte har infört euron har möjlighet att delta i bankunionen. Än så länge har ingen av EU:s medlemsstater beslutat att delta på denna grund. Flera medlemsstater diskuterar för närvarande möjligheten att ansluta sig till bankunionen. Olika finansinstitut kan se fördelar med att vara med i bankunionen.

G.	Arbetet med kapitalmarknadsunionen bör inte minska trycket på fullbordandet av arbetet med bankunionen, som fortfarande är en förutsättning för den finansiella stabiliteten i den bankberoende Europeiska unionen.

H.	Bankernas främsta ansvarsområde är att förse realekonomin med kapital.

I.	ECB behöver en viss flexibilitet i utövandet av sin tillsynsverksamhet, med långtgående och grundläggande beslut måste i sista hand lämnas åt den europeiska lagstiftaren.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta förordningar vara det rättsliga verktyget när man lägger fram förslag till banklagstiftning.

Tillsyn

Europaparlamentet noterar ECB:s bedömningar att bankerna ”var på obestånd eller sannolikt skulle komma på obestånd” i fallen med bankerna 2017. Parlamentet noterar även i detta sammanhang att de gemensamma tillsyns- och resolutionsmekanismerna överlag har fungerat, och håller med kommissionen om att de förfaranden som leder till beslut om huruvida en bank är på obestånd eller sannolikt kommer att komma på obestånd måste förbättras.

Europaparlamentet noterar EBA:s kommande stresstester under 2018. Parlamentet uppmanar EBA, ESRB, ECB och kommissionen att begagna sig av samstämmiga metoder, scenarier och antaganden vid fastställandet av stresstesten, i syfte att i så stor utsträckning som möjligt undvika potentiell snedvridning av resultaten och bristande överensstämmelse, som tidigare setts, mellan resultaten av stresstesten och de resolutionsbeslut som fattades snart efter att dessa resultat lades fram. Parlamentet understryker dock att man inte endast genom en bedömning vid en viss tidpunkt av en banks balansräkning kan avgöra huruvida den är sund, eftersom sådant garanteras genom dynamiska interaktioner mellan banken och marknaderna och påverkas av olika element i ekonomin i stort. Parlamentet anser vidare att ECB:s egna stresstester för andra banker som står under dess tillsyn skulle kunna gynnas av mer transparens.

Europaparlamentet understryker betydelsen av samarbete mellan EBA i egenskap av regleringsmyndighet och den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) i egenskap av tillsynsmyndighet. Parlamentet vill i detta sammanhang rikta uppmärksamhet mot arbetsfördelningen mellan ECB och EBA och skillnaden i de båda institutionernas verksamheters geografiska omfattning. Parlamentet rekommenderar i detta avseende bättre konkret samordning av de initiativ som dessa institutioner kommer att ta, närhelst så är praktiskt möjligt, i syfte att säkerställa samstämdhet hos det enhetliga regelverket, men erkänner att SSM bör ha en ledande roll när luckor i lagstiftningen eller specifika problem som rör bankunionen upptäcks.

Europaparlamentet välkomnar att bankunionen har förbättrat utbytet av relevant information mellan tillsynsmyndigheterna och förbättrat insamlingen och utbytet av uppgifter om det europeiska banksystemet, vilket t.ex. bidrar till bättre riktmärkning och möjliggör en mer holistisk tillsyn av gränsöverskridande bankgrupper. Parlamentet välkomnar det utmärkta arbete som utförs av de gemensamma tillsynsgrupperna. Parlamentet konstaterar att kommissionen har slagit fast att vissa områden behöver förbättras när det gäller utbyte av information om samordning mellan ECB:s banktillsyn och SRB, i synnerhet vad gäller de viktigaste problemen som rör huruvida en institution har rätt till förebyggande rekapitalisering och huruvida den är på obestånd eller sannolikt kommer att komma på obestånd. Parlamentet noterar att det nuvarande samförståndsavtalet mellan ECB och SRB inte är tillräckligt omfattande för att nämnden ska få all den information från ECB som den behöver för att utföra sitt arbete på ett ändamålsenligt sätt och inom rimlig tid. Parlamentet uppmanar ECB och SRB att utnyttja den möjlighet som ges genom de pågående diskussionerna om uppdatering av samförståndsavtalet mellan dem i syfte att åtgärda de befintliga bristerna och göra resolutionsåtgärderna mer ändamålsenliga. Parlamentet efterlyser en förbättring av de praktiska formerna för samarbete och utbyte av information mellan tillsynsmyndigheter och resolutionsmyndigheter, som är absolut nödvändigt för ett smidigt och effektivt genomförande av resolutionsåtgärder, och mellan alla europeiska och nationella organ som medverkar vid tidigt ingripande och resolution. Parlamentet uppmanar ECB och SRB att fortsätta förbättra sitt dagliga samarbete och förstärka sina arbetsförbindelser. Parlamentet skulle i detta avseende välkomna ändringar i den relevanta SSM-förordningen så att en företrädare för den gemensamma resolutionsnämnden kan bli permanent observatör vid sammanträdena i SSM:s tillsynsnämnd. Parlamentet kräver en interinstitutionell överenskommelse mellan ECB och revisionsrätten för att specificera informationsutbytet mellan de två institutionerna med avseende på deras respektive uppdrag i enlighet med fördragen.

Europaparlamentet noterar att bestämmelsen om förebyggande rekapitalisering i direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (BRRD) har tillämpats under 2017. Parlamentet noterar att det bör förtydligas hur man använder översyner av tillgångarnas kvalitet vid fastställandet av huruvida villkoren för förebyggande rekapitalisering uppfylls. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att säkerställa att den inledande värderingen av tillgångar bygger på robusta bevis som i synnerhet visar att banken är solvent och att den respekterar EU:s regler om statligt stöd. Parlamentet kräver att kommissionen, SSM och SRB begrundar olika sätt att öka transparensen när de bedömer kreditinstituts solvens och överväger resolutionsbeslut.

Europaparlamentet upprepar att man är bekymrad över den stora mängden nödlidande lån i vissa jurisdiktioner. Parlamentet välkomnar de ansträngningar som flera medlemsstater gör för att minska antalet nödlidande lån. Parlamentet håller med kommissionen om att ”medlemsstaterna och bankerna själva har det främsta ansvaret för att agera mot nödlidande lån, men det är samtidigt motiverat att insatserna på nationell nivå och EU-nivå samordnas för att agera mot det nuvarande beståndet av nödlidande lån och förhindra att de ansamlas på nytt framöver i bankernas balansräkningar” (7).

Europaparlamentet välkomnar generellt det arbete som EU:s olika institutioner och organ utför inom ramen för denna fråga, men skulle ändå vilja se en bättre samordning av deras arbete. Dessa aktörer och medlemsstaterna uppmanas att i vederbörlig ordning och i omfattande skala genomföra rådets slutsatser av den 11 juli 2017 om handlingsplanen för att ta itu med nödlidande lån i Europa. Parlamentet ser fram emot det åtgärdspaket för en snabbare minskning av de nödlidande lånen som kommer att föreslås under de närmsta månaderna. Parlamentet stöder i detta hänseende kommissionens beslut att undersöka en eventuell harmonisering avseende tillsyn på EU-nivå av nya lån som blir nödlidande. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett antal lagstiftningsinitiativ och andra initiativ som inte rör lagstiftning för att främja information till potentiella investerare, ett inrättande av särskilda nationella portföljförvaltningsbolag (avvecklingsenheter) och utveckling av andrahandsmarknader för nödlidande lån för att hantera det enorma problemet med nödlidande lån. Parlamentet erinrar om att medlemsstaterna måste förbättra och harmonisera, när så krävs, ramarna för insolvens, bland annat genom att arbeta med kommissionens förslag om tidig omstrukturering och en andra chans, och i syfte att skydda de mest sårbara gäldenärerna såsom små och medelstora företag och hushåll.

Europaparlamentet välkomnar avsikten att påskynda saneringen av bankernas balansräkningar, men betonar att obligatorisk sanering av nödlidande lån på en illikvid marknad utan insyn kan leda till omotiverade förluster i balansräkningen för banker. Parlamentet upprepar sin oro vad gäller förslaget till tillägg till ECB:s vägledning om nödlidande lån. Parlamentet betonar att ECB inom ramen för denna tillsynsmässiga kontroll- och utvärderingsprocess under inga omständigheter får inkräkta på EU:s lagstiftande rättigheter. Parlamentet erinrar om att de generella principerna när det gäller lagstiftning i unionen, enligt vilka konsekvensbedömningar och samråd såväl som proportionalitets- och subsidiaritetsbedömningar krävs, även är relevanta för nivå 3-lagstiftning.

10.

Europaparlamentet upprepar sin oro över de risker som beror på innehavet av nivå 3-tillgångar, inbegripet derivatinstrument, och i synnerhet på svårigheten att värdera dem. Parlamentet välkomnar i detta avseende att EBA ska delta i 2018 års stresstestförfarande när det gäller specifika riskhanteringsåtgärder med anknytning till nivå 2- och nivå 3-instrument. Parlamentet upprepar eftertryckligen sin vädjan till SSM om att göra frågan till en gemensam tillsynsprioritet för 2018.

11.

Europaparlamentet påminner om att det finns risker förknippade med statsskulder. Parlamentet noterar att i vissa medlemsstater har finansinstituten överinvesterat i obligationer som ges ut av den egna staten, vilket leder till alltför stora investeringar i hemlandet, samtidigt som ett av huvudmålen med bankunionen är att bryta kopplingen mellan banker och statspappersrisker. Parlamentet noterar att större diversifiering i bankernas statsobligationsportföljer är önskvärd, i syfte att begränsa riskerna för den finansiella stabiliteten. Parlamentet anser att EU:s regelverk för tillsynsbehandling av statsskulder bör vara förenligt med internationella standarder. Parlamentet framhåller Baselkommitténs för banktillsyn (BCBS) pågående arbete med statsrisker, i synnerhet dess nyligen offentliggjorda diskussionsunderlag om den regleringstekniska behandlingen av exponeringar mot statspapper. Parlamentet väntar därför med stort intresse på resultaten av FSB:s arbete om statsskulder som underlag för framtida beslut. Parlamentet betonar statsobligationers avgörande roll för tillhandahållandet av högkvalitativa likvida tillgångar för investerarna och stabila finansieringskällor för regeringarna. Parlamentet noterar i detta avseende kommissionens pågående arbete i samband med idén om värdepapper med statsobligationer som säkerhet (sovereign bond-backed securities (SBBS)) som ett möjligt sätt att bidra till att ta itu med denna fråga. Parlamentet påminner om att värdepapperna med statsobligationer som säkerhet inte skulle utgöra en form av ömsesidigt ansvar för skulder. Parlamentet anser att marknadsaktörer kan bidra till att trygga marknadens intresse för SBBS.

12.

Europaparlamentet framhåller vikten av att ta itu med de felaktigheter som har konstaterats i interna modeller, i syfte att återupprätta deras trovärdighet och skapa lika villkor för alla institutioner. Parlamentet framhåller i detta avseende det externa forskningsdokumentet What conclusions can be drawn from the EBA 2016 Market Risk Benchmarking Exercise?, som utarbetats på uppdrag av dess enhet för övervakning av ekonomisk styrning, i vilket det bland annat fastställs att om resultaten från EBA:s referensundersökning är korrekta och i den mån testportföljen är representativ skulle de interna modeller för marknadsrisk som de europeiska bankerna för närvarande använder kraftigt strida mot principen om lika förutsättningar (dvs. om olika banker har samma portfölj bör de också ha samma lagstadgade kapitalkrav). Parlamentet noterar i detta sammanhang Baselkommitténs godkännande av ändringarna för fullbordandet av Basel III och EBA:s bedömning av dess inverkan på EU:s banksektor. Parlamentet påminner om att avtalet inte får utmynna i en betydande ökning av kapitalkraven på unionsnivå eller får inkräkta på bankernas förmåga att finansiera den reala ekonomin, särskilt små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar ECB:s arbete för att bedöma lämpligheten av interna modeller, inbegripet en ny guide till TRIM, i syfte att ta itu med variationen mellan olika kreditinstitut när det gäller riskvikter tillämpade på riskvägda tillgångar av samma slag. Parlamentet välkomnar slutligen det arbete som EBA utfört inom ramen för sin referensundersökning. Parlamentet anser att bankernas kapitalsituation kan förstärkas bland annat genom att utdelningarna minskas och nytt eget kapital anskaffas, och att man bör fortsätta att prioritera förstärkningen av de europeiska bankernas övergripande finansiella situation.

13.

Europaparlamentet betonar att förslagen från internationella forum bör omvandlas till EU-lagstiftning på ett sådant sätt att hänsyn tas till den Europeiska banksektorns särdrag.

14.

Europaparlamentet betonar att särskilt BCBS riktlinjer inte bör omvandlas rakt av till EU-lagstiftning om det europeiska banksystemets särdrag inte beaktas tillräckligt och proportionalitetsprincipen inte respekteras tillräckligt.

15.

Europaparlamentet erinrar om principen om åtskillnad mellan SSM:s penningpolitiska funktion och dess tillsynsfunktion, och anser att det är av yttersta vikt att den respekteras så att inga intressekonflikter uppstår. Parlamentet är av åsikten att denna princip generellt sett har efterlevts. Parlamentet anser att det test som ska användas för att fastställa huruvida det är lämpligt att dela administrativa tjänster bör vara deras arbetsuppgifters politiska relevans. Parlamentet anser således att det är oproblematiskt med delade tjänster när de hanterar frågor som inte är viktiga vad gäller det politiska beslutsfattandet, men det skulle kunna vara en källa till oro och skulle kunna kräva ytterligare skyddsåtgärder om och när så inte är fallet.

16.

Europaparlamentet är av åsikten att om fler anställda vid ECB deltar vid inspektionerna på plats skulle detta kunna bidra till att banktillsynens oberoende i förhållande till nationella intressen ökar.

17.

Europaparlamentet noterar det bankreformpaket som kommissionen föreslog i november 2016. Parlamentet understryker vikten av det påskyndade förfarande som har lett fram till avtalet om införande av IFRS (International Financial Reporting Standard) 9 samt övergångsarrangemang för undantag från gränsen för stora exponeringar som finns för exponeringar mot viss offentlig skuldsättning i medlemsstaterna, uttryckt i medlemsstaternas valutor (förordning (EU) 2017/2395), för att undvika tröskeleffekter i kapitalkraven för kreditinstitut. Parlamentet noterar dock att enligt yttrandena från ECB och EBA får förekomsten av ett övergångssystem inte leda till en onödig försening av genomförandet av IFRS 9. Parlamentet betonar att man måste övervaka vilken påverkan IFRS 9 har på bankernas låns beskaffenhet, och hur de fördelas, såväl som på de potentiella procykliska effekter som beror på kreditriskparametrarnas konjunkturkänslighet. Parlamentet kräver att ESRB och SSM undersöker dessa frågor. Parlamentet uppmanar EBA och BIS att tillhandahålla lämplig vägledning för detta.

18.

Europaparlamentet påpekar att instituten måste rapportera en mängd liknande tillsynsuppgifter i olika format till olika myndigheter, vilket innebär ett stort merarbete. Parlamentet begär därför att ett enhetligt rapporteringssystem ska inrättas, där en central kontaktpunkt skulle kunna samla alla krav från ansvariga myndigheter, skicka vidare dessa till de övervakade instituteten och översända de samlade uppgifterna till de ansvariga myndigheterna. Parlamentet betonar att detta skulle kunna förhindra upprepade frågor och krav på identiska uppgifter, vilket i betydande grad skulle minska den administrativa bördan för bankerna och de behöriga myndigheterna och samtidigt förbättra tillsynens effektivitet.

19.

Europaparlamentet erkänner att de höga kostnaderna för att genomföra tillsynskraven kan vara särskilt svåra att hantera för mindre banker. Parlamentet anser att proportionalitetsprincipen kan beaktas i högre grad av ECB inom vissa tillsynssystem i samband med dess tillsynsverksamhet. Parlamentet betonar därför att det finns ett akut behov av ytterligare ansträngningar för att göra banktillsynen bättre anpassad för mindre institut med låg risk. Parlamentet betonar att bättre proportionalitet ingalunda betyder en sänkning av tillsynsstandarderna, utan snarare enbart betyder administrativa lättnader, till exempel när det gäller rapporterings- och offentliggörandekrav. Parlamentet gläder sig således över att kommissionen i sitt svar till årsrapporten om bankunionen 2016 delar dess åsikt att rapporteringskraven bör rationaliseras, samt över att kommissionen arbetar för att införa mer proportionalitet i samband med tillsynen.

20.

Europaparlamentet betonar att de valmöjligheter och diskretionära befogenheter som fastställs i unionslagstiftningen om banktillsyn måste harmoniseras så långt som möjligt. Parlamentet anser att de i största möjliga utsträckning måste vara tillfälliga och avskaffas när de inte längre är motiverade, för att inte göra de europeiska och nationella tillsynsmyndigheternas arbete alltför komplicerat.

21.

Europaparlamentet betonar att regelverket bör anpassas till kooperativa bankers och andelsbankers särskilda verksamhetsprinciper och respektera deras särskilda uppdrag och att tillsynsmyndigheterna därför bör beakta dessa principer och uppdrag, vilket bör avspeglas i deras förfaranden och tillvägagångssätt.

22.

Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 17 maj 2017 (8) om finansteknik (FinTech). Parlamentet anser att FinTech, som bedriver samma typ av verksamhet som andra aktörer i det finansiella systemet, måste vara föremål för samma regler i fråga om deras verksamhet. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en strategi för FinTech som skapar rätt balans mellan skydd för konsumenterna, bevarande av den finansiella stabiliteten och främjande av innovation. Parlamentet noterar i detta avseende kommissionens arbete, förslaget att även teknisk innovation ska ingå i mandaten för de europeiska tillsynsmyndigheterna och det offentliga samrådet om ECB:s utkast till vägledning för bedömningar av FinTech-bankers licensansökningar.

23.

Europaparlamentet inser att den ökade digitaliseringen av alla aspekter av banksektorn har gjort bankerna betydligt mer sårbara för it-säkerhetsrisker. Parlamentet betonar att it-säkerhet först och främst är bankernas eget ansvar. Parlamentet betonar it-säkerhetens avgörande roll för banktjänsterna och behovet av att ge incitament till finansinstituten att vara mycket ambitiösa när det gäller att skydda konsumentuppgifter och garantera it-säkerheten. Parlamentet uppmanar tillsynsmyndigheterna att noga övervaka och bedöma riskerna för it-säkerheten samt uppmanar finansinstitut i hela EU att vara mycket ambitiösa när det gäller att skydda kunduppgifter och garantera it-säkerheten. Parlamentet välkomnar ECB:s initiativ att kräva att banker som står under tillsyn ska rapportera om betydande it-attacker inom ramen för en realtidsvarningstjänst och välkomnar även att SSM:s inspektioner på plats ska tillse it-säkerheten. Parlamentet uppmanar SSM att öka sina ansträngningar och att formellt sett göra it-säkerheten till en av sina främsta prioriteringar.

24.

Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts av EBA, Esma och SSM för att främja konvergens i tillsynen i samband med Förenade kungarikets utträde ur EU med syfte att förhindra att reglerings- och arbitrageriskerna ökar. Parlamentet anser att varje modell för tillsynssamarbete mellan EU och Förenade kungariket som ska utvecklas bör utformas med respekt för EU:s finansiella stabilitet och dess reglerings- och tillsynssystem och normer samt tillämpningen av dem. Parlamentet påminner om vikten av att bankerna är beredda och har tillräcklig beredskapsplanering för att mildra de negativa effekterna av brexit. Parlamentet är oroat över att vissa banker, särskilt mindre banker, kan släpa efter i sina förberedelser för brexit och uppmanar dem att intensifiera sitt arbete. Parlamentet påminner om att processen för att få banklicenser och få interna modeller godkända tar flera år, och att detta bör beaktas.

25.

Europaparlamentet noterar förslagen om översyn av det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS), inbegripet ”omnibusförslaget” om ändring av ESA:s styrning, finansiering och befogenheter.

26.

Europaparlamentet är oroat över utvecklingen som visar på tendenser att bankgrupper använder sig av allt mer komplexa strukturer och enheter som i stort sett bedriver samma verksamhet som banker men undgår banktillsyn. Parlamentet noterar i detta avseende kommissionens förslag om värdepappersföretag, som bör bidra till att skapa lika villkor mellan värdepappersföretag och kreditinstitut och täppa till kryphål som kan möjliggöra användning av stora värdepappersföretag i syfte att undvika krav i banklagstiftningen.

27.

Europaparlamentet är oroat över utvidgningen av skuggbanksektorn inom EU. Parlamentet konstaterar att ESRB i sin EU-monitor av skuggbanker från 2017 framhåller flera risker och sårbarheter i EU:s skuggbankssystem som måste övervakas. Parlamentet begär därför samordnade åtgärder för att ta itu med dessa risker i syfte att säkerställa rättvis konkurrens och finansiell stabilitet. Parlamentet erkänner dock att insatser har gjorts sedan finanskrisen för att åtgärda riskerna för finansiell instabilitet på grund av skuggbanksektorn. Parlamentet uppmuntrar myndigheterna att fortsätta att noga övervaka och åtgärda nya risker för den finansiella stabiliteten och att komplettera alla åtgärder som rör reglering av banksektorn av lämplig reglering av skuggbanksektorn. Parlamentet beklagar att kommissionen inte lyckades ta itu med det senare problemet i sina svar på förra årets rapport (9).

28.

Europaparlamentet anser att även om förbättringar är önskvärda, och då i synnerhet vad gäller kommunikation och insyn, utgör bankunionen fortfarande en positiv och genomgripande förändring för de medlemsstater som använder euron. Parlamentet påminner om att bankunionen är öppen för alla medlemsstater. Parlamentet uppmuntrar alla medlemsstater utanför euroområdet att vidta nödvändiga åtgärder för att ansluta sig till bankunionen, så att denna successivt ska kunna omfatta hela den inre marknaden.

29.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i riktning mot att tillåta viss delegering när det gäller lämplighetsprövning genom ECB:s beslut i juni 2017. Parlamentet upprepar sin bedömning att det behövs en förändring av bestämmelserna för att möjliggöra ökad och enklare delegering av beslutsfattande kring vissa rutinärenden från tillsynsnämnden till ansvariga tjänstemän. Parlamentet upprepar att det ser positivt på en sådan förändring, vilken skulle bidra till att göra ECB:s banktillsyn effektivare och mer ändamålsenlig. Parlamentet uppmanar ECB att specificera vilka uppgifter som skulle omfattas av ett delegerat beslutsfattande.

Resolution

30.

Europaparlamentet gläder sig över den första tillämpningen av den nya resolutionsordningen under 2017. Parlamentet noterar det stora antalet klagomål som lämnats in till Europeiska unionens tribunal avseende detta mål. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera huruvida och på vilket sätt detta skulle kunna äventyra den nya resolutionsordningens effektivitet och i praktiken göra resolutionsramen oanvändbar. Parlamentet uppmanar SRB och kommissionen att gemensamt offentliggöra en sammanfattning av de frågor som utsatts för mest kritik av de juridiska instanserna. Parlamentet anser att fallen med bankerna 2017 väckt frågor i fråga om transparens och kommunikation, och efterlyser mer transparens i samband med framtida resolutionsbeslut, inklusive åtkomst för parlamentet, enligt tydliga och lämpliga villkor, till viktiga handlingar som ligger till grund för resolutionsbeslut såsom värderingsrapporter från oberoende värderingsmän, i syfte att göra det möjligt för berörda parter att bättre förstå resolutionsordningen. Parlamentet uppmanar medlagstiftarna att beakta fallen med bankerna 2017 som erfarenheter när de fattar beslut om kommissionens förslag om TLAC och MREL och moratorieverktyget.

31.

Europaparlamentet är bekymrat över den obalans mellan reglerna om statligt stöd och unionslagstiftningen avseende insättningsgarantisystems (DGS) möjlighet att delta i resolutionsprogram enligt BRRD och DGSD, som uttrycktes i det föregående betänkandet (10). Parlamentet uppmanar kommissionen att se över sin tolkning av reglerna om statligt stöd med hänvisning till artiklarna 11.3 and 11.6 i DGSD för att garantera att de förebyggande och alternativa åtgärder som den europeiska lagstiftaren instiftat faktiskt kan genomföras. Parlamentet anser att detta bekräftades i fallen med bankerna 2017, eftersom BRRD fastställer att medlemsstaterna kan fortsätta enligt normala insolvensförfaranden, som under vissa förutsättningar kan åtföljas av ”likvidationsstöd”. Parlamentet anser att en orsak till de arbitragemöjligheter som avslöjats av de senaste resolutionsfallen är diskrepansen mellan de regler om statligt stöd som gäller inom resolutionsordningen respektive nationell insolvenslagstiftning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se över ramarna för bankinsolvens i unionen, bland annat 2013 års bankmeddelande, i syfte att dra lärdomar från fallen med bankerna 2017.

32.

Europaparlamentet påminner om att BRRD utformats för att säkerställa att kritiska funktioner kan upprätthållas, för att undvika negativa effekter på den finansiella stabiliteten, skydda offentliga medel genom att minimera beroendet av extraordinärt offentligt finansiellt stöd till institut som är på obestånd, och skydda garanterade insättare och investerare samt klienters medel och tillgångar. Parlamentet påminner om att extraordinära offentliga finansiella stödåtgärder endast får användas ”för att undvika eller avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi och för att den finansiella stabiliteten ska kunna bevaras”, och att de inte får ”användas för att kompensera förluster som institutet har ådragit sig eller inom den närmaste framtiden sannolikt kommer att ådra sig”. Parlamentet anser att extraordinärt offentligt finansiellt stöd i lämpliga fall även bör kompletteras med korrigerande åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt genomföra den översyn som avses i artikel 32.4 sista stycket i BRRD, som borde ha gjorts redan 2015. Parlamentet konstaterar att förebyggande rekapitalisering är ett instrument för hantering av bankkriser.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på årlig basis undersöka huruvida kraven för tillämpning av artikel 107.3 b i EUF-fördraget avseende möjligheten att använda statsstöd i finanssektorn är uppfyllda.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om banksektorn sedan krisens början åtnjutit implicita subventioner och statligt stöd genom tillhandahållandet av okonventionellt likviditetsstöd.

35.

Europaparlamentet välkomnar SRB:s fastställda prioritering att öka möjligheten till resolution av kreditinstitut samt de framsteg som gjorts med att fastställa bindande mål avseende individuella minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL) på konsoliderad nivå. Parlamentet betonar vikten av operativa och trovärdiga resolutionsplaner och erkänner i detta sammanhang de problem som strategierna med en enda kontaktpunkt skulle kunna medföra för den finansiella stabiliteten i värdmedlemsstaterna om den inte utformats på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet understryker behovet av ett snabbt och effektivt system för att ta itu med överträdelser av detta krav och att MREL bör beakta institutens affärsmodeller för att säkerställa att dessa institut kan försättas i resolution. Parlamentet uppmanar SRB att ge en heltäckande förteckning över hinder för resolution i nationell eller europeisk lagstiftning. Parlamentet betonar att omarbetningen av BRRD under inga omständigheter får vara svagare än internationellt överenskomna standarder.

36.

Europaparlamentet välkomnar det avtal som nåtts om den ytterligare harmoniseringen av prioritetsordningen för skuldinstrument utan säkerhet genom direktiv (EU) 2017/2399. Parlamentet vill se ett snabbt genomförande i medlemsstaterna så att bankerna kan emittera skuldpapper i den nya insolvensklassen och på så sätt bygga upp nödvändiga buffertar. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt, som uttrycktes i det föregående betänkandet (11), att nedskrivningsbara instrument bör säljas till lämpliga investerare som kan absorbera potentiella förluster utan att detta hotar deras finansiella ställning. Parlamentet rekommenderar därför att resolutionsmyndigheterna ska övervaka i vilken utsträckning instrument som kan komma i fråga för skuldnedskrivning innehas av icke-professionella investerare och att EBA ska lägga fram en årlig redovisning av dessa belopp samt, i förekommande fall, utfärda riskvarningar och rekommendationer till åtgärder för att avhjälpa bristerna.

37.

Europaparlamentet noterar de pågående lagstiftningsförslag som inlemmar den totala förlustabsorberingskapaciteten (TLAC) i unionslagen och som syftar till att minska riskerna i den europeiska banksektorn.

38.

Europaparlamentet påminner om att det centrala innehållet i det mellanstatliga avtalet om den gemensamma resolutionsfonden så småningom ska införlivas i unionens regelverk. Parlamentet påminner om att den finanspolitiska säkerhetsmekanismen är avgörande för att säkerställa ett trovärdigt och effektivt resolutionsregelverk och förmågan att hantera systemkriser inom bankunionen, och att offentliga medel inte ska användas för att rädda banker. Parlamentet noterar kommissionens förslag om att omvandla den europeiska stabilitetsmekanismen till en europeisk valutafond, vilket skulle förlägga den finanspolitiska säkerhetsfunktionen till den gemensamma resolutionsfonden.

39.

Europaparlamentet välkomnar SRB:s arbete för att bygga upp sin kapacitet för bankresolution på unionsnivå. Parlamentet noterar dock att resolutionsplanerna fortfarande i allra högsta grad är ett pågående arbete. Parlamentet noterar även att SRB är påtagligt underbemannat. Parlamentet uppmanar SRB att öka sina ansträngningar för att rekrytera personal och uppmanar nationella myndigheter att göra utsända experter lättillgängliga för nämnden. Parlamentet påminner i detta avseende om behovet av en lämplig balans mellan personal från central nivå och personal från nationella resolutionsmyndigheter inom SRB samt behovet av en tydlig arbetsfördelning mellan SRB och nationella resolutionsmyndigheter. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de åtgärder som SRB har vidtagit för att fördela roller och uppdrag inom nämnden. Parlamentet påpekar att utöver de banker som står under direkt tillsyn av ECB har även SRB ett direkt ansvar för betydande gränsöverskridande institutioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, nationella behöriga myndigheter och ECB att agera på ett sätt som i så stor utsträckning som möjligt begränsar det merarbete och den komplexitet som uppstår för SRB på grund av denna skillnad i omfattning.

40.

Europaparlamentet begär att förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden ska beräknas på ett transparent sätt, genom att tillhandahålla information om beräkningsmetoden, tillsammans med insatser för att harmonisera informationen om resultaten av beräkningen.

41.

Europaparlamentet är oroat över det inflytande som resolutionsbeslut kan få på banksektorns struktur. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka denna fråga, följa upp de beslut som fattats och regelbundet informera Europaparlamentet om sina slutsatser.

Insättningsgaranti

42.

Europaparlamentet välkomnar EBA:s beslut att årligen offentliggöra uppgifter som myndigheten har tagit emot i enlighet med artikel 10.10 i DGSD. Parlamentet föreslår att presentationen av uppgifter förbättras så att en direkt jämförelse mellan insättningsgarantisystem mellan insättningsgarantisystem (DGS) kan göras. Parlamentet noterar dock behovet av flera insättningsgarantisystem för att påskynda uppbyggnaden av tillgängliga finansiella medel för att uppnå de fastställda målen senast den 3 juli 2024.

43.

Europaparlamentet uppmanar EBA att utvidga sin analys till bl.a. alternativa finansieringsmöjligheter som medlemsstaterna har vidtagit i enlighet med artikel 10.9 i DGSD, och att offentliggöra denna analys tillsammans med den information som mottas enligt artikel 10.10 i DGSD.

44.

Europaparlamentet uppmärksammar de många alternativen och handlingsutrymmet i DGSD. Parlamentet anser att det krävs ytterligare harmonisering av regler för insättningsgarantisystem för att skapa lika förutsättningar inom bankunionen.

45.

Europaparlamentet påminner om att insättningsskyddet är en gemensam angelägenhet för alla EU-medborgare och att bankunionen förblir ofullständig utan en tredje pelare. Parlamentet diskuterar för närvarande EDIS-förslaget på utskottsnivå. Parlamentet noterar i detta avseende kommissionens meddelande av den 11 oktober 2017.

46.

Europaparlamentet påpekar att det pågår diskussioner om den lämpliga rättsliga grunden för inrättandet av den föreslagna europeiska insättningsgarantifonden.

o o

47.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EBA, ECB, SRB, de nationella parlamenten och berörda myndigheter enligt definitionen i punkt 40 i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0041.

(2) EUT C 34, 31.1.2018, s. 5.

(3) EUT C 34, 31.1.2018, s. 17.

(4) EUT C 11, 12.1.2018, s. 24.

(5) EUT C 216, 30.7.2013, s. 1.

(6) Europeiska centralbanken, Report on financial structures, oktober 2017, s. 23–24.

(7) Kommissionens meddelande av den 11 oktober 2017 om fullbordandet av bankunionen (COM(2017)0592), s. 15.

(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0211.

(9) Europaparlamentets resolution av den 15 februari 2017 om bankunionen – årsrapport 2016, punkt 9.

(10) Europaparlamentets resolution av den 15 februari 2017 om bankunionen – årsrapport 2016, punkt 38.

(11) Europaparlamentets resolution av den 15 februari 2017 om bankunionen – årsrapport 2016, punkt 48.

Top

Choose the experimental features you want to try