EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 6.3.2018

COM(2018) 87 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om möjligheten att införa vissa krav avseende skydd av fisk vid tidpunkten för avlivning


(Text av betydelse för EES)

1.Inledning

Odlad fisk omfattas av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning (nedan kallad förordningen) 1 . Det är emellertid bara det allmänna kravet i artikel 3.1 som är tillämpligt på odlad fisk, det vill säga att djur ”ska förskonas från all smärta, plåga eller lidande som kan undvikas vid tidpunkten för avlivning och därmed sammanhängande verksamhet”.

I artikel 27.1 i förordningen anges dessutom att kommissionen ska ”förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om möjligheten att införa vissa krav när det gäller skydd av fisk vid tidpunkten för avlivning och därvid ta hänsyn till djurskyddsaspekter, socioekonomiska konsekvenser och miljökonsekvenser”.

Denna rapport har utarbetats för att efterleva detta krav i artikel 27.1 i förordningen. Rapporten omfattar en analys av de socioekonomiska konsekvenserna i samband med slakt. De potentiella miljökonsekvenserna tas emellertid inte upp i denna rapport, eftersom dessa konsekvenser är försumbara i samband med avlivning 2 .

Denna rapport är också en av de åtgärder som ska vidtas enligt EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015 3 .

Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) har antagit riktlinjer om djurskyddsaspekterna vid bedövning och avlivning av odlad fisk avsedd att användas som livsmedel 4 . Dessa riktlinjer är tillämpliga i EU, eftersom samtliga EU-medlemsstater också är medlemmar i OIE.

År 2009 offentliggjorde Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) flera yttranden om djurskydd i samband med de vanligaste bedövnings- och avlivningsmetoderna beträffande de vanligaste odlade fiskarterna 5 . I dessa yttranden konstaterades att det finns vissa problem i vattenbrukssektorn när det gäller skyddet av fiskens välbefinnande vid tidpunkten för avlivning. Med användning av en riskbaserad metod identifierades följande huvudsakliga risker:

1) Hantering eller hanteringsrelaterade förfaranden (t.ex. alltför många fiskar på liten yta, pumpning, den tid som fisken befinner sig utanför vattnet).

2) Vattenkvaliteten i tanken/inhägnaden.

3) Bedövnings- och avlivningsmetoder.

Efsa konstaterade att många av de metoder och mycket av den utrustning som används vid fiskodling är undermåliga i djurskyddshänseende. Därför lade Efsa fram förslag på vissa rekommendationer, både för behandling före slakt och för bedövning och avlivning. Det framhölls att det finns goda möjligheter att ta fram nya metoder för bedövning eller avlivning för samtliga undersökta fiskarter.

Som underlag till denna rapport beställdes en oberoende studierapport från en extern underleverantör under 2016 6 . Syftet med den beställda studien var att samla in information om den befintliga djurskyddssituationen inom det europeiska vattenbruket, särskilt när det gäller slakt av odlad fisk, samt att analysera djurskyddsproblemen inom denna sektor. Hänsyn togs till kostnaderna för att efterleva god djurskyddspraxis, den ekonomiska situationen, effekterna på konkurrenskraften och andra faktorer. Studien syftade till att ge en översyn av den aktuella situationen inom det europeiska vattenbruket och omfattade de fem vanligaste odlade fiskarterna i ett antal länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES): lax (havslevande kallvattenfisk), karp och regnbåge (sötvattensfisk) samt havsabborre och guldsparid (från Medelhavet) (se tabell 1 nedan).

OIE:s internationella standarder för djurskydd vid transport, bedövning och avlivning av odlad fisk avsedd att användas som livsmedel användes som ett riktmärke för bedömningen av djurskyddspraxis. Dessutom beaktades Efsas rekommendationer om slakt. Studien omfattade åren 2009–2013 7 . Denna period valdes för att möjliggöra en bedömning av eventuella ändringar i fråga om hantering, transport och bedövnings-/avlivningsmetoder som gjorts för att uppfylla kraven enligt OIE:s standarder eller Efsas rekommendationer. För att garantera en bred och tillförlitlig datainsamling kontaktades alla berörda intressenter, till exempel medlemsstaterna, industrin, forskare, utrustningstillverkare och djurrättsorganisationer, och dessa gavs möjlighet att bidra via öppna och målinriktade samråd.

Denna rapport byggde på följande informationskällor:

1.Rapporten från den ovannämnda studien om djurskyddet för odlad fisk, som omfattade följande:

-Skrivbordsstudie: litteraturgenomgång och databassökningar med hjälp av data från STECF (Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen) 8 och Eurostat, data från andra källor, bl.a. branschorganisationer för EU-nivå, EES-nivå och nationell nivå.

-Samråd: datainsamling via en onlineundersökning, målinriktade intervjuer med intressenter, och fokusgrupper, t.ex. företrädare för vattenbruksorganisationer, nationella och regionala myndigheter, producentsammanslutningar och andra relevanta intressenter, enligt vad som var lämpligt i de olika länder som ingick i studien.

2.Kommissionens översiktsrapport om genomförandet av bestämmelserna om vattenbruk (fisk) 9 .

Tabell 1. EES-länder som ingick i studien 10  

* Källa: FEAP 2015 11 . ** Bilder: https://ec.europa.eu/fisheries/marine_species_sv

2.Huvudsakliga resultat

2.1.Djurskyddsåtgärder vid slakt

Slakten omfattar följande stadier: hantering, fixering, bedövning och avlivning. Vid bedövningen bör djuret förlora medvetandet och känseln. Detta ska inte medföra stress, obehag eller smärta som går att undvika. Med vissa metoder leder bedövningen också till döden. I de fall bedövningen är tillfällig eller inte leder till döden bör den följas av en avlivningsmetod. I tabell 2 ges en översikt över de metoder som används för bedövning, bedövning/avlivning och avlivning samt deras för- och nackdelar.

Tabell 2. Översikt över metoder för bedövning, bedövning/avlivning och avlivning
och deras för- och nackdelar

*    Felbedövning inträffar då en bedövningsmetod inte är effektiv. Vid bedövning med el eller slag innebär det att djuret inte blir medvetslöst omedelbart.

OIE rekommenderar användning av elektriska eller mekaniska (t.ex. slag) metoder för avlivning av odlad fisk. Andra metoder, såsom koldioxidnedkylning i levande tillstånd, koldioxidbedövning, nedkylning i isvatten följt av elektrisk bedövning samt kvävning i is, uppfyller inte OIE:s standarder. I studierapporten konstaterades att uppfyllandet av dessa standarder vid slakt till stor del berodde på arten och de använda metoderna. Detta beskrivs mer ingående i styckena nedan.

När det gäller lax uppfylls OIE:s standarder när slag används som slaktmetod. Det är den vanligast förekommande metoden i Norge, Förenade kungariket och Irland. Standarderna uppfylls emellertid inte i samma utsträckning när elektrisk bedövning används, eftersom fisken då ofta inte är vänd åt rätt håll vilket leder till ineffektiv bedövning. Koldioxidnedkylning i levande tillstånd – en metod som inte uppfyller OIE:s standarder – används fortfarande i Norge och Irland, men i mycket liten utsträckning. Denna metod ska också fasas ut under 2018.

OIE:s standarder uppfylls bara till viss del när det gäller slakt av karp i Polen, Tjeckien och Tyskland. Den vanligaste metoden är manuellt slag mot huvudet. I Polen utsätts emellertid karpfiskar för luft i upp till tio minuter, vilket orsakar stress. Elektrisk bedövning används också i Polen, Tjeckien och Tyskland, men det finns en brist på information om hur effektiv den utrustning som används är.

För regnbåge uppfylls OIE:s standarder delvis i Danmark, Frankrike och Italien, men däremot inte i Polen. Elektrisk bedövning används i Danmark och Italien. Upplysningarna om utrustningens utformning är emellertid bristfällig, varför det inte går att avgöra om OIE:s standarder för elektrisk bedövning uppfylls. Manuell bedövning av regnbåge genom slag uppfyller OIE:s standarder, under förutsättning att den utförs korrekt. Kvävning i is används i Danmark och Polen och uppfyller inte standarderna. I Frankrike används nedkylning i isvatten följt av elektrisk bedövning och (i begränsad utsträckning) koldioxidbedövning. Ingen av dessa metoder uppfyller OIE:s standarder.

När det gäller havsabborre och guldsparid är kvävning i is fortfarande den huvudsakliga slaktmetoden i Grekland, Spanien och Italien, även om elektrisk bedövning håller på att införas på prov vid ett begränsat antal anläggningar.

Tabell 3. Sammanfattning av aktuella slaktmetoder och information om uppfyllandet av OIE:s standarder

✓ OIE    – troligt att OIE:s standarder uppfylls

✗ OIE    – troligt att OIE:s standarder inte uppfylls

+/- OIE    – OIE:s standarder kan vara uppfyllda, beroende på vald metod och utrustning

När det gäller bestämmelserna om slaktmetoder inom certifierat ekologiskt vattenbruk konstaterades det i den rapport från kommissionen som avses i fotnot 9 att systemet för slaktkontroller, i enlighet med artikel 25h.5 i förordning (EG) nr 889/2008, efterlevs.

2.2.Nationella lagar och riktlinjer

Enligt artikel 27.1 andra stycket i förordningen får medlemsstaterna behålla eller anta nationella bestämmelser för skydd av fisk vid tidpunkten för slakt eller avlivning när det inte finns några sådana EU-bestämmelser. I studien framkom att nationella lagar och riktlinjer visserligen tagits fram i de undersökta medlemsstaterna och EES-länderna, men att dessa inte var lika utvecklade som för landlevande djur inom jordbruket. Denna situation håller emellertid på att förbättras tack vare ett allt större fokus på fiskars välbefinnande.

För de fem arter som ingick i studien tillämpas främst privata standarder som omfattar förhållanden vid transport och slakt inom laxsektorn, i något mindre utsträckning vad gäller regnbåge och i begränsad utsträckning för havsabborre och guldsparid. Ett mycket begränsat antal karpodlingar tillämpar privata djurskyddsstandarder. I tabell 4 nedan ges en fullständig översikt över nationell lagstiftning, nationella riktlinjer och privata standarder för länderna i studien.

Tabell 4. Lagstiftning och nationella riktlinjer eller uppförandekoder för djurskydd vid slakt av odlad fisk

3. Socioekonomiska resultat

I tabell 5 nedan visas den inhemska vattenbruksproduktionen av fisk, kräftdjur, blötdjur och andra vattenlevande organismer i de 19 största vattenbruksländerna i EES under åren 2009–2013, vilket motsvarar 99 % av vattenbruksproduktionen i EES. I tabell 6 ges en översikt över den genomsnittliga sammanlagda produktionen av odlad fisk i de länder som omfattas av studien.

Tabell 5. Vattenbruksproduktion i 19 EES-länder, 2009–2013 (1 000 ton levande vikt)

Källa: FAO:s globala statistik över fiskeri och vattenbruk, version 2016.1.2. Siffror i kursiv stil är prognoser.

Tabell 6: Genomsnittlig fiskproduktion per företag i utvalda EU-medlemsstater

Källa: STECF:s databas, utom för Tyskland (Tysklands federala statistikbyrå).

3.1.Ekonomisk analys av olika slaktmetoder

I den socioekonomiska analys som ingick i studierapporten diskuterades skillnaderna mellan de fem arter som undersökts och mellan olika miljöer (kalla hav, Medelhavet, sötvatten). Variationer i fråga om företagens storlek och produktionsmetoder beaktades också i analysen, eftersom dessa faktorer spelar in vid bedömningen av djurskyddet. Andra kostnadsfaktorer som inte beaktades i studierapporten, såsom foder, arbetskraft och driftskostnader, förklarar de flesta av de större variationerna mellan företag och länder 15 .

De extra investeringarna och årliga kostnaderna för utökat djurskydd sedan 2009 har beräknats för var och en av de undersökta arterna i de länder som ingick i studien och för en genomsnittlig vattenbruksanläggning för arten i fråga. Extra kostnader för förbättrat djurskydd vid bedövning, avlivning och slakt beaktades. Vid beräkningarna av extra relaterade kostnader antogs att varje vattenbruksanläggning behöver en egen primär bearbetningsfacilitet och att det genomsnittliga företaget ännu inte har vidtagit några djurskyddsåtgärder.

Lax

För att uppfylla OIE:s standarder (se avsnitt 2.1 i denna rapport) antogs det i studien att varje vattenbruksanläggning måste investera antingen i elektrisk eller i mekanisk bedövningsutrustning plus en robot för avlägsnande av huvuden. De extra kostnaderna för förbättrat djurskydd befanns vara relativt små för en anläggning av genomsnittlig storlek. Enligt studien skulle de extra kostnaderna som minst uppgå till 2 cent/kg eller 0,5 % av försäljningspriset (i Förenade kungariket) och som mest 9 cent/kg eller mindre än 1,5 % av försäljningspriset (i Irland). I slakterier med högt genomflöde och höga arbetskraftskostnader skulle dessa investeringar till och med kunna leda till kostnadsbesparingar. Eftersom djurskyddet inom laxindustrin redan håller en hög nivå i medlemsstaterna och EES-länderna kommer emellertid relativt få företag att behöva göra investeringar för att uppfylla OIE:s standarder, vilket innebär att inverkan på konkurrenskraften förväntas bli liten.

Karp

Stordriftsfördelar i samband med slaktvolym har stor inverkan på kostnaderna för djurskyddsåtgärder. Detta framgick tydligt när elektrisk bedövning av karp följt av avlägsnande av huvudet utvärderades i djurskyddshänseende. I detta fall är slaktvolymen betydligt mindre än för en genomsnittlig laxanläggning. De extra kostnaderna varierade betydligt mellan länderna i studien: kostnaderna var lägst i Polen, med 6 cent/kg, men uppgick till hela 41 cent/kg i Rumänien och 58 cent/kg i Tyskland.

Karp konsumeras huvudsakligen i produktionslandet och var i allmänhet inte lönsam utan subventioner mellan 2009 och 2013 i de typiska produktionssystemen. Små anläggningar har oftast störst svårigheter att investera i utökat djurskydd och kan uppleva konkurrensnackdelar. Med tanke på att export (inbegripet återexport) endast står för en mycket liten del av världens karpproduktion förväntas emellertid djurskyddsåtgärdernas effekter på den internationella konkurrenskraften bli begränsade (trots att effekterna på tillverkningskostnaden kan bli betydande, vilket framgår av diagram 1).

Regnbåge

När det gäller investeringskraven för att uppfylla OIE:s standarder för slakt av regnbåge räknade man i studierapporten med 1) elektrisk bedövning före upptagning ur vattnet, och 2) bedövning genom slag efter upptagning ur vattnet, i båda fallen följt av manuellt snitt i gälarna. Liksom med karp varierade de extra kostnaderna stort beroende på vilka stordriftsfördelar som kunde uppnås och varierade från 4 cent/kg i Danmark till 24 cent/kg i Frankrike. I Italien, där slakterierna har ett högt genomflöde och höga arbetskraftskostnader, rapporterades besparingar på 6 cent/kg. Bedövning genom slag är ett dyrare alternativ som är förknippat med större kostnadsökningar, särskilt för mindre anläggningar såsom de i Frankrike.

Havsabborre och guldsparid

För både havsabborre och guldsparid var de investeringar som ansågs kunna leda till bättre djurskydd vid slakt 1) elektrisk bedövning före upptagning ur vattnet, och 2) elektrisk bedövning efter upptagning ur vattnet, i båda fallen följt av nedkylning i en blandning av krossad is och havsvatten.

Den extra kostnaden per enhet varierar något mellan de två metoderna, men desto mer mellan olika länder, beroende på företagets storlek. I Spanien – där de största företagen finns – var den extra kostnaden per enhet 4 cent/kg för båda metoderna. I Grekland var kostnaden 5–6 cent/kg, beroende på metod, och i Italien – där företagen är minst – var den 11–13 cent/kg. Trots att kostnadsökningarna är relativt blygsamma, även för italienska företag med relativt liten produktion, kan vinstmarginalerna för de flesta av dessa anläggningar hindra producenterna från att göra dessa investeringar.

Överlag framgick det av studierapporten att produktion av havsabborre och guldsparid i allmänhet inte var lönsam utan subventioner under perioden 2009–2013 i de medlemsstater som hade den största produktionen. Det kan därför bli svårt för producenterna att göra de nödvändiga investeringarna för att förbättra djurskyddet.

I diagram 1 sammanfattas hur utökat djurskydd kan påverka tillverkningskostnaden för odlad fisk i de länder som ingick i studien (cent/kg).

Diagram 1. Effekterna av utökat djurskydd på
tillverkningskostnaden för odlad fisk i de länder som ingick i studien (cent/kg)

4.Resultatens begränsningar

För den ekonomiska analysen i den beställda studierapporten fanns endast tillgång till begränsad information avseende kostnaden för den utrustning som krävs för att förbättra djurskyddet vid slakt. Analysen bygger på ett genomsnittligt företag för varje art i vart och ett av de länder som ingick i studien. Man utgick emellertid från att företag med högt genomflöde kan uppnå stordriftsfördelar. Investeringarnas ekonomiska avkastning varierar stort mellan olika fiskarter.

För företag med lägre årliga produktionsvolymer är investeringskostnaderna betydligt högre än för större företag. Den identifierade utrustningens kapacitet är sådan att den kan stå oanvänd under längre perioder. Alternativ – och billigare – utrustning kan komma att bli tillgänglig för mindre anläggningar. Emellertid fanns ingen information om sådana alternativ då studien genomfördes.

Resultatens kvalitet begränsades även av kvaliteten på de data som samlades in avseende de faktiska kostnaderna för bedövning och avlivning, särskilt finansiellt och kommersiellt känslig information. Det berodde främst på att få svar inkom från industrin eller på att dessa kostnader inte registrerats separat i företagens bokföring. I de fall industrin själv inte tillhandahöll tillräcklig information om kostnader samlades i stället uppskattningar in från utrustningstillverkare, vilket inte med säkerhet kan antas återspegla de faktiska driftskostnaderna. Det bör också noteras att studien gällde en specifik referensperiod – 2009–2013 – som kanske inte återspeglar trender över en längre period eller under åren efter 2013.

5.Slutsatser

Överlag kan det konstateras att de allmänna kraven i förordning (EG) nr 1099/2009 för djurskyddet för fisk vid slakt har bidragit till utvecklingen av en ram bestående av nationell lagstiftning och nationella riktlinjer för djurskyddet för odlad fisk i EU, särskilt för lax.

I vilken utsträckning OIE:s standarder för slakt uppfylls beror på vilken art det gäller. För lax tillämpas bästa praxis i de flesta fall, med några få undantag, i de länder som ingick i studien. När det gäller karp och regnbåge varierar uppfyllandet av standarderna beroende på vilken metod som används. Länderna i studien uppfyller däremot inte OIE:s standarder när det gäller havsabborre och guldsparid.

Den ekonomiska analysen visar att skillnaderna i produktionskostnad främst beror på industrins struktur och att stordriftsfördelar spelar en viktig roll. I de fall stordriftsfördelar kan uppnås är det troligt att det utökade djurskyddet bara får en liten effekt på tillverkningskostnaden, medan mindre anläggningar troligen påverkas i betydligt högre grad. Andra faktorer, såsom foder, arbetskraft och driftskostnader, förklarar de flesta större variationerna mellan företag och länder.

När det gäller större lax- och regnbågeanläggningar kunde det konstateras att investeringar för utökat djurskydd skulle kunna leda till arbetskraftsbesparingar som eventuellt är större än investeringskostnaderna.

Av den beställda studierapporten framgår det också att industrin som helhet sakta med säkert håller på att förbättra djurskyddet, vilket bevisas av den ökade användningen av mer humana metoder såsom elektrisk bedövning, utfasning av andra metoder, såsom koldioxidbedövning 16 , och införandet av privata standarder. Djurskyddet behöver emellertid fortfarande förbättras för vissa fiskarter, såsom havsabborre och guldsparid. Studiens resultat bekräftas av kommissionens översiktsrapport som utarbetades 2014–2015 17 .

I nuläget anser kommissionen att det inte är lämpligt att föreslå specifika krav för skydd av fisk vid tidpunkten för avlivning med tanke på att förordningens mål också kan uppnås genom frivilliga åtgärder, vilket de förbättringar som införts av industrin på senare år vittnar om. Det är också viktigt att notera att detta är en relativt ny och mycket mångsidig sektor jämfört med andra, mer traditionella produktionssystem som omfattar djur, och tekniken för utökat djurskydd håller fortfarande på att utvecklas. Mot bakgrund av den pågående utvecklingen drar kommissionen slutsatsen att ytterligare riktlinjer, om sådana behövs, helst bör utfärdas på medlemsstatsnivå. I alla händelser kommer kommissionen fortsätta att övervaka utvecklingen på området.

Det måste emellertid framhållas att det krävs mer forskning om skräddarsydda system för de fiskarter för vilka det fortfarande finns ett behov av att utveckla mer effektiva tekniker.

Kommissionen anser därför att det är mycket viktigt att utveckla ytterligare dialoger med berörda aktörer för att främja särskilda initiativ och projekt på detta område som skulle kunna vara till nytta för båda parter, både ur ekonomisk synvinkel och djurskyddssynvinkel. Med anledning av detta har kommissionen skapat ett mer systematiskt och synligt format för denna dialog inom ramen för EU:s plattform för djurskydd 18 . Plattformens huvudsakliga mål är att ge berörda parter (djurskyddsorganisationer, forskare, veterinärer, jordbrukare, aktörer inom livsmedelsbearbetning, livsmedelshandlare osv.) en möjlighet att dela med sig av sina problem, kunskaper och resurser för att bygga upp gemensamma aktiviteter.

(1)

   EUT L 303, 18.11.2009, s. 1.

(2)

   Mer allmänt kan det sägas att vattenbruk har stora miljökonsekvenser, varför detta har valts ut som ett av fyra prioriterade områden i kommissionens strategiska riktlinjer för en hållbar utveckling av vattenbruket i EU: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52013DC0229&from=EN  

(3)

   Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015, COM(2012) 6 final/2.

(4)

   Aquatic Animal Health Code, kapitel 7.3 ”Welfare aspects of stunning and killing of farmed fish for human consumption”.     http://www.oie.int/index.php?id=171&L=0&htmfile=chapitre_welfare_stunning_killing.htm  

(5)

   Vetenskapliga yttranden från Panelen för djurs hälsa och välbefinnande på begäran av Europeiska kommissionen om artspecifika djurskyddsaspekter beträffande de vanligaste systemen för bedövning och avlivning av odlad fisk.

Odlad karp: http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1013

Odlad regnbåge: http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1012

Odlad guldsparid och havsabborre: http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1010

Odlad lax: http://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/1011

(6)

   Welfare of farmed fish: Common practices during transport and at slaughter, Final Report (2017)  https://publications.europa.eu/en/publication-detail/-/publication/facddd32-cda6-11e7-a5d5-01aa75ed71a1/language-en/format-PDF/source-49981830

(7)

   Det vill säga de senaste åren för vilka Eurostat och STECF (Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen) har samlat in data om produktion och ekonomiska resultat inom sektorn i fråga.

(8)

    http://ec.europa.eu/fisheries/partners/stecf/index_en.htm  

(9)

   Översiktsrapport om genomförandet av bestämmelserna om vattenbruk (fisk) (2015) http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/overview_reports/details.cfm?rep_id=95

(10)

   Tabeller och diagram har hämtats från studierapporten Welfare of farmed fish: common practices during transport and at slaughter  https://publications.europa.eu/en/publication-detail/-/publication/facddd32-cda6-11e7-a5d5-01aa75ed71a1/language-en/format-PDF/source-49981830

(11)

   FEAP, 2015, European Aquaculture production report 2005–2014  www.feap.info/shortcut.asp?FILE=1402

(12)

https://www.mattilsynet.no/om_mattilsynet/gjeldende_regelverk/veiledere/veileder_fiskevelferd_ved_slakteri_for_akvakulturdyr_2014.9471/binary/Veileder%20fiskevelferd%20ved%20slakteri%20for%20akvakulturdyr%202014

(13)

http://thecodeofgoodpractice.co.uk/chapters/  

(14)

http://www.fishhealth.ie/FHU/sites/default/files/FHU_Files/Documents/FarmedSalmonidHealthHandbookOctober2011.pdf  

(15)

     Dessa kostnadsfaktorer behandlades mer ingående och omfattande i STECF:s rapporter om sektorns produktion och ekonomiska resultat.

(16)

     De nederländska myndigheterna underrättade kommissionen den 17 oktober 2017 om ett förslag till en ny nationell förordning om förbud mot traditionella slaktmetoder för ål och införande av humana elektriska bedövningsmetoder (anmälan 2017/0406/NL).

(17)

   Översiktsrapport om genomförandet av bestämmelserna om vattenbruk (fisk) (2015) http://ec.europa.eu/food/audits-analysis/overview_reports/details.cfm?rep_id=95

(18)

   Kommissionens beslut av den 24 januari 2017 om inrättande av kommissionens expertgrupp ”plattformen för djurskydd”, C/2017/0280, EUT C 31, 31.1.2017, s. 61.