EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 22.3.2017

COM(2017) 142 final

2017/0063(COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad

(Text av betydelse för EES)

{SWD(2017) 114 final}
{SWD(2017) 115 final}
{SWD(2017) 116 final}

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Allmän bakgrund

Motiv och syfte med förslaget

1. Vissa nationella konkurrensmyndigheter har inte verkställbara garantier för att kunna tillämpa EU:s konkurrensregler självständigt utan att ta emot instruktioner från offentliga eller privata organ. Ett antal myndigheter kämpar med otillräckliga mänskliga och finansiella resurser. Detta kan inverka på deras förmåga att effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna. Vissa nationella konkurrensmyndigheter kan t.ex. inte genomföra samtidiga inspektioner av alla medlemmar i en misstänkt kartell, vilket ger de andra värdefull tid att förstöra bevismaterial och undgå upptäckt. Andra saknar lämpliga kriminaltekniska it-verktyg för att finna bevis för överträdelser.

2. Många nationella konkurrensmyndigheter har inte alla de verktyg de behöver för att effektivt upptäcka och bekämpa överträdelser av konkurrensrätten. Vissa nationella konkurrensmyndigheter saknar grundläggande utredningsbefogenheter, t.ex. möjligheten att samla in uppgifter som lagras på mobiltelefoner, bärbara datorer, datorplattor osv. – en avgörande brist i den digitala tidsåldern. Deras utredningsbefogenheter är ofta verkningslösa eftersom de inte backas upp av effektiva påföljder om företag inte följer dem.

3. Alla nationella konkurrensmyndigheter kan inte utdöma verkningsfulla böter: I vissa medlemsstater hindrar den nationella lagstiftningen nationella konkurrensmyndigheter från att utdöma verkningsfulla böter för överträdelser av EU:s konkurrenslagstiftning; i vissa medlemsstater kan företag t.ex. omstrukturera sin verksamhet för att undgå böter. I vissa medlemsstater utdöms få eller inga böter för överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Nivån på böterna varierar kraftigt: påföljden för samma överträdelse kan vara mycket högre i en medlemsstat än i en annan utan att objektiva skäl motiverar denna skillnad.

4. Eftergiftsprogram är ett viktigt redskap för att upptäcka karteller. De uppmuntrar företagen att lämna värdefull information om karteller som de har deltagit i, i utbyte mot fullständig eller partiell immunitet mot böter. Företag som överväger att ansöka om eftergift behöver en tillräcklig grad av rättslig säkerhet för att ha ett incitament att samarbeta med myndigheterna. Detta är bl.a. fallet när företag ansöker om eftergift i olika medlemsstater därför att kartellen påverkar flera jurisdiktioner. Avvikelser mellan olika eftergiftsprogram i EU avskräcker företagen från att lägga korten på bordet och lägga fram bevis som styrker dessa konkurrensbegränsande förfaranden.

5. Brister och begränsningar i de nationella konkurrensmyndigheternas verktyg och garantier undergräver också systemet med parallell behörighet vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på grundval av ett nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket. Detta system är beroende av att myndigheterna kan lita på varandra när det gäller att genomföra utredningsåtgärder på varandras vägnar. Det fungerar dock inte väl när det fortfarande finns nationella konkurrensmyndigheter som inte har fullgoda utredningsverktyg. Andra brister i de nationella konkurrensmyndigheternas förmåga att tillhandahålla ömsesidigt bistånd undergräver också det europeiska system för efterlevnadskontroll av konkurrensreglerna som är tänkt att fungera som en sammanhängande helhet. Administrativa nationella konkurrensmyndigheter kan t.ex. inte begära verkställighet av sina böter över gränserna om den som gjort sig skyldig till överträdelsen saknar rättslig närvaro inom deras territorium. I den digitala tidsåldern säljer många företag via internet till potentiellt många länder men får endast ha rättslig närvaro i t.ex. en medlemsstat. Sådana företag är för närvarande befriade från att betala böterna.

Ett lagstiftningsförslag behövs därför för att ge de nationella konkurrensmyndigheterna möjlighet att effektivare kontrollera efterlevnaden av EU:s konkurrensregler för att säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna har de garantier för oberoende, de resurser samt de befogenheter för att kontrollera efterlevnad och ålägga böter som är nödvändiga. Undanröjandet av nationella hinder som hindrar nationella konkurrensmyndigheter från att effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna bidrar till att avhjälpa konkurrenssnedvridning på den inre marknaden och förhindrar att konsumenter och företag, ingeripet små och medelstora företag, missgynnas eller lider skada av sådana åtgärder. Dessutom säkerställs lika villkor och ett nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket om de nationella konkurrensmyndigheterna får möjlighet att verkligen ge varandra ömsesidigt bistånd.

Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

Förenlighet med unionens politik inom andra områden

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

Rättslig grund

Subsidiaritetsprincipen

Genom förordning (EG) nr 1/2003 inrättades ett decentraliserat system för kontroll av konkurrensreglernas efterlevnad, men detta system har ännu inte nått sin fulla potential. Det föreslagna direktivet skulle säkerställa en effektiv efterlevnadskontroll på nationell nivå genom att ge de nationella konkurrensmyndigheterna de garantier och instrument som de behöver för att vara effektiva tillsynsmyndigheter.

Kopplingar mellan konkurrensmyndigheternas eftergiftsprogram i EU

Proportionalitetsprincipen

Vad gäller de flesta aspekter kommer förslaget att fastställa miniminormer för att göra det möjligt för nationella konkurrensmyndigheterna att effektivt kontrollera efterlevnaden av EU:s konkurrensregler. Detta säkerställer en lämplig balans mellan att uppfylla de allmänna och särskilda målen för förslaget utan att det i onödan inkräktar på nationella traditioner. Medlemsstaterna kommer fortfarande att kunna fastställa högre standarder och anpassa sina regler till nationella särdrag. Medlemsstaterna kommer t.ex. att ha frihet att utforma, organisera och finansiera sina nationella konkurrensmyndigheter som de finner lämpligt, förutsatt att myndigheternas effektivitet säkerställs. Dessutom säkerställer det föreslagna direktivet att de medlemsstater som har gått in för en domstolsmodell för kontroll av konkurrensreglernas efterlevnad respekteras fullständigt för sitt val.

Val av instrument

Syftet med detta förslag till direktiv är att effektivisera de nationella konkurrensmyndigheterna på ett sätt som beaktar medlemsstaternas rättstraditioner och institutionella särdrag samtidigt som man inte tillämpar en standardlösning som antas passa alla. Ett direktiv är följaktligen det bästa sättet att säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna har de garantier de behöver för effektivare efterlevnadskontroll utan att det i onödan inkräktar på nationella särdrag och traditioner. Till skillnad från en förordning ger det medlemsstaterna möjlighet att själva välja de lämpligaste sätten att genomföra åtgärderna i direktivet. Dessutom är ett direktiv ett flexibelt verktyg för att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har de garantier för oberoende, de resurser och de befogenheter för att kontrollera efterlevnad och ålägga böter som är nödvändiga, samtidigt som medlemsstaterna ges utrymme att gå längre om de så önskar.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

Samråd med berörda parter

Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

Konsekvensbedömning

Grundläggande rättigheter

4.BUDGETKONSEKVENSER

5.ÖVRIGA INSLAG

Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Genomförandeplanen omfattar i) en enda kontaktpunkt med kommissionen via en funktionsbrevlåda som medlemsstaterna kan använda för alla frågor i samband med det föreslagna direktivet och ii) en rad åtgärder som ska vidtas av kommissionen och medlemsstaterna för att komma till rätta med de tre största utmaningarna för genomförandet: a) genomföra direktivet inom angiven tidsram, b) tillhandahålla utbildning och stöd till nationella konkurrensmyndigheter, och (c) säkerställa att företagen får tillräcklig information.

Kommissionen kommer att övervaka införlivandet och genomförandet av direktivet, både under perioden fram till datumet för införlivande och efter införlivandet.

En efterhandsutvärdering av direktivet kommer att genomföras efter 5 år från datumet för dess införlivande.

Förklarande dokument

Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

Befogenheter och förfaranden som gäller utredningar och beslutsfattande är konkurrensmyndigheternas huvudsakliga arbetsredskap. I dagsläget finns det dock ett lapptäcke av befogenheter över hela EU, och många nationella konkurrensmyndigheter har inte alla de befogenheter de behöver. Omfattningen av de nationella konkurrensmyndigheternas befogenheter att bedriva utredningar och fatta beslut varierar avsevärt, vilket kan påverka deras effektivitet på ett avgörande sätt.

2017/0063 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 103 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 21 ,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)Artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) tillhör tvingande rätt och bör tillämpas effektivt i hela unionen för att säkerställa att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids. En effektiv kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget är nödvändig för att säkerställa öppnare konkurrensutsatta marknader i Europa, där företagen konkurrerar mer på sina egna meriter och utan hinder för marknadstillträde skapade av företag, så att företagen kan generera välstånd och skapa arbetstillfällen. Detta skyddar konsumenterna från affärsmetoder som håller priserna på varor och tjänster på en konstgjort hög nivå och förbättrar urvalet av innovativa varor och tjänster för konsumenterna.

(2)Den offentliga kontrollen av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget sköts av de nationella konkurrensmyndigheterna i medlemsstaterna jämsides med kommissionen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1/2003 22 . De nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen bildar tillsammans ett nätverk av offentliga myndigheter som tillämpar EU:s konkurrensregler i nära samarbete (Europeiska konkurrensnätverket).

(3)Enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1/2003 ska de nationella konkurrensmyndigheterna och domstolarna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på avtal eller förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. I praktiken tillämpar de flesta nationella konkurrensmyndigheter nationella konkurrensrättsliga bestämmelser parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Följaktligen kommer detta direktiv, vars syfte är att säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna har de garantier för oberoende och de befogenheter att kontrollera efterlevnad och ålägga böter som är nödvändiga för att kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på ett effektivt sätt, oundvikligen att påverka nationella konkurrensrättsliga bestämmelser som tillämpas parallellt av nationella konkurrensmyndigheter.

(4)Om de nationella konkurrensmyndigheterna ges befogenhet att inhämta all information i digital form om det företag som är föremål för utredning, oavsett i vilken form informationen lagras, bör det dessutom också påverka omfattningen av de nationella konkurrensmyndigheternas befogenheter när de, i ett tidigt skede av förfarandet, vidtar relevanta utredningsåtgärder också på grundval av bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Om nationella konkurrensmyndigheter skulle ges inspektionsbefogenheter av olika räckvidd beroende på om de slutligen kommer att tillämpa endast bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning eller också artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget samtidigt, skulle det hindra en effektiv kontroll av konkurrensreglernas efterlevnad på den inre marknaden. Direktivets räckvidd bör således omfatta både tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på fristående grund och tillämpningen av nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt i samma ärende. Detta gäller med undantag av skydd för förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet och förlikningsinlagor som också utsträcks till nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas på fristående grund.

(5)På grund av nationell lagstiftning saknar många nationella konkurrensmyndigheter nödvändiga garantier för oberoende och befogenheter att kontrollera efterlevnad och ålägga böter för att kunna tillämpa dessa regler effektivt. Detta påverkar negativt deras förmåga att i praktiken tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget när så är lämpligt. Många nationella konkurrensmyndigheter saknar till exempel effektiva verktyg i nationell lagstiftning för att hitta bevis för överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget eller att bötfälla företag som bryter mot lagen, eller har inte de resurser som behövs för att i praktiken kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Detta kan hindra dem från att vidta åtgärder överhuvudtaget eller leder till att de begränsar sin efterlevnadskontroll. Många nationella konkurrensmyndigheter saknar operativa verktyg och garantier för att effektivt kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, vilket innebär att utgången av förfarandena kan bli mycket olika för företag som ägnar sig åt konkurrensbegränsande förfaranden beroende på vilken medlemsstat de är verksamma i: de blir kanske inte föremål för någon kontroll överhuvudtaget enligt artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget eller blir föremål för ineffektiv kontroll. I vissa medlemsstater kan exempelvis företag undgå ansvar för böter helt enkelt genom en omstrukturering. En ojämn kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget leder till missade chanser att undanröja hinder för marknadstillträde och att skapa mer öppna och konkurrensutsatta marknader i hela Europeiska unionen där företag konkurrerar utifrån sina egna meriter. Företag och konsumenter blir lidande särskilt i de medlemsstater där nationella konkurrensmyndigheter är sämre rustade att kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna. Företag kan inte konkurrera av egen kraft om det finns fristäder där konkurrensbegränsande förfaranden kan tillämpas ostraffat, t.ex. därför att bevis på illojal konkurrens inte kan samlas in eller därför att företagen kan undgå ansvar för böter. Företagen har därför ett negativt incitament att gå in på sådana marknader och att utöva etableringsrätten och tillhandahålla varor och tjänster där. Konsumenter i medlemsstater med mindre efterlevnadskontroll går miste om fördelarna med en effektiv kontroll av konkurrensreglernas efterlevnad. En ojämn kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget i hela EU snedvrider således konkurrensen på den inre marknaden och undergräver dess funktion.

(6)Brister och begränsningar i de nationella konkurrensmyndigheternas verktyg och garantier undergräver också systemet med parallell behörighet för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget som är utformat för att fungera som en sammanhängande helhet på grundval av ett nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket. Detta system är beroende av att myndigheterna kan lita på varandra när det gäller att genomföra utredningsåtgärder på varandras vägnar. Det fungerar dock inte väl när det fortfarande finns nationella konkurrensmyndigheter som inte har fullgoda utredningsverktyg. I andra viktiga avseenden är de nationella konkurrensmyndigheterna inte i stånd att ge varandra ömsesidigt bistånd. I de flesta medlemsstater kan exempelvis företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet undgå att betala böter helt enkelt genom att inte ha rättslig närvaro inom vissa områden i de medlemsstater där de är verksamma. Detta minskar incitamenten att följa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Den ineffektiva efterlevnadskontroll som blir följden snedvrider konkurrensen för laglydiga företag och urholkar konsumenternas förtroende för den inre marknaden, särskilt i den digitala miljön.

(7)För att säkerställa ett verkligt gemensamt område för kontroll av konkurrensreglernas efterlevnad inom EU som ger mer likvärdiga konkurrensvillkor för företag som är verksamma på den inre marknaden och minskar de ojämlika villkoren för konsumenterna är det nödvändigt att införa minimigarantier för oberoende och resurser och grundläggande befogenheter för att kontrollera efterlevnad och ålägga böter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, så att de nationella konkurrensmyndigheterna kan arbeta med full effekt.

(8)Det är lämpligt att basera detta direktiv på den dubbla rättsliga grund som artiklarna 103 och 114 i EUF-fördraget utgör. Orsaken är att detta direktiv inte endast omfattar tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och tillämpningen av bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning parallellt med dessa artiklar, utan också luckorna och bristerna i de nationella konkurrensmyndigheternas verktyg och garantier för att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, vilket har en negativ inverkan på såväl konkurrens som en väl fungerande inre marknad.

(9)Att införa minimigarantier för att säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på ett effektivt sätt påverkar inte medlemsstaternas möjligheter att behålla eller införa mer omfattande garantier för oberoende och resurser för de nationella konkurrensmyndigheterna och mer detaljerade bestämmelser om befogenheter för dessa myndigheter att kontrollera efterlevnad och ålägga böter. Medlemsstaterna får i synnerhet ge nationella konkurrensmyndigheter ytterligare befogenheter utöver de grundläggande befogenheter som föreskrivs i detta direktiv för att förbättra deras effektivitet.

(10)Omvänt behövs närmare föreskrifter när det gäller villkoren för beviljande av eftergift för hemliga karteller. Företagen kommer att erkänna sin medverkan i hemliga karteller endast om de har tillräcklig rättslig säkerhet om huruvida de kommer att beviljas immunitet mot böter. De tydliga skillnaderna mellan de eftergiftsprogram som är tillämpliga i medlemsstaterna ger upphov till rättslig osäkerhet för företag som kan tänkas ansöka om eftergift, vilket kan försvaga deras incitament att ansöka om eftergift. Om medlemsstaterna skulle kunna införa eller tillämpa antingen mer eller mindre restriktiva regler för eftergift inom det område som omfattas av detta direktiv skulle det inte endast strida mot målet att upprätthålla incitament för sökande i syfte att göra kontrollen av konkurrensreglernas efterlevnad i unionen så effektiv som möjligt, utan det skulle också riskera att äventyra de likvärdiga villkoren för företag som är verksamma på den inre marknaden. Detta hindrar inte medlemsstaterna från att tillämpa eftergiftsprogram som inte enbart omfattar hemliga karteller, utan också andra överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och motsvarande nationella bestämmelser.

(11)Detta direktiv är inte tillämpligt på nationella lagar i den mån de föreskriver straffrättsliga påföljder för fysiska personer, med undantag för de regler som styr samspelet mellan eftergiftsprogram och åläggandet av påföljder för fysiska personer.

(12)Utövandet av de befogenheter som tilldelats nationella konkurrensmyndigheter bör bli föremål för lämpliga skyddsåtgärder som åtminstone uppfyller normerna i allmänna principer i EU-rätten och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Dessa skyddsåtgärder omfattar rätten till god förvaltning och respekt för företagens rätt till försvar, där ett väsentligt inslag är rätten att höras. Nationella konkurrensmyndigheterna bör i synnerhet informera de parter som är föremål för utredning om de preliminära invändningar som har gjorts mot dem enligt artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget innan de fattar ett beslut som negativt påverkar deras intressen, och dessa parter bör ha möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt lämna sina synpunkter på dessa anmärkningar innan ett sådant beslut fattas. Parter som har delgivits preliminära invändningar om en påstådd överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget bör ha tillgång till relevant ärendeakt hos de nationella konkurrensmyndigheterna för att effektivt kunna utöva sin rätt till försvar. Detta är med förbehåll för företagens berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas och omfattar inte konfidentiell information och interna handlingar hos, och skriftväxling mellan, de nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen. Dessutom bör mottagarna av slutliga beslut som nationella konkurrensmyndigheter fattat med tillämpning av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget ha rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, i enlighet med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Sådana slutgiltiga beslut bör motiveras så att mottagarna av dem kan få reda på skälen för beslutet och utöva sin rätt till ett effektivt rättsmedel. Vid utformningen av dessa skyddsåtgärder bör man finna en jämvikt mellan respekten för de grundläggande rättigheterna för företag och skyldigheten att säkerställa att artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget tillämpas på ett effektivt sätt.

(13)Åtgärden att ge de nationella konkurrensmyndigheterna befogenhet att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på ett opartiskt sätt och i det gemensamma intresset av en effektiv kontroll av att EU:s konkurrensregler efterlevs är en väsentlig beståndsdel i en effektiv och enhetlig tillämpning av dessa regler.

(14)De nationella konkurrensmyndigheternas oberoende bör stärkas för att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. För detta ändamål bör en uttrycklig bestämmelse införas i nationell rätt för att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter, när de tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, skyddas mot yttre inblandning eller politiska påtryckningar som kan äventyra deras oberoende bedömning av frågor de har att ta ställning till. Därför bör regler fastställas på förhand om grunderna för avsättning av medlemmarna i de nationella konkurrensmyndigheternas beslutande organ för att på så sätt förhindra varje rimligt tvivel om myndighetens neutralitet eller dess oemottaglighet för externa faktorer.

(15)För att säkerställa de nationella konkurrensmyndigheternas oberoende bör deras anställda och medlemmarna i det beslutande organet agera med integritet och avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras uppdrag. Behovet av att förhindra att en oberoende bedömning av det beslutande organets personal eller ledamöter äventyras innebär att dessa under sin anställning eller sin mandatperiod och under en rimlig period därefter bör avstå från all annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet som står i strid med deras uppdrag. Vidare innebär detta också att de under sin anställning eller sin mandatperiod inte bör ha ett intresse i företag eller organisationer som står i förbindelse med en nationell konkurrensmyndighet i den mån detta kan äventyra deras oberoende. Personalen och ledamöterna i det beslutande organet bör redogöra för eventuella intressen eller tillgångar som skulle kunna skapa en intressekonflikt i utövandet av deras uppdrag. De bör vara skyldiga att informera det beslutande organet, övriga ledamöter i detta eller, i fråga om nationella konkurrensmyndigheter där en enda person har beslutsbefogenheter, tillsättningsmyndigheten om de vid utövandet av sitt uppdrag uppmanas att besluta i en fråga där de har ett intresse som kan påverka deras opartiskhet.

(16)De nationella konkurrensmyndigheternas oberoende hindrar varken rättslig prövning eller parlamentarisk övervakning i enlighet med medlemsstaternas lagstiftning. Krav på ansvarsskyldighet bidrar också till att säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheternas åtgärder är trovärdiga och legitima. Proportionerliga krav på ansvarsskyldighet innefattar att nationella konkurrensmyndigheter offentliggör periodiska rapporter om sin verksamhet till en statlig myndighet eller ett parlamentariskt organ. Nationella konkurrensmyndigheters utgifter kan också underkastas kontroll eller övervakning förutsatt att detta inte påverkar deras oberoende.

(17)Nationella konkurrensmyndigheterna bör kunna prioritera sina förfaranden för tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget för att effektivt utnyttja sina resurser och för att de ska kunna inrikta sig på att förebygga och få slut på konkurrensbegränsande beteende som snedvrider konkurrensen på den inre marknaden. De bör därför ha möjlighet att avvisa klagomål på den grunden att de inte är en prioriterad fråga. Detta bör inte påverka de nationella behöriga myndigheternas befogenhet att avvisa klagomål på andra grunder (t.ex. bristande behörighet) eller att besluta att det inte finns skäl för dem att ingripa. Nationella konkurrensmyndigheters befogenhet att prioritera sina förfaranden för efterlevnadskontroll påverkar inte rätten för en medlemsstats regering att utfärda allmänna politiska riktlinjer eller prioriteringsriktlinjer till nationella konkurrensmyndigheter som inte har något samband med specifika förfaranden för tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

(18)Nationella konkurrensmyndigheter bör ha nödvändiga resurser i form av personal, expertis, finansiella medel och teknisk utrustning för att säkerställa att de på ett effektivt sätt kan utföra sina uppgifter vid tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Om deras uppdrag och befogenheter enligt nationell lag utvidgas bör de resurser som är nödvändiga för att fullgöra dessa uppgifter trots detta vara tillräckliga.

(19)Nationella konkurrensmyndigheter behöver ett minimum av gemensamma utrednings- och beslutsbefogenheter för att effektivt kunna kontrollera efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

(20)Nationella konkurrensmyndigheter bör ges befogenhet att ha ändamålsenliga utredningsbefogenheter för att upptäcka eventuella avtal, beslut eller samordnade förfaranden som är förbjudna enligt artikel 101 i EUF-fördraget eller missbruk av dominerande ställning som är förbjudet enligt artikel 102 i EUF-fördraget under alla skeden av förfarandet inför dem.

(21)Nationella administrativa konkurrensmyndigheters utredningsbefogenheter behöver vara lämpade för att klara av den digitala miljön och bör göra det möjligt för de nationella konkurrensmyndigheterna att få all information i digital form, även uppgifter som erhållits på kriminalteknisk väg, som avser det företag eller den företagssammanslutning som är föremål för utredningsåtgärden, oavsett på vilket medium uppgifterna lagras, t.ex. på bärbara datorer, mobiltelefoner och annan mobil utrustning.

(22)Nationella administrativa konkurrensmyndigheter bör ha befogenhet att inspektera lokaler hos både företag och företagssammanslutningar som är föremål för förfaranden för tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, samt andra marknadsaktörer som kan vara i besittning av information som är av betydelse för dessa förfaranden. Nationella administrativa konkurrensmyndigheter bör kunna genomföra dessa inspektioner när det åtminstone finns rimliga skäl att misstänka en överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget.

(23)För att vara effektiv bör nationella administrativa konkurrensmyndigheters befogenhet att genomföra inspektioner göra det möjligt för dem att få tillgång till information som är tillgänglig för det företag eller den företagssammanslutning eller den person som är föremål för inspektion och som är knuten till det företag som är under utredning.

(24)För att inspektioner ska dra ut på tiden så lite som möjligt bör nationella administrativa konkurrensmyndigheter ha befogenhet att fortsätta att göra sökningar av kopior eller utdrag från räkenskaper och affärshandlingar som avser den affärsverksamhet som bedrivs av det företag eller den företagssammanslutning som är föremål för inspektion i myndighetens lokaler eller i andra särskilt utsedda lokaler.

(25)Erfarenheten visar att affärshandlingar kan förvaras hemma hos företagens direktörer och andra personer som arbetar för företagen, särskilt med den ökade användningen av mer flexibla arbetsformer. För att säkerställa att inspektionerna är effektiva bör nationella administrativa konkurrensmyndigheter ha befogenhet att beträda alla lokaler, även privata bostäder, om det finns en rimlig misstanke om att affärshandlingar förvaras där som kan vara av betydelse för att bevisa en allvarlig överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget. Utövandet av denna befogenhet bör dock vara underordnat ett förhandstillstånd från en rättslig myndighet. Detta hindrar inte medlemsstaterna från att i extremt brådskande fall anförtro en nationell rättslig myndighets uppgifter till en nationell administrativ konkurrensmyndighet som agerar som rättslig myndighet.

(26)Nationella konkurrensmyndigheter bör ha effektiva befogenheter att begära att sådana upplysningar ska lämnas som krävs för att upptäcka avtal, beslut eller samordnade förfaranden som är förbjudna enligt artikel 101 i EUF-fördraget eller missbruk av dominerande ställning som är förbjudet enligt artikel 102 i EUF-fördraget. Detta bör inbegripa rätten att begära upplysningar, oavsett var de lagras, som är tillgängliga för mottagaren av begäran om upplysningar. Erfarenheten visar att upplysningar som lämnats frivilligt av tredje man, såsom konkurrenter, kunder och konsumenter på marknaden, också kan vara en värdefull informationskälla för en väl underbyggd och robust efterlevnadskontroll och nationella konkurrensmyndigheter bör uppmuntra detta.

(27)Nationella konkurrensmyndigheter bör förfoga över effektiva medel för att återställa konkurrensen på marknaden genom att ålägga proportionella strukturella och beteendemässiga åtgärder.

(28)Om företag eller företagssammanslutningar i samband med ett förfarande som kan leda till att ett avtal eller förfarande förbjuds erbjuder nationella konkurrensmyndigheter att göra sådana åtaganden att deras betänkligheter undanröjs, bör dessa myndigheter kunna fatta beslut som gör dessa åtaganden bindande för och verkställbara mot de berörda företagen. I sådana beslut om åtaganden bör det fastställas att det inte längre finns skäl för de nationella konkurrensmyndigheterna att ingripa utan att det dras någon slutsats om huruvida en överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget har skett. Beslut om åtaganden påverkar inte befogenheterna för medlemsstaternas konkurrensmyndigheter och domstolar att göra ett sådant fastställande av en överträdelse och fatta beslut i ett ärende.

(29)För att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget bör nationella konkurrensmyndigheter ha befogenhet att ålägga effektiva, proportionella och avskräckande böter för företag och företagssammanslutningar för överträdelser av artikel 101 eller artikel 102, antingen direkt själva genom ett administrativt förfarande eller genom att begära åläggande av böter i icke-straffrättsliga domstolsförfaranden. Detta gäller utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver att påföljder ska åläggas av domstol i straffrättsliga förfaranden för överträdelse av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

(30)För att säkerställa att företag och företagssammanslutningar underkastar sig de nationella konkurrensmyndigheternas utrednings- och beslutsbefogenheter måste dessa myndigheter vara i stånd att ålägga verkningsfulla böter för bristande efterlevnad samt förelägga viten för att tvinga fram efterlevnad av dessa befogenheter, antingen själva direkt genom ett administrativt förfarande eller genom att begära åläggande av böter i ett icke-straffrättsligt domstolsförfarande. Detta gäller utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver att sådana böter ska åläggas av domstolar i straffrättsliga förfaranden. Dessutom påverkar detta direktiv varken nationella regler om beviskrav eller nationella konkurrensmyndigheters skyldighet att fastställa sakförhållandena i det aktuella ärendet, förutsatt att sådana regler och skyldigheter är förenliga med de allmänna principerna i unionsrätten. Böter och viten bör fastställas i proportion till den totala omsättningen för de berörda företagen och företagssammanslutningarna.

(31)För att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget bör begreppet företag enligt artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget tillämpas i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol och förstås som en ekonomisk enhet, även om denna består av flera fysiska eller juridiska personer. I enlighet med detta bör nationella konkurrensmyndigheter kunna tillämpa begreppet företag för att hålla ett moderbolag ansvarigt, och bötfälla detta bolag, för ett av sina dotterbolags agerande när detta moderbolag och dess dotterbolag utgör en enda ekonomisk enhet. För att förhindra att företag undgår ansvar för böter för överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget genom att vidta rättsliga eller organisatoriska förändringar bör nationella konkurrensmyndigheter kunna hålla juridiska eller ekonomiska efterträdare till det ansvariga företaget ansvariga och ålägga dem böter för en överträdelse av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol.

(32)För att säkerställa att de böter som åläggs för överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget återspeglar överträdelsens ekonomiska betydelse, bör de nationella konkurrensmyndigheterna ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är. De nationella konkurrensmyndigheterna bör också kunna fastställa böter som står i proportion till överträdelsens varaktighet. Dessa faktorer bör bedömas i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol. I synnerhet vad gäller bedömningen av hur allvarlig en överträdelse är har Europeiska unionens domstol slagit fast att hänsyn måste tas till omständigheterna i det enskilda fallet, det sammanhang i vilket överträdelsen ägde rum och den avskräckande effekt som böterna har. Faktorer som kan komma att utgöra en del av denna bedömning är omsättningen för de varor och tjänster som överträdelsen avser samt företagets storlek och ekonomiska styrka, eftersom de återspeglar det inflytande som företaget har kunnat utöva på marknaden. Dessutom visar förekomsten av upprepade överträdelser som samma företag gjort sig skyldigt till dess benägenhet att begå sådana överträdelser och är därför en mycket viktig indikator på hur allvarligt agerandet i fråga har varit och följaktligen behovet av att höja nivån på böterna för att uppnå en effektiv avskräckande verkan. Vid fastställandet av de böter som ska åläggas bör de nationella konkurrensmyndigheterna beakta värdet av företagets försäljning av varor och tjänster som överträdelsen direkt eller indirekt avser. På motsvarande sätt bör nationella konkurrensmyndigheter ha rätt att höja de böter som ska åläggas företag eller företagssammanslutningar som fortsätter med samma eller begår en liknande överträdelse efter det att kommissionen eller en nationell konkurrensmyndighet har fattat ett beslut i vilket samma företag eller företagssammanslutning konstateras ha överträtt artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget.

(33)Erfarenheten har visat att företagssammanslutningar regelbundet spelar en roll i konkurrensöverträdelser, och nationella konkurrensmyndigheter bör kunna ålägga sådana sammanslutningar verkningsfulla böter. Vid bedömningen av överträdelsens allvar i syfte att fastställa bötesbeloppet i förfaranden mot företagssammanslutningar där överträdelsen har samband med dess medlemmars verksamhet, bör hänsyn tas till summan av försäljningen från de företag som är medlemmar i den sammanslutning av varor och tjänster som överträdelsen direkt eller indirekt gäller. För att säkerställa en effektiv indrivning av de böter som ålagts företagssammanslutningar för överträdelser som dessa har begått, är det nödvändigt att fastställa på vilka villkor nationella konkurrensmyndigheter får kräva betalning av böterna från sammanslutningens medlemmar om sammanslutningen inte är solvent. De nationella konkurrensmyndigheterna bör därvid ta hänsyn till den relativa storleken på de företag som tillhör sammanslutningen och särskilt situationen för små och medelstora företag. Betalning av böterna av en eller flera medlemmar av en sammanslutning påverkar inte de bestämmelser i nationell lagstiftning som föreskriver indrivning av det inbetalade beloppet från andra medlemmar i sammanslutningen.

(34)Böternas avskräckande verkan varierar kraftigt i EU, och i vissa medlemsstater är det högsta bötesbelopp som kan fastställas mycket lågt. För att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter kan fastställa avskräckande böter bör det högsta bötesbeloppet sättas på en nivå som inte är mindre än 10 % av den totala globala omsättningen för det berörda företaget. Detta bör inte hindra medlemsstaterna från att upprätthålla eller införa ett högre högsta bötesbelopp.

(35)Eftergiftsprogram är ett viktigt instrument för att upptäcka hemliga karteller och bidrar därmed till effektiv lagföring av och åläggande av sanktioner för de allvarligaste överträdelserna av konkurrensrätten. För närvarande råder dock markanta skillnader mellan de eftergiftsprogram som är tillämpliga i medlemsstaterna. Dessa skillnader leder till rättslig osäkerhet för företag som begått en överträdelse om på vilka villkor de kan ansöka om eftergift samt deras immunitetsstatus enligt respektive eftergiftsprogram. En sådan osäkerhet kan försvaga incitamenten för företag som kan tänkas ansöka om eftergift att verkligen göra detta. Detta kan i sin tur leda till mindre effektiv kontroll av konkurrensreglernas efterlevnad i unionen eftersom färre hemliga karteller avslöjas.

(36)Skillnaderna mellan eftergiftsprogram på medlemsstatsnivå äventyrar också de likvärdiga konkurrensvillkoren för företag som är verksamma på den inre marknaden. Det är därför lämpligt att öka den rättsliga säkerheten genom att minska dessa skillnader.

(37)Nationella konkurrensmyndigheter bör bevilja företag immunitet mot och nedsättning av böter om vissa villkor är uppfyllda. Företag bör anses ha försett en nationell konkurrensmyndighet med bevis för en hemlig kartell som gör det möjligt att konstatera en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget om den nationella konkurrensmyndigheten inte hade tillräckliga bevis för att konstatera en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget i samband med samma kartell vid den tidpunkt då företaget lämnade in sådan bevisning.

(38)Sökande bör ha möjlighet att ansöka om eftergift skriftligt eller, när så är lämpligt, på annat sätt som inte leder till framställning av handlingar, upplysningar eller annat material som sökanden har i sin besittning, sitt förvar eller under sin kontroll. I detta syfte bör de nationella konkurrensmyndigheterna ha ett system som gör det möjligt för dem att godta ansökningar om eftergift antingen muntligt eller på annat sätt, t.ex. i digital form.

(39)Sökande som har ansökt om eftergift till Europeiska kommissionen i samband med en påstådd hemlig kartell bör kunna lämna in förenklade ansökningar som gäller samma kartell till de nationella konkurrensmyndigheter som de anser vara lämpliga. Nationella konkurrensmyndigheter bör godta förenklade ansökningar som innehåller en minimiuppsättning information om den påstådda kartellen och inte begära ytterligare upplysningar utöver detta minimum innan de avser att agera i ärendet. Det ankommer emellertid på sökandena att underrätta de nationella konkurrensmyndigheter till vilka de har lämnat förenklade ansökningar i det fallet att omfattningen av deras ansökan om eftergift till kommissionen ändras. Nationella konkurrensmyndigheter bör förse sökande med ett mottagningsbevis med uppgift om datum och klockslag för mottagandet och informera sökanden om huruvida de redan har mottagit en tidigare förenklad ansökan eller ansökan om eftergift rörande samma kartell. När kommissionen har beslutat att inte gå vidare med ärendet, helt eller delvis, bör sökande ha möjlighet att lämna in fullständiga ansökningar om eftergift till de nationella konkurrensmyndigheter till vilka de har lämnat in förenklade ansökningar.

(40)Rättslig osäkerhet om huruvida företagens anställda är skyddade från individuella sanktioner kan hindra potentiella sökande från att ansöka om eftergift. Nuvarande och tidigare anställda och direktörer för de företag som ansöker om immunitet mot böter hos konkurrensmyndigheter bör följaktligen skyddas från sanktioner som åläggs av offentliga myndigheter för deras deltagande i den hemliga kartell som omfattas av ansökan. Ett sådant skydd bör förutsätta att dessa anställda och direktörer aktivt samarbetar med de berörda nationella konkurrensmyndigheterna och att ansökan om förmånlig behandling inlämnats innan det straffrättsliga förfarandet inleddes.

(41)I ett system med parallell behörighet att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget krävs ett nära samarbete mellan nationella konkurrensmyndigheter. I synnerhet när en nationell konkurrensmyndighet genomför en inspektion på en annan nationell konkurrensmyndighets vägnar i enlighet med artikel 22.1 i rådets förordning (EG) nr 1/2003, bör närvaro och bistånd av tjänstemän från den ansökande myndigheten möjliggöras för att öka effektiviteten i sådana inspektioner genom att tillhandahålla ytterligare resurser, kunskap och teknisk sakkunskap.

(42)På samma sätt bör förfaranden införas för att nationella konkurrensmyndigheter ska kunna begära ömsesidigt bistånd för delgivning av preliminära invändningar och beslut och för verkställighet av beslut om att ålägga böter eller förelägga viten när det berörda företaget saknar rättslig närvaro på deras territorium. Detta skulle säkerställa en effektiv kontroll av efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bidra till att den inre marknaden fungerar väl.

(43)För att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter effektivt kan kontrollera efterlevnaden av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget behövs det genomförbara bestämmelser om tillfälligt avbrytande av preskriptionsfrister. Framför allt i ett system med parallell behörighet bör nationella preskriptionsfrister avbrytas tillfälligt medan förfarandena pågår vid nationella konkurrensmyndigheter i en annan medlemsstat eller vid kommissionen. Detta hindrar inte medlemsstaterna från att upprätthålla eller införa absoluta preskriptionsfrister, förutsatt att sådana absoluta tidsfristers varaktighet inte leder till att det blir omöjligt eller orimligt svårt att i praktiken tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

(44)För att säkerställa att ärenden handläggs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt inom ramen för Europeiska konkurrensnätverket bör de nationella administrativa konkurrensmyndigheterna i de medlemsstater där en nationell administrativ konkurrensmyndighet har behörighet att utreda överträdelser av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget och där en nationell rättslig konkurrensmyndighet har behörighet att anta ett beslut i vilket överträdelsen konstateras och/eller ett beslut om att ålägga böter, kunna väcka direkt talan vid den nationella rättsliga konkurrensmyndigheten. Dessutom, i den mån nationella domstolar fungerar som överprövningsdomstolar i förfaranden mot verkställighetsbeslut som fattats av nationella konkurrensmyndigheter med tillämpning av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget, bör nationella administrativa konkurrensmyndigheter i sig själva ha full rätt att delta som åklagare, svarande eller motpart i dessa förfaranden och åtnjuta samma rättigheter som en sådan part i dessa förfaranden.

(45)Risken för att material där företag anger sig själva lämnas ut utanför ramen för den utredning för vilken materialet tillhandahölls kan försvaga incitamenten för företag som potentiellt kan tänkas ansöka om eftergift att samarbeta med konkurrensmyndigheterna. Som en följd av detta, oavsett i vilken form förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet lämnas in, bör information i sådana förklaringar som erhållits genom tillgång till ärendeakten användas endast om det är nödvändigt för utövandet av rätten till försvar i förfaranden vid domstolar i medlemsstaterna i vissa mycket begränsade fall som är direkt knutna till det ärende i vilket tillgång har beviljats. Detta bör inte hindra konkurrensmyndigheterna från att offentliggöra sina beslut i enlighet med tillämpliga unionsregler eller nationella regler.

(46)Bevisning är ett viktigt inslag i efterlevnadskontrollen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Nationella konkurrensmyndigheter bör ha möjlighet att beakta relevant bevisning oavsett om den är i skriftlig, muntlig eller inspelad form, inklusive hemliga ljudupptagningar som gjorts av juridiska eller fysiska personer, förutsatt att detta inte är den enda beviskällan. Detta påverkar inte rätten att höras.

(47)För att stödja ett nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket bör kommissionen upprätthålla, utveckla, hysa, driva och stödja ett centralt informationssystem (Europeiska konkurrensnätverkssystemet) i överensstämmelse med relevanta standarder för sekretess, dataskydd och datasäkerhet. Europeiska konkurrensnätverket är beroende av interoperabilitet för att fungera effektivt och ändamålsenligt. Unionens allmänna budget bör stå för kostnaderna för underhåll, utveckling, värdskap, användarstöd och drift av det centrala informationssystemet samt andra administrativa kostnader som uppstår i samband med Europeiska konkurrensnätverkets verksamhet, i synnerhet kostnader för anordnande av möten. Fram till 2020 väntas kostnaderna för Europeiska konkurrensnätverkssystemet täckas av programmet för lösningar för interoperabilitet och gemensamma ramar för europeiska offentliga förvaltningar (ISA2-programmet), med hänsyn tagen till programmets tillgängliga resurser samt dess valbarhetskriterier och prioritetskriterier.

(48)Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har de garantier för oberoende, de resurser samt de befogenheter för att kontrollera efterlevnad och ålägga böter som är nödvändiga för att effektivt kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och nationell konkurrenslagstiftning parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och för att säkerställa den inre marknadens och Europeiska konkurrensnätverkets effektiva funktion, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på egen hand och detta mål på grund av den effektivitet och enhetlighet som krävs vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget kan uppnås bättre av unionen ensam, i synnerhet med tanke på dess geografiska räckvidd, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(49)I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument 23 har medlemsstaterna åtagit sig att i motiverade fall åtfölja anmälan om införlivandeåtgärder med ett eller flera förklarande dokument om förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.I detta direktiv anges vissa regler för att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har de garantier för oberoende, de resurser samt de befogenheter för att kontrollera efterlevnad och ålägga böter som är nödvändiga för att effektivt kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, så att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids och konsumenter och företag inte missgynnas genom nationella lagar och åtgärder som hindrar de nationella konkurrensmyndigheterna från att effektivt kontrollera efterlevnaden av EU:s konkurrensregler. Direktivets tillämpningsområde omfattar tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning som tillämpas parallellt med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på samma ärende, med undantag för artikel 29.2 som även omfattar fall där endast nationell konkurrenslagstiftning tillämpas.

2.I detta direktiv anges vissa regler om ömsesidigt bistånd för att säkerställa att den inre marknaden och systemet med nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket fungerar smidigt.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1) nationell konkurrensmyndighet: en myndighet som en medlemsstat i enlighet med artikel 35 i förordning (EG) nr 1/2003 har utsett att ansvara för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Medlemsstaterna får utse en eller flera administrativa myndigheter (”nationell administrativ konkurrensmyndighet”) och rättsliga myndigheter (”nationell rättslig konkurrensmyndighet”) till att fullgöra dessa funktioner.

2) konkurrensmyndighet: en nationell konkurrensmyndighet eller kommissionen, eller båda om sammanhanget så kräver.

3) Europeiska konkurrensnätverket: ett nätverk av offentliga myndigheter bestående av de nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen som fungerar som ett diskussions- och samarbetsforum vid tillämpning och efterlevnadskontroll av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

4)nationella konkurrensrättsliga bestämmelser: bestämmelser i nationell lagstiftning som i huvudsak har samma syfte som artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och som tillämpas på samma ärende och parallellt med unionens konkurrenslagstiftning i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1/2003, med undantag för användningen av information hämtad från förklaringar inom ramen för eftergiftsprogram och förlikningsinlagor som avses i artikel 29.2 och med undantag av bestämmelser i nationell rätt genom vilka fysiska personer åläggs straffrättsliga påföljder.

5) nationell domstol: en nationell domstol i den mening som avses i artikel 267 i EUF-fördraget.

6) överprövningsdomstol: en nationell domstol som har behörighet att genom ordinära rättsmedel pröva nationella konkurrensmyndigheters beslut eller pröva domar om dessa beslut, oberoende av om domstolen själv har behörighet att fastställa en överträdelse av konkurrensrätten eller inte.

7) förfarande: ett förfarande vid en nationell konkurrensmyndighet för tillämpning av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget till dess att denna myndighet har avslutat förfarandet genom att fatta ett beslut som avses i artikel 9 eller artikel 11 eller har kommit fram till att det inte finns några skäl för den att vidta ytterligare åtgärder, eller vad gäller kommissionen, ett förfarande vid denna för tillämpning av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget till dess att den har avslutat förfarandet genom att fatta ett beslut i enlighet med artikel 7, 9 eller 10 i förordning (EG) nr 1/2003 eller har kommit fram till att det inte finns några skäl för den att vidta ytterligare åtgärder.

8) företag: i enlighet med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, en enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och hur den finansieras, i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol.

9) hemlig kartell: ett avtal och/eller ett samordnat förfarande mellan två eller flera konkurrenter som syftar till att samordna deras konkurrensbeteende på marknaden och/eller påverka de relevanta konkurrensparametrarna genom metoder såsom fastställande av inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor, tilldelning av produktions- eller försäljningskvoter, uppdelning av marknader inklusive uppgjorda anbud, import- eller exportrestriktioner och/eller konkurrensbegränsande åtgärder mot andra konkurrenter, vilka helt eller delvis är kända endast för deltagarna i den hemliga kartellen.

10) immunitet mot böter: innebär att ett företag slipper böter för sitt deltagande i en hemlig kartell som belöning för dess samarbete med en konkurrensmyndighet inom ramen för ett eftergiftsprogram.

11) nedsättning av böter: innebär att de böter som annars skulle ha ålagts ett företag för dess deltagande i en hemlig kartell sätts ned som belöning för dess samarbete med en konkurrensmyndighet inom ramen för ett eftergiftsprogram.

12) eftergift: avser både immunitet mot böter och nedsättning av böter.

13) eftergiftsprogram: ett program för tillämpningen av artikel 101 i EUF-fördraget eller nationell konkurrenslagstiftning på grundval av vilken en deltagare i en hemlig kartell, oberoende av övriga företag som är delaktiga i kartellen, samarbetar med konkurrensmyndigheten i dennas utredning genom att frivilligt ge information med avseende på den deltagarens vetskap om, och roll i, kartellen, och i utbyte, genom ett beslut eller en nedläggning av förfarandet, beviljas immunitet mot eller nedsättning av böter för sin inblandning i kartellen.

14) förklaring inom ramen för eftergiftsprogrammet: en muntlig eller skriftlig redogörelse som lämnas av ett företag eller en fysisk person, eller på ett företags eller en fysisk persons vägnar, till en konkurrensmyndighet, eller en uppteckning av denna, med beskrivning av vad det företaget eller den fysiska personen vet om en kartell och företagets eller personens roll i denna, och som utarbetats särskilt för att lämnas in till konkurrensmyndigheten för att denna ska bevilja befrielse från eller nedsättning av böter inom ramen för ett eftergiftsprogram; detta omfattar inte redan befintlig information. 

15) redan befintlig information: bevis som finns oberoende av en konkurrensmyndighets förfaranden, oberoende av om denna information finns i en konkurrensmyndighets ärendeakt eller inte.

16) förlikningsinlaga: en frivillig redogörelse från ett företag, eller på ett företags vägnar, till en konkurrensmyndighet, i vilken företaget medger eller avstår från att bestrida sitt deltagande i en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget eller i nationell konkurrenslagstiftning och sitt ansvar för denna överträdelse, och vilken har utarbetats särskilt för att göra det möjligt för konkurrensmyndigheten att tillämpa ett förenklat eller påskyndat förfarande.

17) sökande: ett företag som ansöker om immunitet mot eller nedsättning av böter inom ramen för ett eftergiftsprogram. 

18) ansökande myndighet: en nationell konkurrensmyndighet som framställer en begäran om ömsesidigt bistånd som avses i artikel 23, 24 eller 25.

19) anmodad myndighet: en nationell konkurrensmyndighet som tar emot en begäran om ömsesidigt bistånd och som vid en begäran om bistånd som avses i artiklarna 24 och 25 kan betyda den behöriga offentliga byrå, myndighet eller avdelning som har huvudansvaret för att genomföra sådana beslut enligt medlemsstaternas lagar, författningar och administrativa praxis.

Alla hänvisningar till tillämpningen och överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget ska förstås som att de omfattar parallell tillämpning av bestämmelserna i nationell konkurrenslagstiftning i samma ärende.

KAPITEL II

GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETER

Artikel 3

Skyddsåtgärder

Nationella konkurrensmyndigheters utövande av de befogenheter som avses i detta direktiv ska omfattas av lämpliga skyddsåtgärder, inbegripet respekt för företagens rätt till försvar och rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, i enlighet med de allmänna principerna i unionsrätten och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

KAPITEL III

OBEROENDE OCH RESURSER

Artikel 4

Oberoende

1.För att garantera nationella administrativa konkurrensmyndigheters oberoende när de tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget ska medlemsstaterna säkerställa att de utför sitt uppdrag och utövar sina befogenheter opartiskt och med hänsyn till en effektiv och enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser, i enlighet med proportionella krav på ansvarsskyldighet och utan att det påverkar det nära samarbetet mellan konkurrensmyndigheter inom Europeiska konkurrensnätverket.

2.Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa följande:

a) Att personalen och medlemmarna i nationella administrativa konkurrensmyndigheters beslutande organ kan utföra sitt uppdrag och utöva sina befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget oberoende av politisk eller annan yttre påverkan.

b) Att personalen och medlemmarna i nationella administrativa konkurrensmyndigheters beslutande organ varken begär eller tar emot instruktioner från någon regering eller någon annan offentlig eller privat enhet när de utför sitt uppdrag och utövar sina befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

c) Att personalen och medlemmarna i nationella administrativa konkurrensmyndigheters beslutande organ avstår från alla handlingar som är oförenliga med utförandet av deras uppdrag och utövandet av deras befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

d) Att medlemmarna av den nationella administrativa konkurrensmyndighetens beslutande organ kan avsättas endast om de inte längre uppfyller villkoren för att utöva sitt uppdrag eller om de har gjort sig skyldiga till en allvarlig försummelse enligt nationell rätt. Skälen för avsättning ska vara fastställda i förväg i nationell rätt. De får inte avsättas av skäl som sammanhänger med ett korrekt utförande av deras uppdrag och utövande av deras befogenheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget enligt definitionen i artikel 5.2.

e) Att nationella administrativa konkurrensmyndigheter har befogenhet att fastställa sina prioriteringar för utförande av uppgifter för tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget enligt definitionen i artikel 5.2. I den mån som nationella administrativa konkurrensmyndigheter är skyldiga att pröva formellt inlämnade klagomål ska detta omfatta dessa myndigheters befogenhet att avvisa sådana klagomål på den grunden att de inte betraktar dem som en prioritering. Detta påverkar inte nationella konkurrensmyndigheters befogenhet att avvisa klagomål på andra grunder som fastställs i nationell rätt.

Artikel 5

Resurser

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har de mänskliga, ekonomiska och tekniska resurser som är nödvändiga för att de effektivt ska kunna utföra sitt uppdrag och utöva sina befogenheter när de tillämpar artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget enligt definitionen i punkt 2.

2.Nationella konkurrensmyndigheters tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget ska omfatta att de genomför undersökningar i syfte att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, fattar beslut med tillämpning av dessa bestämmelser på grundval av artikel 5 i förordning (EG) 1/2003, och bedriver ett nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket i syfte att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.

KAPITEL IV

BEHÖRIGHET

Artikel 6

Befogenhet att inspektera företags lokaler

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter kan utföra alla nödvändiga oanmälda inspektioner av företag och företagssammanslutningar för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Medlemsstaterna ska säkerställa att de tjänstemän och andra medföljande personer som av nationella konkurrensmyndigheter bemyndigats att genomföra en inspektion åtminstone ska ha befogenhet att

a) bereda sig tillträde till företags och företagssammanslutningars lokaler, mark och transportmedel,

b) granska räkenskaperna och andra affärshandlingar som avser verksamheten, oberoende av på vilket medium de lagras, inklusive rätten att få tillgång till information som är tillgänglig för den enhet som är föremål för inspektionen,

c) göra eller erhålla alla former av kopior av eller utdrag ur sådana räkenskaper och affärshandlingar och när de anser det nödvändigt att fortsätta att göra sökningar i dessa kopior eller utdrag i deras lokaler eller andra särskilt utsedda lokaler,

d) försegla alla företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för inspektionen,

e) begära att företagets eller företagssammanslutningens företrädare eller medarbetare lämnar förklaringar till sakförhållanden eller dokument som har samband med föremålet för och syftet med inspektionen och protokollföra deras svar.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att företag och företagssammanslutningar är skyldiga att underkasta sig inspektioner som utförs av nationella administrativa konkurrensmyndigheter. Om ett företag eller en företagssammanslutning motsätter sig en inspektion som har förelagts av en nationell administrativ konkurrensmyndighet eller bemyndigats av en nationell domstol, kan de nationella konkurrensmyndigheterna få nödvändigt bistånd av polis eller annan motsvarande rättsvårdande myndighet för att kunna genomföra inspektionen. Sådant bistånd kan också erhållas som en förebyggande åtgärd.

Artikel 7

Befogenhet att inspektera andra lokaler

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter, om det finns en skälig misstanke om att bokföring eller andra handlingar som avser verksamheten och föremålet för inspektionen och som kan vara av betydelse för att bevisa en allvarlig överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget förvaras i andra lokaler, på annan mark eller i andra transportmedel än de som avses i artikel 6, inklusive bostäder som tillhör direktörer, chefer och andra medarbetare i företag och företagssammanslutningar, får genomföra oanmälda inspektioner i sådana lokaler, på sådan mark och i sådana transportmedel.

2.Sådana inspektioner får inte genomföras utan förhandstillstånd från en nationell rättslig myndighet.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att de tjänstemän och andra medföljande personer som är bemyndigade av de nationella domstolarna att utföra en inspektion i enlighet med punkt 1 i denna artikel har åtminstone de befogenheter som anges i artikel 6.1 a, b och c och artikel 6.2.

Artikel 8

Begäran om upplysningar

Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter genom beslut får begära att företag och företagssammanslutningar lämnar alla upplysningar som är nödvändiga för tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget inom en angiven tidsfrist. Denna skyldighet ska omfatta information som är tillgänglig för företagen och företagssammanslutningarna.

Artikel 9

Konstaterande och upphörande av överträdelser

Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter, om de konstaterar en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, genom beslut får ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med överträdelsen. För detta ändamål får myndigheterna ålägga företagen eller företagssammanslutningarna alla åtgärder som hänför sig till företagets agerande (beteendemässiga åtgärder) eller strukturella åtgärder som står i proportion till överträdelsen och nödvändiga för att få denna att upphöra.

Artikel 10

Interimistiska åtgärder

Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter som agerar på eget initiativ genom beslut får förordna om att företag ska åläggas interimistiska åtgärder, åtminstone i fall som är brådskande på grund av risken för allvarlig och irreparabel skada på konkurrensen och på grundval av ett omedelbart konstaterande av en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget. Ett sådant beslut ska gälla för viss tid och får förnyas i den mån detta är nödvändigt och lämpligt.

Artikel 11

Åtaganden

Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter, i förfaranden som inleds i syfte att fatta ett beslut som kräver att en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget ska upphöra, genom beslut får göra bindande sådana åtaganden som företag erbjuder för att bemöta de farhågor som dessa myndigheter har uttryckt. Ett sådant beslut får antas för viss tid och ska fastställa att det inte längre finns skäl för den berörda nationella konkurrensmyndigheten att ingripa.

KAPITEL V

BÖTER OCH VITEN

Artikel 12

Böter för företag och företagssammanslutningar

1.Utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver åläggande av påföljder i straffrättsliga förfaranden ska medlemsstaterna säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter antingen genom beslut i administrativa förfaranden kan förordna om eller i icke-straffrättsliga rättsliga förfaranden kan begära att företag och företagssammanslutningar som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget ska åläggas effektiva, proportionella och avskräckande administrativa böter.

2.Utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning i medlemsstaterna som föreskriver åläggande av påföljder i straffrättsliga förfaranden ska medlemsstaterna säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter antingen genom beslut i administrativa förfaranden kan förordna om eller i icke-straffrättsliga rättsliga förfaranden kan begära att företag eller företagssammanslutningar ska åläggas effektiva, proportionella och avskräckande administrativa böter som fastställs i porportion till deras totala omsättning, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet

a)underlåter att underkasta sig en inspektion som avses i artikel 6.2,

b)bryter sådana förseglingar som anbringats av tjänstemän eller andra medföljande personer som har bemyndigats av de nationella konkurrensmyndigheterna, som avses i artikel 6.1 d,

c)som svar på en fråga som avses i artikel 6.1 e lämnar ett oriktigt, vilseledande svar, underlåter eller vägrar att lämna ett fullständigt svar, eller underlåter att inom en frist som fastställs av den nationella konkurrensmyndigheten rätta ett felaktigt, vilseledande eller ofullständigt svar som lämnats av en medarbetare,

d)lämnar oriktiga, ofullständiga eller vilseledande upplysningar som svar på en begäran som framställts i ett beslut som avses i artikel 8, eller inte lämnar upplysningarna inom angiven tidsfrist,

e)underlåter att följa ett beslut som avses i artiklarna 10 och 11.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att begreppet företag tillämpas för ändamålet att ålägga moderbolag och rättsliga och ekonomiska efterträdare till företag böter.

Artikel 13

Beräkning av bötesbeloppen

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått när nationella konkurrensmyndigheter fastställer bötesbeloppet för en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att om böter åläggs en företagssammanslutning och hänsyn tas till medlemmarnas omsättning men sammanslutningen inte är solvent, är sammanslutningen skyldig att kräva betalning från medlemmarna för att täcka bötesbeloppet.

Om så krävs för att säkerställa full betalning av böterna ska medlemsstaterna säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna har rätt att kräva att det utestående bötesbeloppet betalas av vilket som helst av de företag vars företrädare var medlemmar i sammanslutningens beslutande organ. I den mån det fortfarande är nödvändigt ska de nationella konkurrensmyndigheterna också ha rätt att kräva att det utestående beloppet av böterna betalas av vilken som helst av de medlemmar i sammanslutningen som var verksamma på den marknad där överträdelsen ägde rum. Betalning ska dock inte krävas från de medlemmar i sammanslutningen som inte genomförde överträdelsen och antingen inte var medvetna om överträdelsen eller aktivt tog avstånd från den innan utredningen inleddes.

Artikel 14

Högsta bötesbelopp

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att det högsta bötesbelopp som en nationell konkurrensmyndighet får ålägga varje företag eller företagssammanslutning som deltar i en överträdelse av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget inte bör fastställas på en nivå under 10 % av dess totala globala omsättning under det räkenskapsår som föregick beslutet.

2.Om en överträdelse som en företagssammanslutning gör sig skyldig till har samband med dess medlemmars verksamhet ska det högsta stödbeloppet inte fastställas till en nivå under 10 % av summan av den totala globala omsättningen för varje medlem som är verksam på den marknad som påverkas av sammanslutningens överträdelse. Betalningsansvaret för varje företag får vad betalningen av böterna beträffar dock inte överstiga det högsta belopp som fastställts i enlighet med punkt 1.

Artikel 15

Vite

Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella administrativa konkurrensmyndigheter genom beslut kan förelägga företag och företagssammanslutningar effektiva, proportionella och avskräckande viten som fastställs i proportion till företagens och företagssammanslutningarnas dagliga totala omsättning för att förmå dem att

a)underkasta sig en inspektion som avses i artikel 6.2,

b) lämna fullständiga och riktiga upplysningar som avses i artikel 8,

c) följa ett beslut som avses i artiklarna 9, 10 och 11.

KAPITEL VI

EFTERGIFT

Artikel 16

Immunitet mot böter

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har inrättat eftergiftsprogram som gör det möjligt för dem att bevilja företag immunitet mot böter.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att immunitet kan beviljas endast om företaget

a)uppfyller de villkor som föreskrivs i artikel 18,

b)avslöjar sitt deltagande i en hemlig kartell, och

c)är först med att lägga fram bevis som

i.vid den tidpunkt då den nationella konkurrensmyndigheten tar emot ansökan, gör det möjligt för den att utföra en målinriktad inspektion med anledning av den hemliga kartellen, förutsatt att den nationella konkurrensmyndigheten ännu inte förfogade över bevis för att kunna utföra en inspektion i samband med den hemliga kartellen eller inte redan hade utfört en sådan inspektion, eller

ii.enligt den nationella konkurrensmyndighetens åsikt gör det möjligt att konstatera en överträdelse av konkurrensrätten, förutsatt att den nationella konkurrensmyndigheten ännu inte förfogade över bevis för att kunna konstatera en sådan överträdelse och att inget annat företag tidigare har uppfyllt villkoren för immunitet enligt punkt 2 c i avseende samma kartell.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att alla företag är berättigade till immunitet mot böter, med undantag för företag som har vidtagit åtgärder för att tvinga andra företag att delta i en hemlig kartell.

Artikel 17

Nedsättning av böter

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter har inrättat eftergiftsprogram som gör det möjligt för dem att bevilja nedsättning av böter till företag som inte uppfyller villkoren för immunitet.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att nedsättning av böter beviljas endast om villkoren i artikel 18 uppfylls och sökanden avslöjar sitt deltagande i en hemlig kartell och förser den nationella konkurrensmyndigheten med sådana bevis för den påstådda hemliga kartellen som har ett betydande mervärde för syftet att bevisa en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget eller en motsvarande bestämmelse i nationell lagstiftning i förhållande till de bevis som den nationella konkurrensmyndigheten redan förfogade över vid den tidpunkt då ansökan gjordes.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter kan bevilja ytterligare nedsättning av böter om sökanden lägger fram bevis som den nationella konkurrensmyndigheten använder, utan att det behövs ytterligare bekräftelse, för att styrka ytterligare omständigheter som leder till en höjning av böterna i förhållande till de böter som annars skulle ha ålagts deltagarna i den hemliga kartellen. Nedsättningen av böterna för sökanden ska stå i proportion till en sådan höjning av böterna.

Artikel 18

Allmänna villkor för eftergift

Medlemsstaterna ska säkerställa att sökanden uppfyller följande kumulativa villkor för att komma i fråga för eftergift:

a)Sökanden har upphört med sitt deltagande i den påstådda hemliga kartellen omedelbart efter att ha lämnat in sin ansökan; detta gäller med undantag för vad som enligt den behöriga nationella konkurrensmyndighetens åsikt rimligen kan vara nödvändigt för att bevara integriteten i dess utredning.

b)Sökanden ställer sig till förfogande för äkta, fullständigt, fortlöpande och skyndsamt samarbete med den nationella konkurrensmyndigheten från det att ansökan lämnas in till dess att myndigheten har avslutat sitt förfarande mot alla parter som varit föremål för utredning genom att anta ett beslut eller på annat sätt har avslutat sitt förfarande. Detta omfattar att

i.utan dröjsmål förse den nationella konkurrensmyndigheten med all relevant information och bevisning rörande den påstådda hemliga kartellen som sökanden besitter eller har tillgång till,

ii.fortsatt stå till den nationella konkurrensmyndighetens förfogande för att svara på alla frågor som kan bidra till fastställandet av de faktiska omständigheterna,

iii.se till att nuvarande (och om möjligt tidigare) anställda och direktörer kan höras av konkurrensmyndigheten,

iv.inte förstöra, förfalska eller undanhålla relevanta uppgifter eller bevis, och

v.inte avslöja det faktum att ansökan lämnats in, eller något av innehållet i denna, innan den nationella konkurrensmyndigheten har gjort invändningar i förfarandet i fråga, såvida inte annat avtalats.

c)När sökanden överväger att lämna in en ansökan till den nationella konkurrensmyndigheten får den inte

i.ha förstört, förfalskat eller undanhållit bevis för den påstådda hemliga kartellen, eller

ii.ha avslöjat det faktum att den övervägt att lämna in en ansökan, eller något av innehållet i denna, utom för andra konkurrensmyndigheter.

Artikel 19

Form av ansökan om eftergift

Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande kan ansöka om eftergift skriftligen och att nationella konkurrensmyndigheter har inrättat ett system som gör det möjligt för dem att godta förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet antingen muntligt eller på något annat sätt som inte leder till framställning av handlingar, upplysningar eller annat material som sökanden har i sin besittning, sitt förvar eller under sin kontroll.

Artikel 20

Markering för en formell ansökan om immunitet

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att ett företag som vill ansöka om immunitet inledningsvis kan ansöka om en markering hos nationella konkurrensmyndigheter. Markeringen ger sökanden en plats i kön för en period som ska fastställas från fall till fall av den nationella konkurrensmyndighet som tar emot ansökan om en markering. Den ger sökanden möjlighet att samla in de uppgifter och bevis som krävs för att uppfylla de tillämpliga beviskraven för immunitet.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter själva får bestämma om de ska bevilja en markering.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att om sökanden fullföljer sin markering inom den fastställda tidsfristen kommer de uppgifter och bevis som lämnats att anses ha lämnats vid den tidpunkt då markeringen beviljades.

Artikel 21

Förenklade ansökningar

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande som har ansökt om eftergift, antingen genom att ansöka om en markering eller genom att ge in en fullständig ansökan, till kommissionen i samband med en påstådd hemlig kartell kan ge in förenklade ansökningar som avser samma kartell hos de nationella konkurrensmyndigheter som sökanden anser bäst lämpade att handlägga ärendet.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter godtar förenklade ansökningar under förutsättning att dessa har någon av de former som anges i artikel 19, har samma räckvidd vad gäller produktmarknad, geografisk marknad och varaktighet som den ansökan om eftergift som lämnats in till kommissionen och innehåller en kort beskrivning av följande, i den mån detta är känt för sökanden vid tidpunkten för ingivandet:

a)Sökandens namn och adress.

b)Övriga parter i den påstådda hemliga kartellen.

c)Den eller de berörda produkterna.

d)Den eller de berörda territorierna.

e)Varaktighet.

f)Det påstådda kartellbeteendets art.

g)Den eller de medlemsstater där bevisen sannolikt finns.

h)Uppgifter om sökandens andra tidigare eller eventuella framtida ansökningar om eftergift vad avser den påstådda hemliga kartellen.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter avstår från att av sökanden begära upplysningar om den påstådda överträdelse som omfattas av den förenklade ansökan utöver de element som räknas upp i punkt 2 innan de kräver ingivande av en fullständig ansökan i enlighet med punkt 6.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter som tar emot en förenklad ansökan ger sökanden ett mottagningsbevis med uppgift om datum och tidpunkt för mottagandet.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter som tar emot en förenklad ansökan kontrollerar om de redan har tagit emot en tidigare förenklad ansökan eller ansökan om eftergift som avser samma påstådda hemliga kartell vid tidpunkten för mottagandet och informerar sökanden om detta.

6.Medlemsstaterna ska säkerställa att sökande har möjlighet att lämna in fullständiga ansökningar om eftergift som fullbordar de förenklade ansökningar som avses i punkt 1, till de berörda nationella konkurrensmyndigheterna så snart som kommissionen har informerat dessa myndigheter om sin avsikt att helt eller delvis låta bli att agera i ärendet. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna har befogenhet att fastställa en rimlig tidsfrist inom vilken sökanden ska lämna in en fullständig ansökan tillsammans med motsvarande bevis och information.

7.Medlemsstaterna ska säkerställa att om sökanden lämnar in en fullständig ansökan i enlighet med punkt 6 inom den tidsfrist som fastställts av den nationella konkurrensmyndigheten, ska informationen i ansökan anses ha lämnats in det datum och vid den tidpunkt som den förenklade ansökan lämnades in. Om sökanden har lämnat in en förenklad ansökan senast fem arbetsdagar efter ingivandet av ansökan om eftergift till kommissionen, kommer den förenklade ansökan att anses ha lämnats in det datum och vid den tidpunkt då ansökan om eftergift lämnades in till kommissionen.

Artikel 22

Samspelet mellan eftergiftsprogram och sanktioner som åläggs fysiska personer

Medlemsstaterna ska säkerställa att nuvarande och tidigare anställda och direktörer för företag som ansöker om immunitet mot böter hos konkurrensmyndigheter skyddas från eventuella straffrättsliga och administrativa sanktioner och från sanktioner som åläggs i icke-straffrättsliga förfaranden för deras deltagande i den kartell som ansökan avser, om dessa anställda och direktörer aktivt samarbetar med de berörda konkurrensmyndigheterna och ansökan om immunitet inlämnats innan det straffrättsliga förfarandet inleddes.

KAPITEL VII

ÖMSESIDIGT BISTÅND

Artikel 23

Samarbete mellan nationella konkurrensmyndigheter

Medlemsstaterna ska säkerställa att när nationella administrativa konkurrensmyndigheter utför en inspektion på andra nationella konkurrensmyndigheters vägnar och för deras räkning i enlighet med artikel 22 i rådets förordning (EG) nr 1/2003, ska tjänstemän och andra medföljande personer som är bemyndigade av den ansökande nationella konkurrensmyndigheten ha rätt att närvara och aktivt bistå den anmodade nationella konkurrensmyndigheten under inspektionen genom att utöva de befogenheter som avses i artiklarna 6 och 7.

Artikel 24

Begäran om delgivning av preliminära invändningar och beslut

1.Utan att det påverkar tillämpningen av någon annan typ av delgivning som genomförts av en nationell konkurrensmyndighet i den ansökande medlemsstaten i enlighet med de bestämmelser som gäller i den medlemsstaten, ska medlemsstaterna säkerställa att den anmodade myndigheten på begäran av den ansökande myndigheten och på dennas vägnar delger mottagaren preliminära invändningar mot den påstådda överträdelsen av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget och sådana beslut som fattats med tillämpning av dessa artiklar, samt handlingar som rör verkställighet av beslut om åläggande av böter eller föreläggande av viten.

2.Den anmodade myndigheten ska säkerställa att delgivning i den anmodade medlemsstaten utförs i enlighet med den anmodade medlemsstatens gällande nationella lagar, författningar och administrativa praxis.

Artikel 25

Ansökningar om verkställighet av beslut om att ålägga böter eller föreläggande av viten

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att den anmodade myndigheten, på begäran av den ansökande myndigheten, verkställer beslut om åläggande av böter eller föreläggande av viten som den ansökande myndigheten antagit i enlighet med artiklarna 12 och 15. Detta ska endast gälla i den mån

a)det företag mot vilket böterna eller vitena är verkställbara inte har rättslig närvaro i den ansökande myndighetens medlemsstat, eller

b) det är uppenbart att det företag mot vilket böterna eller vitena kan verkställas inte har tillräckliga tillgångar i den ansökande myndighetens medlemsstat.

2.Den anmodade myndigheten ska säkerställa att verkställighet i den anmodade medlemsstaten utförs i enlighet med den anmodade medlemsstatens gällande lagar, författningar och administrativa praxis.

3.Den ansökande myndigheten får endast begära verkställighet när det beslut som medger dess verkställighet i den ansökande medlemsstaten är slutligt och inte längre kan överklagas genom ordinära rättsmedel.

4.Frågor som gäller preskription ska regleras av gällande lagstiftning i den ansökande medlemsstaten.

5.Den anmodade myndigheten ska inte vara skyldig att verkställa beslut enligt punkt 1 om detta uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i den medlemsstat där verkställighet begärs.

Artikel 26

Tvister som rör begäran om delgivning och verkställighet av beslut om att ålägga böter eller förelägga viten

1.Tvister om lagenligheten av en åtgärd som ska delges eller av ett beslut om att ålägga böter eller förelägga viten i enlighet med artiklarna 12 och 15 som har fattats av en ansökande myndighet ska omfattas av behörigheten för de behöriga organen i den ansökande medlemsstaten och omfattas av de nationella bestämmelserna i den staten.

2.Tvister som rör verkställighetsåtgärder som vidtagits i den anmodade medlemsstaten eller som gäller giltigheten av en delgivning som utförts av den anmodade myndigheten ska omfattas av behörigheten för de behöriga organen i den anmodade medlemsstaten och omfattas av de bestämmelser som gäller i den staten.

KAPITEL VIII

PRESKRIPTIONSFRISTER

Artikel 27

Tillfälligt avbrott i preskriptionsfrister för åläggande av sanktioner

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att preskriptionsfristerna för de nationella konkurrensmyndigheternas åläggande av böter eller föreläggande av viten i enlighet med artiklarna 12 och 15 ska avbrytas tillfälligt så länge som förfaranden pågår vid nationella konkurrensmyndigheter i andra medlemsstater eller vid kommissionen rörande en överträdelse som gäller samma avtal, beslut av en företagssammanslutning eller samordnade förfarande. Det tillfälliga avbrottet ska börja löpa från och med delgivningen av den första formella utredningsåtgärden till det företag som är föremål för förfarandet. Det ska upphöra den dag då den berörda myndigheten har avslutat sitt förfarande och underrättat företaget om detta. Avbrottsperiodens varaktighet påverkar inte absoluta preskriptionsfrister som föreskrivs i nationell lagstiftning.

2.Preskriptionsfristen för åläggande av böter eller föreläggande av viten ska avbrytas tillfälligt så länge som en konkurrensmyndighets beslut är föremål för ett förfarande vid en överprövningsdomstol.

KAPITEL IX

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 28

Nationella administrativa konkurrensmyndigheters roll inför nationella domstolar

1.Medlemsstater som utser både en nationell administrativ konkurrensmyndighet, som är behörig att utreda överträdelser av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget, och en nationell rättslig myndighet för konkurrensfrågor, som är behörig att anta ett beslut i vilket överträdelsen konstateras och/eller böterna utdöms, ska säkerställa att talan vid den nationella rättsliga konkurrensmyndigheten kan väckas direkt av den nationella administrativa konkurrensmyndigheten.

2.I den mån nationella domstolar agerar i förfaranden mot verkställighetsbeslut som fattats av nationella konkurrensmyndigheter med tillämpning av artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget, ska medlemsstaterna säkerställa att den nationella administrativa konkurrensmyndigheten i sig själv har full rätt att delta som åklagare, svarande eller motpart i förfarandena och åtnjuter samma rättigheter som sådana offentliga parter i dessa förfaranden.

Artikel 29

Begränsning av informationsanvändning

1.Information som inhämtats på grundval av de bestämmelser som det hänvisas till i detta direktiv bör användas endast för det ändamål för vilket de har inhämtats. Den bör inte användas som bevisning för att ålägga fysiska personer sanktioner.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att tillgång beviljas till förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet eller till förlikningsinlagor endast för syftet att utöva rätten till försvar i ett förfarande vid en nationell konkurrensmyndighet. Medlemsstaterna ska säkerställa att information som tas från sådana förklaringar och inlagor får användas av den part som har fått tillgång till ärendeakten endast då det är nödvändigt för utövandet av rätten till försvar i ett förfarande vid domstolarna i medlemsstaterna i fall som är direkt knutna till det ärende i vilket tillgång har beviljats och som gäller

a)fördelningen mellan kartelldeltagarna av böter som en nationell konkurrensmyndighet ålagt dem med solidariskt betalningsansvar, eller

b)omprövning av ett beslut genom vilket en nationell konkurrensmyndighet har konstaterat en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget eller bestämmelser i nationell konkurrenslagstiftning.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att följande kategorier av information som inhämtats under ett förfarande vid en nationell konkurrensmyndighet inte får användas i ett förfarande vid nationella domstolar förrän den nationella konkurrensmyndigheten har avslutat sitt förfarande mot alla parter under utredning genom att anta ett beslut som avses i artikel 9 eller artikel 11 eller på annat sätt har avslutat sitt förfarande:

a)Information som har tagits fram av andra fysiska eller juridiska personer särskilt för förfarandet vid den nationella konkurrensmyndigheten.

b)Information som den nationella konkurrensmyndigheten tagit fram och skickat till parterna i samband med sitt förfarande.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att förklaringar inom ramen för eftergiftsprogrammet endast blir föremål för utbyte mellan konkurrensmyndigheter i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 1/2003

a)med sökandens samtycke, eller

b)om den mottagande myndigheten också har mottagit en ansökan om eftergift rörande samma överträdelse från samma sökande som den översändande myndigheten, under förutsättning att sökanden, när informationen översänds, inte har rätt att ta tillbaka information som den har översänt till denna mottagande myndighet, eller

c)om den mottagande myndigheten har lämnat ett skriftligt åtagande om att varken den information som översänts till den eller någon annan information som den kan komma att erhålla efter den av den översändande myndigheten noterade dagen och tidpunkten för överlämnande kommer att användas av den myndigheten, eller av någon annan myndighet till vilken informationen därefter översänds, för att ålägga sanktioner mot sökanden, mot någon annan juridisk eller fysisk person som omfattas av sådan eftergift som den överlämnande myndigheten erbjuder till följd av sökandens ansökan inom ramen för dess eftergiftsprogram eller mot någon anställd eller tidigare anställd hos någon av de ovan nämnda personerna,

och förutsatt att det skydd mot offentliggörande som beviljats av den mottagande nationella konkurrensmyndigheten är likvärdigt med det som ges av den översändande nationella konkurrensmyndigheten.

5.När en konkurrensmyndighet översänder information i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 1/2003 som en sökande lämnat frivilligt, utan att sökanden gett sitt samtycke till översändandet, ska medlemsstaterna säkerställa att mottagande nationella konkurrensmyndigheter kan göra det åtagande som avses i punkt 4 c.

6.Punkterna 2–5 gäller oavsett i vilken form förklaringarna inom ramen för eftergiftsprogrammet inlämnas i enlighet med artikel 19.

Artikel 30

Tillåtlighet av bevis inför nationella konkurrensmyndigheter

Medlemsstaterna ska säkerställa att de typer av bevis som tillåts som bevis vid en nationell konkurrensmyndighet omfattar handlingar, muntliga förklaringar, inspelningar och alla övriga föremål som innehåller information, oberoende av på vilket medium informationen lagras.

Artikel 31

Kostnader för Europeiska konkurrensnätverket

Kommissionens kostnader för att förvalta och utveckla Europeiska konkurrensnätverket och för att samarbeta inom Europeiska konkurrensnätverket ska bäras av Europeiska unionens allmänna budget inom ramen för tillgängliga anslag.

KAPITEL X

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 32

Införlivande

1.Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [en införlivandeperiod på två år]. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 33

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 34

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

1.1.Förslagets eller initiativets beteckning

1.2.Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen

1.3.Typ av förslag eller initiativ

1.4.Mål

1.5.Motivering till förslaget eller initiativet

1.6.Tid under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen

1.7.Planerad metod för genomförandet

2.FÖRVALTNING

2.1.Bestämmelser om uppföljning och rapportering

2.2.Administrations- och kontrollsystem

2.3.Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter

3.BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

3.1.Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

3.2.Beräknad inverkan på utgifterna 

3.2.1.Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna

3.2.2.Beräknad inverkan på driftsanslagen

3.2.3.Beräknad inverkan på anslag av administrativ natur

3.2.4.Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

3.2.5.Bidrag från tredje part

3.3.Beräknad inverkan på inkomsterna

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

1.1.Förslagets eller initiativets beteckning

Europaparlamentets och rådets direktiv om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter förutsättningar att utöva effektivare efterlevnadskontroll och att säkerställa en väl fungerande inre marknad

1.2.Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen 24  

Politikområde:    Avdelning 03 Konkurrens

Verksamhet:    03 02 – Politisk samordning, Europeiska konkurrensnätverket och internationellt samarbete.

03 05 – Konkurrensbegränsande avtal och missbruk av dominerande ställning samt avreglering.

1.3.Typ av förslag eller initiativ

Ny åtgärd 

1.4.Mål

1.4.1.Fleråriga strategiska mål för kommissionen som förslaget eller initiativet är avsett att bidra till

Allmänt mål A: nämligen en nysatsning på sysselsättning, tillväxt och investeringar.

1.4.2.Specifika mål eller verksamheter inom den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen som berörs

Specifikt mål nr 2: Nationella konkurrensmyndigheters och nationella domstolars effektiva och samstämmiga tillämpning av EU:s konkurrenslagstiftning

Berörda verksamheter enligt den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen: 03 02 – Politisk samordning, Europeiska konkurrensnätverket och internationellt samarbete och 03 05 – Konkurrensbegränsande avtal och missbruk av dominerande ställning samt avreglering.

1.4.3.Verkan eller resultat som förväntas

1.4.4.Initiativet kommer främst att påverka nationella konkurrensmyndigheter, företag och konsumenter, såsom förklaras i avsnitt 2 i motiveringen. Indikatorer för bedömning av resultat eller verkan

I tabellen nedan anges möjliga indikatorer som kan användas för att mäta resultat och effekter.

1.5.Motivering till förslaget eller initiativet

1.5.1.Behov som ska tillgodoses på kort eller lång sikt

Det främsta syftet med detta lagstiftningsförslag är att säkerställa att den fulla potentialen i det decentraliserade system för efterlevnadskontroll av konkurrensreglerna som införts genom förordning (EG) nr 1/2003 nås genom att de nationella konkurrensmyndigheterna ges möjlighet att effektivare kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna. Detta kommer att främja en effektiv efterlevnadskontroll av EU:s konkurrensregler. Det kommer också att främja ett nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket.

Detta kräver att följande särskilda mål uppnås:

1.    Säkerställa att alla nationella konkurrensmyndigheter har effektiva utrednings- och beslutsverktyg.

2.    Säkerställa att alla nationella konkurrensmyndigheter kan förelägga verkningsfulla avskräckande böter.

3.    Säkerställa att alla nationella konkurrensmyndigheter har ett väl utformat eftergiftsprogram som underlättar ansökan om eftergift i flera jurisdiktioner. .

4.    Säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna har tillräckliga resurser och kan kontrollera efterlevnaden av EU:s konkurrensregler på ett oberoende sätt.

1.5.2.Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå

Det finns flera skäl som motiverar åtgärder från EU:s sida för att nå de mål som beskrivs i avsnitt 1.5.1 och nå den fulla potentialen för det decentraliserade systemet för efterlevnadskontroll av EU:s konkurrensregler, såsom förklaras i avsnitt 2 i motiveringen.

1.5.3.Huvudsakliga erfarenheter från liknande försök eller åtgärder

Förordning (EG) nr 1/2003 gav de nationella konkurrensmyndigheterna befogenhet att tillämpa EU:s konkurrensregler. Följden är att efterlevnaden av EU:s konkurrensregler nu kontrolleras i en omfattning som kommissionen aldrig skulle ha kunnat uppnå på egen hand. Sedan 2004 har kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna fattat mer än 1 000 efterlevnadsbeslut, och de nationella behöriga myndigheterna står för 85 % av dessa. Lagstiftningsförslaget grundas på de nationella konkurrensmyndigheternas erfarenheter av efterlevnadskontroll och ytterligare faktainsamling sedan 2004.

1.5.4.Förenlighet med andra finansieringsformer och eventuella synergieffekter

Lagstiftningsförslaget är förenligt med förordning (EG) nr 1/2003 och kommer att ha starka synergieffekter med den, eftersom det blir möjligt för de nationella konkurrensmyndigheterna att nå sin fulla potential inom det decentraliserade system för efterlevnadskontroll av EU:s konkurrensregler som föreskrivs i den förordningen.

1.6.Tid under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen

Förslag eller initiativ som pågår under en obegränsad tid

1.7.Planerad metod för genomförandet 25  

Direkt förvaltning i kommissionen och dess avdelningar.

2.FÖRVALTNING

2.1.Bestämmelser om uppföljning och rapportering

Anslagen kommer att användas till att upprätthålla, utveckla, hysa, driva och stödja ett centralt informationssystem (Europeiska konkurrensnätverkssystemet) i överensstämmelse med relevanta standarder för sekretess och datasäkerhet. De kommer att säkerställa ett nära samarbete mellan de nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen i Europeiska konkurrensnätverket på olika sätt. Generaldirektoratets rapporteringsregler kommer att gälla.

2.2.Administrations- och kontrollsystem

2.2.1.Risker som identifierats

Vad gäller IT: risken för att it-systemen misslyckas med att effektivt stödja driften av Europeiska konkurrensnätverket.

2.2.2.Uppgifter om det interna kontrollsystemet

IT: Effektiv it-förvaltning, processer, som aktivt engagerar dem som använder systemen.

Utgifter: de interna kontrollprocesserna syftar till att säkerställa adekvat riskhantering med avseende på lagligheten och korrektheten i de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, och betalningarnas art. Dessutom består kontrollsystemet av olika moduler, t.ex. rapportering till den verkställande ledningen, förhandskontroll utförd av ett centralt finansieringsteam, intern rådgivande kommitté för upphandlingar och avtal, efterhandskontroller och revision utförda av internrevisionstjänsten och Europeiska revisionsrätten.

2.2.3.Beräknade kostnader för och fördelar med kontroller – bedömning av förväntad risk för fel

Utgifter: Kostnaderna för kontroller beräknas uppgå till mindre än 3 % av de totala utgifterna. Nyttan av kontroller i icke-finansiella termer omfattar följande: bättre valuta för pengarna, avskräckande effekt, effektivitetsvinster, systemförbättringar och efterlevnad av bestämmelser.

Riskerna mildras på ett effektivt sätt genom kontroller på plats, och risken för fel beräknas till mindre än 2 %.

2.3.Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter

Risken för bedrägeri motverkas genom särskilda kontroller. Verksamhet och drift som löper en större risk för bedrägeri är föremål för en mer djupgående övervakning och kontroll. Ovannämnda kontrollsystem och arten av utgifterna inom ramen för direkt förvaltning gör det möjligt att bedöma att sannolikheten för bedrägerier är liten.

Alla transaktioner är föremål för förhandskontroller på den första nivån i enlighet med våra finansiella flöden. Kontrollerna är både operativa och finansiella, den operativa beredningen och kontrollen utförs av det operativa direktoratet, medan den finansiella beredningen och verifieringen utförs av finanscellen i enhet COMP R2.

Risken för bedrägeri bedöms varje år inom ramen för riskhanteringen.

3.BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

3.1.Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”)

Under 2016 finansierades informationssystemen till stöd för driften av Europeiska konkurrensnätverket från ISA2-programmet inom ramen för ABCDE-åtgärden. Andra kostnader i samband med Europeiska konkurrensnätverkets verksamhet finansieras genom administrativa utgifter. Detsamma kommer att gälla från 2017 till 2020. Villkoren för förslagets budgetkonsekvenser efter 2020 kommer att bli föremål för kommissionens förslag till nästa fleråriga budgetram och det slutliga resultatet av förhandlingarna om den fleråriga budgetramen efter 2020.

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd

3.2.Beräknad inverkan på utgifterna

3.2.1.Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

3.2.2.Beräknad inverkan på driftsanslagen

Förslaget/initiativet kräver att driftsanslag tas i anspråk enligt följande:

Det är inte möjligt för GD Konkurrens att ge en uttömmande förteckning över resultat som ska uppnås med hjälp av åtgärdsanslag, genomsnittliga kostnader och antal på det sätt som krävs i detta avsnitt, eftersom det är fråga om ett nytt initiativ och det inte finns tidigare statistik att stödja sig på.

För att stödja ett nära samarbete inom Europeiska konkurrensnätverket och nå målen på ett optimalt sätt förutser vi bland annat följande utgifter:

för att upprätthålla, utveckla, hysa, driva och stödja ett centralt informationssystem (Europeiska konkurrensnätverkssystemet) i överensstämmelse med relevanta standarder för sekretess och datasäkerhet. Europeiska konkurrensnätverket är beroende av interoperabilitet för att fungera effektivt och ändamålsenligt.

Andra administrativa kostnader i samband med Europeiska konkurrensnätverkets verksamhet, t.ex.

kostnader i samband med anordnande av möten

tillhandahållande av utbildning för nationella konkurrensmyndigheter

tryckt material översatt till alla språk

utfärdande av rekommenderade metoder och riktlinjer översatta till alla språk

uppföljning av undersökningar/studier/utvärderingar

3.2.3.Beräknad inverkan på anslag av administrativ natur

3.2.3.1Sammanfattning

Förslaget/initiativet kräver inte att tilläggsanslag av administrativ natur tas i anspråk

Personalbehoven ska täckas med personal inom generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i fråga om budgetmedel. Detsamma gäller för de anslag som behövs för att täcka andra administrativa utgifter.

3.2.3.2Beräknat personalbehov

Förslaget/initiativet kräver att personalresurser tas i anspråk enligt följande:

Beräkningarna ska anges i heltidsekvivalenter

XX motsvarar det politikområde eller den avdelning i budgeten som avses.

Personalbehoven ska täckas med personal inom generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i fråga om budgetmedel.

Beskrivning av arbetsuppgifter:

3.2.4.Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

Förslaget/initiativet är förenligt med den gällande fleråriga budgetramen och den nuvarande ekonomiska programplaneringen av ISA2-programmet, inga ytterligare resurser behövs.

3.2.5.Bidrag från tredje part

Det ingår inga bidrag från tredje part i det aktuella förslaget eller initiativet

3.3.Beräknad inverkan på inkomsterna

Förslaget/initiativet påverkar inte budgetens inkomstsida.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1 2003, s. 1).

(2) COM(2016) 710 final.

(3) Kommissionens meddelande - EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning, C/2016/8600, (EUT C 18, 19.1.2017, s. 10).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 108, 24.4.2002, s. 33), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och byrån (EUT L 337, 18.12.2009, s. 1), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi (EUT L 326, 8.12.2011, s.1), Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (EUT L 343, 14.12.2012, s. 32), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 77).

(5) Dom av den 5 juni 2014, Kone AG/ÖBB-Infrastruktur AG, C-557/12, EU:C:2014:1317, punkt 32.

(6) Dom av den 7 december 2010, Vlaamse federatie van verenigingen van Brood- en Banketbakkers, Ijsbereiders en Chocoladebewerkers (VEBIC) WZW, C-439/08, EU:C.2010:739, punkterna 56 och 57.

(7) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, Tio år av antitrustregler enligt förordning 1/2003: Resultat och framtidsutsikter COM(2014) 453 final, och åtföljande arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Tio år av antitrustregler enligt förordning 1/2003 SWD(2014) 230 och Att stärka de nationella konkurrensmyndigheternas tillämpning av konkurrensreglerna: institutionella frågor och förfarandefrågor SWD(2014) 231, http://ec.europa.eu/competition/antitrust/legislation/regulations.html .

(8) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Rapport om hur förordning (EG) nr 1/2003 fungerar. KOM(2009) 206 slutlig och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, SEK(2009) 574 slutlig, http://ec.europa.eu/competition/antitrust/legislation/regulations.html.

(9) De återstående 8 % svarade ”Vet ej/Ej tillämpligt”.

(10) Se avsnitt 6.3 i konsekvensbedömningen som finns på: http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/?fuseaction=ia.

(11) Se yttrandena av den 28 september 2016 och den 9 december 2016 som finns på: http://ec.europa.eu/transparency/regdoc/?fuseaction=ia. Se också bilaga I till konsekvensbedömningen.

(12) Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/2240 av den 25 november 2015 om inrättandet av ett program för lösningar för interoperabilitet och gemensamma ramar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2-programmet) för modernisering av den offentliga sektorn (EUT L 318, 4.12.2015, s. 1).

(13) EUT L 349, 5.12.2014, s. 1.

(14) Enligt rättspraxis från Europeiska unionens domstol ”är medlemsstaterna bundna av de krav som följer av kraven på skydd för grundläggande rättigheter i [EU:s] rättsordning när de genomför [EU-rättsliga] bestämmelser”; dom av den 13 april 2000, Karlsson m.fl., C-292/97, ECLI: EU:C:2000:202, punkt 37. Se även dom av den 21 januari 2016, Eturas, C-74/14, ECLI:EU:C:2016:42, punkt 38, i vilken Europeiska unionens domstol erinrade om att oskuldspresumtionen utgör en allmän princip i EU-rätten, som numera finns stadfäst i artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2012, E.ON Energie/kommissionen, 89/11 P, ECLI: EU:C:2012:738, punkt 72), som medlemsstaterna är skyldiga att iaktta när de tillämpar EU:s konkurrenslagstiftning. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 7 december 2010, VEBIC, C-439/08, ECLI: EU:C:2010:739, punkt 63.

(15) Dom av den 11 juni 2009, Inspecteur van de Belastingdienst/X BV, C-429/07, ECLI:EU:C:2009:359, punkterna 36–39. 

(16) Termen ”civilrättsliga böter” används för att beteckna böter som åläggs i icke-straffrättsliga förfaranden.

(17) Dom av den 20 september 2009, AkzoNobel NV/kommissionen, C-97/08 P, ECLI:EU:C:2009:536. Det ska kunna visas att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande över det dotterbolag som har begått överträdelsen.

(18) http://ec.europa.eu/competition/cartels/whistleblower/index.html.

(19) http://ec.europa.eu/newsroom/just/item-detail.cfm?item_id=54254.

(20) Europeiska gemenskapernas domstol har slagit fast att artikel 35 i förordning (EG) nr 1/2003 måste tolkas så att den är ett hinder för nationella regler som inte tillåter att nationella konkurrensmyndigheter i egenskap av motpart deltar i ett rättsligt förfarande som har inletts mot ett beslut som denna myndighet själv har fattat (Vebic, C-439/08, ECLI:EU:C:2010:739, punkt 64).

(21) EUT C , , s. .

(22) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).

(23) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

(24) Verksamhetsbaserad förvaltning och verksamhetsbaserad budgetering benämns ibland med de interna förkortningarna ABM respektive ABB.

(25) Närmare förklaringar av de olika metoderna för genomförande med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen återfinns på webbplatsen för Europeiska kommissionens generaldirektorat för budget: http://ec.europa.eu/budget/index_en.cfm.

(26) Differentierade respektive icke-differentierade anslag.

(27) Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen.

(28) Kandidatländer och i förekommande fall potentiella kandidatländer i västra Balkan.

(29) Dessa belopp är vägledande, med förbehåll för det årliga budgetförfarandet och prioriteringarna i det årliga arbetsprogrammet för ISA².

(30) Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder.

(31) Med år n avses det år då förslaget eller initiativet ska börja genomföras.

(32) [Denna fotnot förklarar vissa initialförkortningar som inte används i den svenska versionen].

(33) Särskilt tak för finansiering av extern personal genom driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster).