EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 30.6.2017

COM(2017) 601 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

ÅRSRAPPORT 2016
OM FÖRBINDELSERNA MELLAN EUROPEISKA KOMMISSIONEN
OCH DE NATIONELLA PARLAMENTEN

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

ÅRSRAPPORT 2016
OM FÖRBINDELSERNA MELLAN EUROPEISKA KOMMISSIONEN

OCH DE NATIONELLA PARLAMENTEN

1. INLEDNING

När kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker 2014 lade fram de politiska prioriteringar som utgör ramen för hans ledning, framhöll han vikten av förbindelserna med de nationella parlamenten, särskilt när det gäller att säkerställa respekten för subsidiaritetsprincipen. Under hans andra hela år som ordförande fortsatte kommissionen sina insatser för att fördjupa dessa viktiga förbindelser med de nationella parlamenten, med målet att föra Europeiska unionen närmare medborgarna.

Den vikt som kommissionen fäster vid förbindelser med de nationella parlamenten framhölls ytterligare av ordförande Jean-Claude Juncker i uppdragsbeskrivningarna till kommissionsledamöterna, och även i hans tal om tillståndet i unionen inför Europaparlamentet den 14 september 2016, där han betonade att ”EU kan bara byggas tillsammans med medlemsländerna, aldrig mot dem”. Jean-Claude Juncker framhöll att de många möten som har hållits mellan kommissionens ledamöter och nationella parlament sedan han tillträdde har bidragit till att föra EU närmare medborgarna och deras nationella företrädare. Han förklarade också att kommissionen har för avsikt att ge ytterligare drivkraft åt dessa förbindelser genom att låta kommissionsledamöter redogöra för talet om tillståndet i unionen för de nationella parlamenten. Till följd av detta har talet om tillståndet i unionen tagits upp och diskuterats i nästan alla nationella parlament.

Förutom dessa direkta kontakter mellan kommissionsledamöter och de nationella parlamenten upprätthöll kommissionen korrespondens med de nationella parlamenten genom den politiska dialogen och systemet för subsidiaritetsprövning.

Denna tolfte årsrapport inriktas på kommissionens politiska dialog med de nationella parlamenten, som inleddes 2006 i syfte att främja de nationella parlamentens engagemang i utformningen och genomförandet av EU:s politik. Systemet för subsidiaritetsprövning, som ger de nationella parlamenten rätt att pröva om nya lagförslag på områden där Europeiska unionen inte är ensam behörig överensstämmer med subsidiaritetsprincipen, behandlas i årsrapporten 2016 om subsidiaritet och proportionalitet 1 . Den rapporten offentliggörs parallellt och bör ses som ett komplement till denna rapport.

2. SKRIFTLIGA YTTRANDEN FRÅN DE NATIONELLA PARLAMENTEN

a. Allmänna kommentarer 

Antalet yttranden (även motiverade yttranden) från de nationella parlamenten till kommissionen ökade under 2016. Totalt utfärdade de nationella parlamenten 620 yttranden under året, vilket utgör en ökning på 77 % jämfört med 2015, då de nationella parlamenten utfärdade 350 yttranden. Om man bara ser på motiverade yttranden ökade antalet från 8 2015 till 65 under 2016, en ökning på mer än 700 %. 2

b. Medverkan och räckvidd

Liksom under tidigare år var antalet yttranden som lämnats till kommissionen ojämnt fördelat mellan de nationella parlamenten. De 10 mest aktiva kamrarna stod för omkring 73% av alla yttranden (dvs. 452 yttranden), vilket är ungefär samma siffra som 2015, då 70 % av yttrandena kom från de tio mest aktiva kamrarna.

Till skillnad från tidigare år, då den mest aktiva kammaren var den portugisiska Assembleia da República, var det den italienska Senato della Repubblica som lämnade in flest yttranden under 2016, och dessa 81 yttranden utgjorde omkring 13 % av det totala antalet mottagna yttranden. Andra nationella parlament eller kamrar som lämnade tio yttranden eller mer var Rumäniens Camera Deputaților (70), Portugals Assembleia da República (57), Tysklands Bundesrat (47), Tjeckiens Senát (46), Rumäniens Senat (43), Frankrikes Assemblée nationale (33), Italiens Camera dei Deputati (27), Frankrikes Sénat (25), Sveriges riksdag (23), Tjeckiens Poslanecká sněmovna (19), Polens Senat (17), Förenade kungarikets House of Lords (17), Spaniens Las Cortes Generales (13) 3  och Österrikes Bundesrat (11). 

c. Viktiga ämnen i den politiska dialogen

Följande kommissionsdokument uppmärksammades mest av de nationella parlamenten (se även bilaga 2).

1. Meddelande om kommissionens arbetsprogram 2016: Dags för nya tag 4

2. Förslag till direktiv om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster 5

3. Förslag till förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) 6

4. Förslag till direktiv om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll 7 och förslag till direktiv om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor på nätet och annan distansförsäljning av varor 8

Förslaget till direktiv om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster gav upphov till 14 motiverade yttranden, och ledde till att den mekanism som anges i artikel 7.2 i protokoll 2 till fördragen utlöstes, som har blivit känd som förfarandet med ”gult kort”. Förslaget till förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (omarbetning) gav upphov till åtta motiverade yttranden. Årsrapporten om subsidiaritet och proportionalitet innehåller en mer detaljerad beskrivning.

·Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om kommissionens arbetsprogram 2016: Dags för nya tag. 

Enligt åtagandet i de politiska riktlinjerna om att fokusera på de områden där Europeiska unionen kan göra verklig skillnad innehöll 2016 års arbetsprogram ett begränsat antal nya initiativ som strukturerades kring de tio prioriteringar som fastställts av ordförande Jean-Claude Juncker när han tillträdde sin post. Precis som föregående år innehöll arbetsprogrammet 2016 även en förteckning över pågående lagstiftningsförslag för tillbakadragande och en förteckning över lagstiftningsförslag för granskning enligt programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet).

Arbetsprogrammet 2016 antogs den 27 oktober 2015 och skickades av förste vice ordföranden Frans Timmermans till ordförandena för utskotten för EU-frågor i alla nationella parlament, tillsammans med en följeskrivelse där vice ordföranden bekräftade att kommissionens ledamöter var beredda att besöka de nationella parlamenten på deras begäran för att lägga fram och diskutera arbetsprogrammet.

Kommissionen mottog sammanlagt 25 yttranden om 2016 års arbetsprogram. Det rörde sig om individuella yttranden från nio kamrar 9 och ett gemensamt yttrande från Nederländernas Tweede Kamer på 16 kamrars vägnar 10 , där varje kammare angav sina prioriteringar bland de initiativ som föreslagits av kommissionen. Nästan samtliga kamrar som undertecknade det gemensamma yttrandet angav paketet om energiunionen och bättre hantering av migration som sina prioriteringar. Andra initiativ som prioriterades av de flesta kamrar var paketet om en kretsloppsekonomi, översynen av den fleråriga budgetramen 2014–2020, genomförandet av strategin för en digital inre marknad, paketet om rörlighet i arbetslivet, slutförandet av bankunionen och gränsförvaltningspaketet.

I sina svar på de yttranden som mottagits välkomnade kommissionen de nationella parlamentens intresse för arbetsprogrammet och deras fortsatta stöd för kommissionens inriktning på ett mer begränsat antal initiativ som ger ett ökat mervärde på EU-nivå. Kommissionen välkomnade också det tillfälle som det nya arbetsprogrammet ger att få ett tidigt åsiktsutbyte med de nationella parlamenten om deras prioriteringar.

·Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster 

Den 8 mars 2016 antog kommissionen ett förslag om en riktad översyn av direktivet om utstationering av arbetstagare från 1996. 11 Syftet med översynen är främst att se till att genomförandet av friheten att tillhandahålla tjänster i unionen sker enligt villkor som garanterar lika möjligheter för företagen och respekt för arbetstagarnas rättigheter. Genom förslaget införs ändringar på tre huvudområden: utstationerade arbetstagares ersättning, även i situationer vid underleverantörskedjor, regler för utstationerade arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och långvarig utstationering. I förslaget anges särskilt att alla obligatoriska regler om ersättning i värdmedlemsstaten gäller för arbetstagare som utstationeras till den medlemsstaten.

Kommissionen mottog 23 yttranden 12 om förslaget, inklusive 14 motiverade yttranden, vilket ledde till att förfarandet enligt artikel 7.2 i protokoll 2 till fördragen utlöstes (det s.k. förfarandet med gula kort). Innehållet i de motiverade yttrandena och kommissionens svar på de nationella parlamentens synpunkter på subsidiaritet beskrivs närmare i årsrapporten 2016 om subsidiaritet och proportionalitet. Generellt sett visade de mottagna yttrandena att de nationella parlamentens ståndpunkter skiljer sig stort: vissa kamrar riktade stark kritik mot förslaget, medan andra gav sitt stöd till initiativet. De kritiska synpunkterna från de nationella parlamenten rörde bland annat valet av rättslig grund, förslagets efterlevnad av proportionalitetsprincipen och att det möjligen kan inkräkta på arbetsmarknadens parters behörighet att ingå kollektivavtal eller nationella regeringars behörighet att föreskriva att kollektivavtal är allmänt tillämpliga.

Kommissionen besvarade samtliga berörda kammares individuella synpunkter på andra frågor än subsidiaritet. Synpunkterna på subsidiaritetsfrågor behandlas i kommissionens meddelande av den 20 juli 2016 13 .

·Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (omarbetning) 

Den 4 maj 2016 lade kommissionen fram tre förslag om en reform av det europeiska gemensamma asylsystemet. 14 Genom förslaget om översyn av Dublinförordningen 15 införs en ny ”korrigerande tilldelningsmekanism” för att se till att ingen medlemsstats asylsystem utsätts för oproportionerligt starkt tryck. Enligt mekanismen utlöses ett automatiskt system när en medlemsstat utsätts för ett oproportionerligt starkt migrationstryck, genom vilket asylsökande omplaceras till andra EU-länder. Medlemsstaterna kan tillfälligt upphäva sitt deltagande i mekanismen, men måste då betala ett ekonomiskt bidrag på 250 000 euro för varje asylsökande som de skulle ha varit skyldiga att ta emot.

Förslaget gav upphov till 14 yttranden under 2016 16 , varav 8 motiverade yttranden. Innehållet i de motiverade yttrandena och kommissionens svar på de nationella parlamentens synpunkter på subsidiaritet beskrivs närmare i årsrapporten 2016 om subsidiaritet och proportionalitet. I fråga om de argument i yttrandena som inte rör subsidiaritetsfrågor påpekade många kamrar att det ekonomiska bidraget på 250 000 euro är oproportionerligt och att beloppet inte är motiverat. Ett antal nationella parlament insisterade även på att bestämmelserna om ensamkommande barn bör ändras mot bakgrund av barnets bästa och relevanta garantier. Några kamrar hyste även tvivel om förslagets rättsliga grund.

Som svar på detta förklarade kommissionen att beloppet för det solidariska bidraget per sökande täcker kostnaden för att motta asylsökande under ett antal år. Kommissionen påpekade även att bidragsbeloppet är tänkt att vara avskräckande, eftersom syftet med förslaget är att alla medlemsstater ska delta fullt ut i den rättvisa korrigeringsmekanismen.

När det gäller frågan om ensamkommande barn påpekade kommissionen att för att säkerställa att ensamkommande barn snabbt ges tillgång till asylförfarandet innebär förslaget ett förtydligande att det är den medlemsstat där barnet första gången lämnade in ansökan om internationellt skydd som ska vara ansvarig för att pröva ansökan, förutom om det kan påvisas att detta inte är för barnets bästa. Kommissionen betonade att principen om att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla förfaranden i Dublinförordningen fortfarande gäller. 

Vad beträffar förslagets rättsliga grund förklarade kommissionen att artikel 78.2 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskriver att Europaparlamentet och rådet ska besluta om åtgärder om ett gemensamt europeiskt asylsystem som bland annat omfattar kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om asyl eller subsidiärt skydd, och att precis som den befintliga ”Dublin III-förordningen” (förordning (EU) nr 604/2013) grundas förslaget till omarbetning av denna förordning på den bestämmelsen.

·Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och förslag till direktiv om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor på nätet och annan distansförsäljning av varor

Som ett led i sin strategi för den digitala inre marknaden antog kommissionen två förslag i december 2015, som har syftena att bättre skydda konsumenter som handlar online oavsett var i EU säljaren finns, samt att hjälpa företag att expandera sin försäljning via internet. Det huvudsakliga syftet med de två förslagen är att undanröja avtalsrättsrelaterade hinder som hämmar den gränsöverskridande handeln, till fördel för både företag och konsumenter.

Kommissionen mottog 11 yttranden om förslaget till direktiv om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll 17 och 12 yttranden om förslaget till direktiv om vissa aspekter på avtal om försäljning av varor på nätet och annan distansförsäljning av varor 18 . Av yttrandena omfattade 8 båda förslagen 19 , och ett av dessa var ett motiverat yttrande från Frankrikes Sénat.

I de flesta yttrandena från de nationella parlamenten höll de med om att det krävs en lämplig nivå på konsumentskyddet i hela EU vid tillhandahållande av digitalt innehåll. I fråga om förslaget till direktiv om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll hade ett antal nationella parlament synpunkter på förslagets förenlighet med annan EU-lagstiftning om konsumenter, immateriella rättigheter och uppgiftsskydd, leverantörers möjlighet att klara sig undan ansvar för bristande överensstämmelse och på att digitalt innehåll som tillhandahålls i utbyte mot uppgifter skulle tas med i förslaget.

I sina svar påpekade kommissionen att gemensamma regler skulle fylla det rättsliga tomrummet och skapa rättssäkerhet, samtidigt som man förhindrar en uppsplittring av den inre marknaden. I övrigt förklarade kommissionen att även om man i förslaget inte fastställer en period för rättsliga garantier för produkter med digitalt innehåll, eftersom dessa inte utsätts för slitage, skulle den omvända bevisbördan utan begränsningar skapa en mycket hög konsumentskyddsnivå. När det gäller sambandet mellan förslaget om digitalt innehåll och den allmänna dataskyddsförordningen svarade kommissionen att det klargörs i förslaget att direktivet inte påverkar dataskyddsbestämmelserna, inklusive bestämmelserna om skydd av underåriga.

Beträffande förslaget om försäljning av varor på nätet och annan distansförsäljning av varor påpekade flera nationella parlament att de nya reglerna endast skulle gälla försäljning av varor på nätet och annan distansförsäljning av varor, men inte försäljning i butik. De nationella parlamenten kommenterade även förslagen till nya regler för omvänd bevisbörda, skadeståndsansvar och den föreslagna perioden för rättsliga garantier.

I sina svar betonade kommissionen behovet av att få bort skillnaderna mellan nationella bestämmelser om konsumentavtal inom viktiga områden, t.ex. garantiperiodens längd och omvänd bevisbörda. Kommissionen framhöll även betydelsen av att säkerställa en enhetlig rättslig ram i hela EU, både för nät-/distansförsäljning och butiksförsäljning av varor. Kommissionen uppgav även att den hade inlett en kontroll av ändamålsenligheten hos EU:s konsument- och saluföringslagstiftning som omfattar sex direktiv, bland annat direktivet om försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier. Kommissionen betonade avslutningsvis att den allmänna konsumentskyddsnivån kommer att förbli mycket hög i alla medlemsstater, eftersom en möjlig inskränkning av det nationella konsumentskyddet inom ett fåtal specifika områden i vissa medlemsstater i viss mån kommer att uppvägas av andra regler i förslaget som föreskriver en högre konsumentskyddsnivå, t.ex. genom en förlängning av perioden för omvänd bevisbörda från sex månader till två år.

Till svar på de farhågor gällande subsidiaritet som Frankrikes Sénat gav uttryck för påminde kommissionen om att valet av fullständig harmonisering på EU-nivå, kombinerat med en hög konsumentskyddsnivå, är det enda alternativ som kan bidra till att uppfylla de två målen rättssäkerhet och konsumentförtroende. Kommissionen framhöll att medlemsstaterna inte på eget initiativ i tillräcklig utsträckning kan undanröja de befintliga hindren mellan ländernas avtalsrätt. Skiljande avtalsbestämmelser om t.ex. perioden för rättsliga garantier eller överensstämmelse är just de hinder som kommissionen vill övervinna med sitt förslag.

d. Resultat av den politiska dialogen

Lagstiftningsprocessen för att anta två kommissionsförslag som gav upphov till många synpunkter från de nationella parlamenten 2016 slutfördes samma år. Det är därför möjligt att i denna rapport jämföra kommissionens ursprungliga förslag med de slutliga antagna texterna. Eftersom många aktörer är involverade är det inte möjligt att göra en direkt koppling mellan ett individuellt nationellt parlaments ståndpunkt och resultatet av lagstiftningsprocessen. De nationella parlamentens yttranden var dock en ovärderlig källa till insikt och analys för kommissionen i dess kontakter med andra institutioner.

·Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en europeisk gräns- och kustbevakning och om upphävande av förordning (EG) nr 2007/2004, förordning (EG) nr 863/2007 och rådets beslut 2005/267/EG

Den 15 december 2015 antog kommissionen ett förslag om att inrätta en europeisk gräns- och kustbevakning 20 , som ett led i insatserna för att garantera en stark och gemensam förvaltning av Europeiska unionens yttre gränser. Den europeiska gräns- och kustbevakningen, som är en av de föreslagna åtgärderna i migrationsagendan 21 , kommer att sammanföra Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån som byggts upp utifrån Frontex och nationella myndigheter med ansvar för gränsförvaltning, som kommer att fortsätta att sköta den dagliga förvaltningen av de yttre gränserna.

Kommissionen mottog tio yttranden om förslaget. 22 Många kammare uttryckte sitt stöd för inrättandet av den europeiska gräns- och kustbevakningen. Samtidigt gav ett antal kammare uttryck för farhågor gällande de bestämmelser som innebär att byråns befogenheter kan inkräkta på medlemsstaternas befogenheter i fråga om gränsskydd, upprätthållande av den inre säkerheten och allmän ordning. Många kammare hade farhågor gällande bestämmelserna i artikel 18 i kommissionens förslag, enligt vilka kommissionen i situationer vid de yttre gränserna som kräver brådskande åtgärder (t.ex. oproportionellt migrationstryck) efter samråd med byrån kan anta ett beslut som identifierar vilka åtgärder som ska genomföras av byrån och som uppställer krav på att den berörda medlemsstaten samarbetar med byrån vid genomförandet av dessa åtgärder. Dessa kamrar ansåg att det bör vara rådet, och inte kommissionen och byrån, som har ansvaret för att anta sådana åtgärder, och medlemsstaterna måste ge sitt samtycke.

Efter diskussioner i Europaparlamentet och rådet antogs förslaget till förordning den 14 september 2016 23 , vilket visar på EU-institutionernas förmåga att snabbt bemöta brådskande utmaningar. Enligt förordningen kommer den europeiska gräns- och kustbevakningen att kombinera en ny förstärkt byrå, som bygger vidare på den grund som lagts av Frontex, med kapacitet att utnyttja en obligatorisk reserv med kustbevakningsenheter för snabba insatser. Förordningen föreskriver att medlemsstaterna ska behålla det främsta ansvaret för förvaltningen av sin del av unionens yttre gränser. Medlemsstaterna kommer att behålla befogenheterna för och suveräniteten över sina gränser, och kommer även i fortsättningen att sköta den dagliga förvaltningen av gränsen. Enligt förordningen ska nödvändiga åtgärder antas av rådet vid situationer som kräver akuta åtgärder vid de yttre gränserna, på grundval av ett förslag från kommissionen och efter samråd med byrån. Besluten får föreskriva åtgärder för att minska risker vid medlemsstaternas gränser, som på grundval av en gemensamt överenskommen operativ plan ska vidtas av byrån i samarbete med de berörda medlemsstaterna.

·Förslag till rådets direktiv om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt påverkar den inre marknadens funktion 

Den 28 januari 2016 lade kommissionen fram sitt förslag till direktiv mot skatteflykt, som ingår i åtgärdspaketet mot skatteflykt. 24 Den 20 juni 2016 antog rådet direktiv (EU) 2016/1164 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt påverkar den inre marknadens funktion. 25 För att tillhandahålla en omfattande ram för hybrida missmatchningar, inklusive med tredjeländer, lade kommissionen den 25 oktober 2016 fram ett förslag i syfte att komplettera de befintliga reglerna om hybrida missmatchningar (COM(2016) 687 final). Syftet med reglerna om hybrida missmatchningar är att förhindra företagen att utnyttja skillnader i nationella lagstiftningar för att undvika att betala skatt.

Direktivet mot skatteflykt innehåller fem rättsligt bindande åtgärder mot missbruk, som alla medlemsstaterna ska tillämpa mot gemensamma former av aggressiv skatteplanering. De fem åtgärderna innefattar regler för att hindra överföring av vinster till lågskatteländer/skattefria länder, hindra företagen att undvika skatt när de omlokaliserar tillgångar, förhindra dubbel utebliven beskattning av viss inkomst, avskräcka från konstlade skuldarrangemang som är avsedda att minimera skatter och motverka aggressiv skatteplanering när inga andra regler gäller.

Kommissionen mottog sammanlagt sju yttranden från de nationella parlamenten om direktivet mot skatteflykt, däribland två motiverade yttranden från Maltas Kamra tad-Deputati och Sveriges riksdag. 26  Kamra tad-Deputati ansåg att bekämpning av skatteflykt inte bör baseras på enhetliga och gemensamma regler utan flexibilitet. Sveriges riksdag gav sitt stöd åt förslagets mål, men kritiserade kommissionen för att ha utarbetat förslaget i hast utan att genomföra en konsekvensbedömning.

Kommissionen ansåg att harmoniserade regler för att motverka skatteflykt gynnar den inre marknadens funktion och påpekade att olika nationella metoder skulle kunna skapa nya kryphål för aggressiva skatteplanerare och skapa konkurrens mellan medlemsstaterna, vilket i sin tur skulle försvaga deras skatteregler. Det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer förslaget innehåller omfattande ekonomiska belägg och beskriver de drivande faktorerna bakom aggressiv skatteplanering.

Tysklands Bundesrat var generellt sett positivt inställt till kommissionens förslag, men riktade kritik mot att direktivet endast skulle omfatta företag som betalar bolagsskatt, och krävde att även företag som drivs som handelsbolag eller enmansföretag skulle omfattas. Tillämpningsområdet för det antagna direktivet var ändå detsamma som kommissionens förslag, dvs. företag som betalar bolagsskatt. Bundesrat ville även undvika undantag för särskilda sektorer. Kommissionen hade föreslagit att reglerna inte skulle tillämpas på kontrollerade utländska bolag till företag vars huvudslag av aktier är föremål för regelbunden handel på en eller flera erkända fondbörser. Denna bestämmelse behölls inte i den antagna versionen av direktivet. Bundesrat var oroat över hur regeln om begränsningar för ränteavdrag skulle påverka små och medelstora företag. Avdrag för lånekostnader begränsas till tre miljoner euro i det antagna direktivet, jämfört med en miljon euro i kommissionens ursprungliga förslag.

Avslutningsvis föreslog Bundesrat att man i fråga om hybrida missmatchningar borde överväga om det kanske var bättre att använda differentieringsmetoderna i rapporten om urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Som en del av det slutliga kompromissförslaget till det direktivet mot skatteflykt, som man enades om den 20 juni 2016, utfärdade rådet (ekonomiska och finansiella frågor – Ekofin) ett uttalande om hybrida missmatchningar. I detta uttalande uppmanar Ekofinrådet kommissionen ”att senast i oktober 2016 lägga fram ett förslag om hybrida missmatchningar som berör tredjeländer, i syfte att införa bestämmelser som är förenliga med och inte mindre effektiva än de som rekommenderas i OECD/BEPS rapport, med målet att nå en överenskommelse före slutet av 2016”. Den 25 oktober 2016 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om ändring av direktivet mot skatteflykt 27 , som bygger på OECD:s rapportrekommendationer rörande urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS), åtgärd 2, ”Neutralisering av effekterna av hybrida missmatchningar”.

3. ÖVRIG UTVECKLING

·Ett andra ”grönt kort”

Under de senaste åren har ett antal nationella parlament uttryckt en önskan om att kunna uppmana kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag eller föreslå ändringar av befintlig lagstiftning med hjälp av en förstärkt form av den politiska dialogen, som är mer känd under namnet ”grönt kort”. På initiativ från Frankrikes Assemblée nationale undertecknade åtta parlamentskammare 28 den 11 juli 2016 gemensamt ett ”grönt kort”, med en uppmaning till kommissionen att lägga fram ett ambitiöst lagstiftningsförslag för att genomföra principerna om företagens sociala ansvar på EU-nivå, som skulle gälla alla företag som har sitt huvudkontor i EU och föreskriva exakta skyldigheter och påföljder. Den 26 juli 2016 anslöt sig en nionde kammare 29 till dem. Detta var det andra initiativet till ett ”grönt kort” efter 2015 års initiativ om minskning av livsmedelsavfall. 30  

I sitt svar tackade kommissionen kamrarna för deras bidrag till denna viktiga fråga, och betonade att den aktivt fortsätter att arbeta för att främja företagens sociala ansvar i alla sina politiska åtgärder. Kommissionen betonade de många åtgärder som den har vidtagit i fråga om företagens sociala ansvar, särskilt på regleringssidan (EU:s timmerförordning, förordningen om konfliktmineraler, de reviderade direktiven om offentlig upphandling, direktivet om redovisning av icke-finansiell information, förslaget till reviderat direktiv om aktieägares rättigheter och förslaget om ändring av direktivet vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer), men även genom allmänna politiska dokument samt frivilliga riktlinjer och samrådsinitiativ.

I sitt meddelande Nästa steg för en hållbar europeisk framtid 31 från november 2016 betonade kommissionen att den kommer att intensifiera arbetet med ansvarsfullt företagsagerande, genom att fokusera på konkreta insatser för att hantera nuvarande och framtida sociala, miljömässiga och styrningsrelaterade utmaningar och bygga på huvudprinciperna och den politiska strategin i EU:s strategi för företagens sociala ansvar som kommissionen lade fram 2011. Parallellt med detta arbete övervakar kommissionen noggrant, i nära samarbete med de viktigaste intressenterna, hur situationen utvecklas i medlemsstaterna och vid de internationella organ som är verksamma i processen för företagens sociala ansvar.

·De regionala parlamentens roll

Regionala parlament bidrar indirekt till kommissionens förbindelser med de nationella parlamenten. Enligt protokoll nr 2 till fördragen ska de nationella parlamenten när de genomför subsidiaritetsprövningar av förslag till EU-rättsakter i syfte att utfärda motiverade yttranden i förekommande fall samråda med de regionala parlament som har lagstiftande befogenheter. 32

Regionala parlament företräds även i Regionkommittén. Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande har Regionkommittén anförtrotts fler ansvarsuppgifter i fråga om subsidiaritet, som enligt artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen 33 uttryckligen innehåller lokala och regionala dimensioner. Regionkommittén genomför övervakningsaktiviteter via nätverket för övervakning av subsidiaritetsprincipen och sin onlineplattform, som är utformad för att stödja de regionala parlamentens deltagande i mekanismen för tidig varning när det gäller subsidiaritet (Regpex). Regionkommitténs arbete med subsidiaritetsprövningar beskrivs närmare i årsrapporten 2016 om subsidiaritet och proportionalitet.

Även om det i fördragen inte uttryckligen föreskrivs att kommissionen ska samarbeta direkt med de regionala parlamenten lämnade flera regionala parlament, särskilt delstatsparlament i Tyskland och Österrike, in ett antal yttranden till kommissionen under 2016, där de kommenterade olika aspekter av kommissionens förslag. I januari 2016 träffade en delegation av regionala parlament som har undertecknat ”Heiligendamm-förklaringen” 34 kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans för ett åsiktsutbyte. Dessutom träffade ordförande Jean-Claude Juncker företrädare från många regionala parlament och myndigheter under året, bland annat Nordrhein-Westfalen, Brandenburg, Niedersachsen, Schleswig-Holstein, Rheinland-Pfalz och Hessen (Tyskland), Provence-Alpes-Côte d’Azur och Alsace, Champagne-Ardenne och Lorraine (Frankrike), Tyrolen och Steiermark (Österrike), Vallonien (Belgien) och Trentino-Alto Adige (Italien). Andra kommissionsledamöter, särskilt Corina Creţu, kommissionsledamot med ansvar för regionalpolitik, deltog i liknande möten.

4. BILATERALA KONTAKTER OCH BESÖK

Precis som tidigare år besöktes nästan alla 28 nationella parlament av kommissionsledamöter under 2016. Många kammare besöktes mer än en gång, av ordföranden Jean-Claude Juncker, förste vice ordföranden, vice ordförandena eller kommissionsledamöterna. Dessutom skickade en del nationella parlament delegationer till Bryssel eller sammankallade utskottsmöten där, och tog också tillfället i akt att träffa kommissionsledamöter. Sammanlagt genomfördes nästan 180 besök och möten under 2016.

Värt att notera i detta sammanhang är särskilt kommissionsledamöternas besök till de nationella parlamenten för att redogöra för ordförande Jean-Claude Junckers tal om tillståndet i unionen. 35 Kommissionsledamöterna har besökt nästan alla kamrar som en uppföljning till ordförandens tal i Europaparlamentet. Kommissionen anser att dessa besök och möten med de nationella parlamentsledamöterna är ovärderliga för att främja bättre förståelse och stöd för unionens politik. I sitt tal om unionens tillstånd sade ordförande Jean-Claude Juncker också att det kommer att bli ännu fler besök och möten med de nationella parlamenten i framtiden, för att visa att EU bara kan byggas tillsammans med medlemsländerna, aldrig mot dem.

Under 2016 deltog tjänstemän från kommissionen i över 80 möten med de nationella parlamentens utskott för att diskutera lagstiftningsförslag på en mer teknisk nivå. Vidare har kommissionens tjänstemän regelbundet bjudits in till de nationella parlamentens ständiga representanter i Bryssel för att diskutera centrala initiativ. Dessutom har de ansvariga för den europeiska planeringsterminen, som är placerade vid kommissionens representationer i medlemsstaterna, hållit kontakt med de nationella parlamenten i fråga om den europeiska planeringsterminen och andra ekonomiska frågor.

5. DE FRÄMSTA MÖTENA OCH KONFERENSERNA

Kommissionens engagemang i de nationella parlamenten var fortsatt högt under 2016, med deltagande i ett flertal viktiga interparlamentariska möten och konferenser, bland annat i konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor vid Europeiska unionens parlament (Cosac), Europeiska parlamentsveckan och den interparlamentariska konferensen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Cosac

Konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor vid Europeiska unionens parlament (Cosac), som är det enda interparlamentariska forum som anges i fördragen 36 , sammanträdde vid två tillfällen i varje medlemsstat som innehade det roterande ordförandeskapet för Europeiska unionens råd under 2016. Europaparlamentet, som är fullständig medlem i Cosac, deltog i alla sammanträden. Kommissionen, som har observatörsstatus, företräddes också vid alla Cosac-sammanträden och lämnade ett skriftligt svar på de bidrag som antogs av Cosac vid de två plenarsammanträdena under året. 37

Vid Cosacs ordförandemöte i Haag den 8 februari 2016 diskuterade delegaterna organisation av och samarbete om parlamentarisk kontroll på grundval av en fallstudie som inriktades på Europol och EU:s prioriteringar för 2016 och därefter, med huvudtal från Kristalina Georgieva, kommissionens dåvarande vice ordförande för budget och personal och Nederländernas utrikesminister Bert Koenders. Vid plenarsammanträdet i Lettland i juni, där kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans deltog, fortsatte diskussionen om de nationella parlamentens roll, med särskilda sessioner för utbyte av bästa praxis om parlamentarisk kontroll och diplomati och de nationella parlamentens roll i skyddet av rättsstatsprincipen inom EU. Delegaterna höll även en diskussion om migration, som inriktades på genomförandet av Turkiets och EU:s gemensamma förklaring.

Cosacs ordförandemöte i Bratislava den 11–12 juli 2016 under det slovakiska rådsordförandeskapet erbjöd ett forum för diskussion om EU:s sociala dimension och sammanhållningspolitiken. I sitt tal framhöll Marianne Thyssen, kommissionsledamot med ansvar för sysselsättning, socialpolitik, kompetens och rörlighet på arbetsmarknaden, om kommissionens åtagande att fördjupa EU:s sociala dimension och nämnde ett antal kommande kommissionsförslag på detta område, bland annat den europeiska pelaren för sociala rättigheter och kompetensagendan för Europa. Hon tog även tillfället i akt att bemöta vissa farhågor som de nationella parlamenten framfört i sina motiverade yttranden angående två kommissionsförslag om översynen av direktivet om utstationering av arbetstagare.

Under årets sista Cosac-sammanträde, det 56:e plenarsammanträdet i Bratislava den 14–15 november 2016, diskuterades en rad olika frågor, bland annat stärkande av de nationella parlamentens roll med huvudtal av förste vice ordförande Frans Timmermans, det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP), energiunionen med deltagande av vice ordförande Maroš Šefčovič, och skyddet av EU:s yttre gränser i samband med illegal migration.

Europeiska parlamentsveckan

Europeiska parlamentsveckan, som hölls i Europaparlamentet den 16–17 februari 2016, sammanförde ledamöter från de nationella parlamenten och deras motsvarigheter i Europaparlamentet för gemensamma diskussioner om den europeiska planeringsterminen 2015—2016 och om stabilitet, ekonomisk samordning och styrning i Europeiska unionen. Det sistnämnda evenemanget organiserades och leddes tillsammans med det nederländska parlamentet. 38 Den andra interparlamentariska konferensen 2016 om stabilitet, ekonomisk samordning och styrning i Europeiska unionen hölls i Bratislava den 16–18 oktober 2016 under det slovakiska rådsordförandeskapet. 39

Konferensen för talmän i EU-ländernas parlament

Konferensen för talmän i EU-ländernas parlament, som anordnas årligen i den medlemsstat som innehar det roterande ordförandeskapet för rådet under det andra halvåret föregående år, hölls i Luxemburg den 22–24 maj 2016. I sitt huvudtal vid konferensen berörde kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker de utmaningar Europeiska står inför och framhöll vikten av ett närmare samarbete mellan kommissionen och de nationella parlamenten. 40  

Konferenser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken

De nationella parlamenten och EU-institutionerna hade tillfälle att diskutera utrikespolitiska frågor under den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (Gusp/GSFP). Det åttonde mötet då Nederländernas parlament var värd ägde rum i april 2016. EU:s utrikesrepresentant Federica Mogherini skickade ett videobudskap till Haagkonferensen, där hennes särskilda rådgivare och företrädare från högsta ledningen för Europeiska utrikestjänsten fanns med bland talarna. Vid det nionde mötet i september, som anordnades av Slovakiens Národná rada, deltog Federica Mogherini personligen, tillsammans med tjänstemän från utrikestjänstens högsta ledning.

Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol)

Mot bakgrund av den nya Europolförordningen, som trädde i kraft den 1 maj 2017 41 , bildade de nationella parlamenten och Europaparlamentet en gemensam parlamentarisk kontrollgrupp, vars mål är att säkerställa lämplig demokratisk kontroll av Europols verksamhet i enlighet med artikel 88.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt 42 . Det första interparlamentariska kommittémötet om Europol hölls den 28 november 2016, med deltagande av kommissionsledamot Sir Julian King.

6. SLUTSATSER OCH UTSIKTER

Under hela det andra året under Jean-Claude Junckers ledning fortsatte kommissionen sina ansträngningar för att utveckla ett djupare och närmare samarbete med de nationella parlamenten. Förutom täta möten i Bryssel med företrädare för de nationella parlamenten gjorde ledamöter och tjänstemän från kommissionen många besök till de nationella parlamenten under året i syfte att föra en dialog om viktiga politiska åtgärder och förslag från kommissionen. Samtidigt ökade korrespondensen mellan kommissionen och de nationella parlamenten avsevärt.

Kommissionens framgångsrika ansträngningar för att skapa ett nytt partnerskap med de nationella parlamenten kan dock inte mätas i antalet besök, möten och yttranden, även om de naturligtvis är viktiga i sig. När EU ska fastställa en vision för sin framtid med 27 medlemsstater, sextio år efter undertecknandet av Romfördragen, krävs en djupare diskussion över hela den europeiska kontinenten. I vitboken om EU:s framtid 43 , som lades fram i mars 2017, beskrivs fem olika scenarier för hur EU bör utvecklas till 2025. Vitboken utgör kommissionens bidrag till en uppriktig och öppen diskussion med EU:s medborgare. För att främja den diskussionen kommer kommissionen tillsammans med Europaparlamentet och medlemsstaterna att hålla en rad debatter om unionens framtid i EU:s nationella parlament, städer och regioner. Såsom ordförande Jean-Claude Juncker klargjorde under sitt tal om unionens tillstånd i september 2016 är det viktigt att de nationella parlamenten är nära delaktiga i den processen, vilket de också kommer att vara.

(1)

     COM(2017) 600 final.

(2)

     Närmare upplysningar om motiverade yttranden finns i årsrapporten 2016 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (COM(2017) 600 final).

(3)

     Räknas som 13 yttranden från två kamrar.

(4)

     COM(2015) 610 final, 27.10.2015.

(5)

     COM(2016) 128 final, 8.3.2016.

(6)

     COM(2016) 270 final, 4.5.2016.

(7)

     COM(2015) 634 final, 9.12.2015.

(8)

COM(2015) 635 final, 9.12.2015.

(9)

     Tysklands Bundesrat, Frankrikes Sénat, Italiens Senato della Repubblica, Lettlands Saeima, Litauens Seimas, Ungerns Országgyűlés, Portugals Assembleia da República, Sveriges riksdag och Förenade kungarikets House of Lords.

(10)

     Tjeckiens Poslanecká sněmovna och Senát, Kroatiens Hrvatski sabor, Italiens Senato della Repubblica, Lettlands Saeima, Litauens Seimas, Ungerns Országgyűlés, Nederländernas Tweede Kamer och Eerste Kamer, Polens Senat, Portugals Assembleia da República, Rumäniens Camera Deputaților och Senat, Slovakiens Národná rada samt Förenade kungarikets House of Commons och House of Lords.

(11)

     Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.97, s. 1).

(12)

     Bulgariens Narodno sabranie, Tjeckiens Poslanecká sněmovna och Senát, Danmarks Folketinget, Estlands Riigikogu, Frankrikes Assemblée nationale och Sénat, Spaniens Cortes Generales, Kroatiens Hrvatski sabor, Italiens Camera dei Deputati och Senato della Repubblica, Litauens Seimas, Lettlands Saeima, Ungerns Országgyűlés, Polens Sejm och Senat (motiverat yttrande och yttrande), Portugals Assembleia da República, Rumäniens Camera Deputaților (motiverat yttrande och yttrande) och Senat, Slovakiens Národná rada samt Storbritanniens House of Commons.

(13)

     COM(2016) 505 final, 20.7.2016. Se även årsrapporten 2016 om subsidiaritet och proportionalitet.

(14)

     COM(2016) 270 final, COM(2016) 271 final och COM(2016) 272 final, 4.5.2016.

(15)

     COM(2016) 270 final, 4.5.2016.

(16)

     Tjeckiens Poslanecká sněmovna (motiverat yttrande) och Senát (motiverat yttrande), Tysklands Bundesrat, Ungerns Országgyűlés (motiverat yttrande), Italiens Camera dei Deputati och Senato della Repubblica (motiverat yttrande), Polens Sejm (motiverat yttrande) och Senat (motiverat yttrande och yttrande), Portugals Assembleia da República, Rumäniens Camera Deputaților (motiverat yttrande och yttrande) och Senat samt Slovakiens Národná rada (motiverat yttrande).

(17)

     COM(2015) 634 final, 9.12.2015.

(18)

     COM(2015) 635 final, 9.12.2015.

(19)

     Tjeckiens Senát, Frankrikes Sénat (motiverat yttrande), Luxemburgs Chambre des Députés, Nederländernas Eerste Kamer (två yttranden), Österrikes Bundesrat, Portugals Assembleia da República och Rumäniens Senat.

(20)

     COM(2015) 671 final, 15.12.2015.

(21)

     COM(2015) 240 final, 13.5.2015.

(22)

     Tjeckiens Poslanecká sněmovna och Senát, Frankrikes Assemblée nationale, Italiens Camera dei Deputati och Senato della Repubblica, Nederländernas Tweede Kamer, Polens Senat, Portugals Assembleia da República samt Rumäniens Camera Deputaților och Senat.

(23)

     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG (EUT L 251, 16.9.2016, s. 1).

(24)

     COM(2016) 26 final, 28.1.2016.

(25)

     EUT L 193, 19.7.2016, s. 1.

(26)

     Tjeckiens Senát, Tysklands Bundesrat, Frankrikes Assemblée nationale, Maltas Kamra tad-Deputati, Portugals Assembleia da República, Rumäniens Camera Deputaţilor och Sveriges riksdag.

(27)

     COM(2016) 687 final, 25.10.2016.

(28)

     Frankrikes Assemblée nationale, Italiens Senato della Repubblica, Lettlands Saeima, Litauens Seimas, Nederländernas Tweede Kamer, Portugals Assembleia da República, Slovakiens Národná rada och Förenade kungarikets House of Lords.

(29)

     Greklands Vouli ton Ellinon.

(30)

     Se årsrapporten 2015 om förbindelserna mellan Europeiska kommissionen och de nationella parlamenten (COM(2016) 471, 15.7.2016, s. 10).

(31)

     COM(2016) 739 final, 22.11.2016.

(32)

     Artikel 6 (första stycket) i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna: ”Varje nationellt parlament eller kammare i ett sådant parlament får, inom åtta veckor från den dag då ett utkast till lagstiftningsakt på unionens officiella språk översänds, till Europaparlamentets, rådets och kommissionens ordförande lämna ett motiverat yttrande med skälen till att de anser att det aktuella utkastet inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Varje nationellt parlament eller kammare i ett sådant parlament ska i förekommande fall samråda med de regionala parlament som har lagstiftande befogenheter.”

(33)

     Artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen: ”Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå.”

(34)

     ”Heiligendamm-förklaringen” av den 16 juni 2015 undertecknades gemensamt av talmännen för de tyska och österrikiska delstatsparlamenten och delstatsparlamentet i Sydtyrolen. I förklaringen efterlyser man ökad delaktighet för regionala parlament som har lagstiftande befogenheter i fråga om övervakning och kontroll av subsidiaritetsprincipen. Dessutom uppmanar man kommissionen att i officiella handlingar, t.ex. i årsrapporterna om subsidiaritet och proportionalitet och årsrapporterna om förbindelserna med de nationella parlamenten, nämna resolutioner som antas av regionala parlament som har lagstiftande befogenheter inom ramen för mekanismen för tidig varning när det gäller subsidiaritet.

(35)

     http://europa.eu/rapid/press-release_SPEECH-16-3043_sv.htm

(36)

     Protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen.

(37)

     Detaljerade rapporter om Cosacs sammanträden och kopior av Cosacs bidrag och kommissionens svar på dessa finns på Cosacs webbplats: http://www.cosac.eu/en/ .

(38)

      http://www.europarl.europa.eu/relnatparl/en/conferences/european-parliamentary-week.html .

(39)

      http://www.ipex.eu/IPEXL-WEB/conference/getconference.do?idhyll=082dbcc5559418240155963fbfde01d7 .

(40)

      http://www.ipex.eu/IPEXL-WEB/euspeakers/getspeakers.do?id=082dbcc54d8d4eaf014d9095cb270339 .

(41)

     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

(42)

     Artikel 88.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt: ”Europaparlamentet och rådet ska genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet reglera Europols struktur, arbetssätt, verksamhetsområde och uppgifter. Dessa uppgifter får omfatta a) insamling, lagring, behandling, analys och utbyte av information, särskilt från medlemsstaternas myndigheter eller från ett tredjelands myndigheter eller från utomstående organ, b) samordning, organisering och genomförande av utredningar och operativa insatser tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter eller inom gemensamma utredningsgrupper, i förekommande fall i samverkan med Eurojust. Dessa förordningar ska även fastställa närmare bestämmelser för den kontroll av Europols verksamhet som Europaparlamentet utför under medverkan av de nationella parlamenten.”

(43)

     COM(2017) 2025 final.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 30.6.2017

COM(2017) 601 final

BILAGOR

till

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Årsrapport 2016
om förbindelserna mellan Europeiska kommissionen och de nationella parlamenten

Bilaga 1

Antal yttranden till kommissionen 2016 efter nationellt parlament/kammare (politisk dialog och systemet för subsidiaritetsprövning)

Bilaga 2

Dokument som föranlett flest yttranden 5 till kommissionen 2016 (politisk dialog och systemet för subsidiaritetsprövning)

Bilaga 3

Antal yttranden till kommissionen 2016 efter ansvarig avdelning vid kommissionen (politisk dialog och systemet för subsidiaritetsprövning)

(1)

     Inklusive yttranden och motiverade yttranden från de nationella parlamenten.

(2)

     För att räknas som motiverat yttrande enligt protokoll nr 2 ska det i yttrandet tydligt anges att subsidiaritetsprincipen överträtts, och yttrandet ska nå kommissionen senast åtta veckor efter det att lagförslaget lämnats till de nationella parlamenten.

(3)

     Frankrikes Assemblée nationale lämnade ett yttrande om att subsidiaritetsprincipen överträtts. Yttrandet lämnades dock mer än åtta veckor efter det att kommissionen lämnat lagförslaget till de nationella parlamenten.

(4)

     Räknas som 13 yttranden från två kamrar.

(5)

     I tabellen finns alla kommissionsdokument som föranlett minst åtta yttranden från nationella parlament.

(6)

     Inklusive yttranden och motiverade yttranden från de nationella parlamenten.

(7)

     För att räknas som motiverat yttrande enligt protokoll nr 2 ska det i yttrandet tydligt anges att subsidiaritetsprincipen överträtts, och yttrandet ska nå kommissionen senast åtta veckor efter det att lagförslaget lämnats till de nationella parlamenten.

(8)

     Ett av yttrandena om detta kommissionsdokument, från Tjeckiens Poslanecká sněmovna, gällde även COM(2016) 270, COM(2016) 271 och COM(2016) 272. Ett yttrande, från Portugals Assembleia da República, gällde även COM(2016) 197, COM(2016) 270, COM(2016) 271 och COM(2016) 272.

(9)

     Sex yttranden, från Tjeckiens Senát, Frankrikes Sénat, Luxemburgs Chambre des Députés, Österrikes Bundesrat, Portugals Assembleia da República och Rumäniens Senat gällde även COM(2015) 634 och COM(2015) 635. Nederländernas Eerste Kamer lämnade två yttranden som båda även gällde COM(2015) 633, COM(2015) 634 och COM(2015) 635.

(10)

     Åtta yttranden, från Danmarks Folketinget, Irlands Dáil Éireann, Irlands Seanad Éireann, Spaniens Cortes Generales, Luxemburgs Chambre des Députés, Maltas Kamra tad-Deputati, Nederländernas Tweede Kamer och Portugals Assembleia da República gällde även COM(2016) 683 och COM(2016) 685. Ett yttrande, från Nederländernas Eerste Kamer gällde även COM(2016) 683, COM(2016) 685 och COM(2016) 687.

(11)

     Åtta yttranden, från Danmarks Folketinget, Irlands Dáil Éireann, Irlands Seanad Éireann, Spaniens Cortes Generales, Luxemburgs Chambre des Députés, Maltas Kamra tad-Deputati, Nederländernas Tweede Kamer och Portugals Assembleia da República gällde även COM(2016) 683 och COM(2016) 685. Ett yttrande, från Nederländernas Eerste Kamer, gällde även COM(2016) 683, COM(2016) 685 och COM(2016) 687.

(12)

     Ett yttrande, från Italiens Camera dei Deputati, gällde även COM(2015) 633 och COM(2015) 634. Sex yttranden, från Tjeckiens Senát, Frankrikes Sénat, Luxemburgs Chambre des Députés, Österrikes Bundesrat, Portugals Assembleia da República och Rumäniens Senat gällde även COM(2015) 634 och COM(2015) 635. Nederländernas Eerste Kamer lämnade två yttranden som båda även gällde COM(2015) 633, COM(2015) 634 och COM(2015) 635.

(13)

     Två yttranden, från Österrikes Bundesrat och Frankrikes Assemblée nationale, gällde även COM(2016) 52 och COM(2016) 53. Två yttranden, från Tjeckiens Senát och Tjeckiens Poslanecká sněmovna, gällde även COM(2016) 49, COM(2016) 51, COM(2016) 52 och COM(2016) 53.

(14)

     Två yttranden, från Frankrikes Assemblée nationale och Österrikes Bundesrat, gällde även COM(2016) 52 och COM(2016) 53. Två yttranden, från Tjeckiens Senát och Tjeckiens Poslanecká sněmovna, gällde även COM(2016) 49, COM(2016) 51, COM(2016) 52 och COM(2016) 53.

(15)

     Ett yttrande, från Tjeckiens Senát, gällde även COM(2015) 750 och COM(2015) 624.

(16)

     Ett yttrande, från Rumäniens Camera Deputaților, gällde även COM(2015) 671 och COM(2015) 673.

(17)

     Ett yttrande, från Frankrikes Assemblée nationale, gällde även COM(2015) 593, COM(2015) 594, COM(2015) 595 och COM(2015) 596. Tre yttranden, från Tjeckiens Senát, Italiens Senato della Repubblica och Rumäniens Senat, gällde även COM(2015) 593, COM(2015) 594, COM(2015) 595, COM(2015) 596 och COM(2015) 614. Två yttranden, från Frankrikes Sénat och Polens Senat, gällde även COM(2015) 594, COM(2015) 595 och COM(2015) 596. Ett yttrande, från Danmarks Folketing, gällde även COM(2015) 595 och COM(2015) 596.

(18)

     Ett yttrande, från Frankrikes Assemblée nationale, gällde även COM(2013) 534, COM(2015) 185, COM(2015) 624 och COM(2015) 625.

(19)

     Ett yttrande, från Frankrikes Assemblée nationale, gällde även COM(2015) 593, COM(2015) 594, COM(2015) 595 och COM(2015) 596. Tre yttranden, från Tjeckiens Senát, Italiens Senato della Repubblica och Rumäniens Senat, gällde även COM(2015) 593, COM(2015) 594, COM(2015) 595, COM(2015) 596 och COM(2015) 614. Två yttranden, från Frankrikes Sénat och Polens Senat, gällde även COM(2015) 594, COM(2015) 595 och COM(2015) 596. Ett yttrande, från Danmarks Folketinget, gällde även COM(2015) 595 och COM(2015) 596.

(20)

     Ett yttrande, från Portugals Assembleia da República, gällde även COM(2016) 197, COM(2016) 270, COM(2016) 271 och COM(2016) 272. Ett yttrande, från Tjeckiens Poslanecká sněmovna, gällde även COM(2016) 270, COM(2016) 271 och COM(2016) 272.

(21)

     Inklusive yttranden och motiverade yttranden från de nationella parlamenten.

(22)

     Europeiska utrikestjänsten är inte en avdelning inom kommissionen utan ett oberoende organ.

(23)

     Ett initiativyttrande från Frankrikes Assemblée nationale lämnades endast in för kännedom, och sju initiativyttranden från Förenade kungarikets House of Lords lämnades endast in för kännedom och anvisades inte till en kommissionsavdelning.