EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 22.2.2017

COM(2017) 94 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

om utredningen av manipulation av statistik i Österrike i enlighet med Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (kommissionens beslut av den 3 maj 2016)

{SWD(2017) 105 final}

Innehållsförteckning

Sammanfattning    

1.    Inledning    

1.1.Bakgrund

1.1.1.    Tillämpliga bestämmelser och principer i EU:s lagstiftning    

1.1.2.    Bakgrund och förfarandet    

1.2.Kommissionens formella utredning i enlighet med förordning (EU) nr 1173/2011 av misstänkt manipulation av statistik i Österrike

2.    Huvudsakliga resultat    

2.1.En översikt över delstaten Salzburgs finansiella positioner: 2002–2012

2.2.Institutionellt ansvar i delstaten Salzburg

2.2.1.    Beviljande av befogenheter    

2.2.2.    Intern kontroll    

2.2.3.    Övervakning av LRH    

2.3.Den ekonomiska förvaltningen av delstaten Salzburg under perioden 2002–2012

2.3.1.    Fyra ögon-principen    

2.3.2.    Förfalskade underskrifter och handlingar    

2.3.3.    Konton utanför budgeten    27

2.3.4.    Utlåning från det österrikiska federala finansieringsorganet till delstaten Salzburg    29

2.3.5.    Registrering av värdepapper (skulder)    32

2.3.6.    Finansiella derivat    33

2.4.Beskrivning av de händelser som inträffade under perioden mellan maj 2012 och december 201234

2.5.December 2012 till oktober 2013: de uppgifter som registrerats av STAT37

2.5.1.    Information till kommissionen    39

3.    Bedömning av resultaten    41

3.1.Slutsatser om de viktigaste aktörerna i de händelser som beskrivs41

4.    Slutsatser    45

Slutnoter    47

Sammanfattning

Den 3 maj 2016 inledde Europeiska kommissionen en formell utredning om eventuell manipulation av statistik i delstaten Salzburg 1 i Österrike. Beslutet fattades i enlighet med artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet, jämförd med kommissionens delegerade beslut 2012/678/EU av den 29 juni 2012 om utredningar och böter vid manipulation av statistik enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet.

Utredningens syfte var att bedöma om de allvarliga indikationerna på felaktiga uppgifter om skuld och underskott under 2012 och åren dessförinnan kunde bekräftas, och i så fall om det berodde på avsiktlighet eller grov försumlighet.

I denna rapport presenteras kommissionens resultat av utredningen med centrala sakförhållanden till stöd för resultaten. De skriftliga synpunkterna från Republiken Österrike om kommissionens preliminära slutsatser bifogas i ett arbetsdokument som åtföljer denna rapport, och synpunkterna har vederbörligen beaktats när de bedömts vara relevanta 2 . Rapporten innehåller en detaljerad beskrivning av de huvudsakliga skälen till revideringen av den offentliga sektorns skuldsättning som Österrike redovisade i april 2014, där skulden uppgick till 1 192 miljoner euro år 2012, 879 miljoner euro år 2011 och 523 miljoner euro år 2010, baserat på en analys av sammanställningen, kontrollen och rapporteringen av finansiella transaktioner i delstaten Salzburg.

De viktigaste slutsatserna är att allvarliga oegentligheter ägde rum vid sammanställningen, kontrollen och rapporteringen av finansiella samt icke-finansiella transaktioner i delstaten Salzburg under flera år, i synnerhet genom att bankkonton och tillgångar doldes, liksom den nödvändiga finansieringen av dessa, vilket slutligen ledde till döljandet och den felaktiga rapporteringen av skulder relevanta enligt Maastricht-kriterierna 3 . Grov försumlighet gjorde att de offentliga räkenskapsreglerna inte efterlevdes, kontroller saknades, finansiella och icke-finansiella transaktioner inte rapporterades på lämpligt sätt och rekommendationerna från den österrikiska revisionsrätten ignorerades. Dessutom var dokumentationen avsiktligt förfalskad, och missledande uppgifter skickades avsiktligt till de nationella statistikmyndigheterna och till den österrikiska nationella revisionsrätten (nedan kallad RH). Detta resulterade i att Österrike under minst fem års tid rapporterade en nivå av offentlig skuld till kommissionen (Eurostat) som var lägre än den faktiska och korrekta, vilket ledde till felaktiga uppgifter om skulder som är relevanta för tillämpningen av artikel 121 eller 126 i EUF-fördraget, eller för tillämpningen av protokoll nr 12 som är fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget (dvs. till missvisande information om Republiken Österrikes statsskuld enligt Maastricht-kriterierna) i enlighet med artikel 8.1 i förordning (EU) nr 1173/2011. De felaktiga uppgifterna om den offentliga sektorns skuldsättning i Österrike motsvarade i slutet av 2012 1 192 miljoner euro 4 .

I rapporten fastställs att de verkställande respektive lagstiftande organen i delstaten Salzburg från och med år 2002 agerade och lagstiftade på ett sätt som gav finansdepartementet i delstaten Salzburg obegränsade befogenheter att utföra och avsluta finansiella högrisktransaktioner med kreditinstitut, på obegränsad tid och för obegränsade belopp. Samtidigt var finansdepartementet genom dekret undantaget från kontroller av internrevisionen i delstaten Salzburg, vilket enligt RH:s slutsatser av den 9 oktober 2013 står i motsats till de vanliga reglerna för offentlig förvaltning och har bidragit till att det finns allvarliga brister i kontrollen på ekonomiskt relevanta områden.

Rapporten visar att regeringskansliet för delstaten Salzburg (Amt der Salzburger Landesregierung) och delstatsregeringen i delstaten Salzburg (Salzburger Landesregierung) spelade en viktig roll i de händelser som omger icke-registreringen och icke-rapporteringen av finansiella transaktioner och stockar. Andra institutioners medverkan, närmare bestämt det regionala revisionsverket (Salzburger Landesrechnungshof), den österrikiska statistikbyrån (Statistik Austria), den österrikiska centralbanken (Österreichische Nationalbank) och det österrikiska federala finansieringsorganet (Österreichische Bundesfinanzierungsagentur), diskuteras också i rapporten.

Andra viktiga resultat redovisas också i rapporten. Även om den offentliga sektorns skuld enligt Maastricht-kriterierna reviderades för åren 2010–2012 i de uppgifter som redovisades i april 2014 har det framkommit att felrapporteringen av skulder, samt eventuellt av underskottet, kan ha pågått sedan 2008, och att den nivå på Maastricht-skulden som de österrikiska statistikmyndigheterna redovisade för åren 2008 och 2009 fortfarande är undervärderad.

I rapporten fastställs slutligen att kommissionen (Eurostat) i detta ärende informerades först den 10 oktober 2013, men att de österrikiska statistikmyndigheterna varit medvetna om möjligheten att delstaten Salzburg rapporterat felaktiga räkenskaper sedan åtminstone den 6 december 2012. I rapporten konstateras också att både den österrikiska statistikbyrån och den österrikiska centralbanken hade kännedom om betydande avvikelser i de uppgifter som rapporterades av delstaten Salzburg, innan den så kallade finansiella skandalen blev känd i slutet av 2012.

På grundval av konstaterandena i denna rapport om hur den aktuella medlemsstatens myndigheter agerat under perioden från ikraftträdandet av förordning (EU) nr 1173/2011 den 13 december 2011 till dess att utredningen inleddes den 3 maj 2016 har kommissionen beslutat att anta en rekommendation till rådet om att ålägga Republiken Österrike böter i enlighet med förordning (EU) nr 1173/2011.

Förteckning över använda förkortningar

Förteckning över tabeller och diagram

Tabell 1: Delstaten Salzburgs skuld enligt Maastricht-kriterierna för åren 2002–2012

Tabell 2: Delstaten Salzburgs intjänade ränta och räntekostnader för åren 2002–2012

Figur 1: Kassaflöden i räkenskaperna hos delstaten Salzburgs regeringskansli (i miljoner euro)

Förteckning över bifogade handlingar

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Republiken Österrikes synpunkter på de preliminära slutsatserna i utredningen av manipulation av statistik i Österrike

1.Inledning

1.1.Bakgrund

1.1.1.Tillämpliga bestämmelser och principer i EU:s lagstiftning

1.Medlemsstaterna är skyldiga att rapportera sina årliga uppgifter om underskott och skuld till kommissionen (Eurostat) i enlighet med EU:s regler och förfaranden för statistik (det europeiska nationalräkenskapssystemet, ENS 5 ).

2.Enligt artikel 16 i rådets förordning (EG) nr 479/2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen 6 gäller följande: ”Medlemsstaterna ska se till att de faktiska uppgifter som rapporteras till kommissionen (Eurostat) tillhandahålls i enlighet med principerna i artikel 2 i förordning (EG) nr 223/2009. I detta avseende ska de nationella statistiska myndigheterna ha ansvaret för att de rapporterade uppgifterna uppfyller kraven i artikel 1 i denna förordning och de redovisningsregler enligt ENS 2010 som utgör underlaget”.

3.Enligt artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 479/2009 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen (Eurostat) om sina förväntade och faktiska offentliga underskott och om sin offentliga skuldnivå två gånger om året, första gången före den 1 april det innevarande året (år n) och andra gången före den 1 oktober år n. De uppgifter som lämnas år n avser åren n-1, n-2, n-3 och n-4.

4.Kommissionen har sedan den 13 december 2011 i enlighet med förordning (EU) nr 1173/2011 7 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet haft befogenhet att inleda utredningar om det finns allvarliga indikationer på att en medlemsstat avsiktligt eller av grov försumlighet manipulerar statistik. Kriterier, förfaranden och regler för utövandet av denna befogenhet fastställs i kommissionens delegerade beslut 2012/678. Enligt förordning (EU) nr 1173/2011 kan utredningarna leda till att kommissionen rekommenderar rådet att ålägga medlemsstaten böter. Bötesbeloppet beräknas av kommissionen, men rådet har sista ordet i fråga om huruvida böter ska påföras alls och i så fall hur stora de ska bli. Om det konstateras att medlemsstaten avsiktligt eller genom grov försumlighet lämnat felaktiga uppgifter om underskott och skuld kan rådet besluta att ålägga medlemsstaten böter med upp till 0,2 % av landets BNP.

5.Kommissionen anser i allmänhet att grov försumlighet kan bestå i att en person som ansvarar för framtagning av uppgifter om underskott och skulder inom den offentliga sektorn uppenbart åsidosätter sin omsorgsplikt, såsom nämns i skäl 10 i kommissionens delegerade beslut 2012/678, men att den också kan utgöras av allvarliga brister i organisationen av dataflöden mellan offentliga organ och statistikmyndigheter, inbegripet arrangemang när det gäller ansvarigheten för de nationella tjänstemän och den personal som arbetar med dessa arbetsflöden, den centrala kontrollen av bokföringsuppgifter från medlemsstaterna på alla nivåer inom den offentliga sektorn, och robusta och effektiva tillsyns- och kontrollsystem på nationell nivå.

6.Slutligen har Europeiska unionens domstol genomgående ansett att en medlemsstat inte kan åberopa förhållanden inom sitt eget rättssystem för att berättiga att den underlåtit att uppfylla de skyldigheter som följer av unionsrätten. Samtidigt som det står varje medlemsstat fritt att tilldela områden för intern rättslig behörighet på ett sätt som den anser vara lämpligt kvarstår faktum att medlemsstaten ensam är ansvarig gentemot Europeiska unionen i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget när det gäller att uppfylla skyldigheterna enligt unionsrätten 8 .

7.På ett liknande sätt är det enligt rättspraxis från domstolen fastslaget, i fråga om medlemsstaternas ansvar vid förlust och skada som åsamkats personer på grund av överträdelser av EU:s lagstiftning som de kan hållas ansvariga för (t.ex. underlåtenhet att införliva direktiv), att statens ansvar gäller varje fall då en medlemsstat bryter mot EU-rätten, ”oavsett vilket organ i medlemsstaten det är vars handling eller underlåtenhet är orsak till fördragsbrottet” 9 . Därför kan en ”medlemsstat [...] inte åberopa kompetensfördelningen och ansvarsfördelningen mellan olika organ i sin inhemska rättsordning för att avsäga sig sitt ansvar i det avseendet” 10 . Liknande principer ska tillämpas analogt på medlemsstaternas ansvar för manipulation av statistik, och därför är det tillräckligt att fastställa ansvaret för att felaktiga uppgifter om data som beror på uppsåt eller vårdslöshet någonstans i den offentliga sektorn.

1.1.2.Bakgrund och förfarandet

8.I slutet av 2012 inledde den österrikiska federala revisionsrätten (nedan kallad RH) en granskning av den finansiella förvaltningen i delstaten Salzburg. I och med revisionen genomfördes en mer ingående granskning av systemen för internkontroll och finansiell förvaltning i delstaten Salzburg, med inriktning på registreringen av transaktioner i de offentliga räkenskaperna, deras riskprofil och respektive likviditetsförvaltning. Man följde också upp den presskonferens som hölls av tjänstemän i delstaten Salzburg om påstådda olagliga åtgärder utförda av chefen för budgetenheten. I revisionen ingick också en genomgång av delstaten Salzburgs löpande finansiella transaktioner per den 31 december 2012 och av resultaten av finansiella transaktioner som hade avslutats i förtid under det sista kvartalet 2012.

9.Den 9 oktober 2013 offentliggjorde RH sin rapport om den ekonomiska situationen i delstaten Salzburg 11 , som pekade på ett antal oegentligheter i sammanställningen, tillsynen och rapporteringen av finansiella transaktioner i delstaten Salzburg, som hade ägt rum under flera år. Omedelbart efter RH:s slutsatser tog kommissionen (Eurostat) kontakt med Statistik Austria (nedan kallat STAT), som tillhandahöll ytterligare information under de följande dagarna. Utöver en övergripande analys av hur stor effekten kunde tänkas vara, var det dock inte möjligt för STAT och kommissionen (Eurostat) att med så kort varsel analysera de statistiska effekterna av resultaten. Följaktligen gav kommissionen (Eurostat) i sitt pressmeddelande om förfarandet vid alltför stora underskott (nedan kallat underskottsförfarandet) den 21 oktober 2013 uttryck för en reservation mot kvaliteten på uppgifterna från Österrike.

10.Den 10 mars 2014 lämnade STAT resultaten av sin interna analys av de statistiska effekterna av RH:s undersökning till kommissionen (Eurostat) och meddelade att, efter det att delstaten Salzburgs nya uppgifter hade tagits med i beräkningen, den offentliga skulden för åren 2010, 2011 och 2012 behövde revideras uppåt (+ 0,2 procentenheter av BNP 2010, + 0,3 procentenheter 2011 och + 0,4 procentenheter under 2012). Kommissionen (Eurostat) begärde ytterligare klargöranden, vilka utan dröjsmål tillhandahölls skriftligen av STAT den 28 mars 2014. I sitt pressmeddelande om underskottsförfarandet den 23 april 2014 drog Eurostat tillbaka sina reservationer om kvaliteten på de uppgifter som lämnats av Österrike, eftersom de nödvändiga ändringarna hade förts in av STAT i de rapporterade underskotts- och skulduppgifterna.

11.Efter kommissionens (Eurostats) granskning av uppgifterna bedömdes fallet gällande orapporterad skuld i delstaten Salzburg vara allvarligt. De faktorer som ledde till denna slutsats var bland annat det faktum att RH hade offentliggjort uppgifter 12 som visade förekomsten av flera och allvarliga oriktigheter i den ekonomiska förvaltningen i delstaten Salzburg och att rapporteringen av skuldsiffrorna som ett resultat av dessa oriktigheter var felaktig till icke-försumbara belopp, vilket de nationella statistikmyndigheterna hävdar att de under flera år inte hade informerats om, och att den regionala regeringen i delstaten Salzburg dessutom, i utövandet av sina rättsliga befogenheter, förefaller ha underlättat den felaktiga rapporteringen av transaktioner.

12.Följaktligen gjorde kommissionen (Eurostat) bedömningen att en grundligare analys av de fakta som påträffats i delstaten Salzburg var nödvändig. I den interna förberedande fasen av analysen framgick att det felrapporterade beloppet var väsentligt, att det fanns tecken på antingen grov vårdslöshet eller avsiktlig felrapportering och att händelserna ägde rum under flera år.

1.2.Kommissionens formella utredning i enlighet med förordning (EU) nr 1173/2011 av misstänkt manipulation av statistik i Österrike

13.Utifrån en intern analys kunde kommissionen (Eurostat) konstatera att det fanns allvarliga indikationer på felaktiga uppgifter i statistiken, vilket motiverade en fullständig utredning i enlighet med artikel 8.3 i förordning (EU) nr 1173/2011. Kommissionen beslutade därför att inleda en utredning av rapportering av felaktiga uppgifter i underskottsförfarandet i Österrike. Den 3 maj 2016 inledde kommissionen en formell utredning av eventuell manipulation av statistik från delstaten Salzburg, Österrike 13 .

14.Kommissionens utredningsgrupp utfrågade vid separata möten företrädare för STAT, delstaten Salzburgs regeringskansli (Amt der Salzburger Landesregierung), delstatens revisionsrätt (Salzburger Landesrechnungshof, nedan kallad LRH), den österrikiska centralbanken 14 (Österreichische Nationalbank) och det österrikiska federala finansieringsorganet 15 (Österreichische Bundesfinanzierungsagentur). De skriftliga protokollen från varje möte har upprättats och undertecknats av alla deltagare.

15.Citaten i slutnoterna (betecknade som a, b, c osv.) i denna rapport härrör från de officiella protokollen från dessa möten och återger exakt de uttalanden som företrädarna för de olika institutionerna gjort.

16.I den här rapporten presenteras kommissionens resultat med ledning av den utredning som genomförts i enlighet med kommissionens delegerade beslut 2012/678, tillsammans med centrala fakta som stöder resultaten. De skriftliga synpunkterna från Republiken Österrike om kommissionens preliminära slutsatser är infogade i ett arbetsdokument som åtföljer denna rapport, och har vederbörligen beaktats när de bedömts vara relevanta.

17.Det bör noteras att kommissionen under utredningen av felaktig rapportering av underskott och skuld har strävat efter att blottlägga problemets hela vidd och dess orsaker för att förhindra att det upprepas. Därför är det ofrånkomligt att granskningen även omfattat fakta från perioden innan förordning (EU) nr 1173/2011 trädde i kraft den 13 december 2011. I detta sammanhang bör man komma ihåg att rapportering av felaktiga uppgifter för underskottsförfarandet var olagligt (även om det inte fanns någon möjlig påföljd) även innan förordning (EU) nr 1173/2011 trädde i kraft, dvs. medlemsstaterna var och är skyldiga att lämna fullständiga och tillförlitliga uppgifter till kommissionen på grundval av redan befintliga regler, i synnerhet förordning (EG) nr 479/2009.

18.När det gäller tillämpningen av det särskilda systemet för påföljder som föreskrivs i artikel 8 i förordning (EU) nr 1173/2011 har utredningens primära syfte dock varit att undersöka om rapporteringen av felaktiga uppgifter ägde rum efter ikraftträdandet av denna förordning. Det agerande av medlemsstaten som kan bli föremål för en rekommendation av kommissionen till rådet är således agerandet från och med den 13 december 2011 till dess att utredningen inleddes den 3 maj 2016.

19.Dessutom har delstaten Salzburgs regeringskansli, inom ramen för de skriftliga synpunkterna på kommissionens preliminära slutsatser, ifrågasatt att de uttalanden som gjorts av enskilda anställda på regeringskansliet i delstaten Salzburg under mötet mellan kommissionen och denna enhet kan betraktats som delstaten Salzburgs regeringskanslis egna uttalanden 16 . I detta sammanhang bör det erinras om att kommissionen enligt artikel 8 i förordning (EU) nr 1173/2011 har befogenhet att undersöka påstått felaktiga uppgifter, och att utformningen av dessa undersökningar fastställs i kommissionens delegerade beslut 2012/678 och omfattar begäran om upplysningar från offentliga enheter, direkt eller indirekt involverade i insamlande av relevanta uppgifter (artikel 3 i nämnda beslut). Begäran om upplysningar anordnades i form av möten i slutet av september 2016 med de enheter som var direkt eller indirekt inblandade i att sammanställa uppgifter om underskott och skulder, och kommissionen måste utgå från att de synpunkter som framförts av tjänstemän och företrädare för berörda enheter vid dessa möten utgör dessa enheters ståndpunkter.

20.Dessutom upprättades protokoll av kommissionen som skickades till samtliga deltagare för granskning. Alla ändringar i protokollet som begärts och införts av deltagare godtogs av kommissionen.

21.I fotnoterna till protokollet anges dessutom ett specifikt fall som rör en enskild person, som var anställd på delstaten Salzburgs regeringskansli men som tidigare var anställd på LRH, och de specifika uttalanden som gjorts av denna person i egenskap av före detta tjänsteman på LRH har inte ansetts representera delstaten Salzburgs regeringskanslis uppfattning.

22.Slutligen, när det gäller de argument som framförts av Österrike i dess synpunkter på kommissionens preliminära slutsatser 17 , bör det noteras att kommissionens utredning är av administrativ och inte straffrättslig karaktär. Kommissionens mandat att genomföra utredningar som fastställs i förordning (EU) nr 1173/2011 och kommissionens delegerade beslut 2012/678 är helt fristående från eventuella straffrättsliga åtgärder i Österrike och kan inte begränsas av det faktum att vissa uppgifter som är relevanta för kommissionens utredning även kan vara föremål för straffrättsliga förfaranden på nationell nivå.

2.Huvudsakliga resultat

23.I detta avsnitt ges en detaljerad beskrivning av de främsta orsakerna bakom rapporteringen av felaktig information om det offentliga underskottet och statsskulden i Österrike som ledde till att de uppgifter som redovisades i april 2014 för åren 2010–2012 justerades uppåt. Att felaktiga uppgifter lämnades var en följd av delstaten Salzburgs felaktiga rapportering av data till de nationella statistikmyndigheterna under åtminstone nämnda år. Syftet med detta avsnitt är att fastställa olika institutioners nivå av ansvarighet för felrapporteringen, både på regional och nationell nivå.

24.En betydande del av skulderna hade, liksom andra finansiella positioner, aldrig tidigare redovisats av delstaten Salzburg i de finansiella rapporter som lämnades till de österrikiska statistikmyndigheterna.

25.Den 6 december 2012 höll direktören för finansdepartementet i delstaten Salzburg, Finanzereferent 18 , och direktören för LRH en gemensam presskonferens I , där det tillkännagavs att delstaten Salzburg lidit en ”rent räkenskapsmässig förlust” på 340 miljoner euro i finansiella derivatinvesteringar på grund av olagligt agerande av chefen för budgetenheten, som hade dolt sina handlingar, bedragit sina chefer och förfalskat handlingar. Det var först efter att presskonferensen ägt rum som RH och andra enheter påbörjade en genomgripande utredning av räkenskaperna i delstaten Salzburg, för att till fullo avslöja konsekvenserna av den felaktiga rapporteringen.

2.1.En översikt över delstaten Salzburgs finansiella positioner: 2002–2012

26.Tabell 1 ger en översikt över de av delstaten Salzburgs skulder som är relevanta enligt Maastricht-kriterierna för perioden 2001–2012.

27.Den första raden i tabellen motsvarar de finansiella skulderna (Finanzschulden) i delstaten Salzburg såsom de redovisats i de balansräkningar 19 som sammanställts av delstaten Salzburgs regeringskansli för åren 2002–2012 20 . Enligt uppgifter från STAT bör dessa Finanzschulden åtminstone omfatta både lån och statsobligationer, men kan också omfatta andra skulder som inte är relevanta enligt Maastricht-kriterierna. Även om man kan se Finanzschulden som ett riktmärke måste i detta avseende ytterligare analyser alltid göras för att sammanställa de skulder som är relevanta enligt Maastricht-kriterierna. Slutligen har kommissionen dock konstaterat, vilket visas i tabell 1, att i fallet med delstaten Salzburgs fall var skuldstocken för Finanzschulden 2012 nästan identisk med skuldsättningen enligt Maastricht-kriterierna.

28.Tabellen visar att det finns det ett avbrott i serierna från 2011 till 2012. Detta visar att även om delstaten Salzburg lyckades få fram stockarna av befintliga skulder per den 31 december 2012 har balansräkningarna inte reviderats bakåt för åren 2002–2011 21 . Mot denna bakgrund begärde kommissionen att delstaten Salzburgs regeringskansli skulle lämna uppgifter om de finansiella skulderna i delstaten Salzburg såsom de var kända av/tillgängliga för finansdepartementet i slutet av 2012, dvs. på samma sätt som de i praktiken skulle ha rapporterats om inte detta fall hade uppdagats den 6 december 2012. Delstaten Salzburgs regeringskansli har hävdat att en sådan sammanställning inte har gjorts, eftersom de finansiella rapporterna för delstaten Salzburg för 2012 sammanställdes först efter att ingående utredningar genomförts av RH och privata revisorer. Av den djupgående analys som utfördes av RH under 2013 framgår det dock att delstaten Salzburgs ekonomiska planering på medellång sikt, som sammanställdes den 16 november 2012, visade att delstaten Salzburg skulle ha rapporterat en total skuld på 874 miljoner euro per den 31 december 2012 22 . I avsaknad av mer detaljerade uppgifter från delstaten Salzburgs regeringskansli måste kommissionen godta detta som det skuldbelopp som faktiskt skulle ha rapporterats per den 31 december 2012. Detta framgår av rad (1a) i tabell 1.

29.Rad (3) i tabell 1 visar hur delstaten Salzburgs skuld bidrog till den österrikiska skuldsättningen enligt Maastricht-kriterierna, enligt STAT:s uppskattning den 30 september 2013, det vill säga vid den tidpunkt då det sista underskottsmeddelandet skickades från Österrikes statistikmyndigheter innan kommissionen (Eurostat) informerades om möjligheten att delstaten Salzburgs skuldsättning kunde vara undervärderad. Såsom framgår av jämförelsen mellan raderna (3) och (1) (se rad (5)) tog man i STAT:s uppskattning inte bara hänsyn till de skulder som rapporterades av delstaten Salzburg, utan även till andra källor 23 .

30.STAT:s uppskattning tog till exempel hänsyn till en betydande del av vad som ingår i Voranschlagsunwirksame Erläge, dvs. likvida medel överförda via konton i delstaten Salzburg men som är hänförliga till en tredje enhet, vilket STAT 24 har fastställt även omfattar utlåning från det österrikiska federala finansieringsorganet för att finansiera Salzburger Landeswohnabaufonds 25 . Det konstaterades att för 2011 uppgick denna till 1 050 miljoner euro, vilket framgår av rad (2.b), och den ingick i sin helhet i Voranschlagsunwirksame Erläge (se avsnitt 2.3.4 nedan).

31.Efter att ha mottagit information från den österrikiska centralbanken drog STAT dessutom slutsatsen att delstaten Salzburg under 2010 hade finansierat sig själv genom emission av statspapper till ett värde av 300 miljoner euro. Även om beloppet inte fanns någonstans i balansräkningarna för delstaten Salzburg fattade STAT beslutet att följa den österrikiska centralbankens direkta källa (efter dubbelkontroller med andra indirekta källor) och inkludera beloppen i delstaten Salzburgs skuld (se avsnitt 2.3.5 nedan).

32.Om, för 2011, de 1 050 miljoner euro som är redovisade under rad (2) (och som syns i rad (2.b)) och de 300 miljoner euro i värdepapper som redovisas i den österrikiska centralbankens databas för enskilda värdepapper läggs till det skuldbelopp som redovisas i rad 1, skulle skulden uppgå till 2 126 miljoner euro. Skillnaden (166 miljoner euro) jämfört med STAT:s uppskattning av skuldbeloppet under 2011 (2 293 miljoner euro) kan främst förklaras av delstaten Salzburgs motstridiga redovisning när det gäller utlåning från det österrikiska federala finansieringsorganet. Vid avvikelser valde STAT att konsekvent använda den information som tillhandahölls av det österrikiska federala finansieringsorganet II . Även om STAT har möjlighet att ändra datakällornas uppgifter i sammanställningen av nationalräkenskaperna har man inte mandat att kräva att enheter ändrar de uppgifter som rapporterats III (se avsnitt 2.3.4 nedan).

33.Rad (4) i tabell 1 återspeglar delstaten Salzburgs bidrag till den österrikiska skuldsättningen enligt Maastricht-kriterierna, beräknad av STAT den 31 mars 2014, dvs. efter att Eurostat uttryckt en reservation om Österrikes uppgifter, vilket ledde till att STAT och delstaten Salzburgs regeringskansli utförde en gemensam analys av delstaten Salzburgs skuldsättning.

34.Rad (7) i tabell 1 visar de revideringar av den österrikiska skulden enligt Maastricht-kriterierna som utfördes av STAT efter avslöjandet om de felrapporterade skulderna i delstaten Salzburg. Man kan konstatera att skuldnivån för åren före 2010 inte ändrades av statistikmyndigheterna. I Österrikes synpunkter av den 25 januari 2017 på de preliminära undersökningsresultaten anger STAT följande: ”Enligt förordningen om förfarandet vid alltför stora underskott är medlemsstaterna skyldiga att lämna uppgifter för åren n-4 till n. I meddelandet i april 2014 skulle därför endast uppgifter för åren 2010–2014 meddelas. Anmälan om ändringar av uppgifter gällande tidigare år är obligatorisk endast på grundval av andra EU-bestämmelser.” 26 Baserat på denna förklaring utgår kommissionen från att åren fram till 2010 inte hade varit föremål för någon utredning, vare sig när det gäller underskottet eller skulden. Trots denna förklaring från STAT drar kommissionen, på grundval av sina möten med de österrikiska myndigheterna inom ramen för utredningen, särskilt med delstaten Salzburgs regeringskansli, slutsatsen att felrapporteringen av data kan ha börjat åtminstone så tidigt som 2008 IV .

35.Slutligen återspeglar rad (6a) skillnaden mellan beräkningen av delstaten Salzburgs skulder med beaktande av alla datakällor som fanns tillgängliga i mars 2014 (rad (4)) och de skulder som faktiskt rapporterades av delstaten Salzburg (rad (1a)) för dessa år, inom ramen för Finanzschulden. Detta innebär att om andra indirekta uppgiftskällor inte hade använts vid sammanställningen av delstaten Salzburgs bidrag till den österrikiska skuldsättningen enligt Maastricht-kriterierna, skulle revisionens inverkan på den österrikiska skuldsättningen enligt Maastricht-kriterierna inte bara ha uppgått till 0,4 % av BNP år 2012, utan snarare till 0,9 % av BNP samma år.

36.I Österrikes skriftliga synpunkter på kommissionens preliminära slutsatser hävdar de österrikiska myndigheterna att det faktiska skuldbeloppet enligt Maastricht-kriterierna för 2012 som slutligen redovisades i underskottsmeddelandet i april 2014, som alltså inbegrep de korrigeringar som följde på avslöjandet om de felaktiga uppgifterna om skuldsättningen, var lägre än det belopp enligt Maastricht-kriterierna för 2012 som rapporterades i underskottsmeddelandena under 2012 27 . På grundval av detta hävdar Österrike att det inte fanns någon missvisande information i de berörda underskottsförfarandena.

37.Det är viktigt att klargöra att de underskott och skulder som rapporterades i underskottsmeddelandena för 2012 när det gäller år 2012 består av planerade och inte faktiska data. Planerade data är inte faktiska utan består av de prognoser som lämnats av medlemsstaternas regeringar. Prognoser kan inte likställas med faktiska uppgifter från medlemsstaterna till kommissionen och i detta avseende jämföras, i termer av relevans, riktighet, fullständighet och tillförlitlighet, med faktiska uppgifter, dvs. med skulder som faktiskt har uppkommit.

38.Av rådets förordning (EG) nr 479/2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen 28 , framgår det klart och tydligt att i fråga om underskottsförfaranden bedömer kommissionen enbart kvaliteten på faktiska uppgifter. Det är dessutom avsaknaden av faktiska uppgifter av kvalitet som i slutändan kan leda till att kommissionen antingen uttrycker en reservation eller ändrar dessa uppgifter.

39.Dessutom anser kommissionen att skuldbeloppet för 2012 som redovisades som planerade data i underskottsmeddelandet i oktober 2012 i själva verket också var undervärderat genom den skuld på 1 192 miljoner euro som avslöjades i april 2014. Varje annan tolkning skulle tyda på att de statistiska myndigheterna redan i oktober 2012 var medvetna om existensen av sådana orapporterade skulder som är relevanta enligt Maastricht-kriterierna, något som dock inte är kommissionens slutsats i denna undersökning.

Tabell 1: Delstaten Salzburgs skuld enligt Maastricht-kriterierna för åren 2002–2012

2.2.Institutionellt ansvar i delstaten Salzburg

40.Delstaten Salzburg har, precis som alla österrikiska delstater, ett parlament (Landtag), en delstatsregering (Landesregierung), en guvernör (Landeshauptmann) och ett regeringskansli (Amt der Landesregierung).

41.Landtag är ansvarigt för lagstiftning gällande icke-federala frågor, övervakning av genomförandet av lagstiftningen och val av delstatsregeringen. Landtag har också LRH under sitt överinseende.

42.LRH leds av en direktör som utnämns av Landtag för en period på tolv år. Förnyad utnämning är inte tillåten. LRH är ansvarigt för kontrollen av förvaltningen i delstaten Salzburg och av andra rättsliga enheter som kontrolleras av delstaten, samt av dem som tar emot statligt stöd och av de lokala enheter som har en befolkning på färre än 10 000 invånare. De revisioner som utförs av LRH är inriktade på efterlevnad av lagar, på att beräkningar görs korrekt, och på den ekonomiska effektiviteten och ändamålsenligheten i regeringskansliets ekonomiska förvaltning. Rapporter som utarbetas av LRH innehåller viktigaste resultat, förslag och rekommendationer. En uppföljande granskning av om förslagen och rekommendationerna verkligen tillämpas av de berörda enheterna kan också utföras. LRH har dock ingen möjlighet att driva igenom genomförandet av förslag och rekommendationer – den främsta makten för LRH ligger i offentliggörandet av dess rapporter.

43.Landtag nominerar delstatsregeringen, som leds av en statlig guvernör (Landeshauptmann) som har verkställande befogenheter. I delstaten Salzburg består delstatsregeringen av sju medlemmar som var och en har (det politiska) ansvaret för vissa av regeringskansliets departement. I synnerhet är den medlem i delstatsregeringen som ansvarar för ekonomiska frågor (Finanzreferent) den högsta beslutsfattande personen i finansiella ärenden, med ansvar för att säkerställa att hans eller hennes behörighetsområde fungerar väl, och ytterst ansvarig för alla verksamheter, mål och resultat i delstatens ekonomiska förvaltning.

44.Dessutom utser delstatsregeringen, efter godkännande från den federala regeringen, Landesamtsdirektor, som är chef för delstaten Salzburgs regeringskansli. Delstaten Salzburgs regeringskansli är delstaten Salzburgs administrativa stöd och uppdelat i flera olika avdelningar, däribland Abteilung 8: Finanz– und Vermögensverwaltung (nedan kallat finansdepartementet). Dessutom omfattar generaldirektoratet (Landesamtdirektion) även internrevisionen 29 (Interne Revision), en central avdelning (Stabstelle).

45.Budgetenheten (Referat 8/02 – Budgetangelegenheiten), som spelade en central roll när det gäller dessa händelser (se avsnitt 2.2 och 2.3), är en enhet i finansdepartementet. Denna enhet hade bland annat ansvar för den ekonomiska planeringen på medellång och lång sikt, och för förvaltningen av skulder och investeringar. Dessutom hade budgetenheten stort inflytande på bokföringen av finansiella tillgångar och finansiella transaktioner som utförs i Voranschlagsunwirksame. Fram till juli 2012 hade denna enhet en enhetschef, en anställd och en sekreterare.

46.Dessutom inrättades inom ramen för den ekonomiska förvaltningen av delstaten Salzburg en ekonomiskt rådgivande grupp (Finanzbeirat) år 2007, i syfte att övervaka och fastställa finansdepartementets strategi. Den rådgivande gruppen hade inga beslutsfattande befogenheter och ansvarade framför allt för en årlig översyn av den finansiella strategin och riskstrategin i delstaten Salzburg, och särskilt för att bedöma huruvida riskbegränsningarna var anpassade efter riskhanteringsförmågan och om det var lämpligt att införa ytterligare riskbegränsningar. Rådet baserade sina överläggningar på information som sammanställts av budgetenheten. Utöver finansdepartementets chef, som var rådets ordförande, omfattade rådet även två konsulter från den privata sektorn och två anställda vid budgetenheten (de sistnämnda hade ingen rösträtt).

47.Slutligen ingick redovisningsenheten (Referat 8/04 – Landesbuchhaltung) i finansdepartementet och var ansvarig för att redovisa budgeträkenskaperna (Voranschlagswirksame) samt för de extrabudgetära räkenskaperna (Voranschlagsunwirksame). Fram till början av 2007 var denna avdelning ett departement (Abteilung 14 – Landesbuchhaltung) 30 .

2.2.1.Beviljande av befogenheter

48.Under 2006 antog Landtag lagen om statsbudgeten, i vilken artikel IV föreskriver följande: ”Delstatsregeringen har befogenhet att, för att möta det löpande behovet av pengar, använda öronmärkta reserver, låna kontanter och ådra sig skulder samt utföra finansiella transaktioner med derivat för att generera ytterligare intäkter, om den genom dessa åtgärder förväntar sig en ekonomisk fördel för staten. Detta omfattar aktiv förvaltning av finansiella tillgångar för Landeswohnbaufonds 31 .” Enligt de uppgifter som lämnats till kommissionen infördes denna bestämmelse på särskild begäran av chefen för budgetenheten, och Landtag gick med på denna begäran V .

49.Dessutom fastställdes det i en rapport från RH att fullmakter för att använda medel från delstaten Salzburg, liksom medel från Landeswohnbaufonds, i själva verket hade beviljats budgetenheten redan år 2002, i syfte att erhålla ekonomiska fördelar för delstaten Salzburg 32 . Vid denna tidpunkt beviljade Finanzreferent direktören för finansdepartementet, budgetenhetens chef och en anställd vid denna enhet ensam fullmakt att avtala och utföra finansiella transaktioner via Salzburger Landes-Hypothekenbank AG 33 (SLH) för ett stort antal transaktioner. Dessutom beviljade Finanzreferent, den 6 februari 2003, samma personer befogenheter att inleda och avsluta finansiella högrisktransaktioner med andra kreditinstitut, på obegränsad tid och för obegränsade belopp. Dessa tre personer gavs även befogenhet att öppna och avsluta bankkonton. Dessa befogenheter gällde fram till mitten av juli 2012, då Finanzreferent i delstaten Salzburg vid tidpunkten drog tillbaka befogenheterna från chefen för budgetenheten 34 .

50.Under kommissionens utredning förklarade dessutom statliga tjänstemän att de befogenheter som uttryckligen tilldelats chefen för budgetenheten aldrig ifrågasattes på grund av hennes höga anseende VI .

51.Även enligt riktlinjerna för den ekonomiska förvaltningen i delstaten Salzburg 35 , skapade av Finanzreferent och giltiga från och med den 4 juni 2007, framgick att syftet med finansiella investeringar i derivat inte bara var att göra besparingar på ränteutgifter utan även att få ytterligare intäkter till staten 36 . 

2.2.2.Intern kontroll 

52.I en promemoria av den 2 februari 2004 37 beslutade Finanzreferent i delstaten Salzburg att budgetenheten från och med den dagen skulle sluta rapportera sina räkenskaper om Voranschlagsunwirksame 38  till redovisningsenheten, och framför allt sluta rapportera de finansiella investeringar som genomförts av budgetenheten inom ramen för förvaltningen av VuF (Versorgungs-und Unterstützungsfonds, en pensionsfond i delstaten Salzburg) 39 . Såsom bekräftades under kommissionens utredning var dock den information som skulle rapporteras av budgetenheten till redovisningsenheten ”nödvändig för att genomföra en adekvat redovisning VII ”.

53.Detta beslut ändrades endast delvis under 2008. Som påpekades av delstaten Salzburgs regeringskansli under kommissionens utredning, den 28 september 2016, var emellertid ”(…) vissa transaktioner undantagna från rapporteringsskyldigheten” även efter 2008.

54.Enligt ett uttalande i samband med kommissionens utredning var 2004 års beslut nödvändigt eftersom de investeringar som gjorts av budgetenheten, framför allt i VuF, vid tidpunkten stod för en betydande del av delstaten Salzburgs intäkter VIII , och dess komplexa transaktioner krävde en snabb reaktion från budgetenheten IX . Dessutom var inte personalen på redovisningsenheten kapabel att övervaka dessa transaktioner på grund av deras komplexitet X .

55.Kommissionen konstaterar också att budgetenheten inte bara undantogs från skyldigheten att rapportera till redovisningsenheten, utan att personalen vid redovisningsenheten agerade enligt instruktioner från budgetenhetens chef. Som en förutsägbar följd av organisationsstrukturen skulle redovisningsenheten godta uppgifterna såsom de lämnats.  XI

56.Kommissionen konstaterar vidare att de interna och offentliga räkenskaper som delstaten Salzburgs regeringskansli har tagit fram, särskilt genom finansdepartementet, undantogs från kontroller av internrevisionen från år 1999 och framåt XII . Enligt RH var situationen ”i strid med de vanliga reglerna för offentlig förvaltning” och ”bidrog till att det fanns allvarliga brister i kontrollen av ekonomiskt relevanta områden” 40 .

57.Sammanfattningsvis åtföljdes inte de ökade befogenheter som tilldelats budgetenheten i delstaten Salzburg av en motsvarande ökning av tillsynen av denna enhets verksamheter. Faktum är att de ökade befogenheterna snarare åtföljdes av en minskning av rapporteringsskyldigheterna i denna enhet till andra enheter i delstaten Salzburgs regeringskansli.

2.2.3.Övervakning av LRH

58.LRH är bland annat ansvarig för den ekonomiska förvaltningen av delstatsregeringen i Salzburg och dess tillgångar, med fokus på efterlevnad av lagar och den korrekta beräkningen av siffror. Det förefaller dock som om finansdepartementet (och finansiella rapporter) i delstaten Salzburg aldrig var föremål för en ingående granskning av LRH under perioden mellan 2002 och 2012 XIII .

59.Enligt både den nuvarande och den tidigare chefen för LRH genomfördes inga sådana detaljerade revisioner av den ekonomiska förvaltningen i delstaten Salzburg på grund av personalbrist, otillräckliga resurser XIV och att det vid tidpunkten inte fanns någon särskild utbildning för personalen om hur dessa transaktioner skulle granskas XV .

60.Såsom framgår av LRH:s revisionsberättelser beträffande de finansiella rapporterna (Rechnungsabschluss) för delstaten Salzburg 41 för åren 2008–2011, var slutsatserna dock alltid samma: ”De kontroller som utfördes av LRH visade att räkenskaperna och årsredovisningarna var korrekt och fullständig gjorda. Kassabehållningen är korrekt och styrkt med kontoutdrag” 42 . Kommissionen kom dock fram till att dubbelkontroller med kontoutdrag faktiskt inte hade gjorts XVI . Följaktligen var denna deklaration i sammanfattningen av LRH:s rapporter inte korrekt.

61.Slutligen är det kommissionens uppfattning att sådana detaljerade revisioner av den ekonomiska förvaltningen i delstaten Salzburg inte var högsta prioritet för Landtag vid tidpunkten XVII .

2.3.Den ekonomiska förvaltningen av delstaten Salzburg under perioden 2002–2012

62.I detta avsnitt ges en beskrivning av några av de oegentligheter som ägt rum i den finansiella förvaltningen av delstaten Salzburg under perioden 2002–2012, med fokus på den nyckelroll finansdepartementet i delstaten Salzburg hade i dessa händelser, och i synnerhet budgetenheten. Syftet med detta avsnitt är också att förtydliga andra regionala och nationella institutioners delaktighet i övervakningen av delstaten Salzburg, i dess finansiering, och i sammanställningen av nationalräkenskaperna.

2.3.1.Fyra ögon-principen

63.Fyra ögon-principen är en grundläggande redovisningsprincip som innebär att en viss åtgärd, dvs. ett beslut, en transaktion eller liknande, måste godkännas av minst två personer för att kunna vidtas. Denna kontrollmekanism används för att underlätta delegeringen av befogenheter, för att öka insynen och för att göra det svårare för en person som agerar ensam att manipulera en organisation.

64.Som nämnts tidigare beviljade Finanzreferent år 2002 ensam fullmakt till tre medarbetare i finansdepartementet att utföra finansiella transaktioner med SLH. Dessa befogenheter utökades ytterligare under 2003 för en obegränsad tidsperiod, obegränsade belopp och utan några begränsningar av antal transaktioner eller kreditinstitut med vilka de kunde handla.

65.Som nämnts ovan undantogs budgetenheten genom en promemoria år 2004 från Finanzereferent från tillhandahållandet av all slags information till redovisningsenheten. Beslutet var påtagligt negativt i fråga om att respektera fyra ögon-principen, eftersom en betydande del av de finansiella transaktioner som utfördes på delstaten Salzburgs vägnar genomfördes av budgetenheten. Eftersom ensam fullmakt hade beviljats två år tidigare, innebar skrivelsen att transaktionerna varken kontrollerades en andra gång internt av budgetenheten eller kontrollerades av den enhet som ansvarade för att sammanställa de slutliga räkenskaperna för delstaten Salzburg. Dessutom framgick det vid kommissionens utredning att chefen för budgetenheten hade möjlighet att påverka bokföringsdokumenten 43 .

66.Om inte internrevisionen hade undantagits genom dekret från att övervaka finansdepartementet år 1999 hade den troligtvis kunnat påpeka dessa brister i de interna kontrollförfarandena.

67.Även om beslutet i skrivelsen från 2004 slutligen ändrades år 2008 var vissa transaktioner fortfarande undantagna från rapporteringsskyldigheten 44 , i synnerhet transaktionerna mellan den centrala budgeten i delstaten Salzburg och fonderna, närmare bestämt VuF och Landeswohnbaufonds, liksom alla transaktioner redovisade under Voranschlagsunwirksame (se avsnitt 2.3.3).

68.Dessutom var chefen för budgetenheten samtidigt även ansvarig för de finansiella frågorna gällande Landeswohnbaufonds, XVIII vilket innebar att, när transaktioner ägde rum mellan de båda institutionerna, var chefen för budgetenheten i delstaten Salzburg den enda involverade person som agerade och redovisade belopp på båda sidorna. Denna situation var också ett klart brott mot fyra ögon-principen.

69.Slutligen tyder flera uttalanden från delstaten Salzburgs regeringskansli på att fyra ögon-principen inte heller iakttogs i rapporteringen om informationsflöden 45 .

70.Följaktligen drar kommissionen slutsatsen att delstaten Salzburg, åtminstone sedan 2002, inte uppfyllde fyra ögon-principen inom ramen för den ekonomiska förvaltningen av delstaten Salzburg, i flera avseenden. Denna princip är av största vikt för att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning 46 . Kommissionen anser att delstaten Salzburgs underlåtenhet att följa denna princip utgör en allvarlig försummelse.

2.3.2.Förfalskade underskrifter och handlingar

71.Under kommissionens utredning informerade delstaten Salzburgs regeringskansli kommissionen om att många signaturer hade förfalskats av ovannämnda chef för budgetenheten som en direkt följd av skrivelsen från 2008 enligt vilken finansiella transaktioner skulle undertecknas av två anställda XIX .

72.När regeringskansliet ombads förklara hur det var möjligt att vissa bankkonton kunde döljas för RH när denna enhet genomförde revisioner av delstaten Salzburgs regeringskansli (se avsnitt 2.3.3) förklarade delstaten Salzburgs regeringskansli dessutom att protokoll och finansiella rapporter också hade förfalskats av chefen för budgetenheten XX .

73.Likaså var de rapporter som utarbetats på grundval av de uppgifter som sammanställts av budgetenheten och som lagts fram av finansdepartementet till Finanzbeirat förfalskade. Kommissionen konstaterade att förfalskningen kunde ha börjat under åren 2005–2006 XXI .

2.3.3.Konton utanför budgeten

Figur 1: Kassaflöden i räkenskaperna hos delstaten Salzburgs regeringskansli (i miljoner euro) 47

74.Diagram 1 ovan visar de kassaflöden som registrerades i regeringskansliets bokföring i fråga om budgetredovisning (voranschlagswirksame Gebarung) och konton utanför budgeten (voranschlagsunwirksame Gebarung) för åren 2006–2011. Såsom förklaras ovan var, för de år som omfattades av analysen, redovisningen i voranschlagswirksame redovisningsenhetens ansvar och rapporteringen i voranschlagsunwirksame budgetenhetens ansvar, även om bokföringen av båda kontouppsättningarna i princip borde ha varit enbart redovisningsenhetens ansvar 48 .

75.Diagrammet visar att ökningen i inflöden (EIN) och utflöden (AUS), åtminstone för åren 2006–2011, var betydligt högre i kontona utanför budgeten än i budgeträkenskaperna.

76.På grundval av delstaten Salzburgs regeringskanslis förklaringar drar kommissionen slutsatsen att regeringskansliets finansdepartement i delstaten Salzburg började dölja bankkonton inom voranschlagsunwirksame 49 från och med 2003 XXII . Även om dessa konton endast skulle omfatta övergångsposter (flöden) inkluderades även tillgångar och skulder XXIII   XXIV , vilket betyder att delstaten Salzburgs skuldsättning doldes inom ramen bokföringen, eventuellt från år 2003 och framåt.

77.Trots sin betydande volym övervakades inte voranschlagsunwirksame på ett ändamålsenligt och effektivt sätt av delstaten Salzburgs redovisningsenhet under åren 2002 till 2012 XXV . Det förefaller som om oegentligheterna i dessa räkenskaper, om de hade övervakats korrekt av redovisningsenheten, kunde ha avslöjats redan före 2012.

78.Dessutom var dessa oegentligheter endast möjliga till följd av att inte alla uppgifter som begärts av RH i samband med dess revisioner lämnades av chefen för budgetenheten XXVI .

79.Även ränteflödena avseende dessa finansiella instrument redovisades i voranschlagsunwirksame och var följaktligen inte synliga i de finansiella rapporterna för delstaten Salzburg XXVII .

80.Tabell 2 visar den intjänade räntan och räntekostnaderna i de österrikiska nationalräkenskaperna såsom de överlämnats till kommissionen (Eurostat) av STAT.

Tabell 2: Delstaten Salzburgs intjänade ränta och räntekostnader för åren 2002–2012

81.För det första anser kommissionen att räntekostnaderna borde ha reviderats av STAT vad gäller åtminstone åren 2010 och 2011, tillsammans med den revidering som gjorts av skulden (se tabell 1). I en skrivelse från STAT till Eurostat den 28 mars 2014 konstaterades följande när det gäller revideringar för åren 2010 och 2011: ”Som ett resultat av vårt bilaterala möte med tjänstemän från delstaten Salzburg kan det anses vara säkert att inga ytterligare resurser kommer att avsättas för att ytterligare förtydliga tidigare år. Det innebär att våra beräkningar kommer att förbli oförändrade.”

82.Vidare är det kommissionens uppfattning att eftersom det slagits fast att skuldsättningen undervärderats för åren fram till 2010 kan även räntekostnaderna vara felaktiga, och därmed även det österrikiska offentliga underskottet för dessa år.

2.3.4.Utlåning från det österrikiska federala finansieringsorganet till delstaten Salzburg

83.Såsom konstateras i tabell 1 började delstaten Salzburg från och med 2006 få finansiering genom utlåning från det österrikiska federala finansieringsorganet. Som konstaterades utifrån de uppgifter som lämnats av STAT redovisades de medel som lånades ut av det österrikiska federala finansieringsorganet till delstaten Salzburg där den slutliga stödmottagaren var Landeswohnbaufonds i punkten Voranschlagsunwirksame Erläge 50  i delstaten Salzburgs balansräkning.

84.Vid ett möte den 8 september 2010 mellan STAT och budgetenheten i delstaten Salzburgs regeringskansli förklarade STAT att alla medel som lånats ut av det österrikiska federala finansieringsorganet inom ramen för ENS och underskottsförfarandet skulle redovisas som lånetillgångar för den federala regeringen och låneskulder för den berörda delstatsregeringen. En sådan bokföring leder i praktiken även till en ökning av Finanzschulden, enligt definitionen i de österrikiska riktlinjerna för de offentliga räkenskaperna 51 . STAT informerade även budgetenheten i delstaten Salzburg om att Voranschlagsunwirksame är tänkt att omfatta endast övergångsposter (transaktioner, flöden) 52 , inte en ”permanent” stock av tillgångar och skulder.

85.Registreringen av majoriteten av de medel som lånats vidare till Landeswohnbaufonds i Voranschlagsunwirksame Erläge kan inte betraktas som ett fall av felrapportering, eftersom den inte påverkade statsskulden i Republiken Österrike på grund av den konsolidering som genomförts av STAT. Som en allmän iakttagelse kan konstateras att det faktum att denna post i de finansiella rapporterna användes för att redovisa skuldstockar visar på ett allvarligt missbruk av räkenskaperna, och det är förvånande att ett sådant lätt påvisbart missbruk av kontona inte upptäcktes av någon av övervakningsenheterna.

86.En del (166 miljoner euro; se avsnitt 2.1) av de medel som lånats ut av det österrikiska federala finansieringsorganet till delstaten Salzburg fanns dock inte rapporterad i någon post i balansräkningen 53 . Även om STAT inkluderade dessa belopp i den österrikiska skulden enligt Maastricht-kriterierna i enlighet med sin praxis för konsolidering 54 , utgör avsaknaden av dessa belopp i balansräkningen för delstaten Salzburgs regeringskansli ett fall av falska uppgifter från delstaten Salzburgs regeringskansli till de österrikiska statistiska och övervakande enheterna.

87.Det bör dessutom påpekas att konsolideringspraxis inte bara innebär användning av de mest tillförlitliga uppgifterna när betydande avvikelser upptäcks, vilket STAT gjorde under dessa år. De bästa praxis för konsolidering bör också inbegripa att informera de berörda myndigheterna om förekomsten av sådana avvikelser med tanke på att felrapportering i en post kan innebära felaktig rapportering i andra poster 55 .

88.Likaså har den österrikiska centralbanken underrättat kommissionen om att den österrikiska centralbankens sammanställningspraxis, när det gäller sammanställningen av räkenskaper, innefattade jämförelser av rådata om utlåning från det österrikiska federala finansieringsorganet med konsoliderade uppgifter som lämnats av STAT XXVIII . God praxis för konsolidering bör omfatta en jämförelse mellan två av varandra oberoende uppsättningar rådata, snarare än en jämförelse mellan en uppsättning rådata med en output som följer av dessa data. I fråga om det sistnämnda är det osannolikt att inkonsekvenser påträffas, eftersom den ena uppsättningen data härrör från den andra.

89.Vilken roll LRH hade i registreringen och användningen av lånen från det österrikiska federala finansieringsorganet är fortfarande oklart för kommissionen 56 . Å ena sidan har det österrikiska federala finansieringsorganet förklarat att ansvaret för dubbelkontrollerna av uppgifterna om dessa medel åligger LRH XXIX , men LRH har å andra sidan förklarat att dubbelkontrollerna är det österrikiska federala finansieringsorganets ansvar XXX . Följaktligen drar kommissionen slutsatsen att, när det gäller perioden 2006–2012, övervakade varken det österrikiska federala finansieringsorganet eller LRH användningen av medlen eller redovisningen av sådana medel i kontona för delstaten Salzburgs regeringskansli.

90.Den 12 oktober 2012, efter att ha mottagit en tabell från STAT 57 som visade skuldsättningen för delstaten Salzburg från och med år 2011 och framåt och som sammanställts av STAT (se tabell 1, rad (3)), begärde RH ytterligare upplysningar om ”fondskulden” 58 på 1 050 miljoner euro, närmare bestämt information om vilka fonder STAT hänvisade till. Även om dessa lån, vilket förklaras i detta avsnitt, skulle ha redovisats i delstaten Salzburgs balansräkning som delstaten Salzburgs skuld, har kommissionen inte fått någon information om fortsatt skriftväxling mellan de två enheterna i denna fråga, dvs. kommissionen har ingen kännedom om att RH, mot bakgrund av detta missbruk av räkenskaperna för delstaten Salzburg, tog upp frågan ytterligare, varken med STAT eller delstaten Salzburgs regeringskansli.

91.Såsom nämns ovan påverkade inte den felaktiga rapporteringen om utlåningen från det österrikiska federala finansieringsorganet Republiken Österrikes offentliga skuld på grund av det standardförfarande för konsolidering som genomförs av STAT. Det är dock viktigt att betona att om statistikmyndigheterna och övervakningsmyndigheterna hade varit mer uppmärksamma och aktivt följt upp dessa inkonsekvenser i god tid, så skulle det automatiskt ha lett till en närmare och mer djupgående analys av samtliga finansiella rapporter för hela delstaten Salzburgs regeringskansli. Med en sådan åtgärd skulle säkert också felrapporteringen ha avslöjats i ett tidigare skede eftersom, såsom förklaras i avsnitt 2.3.3, delstaten Salzburgs skuld doldes i konton utanför budgeten. Såsom fastställts i denna rapport genomgick kontona utanför budgeten aldrig någon omfattande analys.

2.3.5.Registrering av värdepapper (skulder)

92.Under 2011 underrättades STAT av den österrikiska centralbanken 59 om att delstaten Salzburgs regeringskansli hade lånat pengar genom försäljning av obligationer till ett belopp på 300 miljoner euro under 2010. Såsom diskuterats internt av STAT 60 var dessa värdepapper inte synliga för STAT i de räkenskaper för delstaten Salzburgs regeringskansli som rapporterats till STAT. Även om något sådant belopp inte redovisades i delstaten Salzburgs balansräkningen (i någon skuldpost) fattade STAT beslutet att följa den österrikiska centralbankens direkta datakälla och därmed inkludera det i delstaten Salzburgs skuldsättning.

93.När RH 61 undersökte skillnaderna mellan de skulder som rapporterats av delstaten Salzburg (Finanzschulden) och den tabell som tagits fram av STAT med beskrivning av skulden i varje enskilt förbundsland, förklarade STAT för RH att skillnaden bland annat omfattade 300 miljoner euro i värdepapper ”som vi inte påträffade någonstans i Rechnungsabschluss”.

94.Detta klargörande från STAT skulle kunna ha föranlett en omedelbar uppföljning från RH:s sida, som till exempel kunde ha inlett ett nytt revisionsförfarande. Kommissionen känner inte till att någon omedelbar och snabb uppföljning av denna fråga har genomförts av RH.

2.3.6.Finansiella derivat

95.I sina skriftliga synpunkter på kommissionens preliminära slutsatser hävdar Österrike att i enlighet med förordning (EG) nr 479/2009 är skulder som härrör från finansiella derivat inte en del av den offentliga skulden 62 . Även om detta påstående är korrekt i strikt bemärkelse är anledningen till varför det är relevant att ta upp frågan om de finansiella derivaten att delstaten Salzburg var tvunget att ådra sig skulder för att finansiera sina investeringar i finansiella derivat. Detta är samma skuld som var felrapporterad i delstaten Salzburgs underskotts- och skulddata.

96.I juli 2009 utfärdade RH en revisionsrapport 63 med en jämförande granskning av den finansiering och de investeringar som gjorts av den federala regeringen och flera Länder och Gemeinde 64 , med fokus på var och en av de inspekterade enheterna, bland annat delstaten Salzburg. Denna revisionsrapport omfattade perioden från och med 2002 till 2006, men vissa stora förändringar under 2007 och 2008 har också beaktats.

97.Dess sammanfattning har följande lydelse: ”Delstaten Salzburg utförde derivattransaktioner med stora volymer och hög risk, utan att ha varit informerad, under hela perioden, om de risker dessa medförde samt de totala riskerna för dess finansiering. Detaljerade skriftliga riktlinjer, samt fortlöpande riskanalys och fullständiga granskningar av hela portföljen, infördes endast cirka fem år efter det att denna typ av transaktioner började göras. De faktiska bruttointäkterna från derivattransaktioner motsvarade 210,38 miljoner euro, varav 65,04 miljoner euro överfördes till statsbudgeten.” 65

98.Faktum är att investeringen i finansiella derivat hade gjorts av budgetenheten inom ramen för en övergripande policy inom delstaten Salzburg, och alla relevanta berörda institutioner informerades om att budgetenheten investerade i sådana transaktioner XXXI . Det var också känt att dessa investeringar ingick i Voranschlagsunwirksamen Gebarung 66 . Trots detta känner inte kommissionen till att några ansträngningar gjorts av någon av de berörda institutionerna i delstaten Salzburg (Landtag, LRH, delstatsregering och regeringskansli) för att noga följa rekommendationerna från RH, och kommissionen har också i sin rapport kommit fram till att Voranschlagsunwirksamen Gebarung i själva verket inte övervakades tillräckligt. Om de relevanta institutionerna i delstaten Salzburg noggrant hade följt rekommendationerna från revisionsrätten för att övervaka användningen av sådana finansiella instrument skulle effektiva kontroller ha riktats mot Voranschlagsunwirksamen Gebarung, och den felaktiga informationen om skuldsättningen hade med största sannolikhet kunnat undvikas.

99.Slutligen, med hänsyn till dels offentliggörandet av revisionsrättens rapporter, dels det faktum att det förekom betydande gränsöverskridande valutaswappar mellan det österrikiska federala finansieringsorganet och delstaten Salzburg, liksom andra Länder, är det med förvåning som kommissionen konstaterar att inga flöden eller stockar av finansiella derivat rapporterades i nationalräkenskaperna för hela sektor s.1312 (den statliga sektorn) för de år som analyserats, trots att det österrikiska federala finansieringsorganet med största sannolikhet har informerat de statistikansvariga myndigheterna om dessa valutaswappar.

2.4.Beskrivning av de händelser som inträffade under perioden mellan maj 2012 och december 2012

100.Enligt de interna meddelanden som RH hade tillgång till och enligt vad som bekräftats av kommissionen under dess utredning i Österrike mellan den 26 och 28 september 2016, ägde händelserna rum på följande sätt:

Enligt den rapport från RH som offentliggjordes den 9 oktober 2013 informerade direktören för finansdepartementet i maj 2012 chefen för personalavdelningen om att chefen för budgetenheten hade agerat mot regeringskansliets policy och tjänsteföreskrifter.

Den 17 juli 2012 informerades Finanzreferent om dessa fakta och återkallade chefen för budgetenhetens fullmakter att genomföra transaktioner samt annullerade vissa transaktioner XXXII . Från och med den dagen tog dessutom chefen för budgetenheten tjänstledigt till och med den 12 september 2012.

Den 23 augusti 2012 sände delstaten Salzburg sitt yttrande om RH:s uppföljningsrapport till RH. Inga av de fakta som avslöjades 67 nämndes i detta yttrande från delstaten Salzburg till den österrikiska federala revisionsrätten XXXIII   XXXIV ,

Den 1 september 2012 rekryterade Finanzreferent och direktören för finansdepartementet en ny anställd 68 för att närmare undersöka de finansiella rapporterna i delstaten Salzburg.

I början av oktober 2012 informerade direktören för finansdepartementet vissa anställda inom finansdepartementet om att den portfölj som analyserats av dem i själva verket bara utgjorde en del av portföljen, dvs. att en del av portföljen hade dolts XXXV .

Under andra halvan av oktober 2012 fattade Finanzreferent och finansdepartementets direktör gemensamt beslutet att avsluta transaktionerna i utländsk valuta och andra transaktioner XXXVI . Den nya person som anställts den 1 september 2012 69 fick i uppdrag att genomföra dessa förtida annulleringar av transaktioner och positioner. Bland annat annullerades finansiella derivatpositioner med Deutsche Bank, vilket ledde till en förlust på 56 miljoner euro för delstaten Salzburg 70 .

Den 23 oktober 2012 rapporterade direktören för finansdepartementet till den ekonomiskt rådgivande gruppen förekomsten av ytterligare finansiella transaktioner som inte tidigare nämnts i den portföljrapport som tagits fram för gruppen.

I början av november 2012 nekade chefen för budgetenheten till att ha varit delaktig i riskfyllda transaktioner på delstaten Salzburgs vägnar när frågan ställdes av Finanzreferent, finansdepartementets direktör och chefen för LRH. Hon förklarade igen inför Landtag att hon inte varit inblandad XXXVII .

Den 26 november 2012 erkände chefen för budgetenheten för sina närmast överordnade att hon dolt en bokföringsmässig förlust på 340 miljoner euro i finansiella investeringar och blev följaktligen uppsagd 71 .

101.Den 6 december 2012 meddelade Finanzreferent i delstaten Salzburg, finansdepartementets direktör och chefen för LRH på en presskonferens att ”vi har blivit bedragna” (”Wir sind getäuscht worden”). Sammanfattningsvis förklarade de att delstaten Salzburg drabbats av en ”rent bokföringsmässig förlust” på 340 miljoner euro i finansiella derivat, närmare bestämt investeringar i form av valuta- och ränteswappar. På presskonferensen fastslogs det också att de statliga och federala övervakningsmekanismerna hade misslyckats 72 .

102.På morgonen samma dag, dvs. den 6 december 2012, offentliggjordes RH:s uppföljningsrapport 73 och presenterades på en presskonferens 74 . Eftersom relevant information hade dolts för RH var uppföljningsrapporten missvisande när det gäller de verkliga omständigheterna.

103.Det förefaller därför som om delstaten Salzburgs delstatsregering, som vid tidpunkten åtminstone delvis informerats om dessa fakta, under perioden maj–december 2012 (dvs. under mer än sex månader) undanhöll relevant information som den var skyldig att redovisa för åtminstone RH, de statistiska myndigheterna och eventuellt för andra organ. I stället avslutades från och med den andra halvan av oktober ungefär 300 finansiella investeringar i förtid av administrationen och regeringen i delstaten Salzburg 75 , efter beslut av en medlem av personalen.

104.Det var först den 22 januari 2013 som regeringskansliet i delstaten Salzburg och STAT officiellt diskuterade frågan om förekomsten av oegentligheter i delstaten Salzburgs bokföring.

105.Kommissionen drar därför slutsatsen att döljandet av relevanta uppgifter för RH mellan maj 2012 och december 2012, som utfördes av tjänstemän inom den ekonomiska förvaltningen och regeringen i delstaten Salzburg, även var orsaken till de felaktiga och ofullständiga slutsatserna i RH:s uppföljningsrapport 2012, som slutligen offentliggjordes den 6 december 2012.

2.5.December 2012 till oktober 2013: de uppgifter som registrerats av STAT

106.Enligt interna STAT-meddelanden och yttranden från de berörda enheterna som kommissionen hade tillgång till under sin granskning i Österrike mellan den 26 och 28 september 2016, har det konstaterats följande:

STAT blev medveten om eventuella problem med uppgifterna i delstaten Salzburg i samband med delstaten Salzburgs presskonferensen den 6 december 2012 XXXVIII .

Under kommissionens utredning uppgav STAT att ingen information utbyttes mellan delstaten Salzburg och STAT i frågan, när det gäller perioden mellan december 2012 och maj 2013 XXXIX .

Från och med den 10 december 2012 började det österrikiska finansministeriet ställa frågor till STAT om bokföringen i delstaten Salzburg, i synnerhet angående dess skuldsättning.

Den 22 januari 2013 utväxlades ett antal e-postmeddelanden mellan delstaten Salzburg och STAT. I ett av dessa e-postmeddelanden angav STAT följande: ”För vår del är vi mycket intresserade av delrapporterna om finanserna i delstaten Salzburg för att få en uppfattning om de förändringar/revideringar vi har mottagit information om, eller om vilken felrapportering och vilka manipulationer vi har utsatts för 76 .”

Den 30 januari 2013 tog STAT initiativ till att hålla ett möte med delstaten Salzburgs regeringskansli, i STAT:s lokaler, men sade att detta möte kunde äga rum tidigast den första veckan i mars 2013.

Den 31 januari 2013, efter att ha läst i pressen om den betydande användningen av finansiella derivat i Österrikes Länder, tog Eurostat på eget initiativ kontakt med STAT. De frågor som diskuterades i konversationen som följde handlade om generiska redovisningsmetoder för finansiella derivat i nationalräkenskaperna. I detta sammanhang nämndes förbundsländerna Niederösterreich och Salzburg av STAT som Länder som använder sådana finansiella instrument. I detta samtal informerade STAT Eurostat om att möten med dessa Länder förbereddes för att diskutera allmänna frågor, bland annat användningen av finansiella derivat. Under samtalet togs emellertid inte vid något tillfälle frågan upp om tjänstemäns påstådda olagliga beteende i delstaten Salzburg, eller om den felaktiga rapporteringen av verksamheter (dolda bankkonton eller skulder) i delstaten Salzburg eller förekomsten av tidigare rapporterade finansiella derivat.

Den 5 mars 2013 hölls ett bilateralt möte mellan STAT och delstaten Salzburgs regeringskansli i Wien.

Den 27 mars 2013 77 informerade delstaten Salzburgs regeringskansli STAT om att det i en rapport från en extern oberoende privat revisor konstaterats att de konsoliderade skulderna i delstaten Salzburg uppgick till 3 507 miljoner euro, även om ingen information om fördelning av beloppet kunde ges. Kommissionen känner inte till att någon brådskande och lämplig uppföljning ska ha ägt rum i syfte att fastställa dessa skulders verkliga belopp och art.

I april 2013 diskuterade Eurostat och STAT, i enlighet med den regelbundna begäran om förtydligande, underskottsmeddelandet för april 2013 när det gäller Österrike, där Eurostat återigen tog initiativet till att undersöka om finansiella derivat i allmänhet registrerades i Österrikes Länder. I sitt svar på Eurostats frågor nämnde STAT inte heller denna gång tjänstemän i delstaten Salzburgs påstått olagliga uppträdande eller den felaktiga rapporteringen av transaktioner. Dessutom skrev STAT att man inte kunde lämna några kvantitativa uppgifter, men att man inte förväntade sig några betydande revideringar av uppgifterna för underskottsförfarandet i fråga om användningen av derivat i Österrikes Länder.

Den 7 maj 2013 hölls ett möte mellan STAT och delstaten Salzburgs regeringskansli. Vid detta möte erkände STAT att det kunde finnas problem med redovisningen av derivat och skuldsättning i delstaten XL Salzburg. STAT och delstaten Salzburgs regeringskansli enades om att en fullständig uppsättning uppgifter om de offentliga räkenskaperna för 2012 skulle överföras till STAT i slutet av augusti 2013 XLI .

I augusti 2013 överförde Salzburg endast flöden (inga stockar) till STAT XLII .

I september 2013 använde STAT, fortfarande i avsaknad av årliga uppgifter, kvartalsvisa uppgifter från delstaten Salzburg för att sammanställa uppgifter för ENS/förfarandet vid alltför stora underskott XLIII .

Under hela perioden mellan den 6 december 2012 och den 9 oktober 2013 förekom ingen kommunikation mellan RH, som redan utredde frågan, och STAT XLIV .

Den 9 oktober 2013 offentliggjorde RH sin rapport Land Salzburg – Finanzielle Lage.

Den 10 oktober 2013 fick Eurostat för första gången kännedom om frågan, dvs. tio månader efter att STAT fått kännedom om den.

Den 11 oktober 2013 sände STAT sina första synpunkter till Eurostat angående RH:s rapport, offentliggjord den 9 oktober 2013, om den ekonomiska situationen för delstaten Salzburg.

Den 21 oktober 2013 offentliggjorde Eurostat sitt pressmeddelande om det offentliga underskottet och den offentliga sektorns skuld, där man uttryckte en reservation kring kvaliteten på uppgifterna från Österrike 78 .

Den 31 mars 2014 lämnade STAT in sina uppgifter för april 2014 till Eurostat. Nivån på delstaten Salzburgs bidrag till statsskulden enligt Maastricht-kriterierna för 2012 reviderades uppåt med 1 192 miljoner euro till 3 507 miljoner euro, dvs. exakt det belopp som angivits av regeringskansliet i delstaten Salzburg till STAT den 27 mars 2013.

Den 23 april 2014 drog Eurostat tillbaka sin reservation om Österrikes uppgifter.

2.5.1.Information till kommissionen

107.Den kronologiska händelseföljden visar att STAT informerade kommissionen (Eurostat) om felrapporteringen i delstaten Salzburg först den 10 oktober 2013. Det har dock konstaterats att STAT gradvis informerades om dessa uppgifter från den 6 december 2012 och framåt. Framför allt var det uppenbart för STAT sedan åtminstone den 22 januari 2013 att ”felrapportering och manipulationer” hade förekommit i delstaten Salzburg.

108.Även om STAT i Österrikes synpunkter av den 25 januari 2017 på de preliminära utredningsresultaten hävdat att man informerat Eurostat om felrapporteringen i delstaten Salzburg den 31 januari 2013 79 , visar registren att detta inte är korrekt. För det första skedde denna kommunikation på Eurostats initiativ, och inte genom att STAT underrättade Eurostat på eget bevåg. Registren visar dessutom att den information som delades av STAT inte innehöll några uppgifter eller nya insikter om det påstådda olagliga beteendet hos tjänstemän i delstaten Salzburg eller om den felaktiga rapporteringen av transaktioner. I själva verket rörde det sig bara om en uppföljning av RH:s presskonferens den 6 december 2012 – inte av den som hölls av delstaten Salzburg samma dag – om RH:s uppföljande granskning av användningen av finansiella derivat i Österrikes Länder, som av skäl som redan nämnts inte innehöll någon information om felaktigheterna i delstaten Salzburg.

109.På grundval av information från delstaten Salzburgs regeringskansli om resultaten av en oberoende extern revision bör det dessutom ha stått klart för STAT, åtminstone sedan den 27 mars 2013, att skuldnivån för delstaten Salzburg i själva verket kunde vara betydligt högre än vad som tidigare beräknats av STAT. Eftersom STAT fyra dagar senare skulle lämna uppgifter till Eurostat inom ramen för underskottsmeddelandet för april 2013, anser kommissionen att en omedelbar och brådskande konkret uppföljning borde ha genomförts av STAT efter att man fått informationen från delstaten Salzburg. Det förefaller som om inga sådana åtgärder vidtogs. Även om det på så kort tid inte skulle vara möjligt att göra en övergripande uppföljning av frågan eftersom det kanske inte stod helt klart för STAT vilka slags finansiella instrument som ingick i detta belopp, är det kommissionens uppfattning att STAT, enligt principen om tillbörlig aktsamhet, borde ha informerat Eurostat omedelbart efter den 27 mars 2013 om det belopp som regeringskansliet i delstaten Salzburg uppgav för STAT.

110.Eurostat hade åtminstone kunnat informeras i syfte att bilateralt diskutera hur man skulle gå vidare i frågan och om man, i avsaknad av mer detaljerad information, antingen skulle använda den kvantitativa information som tillhandahållits av delstaten Salzburg som underlag för den nödvändiga korrigeringen av skuldsättningen enligt Maastricht-kriterierna eller, å andra sidan, leda Eurostat till att uttrycka en reservation om österrikiska data på grund av osäkerheten kring uppgifterna.

111.STAT:s påstående att man helt och hållet hade informerat Eurostat från och med åtminstone den 31 januari 2013 är oförenligt med dess påstående att man inte hade utbytt några uppgifter med delstaten Salzburg före maj 2013. Å andra sidan är STAT:s påstående att man inte utbytt någon information med delstaten Salzburg före maj 2013 oförenligt med åtminstone den information som utbyttes med regeringskansliet i delstaten Salzburg den 22 januari och den 27 mars 2013.

112.Även när man i samband med underskottsmeddelandet för april 2013 ombads ge ytterligare information om användningen av finansiella derivat Österrikes Länder, beslutade STAT att inte dela de kvantitativa uppgifter man mottagit från delstaten Salzburgs regeringskansli den 27 mars 2013 med Eurostat.

113.Även om STAT anger att man den 7 maj 2013 hade insett att det kunde finnas problem med rapporteringen av stora underskott från delstaten Salzburg, beslutade man återigen att inte dela denna information med Eurostat – vilket i slutändan skedde först i oktober 2013.

3.Bedömning av resultaten

114.Denna rapport visar att allvarliga oegentligheter ägde rum vid sammanställning, kontroll och rapportering av finansiella samt icke-finansiella transaktioner i delstaten Salzburg under en längre tidsperiod. Regler för offentliga räkenskaper efterlevdes inte, kontroller saknades, fyra ögon-principen iakttogs inte, finansiella och icke-finansiella transaktioner rapporterades inte på lämpligt sätt, rekommendationer från RH ignorerades, dokument förfalskades, underskrifter förfalskades och vilseledande uppgifter skickades till de nationella statistiska myndigheterna liksom till RH, vilket ledde till felaktig rapportering av de finansiella kontona, och därmed till den felaktiga rapporteringen av skuldnivån för Österrike sedan åtminstone 2008.

115.Felrapporteringen av finansiella transaktioner och hemlighållandet av bankkonton inleddes under 2003. Beviljandet av befogenheter, under 2002, till finansdepartementets direktör och till två anställda vid budgetenheten ledde till en situation där det var möjligt att genomföra riskfyllda finansiella transaktioner och öppna hundratals bankkonton som doldes i delstaten Salzburgs redovisningssystem.

116.Under samma period blev internrevisionen och redovisningsenheten i delstaten Salzburgs regeringskansli genom dekret undantagen från respektive förbjuden att analysera budgetenhetens transaktioner och redovisningen av dessa transaktioner i de finansiella rapporterna.

117.Inte heller LRH eller RH genomförde någon ingående revision av räkenskaperna för delstaten Salzburg under perioden 2002–2012. I synnerhet granskade de inte voranschlagsunwirksame Gebarung som, vilket framgår av figur 1 och i avsnitt 2.3.3, uppgick till mer än 26 miljarder euro i inflöden och utflöden under 2011, och som i praktiken omfattade alla icke-rapporterade transaktioner och stockar, när de i princip bara skulle ha omfattat extrabudgetära flöden och inte relevanta skulder enligt Maastricht-kriterierna.

118.Dessa felaktiga rutiner offentliggjordes år 2012, efter en presskonferens som hölls den 6 december 2012 av Finanzreferent, finansdepartementets direktör och chefen för LRH i Salzburg. Rapporten visar också att omständigheterna skulle ha kunnat framkomma tidigare om relevanta uppgifter gjorts helt tillgängliga av regeringskansliet i delstaten Salzburg för de övervakande, rättsliga och statistiska myndigheterna.

119.Dessutom visar denna rapport också att kommissionen (Eurostat) kunde och borde ha informerats av STAT om dessa uppgifter flera månader tidigare.

3.1.Slutsatser om de viktigaste aktörerna i de händelser som beskrivs

120.De viktigaste aktörerna i de händelser som beskrivs i denna rapport är regeringskansliet och i synnerhet dess budgetenhet, delstatsregeringen, Landtag och LRH i Salzburg, RH, det österrikiska federala finansieringsorganet, den österrikiska centralbanken och STAT. Företrädarna för samtliga enheter som intervjuats har varit hjälpsamma och samarbetat fullt ut med kommissionens utredningsgrupp, och tillhandahållit kommissionen all begärd information som krävdes för utredningen.

121.Delstaten Salzburgs regeringskansli, som bland annat ansvarar för internrevisionen, redovisningsenheten och finansdepartementet (bland annat budgetenheten), bör betraktas som främst ansvarig för att felrapportering av finansiella och icke-finansiella konton har pågått sedan åtminstone 2008.

122.Å ena sidan lyckades internrevisionen vid delstaten Salzburgs regeringskansli inte kontrollera de interna förfarandena för kontroll och riskhanteringen i finansdepartementet. Å andra sidan lyckades inte redovisningsenheten kontrollera bokföringsdokumentationen, varken för budgetredovisningen eller för kontona utanför budgeten.

123.Resultaten i rapporten visar att finansdepartementet, och särskilt budgetenheten

bortsåg från RH:s rekommendationer 80 om de riskfyllda investeringar som genomfördes,

inte iakttog fyra ögon-principen i samband med sin verksamhet, närmare bestämt vid öppnandet av bankkonton och andra finansiella positioner, samt inom ramen för den ekonomiska förvaltningen av Landeswohnbaufonds,

förfalskade underskrifter när finansiella transaktioner genomfördes,

underlät att följa grundläggande redovisningsprinciper,

förfalskade de protokoll från mötena i Finanzbeirat som skickades till RH för att ge en bättre bild av delstaten Salzburgs ekonomiska situation,

förfalskade de finansiella rapporter som lämnades till RH i samband med dess granskningar av den ekonomiska förvaltningen av delstaten Salzburg,

dolde bankkonton sedan åtminstone år 2003,

felaktigt sammanställde delstaten Salzburgs finansiella rapporter, särskilt genom att, under 2012, ange ett skuldbelopp i Finanzschulden på 874 miljoner euro, medan det faktiska beloppet var 3 507 miljoner euro,

felaktigt återgav de finansiella rapporter som skickades till statistikmyndigheterna, vilket ledde till att 1 192 miljoner euro i skulder doldes under 2012,

lämnade falska deklarationer till STAT, särskilt gällande lån genom emission av värdepapper, och dessutom vidhöll för STAT att en sådana finansiella positioner inte skulle räknas in i delstaten Salzburgs skuldsättning,

manipulerade delstaten Salzburgs räkenskaper under flera år, dolde och/eller felrapporterade intäkter, kostnader, finansiella transaktioner, finansiella positioner och förflyttningar av kontanta medel.

124.Rollen för Landtag i delstaten Salzburg i de beskrivna händelserna bestod i att anta artikel IV i lagen om statsbudgeten 2006, som i praktiken gav den ekonomiska förvaltningen i delstaten Salzburg tillstånd att delta i riskfyllda finansiella transaktioner där en ekonomisk förmån för staten kunde förväntas. Dessutom föreföll det som om Landtag inte följde de rekommendationer för finansiella högrisktransaktioner som RH lade fram 2009, och inte heller uppmuntrade LRH att genomföra en ingående revision av räkenskaperna för delstaten Salzburg.

125.Den roll som delstatsregeringen spelat, och särskilt Finanzreferenten, bestod dels i att bevilja fullmakter till tre medarbetare på finansdepartementet för att delta i riskfyllda investeringar från och med 2002, dels i att undanta budgetenhetens verksamhet från internrevisionens granskningar, i synnerhet avseende den interna redovisningen, de offentliga räkenskaperna och förfarandena för intern kontroll, och från granskningar utförda av redovisningsenheten för delstaten Salzburg. Dessutom beviljades chefen för budgetenheten befogenheter att genomföra finansiella transaktioner på uppdrag av Landeswohnbaufonds, vilket innebar att när fonden genomförde transaktioner med statskontoret var samma anställda person företrädare för båda enheterna utan att övervakas av andra personer eller enheter. Dessa befogenheter är eventuellt att betrakta som den faktor som främst bidragit till utvecklingen av den situation som beskrivs i denna rapport.

126.Under perioden maj–december 2012 underrättades dessutom delstatsregeringen och delstaten Salzburgs regeringskansli om att oegentligheter hade förekommit inom den ekonomiska förvaltningen, och utredde frågan internt. Dessa enheter informerade dock inte RH, som vid tidpunkten höll på att avsluta sin uppföljning av en revisionsrapport till delstaten Salzburg, eller de rättsliga och statistiska myndigheterna om dessa händelser och resultat.

127.Delstatsregeringen i delstaten Salzburg beslutade under den här perioden dessutom att i förtid avsluta hundratals finansiella investeringar som inte tidigare hade registrerats i bokföringen. För att kunna genomföra dessa avslutanden i förtid rekryterades en tidigare anställd vid Deutsche Bank. Denna person hade under många år varit motpart till budgetenheten i delstaten Salzburg i riskfyllda investeringar som gjordes tillsammans med Deutsche Bank.

128.LRH misslyckades med att effektivt och ändamålsenligt granska finansdepartementets verksamheter och därmed den finansiella redovisningen i delstaten Salzburg. Även om det har hävdats att LRH vid tidpunkten inte hade den kapacitet som krävdes för att göra en ingående analys av räkenskaperna i delstaten Salzburg, skulle det ha varit möjligt att utföra vissa enkla och grundläggande kontroller, i synnerhet en dubbelkontroll av de uppgifter om utlåning som lämnats av det österrikiska federala finansieringsorganet och den information som offentliggjorts i balansräkningarna för delstaten Salzburg. Det har också fastställts i punkt 2.2.3 att de rapporter som offentliggjorts av LRH om delstaten Salzburgs konton innehöll vissa felaktiga påståenden när det gäller åren 2008 och 2011.

129.Efter den 31 augusti 2012 lyckades inte RH på ett effektivt sätt följa upp de avvikelser som hade konstaterats i delstaten Salzburgs konton, vilket påpekades av STAT, när det gäller 300 miljoner euro i värdepapper som inte redovisats i delstaten Salzburgs balansräkningar.

130.Den österrikiska centralbanken underlät att rapportera finansiella derivat till kommissionen (Eurostat) i överföringen av Österrikes konton för finansiella transaktioner 81 . Dessutom var dess praxis för konsolidering av kontona för finansiella transaktioner ineffektiv 82 .

131.STAT:s roll i händelserna gäller både dess ansvar i egenskap av Österrikes främsta statistikmyndighet samt dess rapporteringsskyldigheter till kommissionen (Eurostat). För det första erkände STAT att det sedan åtminstone 2010 förekommit brister i delstaten Salzburgs räkenskaper, närmare bestämt vad gäller jämförelsen av delstaten Salzburgs balansräkningar med uppgifter om utlåning från det österrikiska federala finansieringsorganet och med information om värdepapper från den databas för enskilda värdepapper som tillhandahållits av den österrikiska centralbanken. Även om STAT inom ramen för underskottsförfarandena på ett korrekt sätt genomförde de nödvändiga ändringarna av de uppgifter som lämnats av delstaten Salzburgs statskontor, anser kommissionen att andra relevanta österrikiska enheter borde ha informerats enligt principen om tillbörlig aktsamhet, framför allt det österrikiska finansministeriet och RH.

132.För det andra, vilket är ännu viktigare, underlät STAT att utan dröjsmål underrätta kommissionen (Eurostat) om dessa uppgifter, trots att man sedan åtminstone den 22 januari 2013 var fullständigt informerad om att felrapportering och manipulering hade ägt rum i delstaten Salzburgs räkenskaper. Som ett resultat av detta godkände Eurostats utan förbehåll de uppgifter för åren 2009–2012 som lämnats inom ramen för underskottsmeddelandet för april 2013, trots att de i själva verket var felaktiga.

4.Slutsatser

133.På grundval av de uppgifter och de resonemang som beskrivs i denna rapport dras slutsatsen att LRH samt regeringskansliet och delstatsregeringen i delstaten Salzburg, dvs. enheter inom den offentliga sektorn i Republiken Österrike, har varit grovt försumliga då de inte säkerställt lämpliga sammanställningskontroller och rapporteringsförfaranden. Därigenom gjorde dessa enheter det lättare för budgetenheten i regeringskansliet i delstaten Salzburg att förvanska och dölja finansiella transaktioner, vilket ledde till att det 2012 och 2013 lämnades missvisande uppgifter om Österrikes skuldnivå för 2008–2012 83 till Eurostat, dvs. efter ikraftträdandet av förordning (EU) nr 1173/2011.

134.Trots att slutsatserna om de viktigaste aktörerna i avsnitt 3.1 ovan visar att budgetenheten vid delstaten Salzburgs regeringskansli hade en tydlig avsikt att dölja och förfalska uppgifter, anser kommissionen inte att dessa åtgärder genomfördes med det specifika syftet att manipulera indikatorerna för underskottet och skuldsättningen för kommissionen (Eurostat). Därför anser kommissionen att det sätt på vilket budgetenheten vid delstaten Salzburgs regeringskansli agerat utgör grov försumlighet.

135.I rapporten fastställs slutligen att kommissionen (Eurostat) i detta ärende informerades först den 10 oktober 2013, men att de österrikiska statistikmyndigheterna varit medvetna om möjligheten att delstaten Salzburg lämnat felaktiga räkenskaper sedan åtminstone den 6 december 2012. I rapporten konstateras dessutom att både den österrikiska statistikbyrån och den österrikiska centralbanken hade kännedom om betydande avvikelser 84 i de uppgifter som rapporterades av delstaten Salzburg, innan den så kallade finansiella skandalen blev känd i slutet av 2012.

136.Som ett resultat var de uppgifter som Österrike lämnade till Eurostat i samband med underskottsförfarandet 2013 ofullständiga eftersom betydande skuldbelopp inte redovisats, vilket ledde till en ändring av den rapporterade skuldsättningen enligt Maastricht-kriterierna med 1 192 miljoner euro i underskottsmeddelandet från april 2014, för år 2012, vilket motsvarar 0,4 % av BNP.

137.På grundval av denna rapport och beträffande medlemsstatens myndigheters agerande under perioden från den 13 december 2011 till att utredningen inleddes den 3 maj 2016, har kommissionen antagit en rekommendation till rådet om att ålägga Republiken Österrike böter, i enlighet med förordning (EU) nr 1173/2011.

Slutnoter

(1)

När ”delstaten Salzburg” omnämns i denna rapport refererar kommissionen inte till den österrikiska delstaten Salzburg som sådan eller till dess befolkning, utan snarare till de enheter som direkt eller indirekt är involverade i sammanställningen av uppgifter om underskott och skulder, dvs. delstaten Salzburgs regeringskansli och delstaten Salzburgs delstatsregering.

(2)

Det bör påpekas att alla hänvisningar till sidnummer i de skriftliga yttrandena gäller sidnummer i de preliminära resultaten.

(3)

Enligt rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, EUT L 145, 10.6.2009, s. 1, definieras indikatorn som den offentliga sektorns samlade bruttoskuld till nominellt värde som är utestående vid årets utgång, i följande kategorier av offentliga skulder (enligt definitionen i ENS 2010): sedlar, mynt och inlåning, skuldebrev och lån. Den offentliga sektorn omfattar följande undersektorer: stat, delstatsförvaltning, kommunalförvaltning och socialförsäkringsfonder.

(4)

Samt ett mindre belopp på sju miljoner euro när det gäller de felaktiga uppgifterna om det offentliga underskottet.

(5)

Den rapportering som är aktuell i detta fall skedde i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (ENS 95) (EGT L 310, 30.11.1996, s. 1). Från och med den 1 september 2014 gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 549/2013 av den 21 maj 2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen (ENS 2010) (EUT L 174, 26.6.2013, s. 1).

(6)

Rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EUT L 145, 10.6.2009, s. 1).

(7)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet, EUT L 306, 23.11.2011, s. 1.

(8)

Mål C-33/90, Europeiska gemenskapernas kommission mot Italien, REG 1991 s. I-05987, punkt 24.

(9)

Förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du pêcheur/Factortame, REG 1996, s. I-01029, punkt 32.

(10)

Mål C-302/97, Konle, REG 1999, s. I-03099, punkt 62.

(11)

 Rapporten finns på http://www.rechnungshof.gv.at/berichte/ansicht/detail/land-salzburg-finanzielle-lage-1.html . 

(12)

  http://www.rechnungshof.gv.at/fileadmin/downloads/2013/berichte/teilberichte/salzburg/Salzburg_2013_07/Salzburg_2013_07_1.pdf.  

(13)

Kommissionens beslut C(2016) 2633 final av den 3 maj 2016 om inledande av en utredning avseende manipulation av statistik i Österrike i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet.

(14)

Den österrikiska centralbanken är för närvarande ansvarig för sammanställningen av räkenskaperna för alla institutionella sektorer, med undantag för den offentliga sektorn. Tidigare har emellertid den österrikiska centralbanken även sammanställt de finansiella transaktionerna för den offentliga sektorn. Under 2009 enades STAT och centralbanken om att statistikbyrån efter en övergångsperiod skulle överta sammanställningen av finansräkenskaperna för den offentliga sektorn (S.13), i syfte att även i så hög grad som möjligt använda sig av direkta datakällor för sammanställning av räkenskaper. Finansiella transaktioner för den offentliga sektorn, sammanställda av STAT, överfördes till Eurostat för första gången i september 2014.

(15)

Enligt Bundeshaushaltsgesetz (den federala budgetlagstiftningen) har det österrikiska finansministeriet befogenheter att ta lån på kapitalmarknaden och låna dessa medel vidare till förbundsländerna och enheter utanför budgeten. Denna befogenhet har delegerats till det österrikiska federala finansieringsorganet av det österrikiska finansministeriet. Således agerar det österrikiska federala finansieringsorganet på det österrikiska finansministeriet vägnar och för dess räkning, i betydelsen att när man i rapporten hänvisar till det österrikiska federala finansieringsorganets utlåning är det likställigt med statens utlåning. Det österrikiska federala finansieringsorganet tillhandahåller dessutom data och metadata för de statistiska myndigheterna, som ska användas vid beräkningen av justeringen av upplupen ränta och uppgifter om intäkter och skulder hos den federala regeringen.

(16)

Avsnitt B punkt 11 i synpunkterna från delstaten Salzburgs regeringskansli, bilaga II till kommissionens arbetsdokument som åtföljer denna rapport.

(17)

Inledning, punkt 3 första strecksatsen i kommissionens arbetsdokument som åtföljer denna rapport.

(18)

 Finanzreferent är i praktiken en regions motsvarighet till finansministern.

(19)

 Vermӧgensrechnung.

(20)

Dessa balansräkningar sändes till kommissionen (Eurostat) av delstaten Salzburgs regeringskansli den 18 oktober 2016.

(21)

I ett e-brev skickat till kommissionen (Eurostat) den 4 november 2016 hävdar delstaten Salzburgs regeringskansli att genomförandet av en sådan revision bakåt i tiden skulle vara mycket kostsamt och ineffektivt ur ett resursallokeringsperspektiv.

(22)

RH påpekar i punkt 98.1 på sidan 256 i sin rapport från 2013 följande: ”Stabilitetsrapporten i delstaten Salzburg utarbetades på grundval av de uppgifter som anges i beräkningarna och de finansiella rapporterna. De skulder, kassaflöden och kostnader som följer av provinsen Salzburgs ekonomiska verksamhet (se fotnot 40), som redan var ofullständiga i landets räkenskaper, har inte beaktats i denna stabilitetsrapport. Det ursprungliga värde som användes för prognoserna på medellång sikt grundades enbart på de lån som rapporterades vid slutet av 2012 till ett belopp på ungefär 874 miljoner euro, redovisade till nominellt värde.” I den tyska originalversionen: ”Der Stabilitätsbericht wurde auf Grundlage der in den Voranschlägen und Rechnungsabschlüssen dargestellten Zahlen erstellt. Die Verbindlichkeiten, Zahlungsflüsse und Folgekosten der Finanzgeschäfte des Landes Salzburg (siehe TZ 40), die schon in den Rechnungsabschlüssen des Landes nur unvollständig ausgewiesen waren, fanden auch im Stabilitätsbericht keine Berücksichtigung. Der für die mittelfristige Prognose verwendete Ausgangswert beruhte ausschließlich auf den mit Ende 2012 ausgewiesenen Darlehen in Höhe von rd. 874 Mio. EUR, die zum Nominalwert dargestellt wurden”.

(23)

Det bör påpekas (rad (5)) att när det gäller åren 2002–2005 är faktiskt delstaten Salzburgs bidrag till den österrikiska skuldsättningen enligt Maastricht-kriterierna lägre än de Finanzschulden som redovisas i balansräkningarna för delstaten Salzburg. Detta beror på effekterna av konsolideringen av den s.k. Innere Anleihe, dvs. det faktum att delstaten Salzburgs regeringskansli lånade pengar av staten och betalade tillbaka dessa under samma eller påföljande år, såsom förklarades av STAT den 16 november 2016.

(24)

STAT har diskuterat denna fråga via e-post med direktören för finansdepartementet, chefen för budgetenheten och en av de anställda. En tjänsteman från det österrikiska federala finansieringsorganet var också inkopierad i den elektroniska brevväxling som ägde rum den 27 september 2012.

(25)

 Landeswohnbaufonds är en offentlig fond, klassificerad inom den offentliga sektorn i nationalräkenskaperna, vars syfte är att finansiera och stödja uppförande och förvärv av sociala bostäder.

(26)

I den tyska versionen: ”Die Mitgliedstaaten sind gemäß VÜD-Verordnung verpflichtet, Daten für die Jahre n-4 bis n zu notifizieren. Im Rahmen der Notifikation vom April 2014 waren daher ausschließlich Daten für die Jahre 2010 bis 2014 mitzuteilen. Die Mitteilung von Änderungen von Daten über kan Jahre aufgrund von ist nur anderen EU-Verordnungen verpflichtend.”

(27)

Tabell 1 i avsnitt 1.3 i inledningsanförandet i kommissionens arbetsdokument som åtföljer denna rapport.

(28)

Rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EUT L 145, 10.6.2009, s. 1).

(29)

Internrevisionens roll i delstaten Salzburg är att granska interna kontrollförfaranden och riskhanteringen, samt att förvissa sig om att regeringskansliets kontrollmekanismer är väl etablerade.

(30)

I denna rapport används termen ”redovisningsenhet” för att hänvisa både till redovisningsenheten och till redovisningsavdelningen.

(31)

Den ursprungliga tyska versionen: ”Die Landesregierung ist ermächtigt, zur Deckung des laufenden Geldbedarfes zweckbestimmte Rücklagen in Anspruch zu nehmen, Kassenkredite aufzunehmen, Umschuldungen vorzunehmen sowie zur Erzielung von Zusatzerträgen abgeleitete Finanzgeschäfte durchzuführen, wenn diese Maßnahmen einen wirtschaftlichen Vorteil für das Land erwarten lassen; dies schließt die aktive Verwaltung des Finanzvermögens für den Landeswohnbaufonds mit ein.”

(32)

Punkt 15.1 på sidan 84 i den rapport som utarbetades av RH 2013, Land Salzburg – Finanzielle Lage. Den ursprungliga tyska versionen har följande lydelse: ”Der Finanzreferent Wolfgang Eisl stellte mit 28. Februar 2002 eine „Vollmacht für Handelsgeschäfte mit Firmen und Institutionen“ für die Hausbank des Landes Salzburg, die Salzburger Landes–Hypothekenbank AG, aus. Jeweils einzelvertretungsbefugt waren der Leiter der Finanzabteilung, die Leiterin des Budgetreferats und ab 5. Juli 2002 auch ein Mitarbeiter des Budgetreferats. (…)”.

(33)

 Salzburger Landes-Hypothekenbank AG klassificeras i sektorn finansiella företag (S.12). Delstaten Salzburg innehar 10 % i SLH genom Land Salzburg Beteiligungen GmbH, som är ett av delstaten Salzburgs holdingbolag, till 100 % kontrollerat av delstaten Salzburg och också klassificerat i sektorn finansiella företag (S.12).

(34)

I punkt 15.1 på sidan 86 i den ursprungliga tyska versionen av den rapport som utarbetades av RH 2013, Land Salzburg – Finanzielle Lage, anges följande: ”Mit 6. Februar 2003 erteilte der Finanzreferent (…) eine weitere Vollmacht, die — im Gegensatz zur gegenüber der Salzburger Landes–Hypothekenbank AG geltenden Vollmacht — an einen unbestimmten Kreis von Kreditinstituten und anderen Institutionen gerichtet war. Diese Vollmacht war inhaltlich an die Vollmacht aus dem Jahr 2002 angelehnt und enthielt auch die Berechtigung zur Erteilung von Untervollmachten. Ebenso waren Konto – und Depotöffnungen bzw. – schließungen durch die drei Bevollmächtigten (Leiter der Finanzabteilung, Leiterin des Budgetreferats, Mitarbeiter des Budgetreferats) möglich, wobei jeweils zwei Bevollmächtigte gemeinsam vertretungsbefugt waren. In weiterer Folge wurde diese Vollmacht Kreditinstituten und Institutionen, mit denen das Land Salzburg Finanzgeschäfte vornahm, vorgelegt.”

(35)

 Richtlinien für das Finanzmanagement

(36)

I punkt 17.2 på sidan 90 i den ursprungliga tyska versionen av den rapport som utarbetades av RH 2013, Land Salzburg – Finanzielle Lage, anges följande: ”Der RH wies — wie bereits 2009 — kritisch darauf hin, dass die Richtlinien für das Finanzmanagement des Landes Salzburg ausdrücklich auch die Erzielung von zusätzlichen Erträgen aus Derivaten als Ziel der Finanzgeschäfte definierten, und betonte das damit verbundene Risiko. Er verwies darauf, dass die zur Ertragsoptimierung abgeschlossenen Derivate mit der Aufgabenerfüllung einer Gebietskörperschaft nicht vereinbar waren.”

(37)

Denna promemoria lämnades till kommissionen (Eurostat) av delstaten Salzburgs regeringskansli vid mötet mellan de båda institutionerna den 28 september 2016.

(38)

I den ursprungliga promemorian anges följande: ”Für Aufträge, die unmittelbar von der Abteilung 8 veranlasst wurden, trägt die Abteilung 14 keine Verantwortung. (…) Für sämtliche von der Abteilung 8 in Anspruch genommenen Instrumente im Rahmen des Liquiditäts- und Portfoliomanagements besteht nur eine eingeschränkte Prüfpflicht der Abteilung 14.”

(39)

I den ursprungliga promemorian anges följande: ”Darüber hinaus ist die Geschäftsführung des Versorgungs- und Unterstützungsfonds der Abteilung.8 (Referat 8/02) übertragen. Dieser unselbständige Verwaltungsfonds veranlagt auch Geldmittel des Landes. Diese Veranlagungen und Geldmittel stehen nicht zur Deckung des allgemeinen Liquiditätsbedarfes des Landes zur Verfügung, sondern sind zweckgebunden zu verwenden. Der· Abteilung 8 obliegt die gesamte Gestlonierung des Fondsvermögens und ihr gehen auch alle Kontoauszüge betreffend diesen Verwaltungsfonds zu.” (Versorgungs- und Unterstützungsfonds är en pensionsfond i delstaten Salzburg).

(40)

På sidan 27 i den rapport som utarbetades av RH 2013, Land Salzburg – Finanzielle Lage, anges följande i den ursprungliga tyska versionen: ”Entgegen den sonst üblichen Regelungen in der öffentlichen Verwaltung war die Interne Revision des Landes Salzburg per Erlass des Landesamtsdirektors ausdrücklich von der Prüfung der Gebarung und des Rechnungswesens ausgenommen. Die Interne Revision leitete daraus auch die Unzuständigkeit für die Kontrolle des Finanzmanagements ab. Dies führte zu Kontrolllücken in finanziell relevanten Bereichen, die dazu geeignet waren, fehlerhaftes, unwirtschaftliches Handeln bzw. in letzter Konsequenz strafrechtlich relevante Sachverhalte nicht zu entdecken.”

(41)

  http://www.salzburg.gv.at/pol/lt-rechnungshof/lrh-berichte/lrh-archiv.htm.  

(42)

Den ursprungliga tyska versionen: “Der LRH stellte fest, dass der Rechnungsabschluss ordnungsgemäß und vollständig erstellt wurde. Der Kassenabschluss war korrekt und der buchmäßig ausgewiesene Geldbestand wurde dem LRH durch Bankauszüge nachgewiesen.“

(43)

Se slutnot k.

(44)

Se slutnot g.

(45)

Se slutnoter r, s, t och u.

(46)

I det andra stycket på sidan 24 i den rapport som utarbetats av RH 2013, Salzburg – Finanzielle Lage, anges till exempel att ”[i]nom ekonomisk förvaltning är uppdelningen mellan front office (handel) och back office (reglering och kontroll) en grundläggande princip i interna kontrollsystem som bidrar till kvalitetssäkring och gör det svårare att agera på ett otillbörligt sätt, och som säkerställer efterlevnaden av regler och spårbarheten hos transaktionerna”. Den ursprungliga tyska versionen: ”Im Finanzmanagement ist die Trennung von Frontoffice (Handel) und Backoffice (Abwicklung und Kontrolle) ein wesentliches IKS– Prinzip, das zur Qualitätssicherung beiträgt, dolose Handlungen erschwert und die Einhaltung der Vorschriften sowie die Nachvollziehbarkeit der Geschäfte gewährleistet.”

Vidare anges i punkt 9.1 på s. 72 i den rapport som utarbetades av RH 2013, Salzburg – Finanzielle Lage, följande: ”På grund av avsaknaden av möjligheten att uppfylla fyra ögon-principen var den interna kontrollen obefintlig. Därför kunde eventuella fel inte upptäckas”. I den tyska versionen: ”Aufgrund der fehlenden Möglichkeit, das Vier–Augen–Prinzip einzuhalten, war eine interne Kontrolle nicht gegeben. Dadurch konnten mögliche Fehler nicht entdeckt werden.”

(47)

Som på s. 203 i den rapport som utarbetades av RH 2013, Land Salzburg – Finanzielle Lage. 

(48)

Detta var inte fallet, vilket framgår i avsnitt 2.2.

(49)

Se slutnot t

(50)

Såsom förklaras i avsnitt 2.1 är den avsedd att omfatta de kontanter som överförs via delstaten Salzburgs konton som är hänförliga till en tredje enhet.

(51)

Såsom framgår i tabell 1, som grundar sig på delstatens Salzburgs balansräkningar, och som för år 2012 omfattar dessa skulder under punkten Finanzschulden.

(52)

Se fotnot 50.

(53)

Detta framgår av den elektroniska brevväxlingen av den 27 september 2012 mellan STAT och delstaten Salzburgs regeringskansli (närmare bestämt mellan budgetenhetens chef och direktören för finansdepartementet, med en företrädare för det österrikiska federala finansieringsorganet som cc-mottagare).

(54)

Det vill säga att i händelse av skillnader mellan de uppgifter som rapporterats av det österrikiska federala finansieringsorganet och de uppgifter som rapporterats av delstaten Salzburg om vidareutlåning av medel, använde STAT de uppgifter som rapporterats av det förstnämnda i sammanställningen av skuldsättningen enligt Maastricht-kriterierna, eftersom de ansågs mest tillförlitliga.

(55)

I Österrikes synpunkter av den 25 januari 2017 om de preliminära utredningsresultaten hävdar STAT att man alltid har informerat de berörda enheterna om den konsolidering och de justeringar som gjorts inom ramen för sammanställningar för ENS och underskottsförfarandet.

(56)

I Österrikes synpunkter av den 25 januari 2017 på de preliminära resultaten av utredningen upprepade det österrikiska federala finansieringsorganet att ett av LRH:s ansvarsområden är att övervaka registreringen och användningen av lån från det österrikiska federala finansieringsorganet till förbundsländerna.

(57)

Skickad den 2 oktober 2012.

(58)

 Landesfonds.

(59)

Sådan information som ingår i den österrikiska centralbankens databas för enskilda värdepapper härrörde inte från räkenskaperna för regeringskansliet i delstaten Salzburg utan från motparten (dvs. långivaren).

(60)

E-post av den 21 september 2011, lämnad till kommissionen (Eurostat).

(61)

E-post av den 31 augusti 2012.

(62)

Inledning, punkt 1.5 i kommissionens arbetsdokument som åtföljer denna rapport.

(63)

 Finanzierungsinstrumente der Gebietskörperschaften mit Schwerpunkt Land Salzburg, http://www.rechnungshof.gv.at/fileadmin/downloads/2009/berichte/teilberichte/salzburg/sbg_2009_03/Sbg_2009_3_2.pdf .

(64)

Kommuner

(65)

Den ursprungliga tyska versionen: Das Land Salzburg führte Derivativgeschäfte mit hohem Volumen und Risiko durch, ohne über den gesamten Zeitraum über die damit verbundenen Risiken und die Gesamtrisiken seiner Finanzierungen ausreichend informiert gewesen zu sein. Ausführliche schriftliche Richtlinien sowie laufende Risikoanalysen und umfassende Bewertungen des gesamten Portfolios wurden erst rd. fünf Jahre nach Aufnahme der Geschäfte eingeführt. Das erzielte Bruttoergebnis aus Derivativgeschäften von 210,38 Mill. EUR wurde in Höhe von 65,04 Mill. EUR dem Landeshaushalt zugeführt.

(66)

Se slutnot t.

(67)

dvs. att chefen för budgetenheten hade agerat mot regeringskansliets policy och tjänsteföreskrifter, att fullmakterna för budgetenhetens chef hade återkallats och att vissa transaktioner hade avslutats i förtid.

(68)

Denna person var tidigare anställd av Deutsche Bank, som hade anordnat ekonomiska transaktioner mellan Deutsche Bank och delstaten Salzburg sedan 2002.

(69)

Sidan 34 i den rapport som utarbetats av RH 2013, Land Salzburg – Finanzielle Lage, den ursprungliga språkversionen: ”Der zuständige Finanzreferent Mag. David Brenner und der Leiter der Finanzabteilung vereinbarten am 15. Oktober 2012 die Auflösung der meisten Fremdwährungsgeschäfte und eines großen Teils der übrigen Geschäfte ohne Nachteil für den Rechnungsabschluss. Protokolle über diese Vereinbarung sowie über Gespräche mit dem Finanzbeirat konnten nicht vorgelegt werden. Der Vereinbarung lag keine schriftliche Strategie zugrunde. Von Oktober bis Dezember 2012 beendete das Land rd. 300 Finanzgeschäfte (davon 245 Derivate) vor Ablauf ihrer Fälligkeit. Die Abwicklung und Entscheidung über die Auflösung der Einzelgeschäfte lag im Ermessen eines einzelnen Mitarbeiters.”

(70)

Sidorna 166–167 i den rapport som utarbetats av RH 2013, Land Salzburg – Finanzielle Lage.

(71)

Sidan 67 i den rapport som utarbetats av RH 2013, Land Salzburg – Finanzielle Lage.

(72)

  http://www.salzburg.com/nachrichten/salzburg/politik/sn/artikel/finanzskandal-in-salzburg-340-mill-verlust-durch-spekulationen-38965/.  

(73)

 Finanzierungsinstrumente der Gebietskörperschaften in den Ländern Burgenland und Salzburg; Follow-up-Überprüfung , http://www.rechnungshof.gv.at/berichte/ansicht/detail/finanzierungsinstrumente-der-gebietskoerperschaften-in-den-laendern-burgenland-und-salzburg-follow-up-ueberpruefung-1.html.

(74)

I denna uppföljningsrapport drogs följande slutsats: ”Delstaten Salzburg genomförde så gott som samtliga av RH:s rekommendationer. Man fortsatte dock att hantera komplexa och riskfyllda derivattransaktioner för att generera ytterligare intäkter. Risknivåerna minskades dock markant genom att ytterligare säkringstransaktioner genomfördes.” I den tyska versionen: ”Das Land Salzburg setzte fast alle Empfehlungen des RH um. Es schloss jedoch weiterhin komplexe - mit Risiko behaftete - Derivativgeschäfte ab, um dadurch zusätzliche Erträge zu erwirtschaften. Allerdings wurden durch den Abschluss zusätzlicher Sicherungsgeschäfte die Risikopositionen stark reduziert.”

(75)

På sidan 34 i den rapport som utarbetades av RH 2013, Land Salzburg – Finanzielle Lage, anges följande i den ursprungliga tyska versionen: ”Von Oktober bis Dezember 2012 beendete das Land Salzburg rd. 300 Finanzgeschäfte (davon 245 Derivate) vor Ablauf der Fälligkeit ohne konkrete schriftliche Strategie.”

(76)

I den ursprungliga tyska versionen: ”Wir unsererseits waren sehr interessiert an den Zwischenberichten über die Finanzen des Landes Salzburg, um uns ein Bild zu machen von den Änderungen/Revisionen die auf uns zukommen, bzw. welchen Machinationen und Manipulationen wir da aufgesessen sind.”

(77)

Fyra dagar före underskottsmeddelandet i april 2013.

(78)

 ”Eurostat har uttryckt en reservation beträffande kvaliteten på Österrikes uppgifter på grund av osäkerheter om den statistiska påverkan från slutsatserna i den federala revisionsmyndighetens rapport om delstaten Salzburg, som offentliggjordes den 9 oktober 2013. Rapporten visade på brister när det gäller den ekonomiska förvaltningen och fullständigheten hos de offentliga räkenskaperna i delstaten Salzburg. De statistiska konsekvenserna av revisionen för underskottsförfarandet utreds för närvarande av Statistik Austria i samarbete med Eurostat, för att klargöra den exakta inverkan för 2012 och också för föregående år. Det är möjligt att detta kommer att leda till en justering uppåt av den offentliga skulden med upp till en halv procent av BNP, med ytterligare mindre revideringar av det offentliga underskottet, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga just nu.”

(79)

Punkt B.18 i synpunkterna från STAT, bilaga II till det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

(80)

 Finanzierungsinstrumente der Gebietskörperschaften in den Ländern Burgenland und Salzburg; Follow-up-Überprüfung , http://www.rechnungshof.gv.at/berichte/ansicht/detail/finanzierungsinstrumente-der-gebietskoerperschaften-in-den-laendern-burgenland-und-salzburg-follow-up-ueberpruefung-1.html . 

(81)

I Österrikes synpunkter av den 25 januari 2017 på de preliminära utredningsresultaten hävdar den österrikiska centralbanken att den inte har någon rättslig skyldighet att lämna uppgifter till Eurostat, varken enligt europeisk eller nationell lagstiftning. Icke desto mindre genomfördes rapporteringen av Österrikes ENS-tabell 27 till Eurostat av den österrikiska centralbanken fram till september 2014. Dessutom besvarades alla Eurostats frågor i samband med kontrollen av ENS-tabell 27 av den österrikiska centralbanken, vilket visar att centralbanken hade ett faktiskt och operationellt ansvar för denna tabell.

(82)

Se avsnitt 2.3.4.

(83)

Närmare bestämt det aggregerade antalet redovisade år vid uppgiftsinlämningen år 2012 (dvs. år 2008–2011) och år 2013 (dvs. år 2009–2012), enligt formeln att uppgifter tillhandahållna år n gäller för åren n-1, n-2, n-3 och n-4.

(84)

De statistiska myndigheterna har inte, så vitt kommissionen vet, analyserat om dessa avvikelser enbart berodde på rent begreppsmässiga problem. I själva verket har kommissionen konstaterat att en väsentlig del av dessa avvikelser faktiskt inte berodde på några begreppsmässiga skillnader mellan skuldsättningen enligt Maastricht-kriterierna och de nationella definitionerna av skulder.

(I)

En videoinspelning av presskonferensen finns på http://www.salzburg.com/nachrichten/salzburg/politik/sn/artikel/finanzskandal-in-salzburg-340-mill-verlust-durch-spekulationen-38965/.

(II)

Från mötet mellan kommissionen och STAT den 26 september 2016,

Kommissionen: ”I april 2014 anmälde ni en ökning av skulden med cirka 1,2 miljarder euro, vilket betyder att STAT uppskattade delstaten Salzburgs skuld till ca 2,3 miljarder euro. I sin balansräkning redovisade dock delstaten Salzburg endast ungefär 1,4 miljarder euro i skulder. Hur kunde STAT göra denna uppskattning utan att känna till siffrorna?”

STAT: ”Vi hade fått information om Rechtsträgerfinanzierung från det österrikiska federala finansieringsorganet och vi vet att Wohnbaufonds mottog en del av beloppen via Rechtsträgerfinanzierung. Vi har använt de uppgifter som tillhandahölls av det federala finansieringsorganet och inte de uppgifter som tillhandahölls av delstaten Salzburg.”

Kommissionen: ”Omfattar dessa siffror endast skulden för delstaten Salzburgs som en institutionell enhet, eller inkluderade de också skulderna för andra enheter som utgör ’staten Salzburg’ i nationalräkenskaperna?”

STAT: ”Dessa 2,3 miljarder euro omfattade även Wohnbaufonds skuld. 

Kommissionen: ”Var är Wohnbaufonds klassificerad i nationalräkenskaperna? Hur behandlas de lån som tillhandahålls av det österrikiska federala finansieringsorganet och genom regeringskansliet (central budget) förs vidare till Wohnbaufonds (extrabudgetär enhet) i nationalräkenskaperna?”

STAT: ”Wohnbaufonds klassificeras i den offentliga sektorn och de belopp som tillhandahålls via Rechtsträgerfinanzierung allokeras direkt till Wohnbaufonds.”

STAT: ”De uppgifter som lämnas av de rapporterande enheterna kontrolleras mot de uppgifter som kommer från det österrikiska federala finansieringsorganet och om dessa uppgifter inte överensstämmer justerar vi dem för att återspegla det österrikiska federala finansieringsorganets sida.”

Kommissionen: ”Och för de aktuella åren, 2002–2012, noterade STAT vid något tillfälle att det förekom avvikelser av betydelse mellan de uppgifter som rapporterades av det federala finansieringsorganet och uppgifterna från delstaten Salzburg?”

STAT: ”Ja, alltid.”

(III)

På frågan om vilka STAT:s befogenheter är i fråga om riktigheten och fullständigheten hos de uppgifter som rapporteras av enheterna svarade STAT, vid mötet mellan kommissionen och STAT den 26 september 2016, följande: ”Det finns en rättslig skyldighet att tillhandahålla de begärda uppgifterna, och STAT sammanställer nationalräkenskapsdata bland annat på grundval av dessa uppgifter. Tidsfristen för inlämnande av uppgifter till STAT är i slutet av maj och till och med mitten av juli är det möjligt att klargöra olösta frågor med uppgiftslämnarna eller uppdatera överföringarna av uppgifter. Om det råder osäkerhet om de överförda uppgifterna är det möjligt att stämma av med enheterna och använda uppgifter från tidigare år. Till och med den 16 september kan de rapporterande enheterna tillhandahålla uppdateringar av data och ge ytterligare förklaringar. STAT har också möjlighet att ändra uppgifterna, även om man inte har befogenhet att kräva ändringar i uppgifterna av enheterna. (…) Gebarungsstatistik (dvs. statistiken över offentliga finanser) bidrar till sammanställningen av nationalräkenskaper. Delstatsregeringarna kan sammanställa data på grundval av sina regler/förfaranden, men detta påverkar inte de nationella räkenskaperna som sammanställs på grundval av ENS och faller under STAT:s ansvar. Förbundsländerna kan uttrycka tvivel gällande vissa sammanställningsresultat, vilket också återspeglas i diskussionerna om den nationella stabilitetspakten, men detta påverkar inte STAT:s sammanställning.”

(IV)

Under mötena med delstaten Salzburgs regeringskansli frågade kommissionen om det var möjligt att underrapporteringen kunde ha börjat även tidigare än 2010. Delstaten Salzburgs regeringskansli svarade: ”Vi har inte denna information, eftersom vi inte har kunnat upparbeta tidigare räkenskaper. Den federala revisionsrätten har bett oss att korrigera de tidigare räkenskaperna. Rent praktiskt är det dock inte möjligt (…)” och därför ”(…) kan vi inte utesluta orapporterade skulder för åren före 2010.”

På frågan om när de dolda bankkontona i delstaten Salzburg bildades svarade dessutom delstaten Salzburgs regeringskansli: ”Sedan 2003.”

Slutligen, på frågan om RH funnit indikationer på dessa dolda bankkonton, svarade delstaten Salzburgs regeringskansli följande: ”Även om [chefen för budgetenheten] kunde förmodas ha lämnat alla de uppgifter som begärts för åren 2007 och 2008 för den revision som slutfördes [av RH] under 2009, var detta inte fallet för uppföljningsrevisionen under 2011. För denna revision tillhandahöll [chefen för budgetenheten] inte alla upplysningar som begärdes. Därför kan man dra slutsatsen att det inte fanns någon dold redovisning före 2007.”

(V)

När LRH:s chef under mötet med LRH ombads att uttala sig om införandet av en sådan bestämmelse i lagen om statsbudgeten, förklarade denne följande: ”För delstatsregeringen i Salzburg är den spekulativa delen av portföljen nu avslutad. [Budgetenhetens chef] ansvarade för (…) införandet av artikel IV i statsbudgetlagen 2006. [Budgetenhetens chef] ville detta och vid denna tidpunkt gjorde Landtag allt [chefen för budgetenheten] ville göra. Delstaten Salzburgs regeringskansliet gick också med på detta. Tack vare denna förändring var det möjligt att använda de finansiella tillgångarna i Landeswohnbaufonds för att genomföra transaktioner med derivat. [Finanzreferent vid tidpunkten] inrättade Versorgungs- und Unterstützungsfonds (VuF), främst för skatteändamål. Det var möjligt att samla in pengar i den här fonden för att generera inkomster utan att betala skatter för dessa inkomster. Transaktioner av detta slag hade dock påbörjats redan år 2002.”

(VI)

När de ombads att lämna synpunkter på de utökade befogenheter som beviljats budgetenhetens chef under året förklarade delstaten Salzburgs regeringskansli följande: ”[Chefen för budgetenheten] hade ett högt anseende i Österrike. [Chefen för budgetenheten] var medlem i VR-kommittén och högt uppskattad. Det ifrågasattes aldrig varför hon erhållit ett sådant inflytande.”

(VII)

Som svar på frågan om beslutet att inte låta budgetenheten rapportera till redovisningsenheten uppgav delstaten Salzburgs regeringskansli följande: ”Under 2003 och 2004 fanns det problem mellan enheterna 8/02 och 8/04 gällande de begärda uppgifter som enhet 8/02 ska tillhandahålla som är nödvändiga för att genomföra en adekvat redovisning i enheten 8/04. Bakgrunden till dessa problem var inrättandet av en ny extrabudgetär fond, den s.k. ”VuF” (en pensionsfond) år 2003. Enhet 8/04 begärde specifika uppgifter om den nya fonden för att korrekt registrera de relaterade transaktionerna i redovisningssystemet. Finanzreferent fattade då beslutet att ansvaret för denna fond skulle vara helt i händerna på enhet 8/02, och enhet 8/04 skulle inte blanda sig i VuF och inte begära någon information om den. Alla redovisningsrelaterade frågor skulle hanteras av enhet 8/02 eller på uppdrag av enhet 8/02. I en intern promemoria (Aktenvermerk) daterad den 14 februari 2008 uppges att fyra ögon-principen inte iakttogs i denna situation. I promemorian klargjordes att denna princip måste iakttas i framtiden och att enhet 8/04 – tidigare avdelning 14 – ansvarar för övervakningen av genomförandet av betalningar. Interna kostnader och intäkter, dvs. betalningar mellan den centrala budgeten och fonden (Innenumsätze), var fortfarande undantagna från fyra ögon-principen. Promemorian korrigerade den föregående skrivelsen av den 2 februari 2004. År 2002 var redovisningsenheten i delstaten Salzburg en oberoende avdelning. I samband med en omorganisation flyttades avdelningen 14 till avdelning 8 och fick status som en enhet (8/04) inom avdelning 8. Faktum är att VuF:s räkenskaper inte redovisades eller övervakades av redovisningsenheten mellan 2004 och 2008.”

(VIII)

Delstaten Salzburgs regeringskansli uppgav i mötet med kommissionen den 28 september 2016 följande: ”VuF:s framgång var mycket uppskattad. Resultaten från denna fond gjorde det möjligt att överföra ett betydande belopp till budgeten varje år.”

(IX)

Delstaten Salzburgs regeringskansli angav i mötet med kommissionen den 28 september 2016 följande: ”Ovan nämnda meddelande från 2004 var nödvändigt eftersom verksamheterna uppnått en viss dynamik, med kortsiktiga och snabba transaktioner. För denna typ av transaktioner var det nödvändigt att fatta snabba beslut, vilket gjorde att vi var tvungna att fatta ett sådant beslut (promemorian från 2004).”

(X)

När vid ett möte med kommissionen den 28 september 2016 den tidigare direktören för redovisningsavdelningen i delstaten Salzburgs regeringskansli (tillika chef för LRH under åren 2007–2012) tillfrågades om sina allmänna farhågor om swapp-operationerna gav han följande svar: ”De första swapp-operationerna genomfördes förmodligen under 2003. Enheten 8/04 ville rekonstruera de relaterade kassaflödena. Detta var emellertid omöjligt på grund av komplexiteten i dessa transaktioner och på grund av bristande kompetens hos den personal som arbetade inom enhet 8/04 – det var mycket svårt att kontrollera dessa verksamheter och extremt tidskrävande. Enhet 8/02 framförde klagomål uppåt i hierarkin om att affärsprocesserna skulle hindras till följd av de frågor som ställdes av enhet 8/04. Stormiga möten ägde rum med Finanzreferent och direktören för finansdepartementet. Finanzreferent – (…) – beslutade således att VuF:s framgång skulle prioriteras och det ansågs därför vara ytterst viktigt att enhet 8/02 kunde arbeta effektivt. Det beslutades därför att enhet 8/04 inte skulle hindra verksamheten i enhet 8/02 med frågor. Detta och den nya uppgiftsfördelningen mellan enhet 8/02 och enhet 8/04 var också satt i skriftlig form i ovannämnda promemoria av den 2 februari 2004.”

Den f.d. direktören för redovisningsavdelningen uppgav vidare: ”Trots sina försök att stå emot en sådan situation tvingades enhet 8/04 acceptera att en separat enhet, dvs. VuF, existerade, som var undantagen från övervakning från enhet 8/04. I denna separata redovisningsenhet genomfördes investeringar, och frågor om dessa operationer betraktades som icke önskvärda. Att förklara dessa operationer ansågs vara alltför tidskrävande för enhet 8/02. Jag förstår att det fanns ett antal transaktioner som kunde betraktas som interna transaktioner. Enhet 8/02 gjorde även investeringar. När beslutet hade fattats år 2004 att enhet 8/04 inte skulle behandla dessa transaktioner var vi dock tvungna att sluta be om ytterligare information om dem.”

(XI)

Enligt delstaten Salzburgs regeringskansli kontrollerades den huvudsakliga redovisningsverksamheten av chefen för budgetenheten och personalen vid redovisningsenheten utförde alltid hennes order, även om hon inte formellt var chef för redovisningsenheten. Vidare förklarades det att chefen för budgetenheten också själv hade möjlighet att arbeta i bokföringssystemet.

(XII)

På frågan om det hade förekommit interna direktiv för att utesluta budgetenheten från att granskas av internrevisionen, svarade regeringskansliet: ”(…) Enligt [dess] kännedom, fanns inget särskilt direktiv enligt vilket enhet 8/02 inte behövde granskas. I själva verket hade inte ”internrevisionen” till uppgift att granska hela regeringskansliet i delstaten Salzburg från 1999 och framåt.”

(XIII)

Utdrag ur den inledande förklaring som gavs av chefen för LRH under mötet med kommissionen den 27 september 2016:

”I och med genomförandet av ”Landesrechnungshofgesetz” har LRH sedan 1993 varit organiserad som en oberoende och högsta revisionsenhet. LRH följer rättsstatsprincipen även om Landtag också förbehåller sig rätten att begära att särskilda revisioner. Lokala myndigheter kan också peka på specifika områden som LRH bör övervaka. Målen för den revision som kan utföras av LRH definieras i kapitel 6 i ”Landesrechnungshofgesetz”. Huvudområden för revision är bland annat den ekonomiska förvaltningen och Salzburgs delstatsregerings och dess fonders, stiftelsers, företags eller andra enheters efterlevnad (”Gebarung”), mottagarna av statligt stöd och den ekonomiska förvaltningen och efterlevnaden hos myndigheter i lokala enheter med en befolkning på mindre än 10 000 invånare. Ansvaret för myndigheter i lokala enheter med 10 000 eller fler invånare ligger hos RH. När det gäller ”Gebarung” granskar LRH framför allt om det kan säkerställas att lagstiftningen efterlevs eller om beräkningarna är korrekt gjorda och/eller dess ekonomiska effektivitet och ändamålsenlighet. För enheter i vilka Salzburgs statsregering innehar mer än 25 procent av kapitalet är en revision möjlig. Alla institutioner eller individer som mottar offentlig stöd är potentiella mål för övervakning. Det står dock LRH fritt att besluta om huruvida en enhet ska bli föremål för revision eller inte. LRH tar i sina rapporter upp viktigaste resultat, förslag och rekommendationer. En ytterligare granskning av om förslagen och rekommendationerna har genomförts av de berörda enheterna kan utföras. Det finns ingen möjlighet att framtvinga genomförandet av förslag och rekommendationer. LRH:s makt ligger i offentliggörandet av dess rapporter. LRH är oberoende och det förekommer inga ömsesidiga kontroller mellan RH och LRH (se även artikel 127.1 i Österrikes grundlag som fastställer att LRH inte är underställd RH). De finansiella rapporterna för delstatsregeringen i Salzburg hade inte granskats av revisorer med tydlig behörighet förrän den 1 april 2012. Detta innebär att LRH inte var skyldig att utföra revisioner, men att den kunde besluta att utföra revisioner under särskilda omständigheter. Mellan 2005 och 2008 fanns ett initiativ för att genomföra frivilliga revisioner eftersom det inte fanns några tydliga regler för ett sådant förfarande. Under 2009 påbörjade LRH den första egeninitierade granskningen av de finansiella rapporterna för delstatsregeringen i Salzburg för rapporteringsåret 2008. Det fanns emellertid inget tydligt revisionsförfarande och [det] saknades rättsliga bestämmelser för denna [slags] revision, och dessutom var den tillgängliga kunskapen för att granska räkenskaperna begränsad. De finansiella rapporterna för 2009 och 2010 granskades inom ramen för samma begränsningar. Finansdepartementet självt var aldrig föremål för en ingående granskning av LRH under perioden 2002–2012. Detta var också en följd av samordningen mellan RH och LRH. RH har rätt att granska delstatsregeringen i Salzburg och har också rätt att ta emot och granska de finansiella rapporterna (se artikel 18 och 20 i ”Landesrechnungsgesetz” från 1930, senast ändrad den 30 augusti 2010). Under alla dessa år var [chefen för budgetenheten] involverad både i handel och redovisning och ingen kontrollerade riktigt vad hon gjorde. Under 2010 utvecklade LRH ett revisionsförfarande och diskussioner påbörjades med parlamentet för att skapa en rättslig grund för obligatorisk revision. Rechnungsabschluss 2011 var den första obligatoriska revisionen som utfördes av LRH för delstatens Salzburgs räkning. Det fanns en samordning mellan RH och LRH. I princip handlade det om att eftersom LRH kände till att RH utförde revisionerna för delstaten Salzburg, gjorde man dem inte.”

(XIV)

På frågan om vad som var föremål för revision av LRH vid tidpunkten för händelserna i fråga, gav den tidigare chefen för LRH följande förklaring: ”LRH hade endast ett begränsat antal personal och resurser. För perioden 2008–2011 analyserades ”Rechnungsabschluss” av LRH. Uppgifterna överfördes till LRH i slutet av mars eller i början av april. LRH hade skyldighet att lämna en rapport till parlamentet inom fyra veckor. Vi hade två revisorer som granskade uppgifterna och efter det var vi tvungna att vänta på synpunkterna från finansdepartementet. Dessa två revisorer har endast fyra eller fem veckor på sig att utföra sina kontroller. Det betyder att vi endast kan utföra slumpmässiga kontroller; enbart kontroller mellan åren, och att vi måste koncentrera oss på strukturella brister. Parlamentet var medvetet om att den analys som utförts av LRH inte var jämförbar med en redovisningsbyrås arbete och att denna analys inte kunde likställas med ett intyg. Enligt förordningen om LRH tillåts bara revisioner och därmed har dessa ekonomiska analyser kallats ”revisioner”. Vi har inte kunnat analysera hela portföljen för delstatsregeringen i Salzburg. Detta var också en del av avtalet med R. i samband med samordningen av revisionsprojekten.”

(XV)

Den nuvarande chefen för LRH har förklarat följande: ”Det centrala är att LRH vid tidpunkten hade en brist på kunskap om hur sådana transaktioner skulle granskas.”

(XVI)

 Under mötet med regeringskansliet i delstaten Salzburg frågade kommissionen den före detta chefen för LRH om den slutsats som drogs i rapporterna från LRH för åren 2008–2011, att ”de kontroller som utfördes av LRH visade att räkenskaperna och årsredovisningarna var korrekt och fullständig utförda” och att ”[k]assabehållningen är korrekt och styrkt med kontoutdrag”, innebar att en korskontroll av kontoutdrag faktiskt hade gjorts, och underströk att sådana slutsatser normalt endast tillfogas när en intern eller extern revision har utförts. Den tidigare chefen för LRH gav följande svar: ”Vi utförde ingen sådan dubbelkontroll.”

(XVII)

Under mötet med regeringskansliet tillfrågades också den före detta chefen för LRH av kommissionen om sin tidigare roll som direktör för redovisningsavdelningen inom delstaten Salzburgs regeringskansli. Mer konkret frågade kommissionen varför han – mot bakgrund av sin erfarenhet av den ekonomiska förvaltningen av delstaten Salzburg och sina allmänna farhågor – beslutade att utföra en ekonomisk analys snarare än en revision i samband med revisionerna utförda av LRH 2008–2011 av den ekonomiska förvaltningen i delstaten Salzburg. Den f.d. chefen för LRH förklarade att ”(…) i samarbete med ordföranden för Salzburg Landtag beslutade man att undvika en diskussion om mindre viktiga uppgifter och tillhandahålla analyser som visar de finansiella rapporternas viktigaste utveckling.”

(XVIII)

Kommissionen begärde under utredningen svar på frågan om vem som var ansvarig för de finansiella frågorna i Landeswohnbaufonds, dvs. vilken person som faktiskt hade utfört transaktionerna och skött redovisningen på uppdrag av Landeswohnbaufond. Regeringskansliet i delstaten Salzburg svarade: ”[chefen för budgetenheten]”

(XIX)

Kommissionen begärde under utredningen svar på frågan om hur det i praktiken var möjligt att följa fyra ögon-principen i en enhet med endast tre anställda. Regeringskansliet i delstaten Salzburg gav följande svar: ”(…) direktören för avdelning 8 [finansdepartementet] hade även befogenhet att underteckna” och ”[f]yra ögon-principen kunde givetvis inte garanteras”, samt att ”[m]ånga signaturer förfalskades dessutom”.

(XX)

När kommissionen under utredningen begärde att få veta om dolda konton redan hade skapats under åren 2002 och 2003 svarade en företrädare från RH: ”Ingen information om dolda bankkonton var känd under de två revisionerna av de ’regionala finansieringsinstrumenten’ som ägde rum under 2009 och 2012. Det var först under den revision som ledde till rapporten i oktober 2013 som bankkonton granskades.”

Delstaten Salzburgs regeringskansli tillade följande till RH:s förklaring: ”Allt framgick i ’Voranschlagsunwirksamen Gebarung’ och RH antog att swapp- och derivattransaktionerna hörde samman med underliggande transaktioner. Dessutom lade [chefen för budgetenheten] fram förfalskade protokoll för RH.”

(XXI)

När kommissionen under utredningen begärde information om Finanzbeirats uppgifter förklarade delstaten Salzburgs regeringskansli följande: ”Finanzbeirat hade till uppgift att rapportera till den person i delstatsregeringen som ansvarade för ekonomiska frågor (dvs. Finanzreferent).” Och vidare att: ”Riktlinjerna undertecknades av ’Finanzreferent’ i början av år 2006. Därefter utarbetade [chefen för budgetenheten] rapporterna för Finanzbeirat. De rapporter som lämnades av [chefen för budgetenheten] omfattade dock inte alla transaktioner. Denna felrapportering till Finanzbeirat inleddes runt åren 2005–2006.”

När regeringskansliet ombads kommentera hur det kunde vara möjligt att den revision som utfördes av RH under 2011–2012 inte fann några motsägelser i de finansiella rapporterna, uppgav delstaten Salzburgs regeringskansli följande: ”De indikatorer som hade sänts till RH av [chefen för budgetenheten] var alla felaktiga.”

(XXII)

När kommissionen under utredningen begärde att få veta när de orapporterade bankkontona skapades svarade delstaten Salzburgs regeringskansli: ”Sedan år 2003”.

(XXIII)

När kommissionen under utredningen frågade vad Voranschlagsunwirksame Gebarung omfattar och varför denna del av Gebarung inte kontrollerades, gav LRH följande förklaring: ”I denna del av budgeten redovisas normalt sett inte övergångsposter. Ingen misstänkte att även saldon togs upp i denna del. ’Voranschlagsunwirksame Gebarung’ genomgår nu en ordentlig översyn.”

(XXIV)

När kommissionen under utredningen frågade vad som registrerades i de dolda bankkontona svarade regeringskansliet i delstaten Salzburg följande: ”(…) Clearingkonton användes i vissa fall för finansiella transaktioner, med både utflöden och inflöden (…). För dessa bankkonton fanns ingen information om skulden tillgänglig. Denna information skapades med hjälp av de banker som deltog. Vi sände skrivelser till bankerna för att få klarhet i kontona. Av svaren på dessa skrivelser kunde vi generera skuldstocken. (…).”

(XXV)

När kommissionen under utredningen frågade varför de betydande förändringarna i Voranschlagsunwirksamen Gebarung aldrig övervakades,gav delstaten Salzburgs regeringskansli följande svar: ”Poolningen av uppgifter och tillgången på personal för att kontrollera all denna information ledde till [en situation av] ’ogenomtränglighet’.”

Den f.d. chefen för redovisningsenheten och för LRH förklarade: ”Redovisningsenheten och den regionala revisionsrätten, som vid tidpunkten leddes av mig, lyfte frågor om de stora belopp som registrerats i ’Voranschlagsunwirksamen Gebarung’. [Chefen för budgetenheten] förklarade dock att beloppen hörde samman med ränteswappar som hade slutits. Om en ränteswapp exempelvis slutits för ett belopp på 10 miljoner euro (fast till rörligt) kommer de belopp som anges i ’Voranschlagsunwirksamen Gebarung’ att uppgå till 20 miljoner euro (10 miljoner för fast och 10 miljoner för rörligt) utan någon inverkan på inkomster och utgifter (kassaflöden).”

(XXVI)

När kommissionen under utredningen frågade om RH inte funnit några indikationer på att det fanns dolda bankkonton svarade delstaten Salzburgs regeringskansli följande ”Även om [chefen för budgetenheten] kunde förmodas ha lämnat alla uppgifter som begärts för åren 2007 och 2008 för den revision som avslutades [av RH] under 2009, var detta inte fallet för uppföljningsgranskningen under 2011. För denna revision tillhandahöll [chefen för budgetenheten] inte alla upplysningar som begärdes. (…).”

(XXVII)

När kommissionen under utredningen frågade om även den ränta som avser de orapporterade lånen inte hade redovisats förklarade delstaten Salzburgs regeringskansli: ”Räntan rapporterades inte eftersom dessa lån redovisades netto.”

(XXVIII)

När kommissionen under utredningen frågade om den österrikiska centralbanken under konsolideringsprocesserna använde en rådatakälla och en output från samma rådata även om två olika rådatakällor fanns tillgängliga, svarade den österrikiska centralbanken: ”Ja”.

(XXIX)

När kommissionen under utredningen frågade vilka åtgärder som vidtas och vilken information som utbyts med LRH om uppgifterna om utlåning från det österrikiska federala finansieringsorganet inte överensstämmer med de uppgifter som rapporterats av de tyska förbundsländerna, svarade det österrikiska federala finansieringsorganet följande: ”Denna information som skickas till LRH är en del av det bokslutsarbete som utförs av LRH. I detta sammanhang är LRH:s roll att utföra dubbelkontroller, och inte det österrikiska federala finansieringsorganets, vilket innebär att vi inte dubbelkontrollerar uppgifterna. Vi har heller inte mottagit någon återkoppling från LRH om att det fanns skillnader i uppgifterna.”

(XXX)

När kommissionen under utredningen undrade vilken typ av information LRH erhållit från det österrikiska federala finansieringsorganet och hur uppgifterna använts, förklarade en företrädare för LRH: ”Det österrikiska federala finansieringsorganet fick de finansiella rapporterna från delstaten Salzburg så de skulle ha kontrollerat dem. (…).”

(XXXI)

På frågan om när [chefen för budgetenheten] genomförde ränteswappar svarade den tidigare chefen för LRH och den tidigare direktören för redovisningsavdelningen följande: ”Alla visste att dessa komplexa swapptransaktioner genomfördes, det vill säga RH och delstatsparlamentet.”

(XXXII)

Under kommissionens utredning den 28 september 2016 angav delstaten Salzburgs statskontor följande: ”I juli 2012 undersökte chefen för avdelning 8 [finansdepartementet] vissa finansiella positioner och vissa transaktioner annullerades.”

(XXXIII)

När kommissionen under utredningen frågade om RH kunde ge information om pågående revisioner till STAT förklarade RH att ”RH utför sina revisioner i enlighet med nationella och internationella standarder. När det gäller förfarandet för att sammanställa rapporter tas varje rapport först fram och diskuterats internt. Därefter ges de granskade institutionerna möjlighet att inom tre månader lämna synpunkter på de förslag RH lämnat i sin rapport. Dessa synpunkter beaktas och inkluderas i slutrapporterna och kommenteras på nytt av RH. Så var även fallet när det gäller uppföljningen av RH:s rapport om delstaten Salzburg. Den slutrapport som offentliggjordes den 6 december 2012 innehöll svaren och synpunkterna från delstaten Salzburg. Delstaten Salzburgs synpunkter innehöll inte något som pekade på de uppgifter som senare avslöjades på den presskonferens som hölls av delstaten Salzburgs regeringskansli den 6 december 2012. Efter att dessa frågor uppenbarats inledde RH en ny revision, som ledde till RH:s rapport i oktober 2013.”

(XXXIV)

När kommissionen under utredningen ställde frågor om de förfaranden som tillämpas av RH mellan slutförandet av en rapport och dess offentliggörande, förklarade RH följande: ”Den granskade institutionen får rapporten samma dag som den offentliggörs. De parter som främst berörs får rapporten några dagar tidigare.”

Dessutom förklarade LRH följande: ”Hela förfarandet är starkt reglerat. Exempelvis har den granskade enheten tre månader på sig att lämna synpunkter. Den preliminära rapporten överlämnades till ’Amt der Salzburger Landesregierung’ för synpunkter före augusti 2012. Inga synpunkter lämnades av ’Amt der Salzburger Landesregierung’, även om de kände till att det fanns problem. Vissa personer kände till problemet men beslutade att inte underrätta RH.”

(XXXV)

Under kommissionens utredning den 28 september 2016 förklarade delstaten Salzburgs regeringskansli följande: ”Det var först i oktober 2012 som [finansdepartementets direktör] vid ett möte i Finanzbeirat informerade oss om att den portfölj vi granskade i själva verket bara var en del av delstaten Salzburgs totala portföljen” och att ”[d]e indikatorer som hade skickats till Finanzbeirat av [chefen för budgetenheten] alla var felaktiga.”

(XXXVI)

När kommissionen under utredningen ville ha svar på varför frågan om felrapportering förblev en intern fråga för delstaten Salzburgs regeringskansli mellan maj 2012 och den 6 december 2012 och i synnerhet varför RH, LRH och den österrikiska statistikbyrån inte informerades, gav delstaten Salzburgs regeringskansli följande förklaring: ”[finansdepartementets direktör] ingrep inte i de transaktioner som hade utförts av [chefen för budgetenheten]. [finansdepartementets direktör] anställde i stället [en f.d. anställd i Deutsche Bank] som hade den erfarenhet som krävdes. Det var först när [den f.d. anställda vid Deutsche Bank] fått en överblick över transaktionerna – detta skedde under andra halvan av oktober 2012 – som vissa problem blev tydliga. Man beslutade därför att hitta en lösning på dessa problem.”

(XXXVII)

När samma fråga ställdes till delstaten Salzburgs regeringskansli, dvs. varför felrapporteringen förblev en intern angelägenhet för delstaten Salzburgs regeringskansli mellan maj 2012 och den 6 december 2012, svarade den f.d. chefen för LRH följande: ”I egenskap av chef för LRH tog jag inte emot någon officiell information, även om jag hörde vissa rykten. Från och med september var [chefen för budgetenheten] sjuk och regeringskansliet letade efter en ny person att anställa. Den 1 september fick regeringskansliet möjlighet att rekrytera en ny anställd. I november 2012 fick [chefen för budgetenheten] frågan [av Finanzreferent och finansdepartementets direktör, i min närvaro] om delstaten Salzburg hade genomfört några riskabla transaktioner, och [chefen för budgetenheten] gav ett negativt svar. [Chefen för budgetenheten] upprepade detta i kammaren under budgetdiskussionerna.”

(XXXVIII)

I ett inledningsanförande till mötet med kommissionen den 26 september 2016 nämnde STAT bland annat följande: ” (…) efter att STAT blev medveten om eventuella problem med uppgifterna i delstaten Salzburg (presskonferensen den 6 december 2012) var det mycket svårt att få träffa de relevanta personerna i delstaten Salzburg för att klargöra situationen och för att få de uppgifter som krävs från delstaten Salzburg.”

(XXXIX)

När kommissionen under utredningen undrade om STAT tog upp presskonferensen den 6 december 2012 i den elektroniska brevväxlingen med delstaten Salzburg inom samband med underskottsmeddelandet i april 2013, förklarade STAT: ”Vi nämnde inget om detta i e-posten under de första månaderna av 2013. Vi fick kontakt med delstaten Salzburg först efter meddelandet i april 2013 (…).”

(XL)

När kommissionen under utredningen frågade STAT om när man först insåg att det förekom felaktigheter i de data som delstaten Salzburg överfört och hur STAT underrättades om detta, gav STAT följande förklaring: ”Vi läste tidningarna den 6 december 2012. I detta sammanhang hade vi ett första möte med företrädare för delstaten Salzburg i maj 2013. Därefter insåg vi att det kan ha funnits problem med rapporteringen av derivat och förfarandet vid alltför stora skulder (rapportering av lån). Slutligen, i oktober 2013, konstaterade vi att cirka 2,1 miljarder euro i skulder inte hade rapporterats av delstaten Salzburg i dess balansräkning tidigare. Angående detta hade vi också ett möte – vilket ni redan känner till – med Eurostat. Före oktober 2013 hade delstaten Salzburg inte officiellt underrättat STAT, och vi fick inga uppdaterade uppgifter (korrigeringar) från dem. De lämnade endast de kvartalsvisa uppgifterna om skuldsättning enligt nuvarande rapporteringsskyldigheter utan några ytterligare kommentarer. RH rapporterade heller aldrig något till STAT.”

(XLI)

I inledningsanförandet till mötet med kommissionen den 26 september 2016 förklarade STAT bland annat följande: ”(…) det första mötet [med delstaten Salzburg] ägde rum den 7 maj 2013. (…) Under detta möte försäkrade [chefen för finansdepartementet] för STAT att de nödvändiga uppgifterna skulle överlämnas till STAT senast i augusti 2013.”

(XLII)

I inledningsanförandet till mötet med kommissionen den 26 september 2016 nämnde STAT bland annat följande: ”(…), delstaten Salzburg överförde endast flöden (inga stockar) till STAT i augusti 2013. STAT använde denna information för att sammanställa övergångstabellerna för rapporteringen inom den nationella stabilitetspakten (6–7 september 2013). Vid den tidpunkten hade delstaten Salzburg rätt att kommentera de ’uppskattningar’ som genomförts gällande Salzburgs data. För detta ändamål överfördes övergångstabellerna om underskott och skulder till Salzburg den 17 september 2013.”

(XLIII)

Under mötet med STAT, den 26 september 2016 uppgav RH:s ombud, som i juli 2013 var anställd av STAT, följande: ”Eftersom slutliga årliga uppgifter om delstaten Salzburgs avslutade konton för år 2012 inte var tillgängliga för nationalräkenskapssystemet ENS, använde STAT kvartalsvisa uppgifter för att sammanställa nationalräkenskaperna (…).”

(XLIV)

När kommissionen under utredningen begärde svar på om det förekom någon kontakt mellan STAT och RH eller LRH innan rapporten om delstaten Salzburg offentliggjordes, svarade STAT: ”Det förekom ingen kontakt med RH. Under denna tid fanns det fortfarande inget samarbetsavtal mellan STAT och RH.”

Dessutom förklarade RH följande: ”Emissioner och rapporter som avser pågående revisioner delas inte med tredje parter. Det finns ingen rättslig möjlighet för RH att underrätta andra personer eller institutioner vid pågående revisioner.”