Politiska slutsatser:

Att förebygga avfall är fortfarande en viktig utmaning i alla medlemsstater, även för de som har en hög återvinningsgrad. Åtta medlemsstater producerar minst dubbelt så mycket kommunalt avfall per invånare som den medlemsstat som har den lägsta avfallsgenereringen. Att bryta sambandet mellan avfallsgenerering och ekonomisk tillväxt är ett relevant mål i det större sammanhanget med agendan för en cirkulär ekonomi.

Enligt de senaste uppgifterna från Eurostat har sex medlemsstater redan nått återvinningsmålet för kommunalt avfall på 50 %, medan nio länder måste öka sina ansträngningar avsevärt för att uppnå detta mål före 2020. Kommissionen planerar att följa upp läget i överensstämmelse med målen för 2020 i en tidig varningsrapport under 2018. Sex medlemsstater har inte lyckats begränsa deponeringen av biologiskt nedbrytbart kommunalt avfall (50 % före 2009).

Nationella avfallshanteringsplaner och avfallsförebyggande program ska utarbetas enligt ramdirektivet om avfall. Det är också en förutsättning för finansiering inom sammanhållningspolitiken för perioden 2014–2020. De flesta medlemsstater har infört avfallsförebyggande program medan två medlemsstater saknar sådana program. En medlemsstat har ingen nationell plan för avfallshantering, och fem medlemsstater saknar åtminstone vissa regionala planer.

Ungefär hälften av medlemsstaterna måste effektivisera den separata avfallsinsamlingen, vilket är en förutsättning för att förbättra återvinningen vad gäller både kvantitet och kvalitet. En annan fråga är den olämpliga prissättningen för behandlingen av restavfall (mekanisk och biologisk behandling, deponering och förbränning) som inte ger tillräckliga incitament till att styra avfall mot de högre nivåerna i avfallshierarkin. Detta är kopplat till en bristande användning av andra marknadsbaserade styrmedel, såsom utökat producentansvar eller enhetsbaserad prissättning (pay-as-you-throw). En bättre användning av upphandlingsreglerna kan leda till mer kostnadseffektiva lösningar.

I fem medlemsstater har bristen på samordning mellan olika administrativa nivåer och en fragmenterad styrning av miljöfrågor identifierats som en orsak till bristande genomförande. Det finns även andra styrningsfrågor (bristande rättslig tillämpning, bristande förmåga att hantera stora investeringsprojekt, otillförlitliga uppgifter eller otillräcklig kontroll och övervakning) som förefaller bidra till brister i genomförandet.

Framgångsrika metoder:

Slovenien ger ett bra exempel på hur man kan förbättra avfallshanteringen på relativt kort tid. Ljubljana har klassats som EU:s bästa huvudstad när det gäller den separata insamlingens täckning och effektivitet. På tio år har Sloveniens huvudstad, med stöd av EU-medel, minskat mängden kommunalt avfall som lämnas till deponering med 59 % och minskat den kommunala avfallsgenereringen med 15 %. 10

Irland ger ett bra exempel på en genomgripande reform av avfallssektorn, som har lett till att man stänger olagliga avfallsdeponier och finansierar omfattande sanering och efterbehandling. Reformerna genomfördes i nära samarbete med kommissionen och resulterade i ett system som säkerställer en hög grad av efterlevnad av EU:s avfallslagstiftning.

Politiska slutsatser:

Bedömningen av de 28 landrapporterna som granskar genomförandet av miljöpolitiken återspeglar resultaten i rapporten State of the Nature 2015 som sammanställts av Europeiska miljöbyrån. 13 Den övergripande statusen för skyddade arter och livsmiljöer har med andra ord inte förbättrats påtagligt under de senaste sex åren. Över hela EU har mer än tre fjärdedelar av livsmiljöerna en ogynnsam bevarandestatus, och en väsentlig andel fortsätter att försämras. När det gäller icke-fågelarter visar 60 % av bedömningarna på EU-nivå en ogynnsam status. Statusen för 15 % av samtliga vilda fågelarter är nära hotad, minskande eller utarmad, och ytterligare 17 % är hotade.

Det har gjorts framsteg på många områden, och det finns lokala framgångssagor, samtidigt som det förekommer allvarliga brister i genomförande, finansiering och politisk integrering. Med nuvarande insatsnivå skulle förlusten av biologisk mångfald i EU fortsätta med potentiellt allvarliga konsekvenser för kapaciteten hos de naturliga ekosystemen att sörja för framtida mänskliga behov.

Endast sju medlemsstater 14 är (nästan) klara med att utse ”områden av gemenskapsintresse” enligt habitatdirektivet. Sjutton medlemsstater har utsett de flesta områden på land, men det finns brister i de delar av nätverket som rör havet. De återstående fyra medlemsstaterna har brister både på land och till havs.

Avsaknaden av förvaltningsplaner för Natura 2000-områden eller bristfällig förvaltning av dessa är systemproblem som leder till ett dåligt genomförande av naturvårdsdirektiven. Landrapporterna visar att tre medlemsstater kämpar med tillämpningen av lämpliga bedömningsförfaranden för att fastställa hur nya planer och projekt påverkar Natura 2000-områden.

Dessutom är bristande kunskap om arter, livsmiljöer och anläggningar ett av de största hindren för ett effektivt genomförande i de flesta medlemsstaterna, bland annat med avseende på marina ekosystem.

Andra problem är brist på lämplig finansiering, brist på personal och bristande deltagande och engagemang i det lokala samhället och bland berörda aktörer såsom markägare och markanvändare.

Framgångsrika metoder

Frankrike har utvecklat en effektiv metod som bygger på medborgarnas deltagande i förvaltningen av landets Natura 2000-nätverk, som också har skapat hundratals arbetstillfällen. Trame verte et bleue 15 är ett planeringsverktyg som används på regional och lokal nivå för att skapa sammanhängande ekologiska nätverk.

Tack vare ett bredare spektrum av återställandeåtgärder i Natura 2000-områden sedan 2003 kunde de belgiska myndigheterna under 2013 rapportera en viktig positiv utveckling av bevarandestatusen för ett dussin livsmiljötyper och tillhörande arter som skyddas enligt EU:s habitatdirektiv. 16 Dessa åtgärder vidtogs inom ramen för sex samordnade Lifeprojekt och täcker flera tusen hektar torvmossar och våtmarker i belgiska Ardennerna. 17

Estland har lämnat in en av de mest kompletta integrerade planeringsramarna för finansieringen av Natura 2000-områden från olika EU-medel. Estland överlämnade en uttömmande prioriterad åtgärdsram 18 , bland annat bevarandeprioriteringar, åtgärder för att uppnå bättre bevarandestatus för skyddade livsmiljöer och arter samt tillhörande finansieringsbehov, tillsammans med en grundlig analys av finansieringsmöjligheter.

Nederländerna är ledande på området för redovisning av naturkapital. Landet har slutfört ett stort naturkapitalprogram 19 som visar hur begreppen naturkapital och ekosystemtjänster kan integreras i beslutsfattandet på olika områden, till exempel jordbruk, skydd mot översvämningar och internationell handel. Nederländerna har också testat ekosystemredovisning på lokal nivå. Icke-statliga organisationer, företag och statliga organisationer har samtyckt till att samarbeta för utvärderingen av naturkapital och socialt kapital.

Framgångsrika metoder:

Många europeiska städer har infört lågutsläppszoner som begränsar rörligheten för vissa fordonskategorier beroende på deras respektive utsläppsnivåer. De har i många fall visat sig vara framgångsrika 24 : I Berlins luftkvalitetsplan 2011–2017 uppskattade man till exempel att utsläppen från transporter har minskat betydligt genom införandet av en lågutsläppszon 2008. Genom luftkvalitetsplanen kunde man undvika 10 dagar med överskridande av dygnsgränsvärdet för PM10 under 2010. Uppskattningarna visade också att kvävedioxidföroreningarna minskade med ca 5 % det året och föroreningarna från trafikrelaterade sotpartiklar längs vägarna med över hälften. 25  

Politiska slutsatser:

I en tredjedel av medlemsstaterna har mer än 50 % av alla naturliga ytvattenförekomster god eller hög ekologisk status. Men i fem medlemsstater har mindre än 20 % av vattenförekomsterna en god ekologisk status. Grundvattenförekomster har en god kvantitativ status i tretton medlemsstater. I tio medlemsstater har 70–90 % av alla grundvattenförekomster en god kvantitativ status, och i fem länder är den siffran 20–70 %.

Samtliga första generationens förvaltningsplaner för avrinningsdistrikten har en del eller allvarliga brister, framför allt när det gäller övervakning och metoder för bedömning och klassificering av vattnets status. Alla medlemsstaterna förlitar sig på undantag som medger en förlängning av tidsfrister. Många tillåter nya projekt som är till nackdel för att uppnå god status för dessa vattenförekomster, utan att alltid ge en korrekt motivering. Kommissionen har utfärdat rekommendationer till medlemsstaterna för att åtgärda dessa brister och avhjälpa bristerna i den andra förvaltningsplanen för avrinningsdistrikten. Rekommendationerna inkluderades i åtgärdsplaner för att uppfylla villkoren för att få stöd från europeiska struktur- och investeringsfonder för investeringar i vatteninfrastruktur.

Fem medlemsstater har ännu inte antagit någon av den andra generationens förvaltningsplaner för avrinningsdistrikten som skulle lämnas in i slutet av 2015, och i tre medlemsstater är antagandet ännu inte är fullständigt. 27

Detta beror bland annat på ineffektiva kontrollåtgärder, brist på samordning mellan vattenförvaltningsmyndigheter på olika regionala eller lokala nivåer, brist på samarbete mellan styrorgan för vatten och för naturvård men också med behöriga myndigheter i andra sektorer och brist på tillgång till uppgifter. En annan vanlig utmaning i vattensektorn är otillräcklig vattenprispolitik.

Även om genomförandet av nitratdirektivet har lett till vissa förbättringar fortsätter nitrathalter och eutrofieringsnivåer att vara allvarliga problem i nästan alla medlemsstater. Eutrofieringen i Östersjön som huvudsakligen beror på intensiva jordbruksmetoder är särskilt problematisk.

Vad gäller dricksvattenkvaliteten har nästan alla medlemsstater en mycket hög efterlevnad. Endast i tre medlemsstater finns lokala kvalitetsproblem, och vissa områden saknar lämplig infrastruktur.

Vad gäller badvatten uppfyller 96 % av alla badplatser de kvalitetskrav som fastställs i EU:s badvattendirektiv (dvs. de är av tillfredsställande kvalitet). Många medlemsstater når högre kvalitet. I åtta medlemsstater var över 90 % av allt badvatten av utmärkt kvalitet under 2015. I elva medlemsstater var andelen badplatser med utmärkt kvalitet högre än EU-genomsnittet på 84,4 %.

Sex länder har utmärkta efterlevnadsnivåer för uppsamling och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, men de flesta medlemsstater har svårt att nå full efterlevnad och hittills har rättsliga åtgärder från EU inletts mot 13 medlemsstater. För att avhjälpa bristerna i genomförandet genom att bygga upp den nödvändiga infrastrukturen krävs goda förvaltningsstrukturer, lämplig planering och samordning för att säkra finansieringen (ansenliga EU-medel har gjorts tillgängliga).

Trots tidsfristen 2015 hade endast 18 medlemsstater rapporterat om sina planer för hantering av översvämningsrisker 2015 i slutet av november 2016.

Alla medlemsstater med marina vatten har fortfarande brister i genomförandet av ramdirektivet om en marin strategi, som startar med definitionen av god miljöstatus. De flesta medlemsstaters övervakningsprogram kommer inte att vara fullt operativa förrän 2018 eller till och med 2020, vilket skulle leda till informationsluckor i nästa bedömning av deras marina vatten som ska lämnas in 2018. I mars 2016 skulle medlemsstaterna ha antagit handlingsprogram med centrala åtgärder för att nå god miljöstatus för marina vatten. Tio medlemsstater har dock ännu inte gjort detta.

Framgångsrika metoder:

Bland annat finns exempel på bästa metoder på Cypern. Vid vatteninspektioner inom ramen för efterlevnadsprogrammet för uttag av vatten i jordbrukssektorn använder man satellitfotografering och inspektioner på plats. 28 Detta framhålls som en modell för ett eventuellt framtida efterlevnadsarbete.

Finland håller på att genomföra ett storskaligt Lifeintegrerat demonstrationsprojekt (Freshabit) 29 som omfattar olika sektorer, för att utveckla nya metoder och indikatorer för bedömning av bevarandestatusen för livsmiljöer i sötvatten och för att förbättra ekologisk status, förvaltning och hållbar användning av Natura 2000-områden med sötvatten. Projektet kommer att stärka kapacitetsuppbyggnaden, bland annat genom att inrätta strukturer för samordning och även ta fram nya modellramar för att underlätta varaktiga resultat.

Politiska slutsatser:

Enligt landrapporterna varierar andelen miljöskatteintäkter mellan 10,61 % och 4,57 % av totala intäkter, och EU-genomsnittet ligger på 6,35 %. Medlemsstaterna måste undersöka miljöskatternas fulla potential (inklusive på deponering av avfall, vattenuttag och bränsleeffektivitet) för att få miljömässiga, ekonomiska och sociala fördelar (arbetstillfällen).

Särskilda miljöskadliga subventioner, till exempel skattemässigt förmånlig behandling av vissa bränslen och skatteförmåner för företagsbilar som används privat, som hindrar framstegen med att ta itu med trafikstockningar och luftföroreningar förekommer fortfarande i många länder och måste fasas ut.

Inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna är ”miljöskydd och resurseffektivitet” de områden som ger störst anslag för perioden 2014–2020 i tolv medlemsstater. De tillgängliga EU-finansieringsmöjligheterna för miljömålen bör utan dröjsmål användas av medlemsstaterna.

Framgångsrika metoder:

Sedan 1990-talet har flera medlemsstater tillsatt miljöskattekommittéer, vilket öppnar dörren för dialog om tänkbara alternativ för en skatteväxling. Detta är ett viktigt första steg för att bedöma möjligheten att genomföra sådana reformer i ett nationellt sammanhang. Ett aktuellt exempel är Portugal där vissa rekommendationer från kommissionen om en grön skattereform har antagits av parlamentet.

Spanien, Italien, Grekland och Polen har inrättat ett nätverk av sammanhållningspolitiska förvaltningsmyndigheter för att främja en integrering av miljöaspekter i användningen av EU-finansieringen.

Politiska slutsatser:

Strategier för hållbar utveckling förekommer i många medlemsstater, inklusive på regional nivå, men i vissa fall är de inte uppdaterade. Mindre vanligt är heltäckande miljöpolitiska nationella eller regionala planer.

De flesta medlemsstater har inrättat samordningsmekanismer för att förbättra samarbetet mellan olika styrnivåer. Ineffektivt verkställande och fragmentering av ansvar för miljön på regional nivå har identifierats i ett fåtal medlemsstater, och felaktigt införlivande av EU-lagstiftning på regional nivå är fortfarande ett problem i många medlemsstater. Lagstadgade konsekvensbedömningar används i många medlemsstater, även om en del har effektiviserat förfarandena för bedömning av miljöpåverkan när mer än ett EU-direktiv berörs. 34

Deltagandet i befintliga nätverk för rättstillämpare är fortfarande ojämnt. Informationen om hur medlemsstaterna säkerställer efterlevnaden av miljöreglerna är ofullständig, framför allt om diffusa vattenföroreningar, luftföroreningar i städerna, hotade livsmiljöer och arter och bristen på eller undermåliga avloppsreningsverk och avloppssystem. Det behövs mer information både nationellt och på EU-nivå för att se till att reglerna följs.

I vissa medlemsstater finns det fortfarande hinder för tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, antingen det beror på alltför stora kostnader för tvister eller restriktiva regler för vem som kan ta upp en fråga till rättslig prövning.

I de flesta medlemsstater har datadelningen inte utvecklats så mycket som Inspiredirektivet avsåg, och medlemsstaterna behöver öka sina ansträngningar för att dra full nytta av direktivets potential.

Framgångsrika metoder:

Den irländska miljöskyddsmyndigheten Irish Environmental Protection Agency har utarbetat ett system för tillståndsgivning, övervakning och utvärdering för att ge tjänstemän möjlighet att elektroniskt hantera, analysera, utbyta och använda de uppgifter de samlar in från innehavarna av näringstillstånd genom inspektioner, bland annat för planeringen av framtida insatser. 35 Myndigheten samordnar även ett nationellt nätverk för efterlevnad och verkställighet 36 för att säkerställa en hög grad av överensstämmelse i arbetet med regelefterlevnaden i mer än trettio lokala myndigheter.

En riskbaserad metod för planering av inspektioner och annan verksamhet för regelefterlevnad som har utarbetats av delstaten Nordrhein-Westfalen (Tyskland) har anammats av flera medlemsstater, tack vare det arbete som utförs av Impel, EU:s nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftningen.

Regionen Flandern i Belgien 37 och det spanska miljöåklagarkontoret 38 sammanställer årliga rapporter och analyser av miljöinspektioner och åtal, som bidrar till att informera allmänheten och tillhandahålla statistik för utvärdering av arbetet med regelefterlevnad.

Skottlands miljönät 39 och det nederländska Publieke Dienstverlening Op de Kaart (PDOK) 40 för infrastruktur för geografiska data är förebilder för att ge allmänheten gratis tillgång till tillgängliga rumsliga data i enlighet med Inspiredirektivet.

Hittills har följande politiska slutsatser om de viktigaste gemensamma orsakerna identifierats:

Ineffektiv samordning mellan lokala, regionala och nationella myndigheter. Detta kan vara ett hinder för genomförandet i medlemsstaterna. Till exempel är medlemsstaternas ansvar för övervakning av vattenkvaliteten ofta fördelat mellan olika myndigheter utan tillräcklig samordning.

Bristande administrativ kapacitet eller otillräcklig finansiering: I vissa länder är bristen på ekonomiska och mänskliga resurser ett hinder för genomförandet, eftersom det hindrar myndigheterna från att utarbeta och genomföra investeringsprojekt. Även om finansiering är tillgänglig saknar lokala myndigheter ibland de mänskliga resurserna och/eller kunskaperna för att organisera offentlig upphandling och övervaka kvaliteten på den tillhandahållna tjänsten. Till exempel har bristen på kapacitet inom naturvården lett till en oförmåga att genomföra och övervaka nödvändiga åtgärder för bevarande och förvaltning.

Brist på kunskaper och data: Brist på (tillgång till) data och otillförlitliga data orsakar genomförandeproblem i många medlemsstater. Till exempel kan en brist på kunskaper och data om arter och livsmiljöer hindra ett effektivt skydd av dem.

Otillräckliga mekanismer för regelefterlevnad: Analysen visar att det ofta finns en oro över efterlevnadsövervakningen och verkställigheten, även när det finns effektiva och proportionerliga sanktioner.

Brist på integrering och politisk samstämmighet: Analysen visar att en brist på integrering av miljöfrågor i andra politikområden är en orsak till bristfälligt genomförande, vilket framgår av det ovan nämnda sambandet mellan luft och rörlighet.

Politiska förslag:

1.Införa en strukturerad dialog om genomförandet med varje enskild medlemsstat: Syftet är att reflektera över hur man kan ta itu med de strukturella problemen och behoven i respektive medlemsstat. Dialogerna bör inriktas på att leverera konkreta åtgärder. Öppenhet och ett brett deltagande av berörda aktörer från olika sektorer och på olika förvaltningsnivåer är väsentligt.

2.Tillhandahålla skräddarsytt stöd till medlemsstaternas experter direkt av deras motsvarigheter i andra medlemsstater: Åsiktsutbyten är ett viktigt sätt att förbättra det ömsesidiga lärandet och sakkunskapen och för att se till att lösningar som har provats förs vidare till andra. Kommissionen ska fastställa ett motsvarande verktyg för medlemsstaterna inom ramen för granskningen av miljöpolitikens genomförande.

3.Diskutera gemensamma strukturfrågor i rådet för att förbättra genomförandet av EU:s miljöregler: De viktigaste resultaten och vägledningen från granskningen av genomförandet av miljöpolitiken bör vara föremål för strategiska diskussioner både på nationell nivå och på EU-nivå, i syfte att främja genomförandet av EU:s miljöregler och uppfylla deras mål. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utbyta åsikter i rådet om gemensamma utmaningar, särskilt om de har gränsöverskridande effekter. Besläktade frågor bör undersökas i sin helhet i syfte att identifiera de bästa lösningarna som tillgodoser legitima intressen i alla berörda sektorer, i linje med övergången från sektorsvisa lösningar till helhetslösningar, som uppmuntras inom ramen för målen för hållbar utveckling. 43 Genomförandeproblem som uppkommer genom en brist på tydlighet, samstämmighet och konsekvens i EU:s politik eller lagstiftning kan också tas upp i detta sammanhang. Aktörer som till exempel icke-statliga organisationer, näringsliv och forskning samt Europaparlamentet bör medverka när så är lämpligt.

Föreslagna åtgärder

Medlemsstat(er)

Utveckla en cirkulär ekonomi och förbättra resurseffektiviteten

Stärka den politiska ramen för att påskynda den cirkulära ekonomins spridning till alla ekonomiska sektorer, för att ge ytterligare stöd till lokala företag och offentliga investeringar i forskning och utbildningssystem, särskilt beträffande vatten- och energibesparingar, avfallsreducering, materialåtervinning, ekodesign och utnyttjande av marknaden för sekundära råvaror.

BE, BG, CZ, DE, HR, HU, IT, RO, SE, SK

Övervaka strategierna för en cirkulär ekonomi på ett bättre sätt genom att utvärdera deras effektivitet och för att kunna se över dem.

PT, SI

Främja utveckling och utbyte av god praxis mellan alla offentliga organ, särskilt på lokal nivå om cirkulär ekonomi och miljöinnovation.

BE, CY, EL, ES

Uppmuntra skolor och universitet att främja den cirkulära ekonomin. Öka medvetenheten hos konsumenter och små och medelstora företag om fördelarna med cirkulär ekonomi.

IT, PL, SK

Anta principer för en cirkulär ekonomi. Öka återvinningsgraden och användningen av ekodesign i sektorn för små och stora företag, särskilt genom att investera mer i utbildning. Främja resurseffektivitetsåtgärder (t.ex. besparingar av energi och vatten).

BE, EL, ES, HU, IT, RO, SK

Stimulera investeringar i miljövänliga produkter och tjänster. Underlätta gröna investeringar, och underlätta tillgången till finansiering. Främja FoU-finansiering till små och medelstora företag.

CZ, ES, HU, MT, RO, SE, SK

Avfallshantering

Införa riktlinjer, inbegripet ekonomiska styrmedel (system för utökat producentansvar, enhetsbaserad prissättning (pay-as-you-throw)) för att komma vidare i avfallshierarkin, dvs. främja förebyggande och göra återanvändning och återvinning mer ekonomiskt attraktivt. Se till att ingen kan åka snålskjuts och säkerställa den finansiella bärkraften för avfallshanteringsföretag.

AT, BG, CY, DE, DK, EE, EL, ES, FI, FR, HR, HU, IE, IT, LU, LV, MT, NL, PL, PT, RO, SE, SI, SK, UK

Växla från förbränning av återanvändbart och återvinningsbart avfall genom att successivt fasa ut subventioner till förbränning/införa en förbränningsskatt.

AT, BE, CZ, DE, DK, EE, FI, IE, LU, PL, PT, SE

Införa och/eller gradvis öka deponiskatter för att fasa ut deponeringen av återanvändbart och återvinningsbart avfall. Harmonisera regionala deponiskatter. Fortsätta att se över nivån på mottagningsavgifterna vid deponering. Använda intäkterna från de ekonomiska styrmedlen för att stödja separat insamling och alternativ infrastruktur.

CY, CZ, ES, EL, HR, HU, IT, LT, LV, MT, PL, RO, SI, SK, UK

Fokusera på skyldigheten att genomföra separat insamling för att öka återvinningsgraderna och prioritera separat insamling av biologiskt avfall i syfte att öka komposteringen. Upprätta stationer för insamling av specifikt avfall (s.k. återvinningscentraler) i varje kommun.

BG, CY, CZ, EE, EL, ES, FR, HR, IE, IT, LT, PL, PT, RO, SK

Komplettera och uppdatera planen/planerna för avfallshantering och/eller avfallsförebyggande program för att täcka hela territoriet.

BE, DE, EL, ES, FR, RO

Slutföra arbetet med olagliga deponier som högsta prioritet.

BG, CY, EL, RO

Undvika att bygga alltför stora infrastrukturer för hantering av restavfall.

BG, CY, CZ, EL, ES, HR, HU, IT, LT, LV, MT, PL, RO, SK

Se till att avfallsstatistiken är förenlig med riktlinjerna från Eurostat. Förbättra samstämmigheten i uppgifterna om avfallshanteringen från olika källor (inklusive den stora skillnaden mellan producerat och behandlat avfall).

CZ, SI

Intensifiera samarbetet mellan regionerna för att utnyttja avfallshanteringskapaciteten effektivare och för att nå de nationella återvinningsmålen.

ES, IT

Förstärka och möjliggöra verkställighetsåtgärder.

MT, PL, RO

Natur och biologisk mångfald och beräkna naturkapital

Slutföra processen för att utse särskilda områden, framför allt till havs, och införa tydligt definierade bevarandemål och nödvändiga bevarandeåtgärder för områdena. Tillhandahålla tillräckliga resurser för genomförandet i syfte att arter och livsmiljöer av gemenskapsintresse ska bibehålla eller återställas till en gynnsam bevarandestatus i hela deras naturliga utbredningsområde. Komplettera och uppdatera prioriterade åtgärdsplaner. Förbättra kunskapen om och tillgång till uppgifter för att ha bättre förutsättningar för att vidta lämpliga bevarandeåtgärder.

AT, BE, BG, CY, CZ, DE, DK, EE, EL, ES, FI, FR, HR, HU, IE, IT, LT, LU, LV, MT, NL, PL, PT, RO, SE, SI, SK, UK

Se till att Natura 2000-planer genomförs effektivt med administrativ kapacitet och finansiering. Bygga upp kapaciteten i de behöriga myndigheterna (centrala, regionala, organ för områdesförvaltning) som genomför förvaltningsplaner. Öka medvetenheten om Natura 2000 och om incitament för investeringar för att främja dess fördelar. Ta itu med olaglig verksamhet som påverkar vilda djur och växter genom förbättrad efterlevnad, både inom och utanför Natura 2000-områden.

BG, EE, EL, IT, PL, RO, SI, SK

Utveckla och främja smarta och effektiva strategier, särskilt när det gäller tillståndsförfaranden för områden och arter, för att säkerställa nödvändig kunskap och tillgång till uppgifter samt stärka förbindelserna med intressenterna.

AT, BG, CY, CZ, DE, EE, ES, HU, IT, LT, MT, PL, PT

Fortsätta att stödja kartläggningen och bedömningen av ekosystem och deras tjänster, utvärdering och utveckling av redovisningssystem för naturkapital.

AT, BE, BG, CY, CZ, DE, DK, EE, EL, ES, FI, FR, HR, HU, IE, IT, LT, LV, MT, NL, PL, PT, RO, SE, SI, SK

Bygga upp kapacitet för förvaltningen för att förbättra lämpliga förfaranden för bedömning samt förhindra försämring av Natura 2000-områden till följd av skadlig exploatering.

CY, EL, IT

Säkerställa ett lämpligt verkställande av jaktförbud för skyddade arter.

CY, FR, MT

Förbättra integreringen av hänsyn till den biologiska mångfalden i övriga politikområden (särskilt inom jordbruk men också skogsbruk, fiske och stadsplanering, infrastrukturplanering och turism) och främjandet av förbindelser mellan aktörer.

DE, DK, FR, PT, SI

Optimera bidraget från Natura 2000 och de nationella nätverken för naturvård för att uppnå en god bevarandestatus, och för att minska fragmenteringen av livsmiljöer, atmosfärisk kvävedeposition, uttorkning och försurning.

NL

Undvika ytterligare fragmentering av livsmiljöer och vidta åtgärder för att återställa konnektivitet.

LU

Säkerställa att programmen för landsbygdsutveckling och förgröningen stöder åtgärder som gynnar biologisk mångfald och bidrar till en gynnsam bevarandestatus för livsmiljöer och arter, särskilt för upprätthållandet av jordbruk med höga naturvärden.

LU, NL, RO

Utnyttja värdefullt naturkapital för att skapa arbetstillfällen och intäkter. I detta sammanhang, ytterligare främja hållbar turism.

EL, ES

Fortsätta att stödja det pågående arbetet med ett hållbart partnerskap för att skydda den biologiska mångfalden, hållbar utveckling samt anpassning till och begränsning av klimatförändringar i de yttersta randområdena och i utomeuropeiska länder och territorier.

FR, UK

Öka incitamenten för skogsbrukare och jordbrukare för att bättre skydda livsmiljöer i skogar och gräsmarker. Säkerställa ett hållbart skogsbruk och främja effektiv användning av biomassa.

LV, SK

Marint skydd 2

Fortsätta arbetet med att förbättra definitionerna av god miljöstatus (framför allt deskriptorerna för biologisk mångfald), bland annat genom regionalt samarbete och genom att ta del av arbetet med relevanta regionala havskonventioner.

BE, CY, DE, DK, EE, EL, ES, FI, FR, HR, IE, IT, LT, LV, MT, NL, PT, RO, SE, SI, UK

Identifiera och hantera kunskapsluckor om god miljöstatus.

BE, BG, CY, DE, DK, EE, FI, FR, IE, LT, LV, MT, NL, PT, RO, SI

Vidareutveckla strategierna för att beräkna (och kvantifiera) miljöpåverkan från de största belastningarna för att få bättre och säkrare bedömningsresultat för 2018.

BE, BG, CY, DE, EE, EL, HR, IE, IT, LV, LT, MT, NL, RO, SE, UK

Fortsätta att integrera befintliga övervakningsprogram i enlighet med annan EU-lagstiftning och genomföra gemensamma övervakningsprogram som utvecklats på (sub)regional nivå (Helcom, Ospar, Barcelonakonventionen, Svarthavskommissionen). Fortsätta att förbättra övervakningsmetodernas jämförbarhet och enhetlighet inom landets marina region(er).

BE, BG, CY, DE, DK, EE, ES, FI, FR, HR, IE, IT, LT, LV, NL, PT, RO, SE, SI, UK

Snarast slutföra, rapportera om och genomföra det nationella handlingsprogrammet.

BG, CY, DK, EE, EL, HR, LT, MT, SI, RO

Se till att medlemsstaternas övervakningsprogram genomförs utan dröjsmål och är lämpliga för att övervaka framstegen mot god miljöstatus.

BE, BG, CY, DE, DK, EE, ES, FI, FR, HR, IT, IE, LT, LV, MT, NL, PT, RO, SE, SI, UK

Luftkvalitet

Upprätthålla nedåtgående utsläppstrender för luftföroreningar i syfte att nå full överensstämmelse med gällande nationella utsläppstak och gränsvärden för luftkvalitet. Minska de skadliga luftföroreningarnas inverkan på hälsa, miljö och ekonomi.

AT, BE, DE, DK, ES, FI, FR, LU, NL

Upprätthålla nedåtgående utsläppstrender för luftföroreningar i syfte att nå full överensstämmelse med gränsvärden för luftkvalitet. Minska de skadliga luftföroreningarnas inverkan på hälsa, miljö och ekonomi.

BG, CZ, EL, HR, HU, IT, LT, PL, PT, RO, SE, SI, SK, UK

Upprätthålla nedåtgående utsläppstrender för luftföroreningar och minska de skadliga luftföroreningarnas inverkan på hälsa, miljö och ekonomi, bland annat genom att utveckla en övergripande strategi och en handlingsplan för att motverka trafikstockningar.

CY, EE, MT

Minska utsläppen av ammoniak (NH3) för att iaktta gällande nationella utsläppstak, till exempel genom att införa eller utöka användningen av teknik med låga utsläpp inom jordbruket.

AT, DE, DK, ES, FI, NL

Minska utsläppen av lättflyktiga organiska ämnen utom metan (NMVOC) för att iaktta gällande nationella utsläppstak och, i förekommande fall, minska ozonkoncentrationerna.

DE, DK, IE, LU

Minska utsläppen av kväveoxider (NOx) för att iaktta gällande nationella utsläppstak och/eller minska utsläppen av kvävedioxid (NO2) (och, i förekommande fall, ozonkoncentrationer), bland annat genom att minska transportrelaterade utsläpp framför allt i tätortsområden.

AT, BE, CZ, DE, DK, EL, ES, FI, FR, HU, IE, IT, LU, NL, PL, PT, RO, SE, SK, UK

Minska utsläppen och koncentrationen av PM10 (och, i förekommande fall, benso[a]pyren), bland annat genom att minska utsläppen i samband med energi- och värmeproduktion med fasta bränslen, transport och jordbruk.

AT, BE, BG, CZ, DE, EL, ES, FR, HR, HU, IT, LT, LV, PL, RO, SE, SI, SK

Buller

Fullborda de handlingsplaner för buller som saknas.

BE, CY, CZ, DE, EL, ES, FR, HR, IT, LV, PL, PT, RO, SE, SI, SK

Fullborda de bullerkartor som saknas.

BE, EL, ES, FR, IT, LV, PT, RO, SK

Vattenkvalitet och vattenförvaltning

Förbättra vattenpolitiken i linje med strategin i ramdirektivet för vatten i den andra cykeln i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikten, dvs. tillhandahålla en mer detaljerad bedömning av påverkan för att förbättra övervakningen och bestämma vattenförekomsternas status. Utforma åtgärdsprogram för att behandla alla huvudsakliga påverkansfaktorer som har identifierats, i synnerhet hydromorfologisk påverkan och förorening, från jordbruk, industrier och avloppsvatten från tätbebyggelse. Åtgärdsprogrammen och övervakningsprogrammen bör få tillräcklig finansiering.

AT, BE, BG, CY, CZ, DE, DK, EE, EL, ES, FI, FR, HR, HU, IE, IT, LT, LU, LV, MT, NL, PL, PT, RO, SE, SI, SK, UK

Se till att de undantag som beviljas uppfyller alla villkor i ramdirektivet för vatten och stöds av faktauppgifter, särskilt när det gäller bedömningen av ett bättre alternativ för miljön. Fortsätta ansträngningarna för att minska antalet undantag.

AT, BE, MT, NL, PL

Upprätta och/eller införa en prispolitik för vatten som täcker ett brett spektrum av vattentjänster och som grundar sig på mätning. Prispolitiken bör omfatta avgifter som reflekterar miljö- och resurskostnader och ge incitament för en effektivare användning av vatten. Undantagen från vattenavgifter bör ses över. Det vore också lämpligt att inrätta en nationell reglerings- eller tillsynsmyndighet för att säkerställa enhetlighet och lämplig kostnadstäckning för avgifterna.

BG, CY, CZ, ES, HU, IE, IT, SK

Se till att vattenföroreningar från jordbruket åtgärdas på ett effektivt sätt både enligt nitratdirektivet och ramdirektivet för vatten. Vidta effektiva grundläggande och kompletterande åtgärder för att ta itu med den föroreningen. Övervaka utvecklingen av jordbrukets belastning på vattenkvaliteten i syfte att tillhandahålla information för att utse känsliga områden och se över nitratåtgärdsprogrammen. Ta i förekommande fall hänsyn till områden med intensivt jordbruk och höga nitrathalter, trender av ökad belastning från jordbruket och särskilt känsliga vattenförekomster, till exempel Östersjön.

BE, BG, CY, CZ, DE, DK, EE, EL, ES, FI, FR, IE, IT, LT, LV, MT, NL, PL, PT, RO, SE, SI, UK

Kontrollen av vattenuttag, både av grund- och ytvatten, bör förbättras. Främja vatteneffektivitet och hållbar vattenfördröjning, inklusive åtgärder för naturlig vattenfördröjning, i åtgärdsprogrammet och säkerställa tillräcklig finansiering. Vad gäller Cypern bör avsaltat vatten inte användas inom jordbruket.

CY, ES

Se över tillstånd för utsläpp till vatten så att de överensstämmer med miljömålen och se till att nya projekt som kan försämra statusen bedöms på lämpligt sätt enligt artikel 4.7 i ramdirektivet för vatten. I dessa bedömningar måste alternativa lösningar och lämpliga riskbegränsande åtgärder beaktas. Principerna för tillståndsgivning för att möjliggöra eller behålla vattenkraftverk bör också ses över och uppdateras.

BG, CY, CZ, EL, ES, HU, IT, LT, LU, PL, PT, SE, SK

Fullborda genomförandet av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse i alla tätorter. Bygga upp infrastrukturen för att iaktta dricksvattendirektivet och direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Förbättra det nationella rapporteringssystemet enligt direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Fortsätta att prioritera investeringar i anläggningar för rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, bland annat genom en effektiv användning av finansiering inom sammanhållningspolitiken, om investeringen är stödberättigande.

BE, BG, CY, EL, ES, HR, HU, IE, IT, PL, PT, RO, SI

Åtgärder för att rationalisera förvaltningsstrukturer och tjänster för vatten och avloppsvatten kan också beaktas tillsammans med incitament för att öka graden av fysiska förbindelser till näten.

LV

Anta alla kartor över översvämningsrisker och översvämningsdrabbade områden. Fokusera på naturliga fördröjningsåtgärder vid genomförandet av projekt för översvämningsskydd. Kombinera översvämningshanteringen med vattenfördröjning på ett uttömmande sätt, med hänsyn till de allvarliga problemen med vattenbrist.

BG, HU, IT, MT

Förbättra det samordnade genomförandet av vatten-, havs- och naturstrategier samt mellan vattenförvaltningsmyndigheter.

BE, IT, PT

Internationella överenskommelser

Öka insatserna för att bli part i relevanta multilaterala miljöavtal, genom att underteckna och ratificera de återstående avtalen.

EL, IE, IT, MT

Effektiv styrning inom centrala, regionala och lokala myndigheter samt samordning och integrering

Förenkla de administrativa förfarandena för miljön och förbättra samarbetet mellan de offentliga myndigheter (på nationell, regional och lokal nivå) som är inblandade i tillämpningen av miljöpolitiken.

EL

Stärka den administrativa kapaciteten för miljö- och naturskyddministeriet, eftersom detta skulle inverka positivt på användningen av EU-medel och påskynda anpassningen till EU:s politik och lagstiftning på miljöområdet.

HR

Ta itu med fragmenteringen på regional och lokal nivå genom att utveckla en bättre samordning av miljömekanismer.

ES, HU, IT

Se till att yttrandet om bedömningen av vissa offentliga och privata projekts inverkan på miljön, som avses i artikel 6 i direktivet om miljökonsekvensbedömning i dess ändrade lydelse, förmedlas av en verksamhetsmässigt oberoende myndighet.

FR

Säkerställa fler partnerskap och större öppenhet i hela den offentliga förvaltningen och stärka allmänhetens deltagande i beslutsprocesser som rör miljöfrågor.

HU

Öka användningen av konsekvensbedömningar i förslag till lagstiftning som särskilt omfattar miljöpåverkan.

HU

Fastställa ett tydligt och öppet förfarande för godkännande av verksamheter och anläggningar som har inverkan på miljön.

HU

Förbättra snabb rapportering enligt EU:s miljölagstiftning och se till att personalstyrkan är tillräcklig för detta ändamål, särskilt och mer allmänt för effektivare genomförande och tillämpning av miljöpolitiken.

MT

Se till att den nyligen inrättade miljö- och resursmyndigheten har ett starkt ansvar. Det bör finnas ett tydligt och öppet förfarande för godkännande av verksamheter och anläggningar som har inverkan på miljön.

MT

Använda EU-medel för att bygga upp nödvändig kapacitet och sakkunskap på alla förvaltningsnivåer som deltar i genomförandet och efterlevnaden.

PL

Stärka styrningen av EU:s lagstiftning och politik på miljöområdet, särskilt inom naturvård och vattenförsörjning (t.ex. anpassa vattenmyndigheternas struktur och arbetsuppgifter för att bättre utföra de uppgifter som rör genomförandet av ramdirektivet för vatten och engagera dem i tillståndsförfarandet).

PL

Förbättra efterlevnaden i fall av underlåtenhet att genomföra kompensationsåtgärder som föreskrivits för projektutvecklare genom miljöbeslut och bygglov.

PL

De erfarenheter som erhållits genom utformningen och genomförandet av mildrande åtgärder och kompensationsåtgärder för dammprojekten bör utvidgas till övrig infrastruktur som kan ha betydande effekter på Natura 2000-nätverket. Sammansättningen i kommissionerna för uppföljning av dessa projekt bör vara så bred som möjligt och omfatta icke-statliga organisationer.

PT

Genomföra och använda de senaste initiativen på ett effektivt sätt för att öka effektiviteten, ändamålsenligheten och samordningen av den offentliga sektorn på miljöområdet, genom att förbättra informationsutbytet och utbytet av handlingar mellan offentliga myndigheter med ansvar för inspektion och övervakning på jordbruks-, havs- och miljöområdet via en operativ plattform.

PT

Påskynda genomförandet av strategin för att stärka den offentliga förvaltningen, där miljön bör ägnas vederbörlig uppmärksamhet.

RO

Förbättra den administrativa förmågan och samordningen i de organ som deltar i genomförandet, särskilt beträffande vattenförvaltning och avfallshantering samt konsekvensbedömningarnas kvalitet.

RO

Se till att EU:s miljölagstiftning följs som en del av reformen av det nationella systemet för tillståndsgivning som syftar till att undanröja onödiga administrativa bördor och förenkla förfarandena.

SI

Förbättra tillämpningen av miljökonsekvensbedömningar och strategiska miljöbedömningar, som är viktiga verktyg för att säkerställa en integrering av miljöpolitiken.

CZ, SK

Regelefterlevnad

Förbättra öppenheten om organisationen och funktionen för regelefterlevnad och om hur man tar itu med stora risker.

AT, BE, BG, CZ, DE, DK, EE, EL, ES, FI, FR, HR, HU, IE, IT, LT, LU, LV, MT, NL, PL, PT, RO, SE, SI, SK, UK

Uppmuntra behöriga myndigheter att öka sitt deltagande i nätverk för efterlevnad av miljöregler.

AT, BG, CY, CZ, DK, EE, EL, FI, HR, HU, LU, LV, PT, RO, SE, SI, SK

Intensifiera insatserna för att genomföra direktivet om miljöansvar med proaktiva initiativ, till exempel genom att upprätta ett nationellt register över miljöincidenter och/eller utarbeta nationella riktlinjer.

AT, BE, BG, CY, CZ, DE, EE, EL, FI, FR, HR, HU, IT, LT, LU, LV, MT, PL, RO, SE, SI, SK

Vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa ett effektivt system för ekonomisk säkerhet för miljöansvar.

BE, CY, DK, EE, FI, FR, HR, HU, IE, IT, LT, LU, LV, MT, NL, PL, RO, SE, SI, UK

Allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning

Vidta nödvändiga åtgärder för att se till att icke-statliga miljöorganisationer får behörighet att invända mot en offentlig myndighets handlingar eller försummelser, helt i enlighet med EU-lagstiftning samt konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen).

AT, BE, BG, CZ, DE, HU, IT, PL, SE, SI, SK

Bedöma kostnaderna för rättsliga anspråk som inbegriper EU:s miljölagstiftning och fortsätta insatserna för att säkerställa att de inte är oöverkomligt kostsamma.

CY, DK, EE, ES, FR, IE, LU, MT, RO, UK

Tillgång till information, kunskap och faktauppgifter

Kritiskt granska effektiviteten för landets datapolicyer och ändra dem med hänsyn till bästa praxis.

AT, BE, BG, CY, CZ, EE, EL, HR, HU, IT, LT, MT, PT, RO, SI, SK

Identifiera och dokumentera alla de rumsliga datamängder som krävs för genomförandet av miljölagstiftning och ge andra offentliga myndigheter och allmänheten åtminstone tillgång till de uppgifter och handlingar som finns, med hjälp av de digitala tjänster som föreskrivs i Inspiredirektivet.

AT, BE, BG, CY, CZ, DE, DK, EE, EL, ES, FI, FR, HR, HU, IE, IT, LT, LU, LV, MT, NL, PL, PT, RO, SE, SI, SK, UK