5.4.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 120/4

—

med beaktande av den exceptionella migrationssituation som nu råder,

—

med beaktande av det mål som anges i artiklarna 3 i EU-fördraget och 67 i EUF-fördraget, om att unionen ska erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser,

—

med beaktande av artikel 18 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som garanterar rätten till asyl, samt EU-medlemsstaternas nationella och internationella skyldigheter på området.

1.

Europeiska regionkommittén påminner om att Schengenavtalet om fri rörlighet för personer, som för närvarande omfattar 26 länder varav 22 är EU-medlemsstater, är en av de mest framgångsrika pelarna som bär upp Europeiska unionen. Schengenavtalet såsom det införlivats i EU-fördragen är oupplösligt kopplat till den inre marknaden, och är en grundläggande förutsättning för den fria rörlighetens fyra områden – rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital – inom Europeiska unionen.

2.

Kommittén påpekar att den fria rörligheten och avskaffandet av de inre gränserna hör till den europeiska integrationens viktigaste landvinningar och har inte bara en viktig ekonomisk, social och territoriell inverkan, utan också ett stort symbolvärde för EU och dess medborgare, eftersom de är direkt kopplade till projektet att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken.

3.

De öppna, inre gränserna utgör ryggraden i den europeiska ekonomin. Med tanke på att handeln mellan EU:s medlemsstater är värd 2 800 miljarder euro, sysselsätter 1,7 miljoner gränsarbetare och inbegriper 57 miljoner gränsöverskridande vägtransporter årligen, betonar ReK att förändrade villkor för rörlighet och utbyte inom Schengenområdet skulle få mycket allvarliga konsekvenser för sysselsättningen och investeringarna i många europeiska länder. Ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser är beroende av ett lämpligt och gemensamt skydd av områdets yttre gränser.

4.

Lokala och regionala myndigheter i hela Europeiska unionen drar fördel av avsaknaden av inre gränser när det gäller ekonomisk utveckling, socialt och kulturellt utbyte, gränsöverskridande samarbete och särskilt i samband med genomförandet av programmen för europeiskt territoriellt samarbete och de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete.

5.

ReK understryker att användningen av begränsningsklausulerna i Schengenavtalet och den begränsning av den fria rörligheten som det leder till skulle kunna få särskilt negativa följder för huvudmålen med de gränsöverskridande samarbetsprojekten.

6.

ReK konstaterar att EU, medlemsstaterna och medlemsstaternas regioner, städer och kommuner står inför en enorm utmaning till följd av den stora mängden flyktingar i behov av internationellt skydd samt de ekonomiska migranter som på irreguljär väg försöker ta sig in i EU. Kommittén upprepar att det är viktigt att se till att de personer som reser in i EU gör det på laglig väg, och att det sker en noggrann, snabb och effektiv registrering med respekt för EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Kommittén framhåller att ytterligare resurser bör avsättas för att skydda EU:s yttre gränser i syfte att säkerställa att människor som tar sig in i EU gör det på ett lagligt och organiserat sätt. Dessutom behövs omfattande insatser och reformer för att de migranter som kommer till Europa ska kunna börja arbeta och integreras. Kontrollen av Schengenområdets yttre gränser måste ske på ett sätt som är förenligt med medlemsstaternas internationella åtaganden när det gäller flyktingar och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive rätten till mänsklig värdighet och icke-diskriminering.

7.

Dagens problem med Schengensystemet beror delvis på bristen på samordning och resurser för att hantera det stora antalet flyktingar och migranter som anländer, avsaknaden av lämpliga politiska budskap om lagliga sätt att ta sig in via gränsövergångar, samt på att lokala och regionala myndigheter inte involveras i tillräcklig utsträckning.

8.

Att skydda Schengenavtalets värden och bevara Schengenområdets stabilitet är de främsta prioriteringarna. Att återfå kontroll över EU:s yttre gränser och stärka gränsförvaltningens kapacitet är också nödvändigt. ReK understryker att resurser omedelbart måste sättas in för att utveckla ett system för att följa irreguljära migranters resor i Schengenområdet och förhindra att de försvinner från myndigheternas radar. Kommittén konstaterar att processen med att återsända och få ursprungsländerna att återta asylsökande vars ansökan har avslagits måste påskyndas.

9.

Denna utmaning kräver gemensamma lösningar som bygger på ömsesidigt samarbete mellan alla styresnivåer, eftersom dåligt samordnade politiska åtgärder får allvarliga konsekvenser för andra medlemsstater och deras regioner och städer, vilket förvärrar de övergripande problemen och undergräver medborgarnas redan hårt prövade förtroende. Att i detta sammanhang ge enskilda länder eller institutioner skulden för den rådande situationen och hota Schengenområdets medlemmar med uteslutning kommer inte att bidra till en varaktig lösning och skulle kunna utgöra ett farligt prejudikat med ytterst skadliga konsekvenser på lång sikt för det europeiska projektet. ReK konstaterar vidare att Schengenavtalet för närvarande inte medger uteslutning av en medlemsstat.

10.

Kommittén är djupt oroad över att det i dag är så svårt att driva igenom de gemensamt fastställda reglerna enligt EU-fördragen om skyddet av de yttre gränserna, förstärkta åtgärder för att förebygga och bekämpa olaglig migration och människohandel, en effektiv återvändandepolitik, gemensamma normer för mottagande och registrering av flyktingar och asylsökande samt genomförandet av en gemensam migrationspolitik.

11.

Kommittén är övertygad om att ett permanent återinförande av gränskontroller som äventyrar Schengenområdets politiska, ekonomiska och sociala framgång inte kan vara ett svar på EU-medborgarnas önskemål om ökad säkerhet och skydd av deras levnadsstandard. Samtidigt är det oerhört viktigt att ge medborgarna omedelbara, konkreta och ansvarsfulla svar.

12.

Vi uppmanar därför EU:s medlemsstater och EU:s institutioner att snabbt inta en konstruktiv hållning, undvika frestelsen att föreslå förenklade lösningar samt noggrant analysera riskerna och fördelarna med eventuella förslag. Vi framhåller att det är ytterst viktigt att bedriva ett nära samarbete med lokala och regionala myndigheter och förklara för medborgarna vilka effekter återinförandet av gränser får i deras dagliga liv, i syfte att återupprätta Europeiska unionens trovärdighet i dagens krissituation. Tillfälliga gränskontroller kan inte förlängas i all oändlighet enligt tydligt fastställda villkor i kodexen om Schengengränserna, och förlängningen på högst två år är endast möjlig under exceptionella omständigheter om funktionssättet för området utan inre gränskontroll är utsatt för risk till följd av ihållande allvarliga brister avseende kontrollen av de yttre gränserna.

13.

ReK betonar att det omgående måste tas fram en gemensam, hållbar och ambitiös europeisk strategi för att hantera Europas yttre gränser, i synnerhet genom inrättandet av mottagningscentrum i tredjeländer, i syfte att bevara den inre säkerheten i Schengenområdet, garantera den fria rörligheten och förhindra en allvarlig förtroendekris för EU. Vi uppmanar därför alla berörda parter att ta fram tydliga färdplaner och tidsplaner med både kort- och långsiktiga lösningar, samtidigt som man måste fastställa vad delat ansvar och solidaritetbaserade åtgärder innebär, samt beakta förväntningarna, behoven och integrationskapaciteten inom olika länder, regioner och lokala myndigheter och hos migranterna.

14.

ReK stöder i detta sammanhang inrättandet av en gemensam EU-förteckning över säkra ursprungsländer, vilket skulle möjliggöra en snabbare behandling av asylansökningar från medborgare i länder som anses vara ”säkra” enligt de kriterier som anges i direktivet om asylförfaranden och i fullständig överensstämmelse med principen om non-refoulement, i stället för att ha nationella förteckningar som inte är samordnade, vilket riskerar att leda till en kapplöpning mot botten i fråga om den lägsta andelen godkända ansökningar.

15.

Kommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända denna resolution till Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, rådet och Europeiska rådets ordförande.