Sammanfattning

Konsekvensbedömning av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ersättande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (”förordningen om konsumentskyddssamarbete”) 

A. Behovet av insatser

Vad är problemet och varför är det ett problem på EU-nivå?

Genom förordningen om konsumentskyddssamarbete har genomdrivandet av konsumentskyddslagstiftningen stärkts i hela EU. Effekterna av förordningen är dock otillräckliga, särskilt när det gäller att upprätthålla en dynamisk digital inre marknad genom att genomdriva lagstiftningen på ett kraftfullt och likvärdigt sätt i hela EU. Den nuvarande nivån på företagens bristande efterlevnad av EU:s konsumentregelverk visar att genomdrivandet är otillfredsställande. Enligt försiktiga uppskattningar följer 37 % av e-handels- och bokningswebbplatserna inte grundläggande konsumentlagstiftning. Detta ger en förlust som uppskattas till omkring 770 miljoner euro per år för konsumenter som handlar resor, underhållning, kläder, elektronik och finansiella tjänster över gränserna på internet (en undergrupp av den gränsöverskridande handel som särskilt undersökts i konsekvensbedömningen). De främsta problemen i samband med konsumentskyddssamarbetet som ett instrument för att genomdriva EU:s konsumentregelverk över gränserna är: de otillräckliga mekanismerna för ömsesidigt bistånd, bristen på effektiva metoder för att vidta åtgärder mot utbredda överträdelser i hela EU – särskilt de som uppstår i den digitala miljön – samt svårigheten att upptäcka överträdelser och avsaknaden av prioriteringar i genomdrivandeinsatserna.

Vad vill man uppnå?

En stärkt och mer effektiv samarbetsram för genomdrivande som ökar graden av efterlevnad av konsumentlagstiftningen i hela EU, minskar förlusterna för konsumenterna och ökar rättssäkerheten, särskilt för näringsidkare och konsumenter som handlar över gränserna. Myndigheterna bör agera snabbare och spara kostnader särskilt för att gemensamt få utbredda överträdelser på internet att upphöra med hjälp av ytterligare samarbetsbefogenheter (t.ex. interimistiska åtgärder för att blockera webbplatser som begår överträdelser) och ett enda samordnat förfarande där kommissionen skulle kunna ha en stärkt bistående roll.

Vad är mervärdet av åtgärder på EU-nivå (subsidiaritet)? 

För att se till att konsumentlagstiftningen genomdrivs på samma sätt i hela EU behöver nationella myndigheter, som annars begränsas av sina jurisdiktionella gränser, samarbeta för att stoppa överträdelser som har en gränsöverskridande dimension.

B. Lösningar

Vilka olika alternativ finns för att nå målen? Är något av alternativen att föredra framför de andra? Om inte, varför?

Alternativ 1: Status quo (inga ändringar av förordningen om konsumentskyddssamarbete).

Alternativ 2: Modernisering av genomförandelagstiftningen, icke-lagstiftningsåtgärder och självreglering.

Alternativ 3: Översyn av förordningen om konsumentskyddssamarbete för att utvidga dess tillämpningsområde och effektivisera den.

Alternativ 4: Översyn av förordningen om konsumentskyddssamarbete: Alternativ 3 + ytterligare befogenheter, särskilt för att fånga upp oseriösa företagare som medvetet håller sig undan, och ett revisionssystem för att säkerställa att medlemsstaterna avsätter tillräckliga resurser till det gränsöverskridande samarbetet.

Alternativ 5: En ny förordning som ger Europeiska kommissionen direkta genomdrivandebefogenheter avseende utbredda överträdelser med en EU-dimension och en översyn av förordningen om konsumentskyddssamarbete kombinerad med antingen alternativ 3 eller alternativ 4.

Alternativ 3 är att föredra.

Vad anser de olika berörda parterna? Vem stöder vilket alternativ?

Alla kategorier av berörda parter (konsumenternas och företagens intresseorganisationer samt Europaparlamentet och medlemsstaterna) anser att förordningen om konsumentskyddssamarbete fyller sin funktion och bör stärkas så att detaljhandeln kan utnyttja den inre (digitala) marknadens potential. Detta framgår av ett offentligt samråd som avslutades i början av 2014 och olika möten med berörda parter (t.ex. besök i länderna, konsumentkonferenserna 2013-2015 och särskilda workshoppar inom nätverket för konsumentskyddssamarbete).

C. Effekter av det valda alternativet

Finns det fördelar med det valda alternativet? Om inte, vilka är fördelarna med de huvudsakliga alternativen? 

Alternativ 3 kommer att uppnå alla policymål till en rimlig kostnad för de nationella myndigheterna och kommissionen. Det kommer att effektivisera de offentliga insatserna och styrningen av EU:s gränsöverskridande detaljhandelsmarknader som kommer att bli mer rättvisa och öppnare för näringsidkare och konsumenter. Kostnader för de offentliga insatserna och transaktionskostnader för ekonomiska aktörer kommer att minska. Detta kommer på det hela taget att förbättra konkurrenskraften för EU:s ekonomi.

Konsumenterna kommer att skyddas bättre när de handlar över gränserna, särskilt på internet. För en undergrupp av fem marknader på internet som studerats uppskattades att en minskning på 10 procentenheter av nivån på en bristande efterlevnad på 37 %, skulle kunna minska förlusterna från ca 770 miljoner euro per år till ca 539 miljoner euro, dvs. med 30 %. En enda ny insats inom konsumentskyddssamarbetet mot en utbredd praxis kan också avsevärt minska konsumenternas förluster i EU (t.ex. med uppskattningsvis 68 miljoner euro vad gäller samordnade åtgärder mot vilseledande marknadsföring av onlinespel som innehöll inbyggda appar).

Kommissionen kommer att på bästa sätt stödja medlemsstaterna i deras arbete för att beivra överträdelser som har en betydande EU-dimension och man kommer att undvika onödiga parallella förfaranden. Myndigheterna kommer att göra kostnadsbesparingar tack vare möjligheten att återanvända bevismaterial, undvika dubbelarbete och säkerställa att genomdrivandeinsatser är så enhetliga som möjligt. Tidig upptäckt av oegentligheter och en anpassning av prioriteringarna kommer att möjliggöra bättre riktade insatser för att hantera utbredda överträdelser i hela EU. Detta skulle mer kraftfullt avskräcka från överträdelser.

Detta alternativ har ett starkt stöd hos de berörda parterna och är genomförbart.

Vilka är kostnaderna för det valda alternativet (om ett alternativ valts, annars kostnaderna för de alternativ som främst föredras)? 

Alternativ 3 kommer inte att innebära några rättsliga skyldigheter för näringslivet och konsumenterna och båda kommer att gynnas av marknader som fungerar bättre med färre tvister och därtill hörande kostnader. Vissa medlemsstater kan behöva anpassa sin nationella lagstiftning något så att myndigheterna kan dra nytta av att bevis och resultaten från utredningar erkänns ömsesidigt och av ytterligare befogenheter för ett gränsöverskridande samarbete (främst Österrike, Belgien, Tyskland, Grekland, Frankrike, Kroatien, Irland och Litauen). Den huvudsakliga kostnaden för medlemsstaterna kommer att omfatta en introduktion till och en utbildning om de nya befogenheterna och förfarandena (ca 3 000 euro per myndighet) och ca 174 000 euro årligen för alla medlemsstater för en samordnad genomdrivandeinsats som inleds genom ett obligatoriskt samordningsförfarande. På medellång sikt förväntas besparingar genom fler samordnade EU-insatser. Kommissionens merkostnader för den stärkta samordningsrollen förväntas understiga 300 000 euro per år.

Hur påverkas små och medelstora företag och konkurrenskraften?

Ett förbättrat regelverk för detaljhandelsmarknaderna bör medföra att företagen, bl.a. de små och medelstora företagen, slipper kostnader för att anlita juridisk rådgivning vid saluföring över gränserna och att de kan lita på att EU:s konsumentlagstiftning genomdrivs på ett likvärdigt sätt i de andra länder som de vill rikta in sig på. Ett mer konsekvent gränsöverskridande genomdrivande skulle stärka konkurrenskraften för ärliga, laglydiga näringsidkare, stimulera konkurrensen och skapa lika villkor på den inre marknaden.

Kommer nationella budgetar och förvaltningar att påverkas märkbart? 

De nationella budgetarna, se avsnittet om kostnader, påverkas relativt måttligt i förhållande till besparingarna enligt alternativ 3. I synnerhet skulle en sammanslagning av resurser för att hantera utbredda överträdelser spara resurser, eftersom en samordnad insats skulle ersätta 28 nationella insatser, vilket innebär att nettobesparingarna varierar mellan ca 180 000 euro (vid en framgångsrik samordnad insats) och ca 815 000 euro (vid en misslyckad insats).

Kommer förslaget att ge andra betydande effekter? 

Konsumenträttigheter som genomförs på ett bättre sätt, utan att det medför en ytterligare börda för näringsidkare, kommer att ha en positiv effekt på de grundläggande rättigheter som rör en rättvis och öppen tillgång till produkter och tjänster i hela EU.

Proportionalitetsprincipen

Det valda alternativet kommer varken att påverka medlemsstaternas behörighet vad gäller genomdrivande eller fullständigt harmonisera de nationella genomdrivandesystemen. Endast de inslag som behövs för att kunna uppnå målet att säkra ett bättre beivrande av överträdelser som omfattar olika medlemsstater kommer att harmoniseras, såsom de förfaranden som är tillämpliga på överträdelser inom unionen och utbredda överträdelser, de minimibefogenheter som ska tilldelas de behöriga myndigheterna för tillämpning av dessa förfaranden eller erkännande av bevis inom ramen för dessa överträdelser. Alternativ 3 kommer att förbättra genomdrivandesamarbetet utan att innebära en oproportionerlig eller orimlig börda för medlemsstaternas myndigheter. Fördelar i form av minskade förluster för konsumenterna och transaktionskostnader för alla aktörer, effektiva offentliga ingripanden och även en förväntad ekonomisk tillväxt tack vare en ökad konsumentefterfrågan väger betydligt tyngre än en begränsad ökning av de offentliga myndigheternas och kommissionens kostnader.

D. Uppföljning

När kommer policyn att ses över?

Hur väl den reviderade förordningen fungerar kommer att utvärderas sju år efter det att den trätt i kraft för att bedöma åtgärdens effektivitet och ändamålsenlighet, särskilt för att uppskatta förbättringen av graden av efterlevnaden av konsumentlagstiftningen.