Sammanfattning

Proportionerlig konsekvensbedömning av avtalet mellan arbetsmarknadsparterna på unionsnivå om genomförandet av ILO:s konvention om arbete ombord på fiskefartyg från 2007

A. Behov av åtgärder

Varför? Vilket problem behöver åtgärdas?

Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om arbete ombord på fiskefartyg (C188) antogs 2007 i syfte att komplettera och uppdatera de internationella normerna för arbetsvillkoren i näringen. Samma år inledde kommissionen den första fasen av ett samråd med arbetsmarknadens parter på unionsnivå i enlighet med artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Arbetsmarknadens parter på unionsnivå uppmanades att undersöka möjligheterna att ta ett gemensamt initiativ för att främja tillämpningen inom EU av bestämmelserna i den aktuella ILO-konventionen om arbete på fiskefartyg från 2007. Organisationen för lantbrukskooperativ i EU (Cogeca), Europeiska transportarbetarfederationen (ETF) och Sammanslutningen för de nationella fiskeriföretagsorganisationerna inom Europeiska unionen (Europêche) slöt den 8 maj 2013 ett avtal och begärde den 10 maj att kommissionen införlivar avtalet i EU-lagstiftningen (genom ett direktiv). I avtalet ville arbetsmarknadens parter på unionsnivå samla bestämmelserna från EU:s regelverk och ILO:s konvention C188.

De största problemen är att risken för arbetsskador är avsevärt högre än i andra näringar och arbetsskadorna är också allvarligare. Detta leder till att arbetstagaren är frånvarande och lämnar näringen tidigt vilket medför högre kostnader för arbetsgivarna och socialförsäkringssystemen. Huvudorsakerna är följande: 1. Arbetsrelaterade faktorer: olyckor orsakas ofta av trötthet på grund av lång arbetstid, bristande arbetsmiljö eller arbetsförhållanden. 2. Långsam ratificering: befintliga internationella fördrag om säkerhet ombord på fartyg har inte trätt i kraft på grund av långsam ratificering. Hittills är Frankrike den enda EU-medlemsstaten som ratificerat konvention C188. 3. Fragmentering: EU:s arbets- och arbetsmiljörätt, med bestämmelser som gäller alla arbetstagare, utgör ett fragmenterat regelverk som inte är helt anpassat till arbetsförhållandena i en viss näring. I frågor som inte omfattas av EU:s regelverk har EU:s medlemsstater infört mycket varierande nationella normer.

Vad förväntas detta initiativ uppnå?

Allmänt mål: att förbättra arbets- och levnadsvillkoren för fiskare som arbetar på fartyg som för en EU-medlemsstats flagg. Specifika mål: 1) att förbättra arbetsmiljön för fiskare i EU och 2) att införa ett samlat regelverk anpassat för arbetsförhållandena inom havsfisket.

Vad är mervärdet av åtgärder på EU-nivå? 

Det leder till ett samlat EU-regelverk för havsfisket som anpassats till internationella normer, där även aspekter som ännu inte reglerats på EU-nivå ingår, t.ex. läkarintyg för fiskare och rätt till läkarvård ombord. Det bygger på befintliga internationella normer och EU-krav vid tillämpning av EU-fördragen. Ett EU-regelverk skapar lika villkor inom havsfisket i alla EU:s medlemsstater. Avtal bidrar till att skynda på ratificeringen av internationella fördrag. Det stärker EU:s ledarskap gentemot tredjeländer och internationella organisationer när det handlar om att följa internationella regler, inbegripet respekt för de mänskliga rättigheterna och bevarande och förvaltning av levande marina resurser.

B. Lösningar

Vilka alternativ, både lagstiftning och andra åtgärder, har övervägts? Finns det ett rekommenderat alternativ? Varför?

Kommissionen kan endast godkänna eller avslå parternas begäran om att genomföra avtalet genom en rättsakt. Den kan inte ändra avtalstexten. Därför har bara ett alternativ (dvs. de åtgärder som fastställs i avtalet) analyserats och jämförts med nollalternativet (dvs. alternativet att EU inte vidtar några ytterligare åtgärder). Efter jämförelsen mellan de olika alternativen och kostnads-nyttoanalysen kan man dra slutsatsen att målen kan nås till en rimlig kostnad och att det är lämpligt att genomföra avtalet genom att anta ett direktiv.

Vem stöder vilka alternativ?

Avtalet har slutits mellan arbetsmarknadens parter på unionsnivå inom havsfisket.

Europeiska transportarbetarfederationen (ETF): företräder arbetstagarna inom havsfisket från elva medlemsstater (BE, BG, DE, DK, ES, FR, IT, NL, PL, PT, UK).

Europêche: samlar arbetsgivarna inom näringen, både småskaligt och storskaligt fiske, i elva medlemsstater (BE, DE, DK, ES, FR, EL, IT, NL, PL, SE, UK) plus två arbetsgivarorganisationer med observatörsstatus (LV, LT).

Cogeca: företräder de europeiska jordbruks-, skogsbruk-, fiske- och livsmedelskooperativens intressen och har medlemsorganisationer från elva medlemsstater (CY, DE, EE, ES, FR, EL, IE, IT, MT, NL, SI).

Sammanlagt är 16 medlemsstater där havsfiske förekommer representerade. Dessutom är de åtta medlemsstater (ES, IT, PT, EL, FR, NL, PL, UK) som utgör upp till 84 % av näringen räknat i total sysselsättning, och 87 % av näringen räknat i heltidsekvivalenter, representerade i EU:s kommitté för dialog mellan arbetsmarknadens parter. Detta leder till slutsatsen att de arbetsmarknadsparter som undertecknat avtalet är representativa för näringen och därför kan begära att kommissionen ska genomföra det i enlighet med artikel 155 i EUF-fördraget. Alla EU-medlemsstater röstade för ILO:s konvention C188 när den antogs 2007. Frankrike är den enda EU-medlemsstaten som ratificerat den. Några EU-medlemsstater (UK, NL, EE, DK) förbereder en ratificering.

C. De rekommenderade alternativens konsekvenser

Vad är nyttan med de rekommenderade alternativen (om sådana alternativ finns, annars anges för huvudsakliga alternativ)? 

Avtalet kommer att förbättra levnads- och arbetsvillkoren inom havsfisket när det gäller arbetstid, minimiålder, läkarintyg, riskbedömning, och sjukvård ombord. Det kommer också att skapa lika villkor inom näringen genom att miniminormer fastställs för hela EU. Nyttan per intressentgrupp anges nedan.

Arbetsgivare: färre fall av arbetsskador och därmed lägre kostnader för ersättningar, produktionsförluster och minskad personalomsättning. Det minskade antalet yrkessjukdomar uppskattas ge arbetsgivarna en besparing på 200 000 euro per år. Färre arbetsolyckor skulle kunna arbetsgivarna ge en besparing på över 400 000 euro. Enligt analysen kommer minskningen av arbetsolyckor och yrkessjukdomar att vara varaktig. Under femårsperiod skulle mellan 200 och 2 000 arbetsolyckor och mellan 300 och 1 300 yrkessjukdomsperioder kunna undvikas, vilket ger arbetsgivarna en sammanlagd besparing på mellan 0,2 och 1,6 miljoner euro för yrkessjukdomar och 0,4 och 3,8 miljoner för arbetsolyckor.

Arbetstagare: lägre risk för arbetsskador och därmed lägre risk för förlorade försörjningsmöjligheter så att arbetstagarna kan arbeta längre och näringen blir mer attraktiv för unga och kvalificerade arbetstagare.

Nationella myndigheter: lägre kostnader för socialförsäkringsförmåner och hälso- och sjukvård. De nationella myndigheternas besparingar kommer att kvarstå, även efter den analyserade femårsperioden. Besparingarna för sjukhusvård uppskattas uppgå till mellan 0,2 och 1,5 miljoner euro under en femårsperiod.

Vad är kostnaderna för de rekommenderade alternativen (om sådana alternativ finns, annars anges för huvudsakliga alternativ)?

Sammantaget väntas inga betydande kostnadsökningar för genomförandet av avtalet. Vissa kostnader uppstår bara en gång (kostnader för avtalets införlivande i den nationella lagstiftningen). och vissa är återkommande (kostnader för läkarintyg som behöver förnyas regelbundet, kostnader för hemresa osv.). Kostnaderna varierar mellan de olika medlemsstaterna beroende på i hur stor utsträckning den nationella lagstiftningen redan överensstämmer med avtalet.

Frankrike är den enda EU-medlemsstaten som ratificerat konventionen. I vissa medlemsstater (BE, DE, DK, EE, EL, FI, HR, LT, LV, NL, PL) överensstämmer lagstiftningen med de flesta av bestämmelserna i avtalet, så där blir kostnaderna begränsade. I Spanien, Portugal, Italien och Förenade kungariket måste man ändra vissa delar av lagstiftningen (läkarintyg, rätt till hemresa). För medlemsstater som måste ändra sin nationella lagstiftning blir dock kostnaden per arbetstagare eller per företag proportionerlig i förhållande till det mål som uppnås. Kostnaderna för hemresa uppskattas till 10 000 euro per hemresa vilket ger en totalsumma på 0,1 miljoner euro per år. Kostnaden för läkarintyg uppskattas till totalt 0,5 miljoner euro per år.

Hur påverkas företagen, särskilt små och medelstora företag och mikroföretag?

Närmare 90 % av företagen i näringen är mikroföretag med bara ett fartyg. Det finns få uppgifter, men man kan anta att en betydande andel av fartygen seglas av ägaren (och omfattas inte av avtalets bestämmelser) eller av en befälhavare med en eller två andra egenföretagare eller anställda ombord.

Konsekvenserna för småföretag kommer att vara begränsade till företag med anställda eller företag där anställda arbetar eller där egenföretagare arbetar tillsammans med anställda. Sammantaget är avtalets kvantitativa och kvalitativa påverkan på företagen av begränsad omfattning (även om påverkan på de små och medelstora företagen ofrånkomligen blir större), så det är osannolikt att deras konkurrensförmåga minskar. Dessutom ger avtalet medlemsstaterna möjlighet att för vissa kategorier av fiskare och fartyg genomföra avtalet successivt under en femårsperiod.

Påverkas medlemsstaternas budgetar och förvaltningar i betydande grad?

För de nationella myndigheterna kommer färre fall av arbetsskador att leda till lägre kostnader för socialförsäkring och hälso- och sjukvård. Utöver minskade sjukhuskostnader (se ovan) minskar kostnaderna för behandling av arbetsskador, vilket är svårt att kvantifiera.

Uppstår andra betydande konsekvenser?  

Då avtalets samlade kvantitativa påverkan på företagen är av begränsad omfattning, väntas inte konsumenterna påverkas genom fiskpriset. Ingen övergång från anställning till egenföretagande väntas.

D. Uppföljning

När kommer åtgärderna att ses över?

Kommissionen kommer efter samråd med arbetsmarknadens parter på unionsnivå att övervaka genomförandet av det direktiv som genomför avtalet. Kommissionen kommer att utvärdera direktivet fem år efter det att det trätt i kraft.