30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 207/32

1.

Vi välkomnar meddelandet om en ny partnerskapsram, eftersom man där betonar det faktum att migrationsproblemet är komplext och måste hanteras på olika nivåer. Vi påminner om att asylrätten är en grundläggande mänsklig rättighet fastslagen i internationell rätt och genom internationella åtaganden som alla medlemsstater är bundna till. Vi vill därför att EU och medlemsstaterna skapar säkra och lagliga vägar för flyktingar, såsom humanitära korridorer, humanitära visum och ökade möjligheter till familjeåterförening. Medlemsstaterna bör undersöka möjligheten att tillåta att asylansökningar lämnas in på deras ambassader och konsulat.

2.

Vi noterar att meddelandet innehåller en innovativ strategi som först och främst baseras på samarbete med tredjeländer och tar hänsyn till både EU:s och partnerländernas intressen för att säkerställa en bättre hantering av migrationen.

3.

Kommittén stöder och erkänner EU:s behov av att tala med en enda röst och att involvera alla berörda parter och institutioner. De lokala och regionala myndigheterna kan och bör spela en roll i den gemensamma insatsen tillsammans med EU och den nationella nivån samt med tredjeländer för att genomföra omfattande migrationspartnerskap (pakter). Särskilt gäller detta kommuner och regioner med betydande grupper utflyttade från länder som omfattas av partnerskapsramen.

4.

Kommittén håller med om att mycket mer behöver göras eftersom EU fortfarande står inför en humanitär kris. Tredjeländer och EU-partner ger skydd åt miljoner flyktingar, många av dem ensamkommande barn, som tvingats lämna sina hem, samt många ekonomiska migranter som vill komma till Europa. Därför måste det internationella samarbetet mellan EU och tredjeländer förändras och få en ny dimension. Det krävs också nya instrument som är särskilt utformade för att hantera nya och kommande utmaningar i samband med migration.

5.

ReK uppmanar kraftfullt kommissionen att uppmuntra alla aktörer – medlemsstater, EU-institutioner och viktiga tredjeländer – att samarbeta för att skapa ordning i migrationsflödena och förebygga att asylsökande ger sig ut på farliga resor över havet eller att papperslösa ekonomiska migranter hamnar i klorna på människosmugglare eller människohandlare. Kommittén är samtidigt medveten om att det behövs akuta åtgärder för att hantera och undanröja de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttning i ursprungsländerna. Internationellt, nationellt, regionalt och lokalt samarbete är av avgörande betydelse om EU ska kunna införa en gemensam migrationspolitik i linje med den europeiska migrationsagendan.

6.

Migrationspolitik och utvecklingspolitik är tätt sammankopplade. Denna koppling har varit en väsentlig del i diskussionerna kring FN:s utvecklingsagenda för perioden efter 2015 som antogs i september 2015 i New York. En effektiv och human migrationshantering måste betraktas som avgörande för ett lyckat genomförande av agendan. Kommittén är mycket medveten om de fördelar och möjligheter som kan skapas genom säker, strukturerad och reguljär migration, både för migranterna själva och för ursprungs-, transit- och destinationsländerna, och betonar även vikten av att involvera utflyttade grupper i utvecklingen av deras ursprungsländer. Kommittén är också medveten om den skadliga inverkan som irreguljär migration har på migranterna och att ursprungsländerna har en skyldighet att ta emot sina medborgare inom ramen för återtagande- och återvändandeåtgärder, i enlighet med vad som fastställs i EU:s återvändandedirektiv och internationella instrument.

7.

Vi upprepar att vi stöder den europeiska migrationsagendan som offentliggjordes 2015 och som tar upp de olika åtgärder som måste vidtas parallellt för att kunna hantera både de externa och interna aspekterna av den nuvarande utmaningen på migrationsområdet. Den externa agendan fokuserar på partnerskap med tredjeländer där man skapar trovärdiga och uppnåbara mål om att minska antalet människor som tvingas fly och där man tar hänsyn till de bakomliggande orsakerna till den irreguljära migrationen.

8.

ReK håller med om att det förutom de åtgärder som EU redan vidtagit (t.ex. toppmötet om migration i Valletta, uttalandet från EU och Turkiet, högnivådialoger om migration, den reviderade europeiska grannskapspolitiken och mötet med västra Balkanländernas ledare) finns behov av att ytterligare stärka EU:s strategiska, långsiktiga plan i förhållande till tredjeländer och öka enhetligheten och samordningen med EU:s medlemsstater. Det behövs en mer samordnad, systematisk och strukturerad modell för att maximera de synergier och de effekter som EU:s interna och externa politik leder till. Dessutom bör man garantera lokala och regionala myndigheters direkta tillgång till fonderna inom den europeiska grannskapspolitiken samt andra fonder med koppling till Medelhavsområdet.

9.

ReK instämmer i att EU utöver att minska möjligheterna till irreguljär migration och olaglig inresa i unionen också måste anstränga sig mer för att skapa samordnade, trovärdiga och effektiva återtagande- och återvändandeåtgärder tillsammans med ursprungsländerna som inbegriper deltagande från invandrargrupperna i EU-länderna, samtidigt som man respekterar de mänskliga rättigheterna och principen om ”non-refoulement”. Man bör också beakta ursprungs- och transitländernas faktiska förmåga att garantera rättigheterna för de personer som återsänds eller återtas.

10.

Utan att det påverkar internationella skyldigheter att ge skydd åt asylsökande och alla dem som har rätt till andra former av internationellt skydd, oberoende av om deras inresa till EU var reguljär eller inte, anser ReK att det bör inrättas mottagningscentrum (s.k. hotspots) i tredjeländer för personer som ansöker om internationellt skydd. Dessa mottagningscentrum bör inrättas i tredjeländer, förvaltas av EU och internationella organisationer (UNHCR) och ha till uppgift att pröva asylansökningars legitimitet. För dem som konstateras ha rätt till asyl eller internationellt skydd bör transport tillhandahållas med reguljära transportmedel till de europeiska länder som de väljer, för att undvika överfarter med sjöodugliga båtar som tillhandahålls av människosmugglare.

11.

Kommittén håller med om att EU behöver upprätta lagliga vägar för människor att ta sig till unionen, oavsett om de vill ansöka om internationellt skydd eller är på jakt efter möjligheter i form av arbete, utbildning, forskning eller investeringar.

12.

EU och kommissionen måste insistera på ett bättre samarbete mellan de olika organ och myndigheter som kämpar mot människohandlare och smugglare (Frontex, Nato, Eunavfor MED och Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling inom Europol) samt på ett bättre utbyte av underrättelsedata mellan dessa organ och myndigheter i medlemsstaterna.

13.

Vi uppmanar EU att lämna extra stöd till sådana organisationer som Internationella organisationen för migration (IOM), som hjälper till att skicka tillbaka migranter som tagit sig till transitländer och inser att de blivit lurade eller helt enkelt inte vill fortsätta resan till EU.

14.

Kommittén välkomnar partnerskapsramens yttersta syfte att vara ett enhetligt och skräddarsytt åtagande där EU och dess medlemsstater agerar samstämmigt och samordnar sina instrument, sina verktyg och sitt inflytande för att bilda omfattande partnerskap (pakter) med tredjeländer, i syfte att bättre hantera migrationen med full respekt för alla partners humanitära och människorättsliga skyldigheter.

15.

Vi stöder fullt ut målet på kort sikt att rädda liv på Medelhavet och efterlyser ett långsiktigt mål att arbeta med partnerländerna för att förhindra farliga båtresor som anordnas av organiserade kriminella grupper. Vi stöder målet att införa incitament för återvändande till och återtagande i ursprungsländer samt att ge migranter och flyktingar möjlighet att stanna så nära sina hem som möjligt. Utsatta sökande bör ges företräde, och särskilt ensamkommande barn, vars bästa alltid bör sättas i främsta rummet i linje med domstolens beslut. I detta sammanhang uppmanar vi kommissionen att fortsätta att arbeta med frågan om ensamkommande barns migrationsprocess, eftersom det ofta faller under regionernas ansvar att ta hand om dem. Av denna anledning inväntar vi otåligt kommissionens nya övergripande strategi, som ska genomföras som en uppföljning av handlingsplanen för ensamkommande barn (2011–2014) så att man tar hänsyn till situationen för försvunna eller ensamkommande barn.

16.

ReK påpekar att EU gjort ett åtagande om att ta itu med långsiktiga ekonomiska, sociala och demografiska utmaningar och arbetskraftsbrister inom unionen genom nya, målinriktade åtgärder för laglig migration som är förenliga med EU:s migrationsagenda och andra viktiga migrationspolitiska instrument. Detta kan även göras genom att stödja varaktigt bosattas befogade önskan om att ta del i och bidra till det offentliga och politiska livet. Migration från tredjeländer skulle kunna hjälpa till att bibehålla en hållbar tillväxt inom EU:s ekonomi, och vi behöver dessutom kvalificerade personer för att behålla vår globala konkurrenskraft. Samtidigt oroar sig partnerländerna för kunskapsflykten. Cirkulär migration skulle kunna vara en lösning för att undvika kunskapsflykt i partnerländerna.

17.

Vi påminner rådet om att ReK kan underlätta dialog och samarbete med lokala och regionala myndigheter i migranternas ursprungs- och transitländer, t.ex. genom befintliga organ och plattformar (Arlem, Corleap, den gemensamma rådgivande kommittén och arbetsgrupper). Detta samarbete är en nödvändig förutsättning om man ska kunna genomföra de åtgärder före avresan som förbereder migranter för en laglig inresa i EU eller flyktingar för vidarebosättning från de partnerländer där de för närvarande befinner sig (t.ex. Turkiet, Libanon och Jordanien).

18.

Kommittén föreslår att informationsutbyte mellan lokala och regionala myndigheter i EU och ekonomiska migranters ursprungsländer underlättas, eftersom det skulle kunna minska incitamenten för irreguljär migration betydligt. Ett sådant informationsutbyte bör omfatta spridning av information om återtagandeavtal, att man informerar dem som vill ta sig till EU om det verkliga utbudet av arbetstillfällen i EU:s medlemsstater, om faran med att använda illegala migrationsrutter och om vilka regler och bestämmelser om internationellt skydd som faktiskt gäller, med tanke på att människosmugglare ofta ger migranter missvisande information för att lura dem att utnyttja deras tjänster, om sysselsättningsmöjligheter och tillgängliga sociala förmåner m.m.

19.

Positiva incitament bör vara en del av EU:s utvecklingspolitik så att man kan belöna de länder som uppfyller sin internationella skyldighet att återta sina egna medborgare, de som samarbetar om hanteringen av migration från tredjeländer, samt de som vidtar åtgärder för att aktivt ta emot människor som flyr konflikt och förföljelse.

20.

Vi instämmer i att man för att den nya metoden ska lyckas måste ge partnerländerna både positiva och negativa incitament. Samtidigt behövs en god balans mellan incitament till migrationshantering och EU:s globala utvecklingsbistånd. Bistånd bör inte helt och hållet vara avhängigt av att vissa skyldigheter enligt återtagandeavtal som slutits med tredjeländer uppfylls. Det skulle kunna äventyra uppfyllandet av målen för hållbar utveckling och Lissabonfördragets åtaganden om att utrota extrem fattigdom och ojämlikhet. En tydlig åtskillnad bör göras mellan partnerländernas förmåga och deras vilja att samarbeta med EU om migrationshantering, eftersom detta är två mycket skilda saker. ReK anser därför att användningen av offentligt utvecklingsbistånd bör riktas in på projekt på området för säkerhet och gränskontroll endast i de fall där det står helt klart att detta kommer att gynna mottagarna. Partnerländer som inte har förmågan att genomföra migrationsåtgärder bör ändå kunna få stöd genom finansiella och andra instrument som syftar till att genomföra EU:s migrationspakter.

21.

Vi uppmanar därför EU att med kraft sträva efter att utveckla skräddarsydda partnerskapsarrangemang med tredjeländer som verkligen speglar tredjeländernas behov, problem och kapacitet och som tar hänsyn till det faktum att olika partner står inför olika utmaningar och omständigheter.

22.

Vi uppmanar de EU-medlemsstater som har traditionellt starka band (t.ex. historiska, kulturella eller ekonomiska) till vissa länder att använda dessa kopplingar för att främja samarbete med och mellan dessa länder för att underlätta återtagande och återanpassning av återvändande personer.

23.

Vi uppmanar kommissionen att så snart som möjligt färdigställa de nya prioriteringarna för partnerskap med Jordanien och Libanon efter revideringen av den europeiska grannskapspolitiken 2015. Libanon och Jordanien är tillsammans med Turkiet de länder som har tagit emot flest av de 5 miljoner människor som flytt från Syrien. I Jordanien är för närvarande en person av nio flykting från det syriska inbördeskriget, vilket innebär nästan 700 000 av 6,7 miljoner invånare. I Libanon är motsvarande siffra 1,1 miljoner av 4,6 miljoner invånare, och i Turkiet mer än 2,5 miljoner av 79,5 miljoner invånare.

24.

Kommittén känner oro beträffande avtalet om flyktingar mellan EU och Turkiet av den 18 mars 2016, i synnerhet på grund av flera allvarliga problem med de mänskliga rättigheterna och kvarhållandet av asylsökande i mottagningscentrum på grekiska öar i Egeiska havet, men också med tanke på återvändandet av asylsökande till Turkiet som ”första asylland” eller ”säkert tredjeland” samt på grund av farhågor om att Turkiet skulle kunna skicka tillbaka flyktingar till själva Syrien. Kommittén känner även oro över den långsamma uppbyggnaden av Greklands kapacitet att hantera asylprocessen på sina mottagningscentrum samt över förseningar i tillhandahållandet av stöd till Grekland, den hittills mycket låga vidarebosättningsgraden för flyktingar från Turkiet och förseningar i utbetalningen av finansiellt stöd till Turkiets insatser för att hjälpa syriska flyktingar.

25.

Vidare kritiserar kommittén fastställandet, utan verkliga garantier, av de 16 prioriterade länder som anges i meddelandet om de nya avtalen, eftersom inte alla kan betraktas som ”säkra tredjeländer” och/eller har en godtagbar människorättssituation. Även om reglerna för ”säkra tredjeländer” inte är tillämpliga på dessa avtal ger exemplet med Turkiet oroande signaler i detta avseende. EU måste inrätta kontrollmekanismer avseende mottagandet i nämnda länder.

26.

Kommittén ser fram emot antagandet av det strategiska meddelandet om Tunisien. Om landet fortsätter sin fredliga och demokratiska övergång till ekonomisk och säkerhetsmässig stabilitet efter revolutionen skulle detta sända en mycket positiv signal till området, och denna process bör därför stödjas av EU.

27.

Vi påminner om att situationen i Libyen kräver särskild uppmärksamhet och strategiska åtgärder, och vi välkomnar de åtaganden som anges i meddelandet i detta avseende. ReK understryker vikten av att samarbeta med Libyens lokala och regionala myndigheter och ber kommissionen att ge fullt stöd åt ReK:s och Arlems insatser för att främja de samarbetsinitiativ mellan europeiska lokala och regionala myndigheter och deras libyska motsvarigheter som inleddes vid Arlems senaste plenarsession i Nicosia (Nicosiainitiativet).

28.

Kommittén ser med glädje på den tonvikt som lagts på samarbete med transitländer, som ofta bär en tung ekonomisk börda – särskilt på lokal och regional nivå – när det gäller att hysa asylsökande och irreguljära migranter. I FN:s New York-deklaration för flyktingar och migranter som antogs i september 2016 erkänns det att stora flöden av flyktingar och migranter har en oproportionellt stor inverkan på grannländer och transitländer som anstränger deras kapacitet till det yttersta. Därför bör lokala och regionala myndigheter i transitländer få tillgång till EU-ledd kapacitetsuppbyggnad, ekonomiskt stöd och informationsutbyte. Kommittén uppmanar EU att inkludera mekanismer som stöder direkt samarbete mellan motsvarande instanser vid lokala och regionala myndigheter i EU och partnerländerna i syfte att öka kapaciteten för planering och styre på lokal och regional nivå.

29.

ReK håller med om att en ansenlig del av alla pakter kommer att vara de gemensamma insatserna för att se till att återvändandet och återtagandet av asylsökande som fått avslag på sina ansökningar och irreguljära migranter fungerar. ReK konstaterar att lokala och regionala myndigheter i ursprungsländerna går i täten för migrationspolitiken genom sina många viktiga ansvarsområden, t.ex. att ge tillträde till arbetsmarknaden samt att erbjuda bostäder, utbildning och hälso- och sjukvård, vilket direkt påverkar deras kapacitet att integrera de återvändande och därigenom säkerställa social sammanhållning och hållbara samhällen. Vardagliga frågor som rör mottagning, integration och återanpassning av migranter är särskilt kännbara på lokal och regional nivå. Därför bör man inom ramen för pakterna sträva efter att göra återvändandeprocessen mer effektiv och hållbar och att ge tillräcklig finansiering för frivilligt återvändande samt hjälp till ursprungsländer att återanpassa återvändande personer.

30.

ReK anser att flernivåstyre är det lämpligaste medlet för att skapa den mix av åtgärder och initiativ som behövs för att uppnå optimala resultat i mottagandet, integrationen och återanpassningen av migranterna.

31.

Kommittén påminner om att lokala och regionala myndigheter i EU och tredjeländer måste utbyta bästa praxis i fråga om alla aspekter på migration. Detta omfattar bland annat, men inte uteslutande, politik för integration och återanpassning, hantering av irreguljär migration, upptäckt av tidiga varningssignaler och/eller tidigt förhindrande av kriser, bekämpande av människosmuggling och människohandel med migranter (i enlighet med EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter (2015–2020), FN:s protokoll mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen, EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 och Palermoprotokollet). ReK har goda möjligheter att nå ut till kommuner och regioner i partnerländerna, att underlätta och uppmuntra utbyte av innovativa idéer och metoder och att föra debatten framåt om hur de lokala och regionala myndigheterna på ett mer effektivt sätt kan involveras vid utformning och genomförande av migrations- och integrationspolitiken, i linje med flernivåstyret och subsidiaritetsprincipen.

32.

Medlemsstaternas expertis och resurser är avgörande för att få pakterna till stånd, och ett effektivt samarbete är beroende av EU:s sakkunniga på fältet, bland annat de som känner till de lokala och regionala förhållandena vad gäller migration. Vi välkomnar därför att europeiska sambandsmän för migration har skickats ut till prioriterade ursprungs- och transitländer för att hjälpa till att samordna EU-samarbetet mot migrantsmuggling, och vi uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att snabbt utse lämpliga experter för denna uppgift.

33.

ReK stöder användningen av befintliga finansiella instrument och förvaltningsfonder för att uppnå de kortsiktiga målen i pakterna, men uppmanar i detta sammanhang EU-medlemsstaterna att utan dröjsmål tillhandahålla sina respektive bidrag till dessa fonder enligt överenskommelse.

34.

ReK betonar vikten av att utnyttja synergier mellan befintliga fonder, såsom faciliteten för flyktingar i Turkiet (3 miljarder euro), EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika (1,8 miljarder euro), EU:s regionala förvaltningsfond för insatser med anledning av krisen i Syrien (1 miljard euro) och andra finansiella instrument som skulle kunna bidra med upp till 8 miljarder euro under perioden 2016–2020 i syfte att förverkliga pakterna. Möjliga synergier med strukturfonderna bör också undersökas.

35.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag om en ambitiös extern investeringsplan som kan tackla de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och stödja partnerländer i deras arbete för att hantera konsekvenserna av sådan migration i Afrika och i länderna i EU:s grannskap, samtidigt som den ska bidra till uppfyllelsen av andra av FN:s utvecklingsmål. ReK uppmanar kommissionen att så snart som möjligt utveckla detta verktyg i nära dialog med EU:s medlemsstater och internationella partner.

36.

Vi välkomnar också den föreslagna externa investeringsplanens paket för Afrika och EU:s grannskap, som ska mobilisera investeringar (genom ett förbättrat företagsklimat, en enda kontaktpunkt för ansökningar om finansiering i form av investeringar och finansiering från den privata sektorn) och understödja jobbskapandet i partnerländerna.

37.

Kommittén ser med glädje på att EU planerar att utöka det tekniska biståndet och stödet till ekonomiska reformer och strukturreformer i syfte att förbättra klimatet för företagande. ReK skulle särskilt vilja se att det föreslagna tekniska biståndet involverar lokala myndigheter och företag och hjälper dem att utveckla ett större antal solida projekt som förbättrar det allmänna företagsklimatet och att göra dessa projekt kända för internationella investerare.

38.

Vi är övertygade om att den föreslagna investeringsplanen kommer att få både kortsiktiga och långsiktiga positiva effekter när det gäller att främja hållbar utveckling i EU:s partnerländer, som är stora ursprungsländer för migranter eller transitländer för asylsökande och irreguljära migranter. Den föreslagna planen kommer därför att direkt ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och kommer att hjälpa till att minska incitamenten till sådan migration.

39.

Det är viktigt att såväl EU som medlemsstaterna, tredjeländerna, de internationella finansinstituten, de europeiska bilaterala utvecklingsinstituten och den privata sektorn bidrar till investeringsplanen. ReK välkomnar kommissionens initiativ om att lägga fram en ambitiös extern investeringsplan med målet att mobilisera 62 miljarder euro för att bidra till uppfyllelsen av FN:s utvecklingsmål och därigenom tackla de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration.

40.

Regionkommittén anser i detta sammanhang att kommissionens initiativ bör genomföras genom att ett särskilt avtal undertecknas med medlemsstaterna och andra internationella partner, där de förbinder sig att tillhandahålla en summa som motsvarar det totala bidraget från EU, såsom incitament för ytterligare offentliga och privata investeringar.

41.

Vi välkomnar den plan som lades fram i september och som baseras på tre pelare: mobilisering av privata investeringar, ökat tekniskt bistånd samt förbättring av det allmänna företagsklimatet. Vi beklagar att meddelandet inte innehåller några hänvisningar till lokala och regionala myndigheter och betonar vikten av att rikta stöd och medel till lokala och regionala myndigheter. Den andra pelaren måste naturligtvis också involvera de lokala och regionala myndigheterna och ReK bör vara en partner vid dess genomförande. ReK:s atlas för decentraliserat samarbete skulle kunna vara ett användbart verktyg för att kartlägga projekt som behöver finansiering och möjliga samarbetspartner. ReK efterlyser företrädare för lokala och regionala myndigheter i styrstrukturen för den externa investeringsplanen.

42.

Därför bör kommissionen involvera ReK i utformningen av planen i egenskap av språkrör för de europeiska lokala och regionala myndigheterna, av vilka flera har omfattande erfarenhet av utvecklingssamarbete.

43.

Kommissionen bör undersöka sätt att uppmuntra olika diasporagrupper i EU:s medlemsstater att delta som partner i finansieringen av investeringar i deras ursprungsländer. Under 2013 skickade migranter från utvecklingsländer över 400 miljarder euro till sina hemländer. Dessa överföringar tenderar att vara stabilare än andra privata kapitalflöden och sjönk med endast 5 % under de senaste årens globala finanskris och återhämtade sig snabbt till de nivåer som rådde före krisen. Ett gott exempel på denna potential är det faktum att överföringar som gjordes under 2013 av den senegalesiska diasporan utgjorde 10 % av Senegals BNP.

44.

Kommittén påminner om att de lokala och regionala myndigheterna i både EU och tredjeländer kan och bör spela en roll i den gemensamma insatsen tillsammans med EU och den nationella nivån samt med tredjeländer för att skapa migrationspartnerskap. De lokala och regionala myndigheterna har en viktig roll särskilt när det gäller att öka medvetenheten och ge medborgarna i ursprungs-, transit- och mottagarländer nödvändig information.

45.

Potentiella migranter måste göras medvetna om de risker och faror som de utsätts för när de försöker ta sig in i EU olagligt. De måste också informeras om situationen och strukturen i destinationsländerna, t.ex. arbetsmarknaden, tillgången till relevant utbildning och språkkurser samt villkoren för familjeåterförening. Potentiella migranter bör upplysas om de kulturella skillnaderna mellan deras ursprungsland och deras destinationsland och uppmärksammas på oacceptabla beteenden.

46.

Människor och företag i mottagarländerna bör upplysas om de fördelar som migrationen för med sig och få lämplig utbildning i hur man kan hjälpa till med migranternas integration. Denna information ges bäst på lokal och regional nivå där myndigheterna har större närhet till medborgarna. En god långsiktig migrations- och integrationspolitik på lokal och regional nivå är ett verktyg för att bekämpa fenomen som rasism och främlingsfientlighet.

47.

Kommittén påpekar att man i inledningen till den föreslagna partnerskapsramen visserligen nämner behovet av att stärka den lokala kapacitetsuppbyggnaden genom utvecklingspolitik och grannskapspolitik, men att inget mer sägs om konkreta åtgärder för att uppfylla detta behov. ReK kan och bör vara en partner inom lokala och regionala åtgärder för kapacitetsuppbyggnad i partnerländerna.

48.

Vi framhåller att det finns ett behov av att investera i lokal kapacitet och i insatser genomförda av lokala och regionala myndigheter i partnerländerna. De lokala myndigheterna bör göras till partner i samtliga pelare inom den externa investeringsplanen och ReK stöder Platformas förslag om ett samarbete mellan kommuner i EU och kommuner i partnerländerna som ett effektivt sätt att genomföra den nya strategin och bygga upp kapacitet samt dela med sig av teknisk expertis i fråga om lokal migrationshantering. Den externa investeringsplanen bör därför finansiera samarbete mellan motsvarande organ i kommuner och regioner.

49.

Kommittén understryker att ett samarbete mellan EU, medlemsstaterna, de europeiska lokala och regionala myndigheterna och deras motsvarigheter i migranternas ursprungs- och transitländer kan bidra till en ändamålsenligare hantering av migrationen som gynnar alla parter. I detta syfte måste EU och medlemsstaterna stödja de lokala och regionala myndigheterna både ekonomiskt och politiskt.