6.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 238/117

—

med beaktande av sina resolutioner av den 27 oktober 2016 om situationen i norra Irak/Mosul (1), av den 27 februari 2014 om situationen i Irak (2), av den 18 september 2014 om situationen i Irak och Syrien och IS offensiv, inklusive förföljelsen av minoriteter (3), av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS (4), av den 12 mars 2015 om de angrepp och bortrövanden som på senaste tiden förövats av IS/Daish i Mellanöstern, framför allt mot assyrier (5), och av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daishs systematiska massmord på religiösa minoriteter (6),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 23 maj 2016 om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från Daish, av den 14 december 2015 om Irak, av den 16 mars 2015 om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från IS/Daish, av den 20 oktober 2014 om IS/Daish-krisen i Syrien och Irak, av den 14 april 2014 och den 12 oktober 2015 om Syrien och av den 15 augusti 2014 om Irak, samt Europeiska rådets slutsatser av den 30 augusti 2014 om Irak och Syrien,

—

med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Irak och Syrien,

—

med beaktande av rapporten från augusti 2016 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och kontoret för mänskliga rättigheter vid FN:s biståndsmission i Irak (Unami) med titeln A Call for Accountability and Protection: Yezidi Survivors of atrocities committed by ISIL,

—

med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen från 1998 och dess bestämmelser om domstols behörighet i fråga om brottet folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott,

—

med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Republiken Irak,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2253 (2015),

—

med beaktande av FN-stadgan,

—

med beaktande av sitt beslut att Sacharovpriset för tankefrihet 2016 ska tilldelas de irakiska yazidiska aktivisterna och tidigare fångarna hos IS/Daish, Nadia Murad och Lamiya Aji Bashar,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

I augusti 2014 attackerade IS/Daish yazidiska befolkningsgrupper runt staden Sinjar i den irakiska provinsen Nineve, varvid tusentals människor uppges ha dödats. Flera massgravar påträffades efter att kurdiska styrkor återtagit områden norr om Sinjarberget i december 2014. När de kurdiska styrkorna återtog staden Sinjar i mitten av november 2015 upptäcktes ännu fler mordplatser och massgravar.

B.

IS/Daishs systematiska och omfattande illdåd har riktats mot och syftat till att förgöra det yazidiska folket. Enligt folkrätten, särskilt artikel II i FN-konventionen från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, är sådana illdåd att beteckna som folkmord.

C.

Parlamentet, som i sin resolution av den 4 februari 2016 erkände att IS/Daish begår folkmord på kristna och yazidier och andra personer som tillhör religiösa och etniska minoriteter, har fått sällskap av Europarådet, USA:s utrikesministerium och kongress, det brittiska parlamentet, det australiska parlamentet och andra länder och internationella institutioner i sitt erkännande av att de illdåd som begåtts av IS/Daish mot religiösa och etniska minoriteter i Irak omfattar krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

D.

Nineveslätten, Tall Afar och Sinjar har liksom regionen i stort varit ursprungliga hemtrakter för kristna (kaldéer/syrianer/assyrier), yazidier, sunni- och shiaaraber, kurder, shabaker, turkmener, kakaier, sabéer-mandéer och andra, som i århundraden har levt i en anda av allmän mångfald, stabilitet och samarbete mellan folkgrupperna, trots perioder av yttre våld och förföljelse, fram till början av detta århundrade och IS/Daishs ockupation av stora delar av regionen 2014.

E.

Sedan den 27 oktober 2016 har IS/Daish omplacerat bortförda kvinnor, däribland yazidier, till Mosul och Tall Afar. En del av dessa kvinnor ska enligt uppgift ha ”fördelats” till IS/Daish-krigare, medan andra fått veta att de ska användas som medföljare till IS/Daish-konvojer.

F.

Att alla massgravar i Irak, liksom även i Syrien, skyddas, bevaras och analyseras är av stor betydelse för möjligheterna att bevara och samla in bevis för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord begångna av IS/Daish och ställa förövarna av dessa brott till svars. Offrens anhöriga bör få psykologiskt och logistiskt stöd.

G.

Flera lokala organisationer har dokumenterat IS/Daishs brott mot det yazidiska folket, men deras kapacitet är begränsad. Enligt människorättsorganisationer som Human Rights Watch har inga internationella kriminaltekniska experter bedrivit arbete i området, trots politiskt stöd till ett sådant uppdrag från ett antal länder, däribland USA och Tyskland.

H.

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter slog den 11 november 2016 fast följande: ”Genom att hänskjuta situationen i Irak till Internationella brottmålsdomstolen, genom att ge irakiska domstolar behörighet i mål om internationella brott och genom att reformera det straffrättsliga systemet och stärka domstolstjänstemäns kapacitet att dokumentera, utreda och lagföra övergrepp kan Iraks regering säkerställa rättvisa och lägga grunden till en varaktig fred för landet. Underlåtenhet att göra detta kan allvarligt hota den långsiktiga fred och säkerhet som Iraks folk förtjänar.”

I.

Den irakiska armén har med stöd av den globala koalitionen mot IS/Daish och den kurdiska regionala regeringens peshmergastyrkor inlett en operation för att befria Iraks näst största stad, Mosul, och resterande delar av Iraks territorium som fortfarande ockuperas av IS/Daish.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.